Målvakter är viktiga...

Snart fylls läktarna

Genom åren har man insett just detta. En bra målvakt är bra att ha. En riktigt bra målvakt är ovärderlig. Inför varje säsong ställer jag, som supporter, frågan om våra målvakter kommer leva upp till den kravbild som finns. Detta oavsett vad respektive målvakt heter och har för tidigare meriter. Som alla vet är form en färskvara. Om en målvakt var väldigt bra föregående säsong innebär inte detta med automatik att framgången kommer upprepas. Å andra sidan kan en rätt medioker säsong följas upp av en betydligt mer framgångsrik.

Målvakter är lite speciella. Detta utan hänsyn till vilken lagsport de utövar. Att vara målvakt är i många stycken att vara ensam. Ensam om att bära skulden för förlust eller hyllas vid framgång. Ur det perspektivet krävs det speciella karaktärer. Det gäller att mentalt klara av både och. Vara beredd att hyllas och sågas om vartannat. En målvakt kan spela lysande i 59 minuter av 60 men endast kommas ihåg för det som gick dåligt under en(1) enstaka ynka minut. Då går omdömet från lysande till usel omgående. 

Jämför gärna med en utespelare som missar en passning eller ett öppet mål i sitt byte. Denne får åka och sätta sig och vila en stund på bänken innan han får en ny chans att lyckas. Ofta får han dessutom en uppmuntrande klapp på axeln. En målvakt som gör ett mindre bra ingripande i matchminut 12 ges inte samma möjlighet. Han får stå kvar där ute, ensam, och skämmas. Ibland är det rent av lite synd om målvakter, anser jag. Det är en utsatt position. Målvakter måste vara lite speciella. 

Inför denna säsong finns följaktligen frågetecken över hur väl rustade vi är på målvaktssidan. Jag har inget rakt svar på den frågan. Vi får helt enkelt vänta och se. Jonas Fransson gjorde inte sin bästa säsong senast. Enligt mitt förmenande var Jonas bra men de avgörande räddningarna i de viktigaste matcherna uteblev. Där jag förväntade mig att Jonas skulle toppa formen blev det istället lite stagnation. Han var inte dålig men inte heller tillräckligt bra. Lite mellanmjölk, typ. Att vara målvakt i ett lag med höga ambitioner kräver lite mer.

En sak är viktig att komma ihåg när det gäller möjligheten för en målvakt att briljera. Det är samspelet med övriga spelare i laget. Framför allt backarna. När detta samspel fungerar klanderfritt ges målvakten en ärlig chans att knipa de puckar som kommer farande. Detta är inget nytt men förbises allt som oftast när målvakter kritiseras. Med andra ord vet vi mer om våra målvakters möjligheter att lyckas först när vår övriga defensiv faller på plats. 

Att Jonas Fransson anses ha problem med puckar längs isen är sedan gammalt. Om detta sedan vilar på saklig grund är jag inte man att avgöra. Men rent fysiologiskt tror jag personligen alla målvakter har mer problem med låga än höga skott. Anledningen är tämligen enkel. Man har snabbare reflexer från knähöjd och uppåt än vad man har motsvarande nedåt, om ni förstår hur jag menar. Hur ofta ser man inte i fotboll hur hårda skott efter marken passerar under målvakten. Hade skottet gått en bit upp hade målvakten räddat från mål. Det tar helt enkelt lite tid att komma ned till isen, eller marken, för en målvakt. Det handlar om fysikaliska lagar. För att exempelgöra på ett annat sätt: - Det går mycket snabbare att flaxa till med armarna och rädda en puck/boll än att flaxa till med benen. Speciellt om man har gigantiska benskydd som en ishockeymålvakt. 

Jag tycker vi ger Jonas Fransson en ärlig chans. Det är han värd. Om det sedan blir bu eller bä kommer framtiden avslöja med allt tydlighet.

Som backup till Fransson har vi i år Marcus Dahlbom. Här kan vi snacka om oskrivet kort. Kommer bli väldigt spännande att följa Marcus denna säsong. Genom åren har jag sett en och annan målvakt som rekryterats som understöd och då valt att kliva fram ordentligt. Så ordentligt att denne helt enkelt snott förstespaden! Kan detta komma att ske även denna säsong, månne? Jag är försiktigt optimistisk på den punkten. Jag tror att Jonas Fransson verkligen måste vara på tårna för att inte plötsligt hamna som tvåa. Något som inte alls behöver var så pjåkigt. Inte att Fransson hamnar som tvåa utan att det uppstår en riktigt bra konkurrenssituation. Vem vet? 

Naturligtvis kommer vi även denna säsong hamna i diskussionen om hur våra målvakter ska matchas. Ska en målvakt med lite flyt stå hela tiden, eller, ska man spela in två målvakter som håller bra form? Lite som hönan och ägget. Ingen vet egentligen vad som är bäst. Facit har man oftast först när säsongen väl är över. Här är det viktigt att det finns en bra dialog mellan målvakter och tränare. Tydlighet. Raka rör.