Hästen på språng till ABB Arena

Häst

Jaha, så vankas det ångest igen. Match ikväll mot Vita Hästen. Hästen som fortfarande har chans till playoff och därmed kommer sälja skinnet dyrt. I vanlig ordning kommer det bli en rätt torftig tillställningen när vi möter Hästen. Inget av lagen har direkt lyst med så mycket briljans i sitt spel ute på isen. Två lag i avsaknad av riktigt fungerande spelsystem(!) som kompenserar detta med  flit, hårt arbete, bök och stök, samt en gnutta finess. Som vanligt hänger utgången på vilket lag som lyckas bäst i att inte lämna blottor till sin motståndare. 

Under de senaste omgångarna har vi fått se vårt eget lag, Gulsvart, uppträda med olika ansikten från match till match. Från flegmatiskt till explosivt. Ingen ordning alls, helt enkelt. Stundtals bra tryck i både åkning och passningar för i nästa match uppträda närmast lojt och oinspirerat. Förklara det den som kan?

Är det möjligen så att laget försökt anpassa sitt eget spel(!) till den motståndare som stått på andra sidan isen. Den ambitionen att anpassa sig kanske blivit dyrköpt då man inte vågat stå upp med en egen spelidé, en egen agenda. Har man i sin iver att anpassa sig till motståndarna helt enkelt sålt ut sig själva redan innan match?

Som spelare uppskattas att man håller fast vid en spelidé över tid. En grund att stå på och något att falla tillbaka till. Givetvis med modifikationer beroende på matchsituationer. Men i alla fall. Min känsla under säsongen är att vi flexat och flaxat lite fram och tillbaka i detta avseende. Vi har ännu till omgång 49 inte hittat den grundtrygghet i spelet som självklart borde funnits. Så anser jag. Anledningar till detta finns säkert men det undantar inte problematiken. 

Min spontana känsla är att i vissa matcher har vi oerhört svårt att bestämma oss för om det ska bromsas eller gasas. Allt som oftast blir det lite av både och. Därav det stundom haltande spelet. Varken eller, typ.

Exempel på detta är när puck dumpas  ned i offensiv zon. Väldigt många gånger kommer ensam spelare upp i mittzon, dumpar ned i hörn, jagar efter själv(!), förlorar pucken. Under tiden åker övriga spelare och, byter! Det innebär att spelare som kommer in på isen möts av ett anstormande motståndarlag med puck under kontroll. Inte så kul, typ! Tycker vi rent allmänt är rätt dåliga på tajmingen av detta viktiga moment. Rätt utfört kan "dumpa puck" vara ett utmärkt sätt att sätta press på sina motståndare. Fel utfört, är det bara en belastning för det egna laget.

Jag föredrar då att vi jobbar med burskydd istället för att kasta ned pucken i anfallszon och förlora puckkontroll. Ser hellre att man försöker hålla i, spela hem, och behålla trissan inom laget. Visst, det ser inte så vackert ut men av två onda ting anser jag det senare bättre för det egna laget.

Nu menar jag naturligtvis att man ska söka burskydd in absurdum. Finns möjlighet att hitta en smart och snabb spelvändning är detta givetvis att föredra. Vinner man puck högt i egen zon, eller mittzon, ska man givetvis försöka vända spelet framåt. 

För övrigt funderar jag över nyttan att "äga pucken" i hockey. Är det verkligen nödvändigt? Vad jag förstår tillkommer de flesta mål i samband med spelvändningar där man kommer till avslut närmast omedelbart. I det statiska, uppställda spelet, är det däremot betydligt kinkigare att hitta avslutslägen. 

Problemet är att vi i dagens trupp inte har det rätta virket för snabba omställningar. Inte heller har vi spelare som kan luckra upp ett uppställt försvar med genialiska passningar. Det är inte av elakhet jag konstaterar detta. Absolut inte. Det är bara en summering av de faktiska förhållanden som råder. Även en förklaring till varför vi i dagsläget ligger så fisigt till i tabellen.

Vad har vi då för styrkor att förlita oss till inför kvällens match? Tja, inte är det många. För fem omgångar sedan var vi riktig vassa i powerplay. Där är vi just nu iskalla. Vårt boxplay firar inte heller det stora triumfer. Målvaktsspelet, med Henrik Lundberg, är fortsatt bra men inte så bra att det räddar poäng. Målskyttet(3 mål senaste 3 matcherna) är inte heller något som skrämmer. Det finns anledning till att vi förlorat de tre senaste matcherna. 

Fyra nycklar för att vinna, eller, ta poäng i kvällens match:

- Henrik Lundberg. Måste upp några % till!

- Powerplay: Vi måste göra mål!

- Boxplay. Vi måste hålla tätt!

- Målskyttet: Någon måste göra mål!

Bara för det kommer det säkert bli proppen ur denna afton. Gulsvart kommer ut och smäller in ett par kassar direkt och defilerar sedan hem matchen mot ett uppgivet Hästen!

Tips:

Västerås - Hästen 6-1

Fish 2, Svedlund 1, Langkow 1, F Johansson 1, S Karlsson 1.

Nu kör vi....

Hovet, Gnaget, och den stora ångesten..

Kvällens motståndare..

Fyra omgångar kvar av grundserien. Under de år vi spelat i HockeyAllsvenskan sedan säsongen 2002 - 2003 kan jag på rak arma bara minnas två säsonger där vi riskerat negativt kval. Förra säsongen och nu denna. Säsongen 2015/16 räddades med åtta omgångar kvar, vill jag minnas. Då säkrade vi kontrakt för fortsatt spel i HockeyAllsvenskan. Denna säsong ser det mer bekymmersamt ut. Fyra omgångar kvar och vi har definitivt inte fast mark under fötterna.

I andra inlägg försöker jag mig på att kalkylera och räkna på våra chanser. Så det utelämnar jag i denna text.

Nu sätter jag istället allt fokus på kvällens match mot AIK på Hovet. Ett AIK som för ett tiotal omgångar sedan låg skrynkligt till i tabellen. Ett lag som i alla fall jag trodde en hel del på inför seriestarten. Under resans gång har det blivit en del förändringar i Gnagets trupp men vad som slutligen fått laget att börja leverera på isen är inte lika självklart. Man lånade ut en målvakt, Robin Rahm, tog in en annan, Gasper Kroselj, men det är Linus Lundin, som fått störst förtroende mellan stolparna! Glasklart!

Oscar Steen lämnade under rätt tumultartade former. Gick till Modo. Där fanns redan Tobias Eriksson som även han lämnat AIK under säsong. Nicklas Heinerö har varit långtidsskadad men är åter med i spel. Till detta ett nyförvärv i form av Victor Ekarv. Viktor som haft en märklig resa. Almtuna, AIK, Luleå, Asplöven, Almtuna och nu tillbaka till AIK! 

Tittar man på AIK:s trupp är det inte direkt förvånande att laget till slut fått ordning på puck och klubba och börjat vinna. I grunden ett mycket kompetent lagbygge och då får AIK:s egna supportrar säga vad de vill.

Vad finns det då för möjlighet att vi ska kunna rubba AIK på Hovet denna afton? Tja, sett till våra senaste insatser törst jag varken säga bu eller bä. Vi är så otroligt ojämna i våra framträdanden för tillfället att det inte går att förutsäga något alls, i princip.

Kanske man får försöka sig på en och annan klyscha? "Motivation slår klass", som exempel. Skulle det kunna vara gångbart? Hybris! Kan möjligtvis AIK drabbas av lite hybris nu efter en serie med fina insatser. De är inte riktigt beredda att ta det hårda jobbet ute på isen. Att de ser lite lätt på uppgiften, helt enkelt?

Kan Linus Lundin ha en riktigt dålig dag i målet? Kan vi få domaren med oss? Kan vi helt enkelt ha lite jävla tur med en och annan medstuds?

Hur jag än vrider och vänder på mina tankar är det ett som är säkert. Vår defensiv måste vara 100% på topp. Om inte är vi rökta. Henrik Lundberg kommer behöva gör en "Thalbergare" i målet. Minns gärna Johan Thalbergs makalösa insats i segermatchen kvalserien 2008/2009. AIK:are slet sitt hår i förtvivlan. En match som vi vann i sudden. Härliga minnen. 

Det vi hade då offensivt har vi tyvärr inte idag. Då härjade Niklas Olausson och Per Arlbrandt i våra färger!

Så, om Henrik Lundberg spikar igen, backarna gör sitt jobb, så återstår bara resten. Vem, eller, vilka ska göra målen framåt? Genast blir det knepigare. För tillfället har vi ingen spelare som visat målform. Ärligt talat har ingen spelare under hela säsongen visat någon målform. Det är lite här det skiter sig, om jag ska uttrycka mig milt. 

Jag tror nämligen i min oerhörda enfald att vi kan matcha AIK på målvaktssidan och i defensiven. Däremot står vi oss slätt när vi ser till offensiven. Hoppet får ställas till att vi kan snika till oss några powerplay även om även denna spelform sviktat betänkligt senaste matcherna.

Summa summarum ser det rätt dystert ut. Kan vi hålla emot, hålla tätt, kan det säkert dyka upp ett och annat läge för en spelvändning. I allt övrigt räknar jag med AIK-dominans spelmässigt i tre perioder. Vi får helt enkelt göra en "Tingsryd". Vägra anfalla om man inte är illa tvungen. Ett framgångsrecept lika bra som något. Ungefär som Björklöven gjorde i gårdagens match mot Timrå. Hugg på enstaka misstag från motståndarna, i allt övrigt, sarg ut!

Så får det bli!

Ta nu chansen, för i helvetet!

Idag ska vi platta till SSK

Outgrundliga äro Gulsvarts vägar denna säsong. En katastrofalt dålig inledning på säsongen lade grunden till många dystra miner. Inte blev det så mycket bättre, någonsin, fram till årsskiftet. Laget sprattlade till några omgångar för att sedan åter sjunka som en sten i tabellen. Avståndet till säker mark bara ökade, och ökade. Som mest var gapet tio poäng upp till lag ovan nedre strecket. Men, det närmast ofattbara håller på att hända. Tack vare en riktigt bra omstart efter nyår, samtidigt som andra resultat gått lite vår väg, har det plötsligt öppnats en dörr till räddning. 

Under samma period som vi lyckats samla på oss en ansenlig summa poäng har Björklöven börjat förlora sina matcher. Gapet har till idag minskat till ynka fyra poäng. Fyra poäng! Med sjutton omgångar kvar att spela!

Om gudarna är med oss kan vi idag ta tre nya poäng och åtminstone bibehålla gapet på fyra poäng. Med än mer flyt tar Mora en ny seger idag mot just Björklöven och plötsligt är vi en(1) poäng efter. Jag upprepar. En poäng! Halleluja!

I nästkommande omgång möter vi........Björklöven!

Kan det bli mer raffinerat än så? Va? 

Om jag för ett ögonblick skenar iväg i mina positiva tankegångar kan vi med andra ord, om två omgångar, tagit oss upp ur brunnen, ur diket, ur ångestdimmorna. Vad säger ni om det? Om två omgångar kan vi i den bästa av världar vinka det negativa kvalspöket adjö, visa fingret, och istället börja snegla uppåt i tabellen.

Sjutton omgångar kvar. Det innebär femtioen(51) poäng att spela om. En himla massa poäng. Det är så många poäng att även om allt går emot de två kommande omgångarna finns chansen ännu kvar. Om än med lite dystrare förtecken. Femtioen poäng. Det är alldeles för tidigt att ge upp. Oavsett. 

Så, nu skriver jag det jag tänker: 

- Ta för i helvetet chansen. 

- Släpp inte möjligheten. 

- Kuka inte ur. 

- Fega inte. 

- Våga och vinn. 

- Släpp handbromsen. 

- Kör in i kaklet. 

- Ta inga fångar. 

- Snälla pojkar för aldrig kyssa vackra flickor!

- Kör!

Så. Det var skönt att få ur sig. Nu förväntar jag mig att våra Gulsvarta spelare kommer ut med blottade hörntänder och bara kör över SSK. Kör över. Plattar till. 

Tack för ordet....

Söndagens matcher

Vvik mot VIK

Än har vi inte gett upp hoppet...

I efterdyningar efter senaste tidens möten kommer nu verkligen in i vardagen. Match. En jädrans svår match. Vi ska möta ett Västervik som vill hitta tillbaka till spel och form. Ett lag som gått som en ångvält stora delar av serien men på sistone tappat lite poäng och fart.

I våra tidigare matcher mot Västervik har det sett ut ungefär på samma sätt. Vi har hängt med hyggligt spelmässigt men blivit utklassade i de avgörande momenten. Västervik har varit bättre på att göra mål, i alla spelformer.  

Den mesigaste insatsen var nog mötet på hemmaplan. En rätt sorglig historia där inget av lagen glänste spelmässigt, men, där Västervik återigen hade förmågan att göra det man ska göra. Mål! 

I vår bortamatch tog vi ledningen med 2-0 för att sedan rasa ihop. 

Det är med andra ord ingen enkel uppgift vi står inför. Inte minst med tanke på att vår form inte direkt är i stigande efter en matchsvit bestående av tio matcher med en(1) seger! En seger som kom hemma mot Modo.

Under försäsongen mötte vi som bekant Västervik i den sista träningsmatchen. Även då blev det torsk efter att gästerna briljerat med mål i sina powerplay.

Västervik är vårt nya boggie-team. Förr var det Sundsvall. Å andra sidan. Som denna säsong sett ut fram till nu har alla andra lag framstått som just boggie-team! Kort sagt en jävla massa "Sundsvall" i serien.

Vad kan vi då ha för förväntningar inför kvällens match? Höga, anser jag. Vi ska förvänta oss att vårt lag går in med högt huvud och tar sig an uppgiften på ett bra sätt. Något annat finns inte. Det finns inte plats för gam-nackar nu. De som inte är beredda att jobba arslet av sig för laget, för föreningen, i den situation som nu råder kan stanna på bussen. Notera noga att jag inte kräver seger. Med tanke på vårt lags mentala tillstånd måste det etappvis byggas upp en självkänsla. En tro på det man gör. En spelmässigt bra insats är en mycket god investering inför framtiden även om det blir en förlust. En investering att ta med och bygga vidare på. 

- Att sträcka vapen, ge upp, bara för att det ser hopplöst ut är inget alternativ. 

Även om vi stundtals spelat som lobotomerade trädgårdstomtar i många matcher måste även jag erkänna att vi, trots detta, varit med målmässigt. Ytterst sällan har vi blivit utspelade. Vi har haft "häng" i många matcher men ofta bjudit bort våra chanser till poäng genom egna fatala misstag. Jag vill inte påstå att vi förtjänat mer poäng än de vi nu erövrat, men, med lite medstuds kunde de varit betydligt fler.

Vem minns inte matchen hemma mot Vita Hästen. En match där vi faktiskt skapar mycket och är det spelförande laget. Hästen ser riktigt bleka ut. Vi tar ledningen, rättvist, via ett snyggt mål i powerplay. Men, vad händer? Domaren dömer att spelaren, Gråhns, stör målvakten genom att stå i målområdet! Målet döms bort. Vi tappar energi. Hästen får energi och smäller in två strutar! När man i efterhand ser på situationen är det närmast obegripligt att domaren dömde bort målet. På TV-bilderna ser man att Gråhns bakre del av skridskoskenan(!) skär linjen till målområdet! Snacka om marginaler emot!

Jag grinar eller gnäller inte genom att redovisa ovanstående exempel. Jag lyfter bara fram det typiska för ett lag i motgång. Motgång tycks föda mer motgång. På samma sätt som man hävdar att "bra lag har tur". 

- För övrigt anser jag fortfarande att HockeyAllsvenskan är sämre än någonsin tidigare. 

Jaha, det var det inlägget. Avslutar med att tippa resultat i kvällens match:

Västervik - Västerås 2-5

Sug på den! 

Christer-möte, eller Kris-möte. Nu ska det talas ut...

Olsson och Zabel 

Under kvällen bjuder VIK Hockey in till samtal. Supportrar är välkomna att möta tränaren Christer Olsson och ventilera sina frågeställningar. Med tanke på hur många som tycker till på olika sociala medier, och dessutom tycks sitta inne på de förlösande lösningarna, ser jag fram mot ett givande möte.

Tama prestationer

Alla vet vi ju hur det ser, eller har sett ut, under innevarande säsong. Det har varit mer prutt än sprutt om man säger så. Många spelare har sett sega, trötta och rent av oinspirerade ut stundtals. Spelet, eller frånvaron av ett spel, har sått frustration från första till sista bänkrad i arenan. Det har kort sagt sett rätt uselt ut. För det mesta.

Ny tränare

Det har omväxlande ropats på ny röst i båset till att det måste värvas. På senare tid mest fokus på tränarbyte. Det är med andra ord Christer Olsson´s fel. Eller Zabel´s. De är trots allt två om saken. Vi får heller inte förglömma våra sportchefer Andreas Appelgren och Patrik Zetterberg. De ska naturligtvis också ha sig en släng av sleven. 

Förutsättningarna

Vad hade då våra sportchefer för förutsättning inför denna säsong? Först och främst tog det sin tid innan de visste huruvida det skulle bli någon ny säsong i HockeyAllsvenskan. När detta väl stod klart fick de börja bygga truppen. I bagaget fanns ett antal spelare med gällande kontrakt. Där var allt skrivet, klappat, och klart. Inte mycket för sportcheferna att göra. När de räknat ut vilka pengar som fanns kvar med hänsyn till gällande kontrakt kunde de börja värva. 

Spets och värvningar
Från Tingsryd lockade man Markus Persson. En tidigt värvning. Redan innan allt stod klart med rekonstruktionen, om jag minns rätt. Man plockade även in Henrik Lundberg från Örebro. Utan att veta säkert inbillar jag mig att där rök en stor sudd av kapitalet för värvningar. Man satsade helt riktigt på en poängspelare, som skulle bära laget, och en målvakt som skulle hålla siffrorna nere. Rätt tänkt, om ni frågar mig. Men sedan då? Tja, nu gällde det att förvalta pundet. Några spelare bjöds in på tryout. Fick visa upp sig. Även det ett bra beslut. I övrigt dammsög man division ett efter spelare som kunde växla upp i Gulsvart. Unga utvecklingsbara. Återigen en tanke god som någon annan och dessutom den enda rimlig att finansiera.

Appelgren var tydligt med sitt tänk och de förutsättning som skulle gälla: "Spelarna måste tävla och göra personbästa". Han hyste en förhoppning att de unga lovande spelarna verkligen skulle ta chansen och blomma ut i den gulsvarta dressen. 

Hur har då utfallet blivit?

- Markus Persson borta resten av säsongen pga av skada. Var strålande under försäsong och några matcher in i seriespelet. Sedan föll han tillbaka. Troligen påverkad av sin skada.

- Henrik Lundberg började försäsong väldigt svajigt. Såg inte alls bra ut. Efter ett antal matcher i seriespelet växlade han upp och blev precis den poängräddare som var tänkt. Sedan kom skadan. Och skada igen. Har inte kommit tillbaka till samma höga nivå.

Två nyckelspelare varav den ene försvann medan den andre drabbades av skador. Inget som en sportchef kunde förutse. Att tappa sin bäste offensive spelare samtidigt som den tänkte förstemålvakten skadas kan ju få vem som helst att tappa modet en aning.

Men nu kan inte allt förklaras med detta. Trots allt har vi haft många andra spelare i truppen. Spelare som av olika anledningar inte fått fart på varken sin karriär, poängproduktion, eller sina fötter. Det är någonstans där som vi ska söka svaret. Varför har inte övriga spelare lyckats kliva fram som det var tänkt. Har inte Appelgrens tankar om att "göra personbästa" nått fram och in i omklädningsrummet?

Lånespelare och egna juniorer

Under säsongen har Andreas Appelgren plockat in olika spelare på lån från andra klubbar. Utan att vara allt för negativ vill jag nog påstå att dessa lån inte fått det utfall som man önskat. Unga spelare från SHL-klubbar som inte gör skillnad i spelet. Lite mer bredd, javisst, men inte på något sätt spets. Till viss del förstår jag hur Appelgren tänker. Vi måste faktiskt ha full trupp. Vi kan inte heller dränera vårt J20-lag på spelare. De har sin serie, sina matcher, att tänka på. Det är också viktigt. 

Vet att supportrar tycker vi ska använda mer egna J20-spelare istället för att låna in unga spelare från andra lag till vårt A-lag. Till dessa hänvisar jag ovanstående rader. Det finns med andra ord förklaringar på det mesta.

Bärande spelare

Varje lag, varje trupp, har alltid ett antal spelare som man förlitar sig på ska leda laget. Även vi har den typen av spelare. Spelare med oerhörd rutin från spel på HockeyAllsvensk nivå. Tyvärr har inte dessa spelare förmått att axla rollen fullt ut. De har inte haft förmågan att prestera på en sådan nivå som jag, och andra med mig, haft rätt att förvänta sig. Varför det är, eller blivit så, är jag inte man att avgöra. Kanske är det här vi ska söka svaret till lagets svårigheter att prestera. Om fem, sex, sju etablerade spelare inte får igång sitt spel, hur kan man då förvänta sig att de ska leda laget? Den stora frågan, tiotusenkronorsfrågan, blir följaktligen: - Varför? 

Låt mig ta ett exempel. Södertälje. Ett lag som lider av samma predikament som oss själva. En usel start på säsongen. Många förluster. Spelare in och ut i truppen. I mångt och mycket väldigt lika men samtidigt, inte! SSK har nämligen något vi själva saknar. De har några få spelare som tycks leverera hur mycket som helst. Några få spelare som i slutänden kan vara skillnaden mellan ett negativt kvalspel eller inte. Tänker då i första hand på Anton Holm. En lirare som smäller in puckar i mål på löpande band! Detta trots att laget i övrigt spelar som lobotomerade i många matcher. En matchvinnare, helt enkelt. Lägg därtill Fredric Weigel, en riktigt vass framspelare, playmaker, så räcker detta långt! 

- Idag saknar vi just den typen av spelare i laget. En Anton Holm! Vår Anton Holm, Markus Persson, är som bekant borta från spel! 

Återigen säger jag att övriga spelare i laget kunnat göra betydligt bättre ifrån sig, men, tänk tanken att Markus Persson fått varit skadefri och fått leverera sina mål och poäng!

Den ende spelaren i vårt lag som för tillfället kan matcha ovan nämnda spelare är Christopher Fish. Det lite ironiska är att Stefan Gråhns, som ses som en riktigt brunkare, har varit precis lika lyckosam i mål och poängfabrikationen denna säsong. Vad det säger vet jag inte riktigt!

Nåja, Det ska bli spännande att gå på kvällens möte och lyssna till Christer Olsson. Om inte annat är det alltid bra med dialog. Förväntar mig inte några universallösningar under mötet. 

OBS! Glöm inte tomaterna!

Viktig, viktigare, viktigast - segra eller dö!

Fish i duschen efter kvällens match!

Almtuna borta!

Varje match framgent kommer kunna rubriceras som viktig. Eller jätte-viktig. Eller jätte-jätte-viktig. Eller viktigast någonsin, typ. Det kommer inte bli lätt att vara rubriksättare i VLT de kommande omgångarna av HockeyAllsvenskan. Gäller att spara på adjektiven så de räcker till. Det kan bli en väldigt lång resa. En resa fylld av avgörande, betydelsefulla, matcher. På samma sätt får vi nog vara lite sparsamma med superlativen när en liten framgång uppnås. En seger är bra men långt ifrån tillräckligt för att räta upp det som redan krokigt blivit. 

Vi får inte tappa kontakten

Tabelläget är redan idag aningen ansträngt. Inte hopplöst. Frågan är dock hur långt vi kan komma efter innan vi helt tappar möjligheten. Jämför gärna med löpare som springer maraton. Lite så är det för oss nu. Vi har tappat kontakten med tätgruppen. Vi har tappat kontakten med den stora klungan. Vi springer lite för oss själva en bit bakom. Ser bara en massa ryggar som guppar, vajar, vid horisonten. Så länge vi, laget, har visuell kontakt med de framför oss finns hoppet. Men när vi inte längre har några ryggar att följa, då kommer det bli tungt. Väldigt tungt. Med andra ord får vi inte tappa mer. Vi måste ha några ryggar att gå på. Om inte är risken uppenbar att spelarna, laget, rent mentalt går in i väggen. Ger upp. Naturligtvis kommer ingen någonsin erkänna detta, men, vi kommer se det på deras uppträdande på isen. Den rätta glöden, kampviljan, kommer endast finnas där sporadiskt. Om ens det!

Det blev inte som det var tänkt

Utifrån dessa mina positiva(!) tankegångar innebär kvällens match att vi, laget, måste haka på. Haka på de fåtal ryggar som ännu känns nåbara. Inför säsongen var jag fullt medveten om att det värsta kunde hända. Att vi skulle hamna pyrt till. Att laget skulle få kämpa mot demonerna i form av negativ kval. Trots det hoppades jag att det skulle bli som vår sportchef önskade. Att ett lag bestående av många unga spelare skulle prestera personbästa. Att de skulle överträffa både sig själva och alla andras förväntningar. Med facit i hand ser vi med all tydlighet att det inte blev som det var tänkt.

- Varför det blev som det blivit finns säkert många som tycker sig veta. Oavsett orsak lever vi nu i den verklighet som tabellen påvisar. Vi ligger sist. Sist!

Med tanke på vår dystra historik när det gäller matcher i Uppsala mot Almtuna känns det aningen tungt. Inte hopplöst, men tungt. En liten tröst är att titta på lagens formkurva inför kvällens match:

Västerås  - Mora IK 2-4

Karlskoga - Västerås  6-3

Västerås - Modo  3-1

Björklöven - Västerås  5-4

Västerås HK - Södertälje 1-2 s

IK Pantern - Almtuna  4-2

Modo - Almtuna 3-2

Västervik - Almtuna  3-2 sd

Almtuna  - Timrå  3-1

Almtuna  - Vita Hästen 1-3

Västerås

Antal gjorda mål: 13

Antal insläppta: 18

Poäng: 4

Almtuna

Antal gjorda mål: 10

Antal insläppta: 14

Poäng: 4

Man kan enkelt uttrycka det så att båda lagen har haft sviktande form den senaste tiden. Almtuna gav som bekant sin tränare(Niklas Eriksson) stora foten för en tid sedan men det har ännu inte gett sportsligt resultat. Eller så har det, det. Fast i negativ riktning.

Som vanligt kommer mycket, eller kanske allt, hänga på hur vi själv tar oss an uppgiften. Sett över säsong har vi väldigt ofta sett vilsna och bortkomna ut inledningsvis i våra bortamatcher.  Lite som om vi avvaktat och väntat in vad vår motståndare haft för avsikt. Det är ju dumt. Det begriper alla att de motståndare vi möter har exakt samma agenda. De vill ta kommandot på hemmaplan och få det berömde momentumet. Då jag nu så vänligt avslöjat den lilla detaljen är det bara att gå in och köra. Från första nedsläpp. Enklare än så kan det inte bli!

Mot seger!

Hallå, dags att vakna!

Vakna, gärna till första nedsläpp!

Match mot ett pånyttfött Modo. Kan det vara något? Ett Modo som till en början vann några matcher för att därefter sjunka som en sten i tabellen. Men nu har de fått tillbaka lite flås och fart och poängen har åter trillat in i en rätt bekväm ström. Egentligen var det bara en tidsfråga innan Modo skulle börja komma igång. Det finns trots allt en hög med riktigt duktiga spelare i laget. Kanske var de lite väl naiva till en början och trodde det skulle funka att köra med en massa duktiga juniorer. HockeyAllsvenskan är lite för bra för det. Det behövs juniorer av högsta dignitet för att detta ska fungera. Se Timrå, som exempel. Inte ens AIK:s duktiga juniorer orkar riktigt hänga med i den hockey som spelas. 

Nåja, nu är det upp till bevis, igen. Matchen borta mot Björklöven är glömd och arkiverad. Åtminstone försöker jag förtränga. Något som däremot inte är glömt är den flathet spelarna visade upp när Johan Jonsson blev pååkt och skadad. Det får inte upprepas. Någonsin.

Vad är det då hos Modo vi ska se upp med? Tja, offensivt har Modo en kille vid namn Henrik Björklund. Bekant sedan sin tid i BIK Karlskoga. En spelare som inte behöver synas så mycket men ändå kan avgöra matcher. Som senast när Modo vann borta mot Timrå. Vi hittar även Patrik Karlkvist. Ungefär samma där. Kan när som helst kliva fram och skapa målchans och mål. Snabbskrinnaren David Rundqvist en annan att se upp med. I de bakre leden härjar Drew Paris. Även om han inte klivit fram som det var tänkt en knepig herre att brottas med. Kort sagt finns det i Modo några beståndsdelar som vi själva saknar. Tre - fyra spelare som håller riktigt hög klass och när som helst kan sätta en trissa i nät. Dessutom har de numera en riktigt bra målvakt mellan stolparna i form av Erik Hanses.

Vad kan då vi kontra med? Visserligen gjorde vi fyra mål borta mot Löven senast men på hemmais har målproduktionen varit förfärande usel. På de senaste tre hemmamatcherna har vi lyckats producera tre(3) mål! Två mot TAIF, noll mot Hästen, samt ett mot SSK! Det är generande dåligt. 

Vi kan med andra ord inte matcha Modo när det gäller målskyttet, eller, spetsen offensivt. Vi kan troligen inte heller matcha Modo när det gäller målvaktsspelet då jag håller Hanses som en bättre målvakt än vår egen Dahlbom. Men jag har gärna fel i detta.

Vår enda chans, som jag ser det, är att vi är hetare än Modo. Att vi vill mer. Att vi verkligen vågar gå för fulla muggar. Och i sanning. Vad har vi för alternativ? Vid en förlust ligger vi hemska åtta poäng bakom Modo. Åtta poäng! Med en mer match spelad. Man kan få gallsten för mindre. Vi har nog inget annat alternativ än att vinna och ta tre poäng, som jag ser det.

Nu kör vi!

Kräftgång mitt i vintern....

Två nya tunga förluster inkasserade. Almtuna hemma och AIK på bortaplan. Närmast på schemat väntar Sundsvall. Med lagets nuvarande form är inte sannolikheten stor att det blir en vändning ens mot bottenplacerade Sundsvall. Botten och botten, förresten! Vi är själva ett bottenlag, numera. 

Genom åren har jag naturligtvis varit med om saker som varit värre än den situation vi nu befinner oss i. Degradering från Elitserien var inte munter. Konkursen inget som gjorde att man slog klackarna i taket. Förra säsongen då vi hade två chanser att ta oss till SHL, men misslyckades, svider fortfarande. 

Jämförelsevis är denna säsong lindrigare ur ovan nämnda exempel. Vi har faktiskt, hur märkligt det än kan låta, ännu chansen att avrunda denna säsong på ett anständigt sätt. Men, det börjar brinna i knutarna. Livlinorna förbrukas i oroväckande snabb takt. 

Vi ligger i dagsläget på plats tolv(12). Den sämsta placeringen någonsin i föreningens historia som allsvenskt lag. Ja, jag vet att vi var nere och vände på samma placering förra säsongen men nu är det värre. Då var det i början av säsongen med många matcher kvar att rädda ansiktet. Nu återstår knappa åtta(8) omgångar att rädda skinnet. En väldig skillnad. Det är till och med så att nedflyttningsspöket börjar anas i korridorerna!

På olika sociala forum går diskussionens vågor höga. Den fråga de flesta ställer sig är hur i all världen vi hamnat i denna brydsamma, och pinsamma, situation. En del supportrar bryr sig inte så mycket om "varför". De vill se åtgärder. Att det händer något. Andra funderar lite mer analytiskt och försöker förstå det mentala spel som pågår just nu i skallarna på alla spelare. 

Personligen är jag av den uppfattningen att man måste börja i rätt ände för att få ordning på eländet. Vad som är rätt ände är dock inte alldeles självklart. Föreningen antog att ett byte av tränare skulle vara ett lyckat drag. Detta var något som högljutt efterfrågades av många supportrar. Vi kan nog enas om att utfallet av detta blivit magert. Laget har inte direkt briljerat i sina framträdanden efter att Appelgren tillträtt. 

Det man kan fråga sig, med all rätt, är vad Appelgren kan förväntas åstadkomma, egentligen? Det var ingen avundsvärd situation för honom att komma in i. Möta ett gäng spelare med gamnackar, helt i avsaknad av självförtroende, samt tyngda av stundens allvar. Som utomstående är det klädsamt att inkludera denna problematik. 

En spelare berättade för mig att när de kommer ut på isen så vill de göra allt rätt, men, rädslan att inte göra rätt skapar en omedveten passivitet. Spelarna hamnar en halv sekund fel i alla moment. De kommer på rygg på sina motståndare. De når inte fram till den lösa pucken. Hinner inte in rätt i närkamper. Detta skapar en stress. En stress som gör att man vill göra för mycket. Istället för att lita på varandra vill man hjälpa till. När man försöker hjälpa till tappar man samtidigt markering på en motståndare. Försiktigheten, eller passiviteten, som uppstår skapar i slutänden en situation där alla spelare mer eller mindre planlöst jagar runt i egen zon för att försvara det egna målet. Hönsgården är ett faktum.

Ett tydligt exempel på detta såg vi i den andra perioden senast hemma mot Almtuna. Då kom banne mig alla spelare fel, hela tiden, på isen. Speciellt i den egna zonen. Till och med hönsen i den berömda hönsgården är mer strukturerade än vad våra spelare var då.

"Men vad fan!" kan någon tycka. "Ska det vara så jävla svårt?". Ja, det kan det vara. Det kan vara oerhört svårt att göra rätt när oron att göra fel tar över agerandet. Och det är någonstans här som Appelgren måste jobba med spelarna. Han måste på något sätt övertyga spelarna om att de kan sin sak. Att de bara ska göra sitt jobb. Inte krångla till det. Appelgren måste ingjuta mod hos spelarna. De sista spelarna behöver i rådande läge är bannor eller gap och skrik. Det spelarna, laget, Appelgren, föreningen, supportrar allra mest behöver är dock en seger. En enda seger. 

Den stora frågan är då om laget ska lyckas åka upp till Sundsvall och äntligen, efter tio omgångar, lyckas inkassera en seger. Ett Sundsvall som alltid har varit en ytterst krånglig motståndare. Ett lag som med små medel ofta lyckats hitta vägar att vinna mot oss. 

Med tanke på den senaste tidens icke-prestationer av vårt lag är jag faktiskt direkt orolig inför morgondagens match. En sak är i alla fall fullständigt klart. Att vinna är att börja i rätt ände av problematiken!

Det om detta..

Tingsryd borta.....

Ikväll ställs Gulsvart mot ett lag som haft motsatt utveckling gentemot oss själva denna säsong. Tingsryd gick in i denna säsong med den självklara målsättningen att klara nytt kontrakt. Själv stack jag ut hakan och påstod att TAIF nog kunde sno en placering mellan tre till åtta. Så bra ansåg jag deras trupp såg ut. Jag fick fel. De var bättre än så! Tingsryd har legat i topp mest hela säsongen och undgått alla de svackor som de flesta lag drabbas av. En förklaring kan vara att de fått vara förvånansvärt skadefria. Det underlättar. Naturligtvis finns fler anledningar till att Tingsryd ångat på men det lämnar jag därhän, nu. 

Själva har vi som bekant befunnit oss, resultatmässigt, i den andra änden av tabellen från omgång 17. Det mesta har studsat emot. Jag kan faktiskt inte minnas när vi senast hade en sådan lång uppförsbacke som denna säsong. En sådan motig tid. Vi har uppriktigt sagt spelat riktigt uselt i en räcka matcher och därmed inte förtjänat poäng. Men, vi har även spelat riktigt hyggligt men inte ens då fått med oss segrar eller poäng. Ett antal  matcher har vi lyckats ta oss till sudden och straffar men då har vi oftast dragit det kortaste stråt. Kort sagt, vi har inte haft flyt med det mesta. 

Lägger vi sedan till alla skador som hemsökt oss under hela höstsäsongen kan man där finna en del av förklaringen till vår kräftgång. Någon har räknat efter och då redovisat att vi haft sexton(16) spelare skadade vid olika tillfällen. Det är mycket. Väldigt mycket. Mest kännbart var nog perioden då tre av våra centrar gick skadade, samtidigt. Men, detta är nu historia. Nu är det nya skador som gäller. Två backar, Mylläri och Jonsson. Den förstnämnde blir borta för operation den andra hoppar runt på kryckor pga en skada i foten. Jonsson kanske kan medverka i kvällens match med hjälp av sprutor. En inte helt optimal lösning. 

Prognosen inför kvällens match är som vanligt. Man vet inte alls hur det kommer bli. Utifrån insatsen mot Oskarshamn senast när man en förhoppning om poäng. Vi var inte alls dåliga. Tvärtom spelade vi stundtals riktigt bra. Dock är vår förmåga att göra mål fortsatt under all kritik. Med tanke på att Tingsryd av tradition släpper in väldigt få mål så blir det ett rejält test för våra forwards ikväll. Även vår målvakt kommer få det svettigt. För målvakten, den som nu får stå, gäller det att inte släppa in den endaste lilla puck. Helst. 

En sak till jag vill lyfta fram från matchen mot Oskarshamn är att de kedjeformationer som då spelade kändes rätt bra. Personligen hade jag föredragit att vår eminenta fjärdeformation fått fortsatt förtroende. Tänker då på konstellationen Berg, Gråhns, Fish. Där fanns en kemi som skördade framgångar. Hade även med stor tillfredsställelse sett Urbas, Johansson, Murphy spela tillsammans. Men, det är bara vad jag tycker, en enkel amatör.

Ville Korhonen, vårt senaste förvärv på forwardssidan, såg inte alls tokig ut mot Oskarshamn. Kan det måhända vara på det sättet att det finns mer att hämta här? Det vore en riktig bonus. 

Överlag tycker jag tyvärr flera av våra backar har spelat rätt svagt, av och till, i egen zon. Undantaget Johan Jonsson som är en mer utpräglad defensiv pjäs. En spelare som Jakub Cutta med en meritlista utöver det vanliga, har ännu mycket att bevisa. Att sedan Maksim Matushkin inte har sin bästa uppsida i det defensiva spelet får vi leva med. Dock kan han försöka spela med lite större marginaler, anser jag. Unge Andreas Borgman måste nog våra tränare sätta en extra grimma på till kvällens match. Hålla tillbaka honom lite. Få honom att spela det spel som han gjorde med stor bravur under inledningen av säsongen. Mer fokus på det defensiva arbetet och låt forwards stå för offensiven, typ.

Charlie Cook har fått extraknäcka som center och gjort det på ett godkänt sätt. Trots detta anser jag att han som back ska spela back. Sett över säsong, när han spelat back, har han varit förhållandevis stabil. Gör sällan misstag i sin defensiv. Det är bra och ska nyttjas för lagets bästa. Hampus Larsson har fram till nu haft en rätt knölig säsong. Tycker jag. Har en förmåga att få det enkla att bli så svårt, ibland. Säkert en följd av den ängslighet som ibland präglar hela lagets spel i egen zon emellanåt. I Hampus finns ämne till något större, sanna mina ord.  Får Douglas Alenbring kliva in idag så vet vi vad vi får. Ett resolut backspel. Här gäller det dock att hålla in hästarna i närkampsspelet för att inte dra på sig jobbiga utvisningar. 

Det var lite om det. I övrigt behöver vårt boxplay komma upp på en mer normal nivå för oss. Vi har varit bortskämda med oerhört stabilt spel i boxplay de senaste säsongerna. I andra änden gäller samma sak med vårt powerplay. Under en tid, tror det var sju matcher, låg vår effektivitet på ynka 3,8%. Den senaste tiden har det dock sett bättre ut. Kan vi fortsatt ligga på 20-25% är jag nöjd. 

Summerar jag mina tankar så måste vi bli lite bättre på allting för att kunna bärga poäng i kvällens match. Framför allt: - Inga idiotutvisningar!

- Jag känner på mig att allas vår "Fish" kommer hänga en kasse mot Tingsryd!

Nu kör vi!

AIK , en ödesmatch?

Omröstning 9/12

Mycken vikt kan man tillskriva matcher men kvällens match får nog ses som särdeles viktig. Detta ur flera aspekter. Dels behöver laget komma upp på banan spelmässigt, dels behöver vi minska glappet till de två lag som befinner sig före oss i tabellen. Förutom det skulle givetvis en vinst ge hela laget ett härligt självförtroende inför framtida uppgifter.

När kom Tingsryd på besök tog vi chansen. Det var nästan lite av en överkörning från vår sida den gången. En insats som pekade på att "vi kan när vi vill", typ. Sedan lyckades vi dock slarva bort det hela i de matcher som kom efteråt. Poängtapp mot lag som vi förväntades vinna mot. 

Det pratas i termer om sexpoängsmatch när vi nu möter AIK. Det är alldeles korrekt ur det perspektivet att avståndet kan ökas till 11 eller minskas till 5 beroende på vår egen insats. Men det räcker naturligtvis inte med att idag minska avståndet om vi nästkommande match faller platt på rygg och förlorar! 

Om vi ska ha minsta reella chans att komma ifatt AIK eller Tingsryd räcker det med andra ord inte att vinna våra interna möten. Vi måste faktiskt vinna några av de matcher som kommer däremellan. Det är framförallt där det brustit för oss den senaste månaden. För min egen självkänsla försöker jag förtränga den sista tidens usla resultat, poängmässigt, och fokuserar istället framåt. Det som är gjort är gjort och går inte att göra ogjort.

För att skaffa oss lite trovärdighet och andrum inför fortsättningen krävs det inte bara att vi vinner kvällens match, vi måste även se till att vinna nästkommande match hemma mot Sundsvall. Till att börja med...

Till kvällens match ansluter en ny spelare. Ville Korhonen. En hyggligt meriterad spelare från Finland. En riktig finne, helt enkelt. Detta i sig själv är naturligtvis spännande. Dock gör jag mig inga som helst förväntningar om att det kommer påverka vårt spel nämnvärt. På samma sätt som att "en svala gör ingen sommar" så innebär inte en ny spelare att laget plötsligt uppträder annorlunda än tidigare. Det är att göra sig för stora förhoppningar. 

Vad ska man då säga om AIK? Jag har sett AIK spela väldigt många matcher denna säsong och det finns något som utmärker detta gäng, som skiljer AIK från andra lag i serien. Oavsett hur en match gestaltat sig, oavsett vilket motstånd de stått inför, så har de hela tiden hittat vägar att vinna. Framgångsnyckeln har i de flesta fall varit offensiven. Jag tror inte något annat lag kan matcha AIK:s förmåga att trolla fram målchanser ur ingenting! Så fort de kommer in i anfallszon skapar de ett eller flera giftiga avslut. Detta har blivit deras räddningsplanka de gånger defensiven svajat eller målvaktsspel fallerat. Just vetskapen om att bara de kommer in i anfallszon så kan de göra mål. Att de sedan har en handfull spelare med förmåga att göra mål har naturligtvis hjälpt till.

Ska vi ha minsta chans till seger i kvällens match måste vår defensiv vara närmast 100%. Om inte är vi rökta. 

Enligt VLT kommer i stort sett alla våra formationer göras om till kvällens match. Hur det faller ut vet vi svaret på om cirka sju timmar.

Nu kör vi!

Almtuna borta...ingen favorit

Omröstning 5/12 

Inför dagens match mot ytterst svårspelade Almtuna i Gränbyhallen, Uppsala, så återkommer Fredrik Johansson. Äntligen! vill jag spontant utropa. Ja, jag vet att den heter Metallåtervinnings Arena men det namnet klingar så uselt att jag helst undviker att skriva det.

Almtuna är ett lag man måste ta sig an med största respekt. Som vanligt, skulle jag kunna skriva. Laget som inför varje säsong får fynda i soporna(!) för att fylla sin trupp. Nu var jag kanske inte helt rättvis i min beskrivning men faktum är att Almtuna troligen är det lag med absolut sämst ekonomiska förutsättningar av alla lag i Hockeyallsvenskan. Det är ur det perspektivet jag skriver. Med tanke på dessa omständigheter gör de det förstås väldigt bra som säsong efter säsong envisas med att vara med och slåss om playoff-platser. 

Jag som ser rätt många matcher har naturligtvis sett Almtuna spela några gånger denna säsong. Av det jag sett framgår att AIS har en tydlig spelidé som fungerar alldeles utmärkt. Deras spel i special teams är mer än  anständigt, målvaktsspelet likvärdigt med vårt, samt de har en Michael Haga som samlat ihop 28 poäng och ligger på tredje plats i poängligan. Inte fy skam!

Kort sagt är Almtuna minst lika bra som oss på de flesta punkter, på pappret. Dessvärre anser jag att Almtuna, för stunden, dessutom har ett spel i fem mot fem som slår oss på fingrarna. Det är inte så bra, för oss. De verkar väldigt trygga i sitt sätt att spela. De är konsekventa. Nöter på med bra fart från egna backar, hög fart genom mittzon, och spelar ofta en fyndig hockey i anfallszon. De är lite som AIK i sitt spel men avsaknad av samma spets. 

Att sia om hur vi kommer uppträda denna match är inte lätt. Gulsvart har visat upp så många olika ansikten denna höst att det närmast är ogörligt. En sak är klar. Kommer vi ut och spelar så bra som vi kan, då ger vi Almtuna en riktig match. Då har vi chans både på poäng och på seger. Nu vet vi alla att det varit rätt långt mellan gångerna då vi "spelat så bra som vi kan" denna säsong. Något som borgar för samma ångest för oss supportrar, igen. 

Nåväl, låt spelet börja och må bästa lag vinna...

Timrå borta....

Omröstning!

Jaha, dags igen för match. Denna gång på bortaplan mot Timrå. Ett lag med skriande behov av poäng då de kämpar i bottenskiktet av tabellen. Jag såg dem senast när de spelade borta mot Leksand och inser att vi återigen får räkna med en tuff match. Timrå är ett lag som visserligen saknar spets i det mesta men som kompenserar detta mer än väl med ungdomlig entusiasmen och massor av energi. Ett rätt svårt lag att möta då de inte är speciellt organiserade i sitt spel utan det blir lite som det blir. Framför allt nyttjar de en egenskap som inte är att förakta, skridskoåkning. De kommer med en väldig fart, överallt, och hela tiden. Får Timrå lite medvind i form av ett ledningsmål kan de bli nog så svåra att brotta ned. 

Vi är ett bättre lag även med det skadeläge vi befinner oss i för tillfället. Det finns med andra ord inga ursäkter till att inte göra en bra match och gå för tre poäng. Det enda orosmolnet på min horisont är att vi ska falla i fällan och återigen dra på oss den sedvanliga dosen av utvisningsminuter. Även om Timrå är genuint dåliga i sitt powerplay kommer detta, som vanligt, slita oerhört på spelare som deltar i flera spelformer. Med tanke på att Timrå har många duktiga skridskoåkare finns det fog för mina farhågor. Räknar kallt med att vi kommer dra på oss några 2:or för hakning. 

Det vore en nåd att stilla bedja om att vi får ett relativt tidigt ledningsmål och från det kan spela lite mer bortaplansspel och därmed slippa jaga som senast mot Vita Hästen. Det sliter. Speciellt när vi de senaste matcherna spelat mesta tiden med endast tre kedjor. 

Något som känns befriande inför kvällens möte är att oavsett hur matchen utvecklas kommer vi inte möta ett lag som spelar bunkerhockey. Timrå har, enligt mig, inte förmågan att spela så strikt defensivt som till exempel Vita Hästen gjorde senast.  Även om Timrå skulle ta ledningen i matchen kommer de med största sannolik bara ösa på framåt istället för att försvara sin ledning. 

Vad tar vi då med oss från matchen mot Vita Hästen senast? Varför inte lyfta fram den intensitet och energi laget visade speciellt under den andra perioden. Kan vi komma upp till den nivån redan från matchstart så får Timrå det jobbigt. Gör vi däremot samma inledning som mot Björklöven i Umeå, där vi uppträdde som stenstoder under första perioden, får vi det jobbigt. Mycket jobbigt!

Jag är försiktigt positiv till vår match men vågar inte sia om utgången. Som jag skrev i inledningen av detta inlägg så är vi ett bättre lag på de flesta punkter än kvällens motståndare men inte ens det ger någon vinstgaranti.

Målvaktsfrågan blir intressant. Vilken målvakt får förtroendet i kvällens match. Enligt VLT blir det Marcus Dahlbom som får förtroendet…

Till sist håller jag tummarna för att Christopher Fish fortsätter göra mål men ger fan i att bjuda på Indianare i egen zon:)

Nu kör vi…..

Tankar inför Tingsryd - nu eller aldrig..

Omröstning

Dagens match mot Tingsryd kommer i vanlig ordning bli en utomordentlig prövning för oss alla. Lyssnar jag på mina vänner som följer laget råder en enorm skepsis för tillfället. Eller rent av misstro. Ska jag vara riktigt ärlig är många till och med besvikna. De känner sig lurade på konfekten på något sätt. Inför säsong gick föreningen återigen ut med budskapet att det är SHL som gäller. En berömvärd målsättning på alla vis men samtidigt en målsättning med förpliktelser. För att behålla ett uns av trovärdigheten är det hög tid att börja leverera. Visst, vi har ännu en gynnsam tabellplacering men alla med lite insikt vet också hur bräckliga många av våra segrar varit denna säsong. Spelet har definitivt inte varit på önskvärd nivå med tanke på föreningens höga målsättning. Många spelare famlar fortfarande i sökandet efter form och prestation. Allt för få spelare levererar på en jämn hög nivå i match efter match. Toppar och dalar är på tok för höga. Stabiliteten i spelet ute på isen, i alla dess former, måste upp flera snäpp. 

Jag själv som kan vara både hopplöst naiv eller cyniskt skeptisk, allt efter dagsform, vet banne mig inte vilken fot jag ska stå på. Vad jag ska tycka, tänka, eller tro om vårt lags möjligheter till sportslig framgång denna säsong. Jag vill naturligtvis tro att laget kommer resa sig som fågel Fenix ur askan och blomma ut till en värdig aspirant att slåss om SHL-platser till våren. Det vill nog gemene man. Dock behöver jag lite näring som håller denna tro vid liv. Näring i form av hyggligt bra spel och poäng i rimliga proportioner. Just nu levererar inte laget varken det ena eller det andra. Under de senaste sju omgångarna har vi lyckats vinna två matcher! Vi har tagit 6 av 21 möjliga poäng! Inte vad man förväntar sig av ett lag med målsättningen att nå SHL på vårkanten. 

Till kvällens match kräver jag inte seger men förväntar mig ett lag som går ut och ger mig tron tillbaka! Att förlora matcher tillhör spelets regler och till det finns en viss acceptans. Har laget gjort sitt yttersta, alla spelare gjort sitt bästa, då finns inte mycket att beklaga sig över. Upplever jag däremot att laget fortsättningsvis famlar runt utan linjer i spelet, utan kampvilja, eller med uppgivenhet i sitt agerande, ja då blir besvikelsen monumental. Då kommer jag fortsätta dräneras på tron och min uppgivenhet förstärkas. 

Vi vet alla att laget är försvagat av skador. Det är faktum. Detta faktum får däremot inte bli en ursäkt till att inte spänna bågen och verkligen försöka. Nu har alla spelarna i laget en unik chans att vinna tillbaka alla tvivlare ute i höstmörkret. Gå ut, kör som fan, ge allt ni har, och ni vinner oss tillbaka. Så enkelt kan det vara…

Nu mosar vi Tingsryd!

Leksand med Perra-affekt!

Omröstning inför match!

Leksand borta

Dags för match igen. Hur ska det gå, vilka spelare finns tillgängliga, är alla hela och rena och redo för kamp? Det har säkerligen inte undgått någon att spelet inte varit av någon högre kvalitet den senaste tiden. Till detta finns både rutiga och randiga skäl. Två centrar som skadats bidrar till de mer skakiga prestationerna rent spelmässigt. Fredrik Johansson ryktas vara tillbaka i isträning men har ännu en bit kvar. Eddie Davidsson sägs vara borta fram till jul, minst. En annan forward som gått skadad är Jonte Berg. På grund av dessa avbräck har Martin Filander tvingats bygga om i formationerna och provat nya uppställningar. Ommöbleringar som inte gjort laget slagkraftigare, om man säger så. 

Inför kvällens match borta mot Leksand är det närmast omöjligt att sia om eventuell form hos de Gulsvarta. En anledning är de tidigare prestationerna en annan spelschemat. Den eller de som lagt detta spelschema måste haft någon form av handikapp i sitt sätt att tänka och planera. Understundom spelas fem matcher på åtta dagar följt av perioder där vi spelar två matcher på fjorton dagar, typ. Nu kommer vi från en period i spelschemat där laget fått väldigt mycket tid för enbart träning och går istället in i ett mer intensivt matchande.  Tre matcher på fem dagar. I tur och ordning ska vi möta Leksand(b), Tingsryd(h) och Björklöven(b). Tre matcher som mycket väl kan bestämma vårt öde denna säsong. Vinner vi dessa tre matcher så är vi fortsatt med i racet om de åtråvärda platserna i toppen av tabellen. Om inte, ja då måste vi nog revidera våra chanser att knipa en av de två topplaceringarna. 

Att jag skriver så beror på det enkla faktum att lag som BIK Karlskoga, Tingsryd, och AIK för stunden ser starkare ut än oss och med största sannolikhet kommer fortsätta plocka segrar och poäng i samma takt som nu. Ur det perspektivet har vi inte råd att tappa speciellt många poäng fortsättningsvis. 

Under gårdagskvällen tittade jag på matchen mellan BIK Karlskoga och AIK. En fantastiskt underhållande match som innehöll alla de ingredienser som gör just Hockeyallsvenskan så rolig att följa. Det var full fart från första till sista nedsläpp. Två lag som spelade ”hellre än bra” stundtals och detta i ett ruskigt högt tempo. BIK Karlskoga imponerade allra mest på mig då de lyckades kombinera sin höga fart, sin intensitet, med härligt och kreativt anfallsspel. Pucken gick emellanåt som på ett snöre mellan deras forwards och avsluten haglade mot en storspelande Gustaf Lindvall i AIK:s mål.

- BIK Karlskoga är helt enkelt ett jäkligt bra ishockeylag just nu!

AIK må varit under press stora delar av matchen men svarade även de upp på ett mycket bra sätt. Deras brister i defensiven kompenserades av en sylvass offensiv. Intressant att notera hur duktig  store Simon Fredriksson är i AIK. Kanske deras stabilaste back för tillfället. 

När det gäller Tingsryds framfart i serien är jag mer undrande. En anledning till detta är att jag inte sett dem spela tillräckligt mycket för att göra en rättvis bedömning. Tids nog lär även jag få insikt om anledningen till deras positiva framfart i serien. 

Men nu gäller det Leksand. Ett Leksand som likt oss pendlat oerhört i prestation. När de spelat som bäst har de varit riktigt bra för att i nästa stund, nästa match, spela bottenlöst dåligt.  Även om vi själva inte övertygat hittills denna säsong har våra prestationer inte fluktuerat lika mycket, som tur är. 

Jag anser att Leksand har ett spelarmaterial som utan vidare ska klara av att hålla en position som mittenlag i Hockeyallsvenskan. Den stora frågan är dock vad som händer/hänt efter att Leksand kastat ut sina gamla tränare och ersatt med nytt. Hur har detta påverkat spelartruppen? Det finns två scenarier att välja inför kvällens match. 

- Leksand kommer ut fullproppade med energi med ambitionen att ge den nya tränarkonstellationen bästa tänkbara start.

- Vi för möta ett Leksand som är väldigt tvehågset och tyngda av stundens allvar. 

För vår egen skull är det lika bra att försöka ta kommandot direkt i denna match. Inga tveksamheter. Inte åka runt och avvakta för att se hur Leksand agerar. Oavsett Leksands intentioner i denna match måste vår matchplan vara att ta tag i taktpinnen och diktera villkoren på isen. Om så sker spelar det ingen roll vad Leksand har för uppsåt eller ambitioner då vi i grunden är att bättre lag. 

- Min största oro är just att vi ger bort momentum till våra motståndare. Ett Leksand som får lite medvind under kvällens match kan bli en veritabel mardröm.

Nu kör vi!

Mot Bromé och Frycklund - i Haparanda

Ikväll väntar återigen en oviss historia. Skadeläget i vårt lag gör att jag är mer osäker än någonsin över Gulsvarts status. Fredrik Johansson, Jonte Berg, Eddie Davidsson borta pga av skador. Visserligen tycks Jonte Berg följa med som sjunde forward men det får ses som en ren säkerhetsåtgärd ifall vi får ny skada på forward under match.  På backsidan är det dock bättre ställt för tillfället. Ingen Maksim Matushkin till spel men vi får istället glädjas över att Johan Jonsson äntligen är frisk och tillgänglig igen. Med tanke på vår rätt svajiga defensiv den senaste tiden är det perfekt att Johan nu kommer in och hjälper till att styra upp. 

Vill man veta mer om hur laget kommer formeras till kvällens match kan man med fördel använda sig av denna länk till VLT. 

Vad är det då för Asplöven vi ställs mot i kvällens match? Jo, ett Asplöven som haft det väldigt tungt den senaste tiden. Inte många segrar har det blivit de senaste omgångarna och laget har sakta men säkert dragits ned mot bottenskiktet i tabellen. Asplöven har även skickat iväg ett antal spelare som inte presterat som önskat. En av de senare i raden var Johan Porsberger som numera spelar i - Leksand. Å andra sidan har Leksand skickat iväg Lars Bryggman åt andra hållet. Efter nitton matchen i LIF fick han lämna. Bryggman som tidigare pendlade mellan Luleå och Asplöven. Rörigt värre, kan tyckas. 

Asplöven spelade senast borta mot AIK på Hovet och gjorde i mina ögon en anständig insats. Visst var AIK, som vanligt, det lag som dominerade spelbilden men Asplöven var inte alls ofarliga. I sista perioden pressade de AIK mot ett oavgjort resultat men fick se sig slagna med 1-3 efter att AIK hängt en kasse i tomt mål på slutet. 

Med tanke på Asplövens prekära läge i tabellen förväntar jag mig att de kommer vara rätt desperata i kvällens match. De kommer sannolikt komma ut väldigt hårt och verkligen gå för en efterlängtad trepoängare. 

Våra bekanta i Asplöven, Bromé och Frycklund, kommer säkert vara laddade till tänderna. Speciellt Frycklund har ännu lite att bevisa i sin nya klubb då han inte lyckats speciellt bra i sin poängproduktion. Då har det gått betydligt bättre för Bromé: 

Swehockey

Till kvällens match får Lukas Zetterberg återigen chansen att visa upp sig.  Det finns många supportrar som har rätt stora förväntningar på denne yngling. Det kan vara läge att tona ner dessa en aning. Jag har pratat med personer som sett honom spela i J20 och de är inte speciellt imponerade av hans framfart. Visst, han gör poäng och mål, men har ännu mycket att förbättra för att kunna göra sig gällande på A-lagsnivå, enligt dessa. De hävdar att "det går inte att bara åka runt och fiska målchanser" utan Lucas måste bli bättre i spelet över hela isen. Minns gärna att även Mathias Bromé gjorde många mål och poäng innan han plockades upp i A-laget. Det är trots allt en väldigt stor skillnad att spela J20 och A-lagshockey. Ge honom tid så kan det säkert bli bra men förvänta er inte att han ska kompensera för den måltorka som kollektivet Gulsvart uppvisat en längre tid redan denna säsong.

Hur kommer det då att gå i kvällens match? Jag tror, dessvärre, att vi kommer torska. Gulsvart har mycket att bevisa just nu. Mitt värsta scenario är att vi gör rätt passiv insats där rädslan att förlora är större än viljan att vinna. Jag har gärna fel, naturligtvis. 

Jag tippar att Asplöven vinner med uddamålet och att det blir, hemska tanke, Mathias Bromé som gör det vinnande målet...

Upp till bevis, Gulsvart!

Sundsvall borta och vi behöver komma upp...

Sundsvall

Inför dagens bortamatch mot Sundsvall känner jag mig säker på seger, för oss. Eller i alla fall så säker på seger som man kan känna sig i denna liga som ständigt står för överraskande resultat. Ta bara detta Sundsvall som under inledningen av serien verkligen framstått som ett tämligen uselt lag. Helt enligt förhandstipsen. Men, det är nu dags för en lite revision av detta påstående. Dels har nu Sundsvall allt mer börjat hitta ett sätt att spela som passar bättre och dessutom har laget plockat in lite nytt på spelarfronten. 

Det senaste tillskottet är tvillingarna Ahlström med förflutet i SSK och AIK. Två spelare som spåddes en rätt lysande framtid när det kom fram i AIK. De hann med fyra säsonger i SHL med AIK innan de valde att byta till SSK inför förra säsongen. En säsong som blev medioker både för bröderna och SSK. Som exempel stoltserade Victor Ahlström med minus 19 i plus/minus-statistiken. Brodern Oscar kom undan med -6.

Nu är inte bröderna Ahlström direkt kända för att leverera så mycket mål och poäng men de är ena rackare på att hålla puck och snurra runt i anfallszon. De mer eller mindre tröttar ut sina motståndare med sitt eviga vändande och snurrande vid sargen. 

- Kanske tillför tvillingarna Ahlström den energi, och dimension, som tidigare saknats i Sundsvall. 

Ser man till Sundsvalls tre senaste matcher finns det visst fog att resa ett varningens finger inför dagens match:

Sundsvall -  Vita Hästen 5 - 4 (straffar)

Sundsvall -  AIK 0 - 3

Tingsryds AIF  -  Sundsvall 1 - 3

Sundsvall har besegrat både Tingsryd och Vita Hästen den senaste tiden. Däremot hade de, enligt vittnen, inte så mycket att sätta emot när AIK kom på besök.  Tydligen trivs Sundsvall bättre mot lag som lirar lite mer "kontrollerat" och defensivt än AIK:s virvlande anfallshockey. 

Med vår hemmamatch mot Sundsvall i färskt minne så är det viktigt att vi förmår hålla farten uppe i allt det vi gör på isen. Detta gjordes under inledningen av matchen i ABB Arena. Då stod Sundsvall på hälarna och drog på sig utvisningar. Något som vi utnyttjade till att skaffa oss en tvåmålsledning. När vi sedan, av olika anledningar, drog ned på farten och blev lite bekväma, ja då gjorde Sundsvall plötsligt match av det hela. Så vill jag inte ha det idag. 

- Orkar vi hålla energin, farten, och tempot uppe i dagens match mot Sundsvall så är det tre poäng med hem i bagaget. Faller vi däremot i fällan och börjar spela på Sundsvalls villkor blir utgången mer oviss. 

Till dagens match får Marcus Dahlbom återigen chansen i målet. Senast han stod höll han nollan borta mot Vita Hästen. Känns som en perfekt match för Marcus att kliva in igen mellan stolparna. 

Ska jag ta upp lite spelarkritik inför dagens match så får det bli - Nick Sorkin! För tillfället bidrar han inte mer i spelet än en random junior, enligt mitt tycke. En stor besvikelse. Varför inte ta en rövare och låta Robert Lantosi, Lucas Zetterberg, och Linus Svedlund bilda en ren juniorkedja. Vi har tre formationer för övrigt som klarar av att hålla i matchen. Denna "juniorkedja" skulle kunna fungera som en avlastningsformation som får några byten då och då när det lämpar sig. 

Ur publiksynpunkt skulle detta uppskattas - mycket! Det finns inget roligare än när egna produkter ges chansen. Speciellt om en grabbarna, Lucas, har en farsa, Patrik, vilken gjort stora avtryck som spelare i föreningen!

Full fart är det enda som gäller!

Vi höres!