Tuff träning, landskamp, Skultuna...

Besökte fredagens träning i Mimerhallen. ABB Arena Nord vad upptagen av Tre Kronor som körde ett lättare träningspass inför fredagskvällens match mot Finland. Stannade till en stund först inne i ABB Arena för att titta på "dagens" Tre Kronor. Lyckades med stor möda identifiera två-tre spelare i laget. I allt övrigt var det okända ansikten för undertecknad. Detta ser jag som ett stort problem med dagens Tre Kronor. Omsättningen av spelare gör att laget inte får någon tydlig identitet eller karaktär. De spelare som deltar är säkert duktiga hockeyspelare, men, de är inte några stjärnor. Laget Tre Kronor består till största del av tillgängliga spelare, numera. Speciellt i alla dessa olika träningsmatcher som spelas av under säsong. 

Men åter till Gulsvart. Jag blev närmast förbluffad över den intensitet som rådde på träningen. Ruskig fart på alla spelare, i alla moment. Det var verkligen 100%, hela tiden. Fokus var det "lilla spelet" på isen. Att vinna närkamper framför mål, eller vid sarger, och komma till avslut. Spelarna var verkligen riktigt heta på gröten. Så heta att det ibland uppstod tumult där en hel del hårda ord växlades. Det var tacklingar i ryggen, armbågar i ansiktet, och slag över både armar och ben. Rena Vilda Västern, banne mig. 

Om spelarna kan ha samma intensitet i kommande matcher som de hade på fredagens träning, då blir vi jäkligt tuffa att möta. Det var väldigt mycket "Bofors" över grabbarna..

Under fredagskvällen dristade jag mig till att besöka landskampen mot Finland. Det blev ett riktigt antiklimax. Matchen avbruten pga sprickor i isen. Jag lägger skulden på Svenska Ishockeyförbundets krav om att det ska läggas ny reklam inför match. Vilket trams. Tre Kronor är numera en "produkt" och fokus tycks ligga på att håva in så mycket sponsorpengar som möjligt. Det sportsliga får komma i andra hand. Att sent komma och kräva att befintlig reklam måste målas över styrker denna min tes. Förbannade klantskallar, säger jag bara. 

Tragiskt för alla busslaster med barn och ungdomar som nu fick lämna Arenan redan efter en spelad period.

Själv tog jag det med visst jämnmod. Spelet under den första perioden imponerade inte nämnvärt. Det spelades inte mycket bättre hockey än när vi själva lirar i hockeyallsvenskan. Trodde i min enfald att ett landslag, med landets bästa spelare, skulle prestera bättre...

Kvällens goda nyhet var att mitt andralag, Skultuna, vann sin första match i det playoff som nu startat i Division 3. Det lovar gott...

..så var det med detta!

Ny seger för Skultuna

Under tisdagskvällen var det ny match i Kvarnbackahallen och undertecknad var givetvis på plats. Denna gång följde frugan med och ville se "vad som var så kul med division tre hockey". Vi kom fram lagom till nedsläpp och fick se ett Skultuna som fullständig körde över Sala med fart och fläkt de första tolv minuterna av första perioden. Känslan man fick var att Salas taktik gick ut på att låta hemmalaget "åka av sig" innan man själva började spela ishockey. Trots ett monumentalt spelövertag hela första perioden lyckas inte Skultuna peta in mer än en puck. Målet kom sent men efterlängtat vid 19:43. Självklart var det poängkungen Max Eriksson som höll sig framme. Med bättre skärpa i avsluten kunde hemmalaget redan avgjort denna match under denna period. 

I den andra perioden klev Sala fram allt mer i spelet och började skapa en och annan chans men det var fortfarande Skultuna som skapade mest. Följdriktigt kom både 2-0 genom Magnus Nygårds och 3-0 via Simon Holm. Men Sala gav inte upp utan utnyttjade ett powerplay där de reducerade genom Marcus Söderlund till 1-3. Nästa mål blev dock hemmalagets då Max Eriksson kämpade in 4-1 i boxplay med god hjälp av Erik Fhürong som bidrog med starkt förarbete, Matchen kändes i det läget avgjord då målet gjordes med knappt en minut kvar av andra perioden. Sala ville dock annat och lyckades peta in reduceringen till 2-4 med endast 22 sekunder var genom Marcus Söderlund som därmed var tvåmålsskytt i matchen. Ett mål som kändes väldigt onödigt och får tillskrivas lite nonchalans av hemmalaget. Det gäller att spela färdigt hela perioden, typ!

I den sista perioden kom Sala, stärkta av sin reducering till 2-4, ut hårt från start. Man ville verkligen ge det en chans att gå ifatt. Olyckligtvis för Sala drog deras Erik Hedström på sig en utvisning som utmynnade i matchstraff. Skultuna fick då chansen att definitivt avgöra matchen genom spel i powerplay under fem minuter. En chans som laget slarvade bort. Trots tappra försök från bortalaget förmådde de inte skapa tillräckligt många heta chanser för att hota Skultuna riktigt ordentligt. I ett sista desperat försök tog de ut målvakten bara för att se hur Skultunas Magnus Nygårds elegant singlade in pucken från mittzon fram till 5-2. 

Matchen fick en lite tråkig avslutning då det började gruffas och stökas efter Skultunas mål i tom kasse. Ett lite "bråk" i Salas zon fick Skultunas tränare Thomas Sjögren att begära timeout. Detta för samla sina grabbar och lugna ned känslorna på isen. Tanken var god men effekten av det hela sämre. Direkt vid påföljande nedsläpp skickades pucken ned i Skultunas zon och i en åkduell mellan två spelare i vardera laget, ned mot kortsargen, krokade de i varandra så olyckligt att Salas spelare flög handlöst in i sargen. Såg väldigt otäckt ut. Från den position som jag stod i såg jag ingen ojusthet men domaren bedömde annorlunda. Skultunas Tim Lindström bedömdes ha utfört en checking from behind och belönades med 5+20 för tilltaget.

Som sagt. En tråkigt avslutning på en match som i övrigt höll en bra nivå spelmässigt. En bra match helt enkelt. Underhållande att titta på. Två lag som kämpade in i kaklet. Skultuna kändes genomgående som "lite vassare" med mer "spets" än Sala. 

Då jag följt Skultuna allt sedan de begick ispremiär är det roligt att kunna konstatera att det ständigt, för var match jag ser, tycks fungera bättre och bättre spelmässigt. Detta borde glädja sportchefen lika mycket som nog så många kalla öl i bastun!

- Men fru konstaterade efter matchen att "det här var ju som riktig hockey".

På återhörande..

Tabellen:

Skultuna mötte Hällefors

Ännu en fredagsmatch i Kvarnbackahallen. Denna gång kom Hällefors på besök. Ett lag som enligt sportchefen Jari Tilkkanen kunde vara "lite griniga" att spela mot. Vad han menade med det ville han inte utveckla närmare. Hällefors hade det för övrigt lite tungt på sin resa till Skultuna då de fastande i en trafikolycka som försenade deras ankomst med närmare en timme. Matchen fick av den anledningen skjutas fram cirka tio minuter. Något som en anonym uppgiftslämnare menade "aldrig skulle hända om det varit det omnämnda". Denne person påstod att de själva varit sena till match borta mot Hällefors men då bokstavligen fått springa in på isen direkt till nedsläpp på utsatt tid. Bloggen ser detta som ett försök till förtal och väljer därför att negligera det hela. 

- För övrigt noterade undertecknad att det var en väldig trafik under hela kvällen till rummet där slipmaskinen stod! Ingen ville dock svara på mina närgångna frågor om "vad som hände" där inne.

Hällefors har som ambition att ta sig upp en division denna säsong. Åtminstone om man ska tro lagets trevlige strateg och sportchef Johan Sandström som Bloggen fick byta ett par ord med före match. Kvällens match var därför väldigt viktig för Hällefors. Inför kvällen såg deras matchsvit ut enligt följande:

Hallstahammars HK  -  Hällefors IK 5 - 3

Hällefors IK  -  IFK Hallsberg Hockey 8 - 0

Guldsmedshyttan SK  -  Hällefors IK 0 - 1 (seger via straffar)

Hällefors IK  -  Fellingsbro/Frövi IK 4 - 3 (seger via straffar)

Min stora fundering inför matchen var hur isen skulle klara sig! Plus 3-4 grader ute och risk för dimma i hallen. Fick en pratstund med vaktmästaren som själv var lite orolig över att den milda hösten skulle ställa till problem. Han berättade att i andra arenor, hallar, fanns möjligheten att ställa om från kyla till värme i de slangar och rör som ligger gjutna i plattan. Just denna kväll kördes det ut cirka 90% kyleffekt. I Kvarnbackahallen finns bara möjlighet att reglera kyla,berättade han vidare. Det innebär att om det blir en riktigt kall vinter kommer isen byggas på ordentligt vid varje spolning samt att isen blir mer av karaktären "naturis". Och det vet alla som någonsin åkt skridskor på Mälaren vad detta innebär. Spröd is som går sönder, krackelerar, när man sätter ned skären. Men, nog om detta..

Passade på att pratade med Skultunas tränare Tomas Sjögren inför match och han var försiktigt optimistisk. Hans förhoppning var att laget skulle kunna hålla ihop spelet lite bättre över hela isen. Minimera misstag och sedan ösa på framåt. Enkelt och bra koncept.

När matchen väl startade tog det endast en knapp minut innan första målet föll. Hällefors drog upp farten direkt och ett sömnigt Skultuna kunde därmed inkassera 0-1. Målskytt Erik Jernberg. Men i vanlig ordning repade Skultuna mod och lagets specielle poängkung, Max Eriksson, kvitterade till 1-1 två minuter senare. Detta var inget som fick Hällefors att dra i handbromsen utan man svarade direkt med att göra 2-1 och denna gång hette målskytten Joakim Eriksson. En spelare som under hela matchen skulle oroa Skultunas försvar. 

Efter denna inledande målexplosion lugnade målgörandet ned sig. Spelet böljade fram och tillbaka och lagen turades om att skapa chanser. Det dröjde fram till cirka femton minuter innan nästa mål föll och denna gång var det hemmalaget som målade. Daniel Stahre kvitterade till 2-2.

Precis när jag själv inbillade mig att Skultuna var på väg att få grepp om matchen small det till i "fel mål" igen. 2- 3 genom Martin Bengtsson. Perioden avslutas med en dubbelutvisning efter lite brottning. 

En trevlig och fartfylld period där båda lagen visade mycket glöd. En och annan bråkunge noterades men inget som gick till överdrift. Lite lagom tjurigt, helt enkelt!

Skotten: 10-14

Den andra perioden påminde en hel del om den första. Båda lagen skapade chanser men jag anser att det var Skultuna som förde matchen. Max Eriksson, förstås(!), inledde den andra perioden med att både kvittera och ge laget ledningen innan det gått fyra minuter. Innan perioden var slut hade Erik Fhürong hängt in matchavgörande 5-3 till hemmalaget, trodde jag. Men jag trodde fel, skulle det visa sig.

Skotten: 17-8

Inför den tredje perioden pratade jag lite med ledare till Skultuna som sa sig vara nöjda med matchen så här långt. Nu gällde det "bara" att stänga den. Innan nedsläpp till tredje perioden hörde jag hur spelare i Skultuna uppmanade varandra till att "inte ge Hällefors något att gå på". Jo, tjena! Det vet man hur det blir när man säger så!

Perioden var bara 23 sekunder då Skultuna drog på sig en utvisning modell onödig. Och om inte det var illa nog så skickades pucken ut över "plexi" i egen zon med ännu en utvisning som följd. Så blev det med tanken att "inte ge Hällefors något att gå på". Självklart dundrade Hällefors in en reducering till 4-5 och matchen öppnade åter upp sig. Målskytt denna gång Rob Ekström. Hemmalaget skapade många chanser att åter rycka i matchen men gick bom i avsluten. Istället kom en situation som kanske blev helt matchavgörande. Skultunas Jesper Bergman åker ut två minuter för boarding. Jag som stod väldigt nära situationen hade inte protesterat om han fått fem minuter + matchstraff för den tacklingen. Den var inte snygg. Nu stod domaren väldigt långt ifrån situationen och såg troligen inte riktigt vad som hände, något Skultuna i efterhand ska vara tacksamma för. 

Nåväl. Det blev powerplay för Hällefors och kvittering kom genom Marcus Herou. Matchen helt jämn med knappt tio minuter kvar att spela. Skulle Skultuna orka ta tag i kommandot målmässigt igen eller skulle man tappa matchen? Slutdelen av perioden var rätt jämn chansmässigt med litet plus till hemmalaget. Inget fler mål gjordes och matchen gick till förlängning. 

Skotten: 13-10

Ett oavgjort resultat efter full tid var inte helt orättvist enligt mitt sätt att se det hela. En i många stycken underhållande match med förvånansvärt bra spel från båda lagen, stundtals. En spelare som jag tyckte stack ut lite extra var Hällefors nummer #21 Joakim Eriksson. 

I förlängningen var det inget snack om saken. Skultuna såg hetare, starkare, snabbare ut. Efter flera bra chanser att avgöra lyckades till slut Robin Jonsson hitta en lucka vid första stolpen och snärtade in vinstmålet. Ett mål som innebar att Skultuna nu tog sin femte raka seger. Inte illa alls...

Efter matchen var givetvis Hällefors sportchef Johan Sandström en aning nedstämd. Han tyckte, precis som Skultunas dito, att de kunde vunnit matchen under full tid. Skultunas tränare, Tomas Sjögren, var även han lite missnöjd med att "de bränt för många chanser" under matchen. Med andra ord var ingen riktigt nöjd med matchutgången, förutom jag då, förstås. I mina ögon anser jag att Skultuna ska vara väldigt nöjda med de två poäng man fick. Punkt!

Bloggen kan inte annat säga att det alltid är lika rasande roligt att besöka Kvarnbackahallen och där ta del av den ishockey som spelas. För övrigt kommer jag inte att nämna något om varför en toalettdörr inne i omklädningsrum fem lossande från sina gångjärn. Inte heller vill jag avslöja varför det var en sådan frekvent trafik in och ut i sliprummet under hela kvällen. Avslutar med att säga: - Matchen var underhållande, korven god, och Jari Tilkkanen lika trevlig som vanligt!

För övrigt har undertecknad blivit lovad att följa med på en bortaresa till just Hällefors. Då får du se "en annan sida av Sverige" som Skultunas sportchef så diplomatisk uttryckte sig...

Ha det gott!

Skultuna - vinstmaskinen...

Eller vad sägs om denna målkavalkad mellan Frövi/Fellingsbro och Skultuna under kvällen:

0-1
1-1
2-1
3-1
3-2
3-3
4-3
4-4
4-5
5-5
5-6
6-6
7-6
7-7
7-8
7-9

Sista målet gjordes dessutom med en man mindre(!) på isen.

Tack vare kvällens fina bortaseger hakar Skultuna på i toppen av tabellen. Gissar att tränaren Tomas Sjögren är mycket nöjd med sina mannar.

Inför matchen frågade jag mig om poängsprutan Max Eriksson skulle fortsätta leverera. Och det gjorde han. Tre mål och tre assist blev kvällens facit och fortsatt kvar i toppen av poängligan. Det ser bra ut för Skultuna just nu. Frågan är bara om truppen är riktigt komplett ännu eller om sportchefen Jari Tilkkanen har något mer i bakfickan att plocka fram. Med den mannen vet man aldrig riktigt!

Tabellen:

Skultuna on road...

I kväll kliver Skultuna in i omgång fem av höstens seriespel i divison tre. Bortamatch mot Frövi/Fellingsbro. Matchen kommer att spelas i Bernehov arena i Fellingsbro. Efter hemmaförlusten mot Hallstahammar i första omgången har Skultuna radat upp tre raka segrar. Sportchefen Jari Tilkkanen är som vanligt hoppfull inför matchen. Han höjer dock ett varningens finger. Vid ett möte förra säsongen blev Skultuna fullständigt överkörda av Frövi/Fellingsbro. Innan de visste ordet låg de under med 0-5. Något som sportchefen inte vill se under morgondagens match. 

Tränaren, Tomas Sjögren, var nöjd med gårdagskvällens träning och ser fram mot att få ta en ny trepoängare. Taktiken är lika enkel som genial. Gör fler mål än motståndarna. Svårare än så behöver det inte vara.

Slänger man ett öga i poängligan efter fyra omgångar hittar man Skultunas Max Eriksson i topp. Han har redan skramlat ihop fjorton poäng fördelat på sex mål och åtta assist. Fortsätter han leverera i kvällens match finns stor chans till seger. En spelare till, Erik Fhürong, utmärker sig poängmässigt. Han ligger på en fin fjärdeplats med nio poäng. 

Tränaren Tomas Sjögren ville inte släppa någon laguppställning inför matchen men såg ut att veta vilka mannar som skulle få förtroendet.

Bloggen önskar laget lycka till och förväntar sig självklart en seger..

Halloween i Kvarnbackahallen..

Dramatik i Kvarnbackahallen - division tre.

Stormatch i Kvarnbackahallen när anrika Guldsmedshyttan kom på besök denna den sista skälvande dagen i månaden oktober. Höstblasket hade lämpligt nog gått över till en föraning om den vintertid som nu står för dörren. Temperaturen nära noll utomhus men på isen ett värmande spel från hemmalaget.

Skultuna tog tag i taktpinnen och trummade på inledningsvis men Guldsmedshyttan var inte oävna i sina attacker. Min känsla var dock att hemmalaget skulle sätta första kassen och så blev också fallet. Joakim Ström fick närmast öppet mål och kunde enkelt styra in ledningsmålet till 1-0 efter förarbete av Daniel Stahre. Knappa minuten senare var det dags för ännu ett mål. Återigen var det Skultuna som nätade efter att Simon Iversen blivit elegant frispelad av Patrik Granlund. Avslutet höll närmast Jeremy Williams-klass och Hyttans målvakt chanslös.

Detta gillades inte av Guldsmedshyttan som passade på att reducera till 1-2, genom Viktor Liljesvahn, bara tjugofem sekunder senare och det var åter match. Under återstoden av perioden böljade spelet en aning från norr till syd innan Skultuna tryckte in sitt tredje mål för kvällen. Detta ombesörjdes av Jonas Ström.

I början av den andra perioden bjöds Guldsmedshyttan en möjlighet att ta sig in i matchen igen då Patrik Granlund drog på sig en utvisning. Gästerna var ofina nog att nyttja detta läge och pangade in 2-3. Målskytt Andreas Arvidsson. Om man nu trodde att gästerna skulle ånga på för en kvittering, så trodde man fel. Istället var det hemmalaget som öste på för fulla muggar framåt. Stundtals såg det ut som powerplay i spelet fem mot fem på isen. Chanser skapades i parti och minut men en kombination av hafsiga(!) avslut och en storspelande Marcus Persson i gästernas mål förhindrade detta. Till slut, i ett powerplay, kunde Skultuna hänga in 4-2 genom Eddie Forslund och ridån började gå ned för bortalaget.  De kämpade på heroiskt fortsättningsvis men kunde trots detta inte förhindra att ännu ett mål adderades till deras nackdel. Joacim Stahre skicka in 5-2 och matchen kändes stängd.

Skultuna var dock artiga nog att bjuda sina gäster en sista chans att ta sig tillbaka in i matchen genom att inom loppet av halvannan minut dra på sig två utvisningar. Hyttan fick därmed chansen till spel 5 mot 3 i slutet av perioden. En möjlighet de inte förmådde att utnyttja då de såg väldig trötta ut efter hemmalagets anstormning tidigare under perioden.

Till den sista perioden kom gästerna ut taggade och gick för ett reduceringsmål. De skapade en handfull riktigt bra chanser men hemmalagets målvakt, Dennis Lindström, spelade inspirerat och avvärjde elegant alla skott. När Hyttan inte fick utdelning gick luften ur. Skultuna kunde sedan bekvämt spela av den sista perioden och kamma hem en skön trepoängare till tränaren Tomas Sjögrens stora förnöjsamhet. Man hann med att göra ytterligare två mål genom i tur och ordning Tim Lindström och Daniel Stahre. Matchen slutade 7-2 och laget tackades av en entusiastisk hemmapublik efter slutsignalen.

Inför matchen fick undertecknad den stora ynnesten att prata med Skultunas starke man, tillika sportchef, Jari Tilkkanen. Han var försiktigt optimistisk inför matchen och påstod sig ha en "bra känsla". Vad denna känsla inkluderade begrep jag aldrig men så är de lite speciella de där som bor på landsbygden! Tränaren Tomas Sjögren, som har en räv bakom varje öra, hade taktiken klar inför match. Då motståndarna endast ställde upp med fyra backar var planen att nöta ned dessa till tandköttet i andra perioden då lagen hade långt till båsen. En plan som gick i lås på alla sätt och vis. En coachseger modell fundamental, vill jag säga.

Undertecknad tackar för det alltid lika trevliga bemötandet från alla inom Skultuna hockey och ser fram mot nästa drabbning...

Tabellen:

Lite från #Twitter

Over and out!

Stormatch i Kvarnbackahallen...

Division tre - en serie för återvändare?
(Joakim Javeblad)

Skultuna - Hallstahammar 6-8

Under fredagskvällen spelade Skultuna IS match mot Hallstahammar och undertecknad var inbjuden att se matchen från bästa läktarplats. Inför matchen passade jag på att insupa lite av den speciella atmosfär som råder på landsbygden en kväll i oktober. Kvarnbackahallen är lite speciell. Det är nämligen en ishall med endast tre väggar. Detta skapar å andra sidan en mäktig vy då man står uppflugen på läktaren och ser ut över isovalen. I bakgrunden kunde man nämligen se hur några tappra sprang runt och lekte med en fotboll samtidigt som spelarna på isen värmde upp inför match. De "tappra" visade sig senare vara det alldeles utmärkta domarteamet. Lite Multiarena, på något sätt. 

Lite fakta om Skultuna

- Skultuna är en tätort i Västerås kommun i Skultuna kommundel. Orten har vuxit fram kring Skultuna Messingsbruk. Under 1900-talet växte Skultuna till en modern industriort genom Svenska Metallverken, senare Gränges AB. (källa)

Kända personer från Skultuna:

Julia Nyberg, författare

Esbjörn Svensson, musiker

Tage Adolfsson, politiker

Hans-Olov Öberg, författare

Magnus Öström, musiker

Johan Olsson, skidåkare

(källa)

Till min förvåning insåg jag att det saknades en person, en idrottsprofil, som kanske än mer satt Skultuna på kartan. Tänker givetvis på bygdens store son Johan Jonsson. Just den Johan som för tillfället agerar defensivt ankare i VIK. 

- Passade på att leta efter en speciell parkeringsplats. Enligt rykten hade nämligen Johan förärats en alldeles egen p-plats i direkt anslutning till hallen som ett bevis för sin storhet. Detta rykte visade sig dock vara endast ett rykte.  

Inför matchen fick jag möjlighet att prata lite med tränaren Thomas Sjögren samt den alltid närvarande, och tillmötesgående, sportchefen Jari Tilkkanen. De hyste vissa förhoppningar inför matchen men påpekade att det saknades "några pjäser". Framför allt var det lite ont om backar. Endast fyra stycken fanns tillgängliga för spel denna afton. 

När det började närma sig matchstart invaderades hallen plötsligt av folk. De "kom från alla håll" vill jag påstå. De kom med hund, cykel, bil och moped. Det var allt från barn i sparkbyxåldern till distingerade äldre herrar med rynkor och keps. En salig blandning av bönder, om man så vill. Dock utan traktor och slåttermaskin. 

Hallstahammars lag var dessutom begåvade med ett följe utrustade med både flaggor, ljummen öl, och trumma. En bortaklack, med andra ord. Ett gäng förledda(!) ungdomar som roade sig själva kungligt och bidrog till att skapa en dynamisk stämning i hallen. Till min stora förvåning började den tillresta klacken skandera mitt namn! "Vadan detta?", undrade givetvis jag. Med raska och bestämda steg traskade jag över till "bortasektionen" för att få klarhet i detta spörsmål. Döm min förvåning när jag såg en mycket bekant person som klackledare. Det var ingen mindre än Victor "Skägget" Werner som iförd luvtröja, storstövlar, och megafon anförde klacken. En Leksing, helt enkelt! Detta skapade ytterligare en dimension inför matchen. Västerås/Skultuna mot Hallstahammar/Leksand! Hur man nu kan hålla på Leksand då man bor i, Hallstahammar?

När klockan närmade sig nedsläpp var läktarna praktiskt taget fulla med besökare. Då jag själv sett Skultuna träna några gånger var det med stor tillförsikt jag såg fram mot matchstarten. I laget ryms ett gäng spelare med fina meriter från spel i högre divisioner. Exempelvis Matthias Holmstedt som spelat i SHL(VIK), Allsvenskan och som proffs i norska lagen Lillehammer och Comet. Så sent som säsongen  2008-09 spelade han med oss i allsvenskan. 

Lagets mentor får nog ses vara backen Joakim Javeblad som är född -70. En spelare som vandrat lite fram och tillbaka i divisionerna 1-3 under sin karriär. Han, som många andra, hängde på när Syrianska/Armeniska försökte etablera sig i hockeyns finrum säsongen 2010-11. 

Vår lokaltidning, VLT, skrev en mindre artikel inför denna match. Kan läsas här. De bemödade sig dock inte med att skicka ut någon reporter till detta prestigemöte. Tur då att undertecknad finns som ser det som en ren kulturgärning att sprida ljus i detta lokala mediemörker..

Första perioden

Matchen hann knappt börja innan den tog slut, kändes det som. Det bara rasslade till bakom Dennis Lindström i SIS-kassen. Inom loppet av 2 minuter och 54 sekunder lyckades Hallstahammar smälla in tre puckar. Skultunas spelare lyckades göra det mesta fel under sina första byten och bjöd gästande Hallstahammar på fina spelvändningar. Inte blev det ett dugg muntrare av att 0-4 ramlade in redan 10:40! Där och då togs en timeout av hemmalaget(om jag minns rätt) och nu skulle matchen vändas, var det nog tänkt. Ett taktiskt drag som gav energi och Max Eriksson kämpade någon minut senare in  kvällens första reducering. Kunde det verkligen bli match av detta undrade vi alla på läktarplats? 

Hallstahammar var dock ofina nog att omedelbart hänga en kasse till och perioden slutade med nedslående 1-5 lysande på matchtavlan.

- Den tillresta, och smått omtöcknade bortaklacken, visste inte till sig av glädje efter denna förstaperiod.

Andra perioden

Ett pånyttfött och mer fokuserat Skultuna kom ut till andra perioden och visade med pondus och tydlighet att man inte gett upp matchen. Per Gustavsson agerade grythund och kämpade in reduceringen till 2-5 redan efter 29 sekunder. Hoppet tändes även på  läktarplats. Spelmässigt lyckades nu Skultuna allt bättre få stopp på Hallstahammars försök till offensiv. En högre press, mer mod, mer skridskoåkning, och mer noggrannhet från hemmalaget gjorde perioden helt jämn. Trots att Hallstahammar ökade på ledningen till 6-2 efter 32:08 lät sig inte hemmaspelarna nedslås. De bara körde. Belöningen kom i form av ännu en reducering i matchminut 39. Det var Erik Fhürong som höll sig framme. Perioden vanns därmed av Skultuna med 2-1 och matchen levde.

Tredje perioden

Man kan undra vad sportchefen bjöd på i periodpausen? Redan efter 40 sekunder tryckte Patrik Granlund in 4-6. Bara minuten senare höll sig samme spelare framme igen och smällde in 5-6. När sedan Markus Brandt i Hallsta drog på sig en utvisning öppnade sig chansen till att komma ifatt. Och, se på fan! Joakim Ström får på ett skott som letar sig i mål och ställningen är, något osannolikt, helt jämn. 

Men säg den sportsliga saga som får sluta i dur. Hallstahammar, som var i närmast chocktillstånd, tillgrep en timeout. Omedelbart efter detta bjuds de en möjlighet till ett nytt mål. Något de tacksamt utnyttjar. Efter detta startar hemmalaget en ursinnig forcering och är ytterst nära och klämma in gummit ännu en gång i motståndarkassen. I slutminuten chansar hemmalaget med sex man på isen men tappar pucken i mittzon och Hallsta kan avgöra med sitt åttonde mål för kvällen.

Summering:

- Hallstahammar var, sett till hela matchen, det lite bättre laget. De hade mer ordning på spelet över hela isen. De såg stundtals väldigt samspelta ut och försökte vårda puck. Skultuna ska berömmas för sin enorma arbetsinsats där spelet blev allt bättre ju längre in i matchen man kom. En rättvis seger, trots allt, men där jag lät mig imponeras av kämpaglöden i hemmalaget.

Med tanke på att Skultuna endast spelat en match innan denna drabbning så ser det onekligen rätt lovande ut(en match som man för övrigt vann med 6-2). Detta ska jämföras med Hallstahammar som hunnit med sju träningsmatcher inför seriestarten. 

Så här säger sportchefen Jari Tilkkanen efter matchen:

- Vi var inte riktigt på tårna från start och saknade tre ordinarie backar. Dock tycker jag att spelet blev bättre efter hand och sista perioden, som var säsongens 6:e,  var bättre. Med tanke på att Hallsta luftade sitt bästa lag så är jag nöjd med vår insats. Moralen är hög. Plus i går för Max Eriksson men jag gillade även Tobias Lundins insats i backdebuten

Slutord
- Jag är ärligt talat väldigt fascinerad av att nu följa att lag på ishockeyns bakgård. Vad är det som gör att spelare väljer att, i många fall, förlänga sin karriär i denna division? Vad är det som driver personer att jobba som sportchef, materialare, tränare i denna medialt bortglömda del av Hockeysverige. Är det kanske här man hittar ishockeyns egentliga själ? Är det mindre landsortsklubbar som Hallstahammar och Skultuna som är själva fundamentet i det vi så gärna kallar för den Svenska modellen? Är det i föreningar som dessa, som drivs med ytterst knappa resurser, som möjligheterna till att framtida stjärnor inom sporten föds, eller, är detta bara en reträttplats för spelare som inte vill inse att de egentligen borde lagt av? Många frågor och jag ska försöka finna några av svaren...

Over and Out!