28 augusti 2016

Min värdering av truppen - i dagsläget.



Som ett tillägg till mitt förra inlägg ska jag nu roa mig med att göra en liten inventering av den spelartrupp vi har. Göra en subjektiv bedömning av dess slagkraft. Hur tänker jag då lyckas med detta? Jo, helt enkelt genom försöka bedöma våra spelare utifrån tidigare meriter. Jag får ta till en klassisk värdering som många andra experter(!) gillar att använda. Om jag inte minns fel brukar vännerna på VLT-sport nyttja samma sätt att värdera och jämföra spelare. Så här hade jag tänkt mig. 

OBS: Min värdering bygger på spelarnas respektive maxnivå. Här tas inte hänsyn till eventuella formkurvor uppåt eller nedåt.


Fyra kategorier:
- Mycket bra Hockeyallsvensk klass (4)
- Bra HockeyAllsvensk klass (3)
- HockeyAllvensk klass (2)
- Oprövad i HockeyAllsvenskan (1)
(Inom parentes poängvärdet på spelaren)

Målvakter:
Henrik Lundberg 4
Marcus Dahlbom 3
Summa: 7
Snitt: 3,5

Kommentar
- Här är det Henrik Lundbergs meriter med spel i SHL som ger ett bättre omdöme.


Backar:
Johan Jonsson 4
Anton Mylläri 4
Hampus Larsson 3
Rasmus Edström 3
Alexander Lindelöf 2
Jimmie Jansson 1
Albin Lindgren 1
Douglas Alenbring 1
Summa: 19
Snitt: 2,4

Kommentar
- Spelare som är oprövade behöver inte vara dåliga. De är helt enkelt oprövade just nu. Ingen vet hur de kommer klara sig en hel säsong i HockeyAllsvenskan.


Forwards:
Markus Persson 4
Fredrik Johansson 4
Christopher Fish 4
Mikael Frycklund 3
Niklas Lihagen 3
Jonte Berg 3
Stefan Gråhns 3
Linus Svedlund 3
Eddie Davidsson 3
Jesper Andersson 1
Linus Rosdahl 1
Lukas Zetterberg 1
Adam Lidström 1
Eric Berkerud 1
Summa: 35
Snitt: 2,5

Kommentar
- Spelare som är oprövade behöver inte vara dåliga. De är helt enkelt oprövade just nu. Ingen vet hur de kommer klara sig en hel säsong i HockeyAllsvenskan.

Hela truppen:
Summa: 61
Snitt: 2,5

Min omedelbara reflektion är att  alla ettor drar ned lagets teoretiska slagkraft för tillfället. Vi har i truppen åtta(8) spelare som som är mer eller mindre oprövade att spela på en högre nivå än de gjort tidigare i sina karriärer. Men, märk väl, det är endast på papperet. Jag vet inte, troligen vet ingen, om de kommer vara ettor hela säsongen eller om de kommer utvecklas att bli tvåor eller mer. Jag törs även påstå att vi står och faller en hel del med  alla oprövade spelare.

På forwardssidan bedömer jag att vi kommer kunna ställa upp med tre formationer som håller HockeyAllsvensk klass. Men kommer det räcka? Allt beror på hur våra tränare väljer att formera laget. Med lite flax och flyt kliver några oprövade forwards fram och vips(!) har vi tillgång till fyra stabila formationer.

Som tidigare är det på backsidan det ser mest spännande ut. Eller oroväckande. Allt hur man vill se det. I sanning har vi just nu endast fyra backar som kan bedömas som stabila för spel i HockeyAllsvenskan. Minst två till behöver kliva fram. Värvningen av Rasmus Edström får ses som nödvändig inför seriestarten. 

Med ett totalt snitt av 2,5 är vi i dagsläget ett lag för mittenskiktet av tabellen. Det är min subjektiva bedömning. En mittenplacering ser jag personligen som en rimlig målsättning. Men som vanligt i sportens värld kan allt hända. Som exempel kan Jonte Berg plötsligt börja göra mål. Detta skrivet utan några ironiska undertoner. Se bara på Christopher Fish och hans utveckling förra säsongen. Blev plötsligt en poängmaskin. Om varje enskild forward ökar sin poängproduktion blir genomslaget stort för hela laget. Enkel matematik. 

När vi spelat några omgångar av seriespelet tänker jag revidera min bedömning. Se om spelare håller vad jag utfäst eller om de varit sämre, eller bättre. Så får det bli. Det vore fett kul om lagets snitt ökar för var omgång laget spelar....

Så får det bli...





27 augusti 2016

Sluta klanka på truppen - stötta laget istället!

Ligger lite lågt med skrivandet för stunden. Än är det försäsong. Än behövs varken yxor slipas eller huvuden rulla. Än mindre behöver någon avgå. Vi har lirat fyra matcher. BIK Karlskoga, Salavat, Leksand och Almtuna har stått för motståndet. Vi, liksom alla andra lag, kör tung försäsongsträning. Många pass om dagen blir det. Ryktas om att vi själva dyngar på med tre pass om dagen för närvarande. 

Under en försäsong bygger man på, letar, funderar, testar och söker. Nya spelare ska visa sig passa in. Gamla spelare ska styra upp. Formationer ska formeras. Utrustning ska provas ut, finjusteras, och ratas. Kort sagt en himla massa variabler och detaljer som måste ordnas. 

Allt är med andra ord som vanligt denna försäsong. Men, vänta lite nu. Så är det inte! Det är inte alls som vanligt denna försäsong. Bara för några ynka månader sedan stod föreningen på randen till degradering. Till konkurs! Har detta faktum redan glömts bort, förträngts, från delar av lagets supportrar?

Läser nämligen på sociala medier att det riktas missnöje mot vår trupp. Den är för tunn, för vek, för uddlös, för dålig på alla sätt och vis. Det ropas om fler spelare, spets, in till laget. Två backar och två forwards, som exempel. Men för i helvetet, säger jag. Stopp, bromsa upp lite, tänk efter. Besinna eder!

- Det finns inte ekonomiskt utrymme att värva spets som tidigare säsonger. Ska det vara så förbaskat svårt att förstå?

Hur kul är det för vår trupp, våra spelare, som  har för avsikt att bära laget denna säsong att redan nu behöva bli utdömda. Utdömda innan det ens börjat spelas om poäng? Jag tar mig för pannan. Jag häpnar. Jag tycker det är skamligt, helt enkelt. 

- Vi visste om förutsättningarna inför denna säsong. Alla visste det. Det var ingen hemlighet. Vårt lag skulle byggas utifrån andra grunder och värderingar. Det skulle satsas mer på egna produkter och lovande spelare från lägre divisioner. Det gällde att rätta munnen efter verkligheten. Vad är det som år så svårt att fatta och ta till sig?

Jag blir alltid lika förvånad över den naivitet som tycks råda hos vissa. Bara för att vi lever och bor i en förhållandevis stor stad finns det inga som helst garantier att sponsorer ska dyka upp och kasta pengar in i föreningen. Speciellt inte in i en förening som på ett flagrant sätt misskött sin ekonomi! 

Naturligtvis önskar även jag att det funnits en annan ekonomisk verklighet för vår föreningen men jag har förlikat mig med verkligheten. Vi är fattiga men ska samtidigt vara oerhört tacksamma över att finnas till. Genom att vi finns till realiseras även chansen till viss sportslig framgång. Låt oss därför, gemensamt, gå in i denna säsong med ambition att stötta vårt lag, alla våra spelare. Ett rejält publikt stöd kan vara just den faktor som får vårt "usla lag" att växla upp och göra oss alla stolta och glada.

Så tycker jag...





16 augusti 2016

Modo behöver pengar...

Ser idag att anrika Modo, inte helt oväntat, står inför tuffa ekonomiska utmaningar. På samma sätt som Timrå gjorde för blott några år sedan. Ni minns säkert eländet den gången. Situationen blev akut för Timrå och risk fanns för konkurs och degradering under pågående säsong. Under en tid var vi många som fruktade det värsta. Om Timrå inte klarat biffen hade konsekvenserna blivit oerhörda. Hela tabellen hade fått räknats om. Poäng omfördelas. Lag tappat eller vunnit placeringar. Detta i en fas då övriga lag slogs med näbbar och klor för playoff-platser och kvalserie. Lyckligtvis skedde inte detta utan Timrå kunde slutföra seriespelet.

Nu seglar en ny aspirant upp, Modo. Enligt föreningens ledare är det inte någon fara att klara av innestående säsong. Fan tro´t. Vi har hört de förut. Vår egen pinsamma belägenhet inträffade lyckligtvis(!) efter säsong. Vi slapp åtminstone oroa övriga lag under pågående seriespel. Frågan blir naturligtvis hur ärligt man nu redovisar den ekonomiska statusen från ledarhåll uppe i Örnsköldsvik? Det är inte heller några småsummor man äskar från kommunen för att klara föreningens överlevnad på längre sikt. 

Därmed är vi återigen tillbaka i samma dilemma. Vad spelar det för roll med krav på ekonomisk balans, eget kapital, som villkor för elitlicens om föreningar hålls levande med stora kommunala bidrag? Jag är absolut inte ute efter att hänga ut Modo när de nu har uppenbara problem. De är inte ensamma om att jobba i en tuff ekonomisk verklighet. Däremot anser jag att det nu är dags för SHL och HockeyAllsvenskan att revidera villkoren för elitlicensen. Det kan inte vara rimligt att förutsättningen för en elitklubbs överlevnad ska hänga på en kommuns beredvillighet att skjuta in pengar i verksamheten. 

Det går jävligt bra att kräva nykomlingar i mindre orter att de ska satsa miljoner på arenor, sittplatser, och andra faciliteter, men att detta ofta finansieras direkt från invånares skattsedel tycks inte bekymra herrarna i SHL! Då går det bra att blunda. Det viktiga är att det blir ett fin event. Det gäller att hålla skenet uppe. Låtsas att SHL är NHL. Så länge detta fortgår kommer allt fler elitföreningar utan kommuners välvilliga inställning slås ut. 

Det om detta...








14 augusti 2016

Skön inställning av Gulsvart...

Salavat Julajev-VIK Hockey 6-3 (2-0, 2-1, 2-2)

Idag ställdes man mot ett riktigt spelskickligt lag. Salavat från KHL. Jäklar i min låda vad det gick undan ute på isen. Minsta misstag bestraffades med tryck mot egna målet. Marcus Dahlbom fick slita. Puckar kom från alla håll. Högt och lågt. Löst och hårt. Det fanns stunder i matchen där spelarna verkligen fick ta ut sig maximalt i varje moment för att överhuvudtaget hänga med. Vid puckvinst var tiden minimal för hantering. Minsta dräll så var ryssarna framme och snodde trissan. Ibland hann vi helt enkelt inte med. Inte alls oväntat. Det som var mer oväntat var hur många i spelare i laget faktiskt agerade. De fegade inte ur. De försökte, efter bästa förmåga, svara upp mot övermakten. 

Istället för att leta enkla sarg-ut-lösningar ur egen zon försökte man hela tiden hitta spelvägar. Ibland straffades man men allt som oftast lyckades man hitta spelvägar ur egen zon och in i anfallszon. Förvånansvärt ofta kunde man även hålla spelet uppe i anfallszon. Komma till avslut. Skapa chanser. 


Jämför jag lagets insats med senast borta mot BIK Karlskoga fanns många saker som var bättre. Lite märkligt med tanke på motståndet. Idag såg jag inte backar som gick bort sig. Vi bjöd på oerhört lite eget fummel och misstag. Ryssarna fick minsann ta i ordentligt själva för att skapa sina lägen. Och visst skapade ryssarna lägen. I parti och minut. Men denna gång stod vi upp,boxade ut, tog hand om returer, och gav Dahlbom i kassen mycket fint understöd.

Redan mot BIK Karlskoga anades en viss tyngd och frejdighet i vår offensiv. Idag fortsatte det. Det fanns flera spelare som verkligen matchade Salavat i intensitet, fart, och vilja. Ta Niklas Lihagen som exempel. Idag hade han kul på isen. Vågade verkligen utmana med fart, kraft och tyngd. Tog sig fram som bara han kan när den västen är på. Tillsammans med Linus Svedlund skapades flera fina framstötar som kunde resulterat i mål. Det är lite Fyrtornet och Släpvagnen över det ekipaget.

Unge Jesper Andersson fortsätter övertyga. Senast mot BIK Karlskoga hängde han en snygg kasse. Idag visade han prov på stort mod när han trampade iväg genom mittzon och rundade ryska backar. Den gossen är inte blyg. Här finns potential som jag tidigare förbisett.

Återvändande Mikael Fryklund gjorde många saker bra idag. Bra driv i åkningen, vågade hålla i pucken, vann många tekningar. Såg helt enkelt pigg och rapp ut.

Inför den sista perioden, vid ställningen 4-1 till Salavat, fruktade jag att orken skulle tryta för de våra. Att Dahlbom skulle få vittja nätet ett otal gånger. Så blev inte fallet. Istället kom laget ut och satte riktigt bra fart. Satte högre press. Åkte ännu mer skridskor. Jagade livet ur sig själva. Belöningen kom i form av två reduceringsmål. Det ena i powerplay av Mikael Fryklund. Det andra i snygg spelvändning där framstormande backen(!) Albin Lindgren kunde hänga in trissan. 

Faktum är att vi efter våra reduceringar gick hårt för att nå eventuell kvittering och en och annan halvchans skapades. Mitt i våra ambitioner att gå ifatt målmässigt drog vi på oss två utvisningar som gav Savalat chansen till spel fem mot tre. När det återstod endast fyra sekunder i detta numerära underläge lyckades de peta in en puck fram till 5-3

Ett mått på den härliga inställningen till matchen var att Christer Olsson tog ut målvakten med halvannan minut kvar att spela. Här gällde inte att förlora med hedervärda siffror. Man ville istället göra ett försök att gå ifatt. Med sex man på isen lyckades laget skrapa fram några halvchanser men istället för reducering kunde Salavat kasta in 6-3 med endast sekunder kvar på matchuret.

Marcus Dahlbom må ha haft det lite svårt att få tag i, suga in,  alla puckar denna kväll men inget mål kan lastas på hans konto. I min bok gjorde Dahlbom en alldeles utmärkt match.

Nyförvärvet Markus Person är bra. Bättre än jag förväntat mig. Slut på meddelandet.

Träningsmatch är träningsmatch. Så sant, så sant. Resultat av underordnad betydelse(!). Det som jag letar efter under försäsong är inställning. Hur spelarna försöker lösa sina uppgifter på isen. Med rätt inställning kommer man långt. I dagens match var det väldigt många spelare som visade just det. Inställning. En vilja att vara med och påverka. Att agera. Det är något att bygga vidare på. En bra grund.

För en handfull spelare måste det redovisas bättre insatser kommande träningsmatcher. Något de själva är ytterst medvetna om. En sådan är Lucas Zetterberg. Ung, lovande, med massor av talang. I de två matcher som spelats har han inte alls kommit till. Det kommer ny match på lördag. Leksand i Mariestad. Kanske är det då Lucas växlar upp, börjar göra avtryck, sätter sig själv på kartan.


Första perioden:
1-0 Dmitri Boradyev (Linus Omark), 2-0 Linus Omark
Andra perioden: 
2-1 Markus Persson (Eric Berkerud), 3-1 Sergej Soin, 4-1 Michael Borokav.
Tredje perioden: 
4-2 Mikael Frycklund (Jimmie Jansson) pp1, 4-3 Albin Lindgren (Markus Persson), 5-3 Sergej Soin pp2, 6-3 mål i tom kasse.
Skott totalt: 58-37.



Tack för mig









13 augusti 2016

Salavat väntar i Hedemora..

Ryssar är inte att leka med...


Salavat är ett bra lag. Avsevärt bättre än något lag vi kommer möta denna säsong. De har redan avfärdat Modo och Leksand på ett bekvämt sätt. Vårt möte med Salavat blir deras tredje match på kort tid. Kanske talar det till vår fördel, kanske finns det lite mättnad i benen hos deras spelare. Å andra sidan har de en trupp som är gigantisk. Bara att de har fem(5) målvakter visar på detta. Lägg därtill elva(11) backar och arton(18) forwards så förstår man att de kan rulla runt med rätt mycket spelare från match till match. 

Personligen har jag lite svårt att se nyttan med att träningsspela mot en sådan oerhört kompetent motståndare. Kanske finns en förhoppning om att våra egna spelare ska motiveras till att försöka tävla på en riktigt hög nivå. Att de ska få en insikt i att de inte på något sätt är fullkomliga. En liten käftsmäll mot egna spelare som tror sig vara tillräckligt kompletta. Att detta sedan ska sporra de egna till att träna än mer fokuserat, att bli bättre. Tja, inte vet jag. En sak är dock säker. Den målvakt som för chansen, troligen Dahlbom, kommer få bekänna färg. För Dahlbom finns chansen att göra sitt livs match, vara rena väggen, och ta med sig detta inför säsongen. 

Nåja, om spelare, ledare, tränare tar sig an denna match på rätt sätt och i efterhand tar hänsyn till rådande omständigheter kan det säkert komma något gott ut av söndagens drabbning.

Själv är jag naturligtvis på plats för att se matchen. Hedemora är en alldeles lagom utflykt under försäsongen. Oavsett utgång är försäsongsmatcher bland det roligaste som finns. Kul att se laget växa och skönt att inga poäng delas ut. Så borde det vara hela säsongen...


Mot Hedemora...

11 augusti 2016

Smisk, som vanligt, i Karlskoga...

BIK Karlskoga - Västerås 6-3

Kul att årets hockeysäsong nu dragit igång. Kepsen och jag drog till Karlskoga för att ta del av försäsongens första skär. Som vanligt hade vi inga som helst förväntningar på laget. Givetvis finns alltid en önskan att laget ska gå fram som värsta ångvälten, mosa, krossa, och förgöra varje motståndare i varje match. Platta till, helt enkelt. På rak arm kan jag inte komma ihåg att vårt lag någonsin uppträtt på ett sådant ståndaktigt sätt under en försäsong, men i alla fall. Man kan väl få önska?

Inför matchen var vi ytterst medvetna om att våra unga nya backar skulle få det hett om öronen. Det var upp till bevis, genast, utan krusiduller. Av gammal hävd är BIK Karlskoga ett lag som kan blanda briljans i sitt spel med arrogans i sitt uppträdande. Inte sällan avslutas alla anfall för BIK Karlskoga med att Wessner sätter en handske i ansiktet på alla motståndare. Det är lite av hans signum. Han menar säker inget illa. Ibland kan arrogansen övergå i mer handgripliga yttringar. Då ska det bökas, stökas, och knökas i var och varannan minut. Med andra ord en perfekt miljö för våra nya unga backar att tuktas uti. Klarar man av Wessner och & klarar man allt. 

Nu blev det en väldigt snäll match. Nästan inget bus och stök alls. En liten missräkning på sitt sätt. Det var överhuvud taget en match med väldigt lite kroppskontakt. Spelaren gav varandra fritt spelrum att ta sig fram både här och där. Bäst på detta spelsätt var vi. Vi var väldigt artiga. Bjöd våra motståndare både tid och utrymme att spela pucken. Som gäster ska man visa hänsyn mot sina värdar. 

Som ni förstår av inledningen på detta inlägg lägger jag inte stor vikt vid resultatet eller enskilda spelares prestationer. Vårt lag är i en fas där man ännu inte bestämt vem ska ska göra vad. Vem som ska spela med vem, hur man ska spela, när man ska spela. Syftet med försäsongsmatcher är i första hand att söka svar på nämnda frågeställningar. Några svar fick säker vårt tränarpar och sportchef redan under gårdagens match. Frågan är om svaren är relevanta när vi summerar försäsongen? Mycket hinner hända i spelares utveckling på den månad som återstår till seriepremiär. 

För den som är lite mer insatt och tycker det är lajbans med taktik så finns det detaljer att fundera över. Under en räcka av säsonger har vårt lag arbetat mycket med överbelastning i egen zon. Det kan knappast undgått någon. Ett koncept som när det fungerar är alldeles utmärkt. I och med Andreas Appelgrens inträde som tränare under slutfasen av förra säsongen skedde något av ett systemskifte. Laget gick från att arbeta konsekvent med överbelastning till att mer spela ett uppställt zon-spel i egen zon. Man backade helt enkelt hem och ställde upp lite mer. Lät motståndare husera lite som de ville längs sarger. Det såg väldigt passivt ut. Oavsett system man spelar handlar det alltid om enskilda spelares prestation. Förståelse för när man ska agera. Har inte spelarna förståelse för hur taktiken, spelmodellen, ska genomföras faller det mesta platt till marken. 

Vad jag förstått av de träningar jag sett vill nuvarande tränare Christer Olsson implementera ett lite annorlunda spel för våra backar. Det har varit väldigt mycket fokus på man-man-spel för backar under träning. Att jobba aktivt mot motståndare och söka blad mot blad. Förhindra passningar eller avslut. Under gårdagens match såg vi flera exempel på detta. Med varierande resultat. Stundtals såg det inte speciellt bra ut. Precis som det ofta gör under träningsmatcher. 

Det vi inte alltid ser från läktarhåll är vad övriga spelare gör på isen. Vi ser ofta den ensamme backens/spelarens agerande men inte vad hans lagkompisar håller på med. Det är inte bra. Gör vi inte det så ser vi inte helheten. Då missar vi förståelsen för att saker ibland går åt skogen. Så mycket har jag begripit att alla spelare på isen har ett gemensamt ansvar oavsett var de befinner sig. Det kallas att ge varandra understöd. Var det något laget misslyckades med under gårdagens match var det just detta. Understöd. Någon som hört talas om begreppet "press med understöd"? Vanligt förekommande i fotboll. Samma formell gäller i ishockey. Man kan inte som back/forward sätta press utan understöd. Då är man rökt. Mer understöd, det vore fint. Gärna till nästa match...


Att redan nu ge sig in på att bedöma och fördöma spelares insatser är närmast fånigt. Nej, det är fånigt. Rent av urbota dumt. Själv tar jag fram yxan den 10 oktober. Känns som ett bra datum. Då ska huvuden rulla, sanna mina ord...


Ses i Hedemora!









9 augusti 2016

Importer de senaste sex åren. Jag rankar de tre bästa...

I detta inlägg roar jag mig med att titta tillbaka. Hur har det egentligen sett ut? Hur gick det med alla våra importer som passerade revy. Vilka gjorde större avtryck än andra. Vilka gjorde skillnad. Vilka lyfte laget när det verkligen gällde? Vem, eller vilka, av alla dessa importer var egentligen bäst, betydde mest, under sin tid i vår tröja? Gemensam nämnare är vår förre sportchef Niklas Johansson. Det är hans lagbyggen som nu synas lite i efterhand. Uppgifter över alla spelare kommer från Elite Prospects - Hockey. Saknas det något namn så skyller jag därmed på mitt eget usla minne samt nämnda källa. 

När det gäller importer har jag inkluderat alla spelare som inte har svenskt pass. Några spelare har gått via juniorlag innan de provat lyckan i A-laget. Även de räknas som importer i denna sammanställning.

Det som är lite spännande är våra placeringar i serien från säsong 2010/11 fram till 2014/15. Vi klättrar från 5:e till 1:a plats. En placering upp varje säsong. Det om något signalerar att något gjordes rätt. Vi blev hela tiden lite bättre. Tyvärr finns det ett annat faktum som pekar på något mer besvärande. Vi var som sämst när det gällde som mest! När vi väl krånglat oss fram till kakbordet var orken slut. 

Fokus på detta inlägg lägger jag dock på något annat. Vem av alla dessa importer har varit bäst? Bäst för föreningen? Gjort störst nytta? En nog så klurig uppgift. När jag nu gör mitt urval är det inte poängen, målen, som är avgörande. Det är hur respektive spelare genom sin närvaro, i båset, på träning, på isen gett laget en extra dimension. En spelare som genom sitt agerande visat vägen. En spelare som gjort skillnad, helt enkelt.

Lite längre ned på sidan kommer mina kandidater.


2010-11
Damien Fleury
Jaroslav Jabrocký
Juha Kiilholma
Evan McGrath
Lubomir Vaic
Jason Walters

Tränare:Mats Waltin 
Assisterande tränare: Bert Robertsson 
Sportchef: Niklas Johansson 
Placering serie: 5


2011-12
Matt DeMarchi
Broc Little
David Lundbohm
Joel Mustonen

Tränare:Mats Waltin 
Assisterande tränare: Jens Hellgren
Sportchef: Niklas Johansson 
Placering serie: 4


2012-13
Brendan Mikkelson (Lockout)
Mikael Backlund (Lockout)
Patrik Berglund (Lockout)
Matt Fornataro
Eric Johansson
Brady Leisenring
Mark Santorelli

Tränare:Joakim Fagervall
Assisterande tränare: Jens Hellgren
Sportchef: Niklas Johansson 
Placering serie: 3
Placering kvalserie: 4


2013-14
Luca Boltshauser
Daniel Bellissimo
Luca Caputi
Kevin Doell
Matt Fornataro
Tomas Hyka
Robert Lantosi
Stefan Legein
Brady Leisenring
Kenndal McArdle
Evan McGrath
Tony Romano
Jeremy Williams

Tränare:Joakim Fagervall
Assisterande tränare: Per Hellengren
Sportchef: Niklas Johansson 
Placering serie: 2
Placering kvalserie: 6


2014-15
Nick Angell
Kristians Rubins
Matt Fornataro
Dustin Johner
Robert Lantosi
Evan McGrath
Brock Montpetit
Jan Urbas
Jeremy Williams

Tränare:Martin Filander
Assisterande tränare: Per Hellengren
Assisterande tränare: Tomas Mitell
Sportchef: Niklas Johansson 
Senior Advisor: Per Bäckman

Placering serie: 1
Playoff 1 till SHL: VIK - KHK 1-3. KHK till SHL
Playoff 2 till SHL: VIK - Rögle BK 1-3. RBK till SHL


2015-16
Vitali Koval
Charlie Cook
Jakub Cutta
Maksim Matushkin
Kristians Rubins
Juha Uotila
Ville Korhonen
Robert Lantosi
Cody Murphy
Matias Myttynen
Nick Sorkin
Jan Urbas
Jeremy Williams


Tränare:Martin Filander
Tränare:Andreas Appelgren
Assisterande tränare: Johan Rosén
Assisterande tränare: Tomas Mitell
Sportchef: Niklas Johansson 
Placering serie: 9


Följande tre spelare, importer, anser jag personligen gjort störst avtryck under sin tid i Västerås de senaste sex åren. Spelare som genom sin närvaro, på olika sätt, lyft sina lagkamrater och varit ett föredöme på isen, på träning, i båset. 

1. Jeremy Williams
2. Matt Fornataro
3. Jan Urbas

Tre spelare med helt olika skills. En alltid hårt arbetande(Urbas), en skicklig offensiv pådrivare(Fornataro) och en unik avslutare(Williams).

Nu protesterar säkert någon och vill lyfta fram Broc Little som den bäste. Jag erkänner att Broc fanns med på min topp-tre-lista men föll bort till sist. Broc Little var en enastående spelare men inte den spelare som laget kunde luta sig emot på samma sätt som mina tre kandidater. 

Så får det bli. Ni andra får tycka precis som ni vill:)





8 augusti 2016

Ispremiär - Skills Competition 2016!



Så var det dags, igen. Den årligt återkommande ispremiären inför publik i ABB Arena. En intressant frågeställning för mig var hur publiktillströmningen skulle bli denna gång. En viktig indikator på intresset hos oss Västeråsare efter vårens svarta rubriker kring föreningen. Då jag själv varit med vid alla tidigare tillfällen detta evenemang gått av stapeln kan jag med stor säkerhet fastslå följande: - Det var förre besökare än vid tidigare tillfällen! 

Gjorde ett försök till överslagsberäkning av antalet åskådare och min siffra stannade på runt 1000 personer. Givetvis med en viss felmarginal. Orsaker och anledningar till detta kan vara flera. Behöver inte enbart bero på att vi nu ställer en tämligen anonym trupp på isen, eller, på vårens svarta rubriker. Finns naturligtvis en möjlighet att andra aktiviteter lockade mer just denna dag. Kanske var det blåbärskogen som lockade mer....

Oavsett detta faktum var det som vanligt en småmysig tillställning där vi besökare fick stifta bekantskap med årets trupp. Själv fick jag även möjlighet att nicka igenkännande till många besökare och byta ord och tankar med flera av dem. En skön familjär känsla. 





Passade även på att inhandla säsongskort. Kan väl inte påstå att formgivning och layout håller världsklass men skit är väl det. Nu är jag med i matchen. Nu kan säsongen starta! På onsdag är jag i Karlskoga för att följa mötet mot BIK Karlskoga






Evenemanget avslutades sedvanligt med autografskrivning för hugade spekulanter. Själv avstod jag . Lever fortfarande högt på den suspensioar jag fått av Johan Jonsson. Värd mer än alla autografer i denna hockeyvärld, banne mig. 


Hört på läktaren:
- Vilket uselt tempo de håller, ser ut som ett jippo!
- Öh, det är faktiskt ett, jippo!


Det mest dramatiska som skedde under detta event var nog när undertecknad tog ett felsteg på Södra ståplats och höll på falla ned från läktaren! Jävla trappsteg. Man glömmer tydligen. Där kunde säsongen tagit slut. Turligt nog är man fortfarande förhållandevis smidig trots åldern och kunde elegant rädda upp situationen. Inte ens ett blåmärke!


Kan man då summera några som helst intryck av spelarnas insatser på isen? Svårt, mycket svårt. Noterade dock att:
- Jonte Berg gjorde mål i ett friläge!
- Johan Jonsson visade offensiva kvaliteter med matchens dragning och mål!



Matchen mot BIK Karlskoga på onsdag kommer säkerligen ge besked om både det ena eller det andra. Även om det bara är den första av flera träningsmatcher kommer flera spelare behöva bevisa en hel del redan där.  Ur det perspektivet är detta en perfekt första match. Överlever man BIK Karlskoga borta i en försäsongsmatch så överlever man det mesta. Tänker då speciellt på alla nya spelare som ännu inte spelat i Nobelhallen


Det om detta....




6 augusti 2016

Tunn trupp....

"Äpplet"


Vår sportchef Andreas Appelgren har uttryckt viss oro över att vår trupp är lite tunn för tillfället. Speciellt med tanke på att vi redan nu har två spelare, Mylläri och Fish, som inte deltar på isträningar. Det påstås att ett hockeylag genomsnittligt har 3-4 spelare skadade, samtidigt, under en säsong. Nu innebär inte detta att "skadad spelare" ej kan medverka i en match. Under en lång säsong är det väldigt många spelare som drabbas av skador som förföljer. Skador som inte syns, som det inte pratas om, men som på olika sätt påverkar en spelares prestation negativt. 

Har man från början en tunnare trupp blir man naturligtvis känsligare för alla former av skador. Oavsett om det innebär att spelare får längre tids bortovaro eller om skadan "bara" drar ned spelarens prestation med några få procent.

Av ovan nämnda anledning är det naturligtvis finemang om det finns gott som spelare att välja och vraka bland när skadan är framme. Jämför gärna med riktigt stora lag i fotboll. Inte sällan har de minst två klasspelare till varje position att välja av. Två lag att ställa på benen. Inte så illa. Detta är en verklighet som vi själva naturligtvis bara kan drömma om. 

När man säger att spelare i en trupp är "lite slitna" innebär det inte bara mentalt utan även av allt från blåmärken till stukningar, sträckningar, överbelastningar, etc. Med en tunn trupp blir balansen mellan fysisk ansträngning och tid för återhämtning oerhört viktig. Trots allt ska samma gubbar in på isen nästa träning, nästa match, hela säsongen. 

Med en tunn trupp som behöver tid för återhämtning krävs även god balans i träningsupplägget. En delikat uppgift för alla inblandade. Alla spelare måste hinna bli återställda. Hela tiden. 

Det finns med andra ord flera olika hotbilder för en tunn trupp. Stor belastning, liten tid för återhämtning, borgar för än mer skador. Skadade spelare som inte kan delta ökar belastningen på de friska spelarna som därmed riskerar att bli skadade p.g.a överbelastning. Moment 22. 

Den stora frågan är då vilka möjligheter vi i dagsläget har för att bredda truppen? Vi får inte för en sekund glömma bort att vi för några månader sedan stod på randen till konkurs. I det stora hela får vi vara jävligt glada över att ha den trupp vi har samtidigt som vi självklart inte vill lyssna på det örat. 

Supportrar lever ofta i den förvissningen att det visst finns pengar till spelare. Någonstans. Om inte så måste väl någon kunna ställa upp med pengar. Något företag, eller privatperson. Varför inte Niklas Lidström? Han har ju en jävla massa pengar! Eller så kan man alltid starta en insamling! 

När det gäller det sistnämnda, insamling, känns det inte som det mest lukrativa. Gissar att väldigt många som redan bidragit med olika summor tycker att det är nog som det är. Givetvis kan jag ha fel men det är det intryck jag själv fått när jag pratat med en del supportrar. 

Min förhoppning är självklart att det öppnas möjligheter till att bredda vår trupp. En lite mer rutinerad back står högst på den listan. Sannolikt behöver vi få in en forward och en center ytterligare för att stå mer rustade för en lång säsong. Det sistnämnda, en center, är mer av att rejält önsketänkande från min sida. Vore dock guld att ha i truppen om/när skador slår till.

Konstaterar, angående detta med tunn trupp, att både AIK och BIK Karlskoga uttrycker samma farhågor som oss och det finns säker fler lag i ligan. Gemensam nämnare som bromsar är, ekonomi. 

En annan lösning kan vara att göra som norrmännen i skidåkning. Astmamedicin. Det tycks vara grejen. Lika effektivt som kylspray för dödligt skadade fotbollsspelare...

Det om detta...








5 augusti 2016

Använda spelare på rätt sätt...

Det lönar sig att hänga på sargen vid träningar. Då och då snappar man upp lite intressant information. Det kan komma från anhörig till spelare, vänner, eller andra. Ibland kan det man snappar upp vara den sista pusselbiten i ett rykte som florerat. Man får något bekräftat. Att det som lät så dumt och tokigt faktiskt visade sig vara korrekt och riktigt.  

Ett sådant exempel gäller Nick Sorkin som blev en uppskattad spelare hos mången supporter. Trots en lång startsträcka innan han hittade rätt i spelet blev han en förhållandevis lyckad värvning. Inte alls i paritet med tidigare spets men helt okey. På Gurkburken har jag sett supportrar som gärna ser honom i vårt lag igen. Det har till och med talats om någon form av insamling för att stötta detta. Detta är något som inte kommer att ske. I alla fall om ledare i föreningen får bestämma. Anledningen är enkel. Sorkin var tydligen inte lika professionell på sidan av isen som på densamma. Något som vi supportrar ofta har väldigt lite insyn i. 

Nu till något annat. Jag undrar lite i mitt stilla sinne om våra nuvarande tränare vågar bryta lite mönster. Tänker på våra backar och deras kvalifikationer. Vi har tre rutinerade backar och därutöver nytt och mer ungt och oprövat. Vilka roller kommer delas ut? Ta Johan Jonsson som exempel. I stort sett alla ser honom som en utpräglad defensiv back. Men är det riktigt sant? Speciellt till denna säsong anser jag att man behöver vända på varje möjlighet. Hitta styrkor där de finns. Använda allas potential på rätt sätt. Jonsson har tidigare, bland annat i Södertälje, haft en betydligt större roll. Där var det naturligt att han fick spela powerplay. I Västerås inte alls, närmast. Jag påstår inte att detta är den optimala lösningen men jag hävdar att Johans potential är större än att bara ses som en ren defensiv back.

Linus Svedlund har ett fruktat bra slagskott. Hur kan detta nyttjas! Trots sin ringa storlek har jag med egna ögon sett när Linus tränat direktskott efter ordinarie träning. Kan Linus bli den skytt från blå som kommer behövs? Det vore spännande!


Våra centrar. Hur bra tekare är de? En nog så viktig frågeställning. Ett genomsnittligt byte för en kedja rör sig om 40-50 sekunder. Måste man börja bytet, efter förlorad tekning, med att jaga puck i 30 sekunder finns inte mycket krut kvar när pucken väl är vunnen. Tekningar kommer bli än mer viktiga denna säsong. Sanna mina ord!

Inför flera säsonger har det ofta räknats centimeter och kilo på våra spelare. Hur stora och tunga de är. Visst är det bra med tyngd men faktum är att förmågan att förflytta sig över isen väger tyngre(!). Ser man på vår uppsättning av backar till denna säsong är det just den egenskapen vi får nyttja. Rörlighet.  Att hinna med sina motståndare, vara på rätt plats i rätt  tid, är en mycket god egenskap. Kan bli hur bra som helst.

Min spontana känsla efter förmiddagens träning var att intensiteten skruvades upp minst 10%. Oerhört bra intensitet. Närmast matchtempo i övningar. Mycket kul att se.


Det om detta...












3 augusti 2016

Förmiddagsträning...


Dagens träningsmoment



Klockan 11:30 stämplade jag in i Mimerhallen. Kom lagom för att se ismaskinen avsluta sitt arbete. Kunde därefter följa dagens förmiddagsträning med mina argusögon. Dock fick jag problem ganska omedelbart. Anledningen? Vem var vem på isen? Då nästan inga spelare har nummer på sina persedlar krävdes mycket god syn, och nära håll, för att urskilja vem som var vem. Undantaget då våra målvakter. Där fanns bara en lång och en kort. 

Det som slog mig mest var den intensitet, den fart, som varje övning genomfördes med. Svårt att tro att detta endast var det tredje ispasset. Mycket bra fart på grabbarna och pucken satt oftast som klistrad på bladet när den passades runt. Våra tränare, Olsson och Sabel, gav ett oerhört bra intryck. Lugnt, metodiskt, tydligt, instruerades spelarna inför varje moment. Det som slog mig var att nu pratar alla svenska, hela tiden. Kan inte på rak arm minnas när jag senast bevittnade en träning med vårt A-lag där alla instruktioner skedde på, svenska! Nya tider.

En stor fördel med ett gemensamt språk är inte att underskatta. Detta gäller inte bara när tränare instruerar under träning eller inför match. Det gäller framför allt i det sociala samspelet mellan spelare. Alla förstår det som sägs. Nåja, en och annan kanske har avvikande dialekt som kan försvåra(Dahlbom, värmländska). Även om de allra flesta spelare behärskar engelska, mer eller mindre bra, så går det aldrig att uttrycka sig lika självklart som på sitt eget modersmål. 

Var det då några spelare som stack ut? Tja, det kanske man kan säga. Eller inte. Vi har ju en drös nya unga spelare som ska iklä sig kostymen för A-lagsspel. Egna juniorer. Utöver det spelare som kliver upp från division ett till Hockeyallsvenskan. Därtill kommer det gamla gardet med spelare som varit med förr. En intressant mix. Här kommer ett litet axplock av reflektioner efter dagens förmiddagsträning:


- Inte alls dum. Ser inte ut att ha några problem att hänga med på isen. Fin balans. Täcker pucken bra. Vänder och vrider. Svår att komma åt. Någon på läktaren sa "han påminner lite om Broc Little". Det är minsann ingen dålig jämförelse!


- Ser lite vek ut i kroppen men skenet bedrar. Rörlig och fin back. Scoutad av Andreas Appelgren. Tidigare klubb Skövde där hans offensiva kvaliteter firade triumfer. Inte den tunga pjäs man förväntar sig lyfta bort motståndare runt egen kasse. Ser lovande ut.


- Här pratar vi fysik. Visade på träningen idag att han kan sätta stopp för vem som helst. Enligt bedömare behöver han få upp rörligheten i egen zon.  Inte lätt att ständigt flytta runt på nära 100 kilo. Att åka fort rakt fram inget problem. Har alla möjligheter att bli en publikfavorit med sin frejdiga fysiska spelstil.


- Forward omskolad till back. Spås en bra utveckling. Enligt bedömare behöver han träna upp baklängesåkningen. Inte alls märkligt då han tidigare agerat forward som inte alls behöver jobbar lika mycket med baklängesåkning som en back. Spelare som agerat back sedan ungdomsåren har där ett försprång, rent tekniskt. Tros kunna bli en viktig kugge i powerplay. Ser trots detta väldigt stabil och trygg ut på träning. 


- Vad kan vi förvänta oss här? En spelare som under de tre senaste säsongerna varit en stabil poänggörare i Tingsryd. Frågan är vilken typ av spelare han är? Skapar han sina egna chanser, lägen, eller är han beroende av att någon annan dukar upp? Efter endast en träning kan jag inte skönja vilket. Under dagens träning hängde han en snygg balja. Framspelad av Linus Svedlund och Stefan Gråhns. Är det så det kommer funka? Markus smyger upp framför mål, får pucken på bladet, och hänger in den? Det får framtiden utvisa.

Slutintrycket av dagens träning är väldigt positiv. Det såg bara så bra ut. Redan nu. Kan hemligheten vara att alla spelare samtränat hela försäsongen? Alla är lika väl fysiskt preparerade innan de går på is? Inte vet jag. 

Med Andreas Appelgren som sportchef och Olsson/Sabel som tränarduo börjar jag faktiskt känna en viss optimismen. Och vem kunde ha trott detta efter vårens ångest.....

Bytte ett par ord med Marcus Dahlbom och Fredrik Johanson efter träningen. Marcus lovade(!) hålla nollan borta mot BIK Karlskoga nästa vecka och Fredrik lät bara så oerhört nöjd. Två spelare som kommer få nyckelroller denna säsong. Bra grabbar.

För övrigt fick jag även sällskap en stund av vår eminente bloggare Mikael Norén. I vanlig, och god ordning, utbytte vi lite information oss bloggare emellan. Genom åren har vi bjudit varandra på intressant information, roliga anekdoter, rörande vår förening som inte gör sig lämpade att torgföra. Lite hemligheter måste man få ha...


Ha det...

P:S Kan förekomma vissa namnförväxlingar i mina inlägg fram till dess spelarna börjar köra med numrerad utrusning:)

2 augusti 2016

Ett ispass i augusti...

En härlig spelare, Gråhns.



Under eftermiddagen smet jag in bakvägen(!) in i ABB Arena. Till mitt sällskap hade jag bland annat VIK Supports sympatiske Tom Lindh. Med var sin kaffemugg i handen travade vi bakvägen, via spelargången och spelarbåset, upp på läktaren. Passade på att skaka hand med vår eminente materialförvaltare Mio. Där bytte vi lite reflektioner inför säsongen. Vi vara ense om att det inte fanns anledning att kasta några yxor i sjön trots en betydligt mindre namnkunnig trupp än tidigare. Trots allt är det få lags spelartrupper i Hockeyallsvenskan som skrämmer. Det är inte bara vi som drabbats av en allt större återhållsamhet när det gäller värvningar. Gemensamt för samtliga klubbar, ja jag skriver samtliga, är en allt stramare ekonomisk verklighet. Inte ens nedflyttade Modo kan stoltsera med en fet plånbok. Ur det perspektivet så står sig vår nuvarande trupp rätt hyggligt. Dock med viss gardering. Vi har trots allt ett par tryout-spelare som ska visa vad de går för. 

Träningen som bedrevs under eftermiddagen var tydligen ämnad till att drilla våra backar. De allra flesta övningar handlade om att förfina det defensiva spelet. Som exempel fick backar, samt en forward, träna på snabba uppspel ur egen zon. Dessutom var endast halva truppen på is. Lite roligt var det att se den gamle, Stefan Gråhns, härja runt på isen. Den "gubben" blir att räkna med i vinter. Gissar att han kommer betyda väldigt mycket som pådrivare för alla unga spelare i truppen. Att han är tjurig som få och begåvad med en riktig vinnarskalle syntes i alla övningar. Om alla andra spelare följer Stefans exempel när det gäller olika träningsmoment är mycket vunnet.

Försökte hålla ett öga på Thomas Ebbing. Jänkaren som tagit sig hit på eget bevåg för att visa upp sig. Då jag inte har en aning om vilken typ av spelare han är var det svårt att bedöma hans insats under träning. Han såg okey ut. Åtminstone kunde han åka skridskor!

Det mest anmärkningsvärda kanske var Linus Svedlund. Såg oerhört rapp ut på rören. Framför allt de första skären. Närmast blixtrande snabb. Vad har hänt? Kör han med någon astmamedicin? Har han fått snabbare skridskor? 

Nåja, det var lite roligt att hänga vid sargen igen. Ny träning i morgon förmiddag. Då hänger jag på låset till Mimerhallen. 11:30. 

Ha det gott!





Det blev en bra dag, på sjön...

Ingemar, vinnare av aktionen....
Den båtaktion som jag lade upp på Tradera i syfte att dra in lite stålar till #RäddaVik vanns av ovanstående gentleman. Boende i Tibro(!) ropade han in aktionen med stor auktoritet. Till det facila priset av 1500:- vann han en heldag på Mälaren med undertecknad. Detta tyckte Ingemar var alldeles för billigt så han satte raskt in 500:- extra direkt till #RäddaVik. 

Under våren och försommaren hade vi sedermera kontakt och genomförandet bestämdes till den 1 augusti. Alltså igår. Kändes på ett sätt väldigt optimalt eftersom A-laget gjorde sitt första riktiga ispass samma datum. 

I sitt sällskap hade Ingemar två barnbarn. Leo och Joel. Två tuffa grabbar beredda på sitt livs(!) äventyr. 

Leo och Joel gassar på fördäck.




De unga raska pojkarna fick en första lektion i hur man hanterar ett haspelspö. Något de aldrig hållit i sin hand tidigare. Då jag själv är en lysande pedagog tog det inte många minuter innan de svingade sina respektive spön på ett elegant sätt. 

Leo förbereder nästa kast.

Fullt fokus av Joel under invevning.

Väderguden var relativt vänlig denna dag och bjöd på en fullt godkänd sommardag. Det enda som störde var en envis och ihållande stark vind. Alla som varit på sjön vet att det kan bli lite utmattande att utsättas för detta timme efter timme. Vi fick av den anledningen allt som oftast söka vindlä bakom olika öar. Visserligen är det mysigt att ligga i närmast stiltje bakom en ö men bra för fisket är det inte. Något som vi blev varse. Trots ett envist kastande av alla på båten blev resultatet av våra gemensamma ansträngningar närmast lika med noll.  Det var därför bra att det fanns andra aktiviteter att erbjuda. Mat till exempel:

Köttbullar, kryddstark korv, potatis. 
Helt okey mat, ansåg Joel.



Efter maten krävde grabbarna bad. Så fick det bli. Efter ett visst försiktigt manövrerande taxade jag in båten till en brygga vid Johannesberg. 




Sommar, sol, båt, vatten, fiske, sommarlov.



Lyckligtvis fick vi, eller Ingemar, till slut lite belöning för sin ihärdighet. En mindre gös hade godheten att nappa på hans spinnare. Trots fiskens ringa storlek var glädjen över fångsten stor. Ingemars första gös någonsin. En liten milstolpe på sitt sätt. Gösen fick naturligtvis återvända till sjön då den understeg lagstadgade minimåttet. 

Ingemar till vänster.


Innan vi avslutade äventyret beslöt jag mig för att prova fiskelyckan vid en sista ö innan hemfärd. Trots sjökort, ekolod, plotter, etc var olyckan nästan framme. Enligt sjökortet skulle djupet inte vara mindre än 1, 6 meter. Då båten har ett djupgående på 0,8 meter kan jag ta mig in på de flesta ställen. Kände mig därför lugn. Allt skulle gå bra. Men, plötsligt varnade Ekolodet! Till min förfäran såg jag hur botten(på ekolodet) plötsligt reste upp en kulle! Djupet förändrades på några sekunder från 1,8 meter till 1,2 1,0, 0,8  0,6 och plötsligt plöjde jag fram med kölen nere i dyn. Känslan när båten saktade in var aningen läskig. Skulle det bli än grundare? Då jag vet att propellern är skyddad och det är kölen som "tar smällen" valde jag full fart framåt. Precis som VIK Hockey. Samtidigt som jag lade om rodret dikt styrbord lät jag dieselns 78 hästar jobba. Lika plötsligt som vi gick i botten var vi flott igen och kunde åka vidare som om inget hänt. 

Mälaren är på många sätt förrädisk. Trots ett sportsjökort(papper) och ett digitalt sjökort med ekolod som hela tiden finns till hands höll dagen på att sluta med ett rejält grundstopp. Det hade i och för sig varit en värdig avslutning på en misslyckad fisketur!

Nå, vad tyckte då mina gäster om dagen? Trots utebliven fångst var de väldigt nöjda. Ingemar ansåg inte att han kastat sina pengar i sjön. I slutet av resan, hemkomna till bryggan, började vi prata om en upprepning. Varför inte åka ut igen, nästa sommar. Två resor till priset av ett! Det är så vi supportrar till Gulsvart jobbar...


Två trötta men nöjda grabbar efter en lång dag på sjön.





1 augusti 2016

Fisketur med GurkOlle, idag är det dags...


När läget var som mest akut, när laget behövde stålar, när insamlingarna stod som spön i backen, då fick jag ett infall att bidra. En fisketur på Mälaren annonserades ut som ett led i kampanjen #RäddaVik. 

Idag är det dags. Gästerna är på väg. Klockan 12:00 lägger vi ut för en härlig dag på Mälaren. Rapport med bilder kommer under morgondagen. Med lite tur slipper vi åska och slagregn. Prognosen lovar skapligt väder även om jag inte vågar lita fullt ut på SMHI. 

Återkommer...