31 juli 2015

Besökte ett ispass..

Som vanligt känns det märkligt, och omtumlande, att plötsligt befinna sig i en ishall igen. Trots allt befinner vi oss ännu i juli och det äro högsommar. Ställde mig på läktaren(Mimerhallen) och försökte skapa mig ett första intryck. Det var inte så lätt. En jädra massa spelare som man inte kände igen som åkte runt åt alla håll och kanter. För oss supportrar som vill vara med i matchen vore det trevligt om alla spelare redan från början får ett nummer. Åtminstone på hjälmen. Lyckades så småningom identifiera rätt många men av de nytillkomna spelarna gick jag bet. 

Oavsett detta så upplevde jag att det var riktigt bra fokus och energi på isträningen. Fick även, spontant, ett intryck av att träningen leddes på ett annorlunda sätt än samma tid förra säsongen. Det var korta precisa genomgångar och sedan öste spelarna på medan tränarna stod mer vid sidan om. Inte samma delaktighet från tränarnas sida som förra säsongen. Då befann de sig hela tiden i händelsernas centrum och kommenterade och dirigerade. Nu fick istället spelarna agera i varje övning medan tränarna stod en bit ifrån och iakttog. Såg bra ut, helt enkelt.

Passade på att filma lite med mobilkameran. Kvalitet därefter. Filmade flera olika moment men väljer att lägga upp ett längre avsnitt där alla spelare är delaktiga. Någon form av "tvålagsspel". Håll till godo.





30 juli 2015

Målvakter är viktiga...


Snart fylls läktarna


Genom åren har man insett just detta. En bra målvakt är bra att ha. En riktigt bra målvakt är ovärderlig. Inför varje säsong ställer jag, som supporter, frågan om våra målvakter kommer leva upp till den kravbild som finns. Detta oavsett vad respektive målvakt heter och har för tidigare meriter. Som alla vet är form en färskvara. Om en målvakt var väldigt bra föregående säsong innebär inte detta med automatik att framgången kommer upprepas. Å andra sidan kan en rätt medioker säsong följas upp av en betydligt mer framgångsrik.

Målvakter är lite speciella. Detta utan hänsyn till vilken lagsport de utövar. Att vara målvakt är i många stycken att vara ensam. Ensam om att bära skulden för förlust eller hyllas vid framgång. Ur det perspektivet krävs det speciella karaktärer. Det gäller att mentalt klara av både och. Vara beredd att hyllas och sågas om vartannat. En målvakt kan spela lysande i 59 minuter av 60 men endast kommas ihåg för det som gick dåligt under en(1) enstaka ynka minut. Då går omdömet från lysande till usel omgående. 

Jämför gärna med en utespelare som missar en passning eller ett öppet mål i sitt byte. Denne får åka och sätta sig och vila en stund på bänken innan han får en ny chans att lyckas. Ofta får han dessutom en uppmuntrande klapp på axeln. En målvakt som gör ett mindre bra ingripande i matchminut 12 ges inte samma möjlighet. Han får stå kvar där ute, ensam, och skämmas. Ibland är det rent av lite synd om målvakter, anser jag. Det är en utsatt position. Målvakter måste vara lite speciella. 

Inför denna säsong finns följaktligen frågetecken över hur väl rustade vi är på målvaktssidan. Jag har inget rakt svar på den frågan. Vi får helt enkelt vänta och se. Jonas Fransson gjorde inte sin bästa säsong senast. Enligt mitt förmenande var Jonas bra men de avgörande räddningarna i de viktigaste matcherna uteblev. Där jag förväntade mig att Jonas skulle toppa formen blev det istället lite stagnation. Han var inte dålig men inte heller tillräckligt bra. Lite mellanmjölk, typ. Att vara målvakt i ett lag med höga ambitioner kräver lite mer.

En sak är viktig att komma ihåg när det gäller möjligheten för en målvakt att briljera. Det är samspelet med övriga spelare i laget. Framför allt backarna. När detta samspel fungerar klanderfritt ges målvakten en ärlig chans att knipa de puckar som kommer farande. Detta är inget nytt men förbises allt som oftast när målvakter kritiseras. Med andra ord vet vi mer om våra målvakters möjligheter att lyckas först när vår övriga defensiv faller på plats. 

Att Jonas Fransson anses ha problem med puckar längs isen är sedan gammalt. Om detta sedan vilar på saklig grund är jag inte man att avgöra. Men rent fysiologiskt tror jag personligen alla målvakter har mer problem med låga än höga skott. Anledningen är tämligen enkel. Man har snabbare reflexer från knähöjd och uppåt än vad man har motsvarande nedåt, om ni förstår hur jag menar. Hur ofta ser man inte i fotboll hur hårda skott efter marken passerar under målvakten. Hade skottet gått en bit upp hade målvakten räddat från mål. Det tar helt enkelt lite tid att komma ned till isen, eller marken, för en målvakt. Det handlar om fysikaliska lagar. För att exempelgöra på ett annat sätt: - Det går mycket snabbare att flaxa till med armarna och rädda en puck/boll än att flaxa till med benen. Speciellt om man har gigantiska benskydd som en ishockeymålvakt. 

Jag tycker vi ger Jonas Fransson en ärlig chans. Det är han värd. Om det sedan blir bu eller bä kommer framtiden avslöja med allt tydlighet.

Som backup till Fransson har vi i år Marcus Dahlbom. Här kan vi snacka om oskrivet kort. Kommer bli väldigt spännande att följa Marcus denna säsong. Genom åren har jag sett en och annan målvakt som rekryterats som understöd och då valt att kliva fram ordentligt. Så ordentligt att denne helt enkelt snott förstespaden! Kan detta komma att ske även denna säsong, månne? Jag är försiktigt optimistisk på den punkten. Jag tror att Jonas Fransson verkligen måste vara på tårna för att inte plötsligt hamna som tvåa. Något som inte alls behöver var så pjåkigt. Inte att Fransson hamnar som tvåa utan att det uppstår en riktigt bra konkurrenssituation. Vem vet? 

Naturligtvis kommer vi även denna säsong hamna i diskussionen om hur våra målvakter ska matchas. Ska en målvakt med lite flyt stå hela tiden, eller, ska man spela in två målvakter som håller bra form? Lite som hönan och ägget. Ingen vet egentligen vad som är bäst. Facit har man oftast först när säsongen väl är över. Här är det viktigt att det finns en bra dialog mellan målvakter och tränare. Tydlighet. Raka rör.









28 juli 2015

Smyger lite...



Det har nu gått några månader sedan det stora debaclet i våras. Det var då vi, återigen, snubblade till och presterade för lite för att det skulle bli riktigt bra. Ja, jag vet -"Vi spelade jättebra men hade otur i avsluten" och "KHK hade en överjävlig målvakt och massa flyt".

- Sanningen låg nog närmare bestämt någonstans i mitten, vill jag påstå...

Efter misslyckandet höjdes många arga röster. Fler än en supporter tyckte att nuvarande sportchef, Niklas Johansson, bar skulden till det hela. Yxor ven i luften och handdukar kastades i sjön. Nu hade vi bränt våra chanser för lång tid framöver. Med den nyordning som numera råder för avancemang skulle dörren till SHL bommas igen. Både med hänglås och kättingar. 

Men tiden går och det glöms fort. Nu är det annat ljud i källan. Nu frodas åter optimismen och vår sportchef hyllas för sina smarta nyförvärv. Självklart är en och annan lite bitter över ännu uteblivna toppvärvningar men man förlitar sig på att "de kommer". Bara sportchefen får lite mer pengar så står det snart en toppback och power-forward av klass i hallen, minst! Allt ordnar sig. 

- Glöm inte heller bort att vi nu är "bättre tränade än någonsin"...

Under den tid som gått sedan mitt senaste inlägg på bloggen har jag tagit del av rätt mycket intressant information om saker som rör laget i mitt hjärta. En del har berättats på annat håll. Själv väljer jag som vanligt att inte yppa mer än nödvändigt. En sak vill jag dock yppa och det är min tilltro till vår nye sportchef - Johan Fägerblad. I Fägerblad ser jag en person med en stark lidelse och genuin passion för laget och dess framtid som bådar mycket gott. Jag är övertygad om att Fägerblads ledaregenskaper kommer forma/påverka föreningen på ett nytt sätt. Sanna mina ord. 


- När det gäller vår sportchefs förmåga att bygga lag säger jag - pass! Trots allt står vi kvar på samma perrong efter fem säsonger med Niklas Johansson som lagbyggare..


Vill även passa på att berömma min gode vän Mikael Norén som oförtrutet kämpar vidare med sin blogg VIKFanCentral. Micke gör ett enastående arbete. Inte nog med att han helhjärtat driver ett enmansföretag som tar oerhört mycket tid och energi. Han hinner dessutom med både sin familj och bevaka det som händer i Hockeysverige. Och allt detta gör han utan att få en enda spänn tillbaka! Man kan undra vad som driver honom?


Passar även på att hissa en nykomling på blogg-scenen. Tänker då på GURKFILLE som även han envetet kämpar på med inlägg. Genom åren har jag sett ett flertal andra supportrar som försökt ge sig på att blogga men ganska snart tappat både tempo och intresse. Som supporter tycker jag naturligtvis det är roligt att fler skriver om laget jag så slaviskt följer. All heder, tycker jag.


När det gäller affären med André Deveaux så har det skrivits spaltmeter. Dock har ännu inte sanningen, den riktiga sanningen, kommit fram. Frågan är om den någonsin kommer att göra det? Själv sitter jag på viss information som pekar mot att det finns all anledning i världen för inblandade att sanningen förblir en - osanning. Vi får alla vänta och se. 


- Kan meddela att Hampus Larsson är en rätt usel gäddfiskare. I alla fall enligt mig. Har ännu inte fått se några bilder av hans fångster trots att bildbevis utlovats!


För några dagar sedan flög Mikael Frycklund och Mattias Bromé iväg till Haparanda. Vad jag förstår var/är det ljust på kvällar och nätter där uppe. Risk för sömnproblem. Finns många exempel på besökare i norr som fått problem med sömnen då det är dag dygnet runt, nästan. Enligt unge herr Bromé var det dock myggfritt. Själv kommer jag känna stor saknad av dessa två. Två starka profiler som kämpat väl i den gulsvarta tröjan. 

Se där ett litet inlägg trots att båtsäsongen ännu står i full blom. Det är det förbaskade vädret som får mig att tjuvstarta med hockeyn. Men, nu ska jag försöka hålla mig några dagar till. Trots allt är det ännu sommar...

Ha det!