31 januari 2014

Olika sätt att förlora en match....

Vadå, jag bitter?



Säkerligen finns det många sätt att förlora matcher på. Frågan är om det spelar någon roll hur man förlorar? En förlust är alltid lika tung att bära oavsett hur den tillkommit, eller, finns det olika tunga förluster?


Den väntade förlusten
- Man ställer upp med ett skadedrabbat lag, möter ligans bästa lag, kämpar tappert men förlorar!
Acceptans: 8/10

Den förväntade förlusten
- Man ställer upp med förhoppning om att vinna en svår bortamatch men känner inombords att "detta går åt helvetet"!
Acceptans: 6/10

Den oväntade förlusten
- Man möter ett lag som knappt fått pucken ur egen zon tidigare matcher men som genom att strategiskt gnetspel lyckas göra mål på sin enda chans i matchen och vinna med 1- 0!
Acceptans: 3/10

Den orättmätiga förlusten
- Det egna laget gör allt rätt, dominerar matchen totalt, men så fort pucken ska in i målet kommer ben, skridskor, klubbor, ansikten, tandskydd emellan och räddar från mål!
Acceptans: 5/10

Den kränkande förlusten
- Man förlorar mot Örebro!
Acceptans: 1/10

Den svidande förlusten
- Motståndarna gör mål under matchens sista 30 sekunder(Leksand)
Acceptans: 1/10

Den ödesdigra förlusten
- Nu ska allt avgöras. Och det gör det. Laget åker ur serien, missar kvalserien eller playoff.
Acceptans: 1/10

Den lärorika förlusten
- Äntligen har man kommit närmare en vinst mot det lag som alltid känts oövervinnerliga! Nästa gång, då jävlars...
Acceptans: 7/10

Den acceptabla förlusten
- Man tvingas, pga sjukdom och skador, ställa upp med fjorton(14) juniorer, en ölback i målet, materialförvaltare, massör samt matchspeaker för att få ihop fullt lag och möter seriens starkaste lag. 
Acceptans: 9/10




30 januari 2014

Vi körde över BIK Karlskoga..

I believe I can fly
I believe I can touch the sky
I think about it every night and day
Spread my wings and fly away


Nåja, körde över var nog en överdrift, lite övertoner, något onyanserat. Kanske rent av lite väl enögt och härligt supporteraktigt subjektivt. Men vad tusan, i tider av mörker och kyla är det på sin plats med lite värmande omskrivningar av den brutala sanningen. Sanningen var nämligen att vi spelade brutalt defensivt och disciplinerat. Vi tråkade närmast ihjäl våra motståndare genom vår vägran att öppna upp och bjuda på chanser. Att anfalla var inte vår melodi, denna gång! Istället fortsatte laget på en inslagna vägen med ett genuint fegt bunkerspel. Men vad gör det? - Titta på tabellen, serieledare, och håll sedan käften, typ!

Matchen blev precis som flera tidigare matcher mot BIK Karlskoga. De är det mer spelförande laget och vi avvaktar och försöker hitta luckor, misstag, att utnyttja. När väl chanserna dyker upp är vi riktigt effektiva och förvaltar vårt pund. Den enda gången som BIK Karlskoga lyckats besegra oss denna säsong valde de att spela - som oss. Lite mer avvaktande, lite mer tillbakadraget, för att utnyttja motståndarens slarv. Det gav en 3-1 seger i ABB Arena. Man kan lugnt påstå att den Fagervalska taktiken, sättet att spela ishockey, har sina fördelar även om det inte alltid serveras glödgad offensiv av de Gulsvarta.

Ung och kaxig..
En liten roligt detalj inför gårdagens match. Unge Mattias Bromé undrade om undertecknad skulle stå på läktaren i Nobelhallen och heja fram laget. Till detta nekade jag och skyllde på stigande ålder, för tidigt håravfall, och allmän trötthet. Detta accepterades som en godtagbar ursäkt och Bromé lät hälsa att "nu är vi framme, ha en bra kväll, idag blir det 3 poäng samt en balja från mig". Lite lagom ungdomligt kaxigt, tänkte jag, utan att veta hur rätt han skulle få!

Det blev faktiskt Mattias Bromé som gjorde både första och sista målet i denna match. Två härligt underbara mål som räckte till seger i kombination med ett lysande målvaktsspel, bra defensiv, och ett oerhört hårt arbetande lag.

Första målet, 0-1, var frukten av hårt arbete från hela fjärdelinan där Mattias slutligen fiskade upp pucken bakom mål och lyckades ta sig runt och lägga in pucken under en sprattlande BIK Karlskoga-målvakt. Elegant och lite Wayne Gretzky(!) vibbar över målet.

Målet fram till 1-2 var frukten av en snabb spelvändning från egen zon där Jeremy Williams bar fram pucken genom mittzon, in i anfallszon, höll i, siktade, och hittade bladet på Bromé som styrde/sköt/petade in pucken. Detta mål hade mer stuk av hederlig torpedhockey där Mattias agerade torpeden. Oerhört elegant kontringsmål.

Som vanligt när Gulsvart spelar denna säsong fick man gnaga på nagelbanden innan matchen var vunnen. Ännu en gång gavs motståndarna chansen in i det sista. Precis som mot SSK hemma lyckades vi dra på oss en utvisning i matchens skälvande slutminuter och BIK Karlskoga tog ut målvakt, slängde in en extra utespelare, och hotade ända in i sista sekunden.

I matchen fanns det flera spelare som verkligen slet både hund och räv för poängen. Ja, i stort sett alla spelare ska hedras för en oerhört stark defensiv laginsats. Och som vanligt gnäller våra motståndare, med all rätt, över "hur jävla tråkigt" vi spelar. Låt dem gnälla, typ! Själv nöjer jag mig med att peka på tabellen...

Konstaterar även, tråkigt nog, att en spelare som Luca Caputi för tillfället ser oerhört trött och seg ut. Vad har hänt? Behöver han några matcher för att komma igång i tempot efter sin skadefrånvaro? I gårdagens match briljerade han mest med pucktapp och ofokuserat spel.

Nu ser jag verkligen fram mot fredagens match mot Björklöven i ABB Arena. Ett lag som just nu radat upp tio(10) raka förluster. Det är läge nu för Gulsvart att tvätta bort den stämpel av uselhet som präglat hemmaspelet efter jul. Nu vill jag, och många med mig, se en hederlig gammal överkörning. En ordentlig kross av ett bottenlag. För så är det. Björklöven är just nu ett bottenlag spelmässigt....

Dessutom ser jag fram emot att allas vår Viktor Mårtensson får komma till spel igen. Det får bli lite som grädde på moset....

Betalt och kvitterat
Glömde en rolig detalj! I vår förlustmatch hemma mot BIK Karlskoga(1-3) avgjorde BIK i tom bur! Vem gjorde målet? Jo en viss Henrik Björklund. Då fick han jubla. I gårdagens match fick samme spelare chansen att kvittera till 2-2 via en straff i den tredje perioden, men Fransson räddade! Nu fick jag, och alla andra Gulsvarta, jubla! Det mesta jämnar ut sig över tid....









28 januari 2014

Ridå ner när Timrå gästade...



Västerås - Timrå 2-3
Jaha! Inför match raljerade jag om hur eländet vi spelat tidigare på hemmaplan i en from önskan om att det skulle bli bot och bättring när Timrå kom på besök. Enligt pålitliga källor gjorde laget en fullt godkänd insats borta mot Almtuna som gav tre sköna poäng, om än knappt. Denna seger närde även en liten förhoppning om att laget skulle spela lite mer avslappnat, och vägvinnande, mot gästande Timrå. Så blev det inte riktigt.

Överlag gjorde laget en bättre, eller jämnare, insats än mot SSK men denna gång hade vi inte det flyt, den medstuds, som vi då hade. Och då gick det som det gick. Tyvärr.

Det fanns några avgörande moment i matchen som vände den till Timrås fördel:
Timrås kvittering till 1-1 i slutet av andra perioden då  Patrik Norén fick dunka in ett backskott ur fritt läge.
Timrås Ludvig Nilsson vann en 50/50-puck i mittzon mot Thomas Mitell och kunde skrinna i ensamt majestät och elegant sprätta in ledningsmålet till 2-1 för Timrå.


Två situationer som visar hur oerhört små marginaler det är i denna sport. Vid Timrås kvittering vann André Hult en närkamp vid sargen i vår zon, avancerade in med pucken i banan, alla Gulsvarta spelare tittade puck, och Hallin la snyggt fram pucken till en helt friställd Patrik Norén. En syndabock i den situation var Kennet "Bacon" Bergqvist som var alldeles för "mjuk" i kampen vid sargen mot Per Hallin. Dock måste alla gulsvarta spelare som bara "tittade på puck" dela på ansvaret vid det baklängesmålet.

Att sedan Timrå, på något mer flyktigt sätt, lyckades peta in 1-3 i ett powerplay några minuter senare kom mest som ett brev på posten. 


Man kan summera lagets insats på olika sätt. Fagervall uttryckte sin besvikelse i den efterföljande presskonferensen och anklagade där spelarna för att inte vara intresserade av uppgiften. Ett uttalande som jag har förståelse för men som troligen inte hade riktig täckning. Visst sjutton var spelarna intresserade av uppgiften. Fattas bara annat. Problemet var bara att de aldrig riktigt fick fart på grejerna. Min uppfattning är att alla spelare verkligen försökte, och försökte, och försökte, men det ville sig inte. Allt som tiden gick tyckte jag mig se mer och mer frustration hos spelarna. En frustration som blockerade förmågorna. En frustration som fick det enklaste pass att bli till den svåraste prövning.



Ta till exempel vår förstakedja med Legein, Fornataro, Williams. Tre väldigt spelskickliga spelare. Tre spelare som alla kan hålla i puck, slå briljanta små flippass, och besitter spelsinne utöver normal standard. De broderade emellanåt riktigt snyggt. Problemet var bara att de ständigt hamnade i sarghörnen. Inte så bra. Där saknas verkligen Luca Caputi just nu. Med sin storlek, och tyngd, har han förmågan att baxa ut pucken och hitta inspel framför målet. 


Att vi har problem med spelet i ur egen zon, uppspelen, är ingen nyhet. Det har vi haft, mer eller mindre, hela säsongen. Skillnaden nu, mot då, är att alla våra motståndare allt mer utnyttjar denna vår oförmåga. De vet att det finns oerhört mycket att vinna om de lyckas sätta press på våra backar. Det kan vara skillnaden mellan vinst och förlust. 
- Under hela säsongen har alla som kommenterat våra matcher på Viasat sett, och sagt, samma sak, pekat på våra backars oförmågor...

Timrå spelade som de gjort i alla matcher mot oss. Enkelt och rejält. Ofta med bra fart. Inte så mycket briljans men överlag väldigt fokuserat och koncentrerat. Gick sällan bort sig defensivt, avvägde väl när de skulle backa av, eller sätta press. Spelade helt enkelt kompakt och bjöd inte på några fria ytor. 

Under matchen sista fem minuter lyfte vi upp spelet ganska rejält och började pumpa på för reducering. Först då, men alldeles för sent, vaknade många spelare till ordentligt och började göra saker enkelt och rejält. In med pucken djupt, sätta press, åka skridskor, in framför mål. Svårare än så behöver inte ishockey vara. Spelare som gick i spetsen för denna anstormning var bland annat Marcus Jonsson som nog var lagets bäste spelare denna kväll. Kul att just han fick trycka in reduceringen till 2-3. Efter detta reduceringsmål hade vi ett antal chanser som kunde resulterat. Med minuten kvar plockades Jonas Fransson av isen och med 6 mot 5 lyckades vi vaska fram några riktigt bra avslut.

Timrå vann och gjorde det välförtjänt sett över hela matchen. De spelade stabilt i sextio minuter vilket räckte mer än väl för att bärga alla tre poäng.

- Nu är det bara att se fram mot en seger över BIK Karlskoga på onsdag....


26 januari 2014

Timrå på ingång....


Länk till sidan


Åter vankas det match i ABB Arena. Vet med mig att jag varit både lite vresig och tvär då jag försökt beskriva det sätt som spelaren tagit för vana att uppträda på, i hemmahallen. Förbannade slashasar, kort sagt! Hasat runt på isen, villrådiga, och räddhågade! Slarvat med uppspel, och genomspel och alla former av spel. Snubblat sig fram till målchanser, schabblat med trissan i egen zon, och ren allmänt uppträtt som drogade kameler på en krokig vandringsled, typ!

Men det är inget att bry sig om. Det är bara Gurkolle som inte fattar det fina i kråksången, som inte har förmågan att läsa av nyanser, att ta till sig de små skiftningar som skiljer briljans från nonchalans, leverpastej från tranbärssylt, ungefär!

Till matchen i morgon kommer jag därför anlända till hallen med fullständigt öppet sinne. Beredd att ta till mig allt som händer och sker på ett översvallande och ursäktande sätt. Jag kommer applådera, stötta, och trösta, i nämnd ordning. Trösta min ständige följeslagare, Kepsen, som allt som oftast misströstar. 

Jag kommer även anstränga mig till det yttersta för att avskilja det minsta av de små detaljerna, njuta och triumfatoriskt hylla det perfekta bytet, den elegantaste av icingpuckar, den stilrenaste sarg-ut. Så får det bli. Grabbarna på isen behöver mitt, ditt, allas stöd. 

Det lag som kommer på besök, Timrå, är ett listigt och lömskt lag att ta sig an. De har redan, i lönndom, scoutat och granskat vårt lag in i minsta detalj. Det vet exakt var, när och hur de ska agera för att såra oss där vi är som svagast. Ett rent fulspel, om ni frågar mig. Närmast osmakligt i sin karaktär! Ett troligt scenario är att de kommer anbringa press mot våra backar i förhoppning om att kunna fånga upp förlupna puckar. När de själva hamnar under press gäller principen "lilla boxen" där alla spelare tränger ihop sig runt egen målvakt. Så är det nog tänkt, om jag får gissa..

I tidigare möten mot Medelpads stolthet har vi fått resultat och poäng med oss:

Timrå - Västerås 0-4 (0-2, 0-2, 0-0)
Västerås - Timrå 1-0 (0-0, 0-0, 0-0, 0-0, 1-0)
Timrå - Västerås 1-3 (0-0, 1-0, 0-3)

Timrå har lyckats med konststycket att göra ett(1) mål mot oss på tidigare tre försök! Det om något måste vara ett rekord som blir svårt att överträffa för något annat lag, denna säsong! Hur har då matcherna sett ut oss emellan? Tja, det har varit rätt jämt spelmässigt men vi har haft den spets i laget som Timrå så väl hade behövt.

Vad kan vi då förvänta oss för scenario i morgondagens match? Sannolikt, och tyvärr, tror jag att de senaste bleka framträdanden på hemmais, spelmässigt, har satt sig i skallen på spelarna. De vill säkert så otroligt gärna bjuda sin publik på rejält, underhållande och vägvinnande spel. Det är min absoluta övertygelse. Men så har vi det där, knepiga, det mentala. Det har pratas, och ältats, så mycket om det tröga hemmaspelet att det nu är stor risk att spelarna, laget, blir än mer rädda för uppgiften! Det är då, i denna stund av svårmod, de alla ska ta en titt på tabellen! Vi ligger faktiskt tvåa, trots allt gnäll om tråkigt, snålt, och fumligt spel!

Kan spelarna ta med sig att de faktiskt är bra, riktigt bra, och inte har ett dugg att skämmas för, så kanske, kanske, det släpper lite i bakhuvudet. 

Mitt naiva recept till förändring och framgång, både kostnadsfritt och ekologiskt gångbart, är: Kör, bara kör! Kötta, dynga på, tackla!

Se där så enkelt det kan vara....

Mitt tips: 
Västerås - Timrå 6-1
Matchens förste målgörare: Kenneth Bergqvist!




Efterspelet efter stora spelet #2

VLT

Tänkte fortsätta med mina tankar kring det som hände i, och efter, matchen mot Södertälje där Viktor Mårtensson blev avstängd. Vad passar då bättre än att försöka lyfta fram, och beskriva, lite mer ingående vem denne Viktor Mårtensson egentligen är. En sak är tämligen säker och det är att ingen som följer Hockeyallsvenskan undgått att få kännedom om denne spelare....



Säsongen 10/11

................

Publicerad 06 dec 2010 23:02


................

Tisdag 7 Dec 2010 10:06

................




................


Efter matchen mot IKO och Viktor Sjödin

................


Publicerad 22 maj 2012 16:00

................


Exempel på rubrik #6
Aftonbladet slår mynt av Viktors "rykte"....

................


Waltin efter matchen mot Oskarshamn

................


Det finns de som uppskattar Viktor..

................


Viktors utvisningsstatistik under tiden i Västerås:



Kanske någon redan nu anar vad jag är ute efter genom att ha rotat fram dessa gamla rubriker över incidenter som Viktor Mårtensson fått massmedial uppmärksamhet av! Jag har ännu inte letat färdigt, vet att det finns en del guldkorn kvar att rota fram, men de kommer så småningom...

Det som jag vill med detta inlägg är en av flera saker. 
1. Den "historiska kappsäcken"
2. Var kommer epitet "buse" egentligen kommer av/från
3. Oförmågan att skilja på händelse och person
4. Klargöra vissa fakta

Nu tror säker en del att hela mitt inlägg är tänkt som ett försvarstal för Viktor Mårtensson och allt det som han åstadkommit under sin tid i Västerås! Inget kan vara mer fel. Den som vill, och orkar, kan botanisera i tidigare inlägg på denna blogg och där se vad jag genom åren tyckt och tänkt om denne yngling. Viktor Mårtensson är dock inte ensam om att fått iklä sig en roll som supportrar, media och tidningar mer eller mindre tillskrivit honom av egen hand och kraft. 

Per LedinAndreas JämtinDaniel Rahimi, Emil Kåberg är andra spelare som ofta utpekas på samma sätt när det hettat till ute på isovalen. Då har jag ändå inte nämnt de spelare som för tillfället toppar utvisningsstatistiken i hockeyallsvenskan denna säsong:

Källa

En sak kan man genast slå fast och det är att det finns alltid två sidor av myntet, minst. Sanningen är att ett mynt faktiskt har - tre sidor! Samma sak är det när man diskuterar olika händelser, eller personligheter, med goda vänner. Vi tycker ofta rätt lika men ändå lite lagom olika. Mer sällan har vi åsikter som går stick i stäv och som riskerar att leda till konflikt i vår trygga vardag. Åtminstone när vi möts på tu man hand. Värre då när gemena man sätter sig i sin trygghetszon, den framför skärmen, och delger andra sina mer bestämda, rent av militanta, uppfattningar om tingens ordning.

Det finns även andra forum där mer militanta yttringar gärna gör sig hörda. Ett sådant form kan vara en läktare nära dig. Av någon anledning är det helt rumsrent att i detta offentliga rum framföra åsikter och påståenden som annars aldrig skulle torgföras. 

Det som hände i matchen mot SSK fick således känslor att svalla på flera håll och kanter. Supportrar, ledare, kommentatorer, experter, journalister blev alla snabbt en del, och bidrog, till den kakafoni av yttringar som så småningom ledde fram till där vi står idag. Alla ville vara med på kalaset, kan man säga, men få var bjudna..


Och var står vi då idag?
I det snabba mediala brus som råder går de flesta snabbt vidare i livet. Det som sagt, skrivits, och påståtts faller snart i glömska. Nya matcher gäller. Nytt fokus. Framåt, och vidare, med språng, typ! Väldigt lite tid används till eftertanke och i viss mån självrannsakan. Väldigt få ställer sig den naturliga frågeställning. Vad hände egentligen, vad händer nu, och framför allt, har vi lärt oss något av det som hände?

- Kvar finns bara minnen i form av svarta rubriker som diskret stoppas undan i någon obskyr databas till den dag det händer - igen!


Den historiska kappsäcken
Det är till exempel alla de klipp som jag letat fram om Viktor Mårtensson. En blandad kompott av händelser där Viktor hamnat i det massmediala epicentrumet. En kappsäck som han troligen får släpa på i resten av sin karriär som ishockeyspelare. På gott och ont. En kappsäck som alltid kommer plockas fram, krängas ut och in, och användas som argument för att Viktor faktiskt är som han är - för det säger innehållet i hans kappsäck, ju! Något som media självklart var väldigt snabba att utnyttja, även denna gång.

- Risken, enligt mitt förmenande, är att spelare som bär på en kappsäck med negativa rubriker har mindre möjlighet att få en rättvis bedömning, behandling. Att vara "dömd på förhand" ligger nära till hands...



Var kommer epitet "buse" egentligen kommer av/från?
Oavsett om vi pratar om Viktor eller någon annan spelare som utmärker sig genom fränt och aggressivt spel så är gränsen hårfin mellan att vara uppskattad för sitt fysiska spel till att bli ifrågasatt för bristande respekt för sin/a motståndare. Här kommer några synonymer på substantivet buse:
- bråkmakare, bråkstake, slagskämpe, våldsman, våldsverkare, råskinn, hårding, stridstupp, oroselement, orosstiftare, ligist, huligan, värsting, rövare, tölp, skurk, ruskig karl, grobian, slusk, sälle, slyngel, drummel

Med andra ord finns det en väldigt stor skillnad i vilken värdeladdning vi lägger i ordet "buse". Att vara en "stridstupp" känns både bra och ytterst relevant i en kontaktsport som ishockey medan "våldsverkare" inte alls känns lika behagligt! Med detta lilla exempel vill jag belysa att vi kanske ska vara lite mer noga med vad vi menar...


. Oförmågan att skilja på händelse och person
Något som retar mig, och alltid retat mig, är när vi supportrar väljer att ifrågasätta personens heder istället för den faktiska handlingen. Jag köper inte resonemanget om att "han är dum i huvudet" men accepterar utan vidare formuleringen att "han bar sig jävligt dumt åt". Detta är ett väldigt naivt och barnsligt exempel i förhållande till det som skrivs i många forum....

- För mig är det viktigare att fördöma handlingen, framför personen. 


Klargöra vissa fakta
Egentligen borde jag inte ens behöva skriva något under denna rubrik. Tyvärr förhåller sig inte verkligheten till det självklara. Innan vi dömer någon, för något, så borde vi alla kunna besinna oss så mycket att ett faktaunderlag finns till hands. Allt som ofta upplever jag formidabla lynchningsscener i olika forum, och för all del, även i media. Det eldas på så in åt helvete, med bränsle, i något slags självändamål. Här handlar inte om att rannsaka, undersöka, ställa relevanta frågor, komma till insikt, dra slutsatser, och presentera ett underlag som grund för eventuell dom och straffpåföljd! Nej, istället ställs den anklagade till doms omedelbart och straffpåföljder basuneras ut till ljudet av falska pukor och felstämda trumpeter! Den som skriker högst vinner..
- Jag tror. eller är övertygad om, att vi alla blir vinnare den dag vi faktiskt låter saker, och skeenden, ta den tid det behöver ta! Det kostar så lite, men kan betyda som oerhört mycket!





















25 januari 2014

Efterspelet efter stora spelet och sedan spel igen #1

Presskonferensen

Det har gått några dagar sedan matchen mot Södertälje men på sociala medier, olika forum, samt i media fortsätter matchen. Det handlar naturligtvis om incidenten där Viktor Mårtensson tacklar Johan Jonsson. En händelse som inte fått något större eftermäle om inte om, eller olyckan, varit framme. 

För oss som stod på läktaren var det närmast omöjligt att i realtid uppfatta vad som egentligen hände annat än att det blev en rejäl kollision mellan två spelare. Då spelet fortsatte, som om inget hade hänt, föll det snabbt i glömska för mig. Trots allt händer det väldigt mycket, hela tiden, under en ishockeymatch. Det gäller med andra ord att försöka hänga med där pucken är, för tillfället.

Matchen slutade för vår del väldigt lyckligt. Trots att laget drog på sig en onödig utvisning i slutminuterna och trots att vi därmed fick avsluta matchen i boxplay. När jag, och många andra, förväntade sig att SSK skulle utnyttja läget och kamma hem alla poäng, kom den minst sagt oväntade upplösningen på dramat. Fredrik Johansson fick pucken, avancerade mot SSK:s mål, slängde iväg ett skott och fick se pucken ramla in i mål!

Som jag redan i ett tidigare inlägg påpekat var det inte helt rättvist till matchbilden. I två perioder var SSK spelmässigt bättre än oss. I en period, den sista, lyfte vi upp spelet och ett oavgjort resultat hade varit som en liten seger. Nu fick vi alla tre poäng vilket måste ses som en ren bonus. Nog om detta....


När jag väl kom hem och loggade in på nätet insåg jag att matchen var långt ifrån färdigspelad! Nu kom period fyra, kan man säga. Innehållande presskonferens och efterföljande anmälan till disciplinnämnden. Och där började period fem. Inväntande på disciplinnämndens utslag:



Så här uttryckte sig SSK:s tränare Andreas Johansson om det inträffade:
I direktsändning efter matchen



Här finns ett blogginlägg om händelsen:
VIK Fan Central


Utslaget

Disciplinnämnden har tagit del av anmälan som skett i efterhand, ett yttrande från Viktor Mårtensson samt en filmsekvens från händelsen. 
I anmälan anges att Viktor Mårtensson, i början av andra perioden, utdelade en tackling där kraften riktades mot motspelarens huvud. Vidare följer av anmälan att den tacklade spelaren efter händelsen utgick med hjärnskakningsliknande symtom och inte spelade mer under matchen. Viktor Mårtensson har i sitt yttrande angett att tacklingen träffade på motspelarens axel och att motspelaren därefter trycks ihop lite. Viktor Mårtensson har anfört att han inte höll upp armarna samt att tacklingen inte kom bakifrån och heller inte från blindside. Enligt Viktor Mårtensson blev kollisionen hård eftersom han är större och tyngre än motspelaren.
Disciplinnämnden gör följande bedömning. Uppgifterna i anmälan stöds av filmsekvensen. Nämnden anser alltså att den huvudsakliga kraften i tacklingen var riktad mot motspelarens huvud. Det är även utrett att motspelaren blev skadad då han utgick och inte spelade mer under matchen. Tackling mot huvudet som innebär att motspelaren skadas leder regelmässigt till avstängning. 
När det gäller avstängningens längd tar nämnden även hänsyn till att tacklingen utfördes med relativt hög fart, vilket ökar skaderisken. Mot denna bakgrund och med beaktande av praxis anser nämnden att avstängningens längd bör motsvara fyra matcher, varav en match omvandlas till böter i enlighet med det system för kombinationsstraff som tillämpas i bl.a. HockeyAllsvenskan.


Efter disciplinnämndens utslag vidtog nästa period, period sex, och där gjorde Jocke Fagervall ett utspel som genast fick spridning både i lokala medier, rikspress, och i alla former av sociala medier:


Expressen

VLT

Som en följd av detta uttalande publicerades ett blogginlägg:
sskoveralltalltid



På #twitter kunde man läsa följande om Viktor Mårtensson:


Här är en annan röst och åsikt om det hela:


Så här uttryckte sig Mårtensson själv:



Ännu en blogg som kommenterar händelsen:
Pettersson:




Utan att överdriva måste jag erkänna att jag blev en smula förvirrad, förvånad, irriterad över efterspelet när jag väl insåg hur turerna gick/gått. Efter ännu en stund, blev jag även - förbannad!

- Förvirrad, då jag inte på en gång förstod vilken händelse(tackling) man refererade till!
- Förvånad, då jag inte förstod hur allvarligt tacklingen faktiskt tog!
- Irriterad, då jag insåg att det skulle komma en avstängning som ett brev på posten!
Förbannad, då jag märkte hur snabbt Viktor Mårtensson hängdes ut som "buse" i olika medier!



Viasatsport vann kapplöpningen vad det gällde rubriksättning:
Video


Johan Jonsson får hjälp i båset efter smällen!

Omtumlande
Det var med andra ord en aning omtumlande att läsa och ta del av allt som skrevs, så snabbt, överallt om händelsen. Det var även fascinerade, och en aning skrämmande, att så många hade sin uppfattning klar om hur allt hade gått till samt vilken straffpåföljd som borde vara rimlig. Det var även fascinerande, och skrämmande, så snabbt gamla försyndelser(Mårtensson) vevades i repris för att understryka vilken idiot han faktiskt är/var! 

Och det var någonstans där jag själv körde fast i mina fåfänga försök att argumentera med meningsmotståndare på sociala forum. Eftersom Mårtensson bevisligen är(!) en idiot, vårdslös, buse, hjärndöd, så föll alla mina försök till den argumentation som jag sökte efter: - Det viktiga är att döma händelsen, inte personen! 



Tacklingen
Jag har nu vevat den film som finns, fram och tillbaka, flera gånger och noterat att en stor del av kraften i tacklingen tas upp av Johan Jonssons huvud. Därom råder inga tvivel. Det har jag aldrig förnekat. Med detta följer att straff kan utdömas i efterhand, vilket nu även skett. Mot detta har jag intet att erinra. 


Det jag dock vänder mig mot är påståendet att tacklingen i sig själv skulle vara speciellt regelvidrig! Ur den aspekten har jag sett många exempel som varit betydligt värre, otäckare, bara denna säsong. (Tänker då på situationer där spelare använder klubba eller armbåge) 
- Notera att kommentatorerna på Viasat inte reagerar nämnvärt på händelsen!
- Notera att domaren inte blåser för utvisning!

Men, eftersom det var Mårtensson som utförde tacklingen är den givetvis ful, vårdslös, respektlös och ett synbart bevis på hans låga intelligens(enligt omdömen på sociala medier)
- Problemet, som jag ser det, är att det finns en risk för skada(hjärnskakning) vid varje sammanstötning mellan spelare på isen. 


Domen
Om vi ser hur disciplinnämnden formulerat sig i sin dom finner vi följande formulering:
- "tacklingen utfördes med relativt hög fart, vilket ökar skaderisken"

Det man har att anmärka på, gällande denna tackling, är därmed att den:
1. träffar huvudet(Johan Jonsson)
2. (Mårtensson) hade "relativt hög fart"


Den första formuleringen har jag inga som helst problem med. Det står utom allt tvivel att Johan Jonsson blev träffad i huvudet. Däremot finner jag nästa formulering som aning svårtolkad -  relativt hög fart! Om denna dom nu ska fungera som vägledande, praxis, prejudikat, för liknande händelser i framtiden ställer jag mig frågan vad "relativt hög fart" innebär

För mig är det oerhört viktigt att formuleringar i en dom är utformade på ett sådan sätt att de inte kan misstolkas. Det optimala är om formuleringarna ger en tydlig vägledning. Visar vad som är rätt och vad som är fel. Formuleringen "relativt hög fart" känns som en väldigt vidlyftig beskrivning. En beskrivning som inbjuder till högst subjektiva tolkningar av en var. 
- Kort sagt! Vad har vi, och Mårtensson, lärt oss av denna incident?

- Min lärdom är: Ge fan i att träffa motståndarens huvud!

- Det förhåller sig tydligen så att spelare kan genomföra en närmast tekniskt fulländad tackling, som följer regelboken till punkt och pricka, men ändå drabbas av avstängning i efterhand. Detta då under förutsättning att kraften i tacklingen, på något sätt, överförts till den tacklades huvud! Glasklart, eller?

- Dessutom behöver inte domaren, under pågående match, se förseelsen. Det räcker alldeles utmärkt att någon i det drabbade laget gör en anmälan i efterhand.  


Viktigt med regler
Man kan tycka vad man vill om de regler, det reglemente, som används i situationer som ovan nämnts. Det finns trots allt ett stort gemensamt intresse av att reducera dessa otroligt tråkiga skador som en hjärnskakning, särskilt upprepade, kan innebära för spelare. 
- Initialt kan avstängningar fungera preventivt men i det långa loppet måste det till mer åtgärder för att reducera dessa skador till ett minimum.

Disciplinnämnden
Det är bra att det finns en nämnd som granskar alla dessa incidenter. Utan tvekan. Disciplinnämnden står över ledare, spelare, tränare och kan på ett objektivt sätt granska händelser, jämföra med tidigare förseelser, och utifrån det skapa någon form av prejudikat som vi alla kan förhålla oss till.
- Det enda jag har att anföra mot denna nämnds arbete är att kravet på en snabb hantering ibland, bevisligen, tvingar fram beslut som inte grundar sig på den faktiska utgången av händelsen!


I fallet med Mårtenssons tackling uppvisade Johan Johnsson "symptom" som kunde liknas vid en hjärnskakning vid den första läkarundersökningen. Något som, dagen efter, visade sig vara ogrundat. Koppla gärna detta till formuleringen i domen: " Tackling mot huvudet som innebär att motspelaren skadas leder regelmässigt till avstängning" 

Del två
I del två, av denna sammanställning, ska jag leka med olika scenarier utifrån det som hände i matchen mellan Västerås och SSK. Jag hyser nämligen en känsla av att viljan till "upprättelse" står i direkt proportion till utgången av en match......

-------------------

Jag är även väldigt fundersam över varför inte vi själva, eller våra ledare, oftare agerat i efterhand när egna spelare bevisligen utsatts för våld, tacklingar, som gett skador vilket inneburit missade matcher. Tänker närmast på Jerry William(DIF), Stefan Legein(Troja) och Luca Caputi(IKO). Tre viktiga spelare som alla fått "smällar" av olika karaktär. (Inom parentes mot vilka lag de blev skadade)

-------------------

Gentleman's agreement
Jag är också väldigt intresserad av den "överenskommelse" som tycks finnas om att lagen "inte ska anmäla varandra" till disciplinnämnden! En slags gentlemannaideal. Istället ska man överlåta allt detta till domaren. Hur fungerar denna ordning och - framförallt - finns den, och i så fall, varför?

-------------------

Fortsättning följer....




22 januari 2014

Vi rånade SSK på poängen..

Fredrik Johansson?


Västerås - SSK 4-3
Visst kan man slå sig för bröstet och brista ut i superlativer i ambitionen att betyga sitt lags förträfflighet. Så gör jag gärna när så är befogat. Segern i gårdagens match tillskriver jag dock inte på förträfflighetens konto, snarare som ett uttag av ett krympande konto av flyt och tur!

Sanningen är, i mina ögon, att mitt kära lag fortfarande letar med ljus och lykta efter något som kan liknas vid ett anständigt eget grundspel! Det är närmast absurt att vi lyckas, och lyckats, hålla oss kvar i tabellen trots uppenbara brister i det offensiva spelet. Makalöst, förbryllande, men givetvis även väldigt betryggande.

Det som burit laget till den position vi har i tabellen är en kompott av olika omständigheter som var för sig, vid olika tidpunkter, blivit tungan på vågen. Ibland har vår målvakt, Jonas Fransson, stått på huvudet och räddat laget från förlust. En annan gång har enstaka offensiva individuella prestationer fört oss till seger. Någon gång har vår effektiva defensiv förhindrat en väntad förlust. Slutligen har, ibland, vårt powerplay firat triumfer och räddat oss från skymfen av en neslig förlust.

- Däremot, mina kära läsare, har det inte vid något tillfälle denna säsong slumpat sig så att ALLT har fungerat samtidigt!

Gårdagens match mot SSK var ett lysande exempel på mina påståenden. Under två perioder lyckades vi inte göra många rätt i någon disciplin. Ärligt talat var till och med "sarg ut" oerhört svårt att genomföra stundtals! Det hedrar spelarna att de trots detta, trots att allt grinade emot, fortsatte att kämpa, streta emot, i ett desperat försök att hitta en väg där två passningar i rad hittade blad på medspelare.

Södertälje däremot bara körde på. I anfallsvåg efter anfallsvåg och visade upp en provkarta på snabba uppspel från back till forward, från forward till forward på blad, och tog sig in i vår zon som om det vore allmänhetens åkning. Våra egna spelare agerade omväxlande rundningsmärke eller grindstolpe. Det var som om SSK:arna druckit raketbränsle medan våra spelare valt lönnsirap, om liknelsen tillåts. Att det var ett bottenlag(!) som var på besök syntes inte i spelet på isen.

- I ärlighetens namn måste jag även säga att inte ens Jonas Fransson var så där läskigt tät som bara han kan. Två mål som slank in mellan benen!


Nu kanske jag låter väl gnällig och negativ. Mycket möjligt. Nekar inte till det. Men det är lite så jag fungerar som supporter. Jag gläds med laget, lider med laget, hyllar laget, men tar mig även friheten att ifrågasätta laget. Alltid ur ett personligt och högst subjektivt perspektiv. Åskådarperspektiv. Ståplats. Ett alldeles eget perspektiv...


Det positiva att ta med sig från gårdagens seger mot SSK är:
- 3 poäng. Kanon!
- Mathias Bromé gjorde mål. Kanoners!
- Powerplay, två mål framåt. Lysande!
- Fredrik Johansson, två mål! Briljant!
- Tredjeperioden, där laget kom tillbaka starkt. Strålande!
- Kenndal McArdle gjorde mål igen. Så bra!
- Laget, spelarna, gav aldrig upp. Starkt!

Det irriterade mig oerhört, hela matchen, att vi inte lyckades sätta stopp för de skickliga "gallerspelarna" i SSK under matchen. De fick briljera med sin teknik och skridskoåkning på ett närmast förödmjukande sätt. Visst, de är rasande skickliga, men för tusan hakar: - man kan inte ge bort så mycket is utan kamp!

Till sist måste jag erkänna att mitt i glädjeyran över segern kände jag viss empati med SSK:s målvakt. Han hade ingen rolig dag på jobbet. Många briljanta räddningar parat med fummel som slutligen gav oss tre poäng. Sånt är dock livet i sportens grymma värld...

Nu ser jag fram mot en utskåpning av Almtuna på fredag som plåster på såren för de klena insatserna på hemmaplan den senaste tiden:)


Kepsen är din - Mattias Bromé!

Här har du kepsen - Mathias!



Västerås - SSK 4-3
Vi vann, igen, men hur och varför tänker jag återkomma till i ett senare inlägg. Detta inlägg kommer istället tillägnas en speciell spelare som på kort tid gjort stor intryck på oss supportrar. Genom sin frejdiga, flängiga, rent av fladdriga, spelstil har han tagit oss alla med storm. Man kan kort och gott beskriva det hela som en förälskelse. Pojken ifråga, ja han är i mina gammelmansögon en pojke, har under en räcka av matcher varit snubblande nära att få sätta sin första balja i A-lagsammanhang. Dock har det tidigare knutit sig i avgörande lägen pga  gummiarmar, pingislunga, och kramp i handlederna! Puckuslingen har via underliga vägar letat sig bort från Bromés klubba och chanser har därmed runnit ut i platt och intet. Som senast borta mot Mora där pucken stoppades av överliggaren! 

Enligt mannen ifråga var han fullständigt övertygad om att pucken skulle gå i mål. Så övertygad att han redan hade formulerat svaret på den obligatoriska frågan från den nyfikna pressen: - Kan du berätta hur det kändes att göra ditt första mål!

Idag blev äntligen Mathias Bromé belönad för alla träningstimmar som lags ned sedan barnsben. Idag fick han äntligen jubla tillsammans med hela ABB Arena. Idag fick han äntligen ge utlopp för sin glädje som formligen sprutade ur honom, likt en gejser, en vulkan. Dessvärre bjöd han inte på någon uppseendeväckande målgest! Där kände jag mig lite besviken. Hade förväntat mig något nytt, fräckt, och innovativt. Varför inte göra som fotbollsspelarna, dra av sig tröjan och åka ärevarv runt hela rinken? Ett tips direkt riktat till unge Herr Bromé att ta med sig när han sätter mål nummer två i bortamatchen mot Almtuna på fredag...

Så var det detta med kepsen. En något invecklad historia, på min ära. Det är nämligen på det viset att jag, allt sedan Mathias gjorde entré i A-laget haft lite kontakt. Vi har, kort sagt, bytt lite ord med varandra, då och då. Någonstans på vägen bestämde jag mig för att ta lite extra ansvar för denne yngling och iklädde mig därför rollen som mental coach. Något som troligen gått Mathias helt förbi. Som ett led i detta mitt coachande erbjöd jag honom en morot, en belöning, att sträva emot. Som russinet i kakan, sylten på grädden, eller något liknande. Moroten i detta fallet var - Kepsen!

Som bekant finns det traditioner i NHL där man kastar in kepsar(!) på isen när någon gör ett hattrick. Mitt bidrag blev därmed att "kasta in en keps" på isen den dag Mathias gjorde sitt första mål. Då jag i grunden är en mycket ordningsam, och laglydig, person var detta självklart bildligt uttryckt. Att kasta in en keps på i isen kunde i värsta fall rendera att undertecknad själv plötsligt befann sig - utkastad!

Det får därför bli på detta sätt. Ett blogginlägg som oförbehållsamt hyllar denne yngling till sitt första mål i A-laget. Avrundar med Mathias egen förklaring till hur målet gick till:

Fick ju pucken av Messy vid egen blå, kommer 1-1 mot backen,  ville komma runt. han trycker mig mot första stolpen,  får in pucken! Sedan glädje :) 

När jag frågade hur han egentligen lyckades få in trissan svarade han:
- Haha, ja du,  jag peta in den bara :)

Precis så är det, om man tänker efter. Inga krusiduller, bara peta in den.....

21 januari 2014

SSK nästa...



Tänkte inte skriva ett inlägg inför denna match men väljer att skriva lite i alla fall. Här är text som jag publicerat tidigare som rör just kvällens motståndare SSK och är både tankeväckande och intressant att läsa igen...


Och nu till den största gåtan av dem alla? Hur i hela friden kan SSK, anrika Sportklubben, ligga och harva i botten av denna serie? Under försäsongen hade mitt Västerås det stora nöjet att möta SSK två gånger. Hemma i ABB Arena och bort i Gnesta(!) ishall. Jag var själv närvarande vid bägge dessa tillfällen. Mitt omedelbara intryck av SSK var att "de såg oförskämt bra ut". Visserligen vann vi matchen i ABB Arena med klara 3-0 men sanningen var att SSK spelade bättre än oss. De gjorde dock inga mål. SSK fick dock revansch i Gnesta och vann den matchen med uddamålet. (Inlägget om denna match kan läsas här) 

Vad jag vill ha sagt med dessa inledande ord är att jag trodde stenhårt på SSK som en aspirant till en plats i KS efter dessa två matcher. Tänk så otroligt fel man kan få! 

Visserligen gick SSK och vann sin premiärmatch bort mot Rögle BK med 2-1 men därefter fick man inkassera förluster mot Mora och Karlskrona. Man fortsatte därefter att varva med vinster och förluster. Som exempel körde man över BIK Karlskoga hemma med 6-2 för att i nästa omgång åka på däng mot MIF borta med 0-5. Stabilt, var det inte, spelet. Efter en knapp förlust borta mot Almtuna, den 10/11 var måttet rågat och tränaren Johan Strömwall fick lämna.  Efter tränarbytet blev det bortamatch i ABB Arena och SSK lyckades genom en heroisk defensiv insats bärga tre poäng. Var detta vändningen för laget som de så hett åtrådde?

Icke! På de efterföljande tio omgångarna lyckades SSK bara vinna två(2) matcher och raset i tabellen fortsatte. Ett ras som för mig är fullständigt obegripligt! Kanske är det avsaknaden av en riktig målskytt och riktigt stabil målvakt som ställt till det för laget? Varken Sebastian Idoff eller Niklas Lundström har spelat så bra som önskat. När dessutom forne skyttekungen Damien Fleury inte gör mål, ja då blir det tungt. Det finns risk för ett mycket märkligt scenario när säsongen ska summeras. Vill det sig riktigt illa kan två forna elitserieföreningar befinna sig i ett negativt kval. Timrå och SSK! 
Mitt tips inför säsongen: Placering 2- 4

- Till dagens match kommer SSK åter med en ny tränare. Ni minns alla hur det gick när de var här sist, med ny tränare! Ja, just det. SSK gjorde en heroisk insats och lyckades vinna med 4-2.


Så här svarade SSK-supportern Johan Myrberg inför säsongen: (Inför SSK)

Vad tror du om årets SSK-lagbygge
- Truppen är rätt tunn till antalet spelare, så vi behöver rejält med tur när det gäller att undvika skador på nyckelspelare för att fixa topp tre. Målvaktssidan är fortsatt stark och jag gillar båda två rejält och här kan vi vara starkast i serien. Backsidan är bred men jag tror vi kommer sakna Hjelm och Djuses spetskompetens på blålinjen, samt deras förstapass i spelvändningarna. Bakåt saknar jag även den där åtråvärda backtypen som få allsvenka klubbar har. Hemvändaren med starka meriter som kan spela 25-30 minuter per match. Det vill säga en Eldebrink/Strudwick/Stefan Jonsson typ. Det är dock en lyx som få har. Rögle har det i Lilja. Forwards ser helt okej ut. Saknar kanske en spetsforward till men som sagt helt okej. Gillar att vi nu har två transatlanter framåt. De får det där med att gå rakt på mål med modersmjölken och det är något som vi har saknat. 

Vilka lag tror du tar topp tre denna säsong? 
- Jättesvårt i år, men jag tror mycket på DIF, Västerås och Malmö. Men alla lag har svagheter i år. SSK är en bra outsider och  Rögle trodde jag enormt mycket på innan sista värvningarna. De ser dock jättestarka ut på pappret, men de hade ett starkt lagbygge och nu har de ett bygge med risker. Lilja blir enormt viktig där, om han lyckad hålla ihop skutan vinner Rögle serien.

- Lite intressant att titta tillbaka när man nu har facit i hand!


Södertäljes fem senaste matcher:
http://sverigesradio.se/sida/resultat.aspx?programid=179


Västerås fem senaste matcher:
http://sverigesradio.se/sida/resultat.aspx?programid=179















Kvällens match kommer naturligtvis ställa hemmapubliken på stora prov och påfrestningar. Räknar kallt med en match som hålls vid liv minst i sextio minuter och troligen åtföljs av en gastkramande förlängning!


Väl mött!





20 januari 2014

Statistik, tabeller, och ....


10/11

12/13

13/14

Man kan säga att detta är en disciplin som blivit lite av vårt adelsmärke de senaste säsongerna. Vi släpper in väldigt lite mål. Det är bra. Till hjälp de senaste två säsongerna har vi haft Lars Johansson och Jonas Fransson. Två målvakter som agerat vägg å det gruvligaste.




Här det det lite värre. Vi finns faktiskt inte med på topp fem trots att vi ligget topp tre i tabellen! En något märklig situation. Jämför gärna med Karlskrona och Karlskoga som båda finns med i toppen av båda listorna. Till och med Asplöven slår oss i denna avdelning..


Topp 10 poäng

Notera gärna att vi endast har med en(1) spelare på denna lista. Karlskrona ståtar med fem(5) spelare! Lite småironiskt att Björklöven har med två(2) spelare på denna lista trots att de numera ligger långt långt ned i tabellen och knappt gör några mål längre...




Topp 10 assist

Om det såg tunt ut med Västeråsspelare i poängtoppen så är det än värre när det gäller assistligan. Här har vi inte en enda spelare med. Detta är naturligtvis en brist. En spelare som Fredrik Johanson, i god form, borde varit med på denna lista. 



Topp 11-20 assist

Först nu hittar vi en VIK:are i denna lista. Det är Thomas Mitell som är bäst i laget när det gäller assist. En aning märkligt kan jag tycka. Hade förväntat mig en forward!



Hur ska man då tolka denna statistik, denna sanning, utan att ta till övertoner? Tja, enligt mitt sätt att se på saken saknas det spelare, forwards, som presterar på tillräckligt hög nivå bakom en relativt ensam Jeremy Williams. Att en back är lagets främste när det gäller assistpoäng är för mig ett litet underkännande för många forwards. Men allt hänger nog ihop, på något sätt. Då vi är det lag som spelare mest tillknäppt, både hemma och borta, så gör vi helt enkelt inte så många mål. Vårt snitt på insläppta mål ligger på 2,0 per match samtidigt som vi bara mäktar med 2,3 mål offensivt per match. Vi är helt enkelt snåla både framåt och bakåt. 

Varför vi är det kan man tvista om. Är det spelarnas oförmåga att göra mål eller spelsystemet, taktiken, som förhindrar att vi producerar mer framåt? Är Jocke Fagervall en försiktig general som hyllar defensiven på bekostnad av en mer kreativ offensiv. Känner sig spelarna låsta i ett defensivt tänkande som gör dem ovilliga att gå framåt, offensivt, på ett tuffare sätt?

Ja, inte vet jag. 





18 januari 2014

Vi är nästan ifatt..


Då:

Nu:


 Hemmatabellen:

Bortatabellen:
Källa: Everysport



Mest utvisade Topp 10


Powerplay:


Boxplay: