Viktig seger mot Malmö...

Seger igen mot Malmös pågar....

Malmö - Västerås 2-3

En fredagsmatch som slutar med tre nya härliga poäng. Dessutom erövrade på bortaplan mot en konkurrent som aspirerar på att överta vår direktplats till den hägrande kvalserien. Underbart! Det är den typen av inledning på en helg som man trånar efter. En perfekt belöning efter en tuff arbetsvecka. Man bugar, tackar, och ler hela vägen till sömns....

Vad ska man då säga om matchen, spelet, utvisningarna, målen, och avslutningen på dramat som utspelade sig i Malmö Arena? I ärlighetens namn tycker jag inte att vi spelade särdeles bra ur ett perspektiv. Som vanligt hade vi lite marigt att spela oss ur egen zon. Vi hade även, i vanlig ordning, lite svårt att få flyt i anfallsspelet. Det blev mer kämpa och slita än att briljera med klapp-klapp-spel och fart med finess. Det var först under slutminuterna av förstaperioden som vi lyckades sätta Malmö under större press i egen zon. Dessbättre, för oss, hade Malmö genom slarvigt spel på vår blålinje, bjudit oss en spelvändning där Kenndal McArdle och Tony Romano kunde spela sig fram till vårt ledningsmål. Skönt att Romano fick hänga en kasse igen. 

I övrigt hände inte så mycket att skriva om under den första perioden. Jo, vi hade ett miserabelt powerplay där Malmö bjöds på två(!) frilägen! 

I den andra perioden fortsatte spelet ungefär om i den första med den lilla skillnaden att Malmö började få allt mer av spelet. Trycket ökade, med andra ord, mot Jonas Fransson i målet. Malmö vann även skotten i perioden med 16-6 vilket underströk detta. Kul då för oss att det var vi som gjorde flest mål! Kanske var det säsongens vackraste mål för Gulsvart när Helmersson, Mitell och Williams samarbetade fram till vårt 2-0? Pucken gick som på det berömda snöret i Malmös zon innan Williams stänkte in pucken från sin favoritposition. Grymt läckert mål.

Men säg den glädje som varar! I bytet direkt efter drog Tony Romano på sig en idiotutvisning(!) då han var uppe med klubban och petade i en närkamp djupt nere i Malmös zon. Visst kan man kalla den "billig" men han vet mycket väl om bedömningsnivån. Skärpning där tack! Daniel Viksten tackade för kaffet och smällde in reduceringen i det efterföljande powerplayet för Malmö.

Några minuter senare ville inte Kenndal McArdle vara sämre än Romano vilket resulterade i ett nytt boxplay för Gulsvart. Som tur var för oss lyckades inte Malmö utnyttja detta övertag. Ett bra boxplay redde ut stormen. När det sedan var endast några sekunder kvar av perioden drällde Malmö, igen, med pucken vid vår blålinje och Matt Fornataro fick tag på trissan. Han stormade fram över isen och några sekunder senare hade han lyckats, efter några returer, med konststycket att öka på ledningen till vår fördel. Jag kan lugnt säga att det målet, till 3-1, kom som en skänk från ovan!

Den tredje perioden var kusligt lik sista perioden mot Troja hemma, senast. Då var det Troja som tog över taktpinnen och vi som mest bara slog ifrån oss. Nu var det Malmö som kom ut och satte riktigt bra press mot vårt mål. Precis som i matchen mot Troja hade vi två mål att gå på. Och precis som då lyckades vi hålla undan genom att bara släppa till ett mål bakåt. Man kan inte låta bli att imponeras av arbetsmoralen i laget. Exceptionellt bra, om ni frågar mig! Trots att Malmö vann skotten med 11-2 lyckades de inte komma ifatt. Jonas Fransson fick verkligen göra skäl för traktamentet denna kväll.

Det enda som var störande, ur ett Gulsvart perspektiv, den sista perioden var att vi dels drog på oss utvisningar men även att vi slarvade bort möjligheten att döda matchen i ett sent powerplay. Inte nog med det. Vi tillät dessutom Malmö att göra mål - i detta vårt powerplay. Det var inte bra, rent av uselt, på min ära! Trots att Malmö fick chansen att avsluta matchen i powerplay lyckades vi hålla undan. Starkt!

Sammantaget, trots vissa brister i spelet, måste jag ge laget med beröm godkänt för insatsen. I slutänden får inget lag poäng för finess eller briljans. Det är målen, och endast målen, som räknas. Tre oerhört värdefulla poäng blev erövrade och därmed togs ännu ett steg mot den hägrande kvalserien!

Vad kan man då säga om Malmös insats? Personligen hade jag förväntat mig ännu mer fart, mer energi, mer attack från hemmalagets sida. Det tog drygt halva matchen innan Malmö började trampa igång men det vägvinnande spel jag sett dem prestera tidigare var inte på plats denna gång. Sannolikt var det vi som gjorde Malmö "dåliga". Som bekant tillåts man inte göra allt man vill om man har en motståndare som sätter stopp. Jag tror fortfarande att Malmö, tillsammans med Djurgården, är de två lag som kommer att jaga oss i toppen ända fram till sista omgången...