Förlust mot Mora..

Mora - Västerås 5-2

Det blev ingen klang och jubelföreställning för vårt Gulsvarta lag borta mot Mora. Det blev närmast det motsatta. Det vill säga att Mora stod för föreställningen och fick jubla. Vi Västeråsare fick mest blunda. Blunda för det faktum att vi inte hade någon större chans. Trots en målmässigt jämn första del av matchen vittnar de flesta om att det var Mora för hela slanten, spelmässigt. Det var därför logiskt att målen så småningom började trilla in bakom en väl kämpande Jonatan Bjurö. Mora tilläts gå fram till en 3-0 ledning innan Broc Montpetit lyckades reducera till 1-3 via en styrning. Ett mål som ingav falska förhoppningar om en uppryckning för Gulsvart. Det tog nämligen inte lång tid innan Mora bjöds möjligheten att öka på målskörden till 4-1 via ett powerplay. Då var det tack och godnatt på riktigt. Att Broc Montpetit fick peta in sitt andra mål fram till 2-4 var på sitt sätt glädjande men påverka inte matchutgången. Speciellt inte som Mora var ofina nog att hänga ännu en strut fram till 5-2.

Liten paradox är det att vi lyckades vinna skotten i matchen med 33- 28. Ser man till fördelningen av spelinnehavet så var det liten fördel Mora procentuellt. Ser man däremot på utvisningsstatistiken var vi de stora vinnarna, eller förlorarna. Beror på hur man vill se det. Vi drog på oss 18 utvisningsminuter medan Mora klarade sig undan med fyra. När Mora dessutom gjorde tre av sina fem mål i powerplay förstår man ganska snabbt var vi förlorade matchen. Devisen att hålla sig på isen, visade sig åter vara avgörande. 

Det som är mest olycksbådande är, enligt mig, rapporter om att vi hade svårt att hålla upp spelet offensivt. Att vi hade svårt att skapa tryck, längre anfall, i matchen. Oroande med tanke på den offensiva potential som faktiskt finns i laget. Även frustrerande att vi fortsätter dra på oss så många utvisningar. Kan det bero på att vi inte hänger med i skridskoåkningen? Att vi hamnar på efterkälken och måste hålla i och haka? Fem av våra utvisningar blev rubricerade som tripping. Det om något vittnar om att spelarna arbetat mer med klubban än frekvens på den egna skridskoåkningen. I alla fall tolkar jag det så.

Det mest anmärkningsvärda ur mitt perspektiv är dock att man valde att låta Jonas Fransson vila i denna match. Jonas som gjort tre stabila insatser på raken och som varit mest som en vägg i våra möten mot just Mora. Matchen som sådan kunde ses som en nyckelmatch, sexpoängsmatch, där en seger inneburit att vi knappat in rejält på Moras poängförsprång. Nu förlorade vi och plötsligt skiljer det en ocean av poäng mellan lagen. Där, anser jag,  att vi gav bort en psykologiskt övertag. 

Frustration är inte bra. Frustration innebär ofta överilade handlingar som får kostsamma konsekvenser för laget. För andra matchen, på kort tid, lyckades Conny Strömberg dra på sig en utvisning för unsportsmanlike conduct. Något som även Matt Fornataro lyckats med. Det är inte bra. I matchen mot Mora betydde det ridå på allvar eftersom de då passade på att döda matchen definitivt med sitt 5-2 mål. 

- I matchen mot Vita Hästen hade vi 2-2 och lite segervittring. Då drog Broc Montpetit på sig en slarvig utvisning i offensiv zon och Hästen kunde ta ledningen med 3-2 i sitt pp. Ett mål som gjorde att vi tappade matchen.

- I matchen mot Rögle hade vi 2-2 och lite segervittring. Då drog Matt Fornataro på sig en onödig utvisning i mittzon, pga frustration, och Rögle smällde självklart inte 3-2.

- Vi måste helt enkelt få bort dessa dumheter, alternativt klantigheter, ur vårt spel. Bli kyligare. Ha fokus på rätt saker. 

Vill man försöka vara positiv, och det vill man, så gjorde vi en spelmässigt jämn match men förlorade på för mycket utvisningar. Reducerar vi dessa utvisningar ökar våra framtida vinstchanser rejält. Så enkelt kan man se på problematiken.

På olika forum har jag sett hur supportar "spytt galla" över lagets "ickeprestationer" på sistone. En naturlig och förståelig reaktion. Med det lag vi har på pappret ska vi naturligtvis prestera bättre. Avsevärt bättre. Vi måste dock vara klarsynta nog att inse att andra lag i denna serie faktiskt är riktigt bra. Att vi förlorar matcher kan helt enkelt bero på att de andra lagen spelar bättre än oss för stunden. Vad jag förstått så är till exempel Mora inne i ett stim just nu. Det flyter på. Spelarna känner sig trygga med spelet och sina roller. Ett sådant lag är inte lätt att bemästra även om våra egna spelare presterar på en bra nivå. Trots allt är serien ung och det kommer hända mycket redan fram till jul. Jag sitter lugnt i båten än så länge. Seger mot Karlskrona i nästa match och vi har häng igen. Svårare än så är det inte. En match i taget. En seger i taget. Det är en bra början på resan mot toppen...

Väl mött i ABB Arena!