30 augusti 2010

Leksand

Ja just det. Så är det. Gulsvart möter Blå-Vitt i Hedemora. Vad ska man tro och tycka om det? Jag väljer att ducka, dra mig tillbaka, och inte bry mig allt för mycket. Vem vet vilket lag vi kan ställa på benen på onsdag? Kanske vi inte har några forwards? Eller alla målvakter är sjuka? Eller en epidemisk magsjuka härjar i hela laget!

Med andra ord så väljer jag att inte bry mig alls. Det må sluta 10 - 0, 8 - 7, 12 - 13. Oavsett vilket är det av föga värde och intresse. Kanske Leksand kommer med sitt juniorlag? Ingen vet.

Det enda jag bryr mig om nu är att inga fler spelare ska falla ifrån pga sjukdom eller skador. Alla våra "bästa" spelare måste få matcher nu att spela ihop sig på. Det är prio ett.

Det finns trots allt en sak som jag grunnar på numera. Den där Viktor Mårtensson. Visst, han är en frejdig kille som gillar att "grisa" lite. Men är det någon fler än jag som tycker han är "seg" på grillorna? Kan det bero på all hårdträning?  Om han ska klara av sitt "rollspel" och vara i ansiktet på motståndarbackar så gäller det att hinna fram också. Förhoppningsvis får jag fel i mina tillfälligt negativa vibbar om V. Mårtensson. Han är säkert bara nedtränad.

För övrigt var det nog bara perfekt att matchen mot Bofors blev som den blev. Det bäddar för en riktigt tuff match i premiären. En härlig drabbning med massor av känslor, adrenalin, matchstraff, och ett jädra liv på läktaren. Revansch mina vänner - revansch!


29 augusti 2010

Pumpen...


Bofors - Västerås 5-2

..idag kom verkligheten ifatt - igen. Det är alltid lika obehagligt och olustigt. Varför kan man aldrig, som supporter, få andas fritt och känna lugn inför en säsong, en match, en seriepremiär. Att vara supporter är som att åka luftballong. Man vet aldrig riktigt var vindarna bär. Man vet aldrig var man kommer att landa. Blir det med fast mark under fötterna eller blir det till att traska runt i ett meterdjupt kärr.

En sak som vi supportrar är duktiga på är att skruva upp. Skruva upp förväntningar. Ge oss bara ett litet litet hopp så bygger vi genast ett stort luftslott. Inget att skämmas för. Det ligger i allas vår natur. Vi vill så gärna fröjdas och få leva i ett tillstånd av lycka. Åtminstone för några dagar - i sämsta fall över en natt.

Inför matchen mot Bofors hoppades jag att vi skulle kunna ta med oss allt det som sett så bra ut i det två matcherna mot Salavat och SAIK. Nu blev det inte så. Allt för många av våra ordinarie spelare fick signalera frånfälle och med det sjönk givetvis chansen till en riktig värdemätare.

Vi spelade, förlorade, och kan dessvärre inte summera eller dra några slutsatser av denna förlust. Idag ville ,och kunde, Bofors mycket mer än oss. Det är till att börja om - igen.

- Plötsligt har min luftballong landat i träsket!

Till nästa match gäller att hitta rätt höjd, bra vindar och rätt kompassriktning. Dessvärre är vi alla medvetna om att det lag vi ska möta, i Surahammar, är mest kända för duon Mora Träsk! Grabbarna som glatt våra barn i årtionden med sina visor, uppträdanden och upptåg.

Och det mina vänner - känns inte bra. Inte bra alls.

Krossa Mora!

- Skulle vi mot förmodan, hemska tanke, förlora mot Mora ska jag som personligt straff, och ren terapi, leta reda på en skiva av Mora Träsk och spela igenom den på högsta volym.


PS. För er som undrar över rubriken! Den syftar självklart på ordstävet "Att gå på pumpen". Bra! Nu blev det "klart som korvspad".


Uppdaterat:
Och bara för det inser jag att det blev fel! Nästa match är inte alls mot MORA! Det är mot deras lillebror Leksand. I Hedemora!

Nästa match:
Leksand - VIK (träningsmatch)
Onsdag 1/9, 19:00
Hedemora

Så det kan bli...

28 augusti 2010

Bofors nästa...




Kristoffer "Näsan" Näslund - Boforsikon!

På söndag smäller det igen. Eller rättare sagt. På söndag smäller det för första gången denna säsong. Kan tänka mig att Bofors är tokladdade inför denna match. De vill nog gärna knäppa oss på näsan och få en psykologisk fördel till premiären då vi åter möts i ABB Arena. Som vanligt när vi spelar mot Bofors så måste man in med näsan i skiten. Det spelare hårt, tufft, fränt och med mycket energi. Faktum är att de spelar på det sätt som gulsvart numera gör.

Frågan är vilket lag som för tillfället ligger längst fram i sina förberedelser. Vilket lag som i dagsläget har lyckats formera de bästa lagdelarna. Där ger jag Bofors en fördel. De har till stor del samma trupp som förra säsongen och jobbar vidare med samma tränare, samma spelsystem.

Mitt tips är att det kommer bli en grinig tillställning. Mycket tuppfäktning. Mycket handskar i ansiktet och tjafs vid varje avblåsning. Det är bra. Det är mycket bra. Då kan vi få ännu ett kvitto på om gulsvart kommer kliva av, på eller fram. Personligen tror jag Boforsarna får se upp. Annars kan de få ont både här och där.

Slutligen. Visst vore det trevligt med en vinst, men, det viktiga är faktiskt att Waltin får ännu en möjlighet att se alla spelare i aktion innan slutgiltiga formationer bestäms. Trots allt så delas det inte ut några poäng på söndag...



26 augusti 2010

Avgång 2010


Avgång mot KS!

Västerås - Skellefteå

Ikväll vill vi ha ett första kvitto på lagets status.

25 augusti 2010

Blasé

Supporter modell blasé!

Visst är det så? Många av oss trogna supportrar vill gärna hänryckas i dessa silly-tider. Vi när förhoppningar om att värsta fetvärvningen ska landa, att laget ska överraska, att säsongen ska bli en fest, att publiken ska strömma till, att unga talanger ska blomma ut, att powerplay börjar fungera, att kanelbullarna blir större, att våra målvakter räddar allt samt att vi kommer vara med i toppen från början.

Nu finns det dock en och annan liten hake för att allt detta ska infrias. Värvningar kan floppa, kanelbullarna bli mindre, målvakterna läcka som såll, backar spela som yra höns och publiken kan svika.

Vi befinner oss på något sätt mellan två ytterligheter. Tid fylld av förväntan och tid för stillsam begrundan.

Därutav min något luddiga rubrik på detta inlägg. Men, jag tänkte så här:
- Hur ska vi(k) övertyga alla de marginalsupportrar som finns att nu sluta upp kring laget redan från start. Få dem att vallfärda till ABB Arena och ge laget sitt fulla stöd?  Alla dessa supportrar som tänker att, ja ja, vi har hört det förut! Samma tongångar inför säsong igen, "i år ska vi slåss i toppen",  "i år har vi ett kanongäng"  etc.

Som jag ser det finns det bara en väg att väcka denna marginalpublik och det är genom handling. Laget måste från början visa en jädra attityd och arbetsinsats. De måste visa att här är grabbarna som är beredda att offra en hörntand för klubbfärgerna. Laget måste kort och gott - prestera!

Finns ingen annan väg än:
- In på isen och kör över allt och alla. Mosa på. Fläska på. Skjut, skjut på allt som rör sig. Täck skott. Släng handskarna. Attityd, attityd, det är vad vi vill se. Hjärta, smärta. En och annan blodsdroppe. I ABB Arena ska det inte tas några fångar...

Genom attityd skapas karaktär. Det är vad vi vill ha. Det är karaktärer som sätter rubriker. Det är rubriker som skapar nyfikenhet. Nyfikenheten gör att man själv vill bevittna, se på, bli delaktig.

- Om ovanstående infrias kan laget locka till sig många av de Blasé!



Gnagare...



Det finns olika sorters gnagare!

Gnagarna är den artrikaste av däggdjursordningarna. Den har flera av de individrikaste däggdjursarterna och den omfattar en tredjedel av alla däggdjursarter på jorden. Många gnagare är små - i gengäld har de snabb reproduktion och är mycket anpassningsbara. (wikipedia)

- Kännetecknande för gnagare är en speciell tanduppsättning!
- Ett betydande antal av gnagarna har kindpåsar där föda kan lagras eller transporteras!

I stort sett tycker jag att gnagare är trevliga...

22 augusti 2010

Vilket lag är roligast att vinna mot?



Sitter nu i sensommarens ljus och tänker på de lag vi ska möta i vinter. Varje lag har sin identitet och sin historia. Vissa lag kommer, spelar, åker hem och lämnar inget som helst avtryck efter sig. Oavsett matchresultat. De bara "finns" men skapar inga som helst vibbar, känslor eller stämningar under sitt besök. Det kan rent ut sagt vara lite svårt som supporter att hetsa upp sig mot dessa lag - även om man vill.

Därför ska nu denna blogg försöka  lista lagen efter lite olika kriterier. Lag som är roliga att vinna mot, lag vi älskar att vinna mot samt lag som vi bara måste vinna mot. Hm. Tja, då börjar jag:

Lag vi älskar att vinna mot:
- Leksand
- Örebro
- Bofors
- Almtuna
- Rögle

I denna grupp återfinns lag som jag personligen anser skapar de rätta känslorna inför, under och efter match. Vinner man mot dem känner man sig nöjd, uppåt, euforisk, glad och kan sova gott i flera dagar. Då det inte alls är självklart att besegra dessa lag känns därför en seger så mycket mer värdefull. Om vi däremot förlorar mot dessa lag, ja, då mår man som en övermogen sparris i ett antal dygn!

Lag som är roliga att vinna mot:
- Mora
- Växjö
- Malmö

Här har vi en grupp av lag som inte skapar den riktiga hysterin. Det är bra lag som ofta presterar på en hög nivå men där man aldrig får den rätta pulsen. Vinner vi så är det ganska förväntat, eller, inte helt oväntat. Förlorar vi har man svårt att gräma sig allt för mycket. Spelar roll -typ! Det är bara ishockey....

Lag som vi bara ska vinna mot:
- Troja
- Sundsvall
- Borås
- Oskarshamn
- Tingsryd

Vad kan man säga? Här finns inte många pulshöjare! Skulle i så fall vara Tingsryd. Inte ska vi kunna förlora mot en nykomling? När dessa lag kommer till ABB Arena då suckar isen - typ! Här krävs att hemmalaget bjuder upp till yster dans för att man ska känna rätt vibbar. Vinner vi - så vad då? Det ska vi. Svårt att känna någon större glädje. Förlorar vi mot lag i denna grupp, ja, då har vi säkert gjort årets djupdykning och förtjänar inget annat.

Avslutningsvis: Jag vet att alla poäng är lika värda om vi så tar dem mot Tingsryd eller Leksand. Men det var inte det detta inlägg handlade om.

Vad tycker du? Vilket lag är absolut roligast att vinna mot? Man kan rösta till höger..



20 augusti 2010

ÖööiiiKKK


Så har olyckskorpar börjat sväva över bygdens stolthet. ÖHK har inga pengar. Börsen är tom. Plånboken är lika tunn som ett nykterhetslöfte av Tomten. Herr Fahlanders penningar räcker inte till. Förra säsongen pumpade han tydligen in fem mille extra för att täcka det värsta underskottet. Då ställde han även krav på att " någon jädra ordning måste ni ha på ekonomin".

Tydligen var det ingen som lyssnade på det örat. Nu har den sittande ordföranden lite tufft. Han är chef  både för klubben och för det företag som ska dra in sponsorpengar. Dubbla skift eller dubbla stolar - kan man tycka. Han har inte lyckats attrahera stadens kapitalister. Kanske inte så konstig. Hur lätt är det att sälja in en bunker? En bunker som är kall som en frysbox och där man dessutom behöver medföra paraply. På vintern!

Till råga på allt så är nu denna eländiga bunker omvandlad till en tillfällig byggarbetsplats. Visserligen har klubben fått reducerad hyra, men, var ska alla slipsnissar som sponsrar, sitta? Dilemma, kan man säga.

Personligen hoppas jag ÖHK klarar sig ur denna tillfälliga(!) ekonomiska kris och gör livet surt för oss alla i årets allsvenska. Ska ÖHK åka ur ska de göra det på sportsliga grunder - inte på grund av att läckande tak i hallen - typ!




Eeeeemil!

Denne Emil blev en "gris i säcken"..

Nu är inte jag någon talangscout. Det ska villigt erkännas. Frågan är om jag överhuvudtaget har någon talang. Däremot var jag en scout när jag var liten. Lärde mig göra råbandsknop, dubbel skotstek, och döda grodor med spjut!

Dock kunde även jag , redan från första skäret, se att denne Emil Mårtensson var en miss, ett stolpskott, ett ödsligt rop i natten, eller vad ni vill. Det såg helt enkelt inte bra ut - någonstans! Min frågeställning känns därför både motiverad och adekvat: - Vem faen hade scoutat honom?



19 augusti 2010

Ruskiga Ryssar..

Ryssen fick stryk - nästan..

HC Salavat Yulaev kom, sågs, och besegrades - nästan, eller, man kan säga att de fick stryk. Vi ledde när det bara återstod drygt trettio sekunder av matchen. Att sedan HC Salavat Yulaev lite turligt(självmål) fick in en kvittering är mest av akademiskt intresse. En lös backhand framför mål som styrdes in via försvarande spelares skridsko. Sådana mål borde inte få räknas tycker jag.

Jag tänker inte skriva mer om detta nu. Ska istället, i vanligt ordning, sova på saken. Efter en god natts sömn har man fått lite distans till matchen och kan i kraft av detta göra en bättre analys av vad som hände. Ja just det. Vad hände egentligen? Hur kan ett lag från Sveriges andraliga stå upp så bra mot ett proffslag jämförbart med ett lag från NHL?

Det är det jag måste få sova på för att komma till den djupa insikt som denna blogg ofta står för(!).

På tal om det. Någon som minns Karelin. Brottaren. Han som kallades för "Lyftkranen från Sibirien"! Han som bollade med vår 150 kilo tunge Tomas Johansson som om han vore en flörtkula! Jag tänkte en del på denne Karelin när jag såg hur vår Rasmus Sandström gick i  närkamp med HC Salavat Yulaev´s backar. Han såg också ut som en flörtkula, eller, kanske mer som en piprensare när han försökte sig på lite närkampsspel....



17 augusti 2010

Sticka ut hakan...

...behöver man göra då och då. Därför säger jag så här så har jag det sagt! Jag hoppas AIK klarar sig kvar i ES! Jepp! Du hörde rätt! Men varför, varför, varför då?

Jo, se det ska jag försöka förklara. Jag har nämligen funderat en tid. En längre tid. Och nu har jag kommit till en slutlig insikt. Ett slags bokslut.

Först och främst handlar detta mitt ställningstagande i första hand inte om AIK som förening. Det handlar om något mycket större och viktigare. Det handlar om svensk ishockeys framtid. Det låter väl bra? AIK i detta mitt exempel kunde lika gärna  varit Leksand, Nybro eller varför inte Surahammar? Nej, inte Surahammar, där ångrar jag mig. 

Vad jag är ute efter är följande:
- Det är viktigt för lagen som spelar i Allsvenskan att deras satsningar mot ES känns trovärdiga och genomförbara. Om de lag som lyckas krångla sig upp ständig får respass tillbaka efter en eller två säsonger så urholkas denna trovärdighet.

- Om AIK, med en ur ES-perspektiv svag trupp och ganska klena ekonomiska muskler lyckas överleva första säsongen, dra in fler sponsorer, locka mer publik, öka sina intäkter, för att sedan etablera sig på allvar - ja då jäklar lever drömmen, visionen för oss andra. Då känns våra satsningar som rimliga och försvarbara. Kan AIK så kan vi - typ!

Min tes blir helt enkelt följande:
- Om AIK lyckas i ES denna säsong så ger det positiva spinnoff-effekter till de klubbar i Allsvenskan som just nu rustar för att ta steget upp. Det är bra! Därför vore det bra om AIK lyckas.

- Om AIK misslyckas kapitalt denna säsong kan det få motsatt negativ effekt. Lagen i Allsvenskan kanske ställer sig frågan om hur ska de kunna lyckas om inte ens AIK gör det? Sponsorer kanske börjar tvivla, publiken, supportar likaså!

Visserligen kan en usel säsong för AIK väcka massor av skadeglädje hos många motståndarsupportrar men i ett större, och vidare perspektiv, blir vi alla lika stora förlorare. Och det är inte roligt.

Så därför vill jag att de ska gå bra för AIK denna säsong fast det är AIK. Om det känns bättre för någon så kan vi gemensamt låtsas att det är Surahammar vi pratar om.

50 000


hipp - hipp - hipp!


Idag klockan 09:34 nådde denna blogg ännu en "milstolpe" i sitt unga liv. Då knackade besökare 50 000 på dörren och klev in.

Sedan bloggen startades 090402 har det skrivits 639 mer eller mindre genomtänkta inlägg.

Då jag startade denna blogg fruktade jag att det skulle bli en "dagslända". Hur skulle jag egentligen hitta inspiration till att skriva inlägg efter inlägg, dag efter dag, vecka efter vecka.

På något sätt har denna blogg funnit sitt sätt att överleva. Dagligen, och stundligen, startas det bloggar i vårt avlånga land. Det är dock inte så många som överlever den första tidens tjusning. Men det har denna blogg gjort och det är inte utan stolthet jag noterar detta. När man dessutom närmar sig ännu en spännande säsong med Gulsvart finns det all anledning att streta på. Alltid finns det något man kan spekulera i eller skriva om.

Så får det bli.

Jag kör på ett tag till.

I alla fall fram till jul - minst!

Tack alla ni som under denna tid emellanåt kommit med intressanta och läsvärda kommentarer och självklart ett tack till er andra som bemödar er med att besöka denna blogg!



16 augusti 2010

Hulk..


Mer muskler..

Kan inte komma från en tanke som gnager i bakhuvudet. En tanke lika påflugen och envis som en Lapplisa som jobbar på beting. Är det inte något som saknas i gulsvart anno 2010? Visst, det har värvats spelare, men, det saknas något. Det jag suktar efter är "reslighet"! Är inte alla backar i truppen en aning kortvuxna?

Här följer en lista på våra backars längd:

Längd:183 cm
Längd: 180 cm
Längd:186 cm
Längd:180 cm
Längd:181 cm
Längd:183 cm
Längd: 186 cm
Längd: 188 cm


Ska det vara något att ställa framför buren? Endast en spelare som kan anses inneha längd värd ett omnämnande. I övrigt rena dvärgarna! Illa! (Då jag själv har varit 1.94 så länge jag kan minnas anser jag detta vara något av ett medianvärde för en ishockeyspelare. Att vara kortare har aldrig tilltalat mig!)

Här anser jag att N. Johansson genast beger sig ut i tranfsermörkret och letar längd och vikt! Minst 1.95 och vikt över 100 kg! Sedan spelar nationalitet ingen roll. Det får gärna vara en kosack, polack eller italienare. Men hitta  - nu!

En sniper..

Sniper!

Knappt har en finne, Juha Kiilholma, anslutit till klubben så nås vi av ryktet att sportchefen Niklas Johansson är ute efter en "sniper". Detta i form av ännu en finne! Tomi Pöllänen är namnet som gäller. En spelare som huserat i den norska ligan och där petat in en och annan puck in nätmaskorna.

Nu jämförs denne spelares bravader med andra "norska" importer till allsvenskan de senaste åren. Han har ett hyggligt poängsnitt - det går inte att förneka. Dessutom tycks han vara lite "kompis" med den förste finnen. Det kan vara bra. Kompisar vill alla ha - typ! De kommer i alla fall tala samma språk...

Västerås är nu den nya legionen i allsvenskan - banne mig. Vi är lite som Leksand. Köper, byter och säljer i en rasande fart. Och till råga på allt pratas det om ännu en förstärkning! Inte klokt detta...

Få se nu:
En Fransman - som inte kan spela pga familjeskäl. (Olyckligt)
Två Kanadensare
Två Finländare(!)
En Grek - som tvingades kliva av pga av skada.(Motorcykelolycka?)
En Kanadensare som redan fått lämna. (Var för dålig!)

..ungefär så - än så länge!

Vore lite fräckt med en  - japan. Eller vad säger ni?

15 augusti 2010

Icebreakers

Icebreakers - att bryta isen...

Så fick man då bevittna den upphaussade matchen mellan Västerås och Foppa Forsbergs Icebreakers. För oss mer sansade(!) supportrar stod det klart redan före nedsläpp att det inte skulle bli en tävlingsmatch i vanlig ordning. Trots allt handlade det om ett evenemang tänkt att underhålla en smula så här i skarven mellan försäsong och riktig säsong. Ett trevligt inslag i sensommarvärmen.

Och det var precis vad det blev. En förvånansvärt välspelad nonsensmatch mellan två lag som emellanåt bjöd på riktigt underhållande spel. För det ska alla ha klart för sig:

- Det är inte lätt att spela dessa uppvisningsmatcher!

Vadå, då!, kanske någon undrar? Jo, men tänk själv. En stor del av ishockeyns grundtanke, spelidé, själ, bygger på intensitet, frekvens och kroppskontakt! Det handlar om hög puls, lite tanke och mycket transpiration. De flesta handlingar utförs på instinkt. Man smäller på eller får en smäll. Så enkelt är det. Sedan åker man och byter.

Plötsligt ska man in på isen, inför en förväntansfull publik, men får inte använda de inlärda rutinerna. Istället för att jaga ända in i kaklet, hacka, slå och vara lite lagom elak tvingas man istället till att bromsa in och svänga undan i alla närkampssituationer. Att spela ishockey som bandy - typ!

Då gäller det att hitta en nivå som passar. Det är väldig lätt att allt bara blir lek och nojs istället för en ishockeymatch. Det kan bli rent ut sagt pinsamt då. En svår balansgång som jag tycker bägge lagen klarade av att hantera på ett förträffligt sätt.

Hur tyckte jag då gulsvart presterade. Fanns det spelare som visade något mer än vi redan visste. Man kan lugnt konstatera att den där Mikael Backlund var riktigt bra. Synd att han inte spelar med oss i serien. I övrigt bryr jag min inte om vad enskilda spelare presterade. Det var inte därför jag gick dit.

Jag njöt istället, förlåt alla gulsvarta spelare, av den fantastiska teknik som Icebreakers spelare visade upp med jämna mellanrum. Herreduminskapare, vilken klasskillnad det är på en riktigt bra NHL-spelare och en från AS. Men det är ju så det ska vara. Konstig vore det annars...

Sist men inte minst måste jag åter konstatera att någon måste fixa ljudet i ABB Arena. Varken jag, eller de som satt runt mig på långsidan, uppfattade mycket av vad som sas i högtalarna. Däremot är det mycket hög volum på musiken - i pausen - då funkar ljudet fint!

För övrigt stötte jag på Per Mårts utanför hallen efter matchen. Han är alltid lika trevlig att byta några ord med. En riktig gurka - ta mig fan!



13 augusti 2010

Mike Wirll - finns inte med oss längre..

Så hände det jag fruktade. Ännu en lirare fick idag lämna den gulsvarta skutan. Om det tycker denna blogg inte. Inte alls. I alla recept, eller byggplaner, ingår alltid något som glimmrar eller ger sötma. Mike Wirll var just det socker man vill ha i en välgräddad kaka. Nu fick han inte fler chanser.

Sannoligt har herrar Tränare i Gulsvart en agenda som de följer, en målbild, en vision, en tanke, en önskan, och rent av drömmar. Bara så synd, så synd, för oss supportar att det inte finns plats för "lirare" i vårt framtida lagbygge.

Men det är säkert rätt av Herrar Tränare. In med 20 duracell-kaniner som kör start och stopp i tre perioder. Det är mycket enklare, men, ack så mycket tråkigare.

Nu tar denna blogg ett steg bakåt och antar en mer kritisk hållning till lagbygget. Superlativen kommer sparas till den dag laget verkligen presterar.

Så får det bli...

Förfäktning..




Idag slog Närke Uppland i ishockey. Gnällbältet mot Sirius med puck - typ! Varför envisas Almtuna med att heta Almtuna då de bevisligen kommer från Uppsala. Tycker personligen det varit betydligt mer raffinerat om Almtuna valt att heta Sirius istället.

Den som kan sin historia vet att:
- Sirius har spelat en betydande roll för många kulturer..
- Ett flertal tempel var ägnade åt Sirius.(Gränbyhallen!)
 - Stjärnan Sirius spelar även en stor roll hos Dogonfolket. Enligt dem så ska Sirius B, Digitaria, varit en skapande rörelse som förvandlades till materia och ska som den minsta men tygsta av alla stjärnor innehålla fröna till alla ting.
[Källa:Wikipedia]

Som vanligt när Örebro vinner sina matcher ligger Socker-Conny bakom det mesta. Ett tips inför matcher mot kexen kan vara att man tacklar på honom några gånger. Lagom  hårt och brutalt. V. Mårtensson får här en delikat uppgift...

Hur slutade matchen då då? Jo, det blev 1 - 3 mellan AIS och ÖIK. Spiken i kistan var 1 - 3 målet som gjordes i tom bur sedan AIS tagit ut sin målvakt. Skönt. Då är Almtuna nere på jorden igen....


 

12 augusti 2010

Sisu..

Perrrrrrkeeeeeeele!

Kanske är det den sista, och viktigaste, ingrediensen som nu stoppas in i årets lagbygge? Från vårt östra broderland kommer Juha Kiiholma. Man blir lite ambivalent. Vad ska man tycka? Kan det inte bli lite väl spretigt i truppen nu? En fransman, några kanadicker, en finne och resten svennar. Å andra sidan så är detta vardag i de flesta större lagsporter. Lagen som är fyllda med spelare från världens alla hörn. Värst är självklart fotbollen. Där kan ett lag i Premier League innehålla fjorton (14) spelare från övriga länder i Europa men ändå älskas av sina fans som om de vore födda på deras bakgård!

Eller titta på AIK fotboll som exempel. Vi vet ju alla deras syn på "bönder". Ändå innehåller deras kära fotbollslag många spelare vars härkomst definitivt kan härledas till det agronoma samhället - typ!

Nåväl! Laget är nu verkligen spetsat jämfört med förra säsongen. Ett par kanadicker som av tradition "hatar att förlora" och en finne med massor av sisu. Förhoppningsvis smittar dessa egenskaper av sig på övriga truppen.

Men jag bestämmer mig nu och här. Det blir nog bra. På något sätt...

För övrigt noterar jag att det på Golden Hill just nu ältas klubbtröja. Först fick AIK kämpa sig till ES. Nu gäller det att få fram en klubbtröja som faller fansen på läppen. Om jag varit i deras position,med väntande spel i ES, hade jag nog bekymrat mig mer över spelartruppen än typsnittet på dräkten...

För övrigt, igen, fick LIF vinna mot ett lag från Norge. Det vet vi alla, efter senaste VM, att lag från Norge är grymma. Bra gjort där Leksand. Luktar KS redan nu.

För övrigt, till sist, noterar jag att Malmö spelar i en cup mot riktigt bra motståndare. Undrar varför?

11 augusti 2010

Mike Wirll


Mike the Man!

Jag minns med fasa förra försäsongen. Då föll jag pladask för en annan spelare som då var ny i truppen. Jonas Johansson. Honom pekade jag raskt ut som årets värvning och såg i honom en arvtagare till flyktade Niklas Olausson. Visserligen inte samma spelartyp men ändå en spelare som lovade många poäng.

Alla vet hur fel det blev och hur fel jag fick.

Jonas blev inte en flipp - han blev en dunderflopp!

Det är inte utan att man känner samma vibbar för Mike Wirll. I den kroppen finns så mycket talang, finess, spelsinne och hockeykunnande att hälfen vore nog för en normal elitspelare. Frågan är bara om han är beredd att göra jobbet. Det där tunga slitsamma jobbet på isen utan puck. Att ständigt orka jaga hem när laget tappar puck. Att orka de sista skären för att bryta en avgörande pass i egen zon.

För så är det. En tränare väljer 9 gånger av 10 en spelare som han vet vad han får av i byte efter byte än en spelare som kan vara glimmrande ena matchen och osynlig nästa.

Men jag envisas och hoppas - det blir succé!


Lite fakta om Mike:

Mike Wirll kommer från Regina i Kanada. Han är en 177 cm lång och 93 kg tung offensiv forward som producerat mycket poäng i nästan alla lag han spelat för. 2005-2006 provade finska SM-Liiga laget JYP på honom. Han lyckades dock inte övertyga utan det blev bara 10 matcher där och 1 futtig assistpoäng. Mike Wirll fick åka tillbaka över atlanten igen. 2007-2008 provade han på nytt på spel i Europa och det blev då i tyska andraligan och i klubben EV Regensburg. Förra säsongen var Wirll tillbaka i Nordamerika igen och spelade först 14 matcher med Mississippi Sea Wolves där han noterades för 11 poäng. Sedan spelade han för Bakersfield Condors under 43 matcher där han gjorde 51 poäng. Båda dessa klubbar spelar i ECHL, en serie som i kvalitet håller ungefär allsvensk klass. Man spelar dock i arenor och med publik som minst håller elitserieklass.
[Källa:Gislaved]

Träningsmatchen nr:1

Så är den avklarad. Den första träningsmatchen för säsongen. Förväntningarna var inte speciellt höga men förhoppningar fanns om att få bevittna några guldkorn i den gulsvarta kakan. Dagen till ära spelade hemmalaget med sitt alternativa matchställ. Inte alls dumt faktiskt. Ganska snyggt rentav.

Första perioden inleddes av två lag som ville ganska mycket men som kunde väldigt lite. Det syntes tydligt, åtminstone för de gulsvarta, att det var många nya spelare i laget. De hade det ganska knöligt att hitta passningsvägar, åkte lite fel, kom ur position och uppträdde allmänt förvirrat emellanåt. Den enda kedjan som redan från första bytet visade upp lite kombinationsspel var den med Kalle Ollson, Sisca och Walters. Där gick det undan rätt bra emellanåt. Kalle är verkligen het på rören redan nu. Ibland gick det så fort att han faktiskt åkte ifrån puckuslingen.

Perioden var jämn där lagen turades om att hålla pucken under ganska oordnade former. Almtunas första mål kom, som det alltid känns när motståndarna gör mål, väldigt slumpartat. Det var inte ens en målchans som resulterade i ett mål. Ett löst fladdrigt skott från blå som styrdes i mål av en framsträckt klubba.

- Det om något bevisar tesen att det alltid lönar sig att skjuta mot mål!

Andra periden och tredje följde ungefär samma mönster. Inget riktigt strukturerat spel från något av lagen. Stundtals avlöste felpassen varandra från alla håll och kanter. Det finns egentligen ingen anledning att försöka analysera spelet över de tre perioderna. Det var den första träningsmatchen och inte mer med det.

Noterbart är att båda Almtunas mål tillkom på exakt samma sätt. En back, som i brist på annat, lyfter in ett ganska löst skott mot mål. Sedan en liten touch med klubban och målvakten är överspelad. Det är erkänt svårt att försvara sig mot lösa puckar som kan ta lite märkliga vägar på sin väg fram mot målet. Men effektivt är det. Jag kan inte se att varken back eller målvakt kan lastas för detta. Kanske kunde våra backar varit lite tuffare med att hålla undan motståndarnas klubbor..

Skapade inte gulsvart några chanser som kunde ha resulterat? Jodå. Det gjorde de. Rätt många chanser faktiskt. En del riktigt bra. Nu ska vi dock inte älta det som är gjort - men det är då själva den att så många fick gummiarmar när det bara var att trycka dit trissan.

- Almtunafansen hyllar säkert sin målvakt efter denna match men sanningen är nog mer att de gulsvarta avsluten var minst sagt taffliga.

Fanns det då några spelare som utmärkte sig? Jahadå. Det fanns det.

Kalle Olsson såg oerhört rapp och inspirerad ut. Bra fart på rören och fick till slut göra ett riktigt snyggt mål. Hockeygodis banne mig.

Dennis Rasmussen gjorde ett hyggligt dagsverke. Har han inte blivit lite starkare?

Matt Sisca han visa upp sig några gånger. Den killen har spelförståelse. Hittade Kalle Olsson med många fina passningar. Lovar gott!

Johan Gustafsson, den unge lovande målvakten, gav ett otroligt gott intryck. Stor, stabil, placeringssäker.

Mike Wirll gillar jag. Lite svårt att förklara hans storhet. Men om man tänker sig en blandning av "Arla" och Olausson - typ. Då har man honom i ett nötskal. Duktig med puck och klubba, luriga små dribblingar, smarta öppnande passningar och en fysik som gör att han kan stå emot en tackling. Lägg därtill en silkesmjuk skridskoåkning som påminner lite om den gamle eleganten Salomatin. Får han bara lite mer fart på rören och lite bättre flås - då har vi en kanonvärvning!

Jonas Leetma ser ut som aldrig förr. Verkar kvickare på rören. Har alltid haft fin känsla för spelet men nu såg han ovanligt pigg ut. Lovande!


Viktor Mårtensson kan bli en riktig joker. En grovjobbare med finess! Använde en del kropp när han inte hade puck. Försökte sätta åt där han kunde. Överraskade i spelet med puck och klubba. Mycket mer än bara en "brunkare".

Niklas Lundgren spelade lika stabilt som han brukar göra. Även här fick jag en känsla av att det gick lite fortare på rören samt att han var starkare i närkampsspelet. Verkligen kul.


Övriga spelare som deltog i gulsvart denna kväll kommer säkert växa och blomma ut i takt med träningar och matchande så de lämnas i tillfällig glömska.


Almtuna då? Hur såg de ut? Tja, enligt mitt förmenande såg de ut som vanligt. En "maskin" som trummar på utan att man märker vilka spelare som är på isen. Ingen som sticker ut. Alla gör sitt jobb. Huruvida de har ett material som kommer räcka till Playoff eller Kvalserien kunde man inte bedöma av kvällens insats.


10 augusti 2010

Dags att flyga...

Gulsvart ska lyfta nu!

Nu ska gulsvarta laget checka in och inta sin position på startbanan. Precis som för humlan gäller det att lyfta och därmed trotsa fysikens lagar. Alla vet att en humla inte borde kunna flyga, men, så länge ingen berättar detta för humlan kommer den fortsätta att flyga.

Jag anser att den största uppgiften lagets nya tränare har är att intala samma sak till spelarna i gulsvart:
- Ni kan flyga, ni kan flyga, ni kan flyga!

Och med vetskapen om att de flesta utövare inom lagsporter är tämligen hjärndöda kommer de snart tro på detta budskap bara det upprepas tillräckligt ofta. Så, därför:
- Ni kan flyga, ni kan flyga, ni kan flyga!

9 augusti 2010

Avbrottandet..

Snart är den igång igen. Säsongen.

Säsong kan vara så mycket. Det kan vara säsong för badbyxor, för getingar, fästingar, festivaler, kräftor, eller varför inte säsong för dokusåpor på TV 3. Kommer då osökt in på ett fenomen, som inte har ett dugg med säsong att göra, och än mindre med ishockey. Fenomenet handlar om det "avbrutna" samhället! Eller kanske mer om den "avbrutna" kommunikationen. Har ni tänkt på så ofta saker blir avbrutna för något annat!

På TV:n har vi tvingats ta del av detta i alla kommersiella kanaler. När något ställs på sin spets, är som mest förtätat och spännande, då ska det avbrytas - för något annat. Dessvärre har detta spridit sig som en löpeld och kan nu påträffas överallt i vårt samhälle. Mitt i favoritlåten på radions P4 bryts plötsligt sändningen för "ett viktigt trafikmeddelande":
- En älg har siktats på vägrenen vid infarten till Säffle! Det kändes viktigt, tycker jag, som just då sitter tillbakalutad i soffan på altanen - i Västerås! Den älgen får man se upp med...

Ett annat exempel på spridningen av detta fenomen är då man står i samspråk med en bekant och pratar om livets allt. Mitt i en mening "avbryts" denna konversation då motparten, helt abrupt, börjar prata med någon annan - i sin mobil! Plötsligt blir man nu ofrivilligt vittne till ett samtal som kan vara av väldigt personlig och privat karraktär. Vid sådana tillfällen försöker jag göra mig så "transparent" som möjligt för att inte störa - typ!

Den där älgen utanför Säflle kanske inte var så dum i alla fall!

Rent allmänt tycker jag det känns lagom kul med ständiga avbrott för något - annat. Vi lever i många stycken i "avbrottets land". Helt klart är att det förekommer betydligt fler avbrott än brott utan att någon tar tag i saken. Här finns säkert politiska poänger att vinna för den som är vaken.
- Våga prata färdigt, kan parollen vara!

Det har nu gått så långt att jag kommer på mig själv ibland med att avbryta det jag håller på med bara för att - göra något annat. Jag skyller detta helt och hållet på någon annan än mig själv.

Till och med när man går på ishockey i ABB Arena har jag lagt märke till alla dessa avbrott som nu smugit sig in i de sedan tidigare rikligt förekommande avbrotten. Det nya är att så fort det blir ett avbrott i spelet uppstår ett avbrott i musiken för att istället presentera något annat!

Scenariot kan vara en avblåsning direkt efter en het målchans. Pulsen är på 156 och hjärtat på väg ned från halsen. Då kan man höra:
- Dagens pucksponsor är Agdas Konfektyr. Agdas Konfektyr erbjuder sliskiga sötsaker med kariesgaranti!

Och det var precis det man ville höra direkt efter att hemmalaget missat att sätta en strut!

Nej, jag tänker inte avbryta det som är påbörjat. Därför kommer jag även i fortsättningen skriva inlägg på denna blogg som ibland fullständigt saknar relevans..



5 augusti 2010

Avtryck #2

Appropå mitt förra inlägg där jag efterlyste spelare som vi inte minns dök ett namn upp i kommentatorsfältet:  Henrik Andersson!

Ärligt talat en spelare som jag glömt att minnas! Någon som kommer ihåg honom?

 

***

VM i Helsingfors, Finland 1990

Vinnare: Kanada
Sveriges placering: 5
Svensk Poängkung: Patrick Englund 11 poäng
Målvakter: Joakim Persson, Nacka HK, Jonas Levén, Leksands IF. 

Backar: Mattias Olsson, Färjestads BK, Nicklas Lidström, Västerås IK, Torbjörn Lindberg, Luleå HF, Joakim Esbjörs, Västra Frölunda HC, Osmo Soutokorva, Luleå HF, Henrik Andersson, Västerås IK, Henrik Björkman, Leksands IF. 

Forwards: Patric Englund, AIK, Daniel Rydmark, Färjestads BK, Mats Sundin, Djurgårdens IF, Nicklas Brännström, Skellefteå HC, Niklas Andersson, Västra Frölunda HC, Patrik Ross, HV 71, Henrik Nilsson, Hammarby IF, Marcus Thuresson, Leksands IF, Fredrik Nilsson, Västerås IK, Patrik Juhlin, Västerås IK, Per Johan Svensson, Rögle BK. 
 [Källa:Aftonbladet]


Som sagt var. Den som sett honom spela får gärna höra av sig. Och vad hände sedan?Ni som vet måste berätta...

Avtryck #1



Har ni tänkt på detta? Det finns spelare man minns. Spelare som under sin tid i Gulsvart utmärkte sig, profilerade sig, gjorde sig synliga och i och med det blivit minnesvärda – på något sätt. Vi kanske minns dem för att de var så fruktansvärt dåliga på att åka skridskor, tackla, skjuta eller pga. att de helt enkelt bara var så – annorlunda. Genom dessa mindre goda kvaliteter lever de kvar i vårt medvetande, både på gott och ont.

Sedan finns det spelarna som man inte minns. Spelare som var så anonyma i den gulsvarta dressen att man fick kolla flera gånger under mach för att upptäcka dem. Var de överhuvudtaget inne på isen? Och i så fall – vad fick de uträttat!

Just nu sitter jag och försöker minnas dessa spelare som man inte minns. Och det är inte det lättaste! Mycket lättare att minnas de man minns – typ!

En som jag minns är backen Ilpo Kukkola. Han spelade för oss under några säsonger på tidigt 80-tal. Vilken lirare! En mycket speciell spelartyp i form av en urstark ur-finne med ett ruskigt slagskott. Minns när man såg honom första gången. Man undrade lite. Vad det var som kom in på isen. Skapt som ett tetrapack. Stabbig var ordet. Rätt usel på skridskorna och ett spelsinne som rymdes i en fingerborg. Men jädrar vilka slagskott. Hela hallen höll andan när han laddade. Det ryktades om att han skjutit sönder både målvakter och plexiglas flera gånger. Dessvärre hade han ett sikte som konstant var satt ur funktion..

Så, nu när jag sitter här och försöker minnas de spelare som kom och försvann spårlöst, då dyker denne Ilpo Kukkola upp ur mina minnens djupaste skrymslen och jag kommer på mig själv med ett stort leende på läpparna.

Men som sagt var. Mitt uppsåt var ju att minnas de jag inte minns – de spårlösa – och där går jag bet!

Finns det någon gammal VIK:are som läser på denna blogg som kan ge ett praktexempel på spelare vi inte minns! Det tas tacksamt emot..

4 augusti 2010

Den förste att lämna skutan..




... blev, inte helt oväntat, den unge Daniel Despotovic. Lite tråkigt tycker jag som gärna ser en och annan avig spelare i truppen. För avig var han nog. En lirare med massa spritt och hyss i kroppen. Troligen kommer Daniel bli en så kallad "sen blommare". En spelare som med tiden inser att det inte funkar att åka runt och bara ha roligt på isen. Och ingen tränare, född på denna sida 40-talet, tycker det är värdefullt med för stora individualister.

Ja, ja. Jag vet att jag svamlar nu. Men det är mig väl unnat när det bara regnar.

Men, å andra sidan, kan det vara genialiskt att kicka Daniel direkt. Gissa om det sätter enorm press på övriga spelare i truppen. Nu vet alla vad som gäller...

- Och näste man till plankan blir..... 


Lite bakgrundsfakta om Daniel:

- Despotovic noterades för 49 assist i Division 1 totalt och stod därför för flest målgivande passningar i hela divisionen. Han gjorde dessutom 26 mål vilket betydde totalt 75 poäng under säsongen – lika många som Olofströms Mark Hurtubise.[Läs mer]


 

3 augusti 2010

Sneseglare!


Sommar- sommar- sommar!

2 augusti 2010

Ombytta roller..

Får man tro..


...att denna säsong kan innebära ett trendbrott?

Blir det denna säsong som gulsvart kastar av sig den förbannelse som förföljt laget sedan urminnes(!) tider? Kommer laget äntligen kravla sig upp ur det krondike av försmädlighet som tidigare blivit frukten av alla misslyckanden? Kommer vi på läktaren äntligen få njuta av vedergällningens sötma? Känna oss berusade och hänförda. Kunna vandra hemåt i natten med ett leende på våra läppar.

- Vad yrar bloggen om?

Jo, Leksand, så klart!

Detta alltid närvarande lag som säsong efter säsong förnedrat oss, dragit oss vid näsan, stulit våra poäng och därmed våra drömmar. Laget som vi älskar att hata. Laget som väcker så mycket känslor att hälften vore nog för en längre tids sjukskrivning.

Innerligt önskar jag nu att vi från och med denna säsong, denna dag, denna stund, slänger allt det gamla platt till marken, trampar på det, fnyser föraktfullt och knyter våra nävar medan vi höjer våra blickar - av nyvunnen stolthet.

I år är det vår tur...

I år är det våra drömmar som ska leva..

- Äntligen, banne mig!

Leksand till division 2...

Nu börjar det - igen..



Så har man då bevittnat den efterlängtade "första" isträningen för Gulsvart. Förväntningarna var inte speciellt uppskruvade då jag visste att spelarna knappt stått på skridskor sedan vårsäsongen avslutades. Man kan inte gärna begära att spelarna redan nu ska vara på topp och i balans när det gäller skridskoåkning och puckhantering. Allvarligt talat såg det väldigt taffligt ut på vissa händer och fötter. Några spelare hade uppenbara problem att samordna hantering av is, klubba och puck.

- För övrigt noterade jag att isen allt mer börjar likna den i KHL. Allt mindre is – och allt mer reklam! Ja, självklart är det is överallt, men, allt mindre reklamfria isytor. Antar att det bara är till att acceptera ”skiten”. Klubben måste få in kosing och då gäller det att sälja reklamplats.

Jag bryr mig inte om att kommentera de ”lekar” som genomfördes. Men lekar var det fast man kallade det för skicklighetsövningar – typ.


Det intressanta var avslutande matchen mellan vita och svarta laget.

Det vita laget bestod till största delen av ”gamla” spelare. Det svarta laget bestod följaktligen av nyförvärv. Det syntes. Vita laget hade ett visst flyt i spelet och det påminde korta stunder om ishockey. Svarta laget hade däremot otroliga problem att lista ut vad de skulle göra med pucken. Viljan fanns nog men det var inte lätt när ingen visste var alla tog vägen – typ.

Noterbart är att:

- Sperrle är en riktigt fräck målvaktstyp. En offensiv målvakt – om man kan säga så. Han utmanar och vill delta i spelet. Väntar inte bara in pucken. Hoppas vi kan utnyttja detta till att vända spelet snabbt i matcherna som kommer. Men då måste backarna vara beredda. Inte stå och såsa. Sperrle for President!

- Kalle Olsson ser precis så pigg ut som man bara kunde hoppas. Härligt flyt i åkningen och kom rätt till pucken. Kalle blir årets skyttekung!

- Av alla nyförvärv var det Mike Wirll som utmärkte sig mest. Seg på skridskorna, av förklarliga skäl, men oj vilken blick för spelet. Härligt öppnade passningar i svåra lägen. Här har nog Gulsvart gjort ett riktigt fynd! En "Arla" i ny förpackning!


Övriga noteringar:

- Marcus Söderkvist. Såg pigg ut. Kommer att göra mycket nytta i Waltins framtida spelplan. Kan han göra en dålig match? En evighetsmaskin!

- Matt Sisca. Oj vad han tyckte isen var stor! Hade enorma problem idag. Vilsen i pannkakan – typ! Bambi - någon?


Bäst idag var nog Mats Waltin. Underbart med en ledare som kan uttrycka sig inför publik. Istället för traditionella floskler som tränare vanligtvis hasplar ur sig formulerade han sig världsvant och klarsynt. Gav sin syn på hur ishockey ska spelas samt sin och lagets målsättning kommande säsong. Inget tjafs där inte. Raka rör. Inga löften. Imponerande måste jag säga.

- Publik var det också. Svårt att uppskatta men nog kunde det varit runt 1200 personer. Vackert så!

Summa summarum en småmysig tillställning som säkert gladde spelarna lika mycket som den närvarande publiken.

Almtuna nästa!

1 augusti 2010

Gurkolles AS Tips



Förra säsongen envisades jag med att bedriva någon form av tipstävling på denna blogg. Den blev på vissa händer och fötter uppskattad. Supportrar från både här och där var in och lämnade sitt tips. Några visade sig vara fenomenala på att tippa - andra inte. Nämner inga namn. Men en var från Mora. Om denne person var framgångsrik eller inte vägrar jag berätta. Men det var en hon. Nog om det.

För den som är nyfiken kan man klicka på denna länk för att bevittna vem som stod som slutsegrare eller här för att fnittra lite förtjust åt de som ligger längre ned på listan. Vill minnas att det var en AIK:are som trodde på slutseger. Var det inte en Boris? Men se den gubben gick inte.

Sitter just nu och funderar över någon form av uppföljning.

Så den som lever får se.

Något blir det.