30 november 2014

Publiken

Publikhav..


Någon som reflekterat över publiktillströmningen denna säsong som anses som säsongernas säsong? Jag har gjort det. Av den anledningen tänker jag backa tillbaka och redovisa lite publiksiffror. Så här har det sett ut. Väljer att redovisa i fallande ordning utifrån antal besökare:


Västerås HK  -  HC Vita Hästen 4183
Västerås HK  -  Timrå IK 4050
Västerås HK  -  AIK 3775
Västerås HK  -  IF Malmö Redhawks 3534
Västerås HK  -  Mora IK 3433
Västerås HK  -  Rögle BK 3418
Västerås HK  -  BIK Karlskoga 3254
Västerås HK  -  Södertälje SK 3156
Västerås HK  -  IF Björklöven 2974
Västerås HK  -  Karlskrona HK 2885
Västerås HK  -  IK Oskarshamn 2705
Västerås HK  -  Asplöven HC 2318
Snitt: 3307 (enligt Swehockey)

Matchen mot Vita Hästen vara premiäromgången och förklarar tillströmningen till den matchen. Lite överraskande att Timråmatchen kommer på andra plats. I övrigt är tillströmningen ganska normal till respektive match och motståndare. Asplöven, Oskarshamn, Karlskrona är tyvärr lag som inte lockar marginalpubliken till ABB Arena.

Frågan är då vilka dagar som dessa matcher spelades på? Har detta någon inverkan. Undantaget då premiärmatchen. 

(måndag)
Västerås HK  -  Södertälje SK 3156
Västerås HK  -  IK Oskarshamn 2705 
Snitt: 2930

 (tisdag)
Västerås HK  -  HC Vita Hästen 4183
Västerås HK  -  Mora IK 3433 
Västerås HK  -  IF Björklöven 2974 
Snitt: 3530
Snitt: 3203 (premiärmatchen mot V Hästen ej inkluderad)

(torsdag)
Västerås HK  -  Timrå IK 4050 
Västerås HK  -  BIK Karlskoga 3254 
Västerås HK  -  Karlskrona HK 2885 
Västerås HK  -  Asplöven HC 2318 
Västerås HK  -  IF Malmö Redhawks 3534
Snitt: 3208

(fredag)
Västerås HK  -  Rögle BK 3418 
Västerås HK  -  AIK 3775
Snitt: 3596

Naturligtvis är det statistiska underlaget alldeles för magert för att kunna dra några slutsatser av min sifferlek med besökande till ABB Arena. Hänsyn behöver även tas till vilket lag man möter samt hur det gått i matchen innan. Sedan gammalt är det viktigt att vinna hemma för att öka tillströmningen till nästa hemmamatch. Frågan är då om vi får se ett litet uppsving i publiktillströmningen under morgondagen. Faktorer som talar för detta är:
- Vi har haft ett litet uppehåll sedan senaste matchen
- Vi vann senaste matchen

Det som talar emot är naturligtvis laget som kommer, Almtuna. Ett lag som aldrig dragit extra åskådare till hallen. 

Eftersom det är en måndagsmatch så tippar jag därmed att ABB Arena i morgon kommer gästas av 3234 åskådare.

Väl mött i ABB Arena!








Almtuna nästa..


Almtuna nästa
Vad har jag då för förväntningar inför morgondagens match? Vi ställs mot ett Almtuna som varit betydligt bättre än vad alla förväntat sig. När det gäller spelet finns det egentligen inga hemligheter. Hårt jobbande lag med mycket skridskoåkning. Ett lag som av tradition är väldigt svårspelade då de är väldigt duktiga i sitt hemjobb. Ett Vita Hästen, men med lite mer fart i båda  åkriktningarna, skulle jag vilja påstå. För oss kommer det vara extremt betydelsefullt med en bra start av matchen. Med bra start inkluderar jag även att vi gör det första målet. Under säsongen som varit upplever jag att vi haft fasligt svårt när motståndarna fått göra första målet och efter det backat av och spelat på spelvändningar. 

Vår största chans är sannolikt om det omvända får råda. Göra första målet och tvinga upp Almtuna högre i planen, förlita oss på bra defensiv samt målvaktsspel, och därifrån själva skapa offensiva motdrag. 

- Förhoppningsvis får vi se en Broc Montpetit som tar med sig målkänslan från förra matchen och inte tvekar att avfyra när läge bjuds.

Klart är även att Nick Angell går in i truppen mot Almtuna. En viktig spelare framför allt i powerplay. Däremot anser jag att han behöver höja sig i sitt defensiva spel. Bli mer rejäl. Inte alltid söka svåra förstapass. Då blir det bra. Väldigt bra..

Som många supportrar önskat, och även jag, får Jonathan Bjurö fortsatt förtroende i kassen. Det finns inga som helst garantier att Bjurö kommer spela så bra som vi hoppas men det känns helt rätt att inte ändra på ett "vinnande lag".  En stor del i att en målvakt lyckas "när han får chansen" är att övriga spelare på isen tycks jobba än hårdare för att hjälpa sin burväktare. Så tyckte jag var fallet i matchen mot Björklöven där framför allt våra backar gjorde ett styvt jobb. Målvaktens uppgift är att mota första skottet. Därefter är det backars och forwards uppgift att plocka bort motståndarna och förhindra att de kan gå på eventuella returer. Simpel as that!

Som vanligt förväntar jag mig ett stort lidande på Södra Stå innan eventuella poäng är bärgade. Sticker dock ut hakan och påstår att vi kommer vinna denna match, efter visst besvär, och påbörja marschen mot toppen!

Ha det gott, alla som vill.....


Dagens träning..

Var ned till ABB Arena under förmiddagen och bevittnade sista träningen inför matchen mot Almtuna under morgondagen. En träning avslöjar inga direkta sanningar men jag fick en bra känsla där jag satt på läktaren och såg spelarena slita. Det kändes väldigt fokuserat på alla händer och fötter. Spelarna ansträngde sig verkligen för att göra mer rätt en fel i alla moment och en gammal sanning är att "som man tränar så spelar man". Det andra som slog mig var den harmoni som tycktes råda på isen i samspelet mellan alla inblandade. Något som gav mig bilden av ett lag, en trupp, i god balans. Segern mot Björklöven hemma senast var säkerligen det första viktiga steget för att mota bort de demoner som funnits tidigare i hemmaspelet. 

Under slutfasen av träningen nöttes powerplay. Två uppställningar som fick gott om tid, och möjligheter, att nöta in passningsvägar och avslut från alla håll och kanter. I powerplay två, antar jag, huserade Jacobsson och Angell på backplats bakom Fredrik Johansson, Jan Urbas och Broc Montpetit. Jag upplevde att de trivdes rätt bra tillsammans på isen och de visade gång på gång att det finns en "kemi" i den uppställningen som bådar gott. 

Vår förstauppställning bestod av Marcus Söderkvist och Williams på backposition och sedan Johner, Davidsson och Strömberg som forwards. 

Det intressanta var att se hur olika de spelade i sina respektive formationer. Förstauppställningen arbetade, som vanligt, med försök till genomspel i slottet för att hitta avslut från bland annat Williams och Johner. Ett fyndigt, men svårt, spel.

Andrauppställningen spelade mer runt, utanför boxen, ned bakom mål, upp på back, skott för styrning. Det kan vara alldeles förträffligt att ha två olika typer av spel i powerplay. Betydligt svårare för kommande motståndare att läsa sönder oss då. 

Noterade för övrigt att dagens klubbor inte är mycket att lita på! Hampus Larsson åkte och hämtade en sprillans ny, oanvänd, klubba under avslutningen av träningen för lite extra skotträning. Första skottet - rök klubban! Jag tror att tre eller fyra klubbor gick av under dagens träning. Minst. Om detta är normalt måste omkostnader för klubbor vara oerhört betungande...

Fick även se hur de båda målvakterna drillades under senare delen av träningen. Förflyttning, förflyttning, förflyttning och vinkelskott. Här gällde det sannolikt att täta det "femte hålet" efter flera förflyttningar mot skytt. Såg bra ut. Eventuella returer rakt ut smackades genast i nät av en het Mathias Brome´.

Fick se en fantastisk målgest under denna målvaktsträning av just Mathias Bromé. Hoppas verkligen han använder den under morgondagens match. 

...mot ABB Arena!

Synar lagen i Hockeyallsvenskan..

Såg matchen mellan Vita Hästen och Malmö under kvällen. Fick ett ganska tydligt kvitto på två saker. 

1. Malmö kommer bli svåra att tas med framöver.
2. Vita Hästen såg stundtals ut som de nykomlingar de faktiskt är.

Malmö har ett gediget lag med både tyngd, fart, erfarenhet och spets. Det enda frågetecknet som jag ser är målvakterna. I allt övrigt har MIF de komponenter som behövs för att ånga på mot en serieseger. När till och med den så omdiskuterade backen David Liffiton spelade som idag visar han vilken tillgång han är för laget. Kort sagt, det ska mycket till för att inte Malmö ska knipa en av de två första platserna i årets Hockeyallsvenska.

Detta skulle då innebära att övriga lag får kämpa om den andra topplaceringen som innebär ett finalspel om en SHL-plats. Vilket detta lag tänkas kan bli är i det närmaste omöjligt att sia om.


Mora ser i dagsläget ut som ett lag som mycket väl kan knipa en av de två förstaplatserna. Med de senaste förvärven blir de inte sämre, direkt. Idag visade de återigen styrka genom att avgöra en jämn match i slutminuterna. Vinst borta mot Timrå. En viss Matt Fornataro bidrog till denna seger med två assist. Moras tränare, Jeremy Colliton, måste anses som ett riktigt fynd. Är han en motsvarighet till Sam Hallam som framgångsrikt lyfte dåvarande Bofors till oanade sportsliga framgångar? Genom rekryteringen av Dan Bakala som målvakt lades grunden till den framgångar vi ser nu, anser jag. En mycket lyckosam värvning. En värvning som Colliton låg bakom. Att sedan deras back Kevin Mitchell blivit en sådan poängmaskin får nog betraktas likt en Lotto-vinst. Tror ingen hade förväntat sig detta. 



Karlskrona är ett annat lag som man nu absolut måste börja ta på största allvar. Ett lag som inför säsongen tappade både tränare och flera tongivande spelare. I förhandstipsen fanns laget med som aspirant att placera sig i mittenskiktet av tabellen, i bästa fall. Ny som tränare till denna säsong kom Per Hånberg vilken fick sparken från Vita Hästen trots att han tog upp dem till Hockeyallsvenskan. Kan man tänka sig att Per Hånberg myser lite på sin kammare just nu då Hästen tycks vara på väg ned medan KHK går i motsatt riktning. Är det detta man kallar - karma! Det som är utmärkande för KHK, anser jag, är dels ett mycket bra målvaktspar samt ett väldigt smart och snabbt anfallsspel. Även här måste jag erkänna att man får ut väldigt mycket av sin spelartrupp. Lite som Mora. Ta bara en spelare som Tom Linder. Den väldige backen. Han hade det rätt tungt under sin tid i Leksand och blev mer eller mindre hånad för sitt sätt att spela. Gärna av de egna supportrarna. Nu, i KHK, är han riktigt bra. 

Överlag ryms det i truppen flera spelarnamn som jag inte visste vilka de var men som levererar på en hög nivå i match efter match. En annan spelare som imponerat på mig är lille Jimmy Andersson. Han med det skrymmande skägget. Eller varför inte den väldige Nicklas Lihagen. Två spelare som trots enorma skillnader i storlek gör massor av nytta för sitt lag, på olika sätt. Kort sagt så har tränare Hånberg lyckats minst lika bra som sin kollega i Mora att få ut maximalt av sin spelartrupp.



Rögle är ett mer oskrivet kort, anser jag. Ännu har jag inte sett den stabilitet i spelet som de visade upp under slutdelen av förra säsongen. Då var de riktigt bra. Det finns komponenter även i detta lag som skvallrar om att det kan bli bättre. Dagens förlust borta mot Björklöven kom aningen oväntat för mig. Speciellt efter att Rögle, i matchen innan, kört över Timrå på hemmaplan. Denna förlust signalerar att laget ännu inte är redo för att ta upp kampen om topplaceringar i tabellen. Rögles prestationer så här långt påminner en hel del om hur vi själva presterar.  Jesper Jensen och Jakob Lilja är väl de spelare som man mest förknippar med offensiv spets i laget. I de bakre leden huserar bland annat bröderna Bibic med den äran. Däremot är jag inte särdeles imponerad av den oerhört välmeriterade Andreas Lilja. Nej, i dagsläget ser jag inte detta lag som en aspirant för topp två. Dock måste man som vanligt höja ett varningens finger för detta lag som av tradition alltid är bra när det verkligen gäller. Den som lever får se.


Vad ska man då säga om övriga lag som just nu huserar i täten av tabellen? Min spontana känsla är att lag som Vita Hästen, Asplöven, Oskarshamn, Björklöven och Timrå inte är tillräckligt starka för att vara med i racet om SHL. Något av dessa lag kommer säkert vara med i kampen om plats 7-8 i slutänden, men inte mer. Där blir det respass omgående i playoffspelet.

Mer svårgripbara lag är BIK Karlskoga, Södertälje, Almtuna och AIK . Två av dessa lag, SSK och BIK, tippades allmänt ligga i toppen av tabellen. Almtuna spåddes en tung säsong i botten. AIK visste egentligen ingen var man skulle placera. 

SSK har i dagarna "städat" i truppen och skickar iväg tre spelare. Tidigare fick en målvakt packa och lämna. Janne Karlsson har inte alls fått ordning på truppen trots ett på förhand mycket starkt spelarmaterial. I dagsläget känns SSK som ett lag för placeringar efter den absoluta toppen. Rycker de inte upp sig markant kan de rent av missa topp åtta!

BIK Karlskoga är närmast en gåta. Har tränaren Lenny bränt sitt krut? Har skadorna i truppen satt för många käppar i hjulet. Har avsaknaden av en riktigt bra målvakt varit för stor? Har själv sett BIK spela rätt många matcher denna säsong och min uppfattning är rätt klar: - Det är inte alls det BIK som jag vant mig vid att se! Får inte Lenny ordning på torpet å det snaraste riskerar även BIK att missa den tänkta festen till vårkanten. Det mest troliga är givetvis att laget kniper minst en placering bland topp åtta!

Almtuna är givetvis den största överraskningen denna säsong. Klubben som både Gud och Kommunen tycks vilja förtränga och glömma. Klubben som spelar på dispens i en hockeylada som inte var modern ens då den byggdes! Nu har jag förstått att trots den sportsliga framgången är det mesta som vanligt i föreningen. Det finns inga pengar. Minns förra säsongen då sportchefen, om jag minns rätt, sade upp sig så att föreningen skulle överleva ekonomiskt. Truppen består av allehanda spelare som ingen annan ville ha, om man ska överdriva en aning. Dock lyckades klubben värva en riktigt bra målvakt. En målvakt som medverkat till att laget gått så bra som det faktiskt gjort. Jag pratar givetvis om Johan "Honken" Holmqvist. Nu är han dock skadad och väntas tillbaka om några veckor. Till råga på allt har Emil Lundberg, en bärande spelare i laget, lånats ut till Brynäs i SHL. Om detta är ett led i arbetet med att rädda ekonomin eller inte låter jag vara osagt. Almtuna gör det rysligt bra men de får sannolikt rikta in sig på plats 6-8 i slutänden. Inte dåligt alls. 

AIK, då! Här vill jag lyfta ett varningens finger redan nu. Trots en bedrövlig start på seriespelet har inte AIK varit så dåliga som placeringen i tabellen visat. De har stundtals, i de flesta matcherna, hängt med spelmässigt men klantat till det för sig själva, om uttrycket tillåts. De har tappat ledningar genom att dra på sig massa "onödiga" utvisningar, varit extremt drabbade av skador, inte hittat rätt målvakt, haft otur med tränare som skadat sig(!), etc. I truppen finns, och har funnits, en hel del kompetens. Jag tror inte för ett ögonblick att de räcker till för att nå toppen av tabellen, men, de kan mycket väl vara med att slåss om en SHL-plats via playoffspel till våren. Så länge de låter Mikael Nylander stå i båset istället för att vara på isen har de chansen. Kom ihåg var ni läste detta först:)


Var vi själva står, och vilka möjligheter vi har, tänker jag inte berätta här och nu. Det tänker jag vänta med tills jag bevittnat morgondagens träning:)


Ha det, alla!









29 november 2014

Städa - kasta ut!

Städa truppen ....



Läser att MrMadHawk tycker att Malmö ska städa lite i sitt lag. Han är inte nöjd med lagets prestation så här långt och anser att det behövs städas i truppen. De som inte presterar som förväntat måste bytas ut. Här gäller att få upp prestationen i truppen och alla metoder är tillåtna. En säsong som denna har man inte råd att prata om kontinuitet och långsiktighet. Här gäller att gripa chansen till avancemang till SHL. Den spelare som just nu är på väg bort är tydligen Tony Romano. En spelare som likt vår egen Broc Montpetit inte levererat så många poäng. 


I många stycken har han rätt i sitt resonerande. Just denna säsong kan jag acceptera fler ”panikåtgärder” än en normal säsong. Att summera säsongen och inse att vi kunde gjort det bättre om vi gjort på det ena eller andra sättet är ingen tröst. Här gäller det nog att agera medan tid är innan chansen till avancemang snöpligt rinner mellan fingrarna även på oss. 

Frågan är bara på vilket sätt vi behöver agera för att få fart på laget. Då menar jag riktig fart. Då menar jag att alla spelare kommer upp på den nivå som vi kan förvänta oss. Maxnivå!

Vad har gjorts fram till nu för att få ordning på truppen?

Matt Fornataro har lämnat
Evan McGrath har lämnat
Robin Jacobsson har värvats
Erik Andersson har lånats in
Jonte Berg har värvats
Stefan Gråhns har värvats
Jan Urbas har värvats

Två tänkta offensiva spetsspelare har lämnat och fem andra spelare har anslutit.



Spelare in i truppen:

Stefan Gråhns
- Personligen ser jag inte Stefan Gråhns som en poängspelare utan mer som en humörspelare. En spelare som genom sitt agerande på isen ska röra om och skapa lite kaos. Vara lite lagom elak och i ansiktet på våra motståndare. Något som han klarat av på ett utmärkt sätt. Stefan kan kvittera ut godkänt för sina insatser så här långt!
(12 matcher, 2 mål, 3 assist, 5 poäng +2)

Jonte Berg har tillfört fart samt förstärkt vårt boxplay. Något som han gjorde på ett alldeles lysande sätt när han var med oss tidigare säsonger. Frågan är om man kan använda honom till mer offensiva uppdrag? Våga flytta upp honom i en formation där det finns möjlighet att bidra än mer offensivt. Å andra sidan fungerar han väldigt bra i fjärdeformationen. Jontes insatser är utan tvekan på den nivå som kunde förväntas. Med andra ord bedömer jag hans intåg som godkänt.
(17 matcher,0 mål, 1 assist, 1 poäng +3)

Erik Andersson anser jag delvis tillfört mer fart offensivt. Mina insikter och kunskaper om Eriks kvaliteter var väldigt vaga när han kom till oss. Däremot har jag förstått att våra tränare ser en stor potential i denne spelare. Finns det än mer att hämta här eller är det vi ser nu hans maxprestation? Fram till nu anser jag att han kan kvittera ut godkänt betyg och detta utan att skämmas.
(16 matcher, 5 mål, 2 assist, 7 poäng  +2)

Robin Jacobsson får anses ha tillfört offensiv spets och defensiv tyngd i backspelet. Till en början såg det lite stelt, kantigt, och orörligt ut. Men i takt med allt fler spelade matcher har Robin börjat hitta tillbaka till det spel som gjorde att Luleå hämtade honom för spel i SHL. I den senaste matchen vågade han ta ännu ett steg på sin utvecklingskurva då han agerade rejält defensivt och kreativt offensivt. I mina ögon förtjänar Robin ett lite högre betyg än övriga nyförvärv. Godkänt med smak av väl godkänt!
(10 matcher, 1 mål, 3 assist, 4 poäng  +/- 0)

Jan Urbas har tillfört fart och tyngd i offensiven. Då han bara spelat sex matcher är det lurigt att bedöma honom på ett rättvist sätt. Tendensen är dock klar. Jan Urbas har möjlighet att tillföra en dimension i vår offensiv som vi tidigare saknat. Tyngd och fart. Lägg därtill ett alldeles utmärkt spelsinne, bra avslut, så öppnar det upp för något riktigt bra och intressant i fortsättningen. Men, visst, det han gjort hittills är godkänt!
(6 matcher, 0 mål, 4 assist, 4 poäng  +2)

----------------------

Utfallet på de spelare som kommit in i truppen under säsong får anses som godkänt. De har alla tillfört komponenter som är viktiga för ett fungerande lagbygge. Jag vill därför även ge vår, stundtals hårt kritiserade sportchef, en eloge för ovan nämnda värvningar. 

Frågan är då, behöver vi förändra mer, just nu? Jag är tveksam. Nej, jag tycker inte det. Istället anser jag att allt fokus nu måste vara att få igång fler spelare, samtidigt, under match. För tillfället känns det som om det ständigt är lite slagsida i prestation. Sällan flera spelare som levererar på förväntad nivå i samma match. Det är olika spelare som kliver fram vid olika matchtillfällen. Nu pratar jag givetvis om våra forwards. Vår offensiv.

Trots 26 spelade omgångar har vi ännu inte funnit de optimala kedjeformationerna. Det är inte bra. Inte bra alls. Ännu famlar våra tränare lite i mörkret i denna fråga, hävdar jag. Nästa steg blir att sätta det offensiva spelet på plats. Det ena en förutsättning för det andra. Först när spelare finner kemin i sina formationer kan man förvänta sig att spelet ska börja fungera allt bättre. Jag vill påstå, helt frankt, att lyckas tränarna med denna delikata uppgift så är vi inte i behov av att förändra truppen innan jul. Vi har tillräckligt bra spelare för att vinna våra matcher som det är redan nu. När januari kommer vet vi mer.

Så jag summerar:
- Målvaktsspelet är ok
- Defensiven är ok
- Boxplay är ok (80.3 %)
- Powerplay är bra (24,4%)
- Offensiven i spelet fem mot fem måste bli bättre (Vårt målsnitt ligger på låga 1,5)


Ha det gott!


26 november 2014

4-0

Mitt utspel inför matchen mot Björklöven....



Tänk att det blev en gedigen hemmaseger. Den första för säsongen, känns det som. Men då ljuger jag lite. Men bara lite. Tidigare har vi faktiskt vunnit mot både Oskarshamn och SSK på ett betryggande sätt, men, det har varit långt mellan vinsterna denna vinter i ABB Arena, tyvärr.

Hemmaspelet har mest varit krampaktigt och ångestladdat kombinerat med fullständig inkontinens vad det gäller målgörandet. Det har skapats chanser i parti och minut som missats eller fumlats bort på ett närmast häpnadsväckande sätt. Men, nu, igår kom äntligen något som kan liknas vid en rejäl och stabil insats på hemmais.

Men, då ljuger jag lite, igen!

Ska sanningen fram, och det ska den, så var inledningen på denna match en upprepning av många tidigare hemmamatcher. Inte fasen var det vi som kom ut "stenhårt" och tog kommandot denna gång heller! Det tog sin rundliga tid innan vi började äta oss in i matchen och så småningom skapa en del vettiga avslut. Allt var som vanligt, med andra ord. Lite kramp, lite ångest, lite försiktighet, lite oro. Att vi dessutom, i vanlig ordning, missade tre-fyra kalaslägen där det slogs hål i luften underströk detta. Istället för distinkt avslut kom försiktig, ängslig, passning. 

1-0
Men så kom då andra perioden och äntligen lite utdelning på våra avslut. Den som visade vägen var årets målsumpare i Gulsvart.  Spelaren som sannolikt är den bäste importen i Hockeyallsvenskan som inte producerar poäng. Tänker självklart på Broc Montpetit. Nu fick han dock hjälp av ett grandiost förspel av vår back Robin Jacobsson som drev upp pucken genom mittzon, tog sig in i anfallszon, och där serverade Montpetit pucken i exakt rätt läge. Målet i sig själv var en riktig delikatess där Björklövens målvakt blev fullständigt bortgjord. Målet gjordes i powerplay men var mer en spelvändning. Snyggt som bara den.

2-0
Knappt hade jag slutat flina av välbehag över det vackra första målet innan det var dags igen. Nytt powerplay och denna gång hystade Robin Jacobsson iväg en lyra från blå som studsade via Björklövenback och in i mål! Noterbart är att Marcus "Slangen" Söderkvist fick assist vid bägge dessa mål! "Slangen" vår nya pp-specialist?

3-0
Efter att vi lyckats göra våra två första mål tycks många bojor släppa i laget. Plötsligt visar de allra flesta spelare upp ett helt annat bett i allt de gör på isen. Våg efter våg av anfall mot Lövens kasse. Det bara rullar på. Passningar hittar blad, spelare hittar spelare, allt ser så självklart och enkelt ut. Som den naturligaste sak i världen passar Dustin Johner fram Broc Montpetit som får göra ännu ett mål. Ur samma läge, nästan samma dragning, och minst lika vackert som hans första mål för kvällen.

I slutet av den andra perioden faller vi tillbaka en aning och Björklöven lyckas sätta lite press mot oss. Hade Löven lyckats reducera kunde matchen möjligtvis kunnat fått ett annat utfall. Så blev dock inte fallet. Trots chans till spel i powerplay kunde de inte hitta in med pucken i nätmaskorna bakom en för kvällen mycket stabil Jonatan Bjurö.

4-0
Drygt tre minuter in i sista perioden kommer så målet som blir spiken i kistan för Mats Waltins mannar. Jonas Emmerdahl måttar skott från blå och Erik Andersson åker in i skottlinjen och lyckas på ett märkligt sätt styra skottet förbi en förvånad Löven-målvakt. Själv tyckte jag skottet styrdes via en motståndarklubba. 

Resterande tid av perioden blev mer eller mindre avslagen men på ett bekvämt och skönt sätt för oss hemmasupportrar. Visst skapades chanser till fler mål men känslan var att spelarna var rätt nöjda med att bevaka ledningen fram till matchslut. 

Hur ska man då summera denna match? Tja, kanske så här:

1:perioden
- Ungefär lika krampaktig och ängslig som många andra förstaperioder i ABB Arena denna säsong kryddat med fasliga missar vid öppna lägen!

2:perioden
- Utdelning i powerplay gav plötsligt laget fart, energi, och pondus. Plötsligt vågade man spela ut på ett helt nytt sätt!

3:perioden
- Efter fjärde målet mest en defilering mot slutsignalen även om det fanns flera goda möjligheter att utöka ledningen. Löven tilläts komma till några riktigt farliga avslut under matchens sista minuter men i övrigt var det stabilt.

Betyg för laginsatsen:
1 = Uselt
2 = Knappt godkänt
3 = Godkänt
4 = Bra
5 = Mycket bra

- Anledningen till mitt modesta betyg för laginsatsen är att vi inte kunde komma ut och ta tag i matchen från första nedsläpp. Fram till vårt första mål kändes det mesta som vanligt. Vi försökte, försökte, men hittade inte riktigt den rätta vägen. Defensivt såg det stabilt ut men offensiven hade mycket mer att önska. Efter första målet släppte det. Efter andra än mer. Plötsligt anade jag vilken oerhörd potential denna trupp besitter när spelet väl fungerar. 

Björklöven insats då? Oj, jag tyckte de var rätt bleka. Har sett dem ett antal matcher denna säsong och då har de varit betydligt mer sprutt i benen på laget. Nu såg de rent allmänt lite sega och trötta ut. Kanske det berodde på att vi själva var pigga och rappa? Detta med dagsform tycks bli den helt avgörande faktorn i årets upplaga av Hockeyallsvenskan. Det lag som är på bäst humör kommer vinna, oavsett spelartrupp. Sanna mina ord....



Måste jag välja ut några spelare som utmärkte sig extra så blir det naturligtvis Robin Jacobsson och Broc Montpetit. Vill även hissa och hylla Jonatan Bjurö som gjorde en stabil insats. Håller man nollan gör man det bra, oavsett matchbilden. 

Vill även passa på att lyfta fram Per Helmersson som i mina ögon kanske gjorde sin bästa insats denna säsong. Kul även att Jonas Emmerdahl kommer tillbaka och gör en i det närmaste felfri insats samt att Simon Fredriksson börjar se allt mer rejäl ut i sitt spel. 

Älskade verkligen att se hur stabile Johan Jonsson härsknade till när en Lövenspelare avlossade skott mot Bjurö efter avblåsning. Herr Jonsson tog lagen i egna händer och mer eller mindre buntade ihop denne slyngel vid kortsargen. Visst, det kostade en utvisning, men var på sin plats. Ont skall med ont fördrivas, typ! 

Sist men inte minst vill jag salutera Hampus Larsson som i mina ögon gjorde en utmärkt insats!


Offensivt var det inte lika många spelare som glänste. Här finns mer att hämta på många händer och fötter. Det synkar fortfarande inte riktigt om jag önskar. I vanlig ordning gjorde Mikael Frycklund en ny bra insats. Han börjar bli riktigt stabil nu. Bra nivå match efter match. Erik Andersson såg äntligen så där rapp ut i skridskoåkningen som jag väntat på. Conny Strömberg överraskade med oerhört hårt jobb i många byten. Han kan än, gubben! 

Vill även lyfta vår fjärdeformation med Jonte Berg, Marcus Söderkvist och Mathias Bromé. De gör banne mig aldrig dåliga byten! Imponerande, på min ära. Allt som oftast lyckades de även denna match trycka upp pucken i anfallszon och där skapa chanser. De är energiska som få och använder sin fart och energi på ett lysande sätt. Visst, de producerar inte många poäng, men de lämnar ofta över till nästa formation som får börja med offensiv tekning. Kanon! 

Som synes är jag mer nöjd med vårt back och målvaktsspel än med vårt offensiva spela denna gång trots en stabil 4-0 seger. Anledningen till detta är att jag förväntar mig mycket mer av vår offensiv. Sanningen är nog den att ska vi på allvar hota om en plats till SHL så måste vår offensiv upp flera snäpp. Så det så..


Ha det gott!




24 november 2014

Mellanmjölk eller inte..




Ärligt talat blir jag inte klok på Hockeyallsvenskan denna säsong. Vad är det som händer, egentligen? Vi har vunnit nio matcher under full tid. Nio! Nio på tjugofem försök! Men det än mer anmärkningsvärda är att Malmö som ligger "långt före oss" endast vunnit en match mer vid full tid. 

Vi har "bara" gjort 61 mål framåt efter 22 omgångar, men, Mora som leder har bara orkat göra sex(6) mål fler än oss!

Vi har släppt in 63 mål, men, Mora som leder serien har släppt in - 66!

Detta är närmast sanslöst.

En normal säsong hade det skiljt betydligt mer mellan ett lag som leder serien(Mora) och ett lag som ligger på tolfte plats(VIK). 

En normal säsong hade ett topplag legat på + 15 mål. Visserligen ståtar Malmö med +18 i målskillnad men har trots detta endast vunnit en(1) match mer än oss vid full tid.

Mora som leder har inte ens vunnit hälften av alla sina matcher! 

Södertälje, på åttonde plats, har endast lyckats vinna sju(7) matcher under full tid. Lika många vunna matcher som AIK vilka ligger - sist!

Har det någonsin varit på ett liknande sätt i Hockeyallsvenskan? Kan inte tänka mig det. Åtminstone minns jag inte något liknande scenario. 

Trots att vi bara vunnit nio av tjugofem matcher är vi ännu inte helt avsågade från att nå en plats i toppen av tabellen. Sanslöst, om ni frågar mig. 

Trots att vi inte producerar mer än 2,4 mål framåt i snitt per match så har vi häng!

Trots att vår defensiv inte är klockren, har vi ännu chansen!

Trots att vårt målvaktsspel inte varit lika imponerande som tidigare säsonger, så är vi med!

Trots att laget pendlar i prestation från match till match har vi fortfarande chansen att haka på tåget mot SHL!

Jag begriper sannerligen ingenting. Jag avgår.

Jag avgår under två dagar och återkommer lagom till matchstart tisdag kväll mot Björklöven..



"När det är som mörkast är det lättare att falla ned i en grop"
[Eget ordstäv]

23 november 2014

Illa, jag mår illa...







Illa, jag mår illa......

Den gode Magnus Ugglas textrader kommer väl till pass när jag så här i efterhand ska försöka analysera och bedöma vår insats på Hovet under lördagseftermiddagen.

Jag visste att AIK skulle komma ut tufft och hårt i denna match. Jag är även övertygad om att våra tränare, spelare, materialförvaltare och busschauffören visste samma sak. Utan överdrift vill jag nog påstå att alla med minsta insikt i spelet ishockey visste detta. 

Men, vad fan!

Tydligen var denna vetskap något som gått vårt lag fullständigt förbi! Deras uppträdande inledningsvis gav mig känningar av vanmakt, frustration, och ångest av sällan upplevd magnitud. Jag satt stundtals och krampade i soffan så intensivt att hustrun var beredd att ringa 112.

- Men, för i helvetet! försökte jag pressa fram mellan sammanbitna läppar. Dock utan gagn och nytta. AIK tilläts allmänhetens åkning över hela isovalen och roade sig kungligt. 

Plötsligt, mitt i detta förlamade tillstånd som laget befann sig, öppnade sig en dörr, en utväg, en möjlighet att ta sig ur detta komaliknande tillstånd. AIK drog på sig en utvisning och nu fick vi chansen att ta oss in i matchen, få energi, ge oss själva momentum.

Och vad händer? Vi lyckas bränna närmast öppet mål och istället för glädjerus och hopp om livet så barkar det helt åt skogen. En "blindrensning" från AIK:are i egen zon hamnar på bladet på Fredrik Hynning helt fri i mittzon. Hynning som inte rosat isen i tidigare matcher för sitt AIK sätter dock personbästa genom att resolut åka fram till Fransson och skicka upp trissan i nättaket. 


Men, vad fan!


Knappt två minuter senare undrade Patric Blomdahl vad han skulle göra med pucken vid sargkanten i vår zon. "Jag lägger den mot mål", tänkte han, varvid han lyfte en lös puck mot Fransson ur dålig vinkel. Och, se på fan, pucken var tydligen insmord med vaselin då den på ett mirakulöst sätt hittade en väg in mellan(!) Franssons benskydd.


Men, vad fan!


Resten av den första perioden såg ut som början och mitten av perioden. Ett i många stycken helt desorienterat Gulsvart jagade demoner på isen. Demoner i form av AIK:are som såg snabbare, starkare, kvickare, skickligare, och bättre(!) ut.  Självklart får då Marcus Jonsson ett byte, ångar in i vår zon, klämmer upp våra spelare mot sargen, varvid pucken på ett annorlunda sätt studsar, rullar, hoppar, fram till Robin Kovacs som trycker in trissan förbi en skymd Fransson.


- Det var då som min hustru lämnade tillställningen och istället började rota runt i alla lådor med julsaker. "Nu gör jag något roligt istället", sa hon och började damma och feja. 

Själv funderade jag just i detta ögonblick på att konvertera. Till något. Vad som helst. "Varför inte konvertera till grytlapp eller skrivbordsunderlägg?" for genom mitt huvud. 


Under den andra och tredje perioden gjorde Gulsvart att tappert försökt att komma ifatt mot ett AIK som såg allt ängsligare ut för var minut som fortskred av matchen. Självklart ska spelarna, laget, honoreras för att de försökte komma tillbaka efter den genomusla förstaperioden, men, det är då själva den att Gulsvart gav bort matchen inledningsvis...


Varför gick det som det gick och kunde vi gjort annorlunda? Ja, det kunde vi gjort. Enligt mitt förmenande brast det i ledarskapet denna gång. Efter det snöpliga 0-2 målet skulle naturligtvis våra tränare tagit en timeout. Därefter borde givetvis Fransson fått kliva av och Bjurö på. Oavsett om Fransson hade en otacksam uppgift eller inte så hade denna åtgärd skapat ett nytt läge i matchen. Vi hade kanske, säger kanske, fått en välbehövlig omstart i matchen. 

AIK var bra första perioden. Men inte bättre än väntat. Jag är oerhört besviken på att laget, eller tränarna, tillsammans inte hittade en väg ur detta. 

Eftersom ingen avgått, frivilligt eller ofrivilligt, efter denna förlust förväntar jag mig en minst sagt lika ångestframkallande tillställning hemma mot Björklöven på tisdag. Då vi är seriens sämsta(!) hemmalag finns alla förutsättningar till att undertecknad återigen hamnar i ett tillstånd av fullständig vanmakt, orolig mage, stackato-liknande andning samt ögonflimmer under matchens gång. "Var är min medicin"......


Hockey är roligt, eller hur!







21 november 2014

Fågel, fisk, eller något annat?



En sak vet man med bestämdhet när det gäller årets upplaga av Gulsvart och det är att man aldrig vet hur bra de kommer att spela. Enligt tränare Filander så spelar laget för det mesta alldeles utomordentligt bra. Enligt spelarna är de ofta nöjda med sina egna insatser. Vi supportrar, däremot, är inte nöjda med någonting, för det mesta. Vi kräver ständigt mer. Hela tiden. 


VLT, genom Johan Thalberg, Pasi Hiirikoski och Kevin Johansson, vet nog inte riktigt vad de ska säga, eller skriva, denna säsong. De hyllar, dissar, ifrågasätter och är ungefär lika vrånga som vilka supportrar som helst. Som representanter för den lokala tidningen, med många läsare runt om i länet, måste de troligtvis balansera sina texter en aning. Om inte, tja, då går drevet på sociala medier direkt där dessa tre musketörer får klä skott inför förargade supportrars frustration. Samma supportrar som själva kan sitta och skriva ned sitt lag å det grövsta via olika forum. Det är skillnad på folk och folk, helt enkelt, troligen eller kanske.


- Kort sagt, Gulsvart berör. 


Vad jag själv tycker? Tja, jag är nog som folk är mest. Ambivalent och kappvändande. Tycker si och tycker så. Inbillar mig ibland att jag både kan och förstår för att i nästa ögonblick sitta som en uppäten påse Gott&Blandat. Fullständigt tom och fattar ingenting.

Ta som exempel våra hemmamatcher mot Mora och BIK Karlskoga. Under långa stunder trodde jag på seger, eller, åtminstone någon liten sketen poäng. Men, icke. Återigen satt man som ovan nämnda godispåse. Fullständigt tom.

Som den seriöse sanningssökare man är försökte jag givetvis leta efter orsak och verkan. Varför blev det så? Men intet ett svar stod att finna i detta livet, typ!

- Men vår tränare Filander tyckte laget gjort en bra match, och spelarna är rätt nöjda med sina insatser.

Kanske är det så banalt och enkelt att det som händer, och som vi nu måste måste ta till oss, är den verklighet det faktiskt är! Kanske är verkligheten så enkel att tränare Filander och spelarna har rätt! Laget har gjort en bra match, spelarna har gjort vad de kunnat, men motståndarna har helt enkelt varit aningen skickligare än oss. Hemska tanke!

Nej, jag väljer nog även fortsättningsvis att undvika eventuella sanningar och kommer därför vara lika tjurig efter varje tappad poäng under resten av seriespelet. Det gäller bara att hitta en eller annan lämplig syndabock...


"I allt övrigt har min dag varit perfekt"




Ett jävla mörker..

Det gäller att hitta ljuset i detta
mörker som råder i ABB Arena!



Västerås - Vita Hästen 2-5
Västerås - Asplöven 2-1
Västerås - Oskarshamn 3-0
Västerås - Rögle 3-4 (straffar)
Västerås - Karlskrona 0-4
Västerås - AIK 1-2
Västerås - Södertälje 3-0
Västerås - Timrå 4-3 (straffar)
Västerås - Mora 1-2
Västerås - BIK Karlskoga 4-5
Västerås - Malmö 1-2 (straffar)

Och så undras det varför vi ligger så långt ned i tabellen? Vi har tagit ynka elva(11) poäng hemma i ABB Arena fram till idag. På de senaste tre hemmamatcherna imponerande en(1) av nio(9) möjliga!

Det går inte längre att negligera att vi har ett stort problem. Ett problem som riskerar att växa sig än större. På de kommande tio(10) omgångarna har vi inte mindre än sju(7) hemmamatcher. Lite enkel matematik visar att vi då, med fortsatt samma skrala utdelning, kommer bärga cirka sju(7) poäng i ABB Arena kommande tio omgångar.

Hemmasnitt: 11 matcher, 11 poäng = 1,0 poäng
Bortasnitt: 13 matcher, 23 poäng = 1,8 poäng

Kommande tio omgångar: 
7 matcher i ABB Arena = 7*1,0 poäng = 7,0 poäng
3 bortamatcher = 3*1,8 = 5,4 poäng

Ser man till utfallet av poäng hemma borta och använder det som underlag till kommande tio omgångar skulle det innebära att vi kommer att spela in ungefär 12-13 poäng! 

Vårt poängsnitt skulle då stanna vid ca: 1,2 vilket naturligtvis är alldeles för lite för att avancera uppåt i tabellen. En låg uppskattning är att vi behöver snitta 2,0 poäng kommande tio omgångar för att en klättring uppåt i tabellen ska anses vara rimlig. För att klara en sådan målsättning behöver vi vinna minst fem av de kommande sju hemmamatcherna och samtidigt behålla vårt mycket fina poängsnitt på bortaplan.

Summering: 
- Under de tio kommande omgångarna behöver vi vinna minst fem hemmamatcher samt två av tre bortamatcher. Är detta rimligt? Kan laget klara av att vinna sju av kommande tio omgångar? 

Svaret är naturligtvis att det visst är möjligt, om än svårt. Det finns kapacitet i vårt lag men det största hindret för en klättring i tabellen står att finna i hur vi lyckas lösa vår poängtorka i ABB Arena. Där har tränarna en gordisk knut att lösa...


PS. Reserverar mig en aning för eventuella fel i mina beräkningar då jag fortfarande delvis är i affekt efter kvällens svidande förlust mot Malmö....



I allt övrigt känns livet bra!


18 november 2014

Tre poäng..

Det var Fagervall-hockey mot SSK!


Så jädra gött,så efterlängtat, så viktigt!

Ungefär så vill jag sammanfatta gårdagens match mot SSK. Inför matchen hade jag lyft fram några punkter där jag ville se förbättringar. Hur blev det med det?

1. Målvaktsspelet
- Här har tränarna något att fundera på. Jonas Fransson magra insats senast mot BIK Karlskoga. Var det ett resultat av bristande defensiv eller svagt målvaktsspel. Hur resonerar man? Ska man låta Fransson fortsätta och förlita sig på att backar och forwards hittar tillbaka till rätt positioner i det defensiva spelet? Det är allom bekant att en målvakt är bra när defensiven i övrigt fungerar. Lite som i handboll. Ett viktigt samspel mellan utespelare och målvakt.
Franssons statistik: 90.89% (8) 18 matcher
Bjurös statistik: 90.00%  4 matcher

Facit: Jonatan Bjurö klev in i kassen och med fenomenalt understöd av övriga spelare gjorde han en mycket stabil insats. Nu gav spelarna varandra understöd hela tiden i egen zon och SSK hade förtvivlat svårt att leta sig fram till bra avslutslägen. 
- Så ska det se ut!

---------------------------

2. Backspelet
- Nej, det såg inte bra ut senast mot BIK Karlskoga. Vad det berodde på är jag inte man att avgöra. Men rent allmänt såg det lite valhänt och tveksamt ut på en del händer och fötter. Är det forwards som inte gör sitt som skapar denna känsla av tveksamhet? Här måste det upp ett par snäpp för flera av våra backar. Kanske läge att förenkla. Sarg ut? Visst, det ser inte roligt ut alla gånger, men hellre det än att vi fastnar i egen zon. Dessutom önskar man verkligen att våra backar ges möjlighet att hitta forwards med ett snabbt förstapass. På bortaplan är allt tillåtet för att freda egna målet. Skit i finesserna och skicka trissan.

Facit: Ok, det fanns små skönhetsfel även i denna match, men, oj vilken skillnad mot när vi mötte BIK Karlskoga. Väldigt ofta lyckades backarna lirka loss pucken så vi kunde spela oss ur egen zon på ett snyggt och bekvämt sätt. När SSK satte som mest press, ja, då spelade backarna oftast väldigt enkelt. Sarg ut!
- Så ska det se ut!

---------------------------

3. Spelet fem mot fem
- Nej, jag anser inte att Martin Filander fått riktig ordning på vårt spel fem mot fem på isen. Om detta sedan beror på spelarnas oförmågor eller annat är inte lätt att veta. Men vi har generellt svårt att skapa riktigt bra offensivt tryck i denna spelform. Med detta menas att vi inte tillräckligt ofta kommer till bra avslutslägen. Här tror jag det handlar om att spelarna måste bli duktigare på att ge varandra rätt understöd. Att man agerar tillsammans i sina aktioner på isen. Framför allt gör vi alldeles för lite mål i denna spelform. 

Facit: Bra bortaspel. Avvaktande för att slå om till snabba spelvändningar. Vi lyckades skapa en hel del riktigt bra chanser trots korta anfall. Fokus denna gång var att inte tappa folk offensivt. Fungerade utmärkt hela matchen. 
- Så ska det se ut!

---------------------------


4. Boxplay
- Jag sitter med andan i halsen varje gång vi utövar denna spelform denna säsong. Ok, det är inte alls uselt, men samtidigt inte alls så utstuderat välorganiserat som förra säsongen. Är det månne de större zonerna som ställer till det här? 

Facit: Stabilt! SSK hade tre powerplay utan att kunna hota ordentligt. Tryggt och enkelt spel av alla. Jonte Berg som vanligt oerhört nyttig i denna spelform. 
- Så ska det se ut!

---------------------------

5. Powerplay
- Vår förstauppställningen är bra. Mycket bra. Jag önskar bara att vi vågar ta fler avslut från backposition. Inte bara Williams kan skjuta från blå. Problemet är inte vår förstauppställning. Det är istället när pp2 kommer in. De har ofta svårt att överhuvudtaget komma in i anfallszon och sätta upp spelet. Hur kan man lösa detta? Vi behöver en andraformation i pp som kan komma in och sätta tryck. Kan man tänka sig att låta Robin Jacobsson och Johan Jonsson spela i pp2? Båda har tillräckliga skills för att kunna hantera detta. Sedan  komplettera  med Fredda Johansson, Broc Montpetit och Mikael Frycklund. 

Facit: Vi fick ett(1) läge för powerplay. Vårt pp2 fick börja. Överraskade med att sätta upp riktigt bra spel. Såg bestämt och distinkt ut. Överraskande bra med tanke på tidigare uppträdanden. 
- Så ska det se ut!

---------------------------

6. Målskyttet
- Det är då själva den. När Mikael Frycklund gör mål gör ingen annan mål. När Fredrik Johansson gör mål, ja då gör ingen annan mål. När Dustin Johner gör mål, ja, då gör ingen annan mål, osv. Det verkar vara en förbannelse detta. Vi har många spelare som borde kunna göra mål, i samma match! Men det verkar som förgjort. Och vad har hänt med Jeremy Williams målskytte? För att inte tala om "stackars" Broc Montpetit som i match efter match skapar lägen utan att få in pucken. Den dagen det lossnar i målskyttet kommer segrar att radas upp. Och då har jag inte ens nämnt Mathias Bromé som lyckas bränna ett jätteläge i varje match, typ! Är det en förbannelse? 

Facit: Tre olika målskyttar i samma match. Kors i taket! Jeremy Williams, Nick Angell och Linus Svedlund. Dessutom var Mathias Bromé delaktig i vårt viktiga 2-1 mål. Linus hängde 3-1 i tom kasse. 
- Så ska det se ut!


Är det inte förbaskat konstigt att ett lag, från match till annan, kan byta skepnad så totalt som vårt kära Gulsvart. Mot BIK Karlskoga var den dominerande bilden av vårt försvarsspel - förvirring och desorientering. Mot SSK var det fokus och total kontroll. Förklara det, den som kan?

Att det finns en ruskigt bra offensiv spets i laget är inget nytt. När vi spelade som vi gjorde igår framkom det med all tydlighet. Till skillnad mot SSK behövde vi inte många sekunder på oss i anfallszon för att skapa ett farligt avslutsläge. Tydligen är vi betydligt bättre på "snabba anfall" än "uppställda". Förklaringen är iofs ganska enkel. Vid snabba omställningar hinner inte motståndarna organisera sig. Det finns utrymme för att komma till avslut. Vid uppställda, längre anfall, hinner motståndarna gruppera sig i en försvarsbox och stänger då till alla ytor.

Är vägen till framgång på hemmaplan att spela bortaspel? Låta motståndarna äga mer puck för att istället fokusera på omställningsspel? Köra Drillo-fotboll, helt enkelt!

För er som är för unga, eller som glömt bort, kommer här en förklaring:

"Drillos filosofi som fotbollstränare har varit omdebatterad, både i Norge och i utlandet. Spelstilen går ut på zonförsvar, låg press och snabba spelvändningar. Speciellt känd blev han för den så kallade "Flopassningen". Den gick i sin enkelhet ut på att försvarsspelarna skulle slå långa bollar över mittfältet till en luftstark forward (som ofta var Jostein Flo, därav namnet), som skulle nicka bollen tillbaka till andra offensiva spelare som snabbt skulle komma till avslut mot mål. Kritikerna menade att denna form av fotboll var destruktiv och tråkig, men Drillos resultat visade att även en liten fotbollsnation som Norge med korrekt strategi kunde hävda sig internationellt" [Källa]

Bloggens tre Gurkor:
- Nick Angell, som äntligen spelade så balanserat både defensivt och offensivt som vi förväntat oss!
- Per Helmersson, som visade att han visst är en back att räkna med.
- Robin Jacobsson, som allt mer börjar se ut som den backförstärkning vi önskade oss!


Bloggens Gurkburk:
- Johan Jonsson, bara för att han hela tiden håller en bra nivå, i match efter match. Nu fattas bara att han får lite mer offensiva uppdrag.


Hoppsan! Det blev fyra backar, men, vad gör det en dag som denna då defensiven blev vårt vinnande vapen!



16 november 2014

Match igen - SSK

Så har det gått några dagar sedan den senaste förlusten och nu ska grabbarna in i ringen igen. Den snöpliga förlusten är säkerligen förträngd och nu siktar laget på en vinst. Som jag skrivit tidigare kommer alla matcher fram till jul vara av karaktären "vinna eller försvinna". Med det läge vi har i tabellen är det bara segrar som räknas. Visst kan man trösta sig med att tabellen är jämn och att "alla slår alla" men det undantar inte det faktum att vi måste börja vinna själva - igen. Vi behöver en streak med matcher där laget kommer upp i prestation och bärgar poäng. De må vara ett, två eller tre poäng. Men poäng måste vi ha i varje match framöver. Med varje ny poäng kommer per automatik lite mer mod ingjutas i truppen. Spelarna får med sig en dos positiv energi från en match till en annan.

Det finns, i mina ögon, ett par saker som måste fungera bättre kommande matcher för att drömmen om ett avancemang uppåt i tabellen ska hållas levande:

1. Målvaktsspelet. 
- Här har tränarna något att fundera på. Jonas Fransson magra insats senast mot BIK Karlskoga. Var det ett resultat av bristande defensiv eller svagt målvaktsspel. Hur resonerar man? Ska man låta Fransson fortsätta och förlita sig på att backar och forwards hittar tillbaka till rätt positioner i det defensiva spelet? Det är allom bekant att en målvakt är bra när defensiven i övrigt fungerar. Lite som i handboll. Ett viktigt samspel mellan utespelare och målvakt.
Franssons statistik: 90.89% (8) 18 matcher
Bjurös statistik: 90.00%  4 matcher

--------------------

2. Backspelet.
- Nej, det såg inte bra ut senast mot BIK Karlskoga. Vad det berodde på är jag inte man att avgöra. Men rent allmänt såg det lite valhänt och tveksamt ut på en del händer och fötter. Är det forwards som inte gör sitt som skapar denna känsla av tveksamhet? Här måste det upp ett par snäpp för flera av våra backar. Kanske läge att förenkla. Sarg ut? Visst, det ser inte roligt ut alla gånger, men hellre det än att vi fastnar i egen zon. Dessutom önskar man verkligen att våra backar ges möjlighet att hitta forwards med ett snabbt förstapass. På bortaplan är allt tillåtet för att freda egna målet. Skit i finesserna och skicka trissan...

--------------------

3. Spelet fem mot fem
- Nej, jag anser inte att Martin Filander fått riktig ordning på vårt spel fem mot fem på isen. Om detta sedan beror på spelarnas oförmågor eller annat är inte lätt att veta. Men vi har generellt svårt att skapa riktigt bra offensivt tryck i denna spelform. Med detta menas att vi inte tillräckligt ofta kommer till bra avslutslägen. Här tror jag det handlar om att spelarna måste bli duktigare på att ge varandra rätt understöd. Att man agerar tillsammans i sina aktioner på isen. Framför allt gör vi alldeles för lite mål i denna spelform. 

Fem mot fem: 32 mål (22 omgångar) Snitt: 1,5 /match
En man mindre: 3 mål (22 omgångar)
Powerplay: 20 mål (22 omgångar)

--------------------

4. Boxplay
- Jag sitter med andan i halsen varje gång vi utövar denna spelform denna säsong. Ok, det är inte alls uselt, men samtidigt inte alls så utstuderat välorganiserat som förra säsongen. Är det månne de större zonerna som ställer till det här? 
Vår stats i denna spelform: 78.35 (10)

--------------------

5. Powerplay
- Vår förstauppställningen är bra. Mycket bra. Jag önskar bara att vi vågar ta fler avslut från backposition. Inte bara Williams kan skjuta från blå. Problemet är inte vår förstauppställning. Det är istället när pp2 kommer in. De har ofta svårt att överhuvudtaget komma in i anfallszon och sätta upp spelet. Hur kan man lösa detta? Vi behöver en andraformation i pp som kan komma in och sätta tryck. Kan man tänka sig att låta Robin Jacobsson och Johan Jonsson spela i pp2? Båda har tillräckliga skills för att kunna hantera detta. Sedan  komplettera  med Fredda Johansson, Broc Montpetit och Mikael Frycklund. 
Vår stats i denna spelform: 25.32% (3)

--------------------


6. Målskyttet
- Det är då själva den. När Mikael Frycklund gör mål gör ingen annan mål. När Fredrik Johansson gör mål, ja då gör ingen annan mål. När Dustin Johner gör mål, ja, då gör ingen annan mål, osv. Det verkar vara en förbannelse detta. Vi har många spelare som borde kunna göra mål, i samma match! Men det verkar som förgjort. Och vad har hänt med Jeremy Williams målskytte? För att inte tala om "stackars" Broc Montpetit som i match efter match skapar lägen utan att få in pucken. Den dagen det lossnar i målskyttet kommer segrar att radas upp. Och då har jag inte ens nämnt Mathias Bromé som lyckas bränna ett jätteläge i varje match, typ! Är det en förbannelse? 


Då jag följer våra konkurrenter flitigt står jag fast vid att vi har ett spelarmaterial som kan jämföras, spelare för spelare, med vilket annat lag som helst i Hockeyallsvenskan. Vi är inte ett dugg sämre, på pappret, än tex Malmö eller Rögle. Problemet för oss just nu är att våra spelare uppvisar en oförmåga att leverera prestation på tillräckligt hög nivå, samtidigt. Det är alltid något som brister under matcher. Lite som det klassiska med att en kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk. 


Vi ska dock ha i minne att det som försatte oss i denna prekära situation är:

- Premiärförlusten mot Vita Hästen och den efterföljande bortamatchen mot SSK. Noll poäng efter två omgångar. Ingen rolig start.

- Omgång sju till tolv då vi endast tog två(2) poäng. Här svajade det till ordentligt. Sex matcher i rad då det mesta gick åt skogen.

Efter omgång tolv håller vi  jämna steg i poängplockandet med alla andra lag. I flera fall har vi tagit fler poäng. Detta är dock en klen tröst då vi ligger näst sist i tabellen i skrivande stund. 


--------------------

Törst man hoppas på att det senaste tillskottet i truppen, Jan Urbas, ska fortsätta att leverera som i de första två matcherna?

--------------------

Då jag är en obotlig optimist, för det mesta, räknar jag kallt med att laget överraskar genom att sno åt sig alla tre poäng i morgondagens match.

--------------------

Nu kör vi!








Skultuna mötte Hällefors



Ännu en fredagsmatch i Kvarnbackahallen. Denna gång kom Hällefors på besök. Ett lag som enligt sportchefen Jari Tilkkanen kunde vara "lite griniga" att spela mot. Vad han menade med det ville han inte utveckla närmare. Hällefors hade det för övrigt lite tungt på sin resa till Skultuna då de fastande i en trafikolycka som försenade deras ankomst med närmare en timme. Matchen fick av den anledningen skjutas fram cirka tio minuter. Något som en anonym uppgiftslämnare menade "aldrig skulle hända om det varit det omnämnda". Denne person påstod att de själva varit sena till match borta mot Hällefors men då bokstavligen fått springa in på isen direkt till nedsläpp på utsatt tid. Bloggen ser detta som ett försök till förtal och väljer därför att negligera det hela. 

- För övrigt noterade undertecknad att det var en väldig trafik under hela kvällen till rummet där slipmaskinen stod! Ingen ville dock svara på mina närgångna frågor om "vad som hände" där inne.

Hällefors har som ambition att ta sig upp en division denna säsong. Åtminstone om man ska tro lagets trevlige strateg och sportchef Johan Sandström som Bloggen fick byta ett par ord med före match. Kvällens match var därför väldigt viktig för Hällefors. Inför kvällen såg deras matchsvit ut enligt följande:

Hallstahammars HK  -  Hällefors IK 5 - 3
Hällefors IK  -  IFK Hallsberg Hockey 8 - 0
Guldsmedshyttan SK  -  Hällefors IK 0 - 1 (seger via straffar)
Hällefors IK  -  Fellingsbro/Frövi IK 4 - 3 (seger via straffar)

Min stora fundering inför matchen var hur isen skulle klara sig! Plus 3-4 grader ute och risk för dimma i hallen. Fick en pratstund med vaktmästaren som själv var lite orolig över att den milda hösten skulle ställa till problem. Han berättade att i andra arenor, hallar, fanns möjligheten att ställa om från kyla till värme i de slangar och rör som ligger gjutna i plattan. Just denna kväll kördes det ut cirka 90% kyleffekt. I Kvarnbackahallen finns bara möjlighet att reglera kyla,berättade han vidare. Det innebär att om det blir en riktigt kall vinter kommer isen byggas på ordentligt vid varje spolning samt att isen blir mer av karaktären "naturis". Och det vet alla som någonsin åkt skridskor på Mälaren vad detta innebär. Spröd is som går sönder, krackelerar, när man sätter ned skären. Men, nog om detta..

Passade på att pratade med Skultunas tränare Tomas Sjögren inför match och han var försiktigt optimistisk. Hans förhoppning var att laget skulle kunna hålla ihop spelet lite bättre över hela isen. Minimera misstag och sedan ösa på framåt. Enkelt och bra koncept.

När matchen väl startade tog det endast en knapp minut innan första målet föll. Hällefors drog upp farten direkt och ett sömnigt Skultuna kunde därmed inkassera 0-1. Målskytt Erik Jernberg. Men i vanlig ordning repade Skultuna mod och lagets specielle poängkung, Max Eriksson, kvitterade till 1-1 två minuter senare. Detta var inget som fick Hällefors att dra i handbromsen utan man svarade direkt med att göra 2-1 och denna gång hette målskytten Joakim Eriksson. En spelare som under hela matchen skulle oroa Skultunas försvar. 

Efter denna inledande målexplosion lugnade målgörandet ned sig. Spelet böljade fram och tillbaka och lagen turades om att skapa chanser. Det dröjde fram till cirka femton minuter innan nästa mål föll och denna gång var det hemmalaget som målade. Daniel Stahre kvitterade till 2-2.

Precis när jag själv inbillade mig att Skultuna var på väg att få grepp om matchen small det till i "fel mål" igen. 2- 3 genom Martin Bengtsson. Perioden avslutas med en dubbelutvisning efter lite brottning. 

En trevlig och fartfylld period där båda lagen visade mycket glöd. En och annan bråkunge noterades men inget som gick till överdrift. Lite lagom tjurigt, helt enkelt!
Skotten: 10-14

Den andra perioden påminde en hel del om den första. Båda lagen skapade chanser men jag anser att det var Skultuna som förde matchen. Max Eriksson, förstås(!), inledde den andra perioden med att både kvittera och ge laget ledningen innan det gått fyra minuter. Innan perioden var slut hade Erik Fhürong hängt in matchavgörande 5-3 till hemmalaget, trodde jag. Men jag trodde fel, skulle det visa sig.
Skotten: 17-8

Inför den tredje perioden pratade jag lite med ledare till Skultuna som sa sig vara nöjda med matchen så här långt. Nu gällde det "bara" att stänga den. Innan nedsläpp till tredje perioden hörde jag hur spelare i Skultuna uppmanade varandra till att "inte ge Hällefors något att gå på". Jo, tjena! Det vet man hur det blir när man säger så!

Perioden var bara 23 sekunder då Skultuna drog på sig en utvisning modell onödig. Och om inte det var illa nog så skickades pucken ut över "plexi" i egen zon med ännu en utvisning som följd. Så blev det med tanken att "inte ge Hällefors något att gå på". Självklart dundrade Hällefors in en reducering till 4-5 och matchen öppnade åter upp sig. Målskytt denna gång Rob Ekström. Hemmalaget skapade många chanser att åter rycka i matchen men gick bom i avsluten. Istället kom en situation som kanske blev helt matchavgörande. Skultunas Jesper Bergman åker ut två minuter för boarding. Jag som stod väldigt nära situationen hade inte protesterat om han fått fem minuter + matchstraff för den tacklingen. Den var inte snygg. Nu stod domaren väldigt långt ifrån situationen och såg troligen inte riktigt vad som hände, något Skultuna i efterhand ska vara tacksamma för. 

Nåväl. Det blev powerplay för Hällefors och kvittering kom genom Marcus Herou. Matchen helt jämn med knappt tio minuter kvar att spela. Skulle Skultuna orka ta tag i kommandot målmässigt igen eller skulle man tappa matchen? Slutdelen av perioden var rätt jämn chansmässigt med litet plus till hemmalaget. Inget fler mål gjordes och matchen gick till förlängning. 
Skotten: 13-10

Ett oavgjort resultat efter full tid var inte helt orättvist enligt mitt sätt att se det hela. En i många stycken underhållande match med förvånansvärt bra spel från båda lagen, stundtals. En spelare som jag tyckte stack ut lite extra var Hällefors nummer #21 Joakim Eriksson

I förlängningen var det inget snack om saken. Skultuna såg hetare, starkare, snabbare ut. Efter flera bra chanser att avgöra lyckades till slut Robin Jonsson hitta en lucka vid första stolpen och snärtade in vinstmålet. Ett mål som innebar att Skultuna nu tog sin femte raka seger. Inte illa alls...


Efter matchen var givetvis Hällefors sportchef Johan Sandström en aning nedstämd. Han tyckte, precis som Skultunas dito, att de kunde vunnit matchen under full tid. Skultunas tränare, Tomas Sjögren, var även han lite missnöjd med att "de bränt för många chanser" under matchen. Med andra ord var ingen riktigt nöjd med matchutgången, förutom jag då, förstås. I mina ögon anser jag att Skultuna ska vara väldigt nöjda med de två poäng man fick. Punkt!

Bloggen kan inte annat säga att det alltid är lika rasande roligt att besöka Kvarnbackahallen och där ta del av den ishockey som spelas. För övrigt kommer jag inte att nämna något om varför en toalettdörr inne i omklädningsrum fem lossande från sina gångjärn. Inte heller vill jag avslöja varför det var en sådan frekvent trafik in och ut i sliprummet under hela kvällen. Avslutar med att säga: - Matchen var underhållande, korven god, och Jari Tilkkanen lika trevlig som vanligt!

För övrigt har undertecknad blivit lovad att följa med på en bortaresa till just Hällefors. Då får du se "en annan sida av Sverige" som Skultunas sportchef så diplomatisk uttryckte sig...

Ha det gott!


















15 november 2014

Det är backarnas fel...




Efter förlusten mot BIK Karlskoga gick drevet igång. Återigen är det våra backar som hamnar i skottlinjen. "De är värdelösa", hävdar någon. "Vi behöver fyra nya", säger en annan. "Byt bort två och köp en", uttrycker sig en tredje. "Nu måste NJ värva en riktig back", utbrister andra. Så kan man och så får man tycka. Det går alldeles utmärkt. För den som vill förenkla, generalisera, bagatellisera, och söka snabba lösningar är det ett alldeles utmärkt sätt att argumentera. "Slit och släng" är tidens anda. 

För den som väljer den andra vägen, försöker analysera, se helheten, till varför våra backar till synes har sådan problem öppnar sig en annan verklighet. En annan sanning ser då dagens ljus. Att vara back är att vara den som städar upp när andra begår misstag. När forwards dräller med puck i mittzon är det backarnas uppgift att ställa till rätta. När forwards inte gör sitt jobb i egen zon är det backarnas uppgift att gripa in, städa undan, röja rent. Det är då väldigt lätt att missa varför en back hamnar i en situation där han inte klarar av sitt jobb. 

Självklart begår en back ett visst antal misstag varje match. Annat vore märkligt. Beslut ska tas inom någon bråkdel av en sekund och pucken kan studsa lite hur den vill på väg fram mot mål. Jag har ingen statistik på hur många puckkontakter en back har under en match men dristar mig till att gissa. Låt oss säga tre puckhanteringar per byte. Sju byten per period. Tre perioder. Då får vi cirka sextio(60) puckkontakter under en match. Hur många blir lyckade samt hur många misslyckade? Även har får jag drista mig till att gissa. Min subjektiva uppfattning är att runt 95% av alla puckkontakter kan bedömas som lyckade. Problemet är därmed de återstående 5%. Gissningsvis består 4% av mindre misstag som kan repareras. Återstår då 1% där ett misstag leder fram till mål i egen kasse. 

När man hör hur ilsket vissa supportrar, åskådare/ fördömer backars uppträdande är jag inte helt säker på att de tar med hela den komplexa bild av situationer som kan uppstå under en match. Jag kan själv tycka att en back gör ett dåligt ingripande. Inte bara en gång, utan flera gånger, under match. Därmed inte sagt att det beror på att backen är dålig! Backar har sämre och bättre byten precis som våra forwards. Dock är det mycket lättare att förlåta en forward för ett misstag i offensiv zon trots att det är just det misstaget som försätter våra backar i knipa!

Vad jag vill med detta inlägg är aningen oklart, men, jag säger så här: 
- Innan du/ni dömer ut en backs insats under match vore det trevligt om du/ni försöker se varför nämnde back var "så oduglig". Drällde han själv, helt oattackerad, med pucken, eller försattes han i en hopplös situation pga av att någon forward inte gjorde sitt jobb!


Så, nu har jag fått uttrycka vad jag tänkte. Känns bra. 




Domaren




I matchen mot BIK Karlskoga rådde det stundtals en upprörd stämning på läktaren och det som upprörde var domarens bedömning. Så är det ofta på en läktare. Denna gång ansåg många att det egna laget blev förfördelade. Att domarens bedömning gav slagsida ur rättvisesynpunkt och därmed gavs det ena laget större fördel än det andra.

Själv var jag både förbryllad och förargad över hur domaren för dagen valde att agera i sitt rättskipande. 

Först ska jag dock säga att de utvisningar som vi själva drabbades av var korrekta. Så även de utvisningar som drabbade våra motståndare. Så långt allt väl. Men det som retade många, och även mig, var de utvisningar som domaren inte beivrade. Låt mig ge tre exempel som jag har färskt i minne:

- Johan Jonsson kliver fram i mittzon, dumpar pucken strax före blå, och ska sätta fart efter pucken själv. En BIK: are sätter upp klubban i bröstet på Johan och hindrar honom att åka efter pucken. Domaren väljer att fria.

- Mikael Frycklund tar pucken i mittzon, driver på mot motståndarnas blå. På vägen fram får han en rejäl slashing från BIK-spelare som stöter från egen zon samtidigt som han blir tydligt hakade av BIK-spelare som jagar i ryggen på honom. Domaren väljer att fria

- Jan Urbas befinner sig framför BIK: s mål när deras back tar burskydd. Urbas sätter fart ned mot kassen för att stressa denne back. En BIK-spelare sätter resolut upp klubban i hans bröst och hindrar honom att åka. Domaren väljer att fria.

I min bok tre klara utvisningar för slashing eller interference som domaren av någon anledning väljer att inte beivra. Om domaren valt att ta utvisningar i ovan nämnda fall hade matchen kunnat utvecklats helt annorlunda. Framför allt hade vi redan under den första perioden fått möjlighet att spela powerplay två gånger. Nu fick BIK spela fem raka powerplay innan vi fick vår första chans i denna spelform.

Jag påstår inte att vi vunnit matchen om domaren dömt annorlunda, men, helt klart blev våra egna spelare väldigt frustrerade över detta faktum. En frustration som tyvärr resulterade i att de tog några onödig utvisningar.

- Nu kan jag dock tycka att våra spelare borde vara så rutinerade att de inte låter sig påverkas av en domare som dömer så som var fallet i matchen mot BIK Karlskoga. 

Däremot tror jag inte, som andra vill göra gällande, att vissa domare "tycker illa om" vissa lag och därför försöker ge det andra laget fördel. Det känns väldigt långsökt. Däremot är min uppfattning av domarnas bedömning i årets Hockeyallsvenska att man aldrig vet vilken "nivå" som kommer att gälla. En del hävdar att domarkvalitén inte följer den utveckling som ligan har. Domarna har helt enkelt halkat efter...


En sak är dock fullständigt glasklar: - Det är inte domaren som missar i markering framför eget mål eller inte lyckas få trissan i mål.


Nu till nästa inlägg...