Det är mången Västeråssupporter som i dag upplever att något är fel, galet, uppått väggarna, åt skogen, med sitt älskade Gulsvart. Säsongen som skulle bli en form av vändpunkt efter säsonger där det mesta varit mellanmjölk tycks bli än mer, mellanmjölk.
Jag har aldrig varit någon vän av att hänga ut, kräva avgång, eller önska någon ledare, spelare, eller styrelse till ett varmare ställe. Oavsett detta mitt återhållna förhållningsätt blir även jag upprörd, besviken, förbannad när det mesta tycks gå åt den berömda skogen. Istället för att sparka och slå på döda ting har jag alltid varit mer intresserad av att se eventuella lösningar. Detta hänger sannolikt ihop med min yrkesroll som lärare. En lärare som tappar besinningen, öser invektiv över sina elever, når sällan långsiktiga och hållbara framgångar. Det kan givetvis kännas skönt för stunden att kasta sudd och pennor på uppstudsiga elever men ur det längre perspektivet är det ingen framkomlig väg.
Kort historik
Vi minns alla hur tonen var under vår tid med Thomas Paananen som tränare. En ung driven tränare, ur de egna leden, kastades in när laget, föreningen, stod på randen till degradering. Degraderingen gick inte att undvika men efterföljande säsong blev en härlig, men mentalt jobbig, resa mot sportslig framgång.
Första säsongen, tillbaka i HockeyAllsvenskan, kan inte annat än beskrivas som en formidabel sportslig succé med ett förbaskat snöpligt slut!(Detta kan vi utan vidare anklaga Leksand för). Laget räckte nästan ända fram till att få spela om en plats i SHL.
Inte bara Thomas Paananen hyllades. Även sportchefen fick njuta av välförtjänta ovationer. Med en begränsad budget, fingertoppskänsla, matgjord i alla fickor, lyckade Patrik Zetterberg bygga en trupp som levererade över förväntan. Inte minst bidrog valet av en ung målvakt, Samuel Ersson, till detta.
Förväntningarna blev därmed, rätt självklart, att laget till nästkommande säsong skulle ta ett litet kliv till. Klivet till att utmana om spel i SHL. En föreningen som genomgått ett ekonomiskt stålbad, degradering, återkomst, var plötsligt att räkna med igen. Med ny kompetent styrelse, vägvinnande marknadsavdelning, var dörren öppen för den sportsliga framgång supportrar, sponsorer, publik, suktat efter allt sedan omstarten 2000.
Så blev det nu inte. Det blev faktiskt sämre. Sportsligt. Medan föreningen i alla andra delar vuxit sig starkare, ekonomin förbättrats, marknadsavdelningen dragit in mer pengar, fler sponsorer knutits till föreningen, uteblir den allra viktigaste komponenten, den sportslig framgången!
Säsongen 2023-2024
Inför denna säsong togs ett rejält omtag i föreningen. Ut med det gamla "tänket" in med det nya. Niklas Johansson tillbaka som sportchef efter sin tid i Örebro. Ny huvudtränare i form av Carl Helmersson. Hela halva truppen rensades bort och ersattes med en kompott av spelare från ligor i Sverige, Kanada, Schweiz, Österrike, etc. En spännande mix av beprövat, ungt, gammalt, och några chansningar. En väldigt typisk trupp med NJ som sportchef. Så såg det ut även förra gången NJ huserade som sportchef hos oss. Tongångarna från alla led var i stort sett positiva. "Äntligen händer något", "Nu kan vi börja hoppas", "Skönt med rejäla förändring", och så vidare.
Men...
Nu står vi här! 3/4 delar säsongen är gången. Den eftersökta sportsliga framgången saknas. Detta är fakta, detta är beklagligt, detta är rent av sorgligt.
När det är riktigt mörkt är det svårt att se klart. Detta gäller i lika hög grad för supportrar som ledare, tränare. Att försöka vara analytisk, objektiv, och grunda sina antaganden på faktiska förhållanden är knepigt när allt fördunklas av misstroende, missmod, ilska och känslan av hopplöshet.
Vi kan dock alla enas om en sak. Sportsligt är denna säsong fram till dags datum en stor besvikelse. Vi söker ur denna djupa besvikelse rimliga förklaringar. Vems fel är detta? Styrelsens, tränarnas, sportchefens, spelarnas?
Att bara söka fel är inte hela lösningen. Däremot kan faktiskt alla bidra till förändring. Till och med du och jag som vanliga supportrar. Alla har möjlighet att medverka till förändring. En styrelse agerar med nödvändiga beslut, tränare fortsätter söka lösningar, spelare går 100% i sina byten, sportchefen bygger om, supportrar fortsätter ta sig till arenan och stöttar laget på is. Samverkan i tider av motgång är viktigt.
Avslutar med följande. Ni som ser det som en framkomlig väg att kräva avgångar av styrelse, spelare, tränare har givetvis all rätt att göra detta. Ordet är lika fritt som tanken.
-------------------------------
I nästa inlägg ska jag dryfta mina tankar krig spelartruppen....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar