 |
| Swehockey |
Asplöven - Västerås 3-6
Det har nu gått några dygn sedan den märkliga matchen mot Asplöven i Haparanda. En match med tre ansikten, vill jag påstå. Därtill en domare som satte sin prägel på skeendet och utgången av matchen. Men, vi tar det från början...
Första perioden (1-1)
- En i mina ögon godkänd insats av Gulsvart där vi höll jämna steg med ett rätt inspirerat och välspelande hemmalag. Asplöven tog ledningen tidigt genom Simon Olsson och vi lyckades kvittera, en aning turligt, genom Nick Sorkin. Perioden avslutades med att Fish och Borgman drog på sig utvisningar. Borgmans utvisning i slutskedet av perioden faller under rubriken "onödig" då han tacklade en motståndarback i ryggen i anfallszon. Borgman som för övrigt fick spela som vänsterforward istället för vänsterback i denna match. Skotten vann Asplöven med 17-11 men sett till klara målchanser var det rätt jämt. Ett litet orosmoln noterade jag dock. Vår eminente målvakt Jonas Fransson släppte osedvanligt många returer!
Andra perioden (2-0)
- Perioden började med ett boxplay för Gulsvart pga Borgmans sena utvisning i period ett. Asplöven skapade närmast ingenting, kommer inte in i vår zon för att sätta upp spelet. Trots detta kom ett ledningsmål genom Asplövens Jonas Berglund som åkte in i vår zon, ensam mot tre spelare, och knäppte iväg ett skott som smet in förbi Jonas Fransson. Resterande tid av period två präglades av utvisningar och det var främst Gulsvart som drog på sig dessa. I ett av dessa powerplay lyckades till slut Asplövens Colin Long pricka in ännu ett mål för hemmalaget. Ledning med 3-1 och det började se rätt dystert ut för oss. I takt med alla boxplay tappade Gulsvart allt mer kraft i det offensiva spelet. Trots detta skapades några chanser som kunde gett utdelning. Perioden ganska klart till Asplöven. Skotten: 15-7
Tredje perioden: (0-5)
- Vi fick inleda perioden med ett powerplay och var ruskigt när att peta in pucken redan efter 26 sekunder. Istället för en viktig tidig reducering lyckades Gulsvart istället dra på sig en egen utvisning strax därefter. Inte den start vi behövde. Men, sedan började den stora kalabaliken, för hemmalaget Asplöven. De drabbades av ny utvisning och Gulsvart fick plötsligt utdelning! Stefan Gråhns hängde mycket snyggt in 2-3 och vi var med i matchen igen! Nästan direkt efter vårt mål åkte näste Asplövenspelare ut. Återigen fick vi spela powerplay och det tog bara 19 sekunder innan Nick Sorkin styr in kvitteringen till 3-3!
Hastigt och lustigt hade vi inte bara kommit in i matchen utan dessutom kommit ifatt målmässigt. Den som nu trodde att matchen skulle återgå till mer spel fem mot fem fick helt fel. Efter powerbreak hände detta:
52:53 2 min ASP 4. Ylönen, Antti Hooking
52:53 2 min ASP 23. Berglund, Jonas Slashing
52:04 2 min ASP 10. Jyrkkiö, Jesse Hooking
Inom loppet av några futtiga sekunder(!) lyckas Asplöven dra på sig tre(3) utvisningar. Stor kalabalik i ICA Arena. Per Kenttä i Asplövens bås trodde inte sina ögon och Asplövenspelarna såg ut som blöta hundar. Oförstående till det som hände.
Gulsvart fick därmed spela fem mot tre och tackade för erbjudandet genom att smälla in 4-3 genom Jeremy Williams. Direkt efter detta mål drog Asplöven på sig nya utvisningar:
54:13 2 min ASP 14. Jaros, Christian Highsticking
54:13 2 min ASP 14. Jaros, Christian Highsticking
Gulsvart fick fortsätta spela fem mot tre och då hängde Niklas Lihagen in 5-3!
En fullständigt makalös vändning av matchen av Gulsvart! Nu kanske någon tycker att, va då, de gjorde ju bara mål i powerplay! Inte mycket snacka om! Då vill jag bara passa på att redovisa vår utdelning i powerplay föregående fem matcher vi spelat - NOLL! Just det. Vi lyckades inte göra ett enda mål i powerplay i de fem matcher vi spelade före denna drabbning. Nu lyckades laget gör fyra(4) powerplaymål i rad. En jävla skillnad, helt enkelt.
Efter denna formidabla målkavalkad gjorde vår tränare, Martin Filander, en mycket bra sak. Han tog en timeout. Han tog en liten paus för att lugna ned och kyla av. Det var mycket spänningar på isen efter Asplövens kollaps. Det fanns nu en uppenbar risk att domaren för dagen skulle börja leta utvisningar åt andra hållet och därmed ge Asplöven en chans att komma tillbaka i matchen. Något som faktiskt hände! Spelet hade knappt kommit igång innan domaren visade ut vår Matias Myttynen för en förseelse som fram till då passerat under domarens radar. I slutskedet av matchen lyckades domaren hitta ytterligare tre utvisningar till vår nackdel men Asplöven hade varken kraften eller förmågan att hota.
När slutsignalen väl ljöd kunde jag konstatera att domaren lyckats rätt bra i sitt uppdrag. Båda lagen drog på sig lika många utvisningsminuter så någon form av rättvisa blev skipad ur det perspektivet.
Hur ska man då summera denna insats? Tja, förutom alla välkomna mål i powerplay såg det ut som det gjort de senaste matcherna, tyvärr. Spelet i fem mot fem är fortfarande inte bra. I den spelformen var faktiskt Asplöven bättre än oss och detta är naturligtvis oroande. Vi är ett topplag i serien men spelar i mångt och mycket som "krattor", om jag får skriva så. Det finns för stunden en viss ursäkt för vårt taffliga spel i frånvaron av två skickliga centrar(F Johansson, E Davidsson). Till denna match fick exempelvis Borgman ta plats som ytterforward i den brist som råder på forwards för tillfället.
Jag är oerhört glad och tacksam för de tre poäng som inhöstades men är fortsatt väldigt missnöjd med prestationen överlag för laget. Det hackar, minst sagt.
Till det mest positiva i denna match vill jag lyfta fram återkomsten av Johan Jonsson på isen. I mina ögon gjorde han en mycket bra insats, överraskande bra, med tanke på att detta var hans första tävlingsmatch denna säsong! Så jag längtat efter vår trygge och stabile försvarsgeneral...
En annan sak som var oerhört glädjande är självklart att vi äntligen fick utdelning i powerplay igen. Det var sannerligen på tiden!
Leksand nästa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar