29 november 2012

KHK nästa..

Ibland är det tungt att vara (DIF)supporter..


I nästa match möter vi Karlskrona som ikväll tvålade till självaste Djurgården med 5-2. Anmärkningsvärda siffror i en anmärkningsvärd match. Ett Karlskrona med blåställ på och som hade bestämt sig för att spela bestämt mötte ett Djurgården som inte bestämt sig för - något! Det var den känslan man fick under matchens gång. Jag satt hela tiden och väntade på att DIF skulle trampa till och ta över matchen. Få pendeln att svänga. Få momentum. Men ack så fel jag fick!

Som i många matcher tidigare straffades DIF hårt för dumma misstag i form av onödiga utvisningar eller puckdräll  i uppspelsfasen. Det bara small i arslet för Djurgården den andra halvan av andra perioden. Då smällde KHK in fem(!) puckar. Detta utan att egentligen skapa några riktiga chanser själva. Istället var det DIF som dukade upp för fina spelvändningar mot eget mål där taffliga backar lät allt och alla passera utan knot.

Mitt intryck av matchen är att Djurgården som lag inte spelar som ett lag. En grundtes i dagens moderna ishockey är att man anfaller och försvarar med HELA laget. Så var inte fallet idag. Visserligen kanske man stundtals försökte anfalla unisont men det defensiva hemarbetet skedde mer på individuell nivå.

Gabriel Landeskog, som är en fantastiskt duktig spelare, spelade mest för sig själv idag. Passade inte pucken, höll i pucken för länge, tog egna avslut i svåra lägen, och såg mest uppgiven och frustrerad ut. 

En spelare jag lider med i DIF är Marcus Ljungh. I två säsonger var han en av våra bärande spelare i truppen. Vald till årets junior för två säsonger sedan och fick därmed utmärkelsen Guldgallret. En klok, spelskicklig, och skridskostark spelare som skapade mycket varje gång han var på isen. Dessutom en stark tvåvägsspelare. Nu en dussinlirare som inte får något uträttat på sextio minuter. Tragiskt och tråkigt att se.

- Om Örebro tycker att de har problem - vad har då Djurgården!

Vad ska man då säga om Karlskrona? Otroligt svårt att bedöma deras kapacitet efter denna match. Ett hårt jobbande lag i skriande behov av sportslig framgång. Ett lag som rymmer en hel del kompetens men som inte hittat rätt kostym att arbeta i . Gav ett spretigt intryck. De gånger de skapade chanser berodde till största del på DIF:s slarv än egen styrka och kreativitet. De har ett par rejält tunga backar, ett antal duktiga skridskoåkare. en hel del rutin, och längst bak en rätt skaplig målvakt. Man får betänka att KHK snart bytt ut 50% av den trupp som startade seriespelet. Om några omgångar vet vi lite mer. Det tar nog några matcher till innan alla spelare hittat sina roller och positioner i spelet. Sur-Janne har ett jäkla pussel att lägga innan alla bitar faller på rätt plats.




Spotta i kyrkan...

Att "spotta i kyrkan" kan sägas vara att framföra ett budskap på fel plats eller inför fel forum. Att man ifrågasätter något som är närmast heligt. Detta inlägg kommer att tangera detta då jag har för avsikt att ifrågasätta en kulturbärare i vårt lag, nämligen Andreas Lindh!

Ingen kan ifrågasätta Andreas hjärta för klubben, hans ofta kopiösa arbetsinsats under matcher, hans betydelse som elak polis, en städgumma, murbräcka, pådrivare etc etc. Anledningen till att jag dristar mig till att ifrågasätta hans givna(!) plats i laget är hans insatser de senaste matcherna.

Har Andreas Lindh passerat bäst-före-datum eller beror hans något vingliga insatser på andra, okända, faktorer? Lider han av någon åkomma, ljumskproblem, eller är det bara så att det börjar gå lite för fort på isen? Jag, och flera med mig, som följer matcherna från läktarplats har gjort samma iakttagelser och dragit ungefär samma slutsatser. Andreas står för en hel del mindre bra ingripanden i egen zon, hans puckhantering ser sämre ut än någonsin, och hans timing i närkamper/tacklingar är inte den bästa. Dessutom drabbas(!) han ofta av extremt långa byten. Mer än en gång har han närmast stapplat runt i egen zon med mjölksyra upp över ögonbrynen. Dåligt tränad?

Lägg till att vi just nu har en riktigt stark backbesättning där även Per Helmersson ska ta en plats, men på vems bekostnad? 

Självklart är jag en stor fan av Andreas och gillar hans robusta och fysiska spel. Han är en profil som behövs i ett lagbygge, en grundpelare, en förebild. Men allt har sin tid och frågan som bloggen ställer är helt enkelt om Andreas tid är nu, då, eller i framtiden?

Vad tycker du?








28 november 2012

Att visa hänsyn på isen - eller inte!






Måste någon dö?
Att spela fysiskt innebär inte att man spelar respektlöst. Vi har spelare i vår egen trupp som drabbats på samma sätt denna säsong. Vad kan man göra för att förhindra denna typ av tacklingar. Kan en väg vara att förbjuda "openice-tacklingar" helt? Så länge inte spelarna tar större eget ansvar och hänsyn kanske en regeländring är den enda lösningen, eller, ska vi fortsätta hävda att "det gäller att se upp" där ute?





Hjärtflimmer...

Att gå på ishockey är inget för den hjärtsvage. Kan tänka mig att många på läktaren kände vibbar av senaste hemmatchen där vi tappade både ledning och initiativ för att slutligen förlora på straffar. Örebro var med bra i matchen "ända in i kaklet" för att citera en känd förbundskapten.

Lite svårt att så här tätt inpå summera matchen. Att vi vann var trevligt, roligt, underbart. Sättet vi vann på var kanske inte imponerande men ändå ganska stabilt. Viss svajjade vi stundtals i sista perioden när Örebro öste på för en kvittering men det var fullt naturligt. Svårt att värja sig när motståndarna mobiliserar all kraft framåt, när det går lite på chans, när de får vittring.

Det rättvisa i utgången av matchen får andra bedöma. Principen "flest mål vinner" är allenarådande och vi gjorde bevisligen fler mål än Örebro idag.

Det som gladde mig mest denna period var att vi äntligen fick se tredje och fjärdeformationen göra riktigt gedigna insatser. Det lät verkligen benen gå i varje byte. Kedjan med Marcus Söderkvist, Marcus Jonsson och Jonte Berg firade stora triumfer idag då de lyckades skapa härligt tryck i anfallszon genom skridskoåkning och aggressivitet. Underbart att se och något man väntat på i många omgångar. Inte bara "brunk" utan även massor av offensiv kraft. Kul som bara den att "Messy" fick styra in pucken till 1-0!

Även formationen med Kenneth "Bacon" Bergqvist, Mikael "Z" Zettergren och Marcus Kinisjärvi såg pigg ut. Härligt! Speciellt "Bacon" hade osedvanligt god fart under grillorna denna kväll!

Berglund, Backlund och Backman gjorde många fina byten  i denna match. Det var snubblande nära att de fått sätta några strutar men idag gick de flesta avsluten över eller vid sidan av mål. Skönt för dem att andra i laget kliver fram och gör målen. 

Överlag gör vi en bra match. Under stora delar av de två första perioderna känns vi lite starkare, lite mer kreativa, än Örebro. Vi skjuter inte så mycket men har många fina lägen till avslut. Vi dominerar inte men har ganska bra kontroll på händelserna. Trots 3-0 efter andra perioden känns matchen definitivt inte avgjord. 

Inför den sista perioden är känslan på läktaren, orolig. Många pratar om Leksandsmatchen och hur vi där fumlade bort matchen vid ledning med 4-1. Min tanke är att "bara vi håller tätt första fem" så har Örebro bränt sitt krut för kvällen. Det gick, så där! Stefan Warg är lite olycklig då han ska sätta upp spelet till en forward. Passningen är lite väl hård och missriktad och pucken går till icing. Självklart vinner Örebro den påföljande tekningen och kommer till avslut via Aulin. En lurig puck som letar sig igenom en drös med spelare framför mål och förbi en skymd Lars Johansson. Det lönar sig ALLTID att lägga puckar på mål! Det hinner därmed bara gå 1.19 in i sista perioden innan Örebro får det mål som de så hett eftertraktar.

Efter denna adrenalinkick vädrar givetvis Närkingarna fler mål och sätter upp det ena anfallet efter det andra. Vi får allt mer inrikta oss på att försvar än anfall. När man äntligen tycker att vi  börjar få kontroll på puck och motståndare igen, och har möjlighet att lugna ned oss med lite eget spel, bjuder plötsligt Tim Heed in Örebro i matchen ordentligt. En riktig klassisk indianare i egen zon! Wiklander i Örebro lyckas, med lite tur, fånga upp Heed´s diagonalpass framför vår bur och tackar tyvärr genom att skicka in pucken via Johanssons högra stolpe. Tjong i medaljongen, typ!

Resterande tid av matchen handlar därefter om att skotta ut pucken ur egen zon. Med lite tur, stor möda, och stort hjärta, lyckas vi hålla undan för Örebros anstormning och reda ut det hela. I slutsekunden får dessutom "Mickis" peta in sitt första och lagets fjärde mål. Matchen slutar 4-2 och känslan är till lika stor del lättnad som glädje.

I mina ögon en trevlig, bra och välspelad match mellan två bra ishockeylag. Örebro är, trots dagens förlust, ett riktigt bra ishockeylag. Men de är även ett lag som just nu har det mesta emot sig. Detta var tredje förlusten i rad där de förlorar med uddamålet. Något som måste kännas oerhört frustrerande. Såg själv deras match hemma mot DIF där de var det bättre laget men fick noll(0) poäng. Samma sak borta mot Leksand där de hade chansen att göra betydligt fler än två(2) mål i första perioden och därmed i princip stänga matchen. Istället för att sätta tre(3) rena frilägen brände de alla och bjöd därmed in LIF i matchen. Att förlora så snöpligt i match efter match är inte bra för lagmoralen så Peter Andersson har en tuff uppgift framför sig nu. Hur ska han få sitt lag att spela ishockey i 3*20 minuter? Det är nämligen där skon klämmer anser jag. Det räcker inte, som idag, att komma igång i tredje perioden....

- För övrigt anser jag att Mikael "Z" Zettergren gjorde en hedervärd insats idag!

Till sist(1) några ord om Tim Heed! Vilken lirare! Han må bjuda våra motståndare en och annan felpass men herregud vad skön han är i sitt spel. Hans aktion fram till målet, 3-0, gav mig gåshud på vaden. Hockeygodis, tamigfan!

- Dessutom gillar jag att Ante Lindh fick sätta en kasse. När senast gjorde han mål? Hösten 76, känns det som.

Tack för matchen alla Örebroare och lycka till i matchen mot Skogsraggarna..

Till sist(2) måste jag berömma dagens domare Wolmer Edqvist. Kanon!




27 november 2012

Sista minuten..


Nu gäller det att alla är på tårna!


Om knappt tre timmar smäller det. När röken skingras hoppas jag vi står där med tre nya friska poäng. Prognosen för seger får anses god. Vi har fullt manskap och batterierna är laddade. Bara in och köra järnet, sätta två snabba, och sedan stänga matchen. Precis samma inställning som mot Leksand men med bättre utförande i defensiven.

Idag kommer Stefan Warg hitta tillbaka till sitt stabila spel igen, "Z" kommer stänka in två strutar, och Lars Johansson stänger längst där bak. Mer behövs inte. Förutom detta kommer som vanligt firma "Bulan" och "Mickis" ordna några poäng var. 

Det man vill se idag, förutom en härlig inställning, är ett riktigt organiserat spel i powerplay. Tycker vi varit lite klena på det i avgörande lägen tidigare. Nu stänkte vi in två kassar senast mot Asplöven i pp så kanske har Fagervall hittat en uppställning som kan producera när det gäller.

Sedan gör det inget om ALLA spelare trappar upp mot sin högstanivå, i samma match! Har varit lite si och så med det denna säsong trots vår fina tabellplacering. Så, ALLA på TÅ, utan undantag.

Nu kör vi...


26 november 2012

En Örebroare...

Björn "Nalle" Johansson!


Drar mig till minnes en intressant episod i ett möte mot Örebro för en herrans massa år sedan. Matchen utspelade sig i gamla Rocklundahallen och jag tror det var i slutet av 70-talet. I motståndarlaget fanns det en speciell spelare som vi hade stor respekt för. En spelare som från sin backposition var en lika vass offensivt som han var skicklig defensivt, nämligen Björn "Nalle" Johansson. En eminent ishockeyspelare som verkligen stack ut. Hur matchen som spelades slutade har jag inget minne av alls men däremot en incident som gjorde att "Nalle" för många säsonger framåt blev ett "hatobjekt" för Västeråspubliken. Till saken hör att detta var långt innan det sattes upp plexiglas längs långsidorna av sargen. Det var med andra ord rätt riskfyllt att bevittna en match från de lägre bänkraderna på långsidan.

Det som hände var ungefär följande. VIK pressade på rätt hårt i Örebros anfallszon och hamnade på rygg, minst sagt. På isen fanns just nämnde "Nalle". Mitt under denna press från hemmalaget lyckades "Nalle" erövra pucken och i ren ilska försökte han, med ett hårt slagskott, valla pucken ur zon via sargen. Det gick inte alls så bra. Pucken flög med våldsam fart upp på läktaren och träffade en åskådare mycket olyckligt i huvudet. Det som sedan gjorde publiken så "hatisk" mot "Nalle" var hans synbara nonchalans över det inträffade. Normal praxis var annars att spelaren som skjutit upp pucken på läktaren åkte fram och bad om ursäkt för tilltaget. Så gjorde inte "Nalle" utan han valde att, utan en blick upp mot läktaren, åka och sätta sig på avbytarbänken.

Varje gång han kom på återbesök till Rocklundahallen blev han påmind om denna händelse av en högröstad hemmapublik:)

Det var bättre förr - eller?

PS. Finns det någon som är tillräckligt gammal för att minnas ovan beskrivna incident? Du får gärna komma med en kommentar och kanske göra en komplettering eller ett tillrättaläggande:)





NHL - att stanna eller inte stanna - det är frågan!




Undertecknad har liksom många andra ställt sig frågan om hur länge vi får behålla Patrik "Bulan" Berglund, Mikael "Mickis" Backlund samt Brendan Mikkelsson. Frågeställningen känns särskilt aktuell i dessa dagar då Djurgården aviserat att både Patrik Törnkvist och Gabriel Landeskog lämnar laget inom kort. Redan tidigare har Douglas Murray packat trunken och lämnat klubben.

Det som gör att spelarna nu flyktar från svensk mark är troligtvis vår skattelagstiftning som inte tillåter utlandssvenskar att arbeta längre tid än 185 dagar innan de beskattas på ALL sin inkomst under året. Det är i och för sig förståeligt. Är man van vid en skattesats på kanske 10% är det inte speciellt lockande att behöva betala 50% eller mer på redan intjänade, och beskattade, pengar. Nu är jag inte säker på vilka skattesatser som gäller i USA eller Kanada så ni får ta min uppgift om 10% med en påse salt. 

Av den anledningen skickade denna blogg nyss iväg ett mail till vår klubbchef Anders Eklund. Förhoppningsvis kommer ett svar som kan skingra lite av dimman kring våra NHL-spelares vara eller icke vara under tiden fram till jul. Detta, givetvis, under förutsättning att inte lockouten avblåses och spelarna av den anledningen kallas hem för tjänstgöring.

Krossa Örebro!


Edit: Inser att ibland är man som bäst tvåa! På den eminenta bloggen VIK FAN CENTRAL finns redan svaren på denna bloggs frågeställningar. Han är rätt bra den där Mikael Norén:)

Edit 2: Inser igen att denna gång var jag inte ens tvåa! Till och med VLT har publicerat den information som jag efterlyser i mitt inlägg:)

Hur är det man säger: "Dumt att gå över ån efter vatten".

Edit 3: Självklart svarade vår eminente klubbchef, Anders Eklund, på mitt mail men svaret han gav finns redan återgivet i ovanstående länkar!







Så här göra vi när vi krossa Örebro, krossa Örebro..

Gurka är gott..

Mysteriet "Z"

Min barndoms stora idol...
Som liten gick jag på matiné om söndagarna. Det var veckans stora begivenhet. Biografen hette Saga och det var ett lämpligt namn då där visades fantastiska äventyrsfilmer för oss barn. Errol Flynn gestaltade Zorro med den äran. En stilig man med mod i barm. Han svingade sin värja likt ett trollspö och red fram i natten på sin vackra svarta hingst. Efter en film med Zorro följde den sedvanliga utvecklingen. Vi cyklade hem, hämtade våra Moraknivar(!), och gick sedan ut i den närbelägna skogen och täljde oss varsin värja. Sedan fäktades vi kvällen lång. Man kan lugnt säga att det var en lek som härdade oss unga då det gjorde fruktansvärt ont att bli rappad över fingrarna. Tårarna flödade, adrenalinet pumpade, blodet rann, och vi var fullständigt lyckliga. Vi gick in i våra roller på samma sätt som dagens spelare i VIK gör, misstänker jag, men istället för värjor begagnar de sig av klubbor.

Kommer därmed osökt in på detta inläggs tema, nämligen Mikael "Z" Zettergren. Har man ett smeknamn som "Z" så förpliktigar det ur ett filmhistoriskt perspektiv. Nu har visserligen inte Zettergren en svart hingst till sitt förfogande utan istället skenor på fötterna. Hovar kontra skenor kan därmed gå på ett ut. Klubban får symbolisera värjan och hjälmen ersätta masken. Med andra ord kan vi gå vidare i detta inlägg.

"Z" kom till oss med ryktet av att vara en riktigt sniper, en avslutare, en poängtjuv. Följande personbeskrivning kan man finna när man letar:
- "Zettergren är en teknisk och snabb forward, som gärna utmanar och ofta med framgång. Mikael brukar stå för en hel del poäng. Finesspelare" (källa)
- "Zettergren är en teknisk och snabb forward. Rätt poängstark spelare som gillar att utmana och ofta gör det framgångsrikt. Ingen större fysiskt kraft, mer av en finesspelare" (källa)

Lite statistik:
AIK 45 10 8 18 (2007/8)
Mariestad 45 25 14 39 (2008/9)
Mora 52 23 13 36 (2009/10)
Mora 52 20 27 47 (2010/11)
VIK 52 8 12 20 (2011/12)
VIK 23 3 9 12 (2012/13)

Man behöver inte besitta mer än de mest banala kunskaper i matematik för att inse faktum: 
- Poängproduktionen har stagnerat över tid och säsong samt klubbbyte

Varför, blir den självklara frågan? Därom tvistar de lärde, och så jag. En orsak kan man säkerligen finna i det förtroende man får från sin tränare, en annan kan sökas i vilket sällskap en spelare får på isen, en tredje faktor kan vara det spelsystem som råder. En fjärde och femte orsak kan vara otrivsel på det sociala planet eller efterhängsna skador. 

Under Mats Waltins ledarskap handlade mycket om att alltid spela med fart och aggressivitet. Intet ont i det. Problemet kan dock bli uppenbart för spelare som gillar att vårda puck, hålla i, utmana, och att spela med insidan helt enkelt. Jag fick uppfattningen att "Z" aldrig riktigt trivdes i den spelformen. Resultatet blev ett hafsigt intryck från hans sida. Istället för att nyttja "Z"´s spelbegåvning med puck och klubba fick han mest ägna tid att jaga dump i sarghörnen och någon "honungsgrävling*", som Johan Tornberg brukar uttrycka det, är inte "Z".

Till denna säsong har "Z" haft förmånen att spela med Matt Fornataro och Brady Leisenring. En konstellation som överlag fungerat riktigt bra. Matt är en skicklig center och Brady en speedkula med målsinne. Tyvärr tycks det som om den gode "Z" inte riktigt fungerar fullt ut i denna kedja. Istället för att briljera med eleganta avslut och öppnande passningar visar han ibland upp en provkarta på hur man  tappar puck, både offensivt och defensivt. Jag får helt enkelt en besvärande känsla av att "Z" inte riktigt tror på sina egna förmågor. Det är illavarslande. 

Jag ser en oerhörd potential i Mikael Zettergren. Där finns så mycket mer att plocka, och locka, fram. Vore jag tränare skulle prioritet ett vara att få igång "Z", till varje pris! En "Z" som börjar producera "som förr" kan bli tungan på vågen för våra möjligheter att sno en direktplats till kvalserien.

Min direkta uppmaning till Fagervall blir därför att göra allt i sin makt för att ge "Z" spelglädjen(!) tillbaka. Här gäller det att vända på alla stenar för att hitta en gångbar lösning. Prova gärna annan kost, kortare klubba, andra skridskor, ny hjälm, större tröja, mer sportdryck, mer istid, ny frisyr(!), större tandskydd, större visir. Prova allt!

- Denna blogg kommer dra sitt strå till stacken och alltid ge sitt stöd i form av uppmuntrande tillrop(från läktaren) samt överdrivet välvilliga formuleringar gällande "Z"s prestationer på isen i skriftform.

Go, Z, Go!



*Honungsgrävling = innebär att en spelare gräver sig in i situationer i sarghörnen eller framför mål och vinner pucken.




Laget - som en motor - men utan rätt gnistor..

Det gäller att få igång alla cylindrar..


Snart har vi spelat halva serien. Det är märkvärdigt vad tiden går fort. Nyss var det seriepremiär, typ! Vi ligger på en fin tredjeplats i tabellen och har häng på lagen ovan oss. Då borde allt vara fina fisken. Men är det så?

Ärligt talat är jag lite kluven till att vi är så bra som vi tycks vara. Det lät det, va! Men så här tänker jag, nämligen, att det är inte många matcher, om ens någon, där man kan säga att HELA laget agerat optimalt. Jag får en irriterande känsla av att vi endast går på sju av tolv cylindrar. Eller, i värsta fall, på två av tolv!

Om vi tänker oss att vi disponerar tolv forwards till varje match och Bulan och Mickis är två av dessa. Vilka övriga forwards kan vi då säga ligga på sitt max i match efter match? Här kommer därför min egen, högst subjektiva, bedömning av hur respektive forward har bidragit till lagets framgång:

Patrik Berglund 95%
Mikael Backlund 90%
Mikael Zettergren 50%
Robert Kimby 30%
Mikael Frycklund 50%
Jonte Berg
40%
Brady Leisenring 75%
Victor Backman 60% (skadad en kortare tid)
Viktor Mårtensson 50% (skadad en kortare tid)
Marcus Jonsson 30% (skadad under en längre tid)
Markus Kinisjärvi 50% (fått spela back! och placerats i 3:e eller 4:e femma)
Kenneth Bergquist 50%
Marcus Eriksson 60% (skadad under längre tid)
Matt Fornataro
90%
Marcus Söderkvist 75%

Vi kan för enkelhetens skull enas om att når man 50% får man godkänt men för att bidra tillräckligt bör man ligga på 75 - 85% i match efter match. Ligger alla forwards på den nivån så har vi förutsättningar att vinna VARJE match i denna serie. Så kan man generalisera och förenkla min tes. 

Om vi nu återgår till min jämförelse med den tolvcylindriga motorn så ser vem som helst att den definitiv inte går riktigt bra på alla cylindrar. Rent matematiskt gissar jag att av dessa tolv cylindrar är det bra sex som går med full effekt. Övriga cylindrar åker med på köpet, åker snålskjuts, så att säga. 

Nu kanske jag bara är en avig och trångsynt gammal man som vill leta fel och brister, tror ni, men riktigt så enkelt är det inte. Jag jämför nämligen vårt lags hela kollektiva prestation med våra toppkonkurrenters prestanda enligt följande:

Bofors: går minst på 11/12 cylindrar i match efter match(4 liters cylindervolym med mycket högt varvtal).
Leksand: går minst på 11/12 cylindrar i match efter match.(8 liters cylindervolym med bra vridmoment på låga varv).
Västerås: går på max 6/12 cylindrar i varje match(äldre V8:a med stor cylindervolym men taskigt inställd tändning)

Det intressanta med denna djupsinniga analys är följande: Bofors och Leksand ligger redan nu nära sin maxprestation. Det gör inte vi! Fiffigt va? Den dagen Fagervall lyckas ställa in tändningen rätt på alla cylindrar kommer vi bokstavligen åka ifrån alla våra konkurrenter..

25 november 2012

Sudden och somnade..

Västerås - Asplöven 3-2(sudden)
Idag beställde jag matchen via Hockeyallsvenskan. Det var så där, kan man säga. Känns mycket speciellt att följa en match via suddig bild, fumlig kameraman, och helt i avsaknad av kommentator. Att sändningen dessutom upphörde regelbundet gjorde inte helhetsintrycket bättre! 

Såg hela första perioden som definitivt inte gav vibbar om en enkel seger. Det såg helt enkelt väldigt jobbigt ut. Inte mycket struktur i spelet, minst sagt. Lite hej-och-hå hockey. Men, som sagt, kameravinkeln, dålig bild, och avsaknad av kommentator bidrog säkert till känslan av att de fattades något.

När det var dags för periodpaus, vid ställningen 0-0, bestämde sig undertecknad för att blunda en stund på sängen inför den andra perioden. Det blev en ganska lång blund. En blund som sträckte sig fram och förbi matchslutet! Nu påstår jag inte att det var bristen på underhållning som gjorde att jag sov bort denna match. Är man trött så är man, punkt!

Det var därför lite spännande att logga in på datorn och kolla hur matchen slutat. Hade värsta föraningen om att det gått åt skogen. När jag såg resultatet kände jag att det var nog inte så dumt ändå att sova istället!

Men, men. Alla poäng är viktiga. Att vi vann i sudden kan visa sig oerhört värdefullt den dag vi summerar   grundserien. Senast hemma mot Leksand tappade vi en poäng, idag vann vi en. Det jämnar ut sig för de tålmodiga.

Extra roligt att vi kunde vinna en match utan Lars Johansson i målet. Det är stärkande för hela laget. Roligt även för Gustaf Lindvall som nu fick chansen i buren. Han hade nog en hel del tankar innan match. Nu kan han sova lugnt tills det är dags nästa gång.

Matt Fornataro fortsätter att övertyga. Dags redan nu för vår sportchef att se över hans kontrakt till nästa säsong? 

Patrik Berglund gör mål - igen. Ingen högoddsare men lika välkommet för det!

Tim Heed stänker in ett mål - igen. Denna gång matchavgörande. Tack för det!

Nu ser man an matchen mot Örebro med tillförsikt. Kul kommer det att bli...

Stoppa Berglund...


Asplöv

Inför matchen Västerås - Leksand uttalade sig LIF:s tränare och sa "det gäller att vi sätter stopp för kedjan med Berglund och Backlund". Det gick sådär. Drygt halvvägs in i första perioden hade just denna kedja bidragit till en tremålsledning.

Inför matchen mot Asplöven säger deras tränare Per Kenttä:
- Det gäller att vi får stopp på Västerås offensiva spets med Berglund och Backlund i spetsen!
Man får hoppas på samma utfall denna gång. 



Hittade följande intressanta reflektion på Asplövens forum:
Namn: Messier11 
"Kort sagt, vår första och andra kedja (Sandström-Knelsen-Wennerström och Johansson-Trukhno-Gustavsson) är ganska mediokra i jämförelse med andra offensiva linor i allsvenskan (se bara på poängskörden). Men vår tredje och fjärde kedja (Bergström-Berglund-Malmberg och Näslund-Bejmo-Westin) håller väldigt bra nivå i jämförelse med andra lags dito. Dessutom kunde Hellgren, som trettonde forward, gå in och ta några viktiga byten. Med denna struktur på truppen, och ett snabbt, rakt och enkelt spel, tror jag att man blir betydligt tuffare att möta på bortais framöver."

Med tanke på att så mycket av motståndarnas fokus läggs just på kedjan med Berglund och Backlund så borde det öppna upp för våra andra formationer. Vår andra och tredjeformation är inte alls dåliga ur ett allsvenskt perspektiv. Vår andrakedja med Fornataro, Leisenring och Zettergren skulle mycket väl kunna vara en ledande formation i ett annat lag i serien. Så bra är de när spelet funkar. Vår trejdeformation är även den riktigt bra med samma måttstock mätt. Sedan har vi en fjärdeformation som är riktigt bra på att jobba hårt och bryta ned motståndarnas humör och kampvilja.

Ur det perspektivet ska vi inte ha några problem med att besegra dagens motståndare. Vi är helt enkelt ett mycket bättre ishockeylag. Men, som alltid, så ska det först spelas om poängen...

Känner mig dock lugn denna gång. Det blir ingen "plattmatch" för oss idag. Den tiden är förbi. Det är trots allt inte Sundsvall som vi möter...




24 november 2012

Tankar..

"Efter matchen mot Bofors!"
(Illustration:GurkOlle)


Trea i tabellen. Inte illa. Såg dagens match mellan Malmö och SSK. Det var fasligt vilken fart och fläkt Malmö visade upp! Ljusår från det magra spel de visade upp i ABB Arena senast. Då var det endast vår totala oförmåga att själva göra mål som bjöd in Malmö till att vinna mer än något annat. Det svänger fort i denna sport, minsann.

Bofors körde planenligt över Karlskrona på bortais och Almtuna vann mot ett Oskarshamn som allt mer börjar se ut som ett riktigt sänke rent formmässigt. Obegripligt hur en del lag bara tappar sitt spel samtidigt som andra hittar det. Se på Djurgården som nu tagit tre raka segrar efter sitt tränarbyte. Fortsätter DIF på detta sätt blir det snart trångt i toppen av tabellen. 

Det är inte alldeles omöjligt att både DIF och MIF tar sig upp några snäpp till i tabellen de kommande omgångarna så det är lika bra att vi fortsätter vinna våra matcher, typ!

NHL-spelare fortsätter att ramla in i Allsvenskan. Mora har fått in Bobby Ryan och idag presenterade Almtuna en back vid namn Mike Lundin. Leksand, däremot, nöjer sig med en Österrikare. 

När även en förhoppning att vi snabbt hittar tillbaka till den fina defensiv vi visat upp i stort sett hela säsongen. Nu när vi har en rejäl backbesättning för första gången sedan omgång fem så vore det pinsamt om vi börjar svikta i defensiven. Nej, upp i ringarna igen och spela enkelt och resolut!

Är minst sagt en aning orolig inför vår bortamatch mot Asplöven då även de tycks hittat en väg till att vinna. Kan man förvänta sig att Berglund och Backlund fortsätter att leverera i varje match? Vad händer när de går ned i prestation och lämnar isen mål och poänglösa? Kommer andra spelare kunna axla sitt ansvar då och göra sin plikt? Återstår att se...

Fortsätter att imponeras av Matt Fornataro. Vilken lirare, vilken kämpe, vilket hjärta! Med bara lite flyt kunde han ensam bidragit till att sänka Leksand ordentligt senast. Minns hans läge i första perioden då han ensam framför mål lyfte pucken i ribban, eller,  när han i andra perioden skrinnade sig fri men la pucken mitt i magen på Hanses. Synd som bara den att han inte fick in trissan...

23 november 2012

Hepp, hepp, Happaranda!

Fler än vi råkar ut för korsdrag i försvaret och tappar givna segrar. I dagens match mellan Asplöven och Mora hände det igen. Mora fumlade med pucken och inom loppet av någon ynka minut hade Asplöven skottat in två puckar och kvitterat till 4-4 i slutet av tredje perioden. Matchen till sudden och straffar där matchen avgjordes på straff nummer 134 typ. Seger för Asplöven. Inte så bra det. Asplöven har verkligen spelat upp sig och ser ut att kunna klamra sig kvar i serien. Vem hade trott det? Inte jag i alla fall.

För övrigt undrar jag över varför vi spelar borta mot Asplöven? Borde inte vi ha hemmamatch nu mot dem? Det är enda laget som ännu inte mött oss i ABB Arena denna säsong. Något underligt är det då till exempel Leksand redan besökt oss två gånger!

Matchen på söndag kommer sannerligen inte bli någon promenad i parken. Våra lirare får nog räkna med att gå för fullt i alla sextio minuter för att bärga en seger. Det vore även förträffligt om Lars Johansson kommer upp ett snäpp i målvaktsspelet igen. Man kan ana en viss avmattning där. Han är inte dålig, inte alls, men just nu är han inte inne i "zonen" riktigt. Både mot Malmö och Leksand hemma har han varit mer "normal" i sitt målvaktsspel och då vinner vi inte våra matcher! Så viktig är han för oss.

Det var en fröjd att se Brendan Mikkelsons spel i matchen mot Leksand. Trots att det stundtals fumlades med pucken av våra gulsvarta en hel del så höll han flaggan högt. Inte många misstag från hans sida. Nu fick han även chansen att visa lite mer av sina offensiva kvaliteter. Två mål duger bra för mig..

Stefan Warg, som jag ofta hyllat denna säsong, hade en dipp senaste matchen. Synd att han skulle snacka till sig en tio-minutare i andra perioden. Det var precis vad Leksand ville uppnå när de började "grisa" i hörnen och runt mål. De ville få oss att tappa fokus en aning och jäklar vad bra de lyckades med det. För Warg är det bara att glömma denna match och börja om på nytt i nästa. Åter till ordningen, kan man säga.

Patrik Berglund var, enligt rykten, inte glad i omklädningsrummet efter matchen mot LIF. Med all rätt. Han gjorde allt man kunde begära för att ge oss tre poäng men det fanns andra i laget som inte stod upp tillräckligt när Leksand gasade på. Synd det. Bra dock att Patrik markerar sitt missnöje. Det är ingen "jävla lek" detta..

Go´natt!

Till sist: Bofors är i farten igen(!). Ful eller inte ful tackling, det är frågan?






22 november 2012

Ett jävla gnällande..



Det är då ett himla gnällande om våra NHL-förstärkningar. Enligt vissa vinner vi bara för  att vi har NHL-spelare i laget! Varför inte lika gärna säga att "ni släpper inte in så många mål för ni har ju en bra målvakt"? Klart som fan att vi vinner med BRA spelare i laget! Det är rätt självklart. Det är därför man strävar efter att värva BRA spelare till truppen. Just för att de ska vara BRA! Mig veterligen finns det ingen förening, inte ens på korpnivå, som har ambitionen att rekrytera sämre spelare än vad man redan har i sin trupp. Nåja, det skulle i viss mån kunna gälla AIK!

Kan vi inte bara enas om att BRA spelare producerar oavsett om de värvas från Ungern, Polen, Somalia, Krylbo, AHL, EHL, CPL, KPL, NFL, eller PKK.

Örebro torskade mot DIF och trampar fortfarande lite vatten. Ännu törs man inte räkna bort dem från toppstriden trots att spelet haltar betänkligt över en hel match. Det är ömson vin och ömson vatten. Man blandar och ger rätt friskt i prestation. Örebro är inte alls samma maskin som förra säsongen vid samma tid. Å andra sidan var de bra vid fel tidpunkt. Kanske de gör tvärtom denna säsong? 

DIF spelade inte speciellt bra ishockey men kämpade inspirerat i tre perioder. Det kommer man långt med i en lagsport. Har man dessutom norra halvklotets långsammaste back, Douglas Murray, som matchvinnare förstår man att Örebro har lite problem. Det var nämligen han som gled förbi alla Närkingar, likt en fullastad pråm, och hängde in gummit i första klykan på egen sargretur. Där vet jag att morfar, Lasse Björn, log förnöjt framför TV:n. Farten i den manövern från Murray hade väl platsat i DIF anno 1962!

Malmö gör återigen en bra match och kämpar sig till poäng borta mot hemmastarka Bofors. Man kanske får omvärdera vår förlust mot skåningarna då de uppenbarligen hittat ett sätt att börja vinna matcher på, eller åtminstone få med sig poäng.

Ett annat lag som aldrig tycks tappa lusten att vinna är SSK. Herregud vad de maler på! När förlorade de senast? Från att varit förankrade i botten av tabellen efter sex eller sju omgångar har de nu pustat och frustat så framgångsrikt att de intar en direktplats till kvalserien för tillfället. Respekt!

Almtuna fortsätter övertyga(!) mig om att de faktiskt kan åka ur denna säsong. Vem hade trott det? Jag tänkte nog alldeles fel när jag tippade att de skulle ta sig till playoff denna säsong. Jösses vad det går dåligt för AIS just nu. 

Oskarshamn sitter tydligen i en hiss där knappen "källaren" har fastnat. Hur ska man annars tolka deras bakvända resa i tabellen just nu? Var det vi som knäckte dem mentalt efter vår överkörning i ABB Arena? Efter det har Oskarshamn mest fladdrat runt på isarna utan mål och mening. Skumt!

Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen. Leksand ÄR starka i år. Deras vändning mot oss får faktiskt ses som rätt imponerande. Många andra lag hade säkerligen kastat in handduken efter vårt 4-1 i andra perioden. Men inte LIF. De svarade istället med att kruta in fyra snabba mål på tio minuter. Även om det svider i skinnet måste man erkänna att det var bra gjort. Dessutom hade de en spelare vid namn Krakel, eller något liknande, en Österrikare, som var elakt bra!


För övrigt hade vi vunnit matchen mot Leksand rätt säkert om vi inte spelat så genomuselt i powerplay. Skandalöst dåligt, är ordet.

För övrigt(igen) tycker jag att domaren(Holm) var riktigt bra i matchen....


Krossa Aspröven!






Lustig förlust som gav olust!

Västerås - Leksand 5-6 (Str)
Ibland blir det fel. Så blev det nu. "Fel fel fel", som Brasse skulle ha sagt i Fem myrar är fler än fyra eleganter! Några spelare valde opassande nog på att passa pucken på ett påpassligt sätt för Leksands påpassliga skyttar som passade på att förpassa pucken bakom Lars Johansson onödigt många gånger. Sedan var vi passerade målmässigt, kan man passande nog säga. Vi kändes just då rätt passé!

Att leda eller inte leda, det är tydligen frågan. Bra eller dåligt? Därom tvista de lärda och Leif "Strumpan" Strömberg. Det sägs emellanåt att det värsta som finns(!) är att leda med 3-0 i ishockey. Då borde det vara lika besvärligt att leda med 4-1. Samma differens. Och tydligen ligger det en sanning i detta gamla uttryck som en gång myntades av Håkan "Skalle-Per" Södergren. Istället för att backa av och lugna ned sig några hekto fortsatte våra hjältar framåt, framåt, med målsättningen att skicka in mer gummi i baken på LIF. Det gick inte så bra, typ. Även i ett tillstånd av extas och eurofobi måste man tänka på sitt eget skydd.

Jag har fortfarande inte hunnit smälta alla omtumlande intryck av denna drabbning och ber om ett visst överseende i mina tankar och formuleringar. Men visst sjutton var det en helsikes underhållande och rolig match? Så här roligt var det länge sedan man hade i ABB Arena. Åtminstone fram till att Leksand började med sitt krypskytte bakom våra försvarslinjer. Man kan undra vad som hände?

Minns att vi hade jätteläge att stänga matchen minst två, tre, kanske fyra gånger innan raset i egna baken påbörjades. Leksingarna började plötsligt rinna igenom våra försvarslinjer på samma obehagliga sätt som en plötslig diarre på en fullsatt buss. Det såg bokstavligen talat ut som skit i försvaret. Fumliga backar tävlade om att kasta puckar i gapet på framstormande motståndare som tacksamt tackade för hjälpen och därefter drog ned brallorna på vårt försvar. Så tokigt det kan bli!

Men trots att Kommunbidragslaget(!) slutligen stod som segrare mot NHL-dopade(!) gurkor känner jag en viss stolthet över att laget lyckades stoppa blödningen i tid. Under en självande sekvens av tredje perioden hade nämligen Leksand ett gyllne tillfälle att fullständigt dra plösen över oss alla då de tilldömdes en straff.  Lyckligtvis drabbades skytten av gummiarmar och missade målet med några meter. Tack för det!

Summa summarum anser jag, konstigt nog, att utgången av matchen var rättvis. Tappar man spelet så till den milda grad som vi gjorde efter 4-1 så förtjänar man en näsbränna. Vi kan skatta oss lyckliga att vi lyckades kvittera under ordinarie tid och ta matchen till förlängning. En poäng får därmed ses som en vunnen poäng och det speciellt med tanke på att vi mötte en rasande skicklig motståndare...

- Bättre att glädjas över det lilla än att gräma sig över allt!

Nu krossar vi Alplöven och skaffar oss en riktigt bra målskillnad.....

- Hata Leksand:)








20 november 2012

Leksand

Jo, så är det. Leksand! Då borde det vara klackarna i taket och jubel i busken. Leksand på besök i ABB Arena. Nu kommer det drivandes allehanda löst folk som normalt aldrig sätter sin fot i ABB Arena. Den så populärt kallade "marginalpubliken". Den publik som klubben förgäves försöker locka till sig i den vanliga serielunken. Den publik som kan betyda stor skillnad på lagets möjlighet till sportslig framgång. Nu kommer de, minsann, och vill vara med när det vankas fest. Att äta husmanskost tilltalar tydligen inte. Nej, den hoppas över och istället går man direkt till gåslever och champagne. 

För mig, och andra, som står där varje match, säsong efter säsong, blir det nu till att trängas och stångas om utrymmet med alla festprissar som nu gör anspråk på läktarplats. Vi som troget stöttat laget i med och motgång tvingas nu slåss för våra positioner på ståplatsläktaren. Fick jag bestämma vore det en annan ordning. Inför ett klippkort. Så enkelt kan det vara. Ett klippkort där varje besökare visar upp att de gått på matcher innan och därmed är berättigade att delta när det vankas fest i arenan. Annars är det bara att stanna hemma och bevittna drabbningen via andra medier...

Ja, jag vet. Så kan man naturligtvis inte göra! Självklart är det bra att denna "festpublik" dyker upp tre fyra gånger per år. Det blir trots allt några kronor extra  i intäkter till klubbkassan...

När det gäller kvällens match känner jag inte samma glädje som vanligt att bevittna drabbningen. En anledning är att vår motståndare Leksand befinner sig i en märklig ekonomisk situation. Enligt alla gängs rapporter har Leksand varit på obestånd ett antal år men genom kreativ bokföring(!) har man lyckats ge sken av annat. Vi vet alla att Borås fick packa väskan och lämna serien till denna säsong p.g.a. av samma orsaker. Men tydligen gäller regler olika. På annat sätt kan inte jag tolka denna cirkus kring LIF:s ekonomi. Att en föreningen med sådana enorma problem med likvida medel, under säsong, kan fortsätta driva sin verksamhet utan ett större ifrågasättande är en aning märkligt. 

Självklart när jag ingen önskan att föreningen LIF skall drabbas av den värsta av olyckor i form av KK men man måste trots det få ställa frågan om "hur i helvete en förening kan skötas så illa" men ändå åtnjuta allas förtroende om att "allt kommer att ordna sig", bara vi får några miljoner till, och till, och till..

- Det är betydligt roligare att vinna mot ett lag som befinner sig i ett euforiskt tillstånd av framtidstro än att vinna mot ett lag som ser framtiden an med oro och mörkt sinne..

Till kvällens match förväntar jag mig att fler spelare kliver fram bakom Berglund och Backlund. Dagen till ära har Fagervall aviserat en hel del förändringar i våra formationer med undantag av linan med Fornataro, Leisenring och Zettergren.


Fredrik Winge och Kevin Weiskog kommer att spela med Surahammar samt med VIK vid behov.
Robin Nilsson lånas ut till Kallinge.
Robert Kimby missar matchen (hjärnskakning).
Marcus Eriksson går in i kedjan med Viktor Backman och Kenneth Bergqvist.
Viktor Mårtensson kliver in i den fjärde formationen med Marcus Jonsson och Marcus Söderkvist.
Marcus Kinisjärvi och Jonte Berg blir alltså utanför de fyra kedjorna:
(källa:)


Det finns nu en möjlighet att vi får igång lite poängproduktion i ytterliggare en formation. Vår tredjelina med Eriksson, Backman och Bergqvist har potential att kliva fram ordentligt. Riktigt ordentligt. Kan tänka mig att Marcus Eriksson är ordentligt sugen att spela efter att suttit på bänken mot Bofors!

Riktigt roligt att Viktor Mårtensson får chansen igen. Nu får han spela i en riktigt tung checkingline med uppgift att störa och förstöra motståndarnas moral. Fint som snus! Tillsammans med Marcus Jonsson kommer han jaga, och pumpa, livet ur Leksands backar...


Matchen i kväll blir en rysare med ytterst oviss utgång...

Hoppas på: 5-2 men garderar med X 2 :)





18 november 2012

Bloggens tre-i-topp

Det har spelats en del ishockey nu. Närmare bestämt tjugotvå omgångar. Bloggen dristar sig därför till att utse tre av sina absoluta favoriter, så här långt. Tänker dessutom dissa våra hemvändare. De får tillräckligt med uppskattande rubriker ändå. Så här kommer mina tre spelare som jag anser varit mest värdefulla:

1. Lars Johansson
2. Stefan Warg
3. Matt Fornataro

Jaha, kanske någon tänker, vad har de gjort som varit så bra?

Jo, det ska jag säga eder alla, de har gjort många saker bra. Framför allt har de vuxit i sina roller allt eftersom matcher spelats. Omgång efter omgång levererar de och gör helgjutna insatser. Tre spelare som kan ses som "grundbultar" i årets lagbygge.


Lars Johansson
Ni minns säkert Lasses fenomenala spel för några säsonger sedan då han representerade Mora och vi möttes i förkvalet till Kvalserien. I vår match på hemmais dominerade vi så fullständigt under den första perioden att det nästan var pinsamt - för Mora. Men trots vår dominans fick vi se oss slagna pga en målvakt som spelade otroligt stort. Just det, Lars Johansson. Hans spel förde Mora till Kvalserien den säsongen. 

Säsongen efter dök han upp i vårt lagbygge och fick konkurrera med Daniel Sperrle om målvaktsposten. Det gick sådär. Inte i någon match kom Lars Johansson upp på den nivå som han tidigare visat i Mora. Inte heller Daniel Sperrle lyckades övertyga riktigt. Följden blev att Waltin(!) valde att byta målvakt från match till match och det skapade inte den trygghet som en målvakt behöver för att våga spela ut. Man kan kort konstatera att vi hade två bra målvakter som aldrig spelade riktigt så bra som man kunde kräva.

Till denna säsong har allt förändrats till det bättre. En stor anledning är att Lars Johansson nu fått ledarnas fulla förtroende. Han är nu vår uttalade förstemålvakt. Tydligen var det inte mer som behövdes för att självförtroendet skulle blomstra och räddningsprocenten skjuta i höjden. Kan bara dra mig till minnes två matcher denna säsong där Lasse spelat på en lägre nivå och det var mot Oskarshamn borta och Malmö hemma. Mot Oskarshamn fick han å andra sidan inte mycket stöd av sina lagkamrater som för tillfället befann sig på en annan sida av rinken när Oskarshamns forwards stormade fram! Mot Malmö hemma fick han inte heller alltid rätt understöd. 

Det som imponerar mest med Lasses målvaktsspel är att det ser så enkelt ut när han räddar. Hemligheten är mycket hans eminenta förmåga att läsa spelet och ständigt hinna i position innan skotten avlossas. Han gör dessutom allt detta utan yviga rörelser. För att använda hockeytermer så är han oerhört "tät" vid sina förflyttningar. Vill även passa på att citera Johan Thornberg som beskrev samma sak med orden "han får med sig överkroppen vid förflyttningarna". Tacka fan för det, säger jag! Hur skulle det se ut annars? Dessutom är Lasse en mycket bra en-mot-en målvakt och räddar oss då och då när motståndare kommer helt fria.




Stefan Warg
Oerhört imponerande utveckling hos den gossen! Ja, ni vet hur det lät när han lämnade Örebro. Stefan Warg ansågs som en förstärkning - för motståndarlagen! Detta grundat på att han skulle vara väldigt slarvig och yvig i sitt spel. Det påstods att han pga sitt slarviga spel skulle dra på sig "massor" av utvisningar och på så sätt sänka sitt nya lag! Under de tjugotvå första omgångarna har Warg dragit på sig sexton(16) utvisningsminuter. Så var det med ryktet!. Det påstods även att han skulle vara seg på grillorna. Inte heller det överensstämmer med verkligheten. Tvärtom har han vid flera tillfällen visat prov på riktigt bra fart. Då och då har han lämnat defensiven och på ett mycket förtjänstfull sätt stormat fram över isen med pucken under kontroll. Det är helt enkelt lysande, mer sånt!

Man kan sammanfatta det hela med att Stefan Warg vunnit många Västeråsares stora uppskattning. Det är något som man hör varje gång på läktaren under våra hemmamatcher. Alla fler uttrycker sin glädje över Wargs resoluta och vägvinnande spel i det defensiva arbetet. Stefan Warg har på kort tid vuxit ut och närmast övertagit manteln av Andreas Lindh som härförare i de bakre regionerna. Det är stort! Att dessutom Fagervall även låter honom delta i powerplay är riktigt roligt. Det enda som man kan önska av Warg är att han tränar lite extra på att träffa målet! 




Matt Fornataro
Han bara kom in i laget och började spela på stor is som det mest naturliga i världen. Ja, rent av som om han alltid lirat på dessa stora vidder. Han visade snabbt att det under den svarta hjälmen fanns en spelintelligens av stora mått. Trots sina ringa mått är han en spelare som inte bangar att spela fysiskt. Ofta jagar han ifatt sina motståndare i defensiven och delar ut ordentliga tacklingar. En man med stort hjärta, tycks det. En spelare som inte vill förlora någonstans på isen. Han har samlat ihop 18 poäng på lika många matcher. Med det ligger han på sextonde plats i poängligan. Faktum är att han snittar fler poäng än Brady Leisenring.

Matt är dessutom en god tekare. Något som vi saknade väldigt mycket förra säsongen. Att ha en center som ger laget möjlighet att börja spela med puck vid nedsläpp är otroligt värdefullt. Man kan säga att Matt besitter många fina kvaliteter. Allt från att vara en duktig skridskoåkare, framspelare, avslutare till en hårt arbetande grovjobbare. Han är helt enkelt allt-i-ett. Vad kan man mer begära?




Seger

?



Västerås - BIK Karlskoga 5-1
Tack för matchen BIK Karlskoga. Ni var lite bättre i spelet under de första två perioderna men vi var ofina nog att skapa vassare målchanser och belönades därför med fler mål. Nu gjorde vi inte alltid mål på de vassaste chanserna men det är så det sett ut många gånger denna säsong. Vi bränner frilägen men får in puckar från snäva vinklar. Det duger gott det med.

Spelmässigt måste jag erkänna att Bofors var aningen bättre. De hade ett bättre flyt i passningsspelet och var duktiga på att ta sig snabbt ur egen zon. Som tur är kanske vi är seriens bästa lag när det gäller att hjälpa egen målvakt. Bofors fick iväg många skott men det var bara ett fåtal avslut som var riktigt besvärliga för Lars Johansson. Övriga avslut kom från dåliga vinklar eller långt håll. Plockpotatis för Lasse helt enkelt.

I den tredje perioden fick vi ett snabbt mål fram till 4-1 och därefter hade vi faktiskt stenkoll på matchen. Mycket bra arbete av hela laget ända fram till slutsignalen. Ingen fuskade med det defensiva arbetet trots en betryggande ledning. Mycket bra.

Extra roligt att se Fornataro, Leisenring och Zetterberg idag. Pigga och rappa skapade de en hel del framåt och Fornataros mål fram till 3-1 i andra perioden var en delikatess. Synd bara att Zettergren har så förtvivlat svårt att få till sina egna avslut. Idag var det dock nära när han helt fri med målvakten skickade puckuslingen klockrent i ribban. Tror nog att alla i hemmapubliken led lite extra med "Z" just då. 

Patrik Berglund började segt och oinspirerat(!) och hade inte många rätt under den första perioden men spelade upp sig allt mer. Patriks mål, i pp, fram till 2-1 var ett typiskt "Bulanmål". Så gjorde han ofta innan han lämnade oss för NHL.  Trampar iväg med pucken, rundar alla försvarande spelare i boxen, och skickar gummit i bortre krysset. Får han gärna göra fler gånger.  Självklart ville inte Mikael Backlund vara sämre utan visade klass genom sitt mål till 4-1. En kopia av målet han gjorde mot Oskarshamn fast från andra hållet, typ.

En annan har beklagat sig en hel del över Kenneth "Bacon" Bergqvists spel de senaste matcherna. Idag såg det aningen bättre ut. Han hängde in 1-0 tidigt i första perioden efter att ha stulit pucken av Boforsspelare vid blålinjen till anfallszonen. Onekligen ett kliniskt avslut. Snyggt. Tyvärr var samma "Bacon" indirekt ansvarig för Bofors kvittering till 1-1 då han var lite för mjuk i det defensiva arbetet. 

- Sammantaget en stabil insats av Gulsvart där hårt arbete belönades. 

När man nu sett alla lagen i ABB Arena denna säsong måste jag nog framhålla Bofors som det lag som spelat bäst. De har ett mycket bra grundspel och ofta ett snabbt och vägvinnande passningsspel som gör att de tar sig fram till avslut väldigt effektivt. De ser väldigt trygga ut i sitt spel och man får intrycket av att alla spelare vet vad de ska göra i varje moment. Däremot var deras pp lite fantasilöst och utan spets. 

- Tack för tre nya härliga poäng och nu ser vi fram mot att Djurgården snor tre poäng av Leksand....






17 november 2012

Passa på och njut...


Att se Patrik "Bulan" Berglund och Mikael "Mickis" Backlund åter spela i sin moderklubbs färger är oerhört njutningsfullt. Vi som sett dem utvecklas från lovande gallerspelare till fullfjädrade NHL-spelare kan inte annat än att glädjas över deras artisteri på ABB Arenas isoval. Deras väg till framgång har varit lite olika. "Mickis" valde att under rätt bullriga omständigheter lämna föreningen för spel på andra sidan Atlanten medan "Bulan" gjorde en mer hedervärd sorti för spel i NHL. Den ene, "Bulan", växte ut till lagets absolut främste spelare innan han lämnade. Den andre, "Mickis", valde att lämna i ett skede där han inte på något sätt övertygade oss om sin storhet. 

"Bulan" gjorde omgående ett sådant gott intryck på sin nya klubb att han fick en given plats i truppen som han allt sedan dess vårdat och utvecklat. "Bulan" är numera en av de spelare som ska bära sitt lag in i framtiden. En grundbult i lagbygget. Han har hunnit med att spela 310 matcher för sitt St. Louis Blues och samlat ihop 163 poäng. Det är riktigt bra för en spelare som gick direkt från en andraliga i Sverige till världens bästa, NHL. "Bulan" var även vår främste forward under VM 2011. 

"Mickis" fick en mer turbulent resa innan han kunde etablera sig i sitt Calgary Flames. Säsongen 2008–09 lirade han i Kelowna Rockets(WHL). Säsongen därefter i Abbotsford Heat(AHL). Sedan säsongen 2009-10 kan man säga att han funnit sin plats i Calgary utan att för den skull blomma ut ordentligt. På totalt 138 matcher har han lyckats få ihop 46 poäng. "Mickis" har som bekant en lite annorlunda spelstil än "Bulan" och kanske inte alltid får utrymme till det i en liga där det mesta handlar om att transportera pucken snabbaste vägen mot mål. "Mickis" gillar att spela med ganska små marginaler, snirkla och tunnla, vilket inte alltid uppskattas "over there".

Man kan kort konstatera att båda dessa killar är talangfulla utöver det vanliga vilket syns med all tydlighet när de kommer in på isen. Personligen tycker jag det är extra roligt att just "Mickis"  fått mest rubriker sedan återkomsten. Det är han verkligen värd på alla sätt. Under de senaste matcherna har dock "Bulan" allt mer börjat varva upp och påminner mer och mer om den dominant han var redan då han lämnade oss. 

Den stora frågan är när de bägge når sin topp. Hur bra kan de egentligen spela när allt stämmer? I vissa stunder får man en känsla av att de "gör som de vill" på isen. Själv tror jag, eller inbillar mig, att "Mickis" ligger på sin högstanivå just nu medan  "Bulan" har ännu en nivå att plocka fram. Kan vi bara hitta en tredjelänk i deras kedja som har lite mer tyngd och pondus så skulle det smaka fågel. Intet ont om unge Herr Fryklund men han har ännu inte riktigt de kvaliteter som behövs för att spela på samma nivå som "Bulan" och "Mickis".

Jag kommer gå till ABB Arena och njuta av varje byte som dessa herrar gör under återstoden av deras tid i våra färger. Oavsett vinst, eller förlust, vet jag att de kommer bjuda oss alla på massor av njutningsfulla ögonblick därute på isen som man inte vill missa för allt smör i Småland!



15 november 2012

Bofors nästa..

Nu gäller det att spänna alla muskler..


Är uppriktigt sagt orolig inför lördagsmatchen. Detta ur flera aspekter. Vår totala oförmåga att utnyttja vårt enorma spelövertag senast mot Malmö samt det "spelsystem" som våra kommande motståndare praktiserar.  Vårt lag lever mycket på en stark defensiv kryddat med en kreativ offensiv. Däremot spelar vi inte speciellt fysiskt. Man kan nästa påstå att det fysiska spelet lyser med sin frånvaro långa stunder. Istället förlitar vi oss på att ett bra passningsspel och god skridskoåkning ska bära laget till framgång. Speciellt i form av snabba omställningar från försvar till anfall.

Ser man till alla våra matcher denna säsong så finns det en tydlig tendens. En tendens där vi ofta hamnar under tryck i egen zon under långa sekvenser. Visserligen är vi väldigt duktiga på att avvärja avslut från våra motståndare,som ofta får ta skott från dåliga vinklar, men faktum är att vi rätt ofta "fastnar" i egen zon. 

Mot Malmö senast skedde det i ett avgörande läge av matchen. Vi jagade ännu ett mål för att kvittera till 2-2 men hamnade istället på hälarna i egen zon. Istället för att spela rejält och fysiskt blev vi lite avvaktande i väntan på att "någon" skulle återerövra pucken så vi kunde gå till anfall igen. Ingen tog det defensiva ansvaret fullt ut. Det slutade med att Malmö kunde vinna puck bakom vårt mål för att sedan hitta ett avslut och gå fram till 3-1. Vår "vän" Leif "Strumpan" Strömberg säger en del kloka saker ibland som expertkommentator. Bland annat brukar han säga att man måste "göra jobbet färdigt"! Med det menade han att allt man gör måste man göra till 100%. Ligger mycket i det. Malmö gjorde just det. När de väl fick hugg på oss i vår zon gick de in med 100% för att skapa ett avgörande läge - och lyckades. De följde helt enkelt denna enkla grundläggande regel att "göra jobbet färdigt".

På lördag möter vi ett lag som ALLTID strävar efter att "göra jobbet färdigt". Bofors stora framgång bygger på denna enkla tes att alltid ge 100% i varje situation på isen. Det är jobbigt för motståndarna. Förbannat jobbigt. Otroligt frustrerande jobbigt. Det innebär att man som motståndare aldrig får lugn och ro i något moment på isen. Det gäller att ständigt vara vaksam på allt. Vi kommer inte få något gratis under matchens sextio minuter. På sitt sätt är Bofors som kollektiv berömvärda trots att de som ishockeylag inte är speciellt märkvärdiga(!). 

Leif "Strumpan" Strömberg överraskar ibland med att vara väldigt klok(!). När SSK spelade hemma mot Bofors hävdade han att inget lag riktigt vågade stå upp och syna Bofors spel ordentligt. Vad han menade var att Bofors lever otroligt mycket på att få med sig fart från egen zon genom att backar får bra passningsalternativ. Det är den farten laget nyttjar till att skölja över sina motståndare. En fart som de även tar med sig i hemjobbet. "Kan man döda farten så dödar man Bofors spel", hävdade "Strumpan". Det ligger mycket i det. Frågan är om vi har förmågan att "döda farten" för Bofors? Vi måste våga gå upp i banan och stänga av deras försöka till snabba uppspel...

En annan viktig sak att tänka på för oss i matchen på lördag är att stå upp för vår målvakt. Det finns nog inget annat lag i serien som så konsekvent går stenhårt mot mål, och målvakten, som just Bofors. De gör det både med ärliga och oärliga metoder. Man kan säga att de helt enkelt inte lägger fingrarna emellan. Här kommer det vila ett enormt ansvar på våra backar att de verkligen är beredda att stå upp. Lyckligtvis finns Andreas Lindh med i truppen igen och kan vara med och hejda de värsta övergreppen tillsamman med vår rese Stefan Warg.

Ser vi bara till de kvaliteter som respektive spelartrupper besitter just nu så ska vi vinna mot Bofors. Vår kedja med Berglund, Backlund, Fryklund är sannolikt seriens bästa för tillfället sett till offensiv kraft. Vår lina med Fornataro, Zettergren och Leisenring blixtrar till och kan skapa chanser i varje byte. 

Defensivt är vi bra. Våra backar har spelat ruskigt stabilt i en räcka av matcher. Inte ens förlusten senast mot Malmö förtar det intrycket. Snarare får man en känsla av att backspelet hela tiden tar ett steg framåt för var match som spelas. Med Tim Heeds intåg i truppen har vi dessutom fått just den back som vi saknat tidigare under säsongen. Tim är, i sina bästa stunder, en lysande offensiv back med briljant speluppfattning och teknik. Av förklarliga skäl försöker han under sina första matcher med oss spela ett mer defensivt backspel där han jobbar med bra marginaler. Det är förståndigt. Låt honom få några matcher på sig att hitta rätt balans i sitt spel. Det var nog rätt betydelsefullt för honom att få göra mål senast.....

Vad mer kan man säga om Bofors som inte redan är sagt? Tja, de är att mycket bra kollektiv där alla följer en spelplan till 100% i match efter match. Komplettera det med en rad "rollspelare" samt en mycket duktig målvakt så har man bilden ganska klar av laget. 

Hur det går? Det kan gå åt helvete, rent ut sagt! Lyckas vi inte förvalta våra chanser bättre än senast mot Malmö så är vi rökta...





14 november 2012

Årets Kalkon?




Västerås - MIF 1-4

Nominerad 1: 
Pontus Sjögren efter matchen: - Jag tycker vi vinner rättvist!


Nominerad 2: 
Kollar(Mif) som ägnade mesta tiden till att beklaga sig hos domaren!


Nominerad 3: 
Västeråspubliken! Vi har ett lag som just nu spelare en riktigt bra ishockey och dessutom tre NHL-spelare. Folket väljer istället att se på - fotboll?


Nominerad 4:
Vårt powerplay! Vi får möjlighet att spela cirka 200 minuter powerplay och skapar - inget!


Nominerad 5:
Kenneth Bergqvist, Jonte Berg och Mikael Zettergren delar denna placering. Börja producera eller ta bussen till Surahammar!


Nominerad 6:
GurkOlle, som är naiv nog att tro på detta lag!





13 november 2012

Matchdags Mot Malmö

Plötsligt har vi chansen att ta ännu ett kliv uppåt i tabellen. Efter Leksand bleka insats idag bort mot Mora öppnar sig möjligheten att komma närmare, ja rent av förbi, dalmasarna. Det kunde man inte tro för någon månad sedan men nu är det ett faktum. Moras avgörande med sju sekunder kvar i dagens match ger oss den möjligheten. 

Enda(!) hindret är Malmö. Ett Malmö som av tradition vägar vinna i ABB Arena. Ja, jag undantar faktiskt deras seger mot oss i den sista matchen förra säsongen. Vi var avhängda och gick inte in till match med inställningen att vinna. Malmö, däremot, hade fortfarande chansen att lugga Rögle på den sista platsen till Kvalserien. Vi minns alla hur det gick!  Rögle fullständig "våldtog" Oskarshamn och öste in mål. Så många att de gick förbi MIF i tabellen, tog sig till KS, och sedan raka vägen till Elitserien. Så kan det gå...

Malmö kommer dock med bra resultat i ryggen. De har fullkomligt öst in mål de senaste fem omgångarna och rider på en liten framgångsvåg just nu. Spelare som tidigare haft ribba och stolpe ut får plötsligt in puckarna. Det är med andra ord ett lag som tror sig kunna vinna mot oss som kliver ut på isen i ABB Arena. 

Det gäller med andra ord att vi, som vanligt, bestämmer hur det ska vara på vår hemmais. Törs man säga så utan att få äta upp formuleringen? Faktum är att vi kommit ut riktigt bra de senaste hemmamatcherna och satt press på våra motståndare på ett sätt som man verkligen älskar. Lite av "gamla VIK" som de spelade de första säsongerna i ES. Då var det full fart framåt i fem sex minuter och ofta ledning med ett eller annat mål. 

Trots vår fina form tror jag inte på någon enkel resa mot Malmö. Frågan är om Lars Johansson verkligen kan fortsätta spela på samma höga nivå i omgång efter omgång. Hans spel är närmast osannolikt bra just nu. Självklart måste även han få en dipp och mer behövs inte för att vi ska få en riktigt tung afton i ABB Arena. Lagen i AS är så jämna att det är just en sådan detalj som kan fälla avgörandet....

Det mest glädjande med matchen mot DIF senast var nog Patrik "Bulan" Berglunds insats. Han var precis så där bra som bara han kan vara. Lika bra i spelet med som utan puck. Tuff, närmast skoningslös, mot sig själv i närkampsspelet, underbara stenhårda pass, bra avslut och rent allmänt en strålande inställning i varje moment på isen. KUNG! Han mådde verkligen bra av att stanna hemma och träna/vila istället för att åka iväg på Karjala Cup....

Till morgondagens match vill jag se en handfull spelare kliva ut ur skuggan och börja delta mer aktivt i det offensiva spelet:
- Robert Kimby (godkänd senast men måste visa mer)
- Kenneth Bergqvist (knappt godkänd senast och MÅSTE visa mer)
- Jonte Berg (knappt godkänd senast och måste sluta med sitt ALIBI-spel)
Mikael Zettergren (knappt godkänd senast och MÅSTE börja sätta sina chanser)

- Tänk att vi ligger så bra till trots att dessa spelare ännu inte presterat på hög nivå! Det är banne mig positivt på något sätt...

Bloggen tror på en ruggigt jämn match där vi sätter sista avgörande trissan i öppen kasse!

Väl mött!





12 november 2012

På Hovet

En underbar arena de har i storstaden. En riktigt klassisk ishockeyarena. Drar mig till minnes ett besök där under slutet av 70-talet. Tre Kronor träningsspelade mot dåvarande Sovjet. Det var ishockey det mina vänner. Den "stor röda maskinen" var imponerande att se redan då. Jävlars vad vi blev överkörda trots att ryssarna i den matchen spelade på halvfart. 

I dagens match fanns inga ryssar på isen. Däremot var matchen emellanåt ryssligt spännande! Ett mycket starkt Djurgården kom ut och ägde isen de första tio minuterna. Snurrade galet mycket i vår zon men som vanligt hade vi förmågan att hålla undan och täcka bort så att de skott som gick igenom blev lätta att rädda för Lars Johansson.

Sedan passade Patrik "Bulan" Berglund på att sno pucken i mittzon, trampa runt sin back, och peta in trissan till ledning 1-0. Vem har sagt att ishockey är rättvist?

Djurgården fortsatte att sätta press och med hjälp av några utvisningar blev trycket stundtals monumentalt. Men inte fick DIF in någon puck för det! Perioden vinns av våra Gulsvarta men Djurgården är det spelförande laget. Allt är med andra ord som vanligt på Hovet. 

I andra perioden får DIF retroaktiv utdelning på sina tidigare chanser och vänder matchen till 2-1. Inte mycket att säga om. Det var de väl värda i det skedet av matchen. Visst kan man klanka lite på Stefan Warg som var lite stelbent i hemjobbet och inte observerade att Patrik Hörnkvist kom farande bakom ryggen. Stefan blir av med pucken som läggs in framför mål där den studsar lite konstigt innan den träffar nämnde Hörnkvist på högerbenet och in i mål. Detta i eget powerplay! Men sådant händer, tyvärr...

Skönt då att måltjuven Leisenring kunde ge oss hoppet tillbaka i tredje perioden genom en grandios styrning till 2-2. Extra kul att Jonte Berg och Kimby fick vara inblandade i förarbetet. Speciellt Kimby som varit iskall sedan omgång tre - typ!

Resten av tredje perioden blev mycket kamp, kämpa, jobba jobba jobba och inte så mycket riktiga chanser för något lag. Bäst möjlighet fick faktiskt vi till ett avgörande genom en utvisning för hög klubba(2+2) på spelare i DIF. Patrik "Bulan" Berglund fick en klubba i snoken och lyckades väldigt rutinerat klämma fram en liten droppe blod ur ena näsborren.

Återigen håller vi pucken bra i powerplay men stundtals såg det mest ut som fördröjande av spelet och inväntande av slutsignalen. Man var nog lite oroliga att åka på en spelvändning liknande den som gav DIF 2-1.

Matchen går till sudden och där bjuder DIF oss möjligheten att avgöra på ett osannolikt vackert sätt. Mikael "Mickis" Backlund jobbar hårt längs sargen, vinner puck, skickar trissan till "Slangen" i backposition. Slangen  markerar skott och DIF sjunker ned mot egen målvakt. Men istället för att skjuta släpper "Slangen" iväg en hård pass rakt på bladet till "Bulan" vid bortre stolpen som får öppet mål! 

Man kan summera denna match som många andra denna säsong. Vi har inte mycket puck, vi är mycket i egen zon, vi har inga långa anfall, vi skjuter inte mycket, men när slutsignalen ljuder står vi där som segrare! Är detta Fagervall-hockey? I så fall är det kanon...

Kul och imponerande att DIF drar 6500 åskådare till Hovet en måndagskväll. Trots prekärt läge i tabellen. Det är S T O R T! Vad säger AIK:are om det - typ?

Sammantaget en trevlig match mellan två bra lag. Djurgården kommer säkert börja vinna matcher och det är alldeles utmärkt om de börjar redan i nästa omgång då de möter Bofors..