Koftan åkte av....

Prognos inför match...

Västerås - BIK Karlskoga 5-2

Det ska erkännas direkt. Jag var lugn inför matchen mot Karlskoga. Jag visste att spelarna tagit del av mina visdomsord från mitt förra inlägg. Detta med offerkoftan.Till denna match såg jag inte en enda offerkofta på isen. Istället såg jag ett gäng Gulsvarta spelare som verkligen ville vinna matchen. Det såg inte alltid så briljant ut. Stundom rent av lite rörigt och stökigt. Men i det stora hela såg jag ett lag där varande kotte bidrog. Ingen smet undan. Alla slet som galningar!

- Att göra fem mål, visserligen ett i tom kasse, på ett lag som inför denna match varit rejält duktiga på att inte släppa in mål, var fenomenalt bra!

- Att dunka in två missiler i powerplay var inte bara bra, det var rent av grandiost!

- Att Lundberg är bra, det visste jag. Men vad skönt att Dahlbom fick komma in i matchen, i laget, i serien, genom sitt inhopp efter Lundberg skada. Att vara är en av Sveriges främsta båsöppnare smäller inte lika högt som att efter match få ta emot klackens jubel. Det var han väl värd!

- Att äntligen få se Lukas Zetterberg på träff på pucken i powerplay. Vilken jävla raket i bortre krysset!

- Att Anton Mylläri blandar och ger i sina byten har jag vant mig vid. Ömsom vin, ömsom vatten. Men så gött att även han fick smälla in en puck i powerplay!

- Att få avnjuta när Fish på ett närmast nonchalant sätt hänger in en strut är som att få kaffe på sängen, varje dag, varje vecka, året runt.

- Att få bevittna hur Linus Svedlund flög fram över isen och hängde kvitteringen till 1-1 var efterlängtat. Komma tillbaka efter avstängning och bara smälla dit pucken. Excellent.

- Att vi bara släppt in tre(3) mål på de senaste fyra matcherna måste banne mig betyda något. Det måste till och med Leffe Strömberg inse. Vi har en fungerande defensiv! Det du Leffe.

- Att Fredrik Johansson fick skyffla iväg en puck in i öppet mål var mer betydelsefullt än vad många tror, ska ni veta. Så han slitit och kämpat utan att fått något tillbaka i många matcher. Det har varit tungt, tungt, i flera matcher. Bra arbetsinsatser, ja, utan tvekan, men alla spelare behöver lite bekräftelse på sin förträffligt genom ett och annat mål. 

Men hur var matchen då? Egentligen? Ärligt talat var den rätt beskedligt långa stunder. En snäll match. Två lag som spelade väldigt polerat och utan tillstymmelse till heta känslor och aversioner. Som tur var trappades det upp allt som tiden led. I slutänden får jag nog säga att det var en rätt bra match. Inte spelmässigt kanske, men, en bra match i den långa serielunken. Två lag som ansträngde sig utan att gå över gränsen. Inga fula smällar, inte mycket tjafs. Inte ens den gode Wessner bidrog till något tumult. Och lille Berglund syntes knappt denna gång. 

Sammantaget anser jag det var ett rejält dagsverke av de Gulsvarta. Det räcker långt i denna serie. Gäller bara att alla inblandade inser detta. Hårt jobb lönar sig alltid. 

- Vill även passa på att lyfta fram Hampus Larsson. Den grabben. Visst har han höjt sig? Upplever att han nu spelar på en ny nivå i sin karriär. Känns bra. Riktigt bra. 

Vad kan jag då säga om gästande BIK Karlskoga? Tja, de var faktiskt blekare än jag förväntat mig. Trots detta visade de då och då prov på att de är ett riktigt bra ishockeylag. De har en förmåga att vända spelet som få andra lag i serien. Blixtsnabba. Denna gång lyckades vi allt som oftast fånga upp deras spelvändningar men de var snubblande nära att lyckas med sin taktik flera gånger under matchen. Tycker även att de saknade den vanliga aggressiviteten som är lite av deras adelsmärke. De gick inte in lika hårt i alla dueller på isen som jag tidigare vant mig vid. Något som jag saknade, faktiskt. Det är kul när ett lag bjuder upp och stökar lite. Jag vet inte riktigt vilka spelare BIK saknade till denna match men det gäller samma för de som för alla andra. Man får spela med de spelare man har tillgängliga.

Nog om detta!

Skön inställning av Gulsvart...

Salavat Julajev-VIK Hockey 6-3 (2-0, 2-1, 2-2)

Idag ställdes man mot ett riktigt spelskickligt lag. Salavat från KHL. Jäklar i min låda vad det gick undan ute på isen. Minsta misstag bestraffades med tryck mot egna målet. Marcus Dahlbom fick slita. Puckar kom från alla håll. Högt och lågt. Löst och hårt. Det fanns stunder i matchen där spelarna verkligen fick ta ut sig maximalt i varje moment för att överhuvudtaget hänga med. Vid puckvinst var tiden minimal för hantering. Minsta dräll så var ryssarna framme och snodde trissan. Ibland hann vi helt enkelt inte med. Inte alls oväntat. Det som var mer oväntat var hur många i spelare i laget faktiskt agerade. De fegade inte ur. De försökte, efter bästa förmåga, svara upp mot övermakten. 

Istället för att leta enkla sarg-ut-lösningar ur egen zon försökte man hela tiden hitta spelvägar. Ibland straffades man men allt som oftast lyckades man hitta spelvägar ur egen zon och in i anfallszon. Förvånansvärt ofta kunde man även hålla spelet uppe i anfallszon. Komma till avslut. Skapa chanser. 

Jämför jag lagets insats med senast borta mot BIK Karlskoga fanns många saker som var bättre. Lite märkligt med tanke på motståndet. Idag såg jag inte backar som gick bort sig. Vi bjöd på oerhört lite eget fummel och misstag. Ryssarna fick minsann ta i ordentligt själva för att skapa sina lägen. Och visst skapade ryssarna lägen. I parti och minut. Men denna gång stod vi upp,boxade ut, tog hand om returer, och gav Dahlbom i kassen mycket fint understöd.

Redan mot BIK Karlskoga anades en viss tyngd och frejdighet i vår offensiv. Idag fortsatte det. Det fanns flera spelare som verkligen matchade Salavat i intensitet, fart, och vilja. Ta Niklas Lihagen som exempel. Idag hade han kul på isen. Vågade verkligen utmana med fart, kraft och tyngd. Tog sig fram som bara han kan när den västen är på. Tillsammans med Linus Svedlund skapades flera fina framstötar som kunde resulterat i mål. Det är lite Fyrtornet och Släpvagnen över det ekipaget.

Unge Jesper Andersson fortsätter övertyga. Senast mot BIK Karlskoga hängde han en snygg kasse. Idag visade han prov på stort mod när han trampade iväg genom mittzon och rundade ryska backar. Den gossen är inte blyg. Här finns potential som jag tidigare förbisett.

Återvändande Mikael Fryklund gjorde många saker bra idag. Bra driv i åkningen, vågade hålla i pucken, vann många tekningar. Såg helt enkelt pigg och rapp ut.

Inför den sista perioden, vid ställningen 4-1 till Salavat, fruktade jag att orken skulle tryta för de våra. Att Dahlbom skulle få vittja nätet ett otal gånger. Så blev inte fallet. Istället kom laget ut och satte riktigt bra fart. Satte högre press. Åkte ännu mer skridskor. Jagade livet ur sig själva. Belöningen kom i form av två reduceringsmål. Det ena i powerplay av Mikael Fryklund. Det andra i snygg spelvändning där framstormande backen(!) Albin Lindgren kunde hänga in trissan. 

Faktum är att vi efter våra reduceringar gick hårt för att nå eventuell kvittering och en och annan halvchans skapades. Mitt i våra ambitioner att gå ifatt målmässigt drog vi på oss två utvisningar som gav Savalat chansen till spel fem mot tre. När det återstod endast fyra sekunder i detta numerära underläge lyckades de peta in en puck fram till 5-3. 

Ett mått på den härliga inställningen till matchen var att Christer Olsson tog ut målvakten med halvannan minut kvar att spela. Här gällde inte att förlora med hedervärda siffror. Man ville istället göra ett försök att gå ifatt. Med sex man på isen lyckades laget skrapa fram några halvchanser men istället för reducering kunde Salavat kasta in 6-3 med endast sekunder kvar på matchuret.

Marcus Dahlbom må ha haft det lite svårt att få tag i, suga in,  alla puckar denna kväll men inget mål kan lastas på hans konto. I min bok gjorde Dahlbom en alldeles utmärkt match.

Nyförvärvet Markus Person är bra. Bättre än jag förväntat mig. Slut på meddelandet.

Träningsmatch är träningsmatch. Så sant, så sant. Resultat av underordnad betydelse(!). Det som jag letar efter under försäsong är inställning. Hur spelarna försöker lösa sina uppgifter på isen. Med rätt inställning kommer man långt. I dagens match var det väldigt många spelare som visade just det. Inställning. En vilja att vara med och påverka. Att agera. Det är något att bygga vidare på. En bra grund.

För en handfull spelare måste det redovisas bättre insatser kommande träningsmatcher. Något de själva är ytterst medvetna om. En sådan är Lucas Zetterberg. Ung, lovande, med massor av talang. I de två matcher som spelats har han inte alls kommit till. Det kommer ny match på lördag. Leksand i Mariestad. Kanske är det då Lucas växlar upp, börjar göra avtryck, sätter sig själv på kartan.

Första perioden:
1-0 Dmitri Boradyev (Linus Omark), 2-0 Linus Omark
Andra perioden: 
2-1 Markus Persson (Eric Berkerud), 3-1 Sergej Soin, 4-1 Michael Borokav.
Tredje perioden: 
4-2 Mikael Frycklund (Jimmie Jansson) pp1, 4-3 Albin Lindgren (Markus Persson), 5-3 Sergej Soin pp2, 6-3 mål i tom kasse.
Skott totalt: 58-37.

Tack för mig. 

Förmiddagsträning...

Dagens träningsmoment

Klockan 11:30 stämplade jag in i Mimerhallen. Kom lagom för att se ismaskinen avsluta sitt arbete. Kunde därefter följa dagens förmiddagsträning med mina argusögon. Dock fick jag problem ganska omedelbart. Anledningen? Vem var vem på isen? Då nästan inga spelare har nummer på sina persedlar krävdes mycket god syn, och nära håll, för att urskilja vem som var vem. Undantaget då våra målvakter. Där fanns bara en lång och en kort. 

Det som slog mig mest var den intensitet, den fart, som varje övning genomfördes med. Svårt att tro att detta endast var det tredje ispasset. Mycket bra fart på grabbarna och pucken satt oftast som klistrad på bladet när den passades runt. Våra tränare, Olsson och Sabel, gav ett oerhört bra intryck. Lugnt, metodiskt, tydligt, instruerades spelarna inför varje moment. Det som slog mig var att nu pratar alla svenska, hela tiden. Kan inte på rak arm minnas när jag senast bevittnade en träning med vårt A-lag där alla instruktioner skedde på, svenska! Nya tider.

En stor fördel med ett gemensamt språk är inte att underskatta. Detta gäller inte bara när tränare instruerar under träning eller inför match. Det gäller framför allt i det sociala samspelet mellan spelare. Alla förstår det som sägs. Nåja, en och annan kanske har avvikande dialekt som kan försvåra(Dahlbom, värmländska). Även om de allra flesta spelare behärskar engelska, mer eller mindre bra, så går det aldrig att uttrycka sig lika självklart som på sitt eget modersmål. 

Var det då några spelare som stack ut? Tja, det kanske man kan säga. Eller inte. Vi har ju en drös nya unga spelare som ska iklä sig kostymen för A-lagsspel. Egna juniorer. Utöver det spelare som kliver upp från division ett till Hockeyallsvenskan. Därtill kommer det gamla gardet med spelare som varit med förr. En intressant mix. Här kommer ett litet axplock av reflektioner efter dagens förmiddagsträning:

Thomas Ebbing: 

- Inte alls dum. Ser inte ut att ha några problem att hänga med på isen. Fin balans. Täcker pucken bra. Vänder och vrider. Svår att komma åt. Någon på läktaren sa "han påminner lite om Broc Little". Det är minsann ingen dålig jämförelse!

Albin Lindgren: 

- Ser lite vek ut i kroppen men skenet bedrar. Rörlig och fin back. Scoutad av Andreas Appelgren. Tidigare klubb Skövde där hans offensiva kvaliteter firade triumfer. Inte den tunga pjäs man förväntar sig lyfta bort motståndare runt egen kasse. Ser lovande ut.

Douglas Alenbring:

- Här pratar vi fysik. Visade på träningen idag att han kan sätta stopp för vem som helst. Enligt bedömare behöver han få upp rörligheten i egen zon.  Inte lätt att ständigt flytta runt på nära 100 kilo. Att åka fort rakt fram inget problem. Har alla möjligheter att bli en publikfavorit med sin frejdiga fysiska spelstil.

Alexander Lindelöf:

- Forward omskolad till back. Spås en bra utveckling. Enligt bedömare behöver han träna upp baklängesåkningen. Inte alls märkligt då han tidigare agerat forward som inte alls behöver jobbar lika mycket med baklängesåkning som en back. Spelare som agerat back sedan ungdomsåren har där ett försprång, rent tekniskt. Tros kunna bli en viktig kugge i powerplay. Ser trots detta väldigt stabil och trygg ut på träning. 

Marcus Persson 

- Vad kan vi förvänta oss här? En spelare som under de tre senaste säsongerna varit en stabil poänggörare i Tingsryd. Frågan är vilken typ av spelare han är? Skapar han sina egna chanser, lägen, eller är han beroende av att någon annan dukar upp? Efter endast en träning kan jag inte skönja vilket. Under dagens träning hängde han en snygg balja. Framspelad av Linus Svedlund och Stefan Gråhns. Är det så det kommer funka? Markus smyger upp framför mål, får pucken på bladet, och hänger in den? Det får framtiden utvisa.

Slutintrycket av dagens träning är väldigt positiv. Det såg bara så bra ut. Redan nu. Kan hemligheten vara att alla spelare samtränat hela försäsongen? Alla är lika väl fysiskt preparerade innan de går på is? Inte vet jag. 

Med Andreas Appelgren som sportchef och Olsson/Sabel som tränarduo börjar jag faktiskt känna en viss optimismen. Och vem kunde ha trott detta efter vårens ångest.....

Bytte ett par ord med Marcus Dahlbom och Fredrik Johanson efter träningen. Marcus lovade(!) hålla nollan borta mot BIK Karlskoga nästa vecka och Fredrik lät bara så oerhört nöjd. Två spelare som kommer få nyckelroller denna säsong. Bra grabbar.

För övrigt fick jag även sällskap en stund av vår eminente bloggare Mikael Norén. I vanlig, och god ordning, utbytte vi lite information oss bloggare emellan. Genom åren har vi bjudit varandra på intressant information, roliga anekdoter, rörande vår förening som inte gör sig lämpade att torgföra. Lite hemligheter måste man få ha...

Ha det...

P:S Kan förekomma vissa namnförväxlingar i mina inlägg fram till dess spelarna börjar köra med numrerad utrusning:)

Ett ispass i augusti...

En härlig spelare, Gråhns.

Under eftermiddagen smet jag in bakvägen(!) in i ABB Arena. Till mitt sällskap hade jag bland annat VIK Supports sympatiske Tom Lindh. Med var sin kaffemugg i handen travade vi bakvägen, via spelargången och spelarbåset, upp på läktaren. Passade på att skaka hand med vår eminente materialförvaltare Mio. Där bytte vi lite reflektioner inför säsongen. Vi vara ense om att det inte fanns anledning att kasta några yxor i sjön trots en betydligt mindre namnkunnig trupp än tidigare. Trots allt är det få lags spelartrupper i Hockeyallsvenskan som skrämmer. Det är inte bara vi som drabbats av en allt större återhållsamhet när det gäller värvningar. Gemensamt för samtliga klubbar, ja jag skriver samtliga, är en allt stramare ekonomisk verklighet. Inte ens nedflyttade Modo kan stoltsera med en fet plånbok. Ur det perspektivet så står sig vår nuvarande trupp rätt hyggligt. Dock med viss gardering. Vi har trots allt ett par tryout-spelare som ska visa vad de går för. 

Träningen som bedrevs under eftermiddagen var tydligen ämnad till att drilla våra backar. De allra flesta övningar handlade om att förfina det defensiva spelet. Som exempel fick backar, samt en forward, träna på snabba uppspel ur egen zon. Dessutom var endast halva truppen på is. Lite roligt var det att se den gamle, Stefan Gråhns, härja runt på isen. Den "gubben" blir att räkna med i vinter. Gissar att han kommer betyda väldigt mycket som pådrivare för alla unga spelare i truppen. Att han är tjurig som få och begåvad med en riktig vinnarskalle syntes i alla övningar. Om alla andra spelare följer Stefans exempel när det gäller olika träningsmoment är mycket vunnet.

Försökte hålla ett öga på Thomas Ebbing. Jänkaren som tagit sig hit på eget bevåg för att visa upp sig. Då jag inte har en aning om vilken typ av spelare han är var det svårt att bedöma hans insats under träning. Han såg okey ut. Åtminstone kunde han åka skridskor!

Det mest anmärkningsvärda kanske var Linus Svedlund. Såg oerhört rapp ut på rören. Framför allt de första skären. Närmast blixtrande snabb. Vad har hänt? Kör han med någon astmamedicin? Har han fått snabbare skridskor? 

Nåja, det var lite roligt att hänga vid sargen igen. Ny träning i morgon förmiddag. Då hänger jag på låset till Mimerhallen. 11:30. 

Ha det gott!

Christopher Fish, ett av få glädjeämnen..

- När Nisse fick höra om torsken mot Timrå!

Nu när mörkret lägrat sig ordentligt och slagit in en rejäl dos tvivel i våra förhoppningar om sportslig framgång är det skönt att kunna lyfta fram några ljuspunkter. I dagens match mot Timrå gjorde kollektivet Gulsvart en slät figur med några få undantag. Ett av dessa undantag är Christopher Fish som snart kan gå på vatten. Brunkarforwarden har blivit en sniper. Riktigt roligt att se. Dagens mål på pass från Linus Svedlund var briljant, högklassigt och njutbart. Svedlund som för övrigt var en annan ljuspunkt i dagens match. Jag har länge hävdat att unge Linus är lite av en kopia av flyktade Markus Ljung som just nu lirar framgångsrikt i Djurgården. Grabben tycks växa med varje match. En oerhört spelbegåvad och komplett ishockeyspelare som sällan gör misstag på isen. Bland övriga spelare var det tyvärr jämngrått denna kväll. Store Nick Sorkin hade några byten där han skapade några halvchanser, Jan Urbas lika så. Men, det tog sig aldrig riktigt. Det var otajmat och orytmiskt det mesta som skedde offensivt.

Timrå spelade som jag förväntade mig. Mycket energi. Tog de chanser man fick och utnyttjade dessa väl. Hade efter sitt sena 3-1 mål i den andra perioden inga som helst problem att spela av tredjeperioden på ett effektivt sätt. De lät oss åka längs sarger och stängde enkelt den mittre delen av spelplanen. Under den sista perioden orkade vi bara få iväg sex skott mot Timrås mål. Exempellöst tunt för ett lag som jagar reducering. 

Den tidigare känslan av att spelarna ser trötta och sega ut infann sig även denna gång. Det hävdas från vissa håll att laget medvetet tränar extra hårt just nu för att försöka vara bättre rustade till våren än tidigare säsonger. Vet inte vad jag ska tro om detta. Känns som ett vågspel. Om effekten av denna intensiva träning är orsaken till lagets bleka form den senaste månaden då finns all anledning till eftertanke. När dessutom sportchefen, Niklas Johansson, gått ut i sändning och påstått att "matcherna inte betyder så mycket" blir jag än mer fundersam! Är det återigen tanken om att vi ska vara på topp till våren som spökar, eller hägrar?

Nu finns det de som säger att "det är ingen fara, vi ligger i topp av tabellen". Så kan man givetvis också resonera. Vill det sig illa ligger vi kvar på en "fin tredjeplats" i januari men lagen ovan kan då dragit ifrån rejält poängmässigt. Då sitter vi där igen. I samma båt som de senaste säsongerna. Vi måste börja tokjaga, vinna varje match, för att få häng på topp två. Riskerar vi inte då att bränna allt krut, än en gång, innan allvaret börjar?

Argumentet att vi "bara" ligger sju poäng efter serieledarna faller platt till marken om vi inte har förmågan att vinna våra matcher framöver. 

Nej, jag blir inte klok på årets lag. Även innan skador på våra centrar hade vi ruskigt svårt att få ordning på vårt spel. Det är den bistra sanningen. Att vi nu famlar runt än mer i vårt letande efter det egna vägvinnande spelet blir därmed naturligt. 

Då jag följer de flesta andra lag rätt väl, ser många matcher, kan jag med visst fog säga att vi har problem. Speciellt om jag jämför oss med  AIK, och BIK Karlskoga. De har något som vi saknar för tillfället. Gemensamt för dessa två lag är att de har en spelidé som bygger på spelarmaterialet. En spelidé som spelarna har anammat till fullo. Dessvärre tycker jag att de flesta andra lag jag ser har en tydligare spelidé än vad vi har för tillfället. Kort sagt förvaltar de pundet bättre än oss...

Frågan som infinner sig, den obehagliga frågan, är om vi kan förvänta oss någon förändring kommande matcher? Är vi nedtränade så lär inte det släppa i det första taget. Kommer det inte in något/några lån så lär vi fortsätta gå runt på de spelare som finns tillgängliga. Med andra ord så är sannolikheten att vi plötsligt skulle hitta formen vara försvinnande liten. Om så är fallet, finns det nu en plan B? Ska vi överge vår ambition att försöka vara ett spelande lag och istället rätta munnen efter matsäcken? Det kanske är läge att gå tillbaka till lite hederlig Fagervall-hockey. Backa hem, täta i mitten, boxa ut mot sarger, och hoppas på en eller annan spelvändning! Helt enkelt börja spela riktigt defensivt. Säkra bakåt så länge det går. Spela som Vita Hästen gjorde mot oss! 

Här gäller nu att stoppa poängtappet. Vi har helt enkelt inte råd att låta våra konkurrenter segla ifrån oss utan kamp. Om detta sedan innebär att vi får spela 75% av tiden i egen zon, låt det då ske, bara vi lyckas gneta till oss lite poäng och segrar...

Nästa match, Almtuna borta, är en perfekt match att prova denna nya strategi. Alla framför eget mål!

Nu tar vi nya tag...

Perra-effekten firade triumf...

Swehockey

Leksand - Västerås 4-3

En sur förlust mot ett hårt kämpande hemmalag. En inte alls oväntad utgång. Mina farhågor inför match besannades delvis. Leksand kom ut hårt, åkte massor av skridskor, och satte oss under hög press. Utan att skapa speciellt många farliga chanser fick hemmalaget matchen dit man ville. Man fick det berömda momentumet. 

Förutom att Leksand fick matchbilden som man ville drabbades vi tidigt av en riktigt tung jobspost. I en sammanstötning i offensiv zon blev Niklas Lihagen skadad och fick utgå från matchen. Inte nog med detta. Lihagen bedömdes av domare Bergman att ha utfört en regelvidrig handling och belönades dessutom med två minuters utvisning. Som om inte detta räckte passade naturligtvis Leksand på att nyttja detta powerplay till att ta ledningen i matchen. Man kan här verkligen prata om att en olycka sällan kommer ensam. Skadas, utvisad, mål i baken i samma sekvens. Till råga på allt dömde domare Bergman först bort målet för spark för att sedan, efter videogranskning, döma målet som korrekt. Då grinade det emot på riktigt. 

Efter Leksand mål tyckte jag att vi stundtals lyfte upp spelet och skapade en del lägen. Vi såg fortsatt lite ängsliga ut i spelet men kunde i alla fall förhindra Leksand från att rida vidare på sitt ledningsmål. 

När det gäller sändningen från Tegera Arena denna kväll fanns det mycket i övrigt att önska. Kameramannen brydde sig stundtals inte så mycket om det som hände på isen utan valde istället att botanisera runt sitt objektiv och zooma in allt från sargkanter till plexiglas. På sitt sätt underhållande men inte det jag betalat för via mitt abonnemang till Cmoresport. Om kameramannen då och då tappade fokus var det inget emot kommentatorns oerhört fantasifulla omskrivningar av spelarnas namn, status, härkomst och bakgrund. Här kommer ett litet axplock av tokigheterna:

• Västerås Matias Myttynen, vars pappa är brottarlegenden Leo Myttynen! (Anton Mylläri har en pappa som heter Leo Mylläri och är en brottarlegend)
• Där har vi Fredrik Johansson som nyss skrivit på ett nytt treårskontrakt med klubben (Den han såg var Johan Jonsson som kommit tillbaka efter en långtidsskada)
• Jakob Fish, slovaken, drar på sig en utvisning! (Han syftade på Christopher Fish, svensken)
• Jocke Berg jobbar alltid hårt och åker mycket skridskor!(Naturligtvis var det Jonte Berg)
• Kottar får ut pucken ur egen zon! (Cutta, var det denna gång)
• Linus Svedberg jobbar hårt!(Linus Svedlund)
• Leksandsbacken skjuter ett skott men pucken träffar en Västeråsspelare som studsar ur zon!(Menade troligen att pucken studsade ur zon)
• John Knutts får ett bra läge!(Troligen lokalt uttal av Jon Knuts)

Frånsett detta var kommentatorn närmast lyriskt över matchen och ansåg att det var både högt tempo och bra spel. Där ser man. Kul för honom, typ! 

I den andra perioden fick vi möjlighet att kvittera via ett powerplay då Viktor Mårtensson åkte ut för en spökutvisning. Domare Bergman ansåg att det var en charging. Själv tyckte jag det var rent trams men tackade och tog emot. På ett något märkligt sätt lyckades vi göra mål. Målskytt blev Nick Sorkin som troligen styrde in ett skott från Jeremy Williams. Domare Bergman valde denna gång att först döma mål för att därefter ångra sig. Återigen en plågsamt utdragen videogranskning innan det godkända målet blev godkänt! Spörsmålet var tydligen om Sorkin använt sig av otillåtet hög klubba. Något som var omöjligt att se på repriserna. Nåja, den för dagen vakne och falkögde  kommentatorn tycktes plötsligt se att Sorkins klubba var ”misstänkt hög”. En bedrift i sig med tanke på den gryniga bild som levererades från Tegera Arena. Man fick vara tacksam att man kunde urskilja var spelarna befann sig på isen, typ.

- En back som utmärkte sig negativt denna kväll var Juha Uotila. Fick lite vibbar av gamle kämpen Andreas Lindh. Visst spelar Juha robust och fysiskt, utan puck, men med puck i egen zon är han stundtals en ren säkerhetsrisk. Räknade till minst två tillfällen då han skickade passning rakt i gapet på Leksandspelare som fick fri lejd mot stackars Jonas Fransson i målet. 

- Som motpol vill jag lyfta fram Johan Jonsson. Han har varit borta från spel sedan träningsmatchen mot Leksand men visade upp ett väldigt stabilt och tryggt bakspel. Lite skillnad det, vill jag säga. Lovar gott inför framtiden. 

Den tredje perioden blev lite mer spännande och händelserik. Leksand stänkte in 2-1 i powerplay genom Viktor Amnér. Vi kvitterade snyggt till 2-2 genom Matias Myttynen. Leksand vådasköt därefter 3-2 via Robin Jacobsson. Efter powerbreak försökte vi lyfta upp spelet, lyckades delvis, och hade någon chans till ännu ett kvitteringsmål. Mitt i vår ambition att skapa offensivt tryck slarvade vi med defensivspelet och Leksand bjöds en spelvändning 3 mot 1. Då ringde det igen bakom Jonas Fransson. Denna gång var det Jon Knuts som la in pucken mycket elegant efter fin passning från Johan Porsberger. Ridå! Mörker! Eländes elände.

När det är någon minut kvar tog Martin Filander ut Fransson och chansade på spel sex mot fem. Vårt senaste tillskot på backsidan, Maksim Matushkin, fick kröna sin godkända debut med ett mål fram till 3-4. 

- Matchen slut och noll poäng. Surt sa räven. 

Hur ska jag då summera vår insats under gårdagen? Inte helt lätt. Som vanligt fluktuerade vår insats över matchens sextio minuter. Med tanke på avsaknaden av två ordinarie centrar, nya ommöbleringar i kedjeformationerna, skadan på Niklas Lihagen, så kan jag sträcka mig till att ge laget knappt godkänt. Detta trots att jag under sändningens gång pendlade mellan hopp och förtvivlan, ångest och andnöd, frustration och förtvivlan. Ett helt normalt tillstånd numera när Gulsvart lirar match.

Vi mötte ett för dagen rätt bra Leksand som genom att vara lite mer intensiva än tidigare matcher ofta lyckades störa våra försök till speluppbyggnad. Leksand var även lite mer organiserade i egen zon än jag sett i tidigare matcher. De slängde inte bort puckar till höger och vänster utan hittade enklare lösningar. 

Utan att vara elak vill jag tyvärr påstå att det såg ut som två lag från botten av serien som möttes. När det gäller Leksand är ju detta faktum alldeles korrekt medan vi själva inte visade, mer än glimtvis, att vi ännu tillhör toppen av tabellen. 

Men, återigen, vi är för stunden läskigt skadedrabbade. När våra tre främsta offensiva centrar är skadade, ja då kanske vi inte kan begära så mycket mer av vårt lag just nu. Visst kan vi både trösta och glädja oss över att vi nu äntligen har alla backar skadefria men den glädjen förtas istället av skador som påverkar vår offensiv i kommande matcher. 

Som tur är för oss så är serien oerhört jämn och alla lag kommer även fortsättningsvis lugga poäng av varandra. Frågan är bara om vi överlever en räcka matcher bara genom att förlita oss på att andra matcher går vår väg? Kommer vi kunna hänga kvar i övre skiktet av tabellen under den tid det tar att få tillbaka våra skadade centrar? Ett rejält dilemma för alla inblandade. Det finns en uppenbar risk att vi under kommande omgångar kommer börja sjunka flera placeringar i tabellen. Hur långt kan vi sjunka, poäng och placeringsmässigt, för att fortfarande ha chansen att utmana om en topplacering när vi väl har en helt frisk trupp? Finns det möjligen anledning till mer desperata lösningar? Låna in spelare eller chansvärva?

- Det är tur att man inte är sportchef eller tränare utan istället en helt vanlig supporter. En supporter som kan föreslå vilka huvudlösa åtgärder och lösningar som helst utan att behöva ta minsta ansvar. 

Nu samlar vi ihop oss och ser till att stötta laget på fredag. Då ska Tingsryd få känna på hur riktigt hårda gurkor kan kännas, i röva!

Kämpa Gulsvart!

Västerås - Oskarshamn 3-0

Finns i en hall nära dig...

En efterlängtad seger redan i säsongens inledning. En insats av laget som pekar på något större. Som ger en smak av mer. Gulsvart kom ut till spel på sin hemmais precis så som man önskat och förväntat sig. Det var fart och fläkt, buller och bång, raka rör och rätt mot mål. Den tveksamhet, den flathet, den uddlöshet, som laget visade upp senast mot Almtuna på bortaplan var som bortblåst. Så här vill jag se mitt lag, mina spelare, uppträda i match efter match. Inte bara då och då. Jämt och ständigt denna passion, detta uppoffrande spel, denna inställning är vad jag vill ha och se. Är detta månne för mycket begärt? Icke, sa Nicke! Fullt fokus och 100% inställning är det minsta jag, och andra, kan kräva av vårt lag. Så är det...

Måste få kommentera denne Linus Svedlund mitt i min svada. Vad han har utvecklats! Det är lätt att låta sig förblindas av Conny Strömbergs magnifika passningsspel, Jeremy Williams underbara direktskott, eller Mathias Bromés uppoffrande spel som exempel. Jag vill i konkurrens med dessa spelares prestationer lyfta fram unge Linus att dela rampljuset en dag som denna. Linus gör det helt enkelt förbaskat bra, det han gör på isen. Fortsätter han på samma sätt har vi här en resurs, en pjäs, en byggsten i laget som kan bli lika viktig som våra mer namnkunniga importer. Underbart att se...

I gårdagens match fick inte Oskarshamn utrymme för sitt eget spel. Detta tack vare att Gulsvart från första nedsläpp tog tag i skeendet och vägrade släppa det ifrån sig. Först när segern var bärgad, inför tredje perioden, bjöds Oskarshamn in i matchen och tilläts låna puck. Inte ens då lyckades Fredrik Söderströms mannar hota oss mer än flyktigt. Det var endast i spelformen powerplay som Oskarshamn lyckades skapa tryck, i egentlig mening, mot vår Jonas Fransson. Denna gång fungerade dock vårt boxplay bättre än tidigare och kunde relativt enkelt hålla undan och stå emot. 

Den tredje perioden blev på sitt sätt en imponerande defilering mot slutsignalen. Gulsvart spelade konsekvent och metodiskt med målsättningen att stänga matchen. Något som man lyckades alldeles förträffligt med. 

Den enda smolken i den tredje perioden var att laget drog på sig ett antal utvisningar av modellen onödiga. Kanske en konsekvens av att man drog ned på frekvensen i skridskoåkningen och  istället arbetade för mycket med klubban? 

Extra roligt att Jonas Fransson fick hålla nollan denna match. Han har inte haft det så lätt att imponera fram till nu bortskämd som man är över hur bra han kan vara. Nu var han på plats. Ordentligt. Gjorde några avgörande räddningar när Oskarshamn lyckades ta sig fram till sina fåtaliga giftiga chanser. Just så är man van att se den gode Jonas. Härligt!

Angående våra backar så klarade sig alla med den äran. Speciellt roligt är det att se hur Per Helmersson stretar på. Hur lång tid tar det, månntro, innan allt fler börjar inse vilken skicklig defensiv pjäs han faktiskt är? Att Nick Angell är spelskicklig och offensiv visste jag inför säsongen. Det som imponerat mest på mig är dock inte Nicks offensiv utan hans - defensiv. Vissa olyckskorpar har kraxat om att han är för svag defensivt för att tituleras som en riktig klassback. Trams, säger jag. Nick är riktigt bra defensivt, punkt och slut!

Överlag spelade alla våra backar på en bra nivå. Glädjande att se. Fastnade sällan med puck utan kunder oftast peta loss trissan och sätta upp spelet till forwards. Mycket bra!

Nu tänker jag dock inte dra allt för stora växlar av denna seger. Oskarshamn var ovanligt bleka denna afton. Som vanligt tycks de inte alls trivas med spel på bortaplan. Såg länge väldigt ängsliga och vilsna ut på isen. Jag vill gärna tro att det var vårt bländande(!) spel som bidrog till att Oskarshamn såg så taffliga ut men vet att detta inte är den enda sanningen. Oskarshamn kan bättre...

Kan bara inte låta bli att skriva några rader om "gamlingen" och "liraren" Conny Strömberg. Framför allt funderar jag över vad han snackar om, hela tiden? Någon som lagt märke till det som jag sett? Conny har "kvartssamtal" med andra spelare lite hela tiden. Är det inte någon back som han instruerar så är det någon forwardskollega. Conny pekar, viftar, snackar, och förtydligar. Detta sker inför en tekning, vid powerbreaks, i periodpauser, ja, så fort tillfälle ges. Och snackar han inte med medspelare så snackar han lika inlevelsefullt med vaktmästarna. Han är helt enkelt alldeles enastående i sina passion för perfektion den gode Conny:)

När laget vunnit tre eller fyra raka matcher, då kommer jag slappna av. Att vinna en match är bra. Att vinna flera i rad är bättre. Framgång föder framgång, det vet alla. Lyckas laget få en streak av matcher där spelet allt mer flyter på, ja då kommer jag börja andas morgonluft. Då kommer jag verkligen våga börja tro. Men först då...

- Och ja, unge Rubins fortsätter imponera. Är han verkligen bara 16 år? 

Noterade att Simon Fredriksson fick komma in och köra i några boxplay. Härligt att se. Vi kommer behöva hans storlek och tyngd vad det lider. 

På vägen hem från match såg jag Niklas Lidström ståendes vid entrén. Känns fortfarande märkligt, och mäktigt, att en sådan ikon går att beskåda helt utan kostnad i ABB Arena. Stort!

Nu laddar vi om...