Den goda tonen...

...kan inte uppfattas av tondöva. Att föra sig, att uppträda anständigt, att bemöta som man vill bli bemött, är några grundläggande teser i min enkla livsåskådning. Den har burit mig långt i livet och dessutom bjudit mig massor. Genom att inte vara fördömande, inte grundlöst dömande, har jag genom åren begåvats med fantastiska möten med andra människor. Människor som varit korta, långa, smala, tjocka, konstiga, annorlunda, högljudda, livliga, introverta, utåtriktade, eller rent av från främmande kulturer.

Det har varit oerhört berikande och gjort att jag på många sätt kunnat hitta mitt eget jag, mitt inre väsen, lära känna mig själv. Genom att dela glädje och sorg, framgång och motgång, byta okunskap mot kunskap, har jag blivit allt mer stärkt i min egen tro. Tron på att människor i grunden är goda, vill varandra väl, bryr sig om, strävar mot samma mål.

Vadan denna märkliga utläggning? Jo, den bottnar helt enkelt i det missmod jag ofta känner när jag tar del av kommentarer till artiklar som publiceras på tex Svenska Fans. Vad är det som gör att så många människor tycks må så dåligt, lida av sådan innestängd aversion, sådan manisk ilska, att de tar sig tid att formulera de mest verdervärdiga inlägg?

Jag bara undrar?

Kanske det är dags att göra om. Göra annorlunda. Göra nytt. Kanske det är så att många inte kan hantera den frihet som är kopplad till ett Alias på Internet? Jag undrar, i all anspråkslöshet, om tonen skulle vara densamma på olika forum om vi alla "tvingades" framträda med våra riktiga namn? Kan aldrig tänka mig det.

Därför har jag bestämt, mig här och nu, att jag alltid ska sträva efter att behålla den "goda tonen". Inte hemfalla till den "klagande ton" som så ofta hörs, en ton gnällig och skrällig, färgad av avund och missunsamhet. En ton som skär genom märg och ben som en iskall nordan. En ton som tenderar att döda, förgöra, och omöjliggöra det vi alla egentligen vill ha - en ömsesidig respekt!

Go´natt!