18 oktober 2014

Stormatch i Kvarnbackahallen...

Division tre - en serie för återvändare?
(Joakim Javeblad)

Skultuna - Hallstahammar 6-8
Under fredagskvällen spelade Skultuna IS match mot Hallstahammar och undertecknad var inbjuden att se matchen från bästa läktarplats. Inför matchen passade jag på att insupa lite av den speciella atmosfär som råder på landsbygden en kväll i oktober. Kvarnbackahallen är lite speciell. Det är nämligen en ishall med endast tre väggar. Detta skapar å andra sidan en mäktig vy då man står uppflugen på läktaren och ser ut över isovalen. I bakgrunden kunde man nämligen se hur några tappra sprang runt och lekte med en fotboll samtidigt som spelarna på isen värmde upp inför match. De "tappra" visade sig senare vara det alldeles utmärkta domarteamet. Lite Multiarena, på något sätt. 

Lite fakta om Skultuna
Skultuna är en tätort i Västerås kommun i Skultuna kommundel. Orten har vuxit fram kring Skultuna Messingsbruk. Under 1900-talet växte Skultuna till en modern industriort genom Svenska Metallverken, senare Gränges AB. (källa)

Kända personer från Skultuna:
Julia Nyberg, författare
Esbjörn Svensson, musiker
Tage Adolfsson, politiker
Hans-Olov Öberg, författare
Magnus Öström, musiker
Johan Olsson, skidåkare

Till min förvåning insåg jag att det saknades en person, en idrottsprofil, som kanske än mer satt Skultuna på kartan. Tänker givetvis på bygdens store son Johan Jonsson. Just den Johan som för tillfället agerar defensivt ankare i VIK. 

- Passade på att leta efter en speciell parkeringsplats. Enligt rykten hade nämligen Johan förärats en alldeles egen p-plats i direkt anslutning till hallen som ett bevis för sin storhet. Detta rykte visade sig dock vara endast ett rykte.  

Inför matchen fick jag möjlighet att prata lite med tränaren Thomas Sjögren samt den alltid närvarande, och tillmötesgående, sportchefen Jari Tilkkanen. De hyste vissa förhoppningar inför matchen men påpekade att det saknades "några pjäser". Framför allt var det lite ont om backar. Endast fyra stycken fanns tillgängliga för spel denna afton. 

När det började närma sig matchstart invaderades hallen plötsligt av folk. De "kom från alla håll" vill jag påstå. De kom med hund, cykel, bil och moped. Det var allt från barn i sparkbyxåldern till distingerade äldre herrar med rynkor och keps. En salig blandning av bönder, om man så vill. Dock utan traktor och slåttermaskin. 

Hallstahammars lag var dessutom begåvade med ett följe utrustade med både flaggor, ljummen öl, och trumma. En bortaklack, med andra ord. Ett gäng förledda(!) ungdomar som roade sig själva kungligt och bidrog till att skapa en dynamisk stämning i hallen. Till min stora förvåning började den tillresta klacken skandera mitt namn! "Vadan detta?", undrade givetvis jag. Med raska och bestämda steg traskade jag över till "bortasektionen" för att få klarhet i detta spörsmål. Döm min förvåning när jag såg en mycket bekant person som klackledare. Det var ingen mindre än Victor "Skägget" Werner som iförd luvtröja, storstövlar, och megafon anförde klacken. En Leksing, helt enkelt! Detta skapade ytterligare en dimension inför matchen. Västerås/Skultuna mot Hallstahammar/Leksand! Hur man nu kan hålla på Leksand då man bor i, Hallstahammar?

När klockan närmade sig nedsläpp var läktarna praktiskt taget fulla med besökare. Då jag själv sett Skultuna träna några gånger var det med stor tillförsikt jag såg fram mot matchstarten. I laget ryms ett gäng spelare med fina meriter från spel i högre divisioner. Exempelvis Matthias Holmstedt som spelat i SHL(VIK), Allsvenskan och som proffs i norska lagen Lillehammer och Comet. Så sent som säsongen  2008-09 spelade han med oss i allsvenskan. 

Lagets mentor får nog ses vara backen Joakim Javeblad som är född -70. En spelare som vandrat lite fram och tillbaka i divisionerna 1-3 under sin karriär. Han, som många andra, hängde på när Syrianska/Armeniska försökte etablera sig i hockeyns finrum säsongen 2010-11. 


Vår lokaltidning, VLT, skrev en mindre artikel inför denna match. Kan läsas här. De bemödade sig dock inte med att skicka ut någon reporter till detta prestigemöte. Tur då att undertecknad finns som ser det som en ren kulturgärning att sprida ljus i detta lokala mediemörker..

Första perioden
Matchen hann knappt börja innan den tog slut, kändes det som. Det bara rasslade till bakom Dennis Lindström i SIS-kassen. Inom loppet av 2 minuter och 54 sekunder lyckades Hallstahammar smälla in tre puckar. Skultunas spelare lyckades göra det mesta fel under sina första byten och bjöd gästande Hallstahammar på fina spelvändningar. Inte blev det ett dugg muntrare av att 0-4 ramlade in redan 10:40! Där och då togs en timeout av hemmalaget(om jag minns rätt) och nu skulle matchen vändas, var det nog tänkt. Ett taktiskt drag som gav energi och Max Eriksson kämpade någon minut senare in  kvällens första reducering. Kunde det verkligen bli match av detta undrade vi alla på läktarplats? 

Hallstahammar var dock ofina nog att omedelbart hänga en kasse till och perioden slutade med nedslående 1-5 lysande på matchtavlan.

- Den tillresta, och smått omtöcknade bortaklacken, visste inte till sig av glädje efter denna förstaperiod.

Andra perioden
Ett pånyttfött och mer fokuserat Skultuna kom ut till andra perioden och visade med pondus och tydlighet att man inte gett upp matchen. Per Gustavsson agerade grythund och kämpade in reduceringen till 2-5 redan efter 29 sekunder. Hoppet tändes även på  läktarplats. Spelmässigt lyckades nu Skultuna allt bättre få stopp på Hallstahammars försök till offensiv. En högre press, mer mod, mer skridskoåkning, och mer noggrannhet från hemmalaget gjorde perioden helt jämn. Trots att Hallstahammar ökade på ledningen till 6-2 efter 32:08 lät sig inte hemmaspelarna nedslås. De bara körde. Belöningen kom i form av ännu en reducering i matchminut 39. Det var Erik Fhürong som höll sig framme. Perioden vanns därmed av Skultuna med 2-1 och matchen levde.


Tredje perioden
Man kan undra vad sportchefen bjöd på i periodpausen? Redan efter 40 sekunder tryckte Patrik Granlund in 4-6. Bara minuten senare höll sig samme spelare framme igen och smällde in 5-6. När sedan Markus Brandt i Hallsta drog på sig en utvisning öppnade sig chansen till att komma ifatt. Och, se på fan! Joakim Ström får på ett skott som letar sig i mål och ställningen är, något osannolikt, helt jämn. 

Men säg den sportsliga saga som får sluta i dur. Hallstahammar, som var i närmast chocktillstånd, tillgrep en timeout. Omedelbart efter detta bjuds de en möjlighet till ett nytt mål. Något de tacksamt utnyttjar. Efter detta startar hemmalaget en ursinnig forcering och är ytterst nära och klämma in gummit ännu en gång i motståndarkassen. I slutminuten chansar hemmalaget med sex man på isen men tappar pucken i mittzon och Hallsta kan avgöra med sitt åttonde mål för kvällen.

Summering:
- Hallstahammar var, sett till hela matchen, det lite bättre laget. De hade mer ordning på spelet över hela isen. De såg stundtals väldigt samspelta ut och försökte vårda puck. Skultuna ska berömmas för sin enorma arbetsinsats där spelet blev allt bättre ju längre in i matchen man kom. En rättvis seger, trots allt, men där jag lät mig imponeras av kämpaglöden i hemmalaget.

Med tanke på att Skultuna endast spelat en match innan denna drabbning så ser det onekligen rätt lovande ut(en match som man för övrigt vann med 6-2). Detta ska jämföras med Hallstahammar som hunnit med sju träningsmatcher inför seriestarten. 


Så här säger sportchefen Jari Tilkkanen efter matchen:
- Vi var inte riktigt på tårna från start och saknade tre ordinarie backar. Dock tycker jag att spelet blev bättre efter hand och sista perioden, som var säsongens 6:e,  var bättre. Med tanke på att Hallsta luftade sitt bästa lag så är jag nöjd med vår insats. Moralen är hög. Plus i går för Max Eriksson men jag gillade även Tobias Lundins insats i backdebuten

Slutord
- Jag är ärligt talat väldigt fascinerad av att nu följa att lag på ishockeyns bakgård. Vad är det som gör att spelare väljer att, i många fall, förlänga sin karriär i denna division? Vad är det som driver personer att jobba som sportchef, materialare, tränare i denna medialt bortglömda del av Hockeysverige. Är det kanske här man hittar ishockeyns egentliga själ? Är det mindre landsortsklubbar som Hallstahammar och Skultuna som är själva fundamentet i det vi så gärna kallar för den Svenska modellen? Är det i föreningar som dessa, som drivs med ytterst knappa resurser, som möjligheterna till att framtida stjärnor inom sporten föds, eller, är detta bara en reträttplats för spelare som inte vill inse att de egentligen borde lagt av? Många frågor och jag ska försöka finna några av svaren...

Over and Out!

6 kommentarer:

  1. Det som driver sporten utanför elitnivån är glädjen och leken (och även måste finnas på elitnivå för att det i längden ska hålla). "Människan leker bara när hon i ordets fullaste bemärkelse är människa" som den tyske filosofen Friedrich Schiller skrev.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den stora frågan för mig är om en serie som denna kan skapa ett lokalt intresse som även lockar unga att börja spela ishockey. Inte bara "en kul grej" där man får se "föredettingar" åka omkring och ha "lite roligt".

      Radera
  2. Vilken inspirerande text! Du är i alla fall på rätt spår när det engangemanget hos alla våra ledare "där ute" i Hockeytrean. Utan J.T och många andra skulle vi inte ha några lag på lägre nivå. Fortsätt att bevaka Hockeytrean!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för ditt svar. Är uppriktigt nyfiken på denna företeelse. Har blivit överraskad över den nivå som serien faktiskt besitter, på flera plan. Kommer försöka "bevaka" serien vid fler tillfällen. Inspirerande.

      Radera