31 oktober 2015

Platt fall - bakåt!

Så illa är det. Elva(!) mål i röven senaste två matcherna..


Ungefär så kan man beskriva matchutvecklingen i Sundsvall denna dag. "Platt fall - bakåt". Först ska jag bekänna att jag endast såg den första perioden av dagens match. En i mina ögon rätt passiv period från de Gulsvarta. Ett tillbakadraget styrspel gällde för dagen. Väldigt avvaktande. Detta mot ett lag som ännu inte hade vunnit på sin hemmaplan? Tabelljumbon!  Det var ju inte direkt Real Skellefteå vi mötte. 

Sannolikt fanns det en tanke med detta spelsätt. Rädslan att gå bort sig och bjuda på något togs med efter debaclet borta mot AIK. Nu ville man sätta defensiven främst, säkra bakåt, låta Sundsvall fastna i säcken och därifrån skapa spelvändningar. Det gick så där, kan jag tycka av det jag såg av den första perioden. Problemet blev att vi själva tappade fart i vår offensiv då vi passivt ställde upp med detta styrspel.

Undantaget var kedjan med Lihagen som gång på gång bara trampade på genom mittzon, in i anfallszon, och skapade lägen. Lihagen såg så där härligt svårstoppad ut som man vill se. Dock brast det i ett avgörande moment, avsluten. 

När Cody Murphy hängde in 1-0 till oss inbillade jag mig att vi skulle trampa på för att behålla momentum. Lihagen försökte. Skapade en jättechans, pucken låg för ett ögonblick fri, målet vidöppet. Sundsvall lyckades dock avvärja och skicka ned pucken i vår egen zon. Där och då lyckades vi bjuda in Sundsvall i matchen, omgående. Ett svagt sargspel gjorde att Marcus Kinisjärvi kunde fånga upp pucken innanför blå och skicka ner trissan till en Ahlströmmare som lirkade in kvitteringen bakom Dahlbom. Det såg billigt ut! 

Sedan åkte jag iväg på en middagsbjudning. Fick en smärre chock när jag lite senare på kvällen smög mig iväg för att kolla slutresultatet. 5-1

Inför matchen skrev jag ett inlägg där jag lyfta fram bröderna Ahlström som en anledning till att Sundsvall börjat hitta ett mer vägvinnande spel. Det skulle jag naturligtvis inte gjort! Bröderna lyckades skramla ihop fem poäng tillsammans. Surt sa räven...

Då jag inte såg de två avslutande perioderna kan jag inte bedöma hur "usla" vi var totalt sett. Det får andra göra. Dock sticker jag inte under stol med att det var ett mediokert resultat mot det jag förväntat mig.

Nu ska jag bryta ihop en stund.

Höres!

Swehockey 







Sundsvall borta och vi behöver komma upp...



Sundsvall
Inför dagens bortamatch mot Sundsvall känner jag mig säker på seger, för oss. Eller i alla fall så säker på seger som man kan känna sig i denna liga som ständigt står för överraskande resultat. Ta bara detta Sundsvall som under inledningen av serien verkligen framstått som ett tämligen uselt lag. Helt enligt förhandstipsen. Men, det är nu dags för en lite revision av detta påstående. Dels har nu Sundsvall allt mer börjat hitta ett sätt att spela som passar bättre och dessutom har laget plockat in lite nytt på spelarfronten. 

Det senaste tillskottet är tvillingarna Ahlström med förflutet i SSK och AIK. Två spelare som spåddes en rätt lysande framtid när det kom fram i AIK. De hann med fyra säsonger i SHL med AIK innan de valde att byta till SSK inför förra säsongen. En säsong som blev medioker både för bröderna och SSK. Som exempel stoltserade Victor Ahlström med minus 19 i plus/minus-statistiken. Brodern Oscar kom undan med -6.

Nu är inte bröderna Ahlström direkt kända för att leverera så mycket mål och poäng men de är ena rackare på att hålla puck och snurra runt i anfallszon. De mer eller mindre tröttar ut sina motståndare med sitt eviga vändande och snurrande vid sargen. 

- Kanske tillför tvillingarna Ahlström den energi, och dimension, som tidigare saknats i Sundsvall


Ser man till Sundsvalls tre senaste matcher finns det visst fog att resa ett varningens finger inför dagens match:

Sundsvall -  Vita Hästen 5 - 4 (straffar)
Sundsvall -  AIK 0 - 3
Tingsryds AIF  -  Sundsvall 1 - 3

Sundsvall har besegrat både Tingsryd och Vita Hästen den senaste tiden. Däremot hade de, enligt vittnen, inte så mycket att sätta emot när AIK kom på besök.  Tydligen trivs Sundsvall bättre mot lag som lirar lite mer "kontrollerat" och defensivt än AIK:s virvlande anfallshockey. 

Med vår hemmamatch mot Sundsvall i färskt minne så är det viktigt att vi förmår hålla farten uppe i allt det vi gör på isen. Detta gjordes under inledningen av matchen i ABB Arena. Då stod Sundsvall på hälarna och drog på sig utvisningar. Något som vi utnyttjade till att skaffa oss en tvåmålsledning. När vi sedan, av olika anledningar, drog ned på farten och blev lite bekväma, ja då gjorde Sundsvall plötsligt match av det hela. Så vill jag inte ha det idag. 

- Orkar vi hålla energin, farten, och tempot uppe i dagens match mot Sundsvall så är det tre poäng med hem i bagaget. Faller vi däremot i fällan och börjar spela på Sundsvalls villkor blir utgången mer oviss

Till dagens match får Marcus Dahlbom återigen chansen i målet. Senast han stod höll han nollan borta mot Vita Hästen. Känns som en perfekt match för Marcus att kliva in igen mellan stolparna. 

Ska jag ta upp lite spelarkritik inför dagens match så får det bli - Nick Sorkin! För tillfället bidrar han inte mer i spelet än en random junior, enligt mitt tycke. En stor besvikelse. Varför inte ta en rövare och låta Robert Lantosi, Lucas Zetterberg, och Linus Svedlund bilda en ren juniorkedja. Vi har tre formationer för övrigt som klarar av att hålla i matchen. Denna "juniorkedja" skulle kunna fungera som en avlastningsformation som får några byten då och då när det lämpar sig. 
Ur publiksynpunkt skulle detta uppskattas - mycket! Det finns inget roligare än när egna produkter ges chansen. Speciellt om en grabbarna, Lucas, har en farsa, Patrik, vilken gjort stora avtryck som spelare i föreningen!

Full fart är det enda som gäller!


Vi höres!

29 oktober 2015

Att ta en förlust..

AIK - Västerås 6-1 


Sittande i eftertankens bleka krankhet kommer det över mig. Som en våt gammal vattenskadad filt. Det är inte roligt att förlora, någonsin. Det svider. Oavsett hur många segrar laget radar upp känns det märkligt nog lika sunkigt och bittert när förlusten väl kommer. Kan man skylla känslan på den egna vinnarskallen, månne? Att jag, precis som spelarna, hatar att förlora? Om så är fallet är det förmodligen en god egenskap att man mår som en stampad ökenråtta efter en förlust. Man vill helt enkelt inte uppleva denna obehagskänsla igen och kommer därför kämpa än mer nästa match. 

När det gäller mig själv stämmer det rätt dåligt. Under min egen aktiva karriär inom olika bollsporter var jag inte begåvad med någon större vinnarskalle. Jag var mer av typen "kul att få vara med och skoja lite med trissan". Mer bohemisk av min natur. Visst kunde även jag emellanåt drabbas av "blixt och dunder" och bli fullkomligt rasande men mer pga mina egna misstag än andras framgång. 

- Så. varför blir jag då så bitter och irriterad av en sketen förlust? 

Ska jag vara ärlig handlar det nog mest om missunnsamhet. Jag unnar inte motståndaren att vinna. Jävla skitlag, helt enkelt. Komma här och göra sig märkvärdiga. Stick och brinn och kom aldrig tillbaka. Tur har de också, de jävlarna. Och domaren har de köpt. Förbannade skit. 

Det är överhuvudtaget rätt intressant att man fortfarande, efter 45 år på ABB Arenas läktare och hundratals matcher, fortfarande kan känna så starkt vid både vinst och förlust. Man borde ha blivit impregnerad mot alla dessa stridbara känslor, kan jag tycka. Men icke. Fortfarande bubblar och kokar det inombords under match. Visserligen har jag med stigande ålder lärt mig hålla tillbaka de allra värsta känsloyttringarna men ibland slinker ett och annat könsord över tand och tunga. Och det allra värsta är att jag gillar det!

Ja, jag fullkomligt älskar dessa känslostormar som sliter i mitt inre under match. Somliga finner behag i rusdrycker. Jag får mitt rus av detta inre kaos. Faktum är att jag gillar att älta en förlust lik väl som jag njuter av en vinst. 

Ta bara vår senast insats igår mot Gnaget på Hovet. Jädra pösmunkar som gled omkring. Tyckte jag. Naturligtvis var det inte så. Men det sket jag i för stunden. Pösmunkar var ordet för kvällen. Det kändes bra. Jag mådde som en prins i en bagarbod trots motgångens stund. Blodet svallade och kinderna blossade röda. Jag kände att jag levde! 

Vad jag försöker komma fram till, på ett utomordentligt omständligt sätt, är att alla dessa starka känslor helt enkelt är ett bevis för hur mycket jag faktiskt älskar mitt lag. Oavsett om jag ryar som en besatt eller klappar inställsamt så är det kärleken till laget, oavsett vinst eller förlust, som är mitt livs elixir. 

- Jag vill helt enkelt fortsätta glädjas, plågas, hoppas, förundras, förargas, förblindas, förfäras, och förföras av vårt underbara Gulsvart. I med och motgång.

Nu krossar vi Sundsvall!






28 oktober 2015

Ickeprestation när det motsatta krävdes..

6-1


AIK - Västerås 6-1
Jaha! Så var det med den saken. I cirka tio minuter var vi med i matchen på Hovet. Sedan drogs den mentala rullgardinen ned. Eller orken tröt. Något hände bevisligen. Det så fartiga och frejdiga spel vi blivit bortskämda med de senaste omgångarna lyste med sin frånvaro lika påtagligt som värmen i juni denna sommar. Det var mer regn och motvind än sol och medlut i vårt spel.

Det är då konstigt, men samtidigt inte. Trots allt är våra tappra spelare i Gulsvart inte mer än människor. Ok, de är aningen mer vältränade än gemene man, men även elitidrottsmän kan emellanåt drabbas av energitapp. Troligen inte på det fysiska planet utan mer på det mentala. Utan att förringa AIK:s seger så är det ett faktum att Gulsvart nu spelade sin fjärde(!) match på åtta dagar. Matcher där spelarna gått "All in" och kämpat sig till segrar eller poäng. Endast i en av dessa vinstmatcher kunde man slå av på takten och bevaka sin ledning. I övriga var det fullt ös och full arbetsinsats i sextio minuter. 

Inför denna match skrev jag ett inlägg där jag lyfte fram respektive lags styrkor och svagheter. Så här i efterhand inser jag att det inte ens var tavelträff på en del påståenden. Det mest var fel, snett, och vint formulerat. 

Form är en färskvara. Det är sedan gammalt. Form kommer och går. Idag kan man säga, utan att överdriva, att vi tappade formen på vägen mellan Västerås och Stockholm. Någonstans i höjd med Enköping, kan jag tänka. Där ligger den nu och hånflinar oss i ansiktet. Kan vara ide att stanna till och plocka upp den på vägen hem...

I den andra perioden gjorde vi tappra försök att komma ifatt men idag var det väldigt mycket knallpulver. Ärtbössor. De flesta skott som till slut letade sig fram till AIK:s målvakt var lika heta som mina lördagsfjärtar. Ljumma, med andra ord.

Det är ingen större mening med att lyfta fram alla individuella misstag som begicks av våra spelare denna match. Det var en kollektiv kalops. Där vi snubblade, fumlade, bökade oss fram spelade AIK resolut och enkelt. Där vi fick gummiarmar och hjärtsvikt i avslutslägen stänkte AIK:arna bara in trissan. Det var en enorm uppvisning av hemmalaget i resoluta avslut. I princip alla AIK:s avslut kändes hypervassa.

Om jag ändå ska lyfta fram en sekvens som troligen avgjorde denna match till AIK:s fördel så var det Juha Uotilas utvisning i slutet av andra perioden. Vid en sargduell i egna zonen blev Juha tydligen gramse på Kovac´s  i AIK. Innan de kom till avbytarbåset utbröt någon form av handgemäng. Tumultet resulterade i 5 + Game Misconduct för Uotila. Strax innan hade vi haft lite tryck i AIK:s zon och ett reduceringsmål hägrade. Visserligen fick Kovac´s en 2:a själv men utvisningen gav till slut AIK chansen att döda matchen i början av den tredje perioden. 


Hur ska man då bedöma detta elände? För det första är det helt ok att AIK nu ser sig som det bästa laget och närmast klara för SHL. De har trots allt "kört över" serieledarna. Låt dem yvas över denna pyrrhusseger. Vi som kan vår hockey sitter dock lugnt i båten. Serien är lång. Vi är knappt komna en dryg tredjedel. Det hinner hända mycket på resan fram mot våren. Formkurvor kommer och går. Vi som följt Gulsvart slaviskt denna säsong har sett våra brister trots många härliga segrar. Idag räckte vi inte till. Idag blev våra egna brister synade av ett lag som hade en mycket hetare vilja. 

Trots att det suger pung måste jag givetvis gratulera AIK till en  mycket väl genomförd match. Till alla spelare i Gulsvart riktar jag samtidigt en uppmaning att glömma och förtränga. Att älta är ingen väg till positiv förändring. Nu råkar jag dock veta att det är sällsynt med ältande hockeyspelare. Det är mest vi supportrar som fastnar i ältandes fälla. Det är nog en jädra tur att det inte är vi supportrar som ska förbereda laget inför nästa match, typ.

Till sist en liten uppmaning till att Gulsvarta supportrar: - Det finns ingen anledning att hänga ut någon spelare, eller ledare, efter dagens förlust. Låt oss istället glädja oss åt tabellen.. 




Mot Sundsvall, med språng!













AIK på Hovet...

Kan det sluta på mer än ett sätt? Naturligtvis. Alla matcher kan sluta på olika sätt oavsett vilka lag som äntrar isen. Rätt ofta, åtminstone  i media, vill man gärna ge intryck av att det ena eller andra laget minsann kommer gör både si och så eller ditten och datten när pucken väl släpps. Det är favoriter hit och statistik dit och hemmafavör eller formkurva upp eller ned. 

Visst kan det vara roligt att försöka analysera alla olika variabler som finns inför match men oftast är ishockey mycket enklare än så. Oavsett vad alla experter säger som gillar att "snacka upp" matcher i kommersiella kanaler. 

Inför matchen mot AIK tänkte jag göra just så. Inte analysera så mycket. Jag nöjer mig med att konstatera följande:

-  Västerås spelar fyra matcher. (torsdag - onsdag)
-  AIK spelar två(!) matcher.

- AIK är det lag som visat upp det mest fyndiga, och effektiva, anfallsspelet.
- Västerås är det lag som släpper in minst mål.

- AIK är stundtals mediokra i egen zon
- Västerås har minst tre formationer som kan skapa offensivt tryck och göra mål.

- Västerås är det lag som släpper in minst mål i boxplay
- Västerås är det lag som gör flest mål i powerplay

- Västerås har en stabil målvakt som håller jämn hög nivå.
- AIK alternerar mellan två målvakter, som inte imponerat.

- AIK lever högt på energi i sitt spel.
- Västerås lever på trygghet i grundspelet.

Det kommer bli en väldigt intressant match där jag inför nedsläpp ger båda lagen samma möjlighet till framgång. Frågan är bara hur matchen kommer utveckla sig. Som jag ser det är AIK:s chans till seger att de lyckas till fullo med sitt anfallsspel. Måste de börja spela mer kontrollerat och avvaktande kommer pendeln svänga över till vår fördel. I Västerås finns för närvarande en trygghet i spelet vilket gör att laget inte stressar upp sig. Vi behöver inte rusa offensivt. Vi kan låta AIK köra av sig lite energi och sedan allt mer arbeta oss in i  matchen. Tålamod är något vi har för tillfället. Tålamod anser jag inte vara ett honnörsord när det gäller AIK:s spel.

Man kan likna AIK vid en liten hundvalp. "Oj, vad kul det ska bli att spela, oj vad mål vi ska göra, oj vilken fart vi ska ha, oj vad vi är bra"

Västerås är av en annan karaktär. Mer som en flodhäst. "Lugn nu grabbar, det ordnar sig, gäsp, nu måste vi börja ta i, KAZZAM, så har vi vänt matchbilden till vår fördel" 

Den som inte förstår hur jag menar med denna liknelse kan söka upp valfritt klipp på Youtube för att få bekräftelse på detta djurs urkraft. Här nedan ett exempel....


Mot Hovet och tre friska poäng...




27 oktober 2015

Lite tjatigt men alltid lika roligt...

Västerås - Björklöven 5-2
Jag tänker naturligtvis på de segrar vi radar upp för tillfället. Trots att vi av tradition är ett starkt lag i Hockeyallsvenskan som brukar landa i toppen av tabellen, år efter år, är det alltid lika roligt att vänja sig vid framgång. Även om det rullar på som tåget för tillfället är risken till en förlust ständigt närvarande i detta spel som kallas ishockey. Vi kan leda en match med klara siffror, dominera tillställningen fullständigt, men ändå förnimma den svindlande känslan av att det kan gå åt helvete, i alla fall.

Matchen igår mot Björklöven var just en sådan tillställning. Under stora delar av matchen kändes vi ett nummer större än våra gäster. Det kändes tryggt, säkert, kontrollerat. På läktaren väntade vi bara på målet som skulle dra plösen över öronen på Lövenspelarna. Få dem att krokna, tappa sugen, ge upp. Nu lyckades vi inte fabricera det viktiga 3-0 målet som säkerligen gjort att matchen fått en annan karaktär. Istället kom ett byte där spelaren blott för några ögonblick var lite ouppmärksamma och genast fick vi ett mål i röven, istället. Och ny match! 

Troligtvis är det just detta, dessa ständiga omkastningar i skeendet, som gör ishockey så oerhört attraktivt att följa som åskådare. På gott och ont. Det ena laget kan ha det berömda momentumet för att i nästa ögonblick, nästa byte, tappa konceptet, matchen och ansiktet fullständigt.

I går lyckades vi, med viss möda, pricka in ett 3-1 mål som kunde gett oss andrum och momentum för att segla ifrån till en bekväm viktoria. Men, se det gick inte denna gång heller! Genom ett visst mått av övermod valde vi att anfalla med tre man i numerärt underläge(!) och det kostade oss en snabb spelvändning av Löven som elegant hängde in 2-3

Återigen var vi jagade av ett poängtörstande Löven som såg sin chans att ta sig in i matchen trots att de under stora stunder inte varit inbjudna i spelet. När sedan duktige Joakim Lilliehöök mycket olyckligt drog på sig 2+2 för hög klubba satt vi bokstavligen i trångmål. 

Återigen fick vi alla bevis för att det är summan av alla misstag som fäller avgörandet i en match. Det lag som minimerar sina misstag går segrande ur striden. Genom våra egna misstag hade vi hux-flux bjudit in Löven att ta del av poängen. 

Genom att vi så frikostigt(!) missade flera gyllne lägen(och frilägen) till att hänga av Löven tidigare under matchen stod vi nu plötsligt med byxorna nere och fick slita i anletes svett för att rädda det egna målet från påhälsning i 2+2 minuters boxplay.

- En kvittering av Löven i det läget och det vete sjuttons hur matchen slutat

Jag tycker det är viktigt att när man i efterhand saluterar, gratulerar, och hyllar laget för en ny seger samtidigt har så mycket fötter på jorden att man ser till helheten. Att man faktiskt sakligt analyserat vad som hände, varför det hände, och hur vi undviker att det händer igen. Att bara stå upp och förtjust applådera segern i efterhand utan dessa insikter känns inte - professionellt. 

Nu lyckades vi till slut, mycket rättvist, bärga segern med ett "slumpmål" signerat av den för dagen offensivglade backen Andreas Borgman. En mycket fin uppåkningen som avslutades med ett skott som duktige Kevin Lindskoug normalt tar alla dagar i veckan. Ja, vi måste vara ärliga även i framgång. Det var ett turligt mål. 

Redan i nästa byte(!) lyckades sedan rappe och spelglade Cody Murphy åka sig fri och mot Lövens mål. Ett avslut som dock förhindrades av en Löven-spelare med straff som påföljd. Cody visade ingen pardon utan stänkte oerhört elegant in pucken till 5-2 och matchen var äntligen vunnen.

Sett till hela matchen var det väldigt välförtjänt att vi vann. Segersiffrorna speglade matchen bra. Totalt sett var vi så mycket bättre att tre mål upp får anses som både logiskt och försvarbart. Björklöven reste sig under matchens gång. Mycket beroende på vår egen oförmåga att stänga matchen. Vi missade alldeles för många "givna lägen" i spelet fem mot fem och slarvade, enligt mitt förmenande, bort några powerplay. Där måste vi vara mer noggranna. Både i avslut och i vårt powerplay. 

Björklöven ställde för dagen en ny import på isen. Broc Trotter. Trots att detta var Trotters första match i Löven-tröjan såg jag och många med mig att där finns det kvaliteter. Trotter hann med många fina prestationer i sin blott första match. Ska bli intressant att följa honom framöver. Kanske är han precis den spelare Löven behöver för att pendeln ska svänga från "godkända matcher men förluster" till - segrar. Jag tror Trotter blir en rejäl flipp!

När det gäller vår lagkapten Jeremy Williams försökte jag följa hans agerande extra noga denna match. Mitt slutintryck är i till sin helhet positivt, men, jag har några mindre anmärkningar:
- Bra att Williams gör mål, spelar fram till mål, och blivit mer delaktig i spelet fem mot fem.
- Dåligt att Williams drog på sig en helt onödig tripping samt att hamnade i "bråk" med Lövenspelare.
Betyg: 4/5

- Våra motståndare kommer i allt högre grad försöka påverka Williams under match. Han får räkna med en hel del småsmällar och trashtalk. Som lagkapten är det då extra viktigt att han håller huvudet kallt och inte bjuder motståndarna på det minsta. 

Till sist anser jag att vår tränare Martin Filander växer i sitt ämbete. Inför matchen mot Björklöven sa han något som jag gillar och uppskattar. Ett litet bevis för att han vuxit i sitt ledarskap. "Vi kommer försöka spela vårt eget spel men vi vet hur Löven vill spela och har anpassat oss lite efter det". Mycket bra! När en tränare slentrianmässigt(!) hävdar att "vi ska spela vårt eget spel och bryr oss inte om hur våra motståndare spelar", blir jag mer orolig......

Summerar:
- En ny bra laginsats där vi med bättre skärpa i egna avslut, både i spelet fem mot fem och i powerplay, skulle avgjort denna match redan efter två perioder.





Tack för kaffet, typ!



26 oktober 2015

Vår lagkapten, Williams..

Kapten - Jeremy Williams


Den som läser denna blogg med viss regelbundenhet kanske undrar varför jag inte skriver mer om vår lagkapten Jeremy Williams? En spelare som skiljer sig från mängden. En spelare som har lite extra magi i sin reportrar. Borde inte jag som många andra ifrågasätta eller hylla honom efter förtjänst? 

Naturligtvis borde jag det. Tycker nog att jag då och då försöker bedöma honom ungefär på samma villkor som andra spelare. Nu har jag dock för avsikt att vika ut texten i detta inlägg lite extra mycket kring just vår lagkapten. Detta av flera anledningar. En  frågeställningen är hur väl Jeremy fungerar som lagkapten, en annan hur han lyckas som spelare på isen. Över åren som gott har vi sett exempel på hur spelare som fått detta hedersuppdrag av olika anledningar tappat delar av sitt eget spel i Gulsvart.

Att vara lagkapten är väldigt speciellt. Ett uppdrag som ställer specifika krav på spelaren. Han ska inte längre "bara" prestera med puck och klubba, han ska även leda laget och vara dess frontfigur. En kapten på en båt, ungefär. 

Lagkaptenen har ofta en roll som pådrivare och som lagets talesman och representant"

"I ett flertal lagsporter har lagkaptenen blivit en viktig del av lagbygget"

"Det är endast kaptenerna som har tillåtelse att prata med domarna om domslut under match"

Det är utan att överdriva oerhört viktigt att rätt person får uppdraget som lagkapten. Personen ifråga måste ha hela gruppens förtroende. Alla i laget måste underordna sig denna ordning. Naturligtvis finns det alltid utrymme för spelare att framföra synpunkter men i slutänden är det lagkaptenen som anger tonen, sätter agendan. 

Patrik Juhlin
Genom åren har vi haft flera spelare i föreningen som genom sitt agerande på isen banat väg, uppmuntrat andra, till att följa efter. Vem minns inte Patrik Juhlin efter hans återkomst till Gulsvart. Ingen kunde någonsin undgå att se vilken oerhörd arbetsinsats han gjorde i byte efter byte, match efter match. En verklig ledare som agerade. Under säsongerna 2006 - 2009 spelade Patrik 130 matcher med Gulsvart och producerade 100 poäng! En makalös prestation. Och detta gjorde han med ett "C" på bröstet! Patrik uppfyllde alla kriterier till fullo.

Så, med Patrik som exempel kan jag nu ställa frågan. Den stor frågan. Är Jeremy Williams samma stora ledartyp som Patrik en gång var?

Patrik Juhlin:

Jeremy Williams:

Ser man till var respektive spelare presterat i Gulsvart är svaret glasklart. Jeremy Williams har en produktion som inte går att prata bort. Jeremy presterar.

Hur agerar då Jeremy som ledare ute på isen? Naturligtvis gör han mål och poäng, men, som lagkapten behövs det en dimension till. Det är när det går emot, när puckar studsar snett, när laget hamnar i underlägen, det är då kraven ställs som störst på en lagkapten. Det är då en lagkapten ska kliva fram med alla sin pondus och visa vägen. Tappar han tålamodet, drar på sig utvisningar, och sätter laget i ett sämre läge, eller, har han förmågan att lugna och samla ihop gänget när det blåser som värst?

Jeremy Williams har allt mer vuxit in i rollen som en ledande spelare OCH  lagkapten. Jag upplever att han blivit mer trygg i sin roll. Än anser jag att det finns mer att kräva av vår lagkapten som spelare ute på isen. Men det är en annan sak. Samma gäller flera andra spelare i truppen. Alla kommer bli lite bättre på resan mot vårens kval. När det gäller Jeremy Williams har jag själv väldigt stora förväntningar och det med viss rätt. Han är troligen en av Hockeyallsvenskans skickligaste/viktigaste spelare för sitt lag och därmed blir min kravbild givetvis rätt stor...

Utan att gå händelserna i förväg tror jag banne mig att Jeremy Williams över tid kan bli en lika drivande, betydande, och krävande lagkapten som den gode Patrik Juhlin.


Nu kör vi över Björklöven!










25 oktober 2015

Traktorn tände till på fler cylindrar..

Lite bättre fart på traktorn idag..


Inför dagens match hade jag en oroande känsla. Dåliga vibbar. Försökte på olika sätt skaka av mig detta. Gick inget vidare. I ett desperat försök att byta fokus gick jag ut på altanen och byggde ihop en garderob. Ja, faktiskt! Dagens sanning. En garderob som inköptes för några veckor sedan och nu fick bli min själsliga räddning. Efter en del muttrande och skruvande kunde den baxas in på sin plats i lägenheten och jag mådde genast bättre. Nu var jag bättre redo, mentalt, för match. Kunde jag skruva ihop en garderob så vore det sjuttons om inte Gulsvart kunde klara av att skruva isär Almtunas förhoppning om poäng.


Trots allt var jag fortsatt skeptisk när matchen väl satte igång. Almtuna har under åren luggat oss på poäng allt för många gånger. Gärna när vi själva ansett oss förmer och överlägsna på alla sätt. Då har de stuckit hål på våra illusioner och lämnat ABB Arena med alla poängen. 


Dagens match började precis så illa som jag befarat. Trots mitt garderobsbygge. Redan i matchminut ett vådasköt Almtunas Per Svensson 1-0 till AIS. Ett skott som effektivt skymdes av unge Herr Borgman, om jag inte såg fel. Olyckligt, sa Bull! 

Under några minuter efter detta olycksaliga baklängesmål var det lite allmänhetens åkning från hemmalaget. Nåja, det var kanske lite elakt skrivet. Vad jag menar är att Gulsvart försökte få lite fäste i matchen. Hitta greppet på Almtuna. Det stod och vägde. Vi ägde en del puck men kom inte till några riktigt bra avslutslägen. Som tur är finns det spelare i laget som kan trycka igång. Få fart på saker och ting. Idag var det enligt min mening Jan Urbas som bröt dödläget i den första perioden. 

I ett powerplay, där vi inte fick någon fason på spelet, tycktes Urbas ledsna på vankelmodigheten och tog så att säga saken i egna händer. Full fart in i zon, rakt in mellan försvarande backar, och som tack för det en avvaktande utvisning för AIS. Genom sin aktion fick han plötsligt fart på alla spelare och med sex man på isen mot Almtunas fyra kunde Urbas slutligen trycka in kvitteringen till 1-1

Efter det målet var det inte så mycket snack. Gulsvart tog över skeendet på isen och såg plötsligt väldigt starka ut i alla moment. Jeremy Williams passade på att stänka in 2-1 oerhört elegant efter en fin macka från Eddie Davidsson innan perioden var slut.

Man kan säga att Almtuna var kvar i matcher halva första perioden. Därefter fick de allt svårare att hantera sin motståndare. 

--------------

Den andra perioden fortsatte som den första slutat. Gulsvart höll i taktpinnen. Almtuna stretade emot. I spel fyra mot fyra blixtrade Gulsvart till ordentligt och rullade upp Almtunas försvar rejält. Det slutade med att Jeremy Williams kunde kruta in sitt andra mål för dagen efter en underbar framspelning av Niklas Lihagen. Smack, sa Bill! 3-1 på tavlan och nu kunde till och med en skeptiker som jag börja andas lite morgonluft!

Inte blev det ett dugg sämre av att Christopher Fish stal pucken i ett boxplay och skenade iväg över isen som ett skadskjutet vårtsvin. Med en enorm viljeansträngning höll han undan för Almtunas backar och kunde smälla in 4-1. Matchens prestation, banne mig! Det kändes som att vi ägde den andra perioden även om Almtuna märkligt nog vann skottstatistiken!

--------------

Avslutande period blev en ganska behaglig resa för oss på läktaren. Gulsvart spelade väldigt kontrollerat och fortsatte att skapa tryck och målchanser allt efter behag. Eddie Davidsson passade på att hänga in 5-1 och Robert Lantosi tryckte in 6-1. Att Almtuna sedan i matchens absoluta slutskede reducerade till 2-6 störde inte helhetsintrycket av denna match. Gulsvart gjorde en gedigen arbetsinsats i tre perioder. Mycket bra.

Som avslutning tänker jag för ovanlighetens(!) skull försöka betygsbedöma alla spelare. Jag snor till och börja med den bedömning som Johan Thalberg presenterade efter match. Min bedömning i blått!

Spelarbetyg:
1 = Underkänd
2 = Godkänd
3 = Bra
4 = Mycket bra
5 = SHL-klass

Jonas Fransson – 3
Jonas Fransson – 3 (Hade inte så mycket att göra. Några få svåra lägen)
Anton Mylläri – 3
Anton Mylläri – 3 (Överlag stabilt, dock några mindre lyckade uppspel)
Jakub Cutta – 3
Jakub Cutta – 2 (Agerar lugnt men behöver röra på fötterna mer , komma snabbare till puck)
Jan Urbas – 4
Jan Urbas – 4  (Bra form på Urbas. Arbetar alltid stenhårt. Gör mål)

Niklas Lihagen – 3 
Niklas Lihagen – 4  (Tog bra initiativ offensivt. Stark defensivt. Fin framspelning)
Matias Myttynen – 1
Matias Myttynen – 2  (Gör många bra saker på isen men kommer bort ur spelet för ofta)

Joakim Lilliehöök – 4
Joakim Lilliehöök – 4  (Snart är det dags att skriva kontrakt med denne yngling)
Andreas Borgman – 2
Andreas Borgman – 3 (Stabil utan att glänsa)
Cody Murphy – 4 
Cody Murphy – 3  (Behöver komma till fler avslut)
Eddie Davidsson – 5
Eddie Davidsson – 4  (En av Eddies bättre matcher. Spelar dock lite smånätt ibland)
Jeremy Williams – 5
Jeremy Williams – 4  (Mer involverad i spelet fem mot fem. Två mål. Mycket lovande!)

Hampus Larsson – 3
Hampus Larsson – 3 (Idag var Hampus närmast felfri. Vill dock se än lite mer)
Juha Uotila – 3
Juha Uotila – 4  (Var på rätt ställe hela matchen. Spelar allt mer vårdat. )
Nick Sorkin – 2
Nick Sorkin – 1  (Kom inte alls in i matchen. Ser fortfarande lite vilsen ut)
Linus Svedlund – 2
Linus Svedlund – 3 (Linus var den som bar tredjeformation denna kväll. Gör aldrig en dålig match)
Robert Lantosi – 3
Robert Lantosi – 2 (Robert är snabb som fan. I allt övrigt rätt tunt. Tappar puck, snubblar, vek)

Charlie Cook – 3
Charlie Cook – 3 (Med tanke på få matcher är Cook överraskande stabil i sitt agerande)
Jonte Berg – 3
Jonte Berg – 3 (Finns det någon nyttigare spelare än Jonte? Nytt fenomenalt dagsverke)
Stefan Gråhns – 4
Stefan Gråhns – 3  (Stefan var inte tillräckligt arg och grinig idag för högre betyg. En arbetshäst.)
Christopher Fish – 5
Christopher Fish – 4 (En av Fish bättre matcher. Visade att det finns mer i händer och fötter.)


Som synes är jag inte överens med Johan i några bedömningar. Framför allt vägrar jag dela ut femmor. Så enkelt är det. Kan iofs bero på att jag jobbar som lärare och ställer väldigt stora krav på den som suktar efter högsta betyg!

Summering:
- Dagens match var lite av en markering av årets Gulsvart. När alla spelare kuggar i och ligger nära sin topprestation, då är vi bra. Riktigt bra. Vi ska dock inte glömma att vi för tillfället bara(!) har tre formationer som är konkurrenskraftiga. Tredjeformationen är för tillfället den svaga länken. Nick Sorkin, tänkt som spets, har inte alls levererat som förväntat. Det är inte bra, alls. Här måste det bli bättring omgående. Det får räcka så för denna gång..

Men, Almtuna då? Hur var de? Tja, denna gång räckte de inte till. De försökte givetvis in i det längsta göra match av det hela men hade fasligt svårt att få tryck mot vår kasse. Idag var det faktiskt klasskillnad på lagen. Det syntes rätt tydligt att vi har lite mer kvalitet på många händer och fötter. Denna gång var det inte motivation som slog klass, om jag ska raljera lite.

Nu får man vila ett dygn innan nästa ångest sätter in. Match mot Löven. Jag tror jag dånar...

Vi höres!






23 oktober 2015

Västerås - som en gammal "Grålla"..

"Grållan", kanske den traktor som betytt mest för svenskt jordbruk!

Under säsongen har jag hela tiden letat efter ett sätt att beskriva vårt lags prestationer. Trots stundtals vacklande offensiv, futtig defensiv. haltande styrspel, sviktande stabilitet, så står vi här idag med en serieledning. En serieledning som inte på något sätt är oförtjänt. Då fick jag plötsligt svaret på mina tankar och funderingar genom att läsa ett inlägg från min gode vän Mikael Norén på vikfancentral.se

I sitt senaste inlägg skriver han där  "Frågan inför sista perioden var om VIK skulle orka starta igång traktorn igen?"

Precis så är det! Mitt i prick. Bull´s öga!

Tro nu inte att jag på något sätt försöker vara nedlåtande eller förringande genom att jämföra Västerås med en gammal grå traktor. Så är det inte alls. För den med lite insikt i hur vårt jordbruk utvecklats från sextiotalet och fram till nu så står sakers ting i ett helt annat ljus. Det var nämligen denna traktor, denna förnäma konstruktion, denna slitvarg, som motoriserade det svenska jordbruket.

"Traktorn tillverkades i över en halv miljon exemplar och såldes i Sverige i cirka 33 000 exemplar. 1956 tog den då helt nykonstruerade FE 35 över med bensin , fotogen eller dieseldrift. Efterträdaren hade bland annat större motor, sex fram- och två backväxlar (i stället för 4+1)" [Wikipedia]

Då jag själv hade morföräldrar som var småbönder i Västerbotten, och där vistades varje sommar under min ungdomstid, kom jag i kontakt med denna superba arbetsmaskin. Redan som tioåring fick jag, med min morfar som ledsagare och instruktör, köra detta eminenta fordon. Det "hörde till saken" att man som tioåring skulle kunna framföra en traktor. Inget mer med det. Påföljande somrar hade jag nöjet att delta i gårdens alla sysslor sittandes i denna traktorsits. Stoltheten när jag som 12-åring själv fick köra traktorn fram och tilllbaka mellan lägdor, åkrar, och därmed göra ordentliga dagsverken visste inga gränser. Jag var inte utan stolt som en tupp! När jag sedan kom tillbaka från mina sommarlov och berättade för klasskompisar möttes jag av viss misstro. "Va fan, fick du köra traktorn själv?", "du ljuger din fan", "Hörru, man får inte köra traktor själv när man bara är 12 år", etc. Ett ifrågasättande som jag tog med största jämnmod. Vad skulle dessa stackars asfaltsbarn kunna veta om den stora friheten som fanns på landet? De var i mina ögon bara små pojkar medan jag själv var en vuxen man, trots min egen ringa ålder. 

Västerås - Timrå 4-2
Med tanke på utvecklingen under gårdagens match så finns det många beröringspunkter till denna traktor. Gårdagens match summerade på något sätt vår säsong så här långt. En provkarta på våra förmågor, och oförmågor. Vi blandade, gav, försökte, letade, och hittade till slut en väg till fullbordat dagsverke. Precis som "Grållan".


En speciell händelse vill jag lyfta fram från gårdagens seger mot Timrå och det är naturligtvis fjärdeformationens matchavgörande insats i slutet av tredje perioden. Så jävla skönt att just Jonte Berg fick vara med och servera Stefan Gråhns till 3-2. Starkt var även förarbetet av Christopher Fish. Men för Jonte Berg var detta extra viktigt, och bra,  då han genom en mindre lyckad aktion i boxplay gav Timrå möjligheten att kvittera till 2-2. Det är en fenomenal formation detta. De är banne mig lite traktorlika de också!




Timrå
Hur ska jag då beskriva Timrås prestation? Hm, lite mer som en moped. En gammal "enpetare". De hade en växel att lägga i, inte mer. De körde så det rök om det periodvis men kunnandet var inte tillräckligt denna gång för att ta någon poäng.


Vi höres!








21 oktober 2015

Seger mot Hästen med minsta möjliga marginal...

Som förväntat blev det en tät och tuff match mot Vita Hästen under tisdagskvällen. Ett Hästen understödda av sin publik som försökte sätta fart på sitt eget spel. Att påstå att det var en jämn kamp är ett understatement. Två lag som inte ville bjuda på något men som plötsligt släppte alla förtöjningar och bara körde. Understundom var farten i matchen rejält uppskruvad och spelet böljade som i en höststorm från nord till syd. Inte så mycket struktur men trevligt att titta på. 

Genom ett powerplay kunde vi ta ledningen i matchen. Ett mycket snyggt mål. Ett riktigt powerplay-mål helt enkelt. Strukturerat och genomtänkt från A till Ö. Snip-snap-och pang i nätet! Tre snabba passningar och ett distinkt avslut i slottet av Herr Myttynen. Där fick jag lite vibbar av Dustin Johner. Framspelare den suveräna Eddie Davidsson och väldiga Niklas Lihagen. Just den typen av powerplay-mål som jag efterlyst i tidigare inlägg.

Jag upplevde att alla perioder följde samma spelmönster. Vita Hästen letade vägar att lägga puck djupt i vår zon för att där sätta press på våra backar. Vi, å andra sidan, letade möjligheter till genomspel i mittzon för att kunna vända spelet mot Hästens mål. Vi lyckades ungefär lika bra, eller dåligt, med våra spelidéer. Man kan även säga att båda lagen lyckades lägga hinder i vägen för varandras offensiva framfart.

Att vinna på bortaplan är alltid en bonus. Som tänkt topplag förväntas man dessutom kunna göra detta. Oavsett motstånd. Att göra detta mot ett för dagen taggat och hårt kämpande Vita Hästen var bra gjort. 

Under matchens sista skälvande minuter gjorde Hästen ett aktningsvärt försök att kvittera. Var de fick krafter ifrån begriper jag inte då de under en längre tid gått runt på tre formationer. Det var med minsta möjliga marginal vi lyckades hålla undan matchtiden ut. Jag kan utan vidare påstå att Vita Hästen hade gjort sig förtjänta av en kvittering men nu blev det inte på det viset.

Det allra mest glädjande, förutom de tre poängen, var naturligtvis Marcus Dahlboms debut i kassen. Under matchens sista minuter bidrog hans målvaktsspel i högsta grad till segern. Så underbart! I allt övrigt, spelmässigt, anser jag att det finns mer att kräva av ett lag som vill slåss om en SHL-plats till våren. Till viss del kan jag ursäkta lagets offensiva spel under gårdagen med tanke på att tre av fyra kedjor var omdisponerade pga Fredrik Johansson olyckliga skada. Det syntes emellanåt att spelarna inte var riktigt kontanta med varandra ute på isen i alla lägen. 

Men, skit i det! Seger, tre poäng, och än mer arbetsro i laget. Det är finemang!


Krossa Timrå!





19 oktober 2015

Hästen borta...



I morgon är det dags igen. Ny svår match. Bortamatch mot Marcus "Mackan" Erikssons Vita Hästen. Ett Hästen som jag inte bli riktigt klok på denna säsong. Har sett några matcher de spelat och, det har inte sett speciellt bra ut. Trots detta har de skramlat ihop aktningsvärda tjugo poäng och börjat en klättring uppåt i tabellen. Senast vann de i sudden mot ett hemmastarkt Tingsryd. 

Resultat från Hästens senaste matcher:
Tingsryds  -  Vita Hästen 3 - 4 (sudden)
Oskarshamn  -  Vita Hästen 1 - 0
Vita Hästen  -  IK Pantern 2 - 3 (sudden)
Karlskoga  -  Vita Hästen 3 - 2 (sudden)
Vita Hästen  -  Almtuna IS 2 - 3 (sudden)
Timrå IK  -  Vita Hästen  2 - 6

Det är anmärkningsvärt att under de senast sex omgångarna har man lyckats ta matcherna till sudden fyra gånger! Av dessa fyra har man dessutom förlorat tre. Även om Hästen känns svagare till denna säsong visar ovanstående resultat att de hänger med i alla matcher, på något sätt! Med andra ord kan vi inte förvänta oss något annat än en oerhört tuff uppgift för vårt Gulsvarta lag. 

En stor anledning till att Vita Hästen gick som tåget under första delen av förra höstsäsongen kan tillskrivas deras fenomenala powerplay. Detta i kombination med ett mycket bra styrspel defensivt kombinerat med väldigt snabba omställningar. Av det jag sett denna säsong återstår inte mycket av varken det ena eller det andra. Hästens powerplay är beskedliga 18.37% i dagsläget. Inte dåligt, men inte alls i paritet med förra säsongens utdelning vid samma tidpunkt. Offensivt är det fortfarande "gamle" Marcus Eriksson som står för den mesta produktionen. Som vanligt, kan tilläggas. Senast mot Tingsryd blev han till och med tremålsskytt!

Gamle bekantingen Axel Brage som brukar vakta Hästens mål med den äran är skadad och istället har Linus Söderström fått gå in och spela. Inte samma höga nivå som nämnde Brage men hyfsade 90.87% i räddningsprocent. Det tackar jag för som mer än en gång sett Axel Brage stänga till helt och hållet.

Jag följde själv matchen mellan Vita Hästen och Pantern. En märklig match där Hästen hade 2-0 och matchen i sin hand, men tappade allt, mer eller mindre. Pantern kunde till slut både reducera, kvittera, och sedermera vinna i sudden. Fullt välförtjänt dessutom. 

I bortamatchen mot BIK Karlskoga var det lite av det omvända. BIK ägde matchen och borde avgjort tidigare. Hästen hängde sig kvar och lyckades, med sex man mot fem, kvittera i slutminuten. Dock drog BIK välförtjänt längsta strået genom att vinna i sudden genom mål av Henrik Björklund.

Kort sagt, mina damer och herrar, så blir Hästen ett avigt lag att möta. Även om de inte spelar en glimrande hockey har de en förmåga att hänga kvar i matcher och därigenom ge sig själva chansen att vinna, eller åtminstone ta poäng.

Att jämföra våra stats med Hästens i de olika spelformerna är mest till glädje för oss statistiknördar. När spelarna väl står på isen är alla denna statisk inte mer än just, statistik. Då är det bättre, eller enklare, att bedöma våra chanser till vinst eller poäng genom att titta lite på hur vårt spel fungerat de senaste matcherna:


Tingsryds  -  Västerås  2 - 1 (sudden)
Västerås   -  Leksands  5 - 4  (sudden)
Oskarshamn  -  Västerås  4 - 2
Västerås  -  Asplöven  4 - 1
Pantern  -  Västerås  2 - 5
Västerås   -  Mora IK 2 - 1

Den spelmässigt bästa insatsen gjorde vi enligt mitt förmenande mot Mora. Då var det ordning och reda både offensivt och defensivt i sextio minuter mot ett mycket bra Mora. I bortaförlusten mot IKO var vi aldrig riktigt med i matchen, på något vis. Vi kändes lite uddlösa trots att vi spelmässigt inte var mycket sämre än IKO på isen. Vi saknade dock "bettet" i det vi gjorde. För att göra en lång historia kort så har vi under de senaste matcherna lyckats prestera på flera nivåer, samtidigt, under matcher. Spelet har pendlat från bra till slarvigt till stabilt och tillbaka till hafsigt. Den riktiga jämnheten, stabiliteten, i vårt spel har ännu inte riktigt infunnit sig. Stundtals har vi slarvat betänkligt i defensiven. Som tur är för vår del har Jonas Fransson överlag spelat väldigt stabilt och därigenom räddat oss några gånger.

Jag, och många med mig, väntar på den dag då Gulsvart får en riktig fullträff spelmässigt igen. Den dagen får gärna komma mot just Vita Hästen på tisdagskvällen.

- Själv känner jag mig fylld av tillförsikt och sticker ut gammelmanshakan ordentligt. Jag tror på en spelmässigt stabil insats där vi städar av Hästen enkelt!

Tips: 2-6

Så enkelt...





Ont om pengar....eller?

Mer fart i farten, önskas!
Ser att det finns en del skribenter på Gurkburken som funderar över föreningens soliditet. Hur är läget, helt enkelt. Finns det pengar kvar att använda för värvningar denna säsong eller har man nått botten på kassakistan? Som bekant pågår en insamling via Bli Viktig 2.0 men den tycks dessvärre gått lite i stå. Fram till nu har endast 73 supportrar aktivt lämnat ett bidrag till denna insamling och summan detta genererat uppgår till 67 980:-

- Under förra säsongen genomfördes samma insamling men då med betydligt bättre respons från supportrar och företag. 

Det vore intressant för oss alla att få en liten indikation på hur landet ligger. Som bekant finns en säljavdelning inom föreningen som hela tiden aktivt arbetar med uppsökande verksamhet i syfte att hitta nya sponsorer. Hur ser det ut där i dagsläget? Är det så att företag i staden håller hårdare i sina pengar än tidigare? Är konkurrensen av andra föreningar större? Är det fler om samma kaka, så att säga?

- Det vore spännande att få lite input från föreningen. 

Personligen anser jag att föreningen brister  lite i sin ambition när det gäller att locka oss supportrar till att donera en slant. Ser jag enbart till mig själv vill jag gärna veta lite om hur skänkta pengar är tänkta att disponeras. Om jag vet att föreningen har för avsikt att ragga fram en riktigt bra spelare skulle min vilja att bidra öka i kvadrat. Om inte annat tror jag att vår klubbchef, Johan Fägerblad, skulle kunna bidra till lite bättre drag under galoscherna. Ut med språket, ut till folket, berätta om de visioner och möjligheter som föreningen har denna säsong. Sälj in budskapet om att vi tillsammans ska se till att nå sportsliga ambitioner. Kittla oss lite. Locka oss mer. Väck upp oss. 

- Just nu känns det mesta lite avslaget, tyvärr. Lite höstmörker över det hela!


Så tycker jag i detta nu...


Edit: Riktigt roligt att läsa. Vår klubbchef snappade upp mitt inlägg och reagerade. Lysande!








Bloggen granskar årets forwardsuppsättning...


Spelarkritik - forwards
Jaha, då ger jag mig ut i gungflyn och försöker bedöma våra forwards prestationer så här långt. Ingen lätt uppgift. Jag väljer att presentera mina omdömen både individuellt och för respektive kedjeformation. Vilken formation är det som presterar mest, egentligen? Vilken enskild spelare står för flest poäng? Vem är egentligen bäst? I en lagidrott som ishockey är det inte helt enkelt att dra självklara slutsatser då både spelare, och formationer, kan ha specifika uppgifter. Man kan helt enkelt vara bra på att göra olika saker som sammantaget ger laget den kompetens som behövs för att lyckas sportsligt. Nåväl, skit i det. Nu kör jag...


När det gäller poäng per match/ formation så är inte den statistiken helt rättvisande. Anledning är naturligtvis att vissa spelare plockar extra mycket poäng i powerplay. Något som självklart gynnar den totala poängproduktionen för formationen. Men, strunt i det. Trots allt indikerar detta vilken offensiv potential det finns i respektive formation.


Betygsskala:
1 Usel
2 Godkänd
3. Bra
4. Väldigt bra
5. Lysande

----------------------

1st Line (offensiv)
Jeremy Williams
Antal spelade matcher: 13
Plus/minus: -1
Mål: 5
Assist: 3
- Förväntad prestation: 4,0
- Verklig prestation: 3.0
1

Eddie Davidsson
Antal spelade matcher: 13
Plus/minus: +3
Mål: 4
Assist: 2
- Förväntad prestation: 3,0
- Verklig prestation: 3.0
0

Nick Sorkin
Antal spelade matcher: 7
Plus/minus:+1
Mål: 2
Assist: 0
- Förväntad prestation: 2,0
- Verklig prestation: 2.0
0

Totalt för formationen:
Plus/minus: +3
Mål: 11
Assist: 5
Snittpoäng per match: 1,23

Kommentar:
- Till denna säsong har Eddie Davidsson omskolats till center. Ny i formationen är Nick Sorkin. Sedan tidigare finns den fenomenale avslutaren Jeremy Williams. Den spelare som enligt mitt förmenande inte kommit upp i förväntad prestationen är framför allt den sistnämnde, Williams. Här anser jag att det finns mycket mer att plocka ut och då framför allt i spelet fem mot fem. En förstaformation som snittar  1,23 poäng per match är helt enkelt inte tillräckligt bra. Eddie har gjort det förhållandevis bra som center men det som brister är ingen hemlighet. Skridskoåkningen. Nu ska han täcka upp bakåt i en formation där ingen spelare har riktigt bra fart under rören. Ingen lätt uppgift. Något som även syns under match där formationen ofta får omställningar mot sig och hamnar lite i brygga i egen zon. Att Williams lagt på sig mer muskler är fin-fint. Däremot är det inte helt lyckat om dessa muskler används till ett "brunka vid sarger" istället för att hitta lägen i slottet och avlossa stora kanonen!



2nd Line (offensiv)
Jan Urbas
Antal spelade matcher: 13
Plus/minus: +5
Mål: 5
Assist: 7
- Förväntad prestation: 3,0
- Verklig prestation: 3.5
+ 0,5

Fredrik Johansson
Antal spelade matcher: 13
Plus/minus: +3
Mål: 4
Assist: 10
- Förväntad prestation: 3,0
- Verklig prestation: 3.5
- 0,5

Cody Myrphy
Antal spelade matcher: 13
Plus/minus: +2
Mål: 5
Assist: 3
- Förväntad prestation: 2,0
- Verklig prestation: 3.0
+1

Totalt för formationen:
Plus/minus: +10
Mål: 14
Assist: 20
Snittpoäng per match: 2.6

Kommentar:
- Tillsammans redan förra säsongen. Jan Urbas och Fredrik Johansson. Redan då trivdes de ihop. Nu har de fått sällskap av lille ettrige Cody Murphy som gör det bra. Sett till poängproduktion finns inte mycket att anmärka. Jag upplever att det finns en fin balans i denna kedja. De orkar driva upp tempot offensivt, Urbas, och jobba stenhårt hemåt, Johansson, Murphy. Lika stabila i bägge zonerna. Gemensamt för alla tre spelare i denna formation är att de varit aningen bättre än mina förväntningar! Förhoppningsvis kan denna kedja utveckla sitt spel än mer. Ser gärna att Cody Murphy får komma i fler avslutslägen för sitt fina skott. 




3rd Line  (offensiv)
Niklas Lihagen
Antal spelade matcher: 13
Plus/minus: +3
Mål: 3
Assist: 2
- Förväntad prestation: 4,0
- Verklig prestation: 3.0
1

Matias Myttynen
Antal spelade matcher: 13
Plus/minus: +1
Mål: 2
Assist: 6
- Förväntad prestation: 3,0
- Verklig prestation: 3.0
0

Linus Svedlund
Antal spelade matcher: 13
Plus/minus: +3
Mål: 0
Assist: 5
- Förväntad prestation: 2,0
- Verklig prestation: 3.0
+ 1

Totalt för formationen:
Plus/minus: +7
Mål: 5
Assist: 13
Snittpoäng per match: 1,38

Kommentar:
- Här finns en spelare som jag hade om inte skyhöga, så åtminstone höga, förväntningar på. Niklas Lihagen. En forwardstank av kolossalformat. En spelare som kan driva med puck som ingen annan. Öppna upp det offensiva spelet med sin kraft och fart. Numera är han flankerad av Linus Svedlund och Matias Myttynen. En lösning som egentligen inte är dum alls. Linus Svedlund är en oerhört skicklig hockeyspelare och har tagit ett rejält kliv framåt denna säsong. En komplett spelare. Därför är jag inte förvånad över hans prestation. Det som saknas för honom är ett eller annat mål. Svarte Petter(!)  i denna formation är Myttynen. Där blir jag inte riktigt klok. Jag får emellanåt en känsla av att spelet i denna formation haltar betänkligt pga den sistnämnde. Detta skriver jag utan att på något sätt vara anklagande. Jag bara konstaterar. Vad är Myttynens roll i denna formation? Allt som oftast ser vi Lihagen driva in med puck djupt i anfallszon. Men sedan, tar det lite stopp! Denna formation sitter inne med ett kapital som behöver frigöras, släppas loss, komma ut. Men vem har nyckeln till detta? Är det Lihagen eller Myttynen? 




4th Line (checkingline)
Stefan Gråhns
Antal spelade matcher: 13
Plus/minus: -1
Mål: 1
Assist: 4
- Förväntad prestation: 3,0
- Verklig prestation: 3.5
+ 0,5

Jonte Berg
Antal spelade matcher: 13
Plus/minus: -2
Mål: 0
Assist: 0
- Förväntad prestation: 3,0
- Verklig prestation: 3.5
- 0,5

Christopher Fish
Antal spelade matcher: 13
Plus/minus: +1
Mål: 2
Assist: 2
- Förväntad prestation: 2,0
- Verklig prestation: 2.5
+ 0,5

Totalt för formationen:
Plus/minus: -2
Mål: 3
Assist: 6
Snittpoäng per match: 0,69

Kommentar:
- Här hittar vi ett nytillskott till årets trupp i form av Christopher Fish samt en återvändare i Jonte Berg. Att jag beskriver Jonte som en återvändare beror naturligtvis på att han fick sitt kontrakt rätt sent in på försäsongen. Han hölls på halster av vår sportchef, kan man säga. När det gäller "Fish" så är det i mina ögon en spännande bekantskap som jag har vissa förväntningar på. Varför vet jag inte, men det är en magkänsla, kan jag säga. Gemensamt för alla tre i denna formation är att de alla presterat aningen mer/bättre än jag förväntat mig. Ok, det rasslar inte i motståndarnas nät allt för ofta när dessa herrar är inne på isen, men, de gör ett genuint dagsverke i match efter match  med sitt uppoffrande spel. Stefan Gråhns är själva dynamon i denna formation som driver på. Jonte Bergs största egenskap är sannolikt det uppoffrande i defensiven. Både i spelet fem mot fem och i boxplay där han är närmast suverän. Samtidigt är han hela tiden ett hot offensivt tack vare sin eminenta skridskoåkning. Det Christopher Fish tillför i denna formation är lite mer offensiv spets än vad som funnits tidigare säsonger. 



Extraspelare:
Robert Lantosi
Antal spelade matcher: 13
Plus/minus: 0
Mål:1
Assist: 0
- Förväntad prestation: 3,0
- Verklig prestation: 2.0
- 1
Kommentar:
- Har fått begränsad speltid. När han väl får komma in på isen bidrar han med sin enorma speed.

-------------------------

Försök till summering:
- Ut mitt perspektiv är det endast två spelare som ännu inte levererat som förväntat. Å andra sidan är det inte vilka spelare som helst. Det är två spelare som förväntas leda laget. Jeremy Williams och Niklas Lihagen. Det finns absolut ingen anledning till panik i dagsläget. Däremot är det nog av yttersta vikt att Martin Filander funderar lite extra över hur dessa två spelare ska komma igång, ordentligt. Har de rätt omgivning i sina formationer? Finns det möjlighet till någon liten rockad? 

- Som jag ser det behövs tre olika spelartyper i varje kedjeformation. En pucktransportör som kan ta in trissan i offensiv zon, en playmaker som kan leverera avgörande passningar och sist, men inte minst, en avslutare. Tittar jag på våra fyra kedjor så ser det ut så här för dagen:

Förstakedjan:
Pucktransportör: ?
Playmaker: Eddie Davidsson
Avslutare: Jeremy Williams, Nick Sorkin

Andrakedjan:
Pucktransportör: Jan Urbas
Playmaker: Fredrik Johansson
Avslutare: Cody Murphy

Tredjekedjan:
Pucktransportör: Niklas Lihagen, Linus Svedlund
Playmaker: Matias Myttynen
Avslutare:?

Fjärdekedjan:
Pucktransportör: Jonte Berg
Playmaker: Stefan Gråhns
Avslutare: Christopher Fish

De formationer som fungerar bäst just nu, i match efter match, är andra och fjärdeformationen. Mycket beroende på att spelarna har  rätt tydliga roller. I förstakedjan saknas någon som enkelt kan transportera in puck i anfallszon och i tredjeformationen en uttalad spelare som tar avslut. Så tycker jag...

- Vem har då varit "bäst" så här långt? Jag lägger min röst på Jan Urbas som ser ut att gå mot en riktigt fin säsong i Gulsvart. Den energi han utstrålar i varje byte är fantastisk. 


Se där lite tankar inför framtiden!



16 oktober 2015

Snart i en blogg nära er...

Jaha, då sitter jag här. Sitter och funderar igen. Anledningen är förstås att jag ska göra det utlovade. En bedömning av våra forwards prestationer så här långt i seriespelet. Känns som ett alldeles utmärkt tillfälle då laget nu har några extra dagar med träning innan match mot Vita Hästen i Norrköping. Jag kommer göra min bedömning utifrån samma kriterier som i tidigare inlägg om våra backar.  Med andra ord huruvida spelare levt upp till mina förväntningar.

Förutom detta har jag för avsikt att se över vilken poängproduktion respektive kedjeformation uppnått fram till idag. Då utgår jag naturligtvis från de formationer som nu är aktuella. Med tanke på att jag lyfte fram viss kritik mot två kedjeformationer i gårdagens inlägg kan det vara vara klädsamt att få lite mer fakta i målet. 

Bara en sådan sak som att Fredrik Johansson plockar en hel del assistpoäng(10) och därmed ligger på en delad andraplats i assistligan. Det är inte illa. Inte nog med det. Samme spelare leder den totala poängligan när det gäller spel i powerplay! Nio av totalt fjorton poäng just den spelformen. Med andra ord kan spelare som inte syns så mycket i sin formation ändå bidra med många nyttiga poäng totalt sett. Nu menar jag inte att Fredrik inte syns i sin formation men jag hoppas ni förstår mitt resonemang.

Men, snart kommer mera..







15 oktober 2015

Inte seger men poäng - och GurkOlle gör helt om!

Tingsryd - Västerås 2-1 (sudden)
Direkt efter slutsignalen mot Tingsryd tyckte jag det var prutt och öken att vi inte förmådde vinna mot smålänningarna. När jag efter någon timme fått lite mer distans tänkte jag om. Nåja, i alla fall lite. Att inte förlora är även det en styrka. Visst, vi förlorade matchen men vi vann en poäng! Nu kan man ju tycka att vi med våra sportsliga ambitioner borde köra över en kaxig nykomling. Tyvärr är det inte så enkelt. En nykomling av TAIF:s kaliber har troligen samma ekonomiska muskler som vi själva har. Hur tokigt det än må låta. Med andra ord måste vi inse två saker:

- Vi är inte så bra som vi vill tro!
- De övriga lagen i denna serie är inte så dåliga som vi vill göra gällande!

Se bara på Pantern som idag besegrade AIK med klara 4-0 på hemmaplan! Vem hade stuckit ut hakan och påstått detta inför denna omgång? Inte jag i alla fall.

Det finns en stor fara i att vi som supportrar negligerar våra motståndare och inte tillskriver dem de styrkor de faktiskt har. Om vi inte gör detta kan vi inte på ett korrekt sätt bedöma vårt eget lags insatser. 

Ta bara Leksand hemma senast. Utifrån tabellplacering och inhöstade poäng ansåg en del att vi borde vunnit matchen. Så fel att tänka så. Om inte annat fick vi bevis för detta under matchens gång. Stundtals kunde man få intrycket av att det var Leksand som låg tvåa i tabellen, inte vi!

Faktum är att vi nu, efter tretton omgångar, bara förlorat två(2) matcher under full tid! Om någon hävdat detta inför säsongsstarten hade jag gladeligen köpt detta! 

Ur mitt mikroperspektiv anser jag att vi i vår kritik av det egna laget måste vidga vårt seende lite. Visst, jag håller med om att vi stundtals spelar som prutt. Att det inte flyter på. Att några spelare inte kommit igång, Att försvarsspelet stundom ser ut som Kalle Anka. Att offensiven emellanåt är lite av mycket väsen för ingenting. Det finns en hel del saker som tränare Filander måste styra upp. 

Men, och detta är rätt viktigt, det ser likadant ut för alla lag i serien just nu. Inget lag ångar på i match efter match utan att det missas, slarvas, krånglas eller fallerar i någon ände. 

Så länge vi hänger med i övre delen av tabellen finns det egentligen ingen större anledning till räfst och rättarting. Än så länge behövs ingen spelare, eller tränare, hängas ut på galgbacken för hån och bespottande. Just nu är det alldeles för tidigt att ropa på avgångar och slipa yxor. 

Filander, och Västerås, sitter egentligen i gyllene sits, om vi bara besinnar oss lite. Vi har alltså ett lag som ännu inte fått spelet att fungera men ändå ligger vi tvåa i tabellen? Är inte det en styrka i sig, så säg! Här finns med andra ord utrymme både för arbetsro och reflektion utan ett ständigt påminnande om ett uselt tabelläge(se förra säsongen).

När det gäller spelares prestationer så är det självklart att vi ska kunna förvänta oss mer på flera händer och fötter. Jag är dock fullständigt övertygad om att alla spelare, inför varje match, har ett ärligt uppsåt att göra allt de kan för att laget ska vinna. Det räcker långt för mig. Som jag sagt tidigare, vi ligger tvåa i tabellen, trots att vi tycks vilja kölhala en och annan spelare efter varje match.

Självklart räds inte jag att lyfta fram kritik mot laget. Det finns alltid plats för kritik. Dock är det klädsamt om kritiken är mer än bara en massa ord. Den får gärna innehålla lite substans. Jag ska härmed ge exempel på kritik som jag anser relevant:

- Vårt powerplay ger bra utdelning men jag anser ändå att det behöver spetsas till än mer. Vid flera tillfällen har de mål som tillkommit i powerplay genererats mer av en slump än som frukten av ett bra och genomtänkt spel. I dagens match lyste detta igenom.

- Vi har just nu bara två formationer som tycks fungera i match efter match. Det räcker naturligtvis inte. 

- Formationen med Sorkin, Davidsson, Williams är alldeles för tunn offensivt i spelet fem mot fem. Allt som oftast fastnar de i istället i egen zon. Här behövs ett nytänk. Här behövs en bättre skridskoåkare som kan transportera puck samt täcka upp defensivt. Williams är förvisso "starkare fysiskt" denna säsong men han får inte bli en "brunkare" på köpet! Var för sig besitter dessa spelare utmärkta kvaliteter som kan komma laget till godo, men, som formation faller det inte väl ut.


- Formationen med Lihagen, Myttynen, Svedlund, blandar och ger. Här upplever jag att Myttynen är Svarte Petter. Både Lihagen och Svedlund kan transportera puck. Det är bra. Däremot tycker jag inte de kommer till riktigt i offensiv zon. Myttynen blir inte delaktig i spelet, på något sätt. Var för sig duktiga och dugliga spelare, men, formationen blomstrar inte.

Men som jag skrivit i texten ovan. Än är det ingen ko på isen. Vi ligger tvåa i tabellen. Vi har ett gynnsamt läge inför fortsättning. Allt kan bara bli bättre. Är inte det jävligt bra, egentligen?


Nu kör vi över Vita Hästen!