31 maj 2011

Det var inte så illa..

Patienten var inte så sjuk som man befarade.. 


Nej just det! Med tanke på det VLT syftade på i måndagens tidning så blev det lite av ett antiklimax att ta del av "hela sanningen" i dagens tidning. Det var som jag misstänkte. Klubben har tvingats använda sitt eget sparade kapital för att klara verksamhetens rörliga utgifter. Ett publikbortfall pga ett märkligt spelschema ges som ett exempel på hur förväntade intäkter försvunnit.

Personligen tycker jag man kan dra lite olika slutsatser till varför det blev som det blev. Visst kan man skylla på ett "olyckligt spelschema" men ska man vara riktigt ärlig så var inte "produkten" VIK Hockey tillräckligt attraktiv för att locka till sig publik under stora delar av förra säsongen.

Under hela höstsäsongen var det en sällan skådad provkarta på ojämna insatser. Ena stunden bländande, nästa miserabel, sedan usel, för att därefter bli beklämmande och avslutningsvis hygglig! Som supporter visste man aldrig från match till match hur scenariot skulle komma att se ut. Även efter jul fortsatta "eländet" med högst varierande insatser. Det var först under grundseriens sista tio omgångar som laget började fungera som ett kollektiv. Men det var för sent. Man hade redan "skrämt bort" den marginalpublik som innebär extrainkomster för klubben. Kvar på läktaren stod vi närmast sörjande, runt tvåtusen personer, som kommer oavsett hur laget beter sig.

Där tror jag personligen problemet fanns. Det var där man tappade budgeten. Det var där pengarna försvann. Jag träffade många vänner som under denna tid beklagade sig över lagets insats. De hade tröttnat på "eländet". Inte ens till förkvalsserien kom de tillbaka. De hade så låga förväntningar på laget att de helt enkelt struntade i att ta sig till ABB Arena.

Och så är det. På något sätt. På samma sätt som man måste förtjäna en sportslig framgång så måste man förtjäna sin publik. Man kan inte som föreningen sitta med "armarna i kors" och beklaga sig över att folk inte kommer till matcherna. Det är som att köra huvudet i sanden och inte inse problemet. Den enda vägen för att locka mer publik till hallen är att vinna fler matcher! Det finns inga andra alternativ. 

Att försöka locka folk till ABB Arena genom massa olika "Jippon" är bara en otroligt kortsiktig lösning. Det måste ALLTID vara LAGET som är den attraktion som drar folk till hallen. Så enkelt är det. Eller svårt. Hur man nu vill säga det. Hur ska man annars marknadsföra sin produkt? Som en sidoprodukt? Kom till ABB Arena och titta på "Jippo" och i pausen kan du se Gulsvart spela ishockey?

Dumheter.

Trams!


Det enda som lockar tillbaka publiken till ABB Arena är ett LAG det slår gnistor om. Ett LAG som väcker beundran. Ett LAG som väcker känslor. Ett LAG som innehåller profiler man pratar om, identifierar sig med, lider med, älskar, och vill se.

Så det så..


30 maj 2011

Nu känns det sämre - igen!


I ungefär fem timmar fick jag rida på min våg av framtidstro. Sedan läste jag i vår lokaltidning. En liten notis. Bara några rader. Men tillräckligt många för att sudda ut mina positiva tankar om kommande säsong. Men, ja visst! Så är det. Vi vet ännu inte hur stor skadan är. Vi vet inte digniteten på det underskott som tycks ha uppstått. Är det en blygsam miljon(!) eller är det mer? Handlar det "bara" om en fatal missräkning av klubbens ekonomiansvariga, om förlorade annonsintäkter, eller har man helt enkelt bränt allt krut på nyförvärv som kom in under senare delen av säsongen? Så länge vi inte har hela den ekonomiska bilden är det svårt att sia. Kanske det inte är så farligt! Kanske klubben har en bra handlingsplan! Kanske det bara är en tidningsanka. VLT vill helt enkelt sälja några extra lösnummer.

Av den anledningen bestämmer jag mig för att inte misströsta allt för mycket innan mer fakta kommer i dagen. För inte ska vi bli ett nytt Leksand? Eller, hemska tanke, ett nytt AIK! Under en lång tid har vi alla fått höra att i "vår förening" är det ordning och reda på papper och pengar. Det är bara dalmasar och stockholmare som inte kan sköta sin ekonomi...

Så får det bli. Denna blogg inväntar därför morgondagens VLT innan storsläggan kommer fram, handdukar kastas in, yxor slängs i sjön, och matchtröjor grävs ned i blomrabatten!


Det känns bättre nu..

Solen är faktiskt gul - och på natten blir det svart!


Så märkligt är det. Av någon outgrundlig anledning känns det bättre - nu! Den senaste säsongens alla blindskär och snedsteg har fallit i glömska. Nåja, nästan alla. Kvar finns minnet av en hedervärd insats i förkvalet till kvalserien. Tänk, vi var nästan med! Hade det inte varit för ett formstark Mora, med en viss målvakt, kunde vår säsong ha slutat i dur. Men så blev det inte som bekant. Men nu. Nu har minnet av dessa bittra förluster(mot Mora) tynat bort, fallit i behaglig glömska, och ersatts av en försiktig optimismen inför nästa säsong. Eller rättare sagt kommande säsong. Är det inte underbart - så säg!

Nu ska jag villigt erkänna att jag inte grundar denna groende optimismen på något annat än en högst subjektiv känsla jag har.  Jag är helt enkelt en naiv supporter som tror. Tror på något bättre.


22 maj 2011

Det blir fem...

Tärningen är kastad och visade - fem!


Så tror jag. Utan någon som helst grund påstår jag redan här och nu, sittandes på en soldränkt altan, att det blir fem lag som kommer bilda en tätgrupp kommande säsong. Fem lag som under hela säsongen kommer svettas, stånka, stöna och kämpa för att knipa de tre direktplatserna till KS!

- Malmö
- Leksand
- Örebro
- SSK
- Rögle

Där har ni mina favoriter till topp fem säsongen 2011-12 i Hockeyallsvenskan.  Jag gissar även att Malmö blir det lag som ror hem seriesegern. Vilka som tar de övriga två direktplatserna är helt öppet.

Efter dessa fem lag kommer det bli ruskigt hårt, knallhårt, i kampen om att ta sig till Playoff. Och där kommer vi vara med tillsammans med:

- Mora
- Almtuna
- Oskarshamn

Men som den självgode(!) tippare och tyckare jag är måste jag självklart gardera mig en aning inför oförutsedda händelser. Om, OM, inte de första fem lagen får ordning på sitt spel, sina spelartrupper, ja då är risken uppenbar att lagen underifrån genast är där och knuffar, puffar, och armbågar sig förbi! Så jämn kommer årets serie bli - sanna mina ord. Inget lag, inte ens "topplagen" kommer ha råd att glida fram på en räkmacka. Får de minsta svacka i sitt spel åker de på torsk. Så enkelt är det!

I dagsläget känns..

- Bofors
- Tingsryd
- Troja

- Borås


... som aspiranter på att bli lite avhängda från toppstrid och playoff.

Först när vi gått igenom försäsongen, med dess träningsmatchande, kan man få en tydligare indikation på om man är helt ute och seglar...

Och som vanligt, sist och kvalspel:
 - Sundsvall


20 maj 2011

Svammel..

Ja just så är det. Svammel! Har man inte insikt, inga kontakter, inga uppgiftslämnare, är man helt utelämnad i dessa Silly-tider. Istället får man roa sig på andra sätt. I denna bloggs fall tenderar inläggen allt mer till att likna - svammel. Ord utan mening och innehåll. Ord för ordets egen skull. Ord bara för att roa bloggskribenten som förnöjt kan lägga ännu ett blogginlägg till handlingarna. Just så är det nu. Ärligt talat har jag inte en susning, inte en aning, om vad som händer i kulisserna på kansliet. Och lika bra är det - på något sätt. Då kan man i lugn och ro fortsätta på en inslagna vägen. Fortsätta med grundlösa inlägg utan mål och mening. Roa sig med rent ordbajseri.  Men ärligt talat mina vänner - det är inte alls dumt! Det är rent av lite roligt. Lite skönt. Lite avstressande.

Och kanske man är i gott sällskap? Loggar man in på vilken aktningsvärd internettidning som helst så finner man närapå samma ordbajseri även där. Man kan inte påstå att det publiceras några journalistiska mästerverk. Mycket är skvaller, rykten, antaganden som ofta är så grundlösa att man häpnar! Men en bra rubrik, många läsare, förlåter allt. Det gäller att tillfredsställa annonsörerna, gubevars. Mammon måste få sitt. Så jag är nog i gott sällskap! Förutom detta med annonser då - förstås!

Jag kan med andra ord stoltsera med ett innehåll i mina inlägg som är precis lika likgiltigt och andefattigt som de artiklar som publiceras i vår kära lokaltidning - för att nämna ett exempel. Kanske man kan göra sig en karriär som skribent/journalist på gamla dagar. För det mesta tycks det arbetet gå ut på att duplicera redan publicerade artiklar från bloggar eller andra medier. Och kopiera - det är jag en jävel på!


Se där hur jag elegant fick ihop ännu ett fullständigt meningslöst inlägg! Nu är det bara att vänta på att annonsörerna ställer sig  i kö...








19 maj 2011

Silly sommar..

Sitter på altanen och försöker förtränga det faktum att det ännu är långt kvar till match. Visserligen spelas det fotboll på Rocklundaområdet men tyvärr på en så låg nivå(!) att man inte känner någon större lust att göra ett besök. All respekt för Sportklubben som lyckats ta sig tillbaka till Superallsvenskan. Ingen skugga må falla över dem. Men handen på hjärtat. Vad är det för nivå? Om man betänker att Svenska landslaget rankas runt plats 20-25 i världen,  högstaligan rankas på plats 24-25 i Europa så vad är då nivån på andraligan? Tycker man, som jag, att det spelas en bedrövlig form av fotboll redan i Allsvenskan så lockar givetvis Superallsvenskan ännu mindre...

Ur det perspektivet är det roligare med ishockey. Där rankas i alla fall Sverige på en hedrande tredje-fjärde plats, Elitserien på en femte-sjätte och hockeyallsvenskan ligger banne mig inte långt efter. 

Men nu var det ju detta med årets lagbygge. Det rullar på. Utan pukor och trumpeter, kan man säga. Det kan mer liknas med ett ytterst försynt arbete som just nu pågår i strävandet att skapa ett slagkraftigt lag. Inga stora rubriker, inga svarta rubriker, inga spännande visioner, inga intressanta uttalanden, inga fräcka påståenden.  Ibland känns det så påtagligt att föreningen skulle behöva en röst i natten, ett ansikte utåt, någon person som törs komma ut ur föreningsgarderoben och göra lite spännande uttalanden. Berätta om visionerna. Peka på planerna. Rita upp drömmarna. Vi saknar en "Percy" eller "Wikegård". En person som kan skapa intresse kring föreningen även de dagar då inget händer. Som det är nu finns inte Gulsvart under perioden april till september. Då går föreningen i stå, begravs i glömska, för att sedan plötsligt leva upp och pocka på vår uppmärksamhet igen.





16 maj 2011

Sverige - Finland

Finland när det är som bäst!


Det blev platt fall - minsann. Sveriges unga Tre Kronor hade inte tillräckligt med pondus för att stå emot den Finlänska tyngden och rutinen. På det hela taget tycker jag matchen var riktigt blek och uddlös. Två lag som tog ut varandra under långa stunder. Få målchanser skapades. Tillknäppt och avvaktande. Så plötsligt fick finnarna sina lyckaminuter och matchen var över..

Inte mycket att säga om. Tre Kronor räckte inte till på långa vägar när det verkligen gällde. Men. Det är inget jag grämer mig över. Hade vi vunnit så vadå? Att vinna mot Finland är ingen större merit! För våra grannar i Öst var det desto viktigare att vinna. De vinner som bekant väldigt sällan något så det var dem väl unnat denna gång. Tycker i alla fall att Mårts gäng kan känna sig stolta över sin prestation. Ett ungt och på många sätt väldigt oerfaret lag som tog sig ända till final. Inte dumt, inte dumt alls..

För övrigt vill jag fortfarande inte kommentera det gulsvarta lag som håller på att utformas till nästa säsong. Det återstår någon enstaka värvning innan truppen är spikad och klar. Först då kan man börja "rota" lite och försöka sig på att sia om eventuella sportsliga framgångar. Då vet man även hur våra motståndare har rustat. En sak står i alla fall klar: - Det blir ett jävla race kommande säsong om platser ovan strecket till playoff...

Undrar dessutom hur det blir med Fleury? Luleå eller inte?


15 maj 2011

Sverige - Finland

Final i VM. Sverige ställs mot Finland. Om det kan man tycka och tänka en hel del. En sak som slår mig är att varken Finland eller Sverige kan stoltsera med specillt imponerande spelartrupper. Däremot har bägge lagen en tydlig och bärande spelidé. En spelidé som de försöker genomföra i byte efter byte, match efter match. Man kan kort sagt säga att Sverige och Finlands framgång bygger mer på kollektivet än på individuella prestationer. Bägge lagen har ett väl fungerande lagspel.

Jämför gärna med Ryssland, eller Tjeckien, där det vimlar av makalösa ishockeyspelare med massor av talang. Men de föll på just det. Det blev i många fall enskilda aktioner av enstaka spelare i varje byte istället för att hela formationen/er arbetade tillsammans.

Man kan även säga att Ryssland, Tjeckien och Canada fått sig en liten läxa. Det räcker inte med att plocka ihop ett gäng spelare med fantastiska meriter. Det gäller framförallt att ha ett bra och tydligt ledarskap så att alla spelare drar åt samma håll.

Trots att Mårts hela tiden får kritik från allvetaren Wikegård så tycks det som om Tre Kronor gör en bättre insats än vad man kunde förvänta sig. Trots allt är det ett väldigt "tunt" lag som Mårts fyllt upp sina platser med. Tunt på det sättet att här gäller inspiration, spelglädje, motivation mer än ålder och ligatillhörighet.

Bra jobbat Mårts!

14 maj 2011

Power-Brake

I den kommersiella TV-världen är denna tingest tittarens bäste vän...


Så har man snart genomlidit(!) ännu ett VM som sänts i en kommersiell tv-kanal. Ska man skratta, gråta eller bara ge upp? Kanske handlar det bara om en generationsfråga. Det är bara vi äldre tittare som misströstar över hur en sändning rumphuggs, snuttifieras, stannar av, under en match. Kanske är det bara vi "gamlingar" som irriterar oss över allt det som vi missar då matchen/er plötsligt bryts för viktiga(!) meddelanden i form av reklam eller påannonser om andra program som sänds i den kommersiella kanalen. 

Vid åtskilliga tillfällen, under detta VM, har sändningen avbrutits vid avblåsning trots att det "händer" en hel del intressanta saker på isen.  Ofta handlar det om mer eller mindre omfattande bråk efter en målvaktsräddning. Ett bråk som ofta mynnar ut i en eller annan utvisning. När man som tittare "kommer tillbaka" ser man plötsligt att det ena laget är reducerat till fyra man. Däremot är det inte alls givet att kommentatorerna ger oss en bild av vad som föranledde denna utvisning. Istället får vi nöja oss med att " de ena laget drabbats av en utvisning". Det känns - så där - typ!

Själv sitter jag numera på helspänn och bara väntar på ett power-brake. Jag har rent av blivit lite nojjig på kuppen. Så fort det kommer en avblåsning greppar jag krampaktigt tv-kontrollen för att snabbt kunna byta kanal under reklamavbrottet. Men se, inte kommer det något avbrott! Kontrollen tillbaka på bordet och man slappnar av. Bara för att i nästa ögonblick inse att NU kom reklamen! Man kastar sig fram efter kontrollen och byter till Statstelevisionen. Njuter av att följa en dokumentär om den samiska hemslöjdens utbredning i Sverige. Tänk så skönt. Inte ett power-brake så långt ögat når! Men så måste man in i den kommersiella  dyngan igen. Och minsann. Har inte det ena eller det andra laget passat på att kruta in ett mål medan man satt och förundrades över lappsmidet! Så kan det gå...

För övrigt begriper jag mig inte på varför det kallas power-brake? Vad betyder det? Kraft-paus? För vem? Med tanke på dessa återkommande pauseringar i matcherna är jag inte det minsta imponerad av att vissa spelare klarar av att spela 30 minuter under en match. Hur svårt kan det vara då matchen avbryts var 5:e minut för en extra minuts vila?

Om man hårddrar det hela så kan dessa power-brakes vara förklaringen till att allt fler spelare kan förlänga sina karriärer i NHL. Inte så konstigt att de orkar då de i princip sitter och vilar 3ggr så länge som de spelar numera. På fem minuters klocktid hinner en spelare göra två byten á 45 sek och belönas sedan med 3 minuter och 30 sekunders vila! Kanske dags att lägga ned försäsongsträningen?

Nej. Jag tycker det är mest elände med alla dessa avbrott där vi tittare hela tiden blir lurade på massor av intressanta händelser i en match. På något sätt försvinner mycket av "känslan". När dessutom kommentatorerna flåsar iväg sina kommentarer i expressfart för att hinna innan reklaminslaget känns allt väldigt parodiskt. Mer än en gång klipps deras inlägg av mitt i en mening...

Nu återstår dock bara en match att plåga(!) sig igenom. Det gäller bara att ALDRIG släppa greppet om fjärrkontrollen..

1 maj 2011

Sverige - Norge 4-5 (Str)

Heja Norge!



Inte alls oväntat att vårt "kära" Tre Kronor fick det jobbigt mot vårt grannland i Väster. En ganska normal öppningsmatch i ett VM om jag får tycka. Många spelare i Tre Kronor såg mer än lovligt vilsna ut på isen. Det var många alibipass och alibibyten. Man gjorde det enkla hela tiden. Spelade ett säkert pass(!), dumpade en puck, backade hem, men det saknades hela tiden det rätta drivet i anfallsspelet. Det var som om alla åkte omkring och väntade på något. Kanske att laget skulle vakna till.

Men som sagt var. Kul för Norge men en ganska betydelselös seger. De kommer i vanlig ordning få kämpa för sin plats i nästa års A-VM medan Sverige  kommer krångla sig fram till en kvartsfinal. Väl där får vi hoppas att laget vaknat till ordentligt.

Som Västeråsare kan man glädjas åt Patrik Berglunds två mål. Men inte mycket mer. Ersbjers såg inte riktigt så tät ut som man kunde önska och Backlund var helt osynlig. Ganska bleka insatser av lagets "gurkor" om man ska vara riktigt ärlig..