15 mars 2017

Äh, vad fan!

Tänkt poängkung i kvalet



Direkt efter slutsignalen i förlustmatchen mot Björklöven var det aningen tungt. Inte ridå, inte nattsvart, inte öken, bara tungt. Utgången av matchen var visserligen synnerligen dramatisk men på förhand lite väntad. Det var på något sätt inte i omgång 52 vi misslyckades. Vi mötte ett för dagen aggressivt och uppumpat hemmalag som med sin publik i ryggen orkade lite mer. Ett Björklöven som helt enkelt var lite bättre än oss för dagen. Vår insats var ur det perspektivet godkänd.

Men, vad fan!

I samband med Kick-Offen i tisdags kväll pratade jag som bekant med Christer Olsson. Vi var ense om att laget hade sumpat för många chanser redan tidigare under säsong. Matcher, segrar och poäng som glidit oss ur händerna. Som exempel pratade vi om hemmamatchen mot SSK där vi hade 1-0 och tokdominerade i 50 minuter men bjöd in SSK till sen kvittering och senare seger i straffläggning. En annan match var Vita Hästen hemma. Vi gör 1-0 i pp, Stefan Gråhns, i den andra perioden och får äntligen utdelning mot ett ganska vekt motståndarlag. Domaren dömer bort målet för "spelare i målgården". Gråhns bakre del på skridskoskenan är någon centimeter innanför målgårdens linje. Istället för ledningsmål och massa ny energi gör istället Hästen två snabba mål och håller undan till seger.

Två exempel på matcher vi tappat. Två av många, denna säsong.

Jag berättade för Christer hur jag från läktarhåll upplevde, gång på gång, att laget tycktes tappa energi, tappa fart, hamnade på hälarna, under sekvenser av matcher. Naturligtvis gick spelarna in med 100% men fick bara ut 75-80% i själva utförandet. Varför? Pratade om samma sak med Mikael Frycklund. Själv skyller jag på den ängslan som tyckts präglat lagets spel över hela säsongen. Laget fick aldrig riktig vila mentalt. Hela säsongen blev en hel lång rad med måste-vinna-matcher. Klart som fan att det tär på psyket. Spelarna fick aldrig riktigt njuta av en seger, en framgång, då de visste att de MÅSTE vinna nästa, och nästa, och nästa, match. Så tror jag. 

Som bekant började vi förlora redan under försäsongen. Vi förlorade tretton(13) matcher på raken innan den första segern kom. Först i omgång sju av seriespelet lyckades laget ta sin första trepoängare för säsongen 16/17! 3-2 borta mot Pantern och segermålet kom efter 59:35! (Fredrik Johansson) Det blev helt enkelt en jävla tung ryggsäck att släpa på. En ryggsäck som tyngde allt mer ju längre säsongen gick. Det räckte inte med den remarkabla uppryckning som skedde efter jul och nyår. Vi var redan för långt efter. 

- Oavsett vad spelarna, tränarna, säger så kan även en ärthjärna som jag förstå hur jävla tungt det måste kännas med en sådan start på säsongen. Visst, "många matcher och mycket poäng kvar att spela om", men, att börja en säsong med idel förluster kan ju sänka vem som helst mentalt!

Det viktiga nu är att spelare, tränare, ledare, tar med sig det som faktiskt var rätt bra in i det kommande kvalspelet. Under vårsäsongen gjorde vi många fin-fina insatser. Under vårsäsongen visade laget att de verkligen hör hemma i HockeyAllsvenskan. Under vårsäsongen spelade vi jämt med de allra flesta lag. Okey, vi dippade då och då, men det går utmärkt att förtränga. Jag kan, ärligt talat, inte se hur vi ska kunna misslyckas att behålla vår plats i andradivisionen i svensk ishockey. Vi är ett alldeles för bra lag för att kunna misslyckas.

Kan nämna att jag pratat en hel del med Mathias Bromé om Asplövens snöpliga sorti via negativt kvalspel. Asplöven hade trots allt gjort en skaplig säsong och spelat riktigt bra i många matcher. Hade dock haft en märklig benägenhet att tappa ledningar. Vet inte hur många matcher de lekte sig fram till ett par måls ledning för att sedan falla ihop i slutet. Enligt Mathias fanns det "inte på kartan" att de skulle åka ur. Men, det gjorde de. 

Skillnaden mellan oss nu och Asplöven då är att våra spelare har fått slita stenhårt i varje match i femtiotvå omgångar. De har aldrig haft möjlighet att åka på "en skridsko" för att ta poäng. Jag är övertygad om att liknande arbetsinsatser är fullt tillräckliga för att vi ska fixa nytt kontrakt. Det finns inga "porslinslirare" i vårt lag som vill åka runt och leka hockey. Det är en styrka. En jävla styrka. Vi har ett lag fullt av spelare som är vana vid att kriga i varje byte för lagets överlevnad. Det är just den egenskapen som kommer bli vårt vinnarvapen i kvalserien. Sanna mina ord.

För övrigt tror jag att Markus Bergman kommer blomma ut och bli lite av en poängmaskin nu när det behövs som mest!

Tack för mig...









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar