29 mars 2017

Spelet krampade men tre poäng..




Huddinge - Västerås 2-3
Då stod man där igen, i Björkängshallen. Många, många år sedan sist. Tror det var på åttiotalet jag senast besökte denna anrika(!) ishockeylada. Vägen dit togs via Supporterbussen i trevligt sällskap med likasinnade. Tyvärr hade jag denna gång blivit bokad på "färdtjänstbussen" där utrymme för långbenta avsaknades totalt. Fick sitta som en ostkrok, ungefär. Ingen skugga ska dock falla på arrangerande VIK Support. Inte deras fel att bussen var byggd för dvärgar.


Matchen då? Ja, vad ska man säga. Den första perioden var en ganska ostrukturerad historia där Huddinge körde sitt race och vi desperat försökte hitta linjer i vårt eget spel. Ettan-hockey. Väldigt mycket skridskoåkning och väldigt lite tanke. En spelform som Huddinge behärskade bäst. I ett tidigt powerplay tog Huddinge ledningen efter att vi helt tappat en spelare mitt i slottet. En billig utvisning där vi bjöd på ett billigt avslut. Inte så käckt.

I en period där vi hade oerhört svårt att komma till ordnade anfall blev de sista minuterna oerhört lyckosamma. Inom loppet lyckades vi klämma in två puckar bakom en aningen darrig hemmamålvakt. Först ångade Niklas Lihagen igenom via en spelvändning och hängde in 1-1. Minuten senare, ny spelvändning, skott och retur, och Stefan Gråhns lyckades peta in ledningsmålet fram till 2-1. Två mål som tillkom mer av tillfälligheter än av ordnat spel men dock lika välkomna.

- Skönt att gå till pausvila i ledning....

-----------

Den andra perioden var riktigt bra. Under de första tio femton minuterna tryckte vi konstant tillbaka Huddinge i deras egen zon men trots massor av skott och avslut fick vi ingen utdelning. Istället kunde Huddinge, i spel fyra mot fyra, vinna tekning i vår zon, ta skott, och sedan hinna först på en retur och rulla in 2-2. Ett resultat som inte på något sätt speglande spelet på isen men å andra sidan speglade det problem vi burit med oss hela säsongen. Den totala avsaknaden av naturliga målskyttar!

-----------

Den tredje perioden blev en riktigt dyster historia. Vi hade fasligt svårt att överhuvudtaget ta oss organiserat ut ur egen zon. Huddinge rullade på, i byte efter byte, droppade ned pucken bakom våra backar och satte nytt  tryck. Vi fick hela tiden samma problem. Vi fastnade. Tappade puck. Kom inte ur zon. Mitt i Huddinges press kom plötsligt ett läge till spelvändning och till allas vår förvåning lyckades Jonte Berg hitta en retur efter skott och peta in ledningsmålet fram till 3-2. Momentet innan gjorde Henrik Lundberg en fantastisk parad och förhindrade ett mål bakåt. Så logiskt är det ofta i sporten ishockey. 

Om man trodde att det målet skulle ge lite energi och lugn i truppen så trodde man fel. Huddinge bara ökade trycket ned mot Henrik Lundberg och svärmade som "ilska bålgetingar" runt vårt mål. 

Endast ytterst sporadiskt lyckades vi transportera ned pucken i Huddinges zon resterande tid i den tredje perioden men vi lyckades nästan aldrig sätta något tryck mot mål. Det blev mer någon form av uppehållande spel så att piggare(!) spelare kunde komma in på isen. 

Med en stor portion tur, en storspelande Henrik Lundberg, och ett oerhört uppoffrande jobb i egen zon av alla spelare, lyckades vi till slut avgå med seger och tre poäng. Inte ett dugg rättvist sett till spelet i den sista perioden men det rör mig inte ryggen. Seger är en seger även om den är stulen.

-----------

Det som oroar mig mest är att linjerna i vårt spel fortsatt är ytterst diffusa. Man talar ibland om att spelare inte har kemi eller är dåligt synkade med varandra. Det är bärande argument under försäsong innan alla spelare blivit varma i kläderna och börjat hitta varandra. Det är dock inte alls bra när vi nu spelat över 60 tävlingsmatcher! Det såg banne mig sämre ut idag, spelmässigt, än vad det någonsin tidigare gjort denna miserabla säsong. De tre veckor av förberedelser inför detta kvalspel har helt enkelt inte burit frukt det allra minsta. Tvärtom har det allra mesta blivit sämre än det var innan. 

- Ur det perspektivet har vår tränartrojka misslyckats kapitalt, tyvärr!

Å andra sidan kan man säga att det är rätt bra att ha fem poäng efter tre matcher där vi i två av dessa "spelat som krattor". Spelet måste lyfta omgående om vi ska ha en chans att rädda vår status som lag i HockeyAllsvenskan. Spelarna kommer helt enkelt inte orka att bara "kämpa, kämpa, kämpa" i byte efter byte ytterligare sju omgångar. Jag är helt enkelt förbaskat missnöjd med att vi fortsatt får ut så oerhört lite spel ur vårt spelarmaterial! Närmast skandal.

Av de senaste sex perioderna ger jag bara godkänt för period två mot Huddinge. I övriga fem perioder har det mest varit ett planlöst åkande åt alla håll kombinerat med huvudlösa misstag. Det pinsamma är att vi spelmässigt faktiskt varit sämre än ettan-lagen vi mött hittills! Detta trots att vi på pappret har spelare som är minst lika bra och samt bättre

Det vi saknar allra mest i vår trupp är spelare som klarar av "det lilla spelet" med puck och klubba. Spelare som kan skydda puck, vända och vrida, och därigenom skapa situationer och möjligheter. Just nu är det bara Mikael Frycklund som visar upp den förmågan men han är givetvis alldeles för ensam. Fler måste kliva fram och våga hålla i pucken, vara lite kreativa, utmana. Inte bara lägga ned i sarghörnen och hoppas på det bästa. En frisk Markus Persson i offensiv zon hade betytt så oerhört mycket. 

Å andra sidan, har man inte finess och teknik, kör då det enkla budskapets filosofi. Rakare spel. Rakt mot mål. Lägg pucken mot mål. Skjut. Hur svårt ska det vara? Skott och retur. Gå stenhårt på kassen. Utmana motståndarnas backar. Hela tiden och konstant. 

Nåja, jag avslutar med att honorera alla spelare till en fantastiskt kämpainsats. Där spelare hade brister i teknik kompenserade man istället med massor av hårt arbete. 

Tråkigt dock att Stefan Gråhns fick kliva av efter första perioden p.g.a skada. Hoppas verkligen han är tillbaka redan till morgondagens match.


...det är ännu alldeles för tidigt att ge upp....



(Detta med tränarbyte-karusellen tar jag i nästa inlägg)





26 mars 2017

Öppet brev från oss supportrar till spelare, ledare, tränare, i Gulsvart


Tänkte försöka formulera några meningar från oss supportrar till spelare, ledare och tränare i VIK Hockey. Ja, jag vet att det kan upplevas förmätet att just jag, av alla, gör mig till talesman för alla andra som älskar VIK Hockey. Men nu är det som så att jag har en blogg som läses av både supportrar, ledare, tränare och spelare. Den får helt enkelt fungera som plattform för de tankar jag nu tänker formulera.



Till spelare,ledare, tränare, och andra ansvariga i VIK Hockey:

- Vi står nu tillsammans inför den tuffaste utmaningen sedan föreningen tvingades genomlida sin konkurs för knappt 17 år sedan. En konkurs som närmast var ofrånkomlig efter år av vankelmod och misskötsel. 

- Denna säsong hängde på en ytterst skör tråd. En lyckad rekonstruktion gav nytt hopp. En rekonstruktion vars framgång till stor del byggde på privatpersoners enorma engagemang vid sidan av traditionella sponsorer. Med privatpersoner menar jag supportrar som grävde djupt i sin egen börs för att på bästa sätt vara med och bidra ekonomiskt i syfte att rädda sin förening. Förutom det fanns det supportrar som närmast vigde sitt liv till att på alla tänkbara sätt hitta vägar till stärka föreningens ekonomi. Hundratals, kanske tusentals, timmar lades ned för att rädda föreningen. Rädda framtiden. 

- Även under innevarande säsong har supportrar visat sin kärlek till föreningen genom nya insamlingar. Den senaste under namnet #ByggaVIK. Pengar som skulle ge föreningen möjlighet att spetsa truppen inför eventuellt kvalspel. 

- Som supporterar har vi den största respekt för de förutsättningar som fanns inför denna säsong. En säsong som till stor del var vikt till att överleva. En mellansäsong. En säsong till att slicka såren för att därefter ta ett omtag. Inför säsongen 2017/18 skulle det återigen finnas utrymme för att bygga en mer slagkraftig spelartrupp.

- Som supportrar förväntar vi oss att varje spelare som iklär sig vårt matchställ alltid ger 100% för sin förening, för supportrar, för alla som gör anspråk på VIK Hockey som sitt lag. En kravspecifikation som är ytterst relevant och inte ett dugg oskälig.

- Den insats som laget visade upp senast mot Troja är ur det perspektivet ett stort hån mot alla oss som i match efter match, säsong efter säsong, stöttat både ekonomiskt och från läktarplats. Ett pungslag rakt i solarplexus, om jag måste förtydliga.

- Under hela säsongen upplever jag att vi supportrar från läktarplats har gjort ett gediget arbete för att stötta laget i både med och motgång. Någonstans känns det nu som att det är pay-back-time. Det är hög tid nu att laget, spelarna, tränarna, ger tillbaka lite av all den kärlek de trots allt åtnjutit av sina supportrar denna säsong.

Avslutningsvis hänvisar jag till det Stefan Gråhns uttryckte tidigare under säsongen: - Vill du inte spela i Gulsvart är det bara att - dra!


Tack för kaffet!







Vibbar av Titanic och lite om supportrar....

Det var en gång ett skepp....
Västerås - Troja 1-4
Man kan börja detta inlägg på lite olika sätt. Använda okvädinsord, som exempel. Tillskriva spelare alla möjliga och omöjliga invektiv. På Gurkburken är detta legio. Att hänga ut enskilda spelare och tillskriva dessa alla möjliga diagnoser som förklaring till dåliga insatser.  Låt mig ge ett litet exempel på detta:


På andra social medier, som Twitter, hittade jag andra exempel på supportrars besvikelse men på ett mer balanserat sätt:









Naturligtvis måste man som supporter få vädra ut sin besvikelse och lika naturligt kritisera spelare, laget, tränaren, sportchefen, det hör till. Däremot anser jag att man förbrukat sitt mandat som supporter när man ger sig på spelarna på ett mer privat plan. Döm gärna prestation men låt för i helvetet bli att gå till personangrepp! Ska det vara så svårt att förstå? Utöver det är jag rätt less på supportrar som envisas med att hålla fast vi det förgångna. Att älta skuldbördan bakåt i tiden hjälper inte ett dugg i nutid. Det är spelarna, ledarna, tränarna, sportchefer, i dagens VIK Hockey som försatt oss i den situation vi upplever nu. Det är samma spelare, ledare, tränare, sportchefer, som ska ta oss igenom och ut ur detta prekära läge. Detta tillsammans med alla oss supportrar som verkligen älskar Gulsvart oavsett prestation och utsatthet. 



För den som ännu inte begripit spelreglerna i lagsport kan jag upplysa lite om detta med några enkla rader. Det gäller att prestera över tid. Det gäller att vinna matcher. Det gäller att samla poäng. Gör man inte det hamnar man i problem, trubbel, elände. Vi gick in i årets seriespel med ungefär samma förutsättningar som flertalet andra föreningar i HockeyAllsvenskan. Vi kan utan vidare konstatera att vi inte lyckats förvalta vårt pund, våra möjligheter. Detta händer några lag varje säsong. Denna säsong blev det vår tur, eller otur.



Istället för att älta det som vi fått genomlida denna säsong(och tidigare säsonger) är det bara att hissa upp brallorna och gilla läget: 
- Vi var för dåliga för att klara nytt kontrakt utan kvalspel. Check!
- Vi har nu fått en andra chans att klara nytt kontakt i HockeyAllsvenskan. Check!
- Vi har börjat det negativa kvalspelet dåligt. Check!
- Vi har åtta omgångar kvar i kvalspelet innan vårt öde(!) är beseglat. Check!
- Vi har ännu inte förlorat vår status som lag i HockeyAllsvenskan. Check!
- Man kan nu välja att stötta sitt lag, eller, skita i det hela. Check!

Jag vet vad jag kommer göra, oavsett. Alla som vill kalla sig för "riktiga" supportrar kommer givetvis fortsatt stötta och tro på laget. Detta trots att många av oss, med all rätt, visar frustration och ilska när laget underpresterar. 


Vi ses i Huddinge!


25 mars 2017

Seger mot Tälje och nu väntar Troja (samt avsaknaden av tajming)

Klassiska gamla Scaniarinken



SSK - Västerås 2-3 (Sudden)
Efter en skön seger på övertid väntar idag Troja på hemmaplan. Och jag är lugn. Trygg. Säker på min sak. Vi vinner idag. Inget tjafs. Men först en liten tillbakablick mot matchen i Södertälje.

Mycket kan man säga om matchen men tänker försöker hålla ihop min text till några saker. Som till exempel vårt försvarsspel. Det var inte så stabilt som man kunde önska. Kanske jag ska uttrycka mig lite annorlunda. Försvarsspelet, med alla spelare inblandande, gick lite otakt. Det synkade inte riktigt. Försvarsspel börjar som bekant så fort man tappar pucken i anfallszon. Där har man att välja på att ligga kvar högt och sätta press, eller, falla av och ställa upp i mittzonen. Det var mest i avvägandet av detta som jag tyckte mig se viss ringrostighet. Vi lyckades sällan kliva på och sätta riktig press på SSK:s backar och, dessvärre, lyckades vi inte heller täta mittzonen tillräckligt bra. Det var troligen anledningen till att SSK då och då fick rätt långa anfall mot oss. Vår oförmåga att stoppa deras speed från egen zon ställde till det i vår egen, om jag säger så.

Väl i egen zon lyckades vi till största delen hålla de små, rörliga, och spelskickliga SSK:arna längs sargerna. Det var rätt okey. De hade i det stora hela väldigt svårt att hitta in med passningar för avslut i slottet. 

Våra egna spelvändningar såg man inte mycket av. Sällan kunde vi bryta SSK:s offensiv genom att erövra puck och snabbt hitta spelvägar ur egen zon. SSK lyckades mycket bättre med att ligga kvar och störa våra backar. Oftast fick forward komma ned djupt i egen zon för senare pucktransport mot fem väntande SSK:are i mittzonen. Och det, mina vänner, är inte optimalt. Det blir liksom ingen fart och fläkt i anfallsspelet på detta viset.

Allt ovan beskriva skyller jag till största del på dålig tajming. Dålig tajming på grund av ett nästan tre veckors speluppehåll. Även SSK visade prov på dålig tajming i sin defensiv, av samma anledning. Att träna som om det vore match är inte lätt. Det är bara i matchspel som spelarna kan hitta rätt tajming. Rätt känsla. Av den anledningen tror jag att både vi och SSK kommer prestera betydligt bättre i kommande spelomgångar. Betänkt att ettan-lagen kom från tuffa matcher och redan var inne i sitt flyt, sitt flow. Den fördelen är nu borta. Nu är vi med, helt enkelt.


Offensiven då? Tja, inte så mycket att orda om. Samma sak gäller där som tidigare nämnt med defensiven. Det tar någon match att komma igång. Offensiven börjar som bekant från egen defensiv zon. Är man lite valhänt och osäker redan där så slår det givetvis tillbaka hela vägen fram till motståndarens mål. Det blir inget riktigt flyt. Och lite så såg det ut mest hela tiden i matchen mot SSK. Det var enstaka individuella prestationer som gjorde att vi överhuvudtaget skapade något offensivt. Viljan  fanns, självklart, men återigen var tajmingen inte den bästa. Lägg därtill lite nya kedjekonstellationer så förstår nog alla att laget, spelarna, behöver någon match till innan saker faller på plats.

Oavsett allt ovan skrivna så tycker jag grabbarna i Gulsvart gjorde ett gott dagsverke. SSK var lite vassare offensivt men med bra målvaktsspel och några individuella spelarprestationer kunde vi kamma hem två värdefulla poäng.

0-1
Stefan Gråhns jobb vid sargen och framspelning till Daniel Bernhardt var exempel på individuell prestation, Daniel nyttjade läget i slottet föredömligt och dunkade in trissan.

1-2
Mikael Frycklund hade egen uppvisning gånger två i samma byte. Vände och vred med puck ute vid sarg för att sedan bryta in på mål. Andra gången gillt. Då lyckades Micke skicka in trissan under benskydden på Sahlin i SSK:s mål. Individuell prestation, igen!

2-3
Mikael Frycklund tog saken i egna händer och trampade förbi försvarande SSK:are i sudden. Bara skulle avgöra. Avslutade med att sprätta upp pucken högt. Så jävla bra!

I övrigt gladde jag mig oerhört åt att både Johan Jonsson och Markus Persson nu är tillbaka i spel. I och med detta kommer både vår offensiva och defensiva spets stärkas. Tycker bägge två presterade klart godkänt med tanke på så lång frånvaro från matchspel. Underbart, helt enkelt!

Som sagt, en godkänd insats av hela laget, men, det finns mycket att fila till och putsa upp. Förväntar mig att jag redan till dagens match får se ett betydligt mer samtrimmat lag. 

För idag mötet vi Troja! Ja, just det. Länge sedan sist. Ett Troja som vi ofta hade märkligt svårt med när de huserade i HA senast. Ett jobbigt lag, helt enkelt. Idag förväntar jag mig andra bullar. Med all respekt för våra motståndare så ska de inte ha något att hämta. De må vara fyllda av självtillit och självförtroende, men poäng i ABB Arena Nord kan de bara fetglömma. I sanning har vi spelat väldigt bra på hemmais allt sedan årsskiftet. Visst, någon dipp har det varit men överlag stabilt spel med många sköna poäng. Ur den aspekten känner jag mig lugn. Hur lugn som helst. Naturligtvis kommer Troja sprattla på allt vad de orkar men när Hesa Fredrik ljuder kommer vi stå där med tre nya friska poäng i börsen. 

Idag kommer nämligen Christopher Fish förgylla vår närvaro med två sköna baljor. Kom ihåg var ni läste det först! Han är nämligen ett födelsedagsbarn. Och då måste han få fira. Fyller 24 och är snart en riktig man.

Nu kör vi!






15 mars 2017

Äh, vad fan!

Tänkt poängkung i kvalet



Direkt efter slutsignalen i förlustmatchen mot Björklöven var det aningen tungt. Inte ridå, inte nattsvart, inte öken, bara tungt. Utgången av matchen var visserligen synnerligen dramatisk men på förhand lite väntad. Det var på något sätt inte i omgång 52 vi misslyckades. Vi mötte ett för dagen aggressivt och uppumpat hemmalag som med sin publik i ryggen orkade lite mer. Ett Björklöven som helt enkelt var lite bättre än oss för dagen. Vår insats var ur det perspektivet godkänd.

Men, vad fan!

I samband med Kick-Offen i tisdags kväll pratade jag som bekant med Christer Olsson. Vi var ense om att laget hade sumpat för många chanser redan tidigare under säsong. Matcher, segrar och poäng som glidit oss ur händerna. Som exempel pratade vi om hemmamatchen mot SSK där vi hade 1-0 och tokdominerade i 50 minuter men bjöd in SSK till sen kvittering och senare seger i straffläggning. En annan match var Vita Hästen hemma. Vi gör 1-0 i pp, Stefan Gråhns, i den andra perioden och får äntligen utdelning mot ett ganska vekt motståndarlag. Domaren dömer bort målet för "spelare i målgården". Gråhns bakre del på skridskoskenan är någon centimeter innanför målgårdens linje. Istället för ledningsmål och massa ny energi gör istället Hästen två snabba mål och håller undan till seger.

Två exempel på matcher vi tappat. Två av många, denna säsong.

Jag berättade för Christer hur jag från läktarhåll upplevde, gång på gång, att laget tycktes tappa energi, tappa fart, hamnade på hälarna, under sekvenser av matcher. Naturligtvis gick spelarna in med 100% men fick bara ut 75-80% i själva utförandet. Varför? Pratade om samma sak med Mikael Frycklund. Själv skyller jag på den ängslan som tyckts präglat lagets spel över hela säsongen. Laget fick aldrig riktig vila mentalt. Hela säsongen blev en hel lång rad med måste-vinna-matcher. Klart som fan att det tär på psyket. Spelarna fick aldrig riktigt njuta av en seger, en framgång, då de visste att de MÅSTE vinna nästa, och nästa, och nästa, match. Så tror jag. 

Som bekant började vi förlora redan under försäsongen. Vi förlorade tretton(13) matcher på raken innan den första segern kom. Först i omgång sju av seriespelet lyckades laget ta sin första trepoängare för säsongen 16/17! 3-2 borta mot Pantern och segermålet kom efter 59:35! (Fredrik Johansson) Det blev helt enkelt en jävla tung ryggsäck att släpa på. En ryggsäck som tyngde allt mer ju längre säsongen gick. Det räckte inte med den remarkabla uppryckning som skedde efter jul och nyår. Vi var redan för långt efter. 

- Oavsett vad spelarna, tränarna, säger så kan även en ärthjärna som jag förstå hur jävla tungt det måste kännas med en sådan start på säsongen. Visst, "många matcher och mycket poäng kvar att spela om", men, att börja en säsong med idel förluster kan ju sänka vem som helst mentalt!

Det viktiga nu är att spelare, tränare, ledare, tar med sig det som faktiskt var rätt bra in i det kommande kvalspelet. Under vårsäsongen gjorde vi många fin-fina insatser. Under vårsäsongen visade laget att de verkligen hör hemma i HockeyAllsvenskan. Under vårsäsongen spelade vi jämt med de allra flesta lag. Okey, vi dippade då och då, men det går utmärkt att förtränga. Jag kan, ärligt talat, inte se hur vi ska kunna misslyckas att behålla vår plats i andradivisionen i svensk ishockey. Vi är ett alldeles för bra lag för att kunna misslyckas.

Kan nämna att jag pratat en hel del med Mathias Bromé om Asplövens snöpliga sorti via negativt kvalspel. Asplöven hade trots allt gjort en skaplig säsong och spelat riktigt bra i många matcher. Hade dock haft en märklig benägenhet att tappa ledningar. Vet inte hur många matcher de lekte sig fram till ett par måls ledning för att sedan falla ihop i slutet. Enligt Mathias fanns det "inte på kartan" att de skulle åka ur. Men, det gjorde de. 

Skillnaden mellan oss nu och Asplöven då är att våra spelare har fått slita stenhårt i varje match i femtiotvå omgångar. De har aldrig haft möjlighet att åka på "en skridsko" för att ta poäng. Jag är övertygad om att liknande arbetsinsatser är fullt tillräckliga för att vi ska fixa nytt kontrakt. Det finns inga "porslinslirare" i vårt lag som vill åka runt och leka hockey. Det är en styrka. En jävla styrka. Vi har ett lag fullt av spelare som är vana vid att kriga i varje byte för lagets överlevnad. Det är just den egenskapen som kommer bli vårt vinnarvapen i kvalserien. Sanna mina ord.

För övrigt tror jag att Markus Bergman kommer blomma ut och bli lite av en poängmaskin nu när det behövs som mest!

Tack för mig...









14 mars 2017

Mingel i kvadrat med VIK Hockey

Kick-off inför kvalspelet



Hastigt och lustigt blev jag inbjuden till en kick-off med VIK Hockey. Den som hade den goda smaken att bjuda med mig var Jimmie Andersson från VIK Support. En riktig hedersknyffel, med andra ord. Eller så ville han bara ha med någon som pratade. Vad vet jag. Oavsett detta blev det för mig en kväll fylld av underbara möten med kända, okända, och andra sorters människor. Med andra sorters människor tänker jag mig de som jag inte visste vilka de var innan jag fick hjälp med att identifiera dem. 

Det finns ett uppenbart problem när man ska  mingla med ett gäng hockeyspelare. Man vet fan inte vem som är vem när de inte har hjälm och matchtröja på sig. Somliga ser ut som skolpojkar, andra som busar, medan en och annan kan tas för telefonförsäljare. Då finns det en enkel grundregel. Man går fram, presenterar sig själv, och ställer frågan: - Vem är du då? Det brukar ordna sig med det. 

Sedan finns det självklart spelare som känns igen, omedelbart. Någon, Marcus Dahlbom, genom dialekt, andra som Johan Jonsson, genom klädval. Den sistnämnde var för kvällen iförd någon form av lusekofta med psykedeliskt mönster. Jag frågade om den var hemstickad men fick ett undvikande svar. Tror banne mig det är frugan hans som försöker göra business. Lansera eget klädmode i truppen, typ. Så kan det bli när man är född och uppvuxen i metropolen Skultuna. 


Mikael Frycklund hade mycket att berätta. Bidrog starkt till att jag kom absolut sist till maten. Pratade om "fel klubbval" som en annan golfspelare som ursäkt till det mesta. Vet inte vad jag ska tro. Men trevlig var han. 

Jonte Berg fortsatte att hävda att hans plötsliga målform berodde på ren oförmåga att flytta på sig när skott kommer. Varför jag osökt tänker på Emil i Lönneberga varje gång jag träffar Jonte tynger mig ännu. Men det är något Astrid Lindgrenskt över hans uppenbarelse. Han skulle passa som hand i handske i filmen Mio min Mio. Bara en känsla jag har.

Christopher Fish bleknade märkbart när vi tog varandra i hand. Han som utmanat mig på dubbel armbrytning. Först vänster sedan höger arm. Eller om det var tvärtom. Att jag utmanat honom. Ibland sviker minnet på ett bra sätt. Tycker han åt väldigt lite för att vara en så aggressiv spelare. Petade mest i maten, vill jag påstå. Barnportion, rent av. 

Vår nye VD, Mats Brokvist, gav ett redigt intryck. Tillsammans, framför buffén, drömde vi oss bägge tillbaka till den tid då Rocklunda var Skräcklunda. En gemensam nostalgitripp med doft av tacos, kan man säga. Fick en god känsla, människokännare som jag är. 

Någonstans innan jag kom fram till buffén han jag gå fram och presentera mig för Anton Mylläri. Tyckte jag var skyldig honom det. Senast, vid ABB Arena, när han satt och dinerade efter en träning upplevde jag att han blev närmast skrämd av min uppenbarelse. Nu, slätrakad och nyklippt, försökte jag göra ett bättre intryck. Gick inget vidare, tror jag. Han såg lika frågande ut denna gång. Ett kapitalt misslyckande, med andra ord.

Chris Langkow, Jimmie Jansson, Linus Svedlund, var några andra spelare som jag hann hälsa på innan jag styrde kosan mot utskänkningen. Pust, höll på att glömma Christer Brostedt. Vi pratade om väldigt mycket men glömde det viktigaste. Båtlivet. Fick även möjlighet att hälsa på vår ordförande Mattias Jonson och den eminente statistikern Bosse Wallin.

Självklart, någon gång innan jag satte mig för att äta, sökte jag upp vårt tränarpar Christer Olsson och Tony Zabel. Ställde dem mot väggen, typ. Sa att "nu fan får ni rycka upp er". Nja, så kanske inte orden föll, om jag ska vara ärlig. Upptäckte, till viss förvåning, att jag förstod var Herr Olsson pratade om. Herr Zabel höll däremot 100% fokus på sin tacos. Men så är han Djurgårdare. Vet inte vad vi var ense om, jag och Christer Olsson, men det kändes bra att få "prata ut".

Andreas Appelgren slank med på ett hörn. Jag gör ju inte skillnad på folk och folk. Jag har ju lite vett och etikett, som bekant. Min tidigare känsla av att vistas på en öde ö, med sex backar öl och ett "Äpple", vore en rätt trevlig kombo. Alla som inte talar dalmål är övrigt alltid välkomna på min öde ö. För övrigt har Appelgren vettiga tankar. Om det mesta.

Naturligtvis hann jag säga hej och goddag till Patrik Zetterberg också. Skam vore annars. När jag väl satte mig till bords gjorde jag det i sällskap med bland annat Jimmy Gerdin. Han är något så fint som kommunikatör. Det märktes fan. Slutade aldrig kommunicera. Lite känslan av att jag satt framför en spegel, om ni förstår hur jag tänker. Men han klarade av två saker samtidigt. Klämma i sig Tacos och prata. Ungefär de kriterier som gäller för en kommunikatör, kan jag tänka. Själv har jag svårt för detta. Maten kallnar när jag pratar.

Uppdaterat 170315:
- Det finns risk för att det inte alls var Gerdin utan istället Jimmy Valhstedt jag surrade med! Så här ser Gerdin ut på bild enligt föreningens hemsida!



Ni förstår mitt dilemma, kanske!



Douglas Alenbring satt alldeles ensam vid ett bord. Så kan vi inte ha det tänkte jag och stegade fram. Fick en lång pratstund med den stundande publikfavoriten. Vi pratade naturligtvis tacklingar. "Det är svårare att tacklas än vad folk tror", sa han. Jag nickade instämmande. Vet själv hur ruskigt svårt det är att få fatt i bråkiga elever längs skolkorridorerna. Det gäller att ha perfekt tajming för att få in en bra träff, typ. Men känslan när man får in en riktigt praktträff är obeskrivlig. Om detta var vi rörande ense. August Nilsson slog sig ned under samtalet. En av våra lovande J20-spelare. Han gav ett klokt intryck. Eftertänksam. En kille med huvudet mer än att bära hjälmen. Nu vill jag inte på något sätt förringa Douglas i sammanhanget. Han var en skön bekantskap också. Bra grabb.

Hampus Larsson gled runt som den värsta gigolon under kvällen. Hade jag varit kvinna hade jag nog lagt an. Gratulerade honom till en fin säsong. Det tycker jag han var värd. Oj, höll på att glömma Stefan "Grålle" Gråhns som för kvällen lämpligtvis var iför en grå(!) skjorta. Berättade för honom att för mig var han årets "iskrigare" i Gulsvart. Han rodnade artigt och tackade för komplimangen. Mikael Frycklund, som åhörde detta, försökte lägga in en protest. Detta hörsammades självklart inte. Gråhns hade för övrigt redan hunnit med en bufférunda innan jag ens ställt mig sist i kön! Typiskt brunkare att ta sig fram till köttgrytan först. 

På vägen ut, eller när alla andra hade gått, blev jag kvar med några i foajén. Bland annat Lucas Zetterberg och Marcus Bergman. Jag ställde en fråga till Markus och jävlars vad han lade ut texten? Som bekant bor han hemma hos Christer Brostedt och det kanske råder någon form att talförbud där. Med andra ord passade han på. Intressant saker han berättade om sin egen säsong. Ibland undrar jag varför jag aldrig tänkt på detta med dold mikrofon. Under kvällen samlade jag på mig så  mycket stoff att det skulle räcka till ett hundratal blogginlägg, minst. Lucas Zetterberg hade vett nog, i kraft av sin ungdom, att mest lyssna till all den gemensamma klokskap som jag och Bergman förmedlade. Ungdomar ska lära sig att lyssna. Det är viktigt. Det enda jag sa till Lucas under kvällen var "skjut". 

Sist men inte minst fick jag förmånen att träffa en rad väldigt trevliga supportrar till VIK Hockey. Supportrar som på olika sätt bidrar till att skapa en härlig upplevelse för besökare i ABB Arena. Ni vet vilka ni är så jag väljer att inte namnge er i detta inlägg. Okey, en har jag namngivit. Det får räcka så för denna gång.

Om det är någon spelare, eller ledare, som nu känner sig försmådda för att jag glömt er i denna min genomgång så får jag leva med det. Ni är alltid välkomna med en erinran. Ni kan helt enkelt överklaga. Hur det går till rent praktiskt har jag inte en aning om men inga dörrar är stängda.

Vad är då min känsla efter denna kick-off med supportrar, sponsorer, spelare och ledare. Jo det ska jag berätta. Känslan är väldigt positiv. Efter eländets mörker är jag övertygad om att vi alla kommer bli belönade med både sol och värme. Precis som vår VD uttryckte det så är det upp till oss alla nu att se positivt på möjligheten vi har att vända säsongen mot ett lyckligt slut. Dysterkvistar och undergångare kan gå och gömma sig tills vidare. Dra något lumpet över sig. Gräva ned sig. Vad som helst. 

(Och där hann jag med att önska alltid lika välklädde Fredrik Johansson lycka till i det kommande kvalspelet)

Christer Olsson var väldigt tydlig med att vi har de verktyg som behövs för att gå iland med den kommande uppgiften. Nu gäller det bara att finputsa dessa verktyg till fulländning. En del i denna verktygsuppsättning är vi supportrar. Om grabbarna i laget är beredda att göra sitt då ska banne mig vi göra vårt. Jag är laddad, som fan!

För övrigt erbjöd jag mig att låna ut ett rum om det skulle värvas ännu en avdankad målvakt. Wi-fi, kabel-TV , hund, utsikt över lekpark, samt elak grannkärring ingår i paketet.



Tack för mig!






9 mars 2017

Flipp, flopp, plopp och kalkon denna säsong..

I ett tidigare inlägg roade jag mig med att titta på spelarnas produktivitet. Jämförde säsongerna 15/16 med 16/17. Statistik är alltid intressant även om den inte alltid berättar hela sanningen. Av den anledning tänker jag nu drista mig till att vara lite mer spekulativ och kanske rent av manipulativ. Jag ska nämligen lista spelarna efter mitt eget tycke och smak. Det blir Slagskott&Sargstuds egen lilla Oscars-gala. Nedanstående utmärkelser gäller med andra ord årets seriespel. När det gäller det kommande kvalspelet finns det möjlighet för alla spelare att komma med på nästa lista. Den som summerar kvalspelet. Nu kör vi...



Målvakter:
Nominerade:
- Henrik Lundberg och Marcus Dahlbom.

Vinnare: Henrik Lundberg
Här finns en klar vinnare i denna duell. Henrik Lundberg. Henrik har under säsong vid ett flertal tillfällen spelat på en nivå som hjälpt laget att vinna matcher. Jag har dock inte glömt Dahlboms fina inhopp när Henrik Lundberg skadades. Dahlbom gjorde därefter en rad insatser som höll god kvalitet. Men, Henrik Lundberg blir den solklara vinnaren då han dessutom stod merparten av matcherna. Ett mycket enkelt val! Räddningsprocenten stannade på 91.87%. Dahlbom ska dock ha cred för sin dialekt!

-------------------------------------



Backar
Nominerade:
- Jimmie Jansson, Hampus Larsson.

VinnareHampus Larsson
Två unga backar som tagit stora kliv i sin utveckling denna säsong. Hampus har sedan tidigare stått på gränsen till att bli en förväntade stabile backen på allsvensk nivå. Denna säsong hände det. Hampus började lite vingligt, som hela laget, men över tid växte han in i den kostym nu gör honom till en av våra främsta backar. Jimmie, med rykte om sig att vara en fräsig offensiv back, hade även han en vinglig inledning under säsongen. Såg stundtals alldeles för vek och bortkommen ut i defensiven. Men samma sak hände här som med Hampus. Jimmie började hitta rätt balans i sitt spel och avslutade säsongen förnämligt. Då undantaget insatsen sista minuter i sista matchen i grundserien. Min vinnare blir Hampus Larsson! 

Bubblare
- Simon Karlsson och Anton Mylläri.
Tyvärr drogs Anton med en besvärlig fotskada större delen av säsongen. Något som bevisligen hämmade honom i sitt spel. Detta oavsett vad tränaren Christer Olsson hävdar. Blandade insatser över säsong. Inte alls lika stabil i sitt spel som han var innan den förargliga knäskadan förra säsongen. Men, pojken är ung och kan komma tillbaka starkt till en ny säsong. När det gäller Simon Karlsson kom han in senare delen av säsongen och har inte riktigt hittat den rätta balansen i sitt spel. En puckskicklig back som vågar hålla i trissan men som skulle behöva röra på fötterna mer på isen. Två backar med stor potential som jag gärna ser i nästa säsongs trupp.
-------------------------------------


Forwards
Nominerade:
- Fredrik Johansson, Stefan Gråhns, Mikael Frycklund, Christopher Fish

VinnareStefan Gråhns
Då vår offensiv var ruggigt trubbig, och i vissa matcher helt borta, är det inte helt lätt att lyfta fram bästa forwards. Här försöker jag se till helheten över säsong. Vilken av dessa herrar har, i match efter match, presterat på en jämn och bra nivå. Mitt val blir Stefan Gråhns. Någon kanske lyfter på ögonbrynet över detta men låt mig förklara. Med all respekt för Gråhns så anser jag att han egentligen är en typisk brunkare. En brunkare som ska husera i en 3: eller 4:e lina. Där ska han vara en jobbig jävel som tar sig in under damaskerna på motståndarna. Denna säsong har den gode Gråhns fått iklä sig en mycket större roll i laget. Något som han, i mina ljusblå ögon, klarat av på ett förtjänstfullt sätt. I ett lag med närmast dysfunktionell offensiv har han lyckats prestera nästa lika många poäng som föregående säsong. Han har flitigt deltagit i alla spelformer och gjort detta med äran i behåll. 

Även Fredrik Johansson gjorde en stabil säsong men där hade jag förväntat mig en än större poängskörd. Han hade perioder under säsongen då han mer eller mindre körde fast. Mikael Frycklund blandade och gav för mycket i prestation men avslutade starkt. Christopher Fish säsong är än märkligare. Från måltjuv till passningsgeni! Hur gick det till? Kan man hoppas på att Fish till nästa säsong kör en kombo? Fortsätter passa fram till mål men även sätter en massa kassar? 

Bubblare:
- Nej, jag passar. Det var jämngrått i övrigt. Det behövs mer för att komma med på mina listor, typ!

-------------------------------------






Årets Kalkon!
Nominerade: Christer Olsson, Andreas Appelgren, Tony Zabel.

Vinnare: Hela gänget!
Missförstå mig rätt nu. Jag har inget personligt mot någon av dessa tre herrar. De har sannerligen slitit hela säsongen fram till dags datum för att rädda oss undan det stundande kvalspelet. Men, när laget nu sitter i skiten och riskerar att förlora sin status som HockeyAllsvenskt lag är betyget självklart. Kommentarer i övrigt överflödiga. Dessvärre kan inte ens ett lyckat negativt kvalspel städa bort denna utmärkelse. Tuffa bud!

-------------------------------------



Årets Flopp!
Nominerade: Niklas Lihagen, Chris Langkow, Markus Persson

Vinnare: Niklas Lihagen

Ett nyförvärv som inte presterar, ett nyförvärv som försvinner pga skada samt en spelare som ger intryck av att vara på en annan planet! Den förste som faller bort är Markus Persson. Men det är lite märkligt det hela. Visste man om att han drogs med ett skadeproblem redan från början? Var det en chans-värvning. Hoppades man att han skulle hålla? Frågorna staplar sig men svaren är få. Men misstanken har förts fram att så var fallet. Chris Langkow är egentligen utan skuld på sitt sätt. Han kan inte rå för att han är för dålig. En felvärvning helt enkelt. En spets som var trubbig. Ur det perspektivet passade han perfekt in i ett lagbygge med redan trubbig offensiv. Kvar har vi då Niklas Lihagen. Detta mysterium? Efter en mycket lyckad sejour i Karlskrona värvades han in till förra säsongen. En tänkt härförare på isen. Av detta blev platt och intet. En ganska anonym säsong. Till denna säsong var det dags för revansch. Att visa upp sina förmågor. Att vara en av få ledande spelare i laget. Och vad hände? Efter en väldigt fin försäsong där Lihagen var riktigt på hugget dog allt ut när serien startade. Allt var som vanligt. Intetsägande, trött, oinspirerat, såg det ut på isen. Det gick så långt att Lihagen tog en timeout. Nej, detta duger naturligtvis inte. En solklar flopp i mina ögon! Lihagen får gärna blomma ut och leda laget i det negativa kvalet, men floppen kommer kvarstå..

-------------------------------------



Årets Plopp!
Nominerade: Lucas ZetterbergAlbin Johansson


Vinnare: Lucas Zetterberg
Ni kan historien om Lucas Zetterberg. Han var missnöjd förra säsongen. Fick inte speltid i A-laget. Lackade ur och flyttade norrut. Drog till Skellefteå. Stor halla-ballo i lokaltidningen. Många undrade vad som stod på. Röster höjdes där man tyckte att pojkfan var både curlad och bortskämd som inte ville vänta på sin chans. Allt detta är nu historia. Lucas tog sitt förnuft tillfånga och vände hem. Ett bra beslut. Denna säsong har han fått sitt genombrott på A-lagsnivå. Smällde in tio mål och samlade ihop totalt 22 poäng. Inte illa alls. Än fattas det lite i hans spel fem mot fem men i powerplay är han redan idag en av lagets viktigaste kuggar. En klar "plopp" i mina ögon. När det gäller Albin Johansson är det lite av en Buster-historia över det hela. Kom in sent under säsong från Arboga. Fostrad i Örebro. En stark defensiv back som klev in i laget som gjorde riktigt bra ifrån sig. Till nästa säsong ser jag gärna att han får nytt kontrakt. Detta oavsett serietillhörighet.


Så, tack för mig!



5 mars 2017

Beröm och kritik, i lagom doser spelare för spelare..

Siffror, statistik, i en röra..


Jaha, så sitter man här med verkligheten i sitt knä. Det blev mer pannkaka än sol även om jag tröstar mig med att våren, och solen, är i antågande. Efter femtiotvå omgångar får vi nu kämpa för att behålla vår status som lag i näst högsta divisionen genom ett spännande och ovisst kvalspel. Själv sitter jag lugnt i båten. Är för stunden övertygad om att vi kommer klara av även denna prövning. Trots allt gick vi, föreningen, genom skärselden redan innan denna säsong. Ett negativt kval är intet att jämföra med en ytterst oviss rekonstruktion. 

Trots en säsong som inneburit mer sorg än glädje har jag nu för avsikt att ge uttryck för mina egna tankar när det gäller spelares prestationer fram till dags datum. Det gör sig inte så lätt, minsann. En anledning till detta är naturligtvis de berg-och-dal-bane-prestationer både lag och spelare uppvisat. Det är inte lätt för någon spelare att hålla en jämn prestationsnivå i ett kollektiv som svajar betänkligt prestationsmässigt från gång till annan.

Det första som slår mig när jag börjar nagelfara statistiken spelare för spelare är att några har presterat bättre än vad jag trodde! Min granskning kommer självklart bli lite haltande då det inte är så många spelare kvar i truppen från föregående säsong. 

Det andra som slår mig, när jag tittar på tidigare säsongers laguppställningar, är att vi denna säsong spelat utan en tongivande förstaformation. Istället vill jag påstå att vi denna säsong kämpat oss fram med en andra, en tredje, och två fjärdeformationer. Vi har helt enkelt saknat den spets i laget som vi tidigare varit så bortskämda med under en lång rad av säsonger.

Minns även hur vår sportchef Andreas Appelgren uttryckte sig när han byggde årets trupp. "En kärna av mer etablerade spelare omgivna av unga mer oprövade som ska sätta personrekord i prestation". En tanke god som någon utifrån de ekonomiska förutsättningar som var givna. Frågan jag ska försöka besvara är om denna önskan uppfylldes. Lyckades de unga, mer oprövade, sätta personrekord i prestation? Det får bli en subjektiv bedömning. 


Nåja, låt oss börja med att se hur de "gamla" spelarna levt upp till förväntningar. Spelare som tidigare säsonger haft en mer undanskymd(!) roll men som nu förväntades leda laget. Detta skrivet utan en tanke på att ringakta deras tidigare roller i laget.

Stefan Gråhns säsongen 15/16  6|21|27
Stefan Gråhns säsongen 16/17  9|16|25
Matcher 52|52

Fredrik Johansson 15/16    8|17|25
Fredrik Johansson 16/17  12|15|27
Matcher 36|52

Christopher Fish 15/16    17|6|23
Christopher Fish 16/17    8|15|23
Matcher 49|47

Eddie Davidsson 15/16      8|11|19
Eddie Davidsson 16/17    12|10|22
Matcher 43|52

Niklas Lihagen 15/16      7|9|16
Niklas Lihagen 16/17      6|9|15
Matcher 41|44

Lucas Zetterberg 15/16          0|0|0
Lucas Zetterberg 16/17     10|12|22
Matcher 22|49

Linus Svedlund 15/16     3|9|12
Linus Svedlund 16/17     5|7|12
Matcher 52|49

Hampus Larsson 15/16     1|3|4
Hampus Larsson 16/17     3|3|6
Matcher 52|52

Anton Mylläri 15/16         2|10|12
Hampus Larsson 16/17     4|12|16
Matcher 36|48

Alexander Lindelöf 15/16      1|1|2
Alexander Lindelöf  16/17     0|3|3
Matcher 15|45


Jonte Berg 15/16         0|5|5
Jonte Berg 16/17         3|2|5
Matcher 47|30

Mikael Frycklund  15/16       9|12|21
Mikael Frycklund  16/17     11|16|27
Matcher 50|51

Totalt poäng alla spelare 16/17: 205
Snitt per spelare 16/17: 17

En ganska intressant statiskt, tycker jag. På sitt sätt överraskande. Ovan nämnda spelare har, förutom Lucas Zetterberg, varit väldigt stabila i sin poängproduktion. De har i det närmaste hållit exakt samma nivå som den tidigare säsongen.

Notabelt:
- Fish har vänt på siffrorna. Förra året många mål, denna säsong många assist! Varför har det blivit så?

- Lucas har fått betydligt större roll i laget. Har mosat in många mål och poäng i powerplay. Dessutom mer än dubbelt så många matcher under denna säsong.

- Frycklund spelade som bekant i Asplöven förra säsongen men gör nu sin poängmässigt bästa säsong i HA. Han får vara med "gamlingarna" på tidigare meriter i föreningen.

- Har utelämnat en spelare som Johan Jonsson då denne varit skadad till största delen denna säsong.


Utifrån ovan redovisad statistik vill jag bestämt hävda att dessa spelare, med undantag av Lihagen, har presterat på förväntad nivå. Däremot inte på ö n s k a d nivå! Viss skillnad. Jag, och fler med mig, hoppades att dessa spelare skulle orka med en nivå till just denna säsong. Ur det perspektivet är jag lite missnöjd. Men, som sagt, det är inte prestationen hos dessa spelare som nu försatt oss i negativt kval även om de i mina ögon gärna fått producera lite mer.

-----------------------------


Nu går vi vidare och tittar på de komplementspelare som värvades in till denna säsong. Några kom tidigt andra lite senare. Några via try-out, andra fick kontrakt direkt. Det dök även upp en och annan lånespelare under säsong. Gemensam nämnare: Spelare som skulle blomma ut och sätta personliga rekord. Undantaget då vår spetsvärvning(!) Chris Langkow.

Jimmie Jansson 16/17 3|8|11
Matcher 51

Marcus Bergman 16/17    8|7|15
Matcher 49

Rasmus Edström 16/17 2|6|8
Matcher 45

Jesper Andersson 16/17 1|0|1
Matcher 40

Daniel Bernhardt 16/17  4|1|5
Matcher 28

William Wikman 16/17 4|4|8
Matcher 28

Simon Karlsson 16/17 3|9|12
Matcher 24

Kalle Jellvert 16/17 0|1|1
Matcher 17

Chris Langkow 16/17    0|3|3
Matcher 13

Gustav Ahnelöv 16/17 1|1|2
Matcher 19

Christoffer Jansson 16/17 0|2|2
Matcher 18

Hampus Wallin 16/17 1|0|1
Matcher 12

Totalt poäng alla spelare 16/17: 69
Snitt per spelare 16/17: 6


Som synes att rätt magert poängutfall på denna grupp av spelare och här ligger nu en förklaring till att säsongen blev som den faktiskt blev. Andreas Appelgrens fingertoppskänsla fick sig en smäll, kan jag med visst fog påstå. Antingen det eller så lyckades inte Christer Olsson att få spelarna att blomma ut som förväntat. En annan förklaring kan helt enkelt vara att spelarna inte hade potential att blomma ut! Trots detta tycker jag det finns några spelare som får godkänt i denna grupp:

- Simon Karlsson, inte helt lätt att komma in i konkurrerande klubb mitt i säsong. Åkte dessutom på skada efter några matcher och fick starta om. Ur det perspektivet en godkänd poängskörd.

- William Wikman, alltid på språng. Tyvärr fick nog inte den gode Wikman det understöd som var det bästa alla gånger. En sådan speedig forward måste få puckar på bladet, i fart. Något som sällan hände.

- Jimmie Jansson, växte under säsong. Från valpig till stabil. En tänkt offensiv back som fått lägga mest energi på defensiven och oftast gjort det bra.

- Marcus Bergman, kom in som en frisk fläkt. Rejäl, resolut, och vägvinnande i sitt spel. Dock försvann han prestationsmässigt över tid. Poängproduktionen närmast upphörde.

Även om jag nu ger dessa spelare "godkänt" har de levererat för lite poäng för lagets bästa. De har med andra ord inte varit dåliga men inte heller tillräckligt bra. De har inte presterat "personbästa" i varje match, helt enkelt.


Avslutningsvis i min spelargenomgång kommer jag nu till de som underpresterat, på riktigt:

- Chris Langkow, kom in som en tänkt välgörare och räddare. Har bara spelat tretton matcher men det innebär inte att man undgår kritik. Är man tänkt som spets måste man leverera. Så enkelt är det. Ur det perspektivet ett monumentalt misslyckande. Dock har han ännu chansen till upprättelse. Blommar han ut i kvalet och leder oss till nytt kontrakt är mycket förlåtet!

- Kalle Jellvert, lån från Örebro. Gav osynlige mannen ett ansikte! Förväntade mig mycket mer av spelare som står på gränsen till spel i SHL.


-----------------------------


Ännu en liten jämförelse:
Säsongen 15/16 total poäng för de 13 främsta i interna poängligan: 310
Säsongen 16/17 total poäng för de 13 främsta i interna poängligan: 227
Minus: 26.77%

Säsongen 15/16 total poäng för 14 - 25  i interna poängligan: 62
Säsongen 16/17 total poäng för 14 - 25  i interna poängligan: 43
Minus: 30.65%

Total poäng 15/16 spelare 1- 25 i interna poängligan: 372
Total poäng 16/17 spelare 1- 25 i interna poängligan: 260
Minus: 30.11%

Ur detta kan man utläsa att vi under denna säsong tappat både i gungor och på karuseller. Dels har de bästa spelarna tillsammans producerat mindre poäng samt övriga har inte lyckats kompensera detta poängbortfall. Vi har kort sagt varit lite för dåliga både i toppen, mitten, och botten. Något som vi också sett med egna ögon under innevarande säsong. Nu kommer inte detta som någon större överraskning, egentligen. Man kan se detta poängtapp som något synnerligen naturligt om man har den västen på. Förhoppningen denna säsong var sannolikt att "övriga spelare" skulle orka bidra liter mer.

- Men återigen, jag har inte känslan av att alla spelare slog personbästa i alla matcher, och då måste man fråga sig, varför?

Jag kan inte direkt påstå att jag blivit klokare av att sammanställa detta blogginlägg. Det enda jag gjort är att presentera lite siffror och statistik. Statistik som kan tolkas efter viss behag. Som bekant kan statistik understundom vara utmärkt till att ge understöd för ens egen tes. Man redovisar helt enkelt de siffror som stödjer den egna agendan. Men sån är inte jag, nej nej. Nu gäller att gå vidare. Ställa de rätta uppföljande frågeställningarna. Men det pallar jag inte med just nu. Det tar jag i nästa inlägg. Så får det bli!

En given fråga blir givetvis - vem ska AVGÅ!

På återläsande...






4 mars 2017

46 sekunder....så lite fattades!

Marcus Jonsson - Björklöven, vinnare!



Björklöven - Västerås 3-2
Det kunde man ge sig fan på! Vi torskade mot Björklöven i årets viktigaste match. Surt sa räven men kul för Marcus Jonsson och grabbarna i grönt. Efter matchen kunde jag i mitt twitter-flöde följa många supportrars arga, ilskna och besvikna kommentarer. Fullt naturligt med all denna frustration som flödade likt en vårflod genom det digitala nätet. Det som slog mig var bland annat detta med avsaknaden av vinnarkultur som kom upp. Att vi alltid är "sämst när det gäller". Sett till våra senaste säsonger något som verkligen finns fog för. Kanske även över längre tid. Men just i denna match, denna miserabla säsong, anser jag inte att epitet stämmer riktigt. Vi var inte "sämst" i dagens match mot Björklöven. Vi har spelat än sämre i tidigare matcher denna säsong. Betydligt sämre, till och med. 

Det var inte i kvällens match mot Björklöven vi spelade bort våra chanser att undvika negativt kval. På något sätt hade vi chansen t r o t s detta. I det stora hela gjorde laget en så pass stark insats som man kunde förvänta sig med tanke på alla tidigare insatser denna säsong. Man kan kort och gott säga att vi spelade bort våra chanser att undvika negativt kval redan under seriens första sex omgångar. Hela hösten var ett närmast konstant mörker av icke-prestationer. Hela hösten lade vi grunden till att hamna i ett negativt kval. Efter jul och nyår har dock laget, av och till, gett förhoppningar om något bättre. Om en möjlighet att undvika den ödesmatch som nu blev fallet uppe Umeå. Men, återigen, vi lyckades misslyckas för många gånger på vägen. 

Så att påstå att vi var "sämst när det gäller som mest" denna säsong äger inte riktigt bärighet av den enkla anledningen att vi har varit för dåliga, hela säsongen. Om ni nu förstår hur jag tänker. Däremot är det ställt utom allt tvivel att vi var "som sämst när det gällde" i SHL-kvalet mot KHK och Rögle. Då hade vi innan det varit en maskin som bara malde ned våra motståndare. Närmast oövervinnerliga. Att då misslyckas så kapitalt som vi gjorde mot KHK och Rögle var en riktig styggelse.

Vad jag försöker säga är att vi kanske hade allt för stora förväntningar på lagets förmåga när nu allt ställdes på sin spets. Vi kanske närde en naiv önskan om att det bortaspel som inte funnits tidigare under säsongen plötsligt skulle infinna sig! Vårt borta-facit denna säsong har ju inte varit direkt lysande, om man bara tänker efter. 

Utifrån detta anser jag att laget gjorde en klart godkänd insats mot ett vilt kämpande Björklöven. Naturligtvis hade jag önskat mer, men, vi kanske var för fega. Eller så orkade inte grabbarna. Trots allt gick vi runt på tre kedjor i större delen av matchen och det märktes. Björklöven som trummade på med fyra kedjor orkade hålla bättre fart fram till slutet. Varför C Olsson valde att gå på färre spelare vet bara han. Hade vi hållit undan hade ingen ifrågasatt hans matchning. Nu, vid förlust, kan man ha synpunkter om det var klokt.

En annan sak som dök upp var det mer traditionella. Att leta syndabockar. Visst, Mylläri kunde agerat lite mer resolut och kanske avvärjt Lövens kvittering till 1-1. Visst, Jimmie Jansson kanske inte skulle jagat puckförare bakom målet innan Lövens 3-2. Men vi kan vända på steken och titta på de mål vi gjorde. Då var det Löven som tappade markering och vi fick utrymme att göra mål. Speciellt vårt 1-0 genom Lucas Zetterberg. Där var inte Löven vakna. Så kan man hålla på. De allra flesta mål tillkommer faktiskt på grund av motståndares misstag. Eller egna. Så har det alltid varit och kommer vara.

När jag granskar Lövens 3-2 mål ser jag tecken på det jag beskrev ovan. Lite trötthet. Även om Jimmie Jansson "gick bort sig" bakom eget mål fanns Fredrik Johansson till hands för att stöta mot Lövens målskytt. Men, han hann inte fram med klubban. Det handlade om någon tiondel. Med lite piggare ben, och hjärna, kanske "Freddan" hunnit med att ta bort det skottet. Små marginaler, tillfälligheter, slumpen. Henrik Lundberg var egentligen perfekt placerad när skottet kom. Nu uppfattade jag avslutet från Zach Hamill som halvt misslyckat, men, det blev perfekt. Kan aldrig tänka mig att han medvetet siktade u n d er Lundberg. Gissningsvis ville han skjuta högt men pucken gick istället längs isen under Lundbergs benskydd. Slumpen, tillfälligheter, tur, flyt, vad du vill. 

Det målet satte på sitt en symbolisk punkt för vår säsong 16/17. Ett halv misslyckat avslut(!), som blir perfekt! 

Det fanns dock en spelare i Gulsvart som stack ut lite extra, som i varje byte försökte vara konstruktiv, som bidrog. Både offensiv och defensivt. Mikael Frycklund. Tycker han stundtals var strålande på isen. Vi hade behövt två, tre, fyra spelare till av Frycklunds dignitet på isen denna kväll.

Sammantaget är jag inte allt för bedrövad över förlusten. Vi föll, i min ögon, med flaggan närmast i topp. Fyrtiosex sekunder. Så lite skiljde mellan succé och fiasko denna kväll. Fyrtiosex sekunder av en säsong som bestått av 187 200 sekunder. Hade vi klarat oavgjort skulle vi troligen hyllat hela laget för sin insats. Fyrtiosex sekunder, kan göra stor skillnad.

Nu laddar jag om. Ikväll känns det tungt men i morgon är en ny dag. Ett negativt kval kan vändas till något positivt. Nu vill jag vara med och skapa en positiv stämning inför stundande kvalspel. 

Avslutningsvis vill jag gratulera Björklöven. Starkt att vinna när man inte lyckats vinna på hemmais tidigare denna säsong. Om sedan Löven är "bäst när det gäller" låter jag vara osagt. Det får andra bedöma.


Tack och godnatt!

3 mars 2017

Jag litar på laget, och Gråhns.

Länk


Ja så är det då dags. Det möte som spekulerats om allt sedan juletider(!). Under sextio minuter ska det nu avgöras. Ja, skriver sextio. Det är den tid som Björklöven har till sitt förfogande att vinna och och därmed säkra sin status som ett HockeyAllsvenskt lag även nästa säsong. Vi själva tar gärna lite längre speltid för det innebär att det är vi som går vinnande ur kvällens match. Ett oavgjort resultat räcker. 

Nu är inte denna ordning till någon större fördel då det är närmast omöjligt att spela för ett oavgjort resultat. I fotboll kan det fungera, men inte i en sport som ishockey. Med andra ord finns det bara en väg fram för laget och det är seger. Gå för seger. 

Som vanligt ska det ältas lite om vilket lag som nu har störst möjligheter att vinna kvällens makalöst viktiga match. Björklöven med sitt usla hemmafacit möter Västerås med minst lika uselt bortaspel. Inget av lagen har någon större ordning i någon spelform. Inget av lagen har någon spelare som kan förväntas gå in och avgöra matchen. Båda lagen har målvakter som kan spika igen. Så där kan man hålla på rätt länge men är samtidigt rätt ovidkommande. Allt statistik kan stoppas undan i garderoben en gång som denna. Nu gäller bara nu. Inte då, inte sedan, bara nu. Just nu.

Det lag som är bäst i respektive spelmoment på isen kommer vinna matchen. Så enkelt är det. Det lag som vinner flest närkamper och gör flest mål, vinner, typ. Ur det perspektivet är inte uppgiften på något sätt oöverkomlig för Gulsvart. Se till att vara lite lite bättre hela tiden överallt. Vinn din tvekamp, täck skott, lås fast pucken, boxa ut din gubbe, spela enkelt när det behövs, etc etc.

Idag är det därmed en dag för hjältar! Passar på att använda mig av ett citat som beskriver vad jag tycker våra spelare ska tänka på i kvällens match....

"Skillnaden mellan en hjälte och en ynkrygg är bara ett steg åt sidan"
[Jean-Jacques Rousseau]

Vi älskar alla de som försöker. De som försöker har alla förutsättningar att bli, hjälte. Vi supportrar kommer utan vidare acceptera en förlust om vi sett att spelarna verkligen försökt. Att de gett allt. Att de offrat sig för laget, för föreningen, för oss supportrar i sextio minuter. Då kommer i alla fall jag lyfta på hatten oavsett utgång.

Men finns det då ingen, inga, spelare i vårt lag som kan förväntas kliva fram när det verkligen gäller? Jo, de finns. Vi har sett det under de senaste matcherna. Krutgubbarna! Niklas Lihagen, Fredrik Johansson och Stefan Gråhns. När andra spelare i truppen sett aningen vankelmodiga ut på isen har dessa tre eminenser klivit fram ur dimman och satt laget i förarsätet. Lihagen som under hela säsongen fått bära stämpel som tämligen misslyckad och usel har börjat röra ordentligt på fläsket. Fredrik Johansson som slitit räv i match efter match utan att få speciellt mycket utdelning har hittat en ny högre nivå i sitt spel. Stefan Gråhns, mannen med den evigt glappande käften, har pratat mindre och och bidragit mer än någonsin på isen.

Det finns mer:

Mikael Frycklund som haft en ganska "varierande" säsong har även han klivit upp en nivå de senaste matcherna. Tre mål på de två senaste. Bara en sådan sak!

Hampus Larsson som fick pris VIK Supports Hederspris för sin säsong blir bara bättre och bättre.

Simon Karlsson ser allt hetare ut. Vill verkligen vara med och skapa. Vågar delta allt mer i det offensiva spelet.

Sedan får vi inte glömma att det i truppen finns en viss Christopher Fish. Ja, jag vet. Det ser ofta fumligt och famlande ut när han stormar fram över isen med puck och klubba. Han har haft en rätt knepig säsong där framförallt målskyttet gått i stå. Glöm dock aldrig hans rötter. Han är skotte! Och rödhårig! Dessutom har han ärvt sin vinnarmentalitet av farsan, Andrew. En halvt galen mittback i fotboll på sin tid. Skulle inte förvåna mig det minsta om det är just "Fish" som kliver fram en kväll som denna! Ja, jag förväntar mig faktiskt det. Jag förväntar mig att just i denna match kommer "Fish" kliva fram och stänka in en puck ur omöjlig vinkel.

I allt övrigt är vem som helst välkommen att kliva fram som hjälte. Varför inte Jonte Berg? Berg som nu är inne i ett för honom hysteriskt målstim. Tre mål, under samma vårsäsong! Har väl inte hänt sedan han härjade i Arboga. För min del får gärna Jonte dela hjälteglorian med "Fish".


När det gäller kvällens motståndare Björklöven måste jag säga att det känns tokigt. Tokigt ur den aspekten att jag gillar Löven som lag. Inte bara för att Marcus Jonsson, Jonas Emmerdahl och Cody Murphy nu spelar där. Nej, det handlar om rötter. Som liten växte jag upp i Västernorrland bara sex-sju mil från Umeå. Det blev många besök i Björkarnas stad. Lite senare i livet hade jag en moster som bosatte sig där. En moster som under en tid hade en fästman som spelade i Teg! Hans namn var Jan Roger Öberg och när han var i Rocklunda, för match mot VIK, kom han senare under kvällen på hembesök. Till min oerhörda glädje fick jag hans matchklubba som present!


Kort sagt, jag gillar Björklöven som lag och förening och tycker det är väldigt tråkigt att det nu står mellan oss och dom. Tacka vet jag om det istället varit Västervik, Pantern, Almtuna, Oskarshamn. Lag som ingen skulle saknat(!).

Sist men inte minst skickar jag en hjälte-hyllning redan nu till de supportrar som på olika vägar är på resande fot för att se matchen på plats! Stort. Oerhört imponerande. Om våra spelare visar lika mycket hjärta som sina uppresande supportrar kommer kvällen sluta lyckligt ur ett Gulsvart perspektiv.

Nu kör vi!














2 mars 2017

Seger mot vilt kämpande SSK!

Källa


Västerås - SSK 5-3
Matchen mot SSK var en sällsam upplevelse. Inte som vilken match som helst. Åtminstone inte spelmässigt. Det var helt enkelt inte någon större ordning på det mesta. Under matchens första nio minuter fick vi se en provkarta på individuella misstag, från båda lagen. Fem mål under matchens första nio minuter och det var faktiskt bud på mer.  Som tur var lugnade det ned sig från mitten av perioden och vi kunde spela av perioden på ett bra sätt. SSK såg ut att vara föga angelägna om att arbeta så hårt i egen zon. Däremot piggnade de till betydligt varje gång de fick ned pucken i vår zon. Då var det plötsligt väldigt roligt att lira hockey! 3-2 på tavlan efter första perioden kändes rätt okey.


Inför den andra perioden uttalade jag mig högtidligt inför mina medföljare(!) på läktaren. "I den andra perioden vore det bra om vi kunde få lite långa anfall på SSK och trötta ut dem rejält. Då kastar de snabbt in handduken" Och det var precis det som inte hände! Jo, det hände, men det var fel lag som hörsammad mina visdomsord. SSK kom ut och började köra ordentligt. Vi fick fullt sjå att freda oss. Plötsligt såg det ut som under förstaperioden hemma mot  Vita Hästen. Vi blev oerhört passiva i allt vi gjorde. Det var bara ren tur att inte SSK lyckades peta in en kvittering när de tryckte på som värst i vår zon. Istället kunde vi, genom en spelvändning, trycka in 4-2 genom Jonte Berg! Fint framspelad av Eddie Davidsson. Inte speciellt logiskt och rättvist sett till spelet i perioden, men, vem bryr sig?


I den tredje perioden närde jag en förhoppning om att vi skulle komma ut och "ta tag i matchen" igen. Se skedde naturligtvis inte. Det var fortsatt SSK som ägde mycket puck i vår egen zon. Tacksamt nog hade de rätt svårt att hitta riktigt bra avslutslägen. De fick åka rätt fritt längs sarger men framför mål var det oftast stängt. Trots detta lyckades SSK plötsligt, och mindre lustig, sno en puck och lyfta in reducering till 3-4. Detta i ungefär samma ögonblick rapporter kom att Mora skickat in 2-1 hemma mot Björklöven.

Det blev en märklig känsla i maggropen! Skulle vi tappa vår egen match när nu Mora tycktes göra jobbet mot Löven? Jag hann dock inte grunna speciellt länge på detta då det genast kom en ny rapport som meddelade att Löven kvitterat till 2-2. Man får inte vara glad längre stunder i taget denna säsong, tänkte jag!

Men det skulle bli värre! SSK plockade ut målvakten och chansade på spel sex mot fem. Fortfarande 2-2 i Smidjegrav Arena. Mitt i SSK:s försök att kvitterade lyckades vi erövra pucken, ta den ut i mittzon, och sedan lägga densamma i tom bur. Stort jubel! Mannen bakom målet, Mikael Frycklund, som verkligen klivit fram i de senaste två vinstmatcherna. 

Matchen slut och tre poäng efter en mycket varierande insats spelmässigt av hemmalaget. Det jobbiga mitt i segerjublet, var vetskapen om att Marcus Jonsson, av alla, smällt in 3-2 till Björklöven med sex minuter kvar att spela. Då matchen i Mora låg lite efter blev det till att stanna kvar på läktaren och följa matchrapport via Swehockey. Det var med blandade känslor jag tog emot slutresultatet 2-3. På ett sätt inte helt oväntat, men, samtidigt bittert. Det visade sig i efterhand att de lag som var inblandade i bottenstriden förutom vi, Modo och Löven, drog en vinstlott då de fick möta Mora i de sista avgörande matcherna. Modo vände 0-4 till seger 5-4 mot Mora. En seger som innebar att Modo undvek att bli indragna i den absoluta bottenstriden. 

Man kan tycka vad man vill om att Mora ställde över spelare eller inte gick in med 100% i dessa båda drabbningar. Rent sportsligt är det naturligtvis inte helt hedervärt. Samtidigt har jag en viss förståelse för att Mora nu har allt fokus på sitt finalspel.

När det gäller SSK lät jag mig imponeras av deras laginsats i matchen. Trots en för dagen kort bänk lyckades de sätta oss under stor press matchen igenom så fort de fick in pucken i vår zon. De har ett rörligt och fyndigt anfallsspel som gör det svårt för vilken motståndare som helst. Som tur var för oss höll inte avsluten, och defensiven, samma höga klass. När inte ens Alexander Sahlin, i SSK:s kasse, hade sin bästa dag på jobbet, vägde matchen över till vår fördel trots långa stunder av rätt torftigt spel. SSK såg ut som vinthundar medan vi själva såg ut att ha uppförsbacke i de flesta åkningar över isen. Men, vem fan bryr sig? Det är målen som räknas.

En anledning till vårt eget rätt torftiga offensiva spel i period två samt tre kan säker tillskrivas lika stora dela anspänning som nervositet. Tror jag. Och tro, det får man faktiskt göra...

Målkalas


Tack för kaffet!