Perra-effekten firade triumf...

Swehockey

Leksand - Västerås 4-3

En sur förlust mot ett hårt kämpande hemmalag. En inte alls oväntad utgång. Mina farhågor inför match besannades delvis. Leksand kom ut hårt, åkte massor av skridskor, och satte oss under hög press. Utan att skapa speciellt många farliga chanser fick hemmalaget matchen dit man ville. Man fick det berömda momentumet. 

Förutom att Leksand fick matchbilden som man ville drabbades vi tidigt av en riktigt tung jobspost. I en sammanstötning i offensiv zon blev Niklas Lihagen skadad och fick utgå från matchen. Inte nog med detta. Lihagen bedömdes av domare Bergman att ha utfört en regelvidrig handling och belönades dessutom med två minuters utvisning. Som om inte detta räckte passade naturligtvis Leksand på att nyttja detta powerplay till att ta ledningen i matchen. Man kan här verkligen prata om att en olycka sällan kommer ensam. Skadas, utvisad, mål i baken i samma sekvens. Till råga på allt dömde domare Bergman först bort målet för spark för att sedan, efter videogranskning, döma målet som korrekt. Då grinade det emot på riktigt. 

Efter Leksand mål tyckte jag att vi stundtals lyfte upp spelet och skapade en del lägen. Vi såg fortsatt lite ängsliga ut i spelet men kunde i alla fall förhindra Leksand från att rida vidare på sitt ledningsmål. 

När det gäller sändningen från Tegera Arena denna kväll fanns det mycket i övrigt att önska. Kameramannen brydde sig stundtals inte så mycket om det som hände på isen utan valde istället att botanisera runt sitt objektiv och zooma in allt från sargkanter till plexiglas. På sitt sätt underhållande men inte det jag betalat för via mitt abonnemang till Cmoresport. Om kameramannen då och då tappade fokus var det inget emot kommentatorns oerhört fantasifulla omskrivningar av spelarnas namn, status, härkomst och bakgrund. Här kommer ett litet axplock av tokigheterna:

• Västerås Matias Myttynen, vars pappa är brottarlegenden Leo Myttynen! (Anton Mylläri har en pappa som heter Leo Mylläri och är en brottarlegend)
• Där har vi Fredrik Johansson som nyss skrivit på ett nytt treårskontrakt med klubben (Den han såg var Johan Jonsson som kommit tillbaka efter en långtidsskada)
• Jakob Fish, slovaken, drar på sig en utvisning! (Han syftade på Christopher Fish, svensken)
• Jocke Berg jobbar alltid hårt och åker mycket skridskor!(Naturligtvis var det Jonte Berg)
• Kottar får ut pucken ur egen zon! (Cutta, var det denna gång)
• Linus Svedberg jobbar hårt!(Linus Svedlund)
• Leksandsbacken skjuter ett skott men pucken träffar en Västeråsspelare som studsar ur zon!(Menade troligen att pucken studsade ur zon)
• John Knutts får ett bra läge!(Troligen lokalt uttal av Jon Knuts)

Frånsett detta var kommentatorn närmast lyriskt över matchen och ansåg att det var både högt tempo och bra spel. Där ser man. Kul för honom, typ! 

I den andra perioden fick vi möjlighet att kvittera via ett powerplay då Viktor Mårtensson åkte ut för en spökutvisning. Domare Bergman ansåg att det var en charging. Själv tyckte jag det var rent trams men tackade och tog emot. På ett något märkligt sätt lyckades vi göra mål. Målskytt blev Nick Sorkin som troligen styrde in ett skott från Jeremy Williams. Domare Bergman valde denna gång att först döma mål för att därefter ångra sig. Återigen en plågsamt utdragen videogranskning innan det godkända målet blev godkänt! Spörsmålet var tydligen om Sorkin använt sig av otillåtet hög klubba. Något som var omöjligt att se på repriserna. Nåja, den för dagen vakne och falkögde  kommentatorn tycktes plötsligt se att Sorkins klubba var ”misstänkt hög”. En bedrift i sig med tanke på den gryniga bild som levererades från Tegera Arena. Man fick vara tacksam att man kunde urskilja var spelarna befann sig på isen, typ.

- En back som utmärkte sig negativt denna kväll var Juha Uotila. Fick lite vibbar av gamle kämpen Andreas Lindh. Visst spelar Juha robust och fysiskt, utan puck, men med puck i egen zon är han stundtals en ren säkerhetsrisk. Räknade till minst två tillfällen då han skickade passning rakt i gapet på Leksandspelare som fick fri lejd mot stackars Jonas Fransson i målet. 

- Som motpol vill jag lyfta fram Johan Jonsson. Han har varit borta från spel sedan träningsmatchen mot Leksand men visade upp ett väldigt stabilt och tryggt bakspel. Lite skillnad det, vill jag säga. Lovar gott inför framtiden. 

Den tredje perioden blev lite mer spännande och händelserik. Leksand stänkte in 2-1 i powerplay genom Viktor Amnér. Vi kvitterade snyggt till 2-2 genom Matias Myttynen. Leksand vådasköt därefter 3-2 via Robin Jacobsson. Efter powerbreak försökte vi lyfta upp spelet, lyckades delvis, och hade någon chans till ännu ett kvitteringsmål. Mitt i vår ambition att skapa offensivt tryck slarvade vi med defensivspelet och Leksand bjöds en spelvändning 3 mot 1. Då ringde det igen bakom Jonas Fransson. Denna gång var det Jon Knuts som la in pucken mycket elegant efter fin passning från Johan Porsberger. Ridå! Mörker! Eländes elände.

När det är någon minut kvar tog Martin Filander ut Fransson och chansade på spel sex mot fem. Vårt senaste tillskot på backsidan, Maksim Matushkin, fick kröna sin godkända debut med ett mål fram till 3-4. 

- Matchen slut och noll poäng. Surt sa räven. 

Hur ska jag då summera vår insats under gårdagen? Inte helt lätt. Som vanligt fluktuerade vår insats över matchens sextio minuter. Med tanke på avsaknaden av två ordinarie centrar, nya ommöbleringar i kedjeformationerna, skadan på Niklas Lihagen, så kan jag sträcka mig till att ge laget knappt godkänt. Detta trots att jag under sändningens gång pendlade mellan hopp och förtvivlan, ångest och andnöd, frustration och förtvivlan. Ett helt normalt tillstånd numera när Gulsvart lirar match.

Vi mötte ett för dagen rätt bra Leksand som genom att vara lite mer intensiva än tidigare matcher ofta lyckades störa våra försök till speluppbyggnad. Leksand var även lite mer organiserade i egen zon än jag sett i tidigare matcher. De slängde inte bort puckar till höger och vänster utan hittade enklare lösningar. 

Utan att vara elak vill jag tyvärr påstå att det såg ut som två lag från botten av serien som möttes. När det gäller Leksand är ju detta faktum alldeles korrekt medan vi själva inte visade, mer än glimtvis, att vi ännu tillhör toppen av tabellen. 

Men, återigen, vi är för stunden läskigt skadedrabbade. När våra tre främsta offensiva centrar är skadade, ja då kanske vi inte kan begära så mycket mer av vårt lag just nu. Visst kan vi både trösta och glädja oss över att vi nu äntligen har alla backar skadefria men den glädjen förtas istället av skador som påverkar vår offensiv i kommande matcher. 

Som tur är för oss så är serien oerhört jämn och alla lag kommer även fortsättningsvis lugga poäng av varandra. Frågan är bara om vi överlever en räcka matcher bara genom att förlita oss på att andra matcher går vår väg? Kommer vi kunna hänga kvar i övre skiktet av tabellen under den tid det tar att få tillbaka våra skadade centrar? Ett rejält dilemma för alla inblandade. Det finns en uppenbar risk att vi under kommande omgångar kommer börja sjunka flera placeringar i tabellen. Hur långt kan vi sjunka, poäng och placeringsmässigt, för att fortfarande ha chansen att utmana om en topplacering när vi väl har en helt frisk trupp? Finns det möjligen anledning till mer desperata lösningar? Låna in spelare eller chansvärva?

- Det är tur att man inte är sportchef eller tränare utan istället en helt vanlig supporter. En supporter som kan föreslå vilka huvudlösa åtgärder och lösningar som helst utan att behöva ta minsta ansvar. 

Nu samlar vi ihop oss och ser till att stötta laget på fredag. Då ska Tingsryd få känna på hur riktigt hårda gurkor kan kännas, i röva!

Kämpa Gulsvart!