14 november 2018

Efterlängtad seger på bortaplan trots skröpligt spel..

Västervik - Västerås 2-4
Där satt den! En efterlängtad trepoängare på bortaplan. Detta trots ett rätt skröpligt spel sett över sextio minuter av våra Gulsvarta hjältar. Det var mycket fummel, tappade puckar, missade passningar, spel i sarghörn, stök och bök. Men vem bryr sig, egentligen? Tre poäng! Tre poäng som i slutänden av säsongen kan innebära en plats bland de åtta bästa, eller, i sämsta fall(!) innebära nytt kontrakt. 

Man behöver inte vara en Wikegård för att inse att vi fortsatt har rysligt svårt att få till spelet fem mot fem. Det haltar. Det är osynkat. Det är blekt. Det är närmast obefintligt i dagens match. Endast korta sekvenser lyckas laget hålla trissan i anfallszon och där flytta runt för att komma till avslut. I allt övrigt handlade det om att försvara sig, vilket man gjorde bra, och sedan hoppas på lite spelvändningar. 

Något jag gläds speciellt mycket över denna afton är att Dahlbom äntligen fick vinna en match. Ja, han bidrog till denna seger med ett antal riktigt fina räddningar. Så otroligt viktigt. Kanske det enskilt viktigaste när man summerar dagens bortamatch(förutom de tre poängen). En Dahlbom som kommer upp i sitt spel är helt enkelt en livsnödvändighet för laget. 

Vårt powerplay är fortsatt riktigt bra. Att få en chans, och ta den, när matchen stod och vägde visade sig denna gång vara helt avgörande. Visserligen släppte vi idag in två kassar i boxplay men det var inte så mycket att säga om. Första målet för Västervik kan ses som en ren sinkadus. Ett löst backskott och en styrning precis framför Dahlbom. Hopplöst att hantera för en målvakt. Svårt att försvara sig emot då Västerviks forward, Philip Rondahl,  åkte in i exakt rätt ögonblick och därmed lurade våra backar. Västerviks kvittering i spel fem mot tre var inte mycket att säga om, det heller. 

Men det är detta med spelet fem mot fem. Idag provades nya formationer, igen. Utfallet blev magert, anser jag. Mikael Frycklund tycks i dagsläget vara enda forward med förmåga att hålla puck i anfallszon. I övrigt är det mycket "sprätta iväg längs sarger" och hoppas på det bästa. Här finns en enorm förbättringspotential. 

Med denna viktiga bortaseger har vi nu hela nio(9) poäng ned till Västervik som ligger på trettonde plats. Med andra ord var denna seger mer värd än just tre poäng. Man kan nog kalla den en "sexpoängsmatch". Istället för ett Västervik på 19 poäng och vi kvar på 22 har vi nu 25 och Västervik 16. Därav uttrycket "sexpoängsmatch" antar jag..

Tänka sig att Tingsryd som såg så bra ut under försäsongen nu ligger och skvalpar i botten av tabellen. Det hade i alla fall inte jag väntat mig. Ett tidigt tränarbyte tycks inte heller ha påverkat nämnvärt. 

Lite kuriosa. Läser med viss förnöjelse på både Leksand och AIK:s forum efter varje spelomgång. Speciellt AIK:are tycks oerhört missnöjda med det mesta. Allra mest med tränare Mitell. AIK som fram till nu endast förlorat en(!) match samt delar förstaplatsen med Oskarshamn. Visserligen har spelet svajat i många matcher men för sjuttons gubbar. Jag hade alla dagar i veckan accepterat lite svajigt spel om det räckt till delad serieledning. För övrigt är det inte nu man ska vara bäst. Det är sedan gammalt. Jag tror faktiskt AIK blir det lag som kan hota om en plats i SHL till våren. Deras trupp går inte av för hackor. Många individuellt skickliga spelare som alla har en växel till, när det behövs. Akilleshälen för AIK i dagsläget är nog målvaktsspelet. Två bra målvakter men ingen har spelat riktigt bra!

När det gäller Oskarshamn blir det sannolikt lite som "vanligt". Spelar bra ishockey men kroknar när det drar ihop sig till allvar. Lite som oss själva. Sämst när det gäller. Tja, undantaget då förra säsongen, förstås!

Modo i nästa omgång blir en bra värdemätare. Ett lag som började säsongen rätt storstilat men som nu fått massor av grus i maskineriet. Idag förlust på straffar mot BIK Karlskoga på hemmais. Tydligen radade Modo upp chanser men brände allt under ordinarie tid. En viss Henrik Lundberg i BIK:s kasse storspelade och gav laget chansen till poäng. Bra målvakter är rätt viktigt i ishockey, minst sagt. 

I vårt bortamöte med Modo gjorde vi, med mina mått mätt, vår hittills bästa bortamatch för säsongen. Då rämnade vår defensiv några minuter under andra perioden och Modo kunde sedan hålla undan till en uddamålsseger. Vår fram till dess fenomenalt spelande unge målvakt, Ersson, visade sig plötsligt mänsklig och släppte in några enkla mål. Oavsett detta, och att det sedan blev förlust, var jag personligen väldigt nöjd över lagets insats. Det såg helt enkelt förbaskat bra ut! Matchen borta mot Leksand var även den oerhört väl genomförd. Där lyckades vi dock stjäla med oss en poäng hem efter förlust i sudden.

Nu var det dock ett tag sedan vårt kära Gulsvart visade upp samma fart och frenesi som i bortamatcherna mot Modo och Leksand. Kanske är det så enkelt att våra motståndare scoutat oss bättre och därmed hittat vägar att stänga vårt offensiva spel. Vad vet jag? 

En sak kan jag i alla fall slå fast. Vi har fått stopp på blödningen bakåt. Vi släpper inte in många mål. Det är förbaskat bra. Under de senaste fem omgångarna har vi bara släppt in två(2) mål per match. Det är bra. Tyvärr har vi under samma tid endast orkat göra tretton(13) mål varav två i tom kasse. Man kan med andra ord säga att det är ett målsnålt gäng vi följer just nu. 

Bloggen summerar:
- Defensiven och målvaktsspelet känns stabilt ++++
- Powerplay är klart godkänt +++++
- Boxplay är helt okey ++++
- Spelet fem mot fem är - prutt ++
- Målfabrikationen är - prutt ++

Tack för ordet...









6 november 2018

Neslig förlust i liten lada..

Pantern - Västerås 2-1
Inte helt oväntat blev Pantern för svåra i gårdagens match i Rosenlund. Förlusten berodde dock mer på vår inkompetens än Panterns potens. De förvaltade två av sin målchanser. Det gjorde inte vi. Matchens karaktär påminde i mina ögon väldigt mycket med den tidigare insatsen mot Tingsryd. Inte mycket till skönspel men desto mer av kämpa, bök, och stök. Mycket spel som förlades kring sarger samt nere i sarghörn. Låst och krampaktigt långa stunder. Från båda lagen. Utöver det två målvakter som spelade bra och tog de flesta(få) avsluten utan större besvär. Kort sagt en ganska typisk höstmatch i HockeyAllsvenskan. Flärdfritt. 

Har läst på forum där det framförts synpunkter på Dahlboms agerande vid Panterns mål fram till 2-1. Det mål som sedermera visade sig bli vinstmålet. Ett friläge från mittzonen som förvaltades på bästa sätt av Panterns Oscar Eklind. Personligen riktar jag istället kritik mot det pucktapp(Benker) som skedde i Panterns anfallszon samt det aningen märkliga agerandet av vår backrese Morgan Hassel. Två svaga aktioner som kulminerade i att Dahlbom tvingades kapitulera. Eklind fick fri väg att åka in framför Dahlbom, göra en lång dragning, och elegant lägga in trissan. Visst, man kan skylla på Dahlbom. Som målvakt bör han ta varje avslut oavsett hur de tillkommer. Det vore finemang. Men, jag anser att i rättvisans namn bör man adressera skulden(!) till rätt fötter. 

Med Mikael Frycklund borta(skadad) framgår det rätt tydligt att vår forwardsuppsättning är av typen rätt ordinär. Duktiga hockeyspelare men utan förmåga att vända, vrida, och hitta den lite svårare lösningen.  Det blir stundtals rätt mycket mellanmjölk och förutsägbart. När spelarna dessutom inte upplevs ha den rätta energin(!) så känns det offensiva spelet aningen slätstruket.  Alla behöver vi en 'Conny Strömberg' som kan bryta mönster och öppna upp det tätaste försvar. I avsaknad av detta krävs något annat. Fart, energi, jävlars anamma, och en vilja att gå in i situationer med frisk humör och mod i barm. Pang på rödbetan, typ!

Precis som andra noterat upplever jag att vårt lag är oerhört beroende av energi. Fart under fötterna. När alla spelare, samtidigt, lyckas hålla uppe intensiteten är vi ett riktigt jobbigt lag att möta. Då kompenserar vi brister i teknik och briljans. När inte farten och energin finns på alla händer och fötter blir vi mer sårbara. Utöver detta är vi även lite för harmlösa när det gäller avslut. Alldeles för mycket knallpulver istället för bomber och granater. Nåja, Bergman och Zetterberg och visat några gånger att de har torrt krut i bössan men fler spelare behöver ladda sina bössor med annat än blött krut. 

Glädjande är att vi fortsatt gör mål i powerplay. Även vårt boxplay håller hygglig klass. Värre är, som andra påpekat, vårt spel i fem mot fem. Matchen mot Tingsryd vanns mycket tack vara dessa specialdiscipliner. Matchen mot Pantern kunde ha vunnits genom de möjligheter vi fick i powerplay men denna gång var vi inte riktigt på tå. Tog inte chanser när de gavs.

Efter sexton spelade omgångar kan jag nu våga mig på att reflektera över hur spelare levererat i relation till ställda förväntningar. Här kommer min subjektiva uppfattning över hur spelare levererat fram till nu:

Över förväntan: (spelare som visat lite extra på isen)
Samuel Ersson - Wow, vilken debutsäsong i seniorhockeyn!
Morgan Hassel - Betydligt stabilare, rejälare, än i Ettan.
Kenny Källström - Kom in i spel utan försäsongsmatcher och bara ägde!
Alexander Lindelöf - Ett frågetecken inför säsong som blivit ett utropstecken!
Acke Ringström - Spelar enkelt och rejält. Inget tjafs.
Mikael Frycklund - Precis den offensiva spelarkraft vi visste fanns!
Lukas Zetterberg - Betydligt mer delaktig i spelet än tidigare och vilket skott!
Kalle Östman - Från Borlänge till Västervik. Från Västervik till Västerås. Ett riktigt fynd!

Som förväntat: (spelare som levererar på en bra nivå)
Jimmy Jansson - Fortsätter spela lika stabilt som någonsin tidigare.
Jonas Liwing - Är precis så skicklig som förväntat. Gör sällan misstag.
Jesper Appel - Blandar och ger. Stundtals närmast briljant varvat med mindre misstag.
Jesper Johansson - En otroligt nyttig spelare som gör vad han kan i varje byte.
William Wikman - Frenesi och fart men ännu inte så många poäng.
Marcus Bergman - Gör mål, fina avslut, man behöver få mer understöd för sitt kontringsspel.
Anton Eriksson - Fick stå åt sidan, extraspelare, men tagit chansen när istid bjudits.
Jesper Cederberg - Gör sitt jobb i det tysta både offensivt och defensivt.


Sämre än förväntat: (spelare som jag förväntade mig v)
Marcus Dahlbom - Har inte alls visat upp ett målvaktsspel i paritet med det som bar oss till uppflyttning.
Alexander Younan - Förväntades vara en ledande back. Inte alls kommit upp i nivå med kravbild.
Fredrik Hetta - Tydligen dragits med efterhängsen infektion(!) som påverkat.
Johan Skinnars - Behöver visa mer.
Sebastian Benker - Åker, åker, åker, men det händer förtvivlat lite!
Isak Skedung - Glimtvis hyggliga insatser på isen men ännu rätt anonym i spelet.
Mattias Beck - Den enskilt största besvikelsen så här långt.


Det om detta!

4 november 2018

Dubbla stolar och mycket hockey..

Västerås - Tingsryd 4-2
Senaste vinsten hemma mot Tingsryd var välbehövlig. För att överleva första säsongen i Hockeyallsvenskan som nykomling gäller att vinna rätt matcher. Segern mot TAIF var precis en sådan seger. Ibland funderar jag över om vi supportrar glömmer just det faktum att vi är en nykomling. Visserligen en nykomling med relativt goda förutsättningar till överlevnad men likt förbaskat nykomling. Förväntningarna på laget är inte alltid i paritet med lagets förmåga. Utifrån detta enkla faktum är jag själv oerhört nöjd med de poäng laget spelat in fram till nu. 

Matchen mot Tingsryd var precis så jobbig som förväntat. Ett Tingsryd i desperat behov av poäng kämpade för sin framtida överlevnad. Något som satte spår i spelet på isen. Det blev helt enkelt mer kämpade, från båda lagen, än det blev spel. Två lag som ville ha tre poäng och sedan fick det se ut som det ville spelmässigt. På något sätt tycker jag matchen visade att vårt Gulsvart har förmåga att vinna matcher på flera sätt. En stunden genom flyktigt, lättfotat, och rörligt anfallsspel för att nästa gång ta poäng genom en ren vilje och kämpainsats. Det är inte fy skam. Det visar på god moral. 

Angående detta med dubbla stolar handlar det givetvis om mitt uppdrag som lagledare för J18 Ungdom. Det blir mycket springande i ABB Arenas korridorer varje vecka. Stort fokus ligger på att fullgöra de åtaganden som detta uppdrag kräver. Roligt, intressant, och tankeväckande. Å ena sidan få inblick i ungdomsverksamheten, vara en del av denna, samtidigt som jag som supporter med oförminskat intresse följer A-lagets framfart. Förståelsen för verksamheten, föreningens hela uppdrag, från knatte till A-lag har ökat i kvadrat. A-laget är bara en liten del av föreningens verksamhet. Toppen av isberget. Det som syns medialt. Alla de hundratals(!) personer som på olika sätt arbetar ideellt inom föreningen är de som bär föreningen, gemensamt. Allt från föräldrar som står i kiosker, sitter i sekretariat, skjutsar barn, hjälper till som materialare, lagledare, tränare, allt från knatteskola upp till våra elitlag på ungdomssidan. Det är de som förkroppsligar föreningen. Det är de som ÄR föreningen. 

VD fick sparken
En snackis den senaste tiden är givetvis att Mats Brokvist fick lämna sitt uppdrag. Med omedelbar verkan. Ett besked som överraskade oss alla, törs jag påstå. Inte ens jag, med väldigt goda kontakter inom föreningen, hade hört minsta knyst i ärendet. Imponerade på sitt sätt. Imponerande att styrelsen lyckades hemlighålla sina tankar fram till beslut utan läckage. Inte alldeles lätt i tider då information lätt får fötter, vingar, och flyger ut på social plattformar snabbare än man hinner säga bu!

Vad kan då föranlett detta drastiska beslut? Mats som plockades in för att styra upp och ställa till rätta. Utifrån sett lyckades han alldeles förträffligt med sitt uppdrag. Föreningen tog sig igenom nesan med nedflyttning på ett alldeles förträffligt sätt. Den öppenhet som efterfrågats av supportrar blev verklighet. Vi som följde laget på nära håll upplevde verkligen den familjära känslan. Sportsligt blev det succé med återkomst till Hockeyallsvenskan. Med detta i åtanke kan det givetvis tyckas märkligt att styrelsen nu valt att entlediga Mats från sitt uppdrag. Samtidigt ska vi ha i åtanke att ingen är större än föreningen. Inte ens en VD! Jag själv har mycket stort förtroende för sittande styrelse i föreningen och utifrån det anser jag att de handlat korrekt. Det ligger i styrelsens uppdrag att alltid sörja för föreningens bästa. Sedan må en VD vara hur populär som helst...

Spelare som inte presterar
Tillbaka till det rent sportsliga. A-laget. Det muttras en del från läktarhåll angående några spelares prestationer. Eller avsaknad av prestation. Exempel på detta är Mattias Beck. Den drummeln. Sist in i laget tillsammans med Sebastian Benker. Två spelare med spetsegenskaper. Beck i form av sin enorma rutin från tidigare spel i HockeyAllsvenskan. Benker i kraft av sina fina säsong med Troja/Ljungby. Två spelare som skulle göra avtryck. Vad jag förstår byttes/valdes Oskar Pettersson bort i sista ögonblicket mot just Mattias Beck. Bytt är bytt, typ, och här är vi nu. Oskar Pettersson lirar istället med Linden i division två! Med facit i hand kan man nog påstå att det bytet inte blev riktigt som man önskat. Herr Beck har inte levererat. Herr Beck måste skärpa till sig. Herr Beck behöver komma upp till den nivå han tidigare visat i spel med exempelvis AIK, Mora och Södertälje. Då var Beck riktigt riktigt bra. Nu är han mer gammal än bra, kan man säga! Men än finns tid till bot och bättring. Trots allt kommer han från en ganska svag liga i Tyskland och omställningen kanske blev större än tänkt. Med detta sagt lämnar jag detta...


Dahlbom
Det är bekymmersamt att vår gemytlige och storvuxne värmlänning inte får istid. Visst är det så att "bäst för dagen" ska gälla. Ersson har varit riktigt duktig. Inte tu tal om det. Men man undrar ju! Kommer man lyckas få igång Dahlbom innan Ersson behöver lite vila. Förstå, o hemska tanke, om Ersson plötsligt drar sönder en ljumske? Eller bara får en dipp rent formmässigt. Då står vi där med skägget i ishinken. Jag litar fullt ut på hur våra tränare matchar Ersson. Men frågan kvarstår. Kommer vi klara oss med en målvakt säsongen igenom?

Själv minns jag en match hemma mot Bofors för två(!) säsonger sedan. En tuff och roligt match. Jonas Fransson blev pååkt av Boforsspelare(Högren) och tvingades bryta en bit in i andra perioden. In kom en ranglig värmlänning och spelade fantastiskt bra. Gjorde några riktigt spektakulära räddningar och bidrog starkt till att vi kunde vinna matchen. Efter det fick Dahlbom chansen ytterligare några matcher och gjorde detta förbaskat bra. Med detta sagt så menar jag att Dahlbom kan rädda puckar...


Rosengård ishall

Pantern
Nästa uppgift för laget, innan ett längre uppehåll, blir Pantern på bortais. En match av samma dignitet som senast mot Tingsryd. Här gäller att norpa poäng mot ett lag som sannolikt kommer kämpa med oss om att undvika de nedersta(!) platserna i serien. Ett Pantern som man aldrig riktigt blir klok på. Ett lag som kan vinna mot alla likväl som förlora mot vem som helst. En match som kommer spelas i Rosengård. En hall med publikkapacitet på ett hundratal åskådare. Lite som att spela i vår egen Mimerhall på Rocklundaområdet! 


Tack för ordet..







17 oktober 2018

Två fina insatser mot topplag...



Västerås - AIK 5-6(straffar)
Under de två senaste omgångarna har vårt 'lågbudgetlag' ställts mot Modo och AIK. Två lag som startat serien oerhört starkt och två lag som har en tydlig agenda. De vill till SHL. Båda lagen innehåller dessutom flera riktiga klasspelare. Spelare handplockade för att utgöra den spets som behövs för att nå riktigt långt på vårkanten. 

Trots detta pressar vi Modo in på mållinjen och förlorar endast med uddamålet. Idag mot AIK, som stundtals visade riktigt fin klass offensivt, lyckades vi hänga kvar i matchen och ta den till sudden och straffar. Ett scenario jag inte trodde var möjligt när serien startade. Gulsvart som ställer upp med en stomme av spelare som förra året huserade i Ettan! En poäng på dessa två matcher kunde varit mer. Det är förbaske mig imponerande!

Fram till nu har vi med andra ord varit med i alla matcher som spelats och hotat våra motståndare om poäng, med undantag för premiärmatchen borta mot Karlskrona. Det är inte illa pinkat av ett gäng 'Ettan-spelare' som till denna säsong kompletterats med värvningar som förväntas blomma ut. Spelare som inte fått genomslag, eller istid, i tidigare föreningar och som nu förhoppningsvis ska ta nästa steg i sin karriär.

Sett till lagets prestation från omgång två fram till idag anser jag att vårt lagbygge förtjänar ett mycket positivt omdöme. Spelare för spelare kan man visst framföra kritik för bristfälliga prestationer under match. Men, kollektivet Gulsvart, ser löjligt bra ut, om jag får uttrycka min åsikt.

Den hetaste potatisen när man lyssnar till supportrar är målvaktsfrågan. Somliga anser att Ersson ska ta förstaspaden. Andra att Dahlbom måste få chansen. I en värld av svart och vitt kan utgången av detta spörsmål vara att låta en 'vinnande målvakt' få spela. Nu är dock inte allt svart eller vitt. Inte ens i ishockey. Det ryms gråskalor i det hela. Ytterst sällan kan ett lag trumma på genom en hel säsong och förlita sig på en uttalad förstemålvakt. Målvakter är inte som andra människor, ska ni veta. De är som gamla vaser. Bräckliga. En utespelare kan berömmas för att ständigt skapa chanser utan att för den skull göra mål. En målvakt bedöms utifrån sitt sämsta ingripande under match. Om målvakten gör 34 fina räddningar drunknar detta faktum om två enkla puckar slinker in. Då är han plötsligt värdelös. Hur kul är det på en skala?

Ta Ersson som exempel. Spelade som på moln och fick fortsatt förtroende mot Modo. Plötsligt kom verkligheten ikapp. Två tveksamma ingripanden som gav Modo energi att vända matchen till sin fördel. Nu var plötsligt Ersson "värdelös" från att tidigare hyllats som närmast en Gud!

Det som ofta glöms bort, tyvärr, när man bedömer en målvakts insats är det som föregår det avslut som trillar in i nät. Vilket hjälp fick målvakten! Förra säsongen blev Dahlbom närmast helgonförklarad för sitt målvaktsspel. Med all rätt. Men det som gjorde honom så förbannat bra var det understöd han fick av hela laget i det defensiva spelet. 

I dagens match tycker jag själv att Dahlbom utstrålade ett visst mått av osäkerhet. Föll tillbaka i gamla synder där han stundtals gled bort från målet på ett märkligt sätt. Ska man lasta Dahlbom för något mål idag så var det AIK:s 1-0. En så stor målvakt som Dahlbom ska kunna stänga ett avslut från den vinkeln. I övrigt anser jag mig inte kunna lasta honom för övriga baklängesmål. Vi bjöd helt enkelt AIK för bra avslutslägen. AIK:s mål fram till 5-4 var ett exempel på detta. Fummel i mittzon som gav AIK spelvändning mot ensam back. Aningen passivt backspel som tillät avslut. Där måste back kunna jobba mer blad mot blad och styra bort avslutet. Men det är min åsikt.

För övrigt #1 kan vi "tacka" AIK:s målvakt som var ungefär lika darrig(!) som vår Dahlbom i denna match!

Vad jag vill ha sagt är att vi behöver hålla igång två målvakter. Att förlita sig på en målvakt som plötsligt "går sönder" är aningen vanskligt. Problematiken med just målvakter är att de behöver förtroende, trots mindre bra insatser, för att bli bra! Minns att Dahlbom även började förra säsongen i Ettan aningen svajigt innan han  kom in i sin bubbla och växte ut till Ettans bäste målvakt!

Kort sagt: - Vi har de målvakter vi har och ska naturligtvis ge båda vårt stöd när de glider in på isen för att vakta vår kasse!

För övrigt #2 tycker jag fortfarande att Kalle Östman är ett riktigt fynd!



På återhörande..





9 oktober 2018

Hemmapremiär med lite bitter eftersmak...

Full fart med pucken...



Västerås J18U - Guldsmedshyttan J18 2-4
Kul att ta del av vår första hemmamatch i årets seriespel även om utfallet inte blev som vi önskat. Vi mötte ett lag, Guldsmedshyttan, som föregicks av ett rykte om att vara riktigt duktiga på ett spela ishockey. Trots detta var det våra egna killar som satte tonen genom att göra ett väldigt vackert mål fram till 1 - 0. Ett riktigt klapp-klapp-spel där Olle Norling fick stänka in trissan i krysset bakom en chanslös burväktare i "Hyttan".  

Den andra perioden började med att vi hade chansen till att sätta 2-0 endast efter några sekunder men istället för tvåmålsledning kunde Guldsmedshyttan skapa en snabb spelvändning. En spelvändning som tvingade vår målvakt, Adam, att möta en ensam anstormande motståndarforward. Hur pucken slutligen smet in kunde jag inte uppfatta men mål blev det och 1-1 på tavlan.

Understundom tryckte Guldsmedshyttan tillbaka oss i egen zon långa stunder i denna andra period men våra killar stred tappert utan att vika ned sig. Först genom spel i powerplay lyckades "Hyttan" återta ledningen i matchen. Ett backskott som smet förbi en skymd Adam i vår kasse. 

Om man trodde att "Hyttan" nu skulle döda matchen trodde man fel. Istället lyckades vi själva lyfta vårt spel och skapa flera fina anfall. Kvitteringen kom också efter hårt arbete i anfallszon där slutligen Jesper Zeijlon kunde vispa in pucken under benskydden på "Hyttans" målvakt. Oavgjort, 2-2, efter två perioder kändes väldigt bra.

Den tredje perioden blev något av en olycksperiod. En period då det studsade mot. Domarna hittade en utvisning, för många spelare på isen, som gav oss ett lagstraff och motståndarna en gratischans att ta ledningen i matchen igen. (Efter matchen pratade jag lite med domarna om just den utvisningen) Med endast några tiotal sekunder kvar av detta boxplay gjorde naturligtvis våra motståndare mål. Det var inte orättvist på något sätt att Guldsmedshyttan återtog ledningen men lite bittert att det tillkom pga en aningen tveksam utvisning.

- Men mer bittert skulle det bli!

När vi i slutfasen av matchen lyfte upp spelet och började sätta allt mer press mot våra motståndares mål kom nästa motgång. En puck som gick upp i nät ovanför plexit. Våra spelare försökte uppmärksamma domarna på detta men fick inget gehör. Istället en snabb omställning av Guldsmedshyttan som mycket turligt kunde få in pucken och utöka ledningen till 4-2. Ett mål som kan tillskrivas deras flytkonto. Jag stod bra placerad och kunde se hur Adam räddade första skottet men pucken studsade ut, träffade egen back och därefter, via Adams klubbskaft(!), gick in i mål. Ridå, jämmer, och elände!

Summa summarum tycker jag hela laget stod upp bra under matchens sextio minuter. Guldsmedshyttan vann inte oförtjänt sett till alla chanser de skapade, men, naturligtvis surt(sa räven) att deras två sista mål tillkom på ett för oss ogynnsamt sätt. 

Vem som blev matchens lirare har jag i skrivande stund tyvärr inte kolla på men ber om att få återkomma..








29 september 2018

Proppen ur...

Västerås - Pantern 10-3

Plötsligt händer det! De osannolika blir sannolikt. Har stått på Rocklundas betongläktare allt sedan slutet av 60-talet, sett det mesta, men fick denna gång uppleva något alldeles utöver det vanliga. Jag har sett Västerås vinna med tvåsiffrig tidigare(gamla division 1), jag har sett laget vända matcher genom att plötsligt hitta flyt i spelet. Några sanslösa minuter då man krutat in två-tre mål på kort tid. Däremot har jag aldrig tidigare sett Gulsvart göra sju mål i en förstaperiod i Division Ett, HockeyAllsvenskan eller gamla Elitserien. I sanningen något alldeles utöver det vanliga. Hur det kan bli så här? Tja, vi behöver bara titta tre omgångar bakåt i tiden. Då var det vi, mot Karlskrona, som kom helt snett in i matchen. Den gången stannade förlustsiffrorna vid 0-5 tack vare att vi lyckades stoppa blödningen bakåt. Det som imponerade på mig under kvällen var att laget lyckades hålla upp intensiteten hela vägen in i mål. Det var bara under korta sekvenser i den andra perioden som man kunde skönja en viss mättnad hos spelarna. Sedan tog man fart igen. Gav inte Pantern luft. Precis som i matcherna mot Oskarshamn och Tingsryd tidigare visade vi oss starka i den tredje perioden. Det sägs att "det svåraste som finns" i hockey är att leda med 3-0. Jag tror personligen det är svårare att leda med 7-0 efter en period. Pratade lite med Mikael Frycklund efter matchen om just det. Hur gör man? Hur tänker man? Går man in för att spela av matchen resterande två perioder? Han hade inget riktigt svar på frågan då situationen var helt ny både för honom och hela laget.A


Idag var det många som fick glänsa lite extra. Jag gläds med Markus Bergman som får utdelning. Skillnad mellan succé och fiasko för en tänkt poänggörare kan vara hårfin. Minns hans ökenvandring under förra höstens spel i Ettan. Det tog sin tid innan han hittade rätt, kom in i flytet, fick utdelning. Men, efter en trög inledning där det mesta studsade emot vände det. Det blev succé. Så kan det bli även denna säsong. Jag håller mina tummar för det. Skottet fram till 4-0 är inget man skämtar bort. Vilken jävla rökare!


Mikael Frycklund, förresten. Han som anklagas för att ta onödiga utvisningar. Idag drog han på sig en ny utvisning(hooking). Denna gång feldömd. Något som domaren tydligen erkände direkt efter att han tagit utvisningen. Så kan det gå. Även domare kan göra fel, typ! Sebastian Benker gillar jag allt mer. Hans mål fram till 5-0 var en delikatess. Lukas Zetterberg gjorde saker med pucken idag som gladde. Han har inte bara ett vasst skott. Kul att se när han vågar hålla i pucken och vara kreativ. Alexander Lindelöf hängde två kassar från blå. Alldeles lysande. Vi behöver lite "enkla" mål från våra backar.


Vad betyder då en sådan islossning målmässigt som vi fick se idag? Svaret på den frågan kommer först i nästa match. Tyvärr är det så i denna resultatinriktade bransch att en seger med tvåsiffrigt inte är mycket värt om det inte följs upp med en vettig prestation i kommande omgång. Förhoppningsvis städade man undan en del hjärnspöken i och med dagens målproduktion. Tjatet, rubrikerna, artiklarna där den tidigare måltorkan lyfts fram som ett stor problem är för tillfället tystnat.


Nu får spelarna helgen ledig och kan njuta av segerns sötma. Det är de väl värda. Laget är trots allt obesegrade under full tid de senaste tre omgångarna. Det är inte alls dåligt.... Ha det gott och på återseende...

22 september 2018

Premiär som ställer frågor...

Här kan man se att sammandrag av matchen


Karlskrona - Västerås 5-0

Först och främst vill jag lyfta fram följande: 
- Karlskrona har byggt ett helt nytt lag efter sin sorti från SHL. I laget finns numera endast två(2) spelare som var med och spelade i SHL. Det var med andra ord inte ett "SHL-lag" vi mötte. Till skillnad mot oss gick dock Karlskrona obesegrade genom sin försäsong och byggde där upp en skön vinnarkänsla i gruppen. 

Att de haft en fin försäsong som stärkt deras självförtroende syntes från första nedsläpp. De fullkomligt körde över oss den första perioden. En period som kunde slutat i ren katastrof målmässigt för oss. 

Själv har jag sett många premiärmatcher över tid med mitt kära Gulsvart men kan inte minnas när vi senaste blev så utspelade som nu skedde mot Karlskrona. Det var helt enkelt klasskillnad i just denna match.

Vad finns det då för rimlig förklaring till Gulsvarts tama insats under gårdagen? I laget finns trots allt rätt många spelare som tidigare spelat i HockeyAllsvenskan. Borde inte någon av dessa mer rutinerade spelare kunnat bromsa ned Karlskronas framfart? Morgan Hassel berättade att de kände sig otroligt stressade ute på isen. En förklaring till det är att man själv ligger lite efter i både tanke och handling. Man kommer på rygg. Det finns inte tid. Man får jaga. Ishockey är ett fysiskt spel men även ett mentalt. Denna match gav inte Karlskrona oss tid. De vann både den fysiska och mentala matchen. 

Stundtals såg det genant enkelt ut för Karlskrona att kryssa runt i vår försvarszon och där brodera, skapa chanser, allt efter behag. När vi sedan inte lyckades hitta blad med våra egna försök till uppspel såg det sannerligen dystert ut. Det är närmast ofattbart att så många spelare, ja närmast ett helt lag, samtidigt tappar förmågan att utföra grunderna i hockeyns ABC!

Förlamning. Lite så vill jag beskriva vår insats under gårdagen. 

Men, nu är premiären överstökad. All den anspänning som fanns inför återkomsten till landets näst högsta serie bör nu vara borta. Nu vet alla i laget vad som gäller. På söndag möter vi Oskarshamn som jag anser vara ett än bättre hockeylag än Karlskrona. Där vimlar av skickliga spelare som kommer sätta oss på rejält prov. Ett Oskarshamn som förra säsongen nosade på kval till SHL. Jag räknar med att Gulsvart gör en betydligt bättre match men kommer inte deppa ihop vid ännu en förlust. 

Som nykomlingar i HockeyAllsvenskan kommer vi behöva några omgångar på oss att hitta rätt. I vanlig ordning kommer jag invänta omgång tretton, då vi mött alla lag, innan jag vågar sia om våra sportsliga möjligheter denna säsong.

Avslutningsvis vill jag säga att det är fullkomligt meningslöst att efter en match börja leta syndabockar. Igår var alla spelare lika stora syndare då de i mina ögon underpresterade. Allt från målvaktsspelet, försvarsspelet, styrspelet, anfallsspelet kan bara bli bättre...


Väl mött på söndag!



8 september 2018

Enköping, Cup, matcher, spänning..

Mycket utrustning att hålla reda på...

Framme i Enköping och dags för efterlängtat cupspel. Tre lag att möta första matchdagen. Saltsjöbaden, Sollentuna och Hässelby. Väl framme i Enköping handlade det om att leta reda på rätt omklädningsrum, sätta upp information om dagens matcher och mattider för spelare i omklädningsrum, och sedan leta reda på dagens första kopp kaffe.


Vi lagledare(Per) jobbar med tröjbeställning medan jag själv njuter av kaffe och kaka.

-----------------------------------

Västerås IK - Hässelby 1-2
Trots massor av chanser(31 skott) lyckades vi inte trycka in mer än en puck i mål. Hässelby var effektivare och kunde på 27 skott göra två mål. En något seg start där vi först efter 10 - 12 minuter kom igång med vårt eget spel. Hässelby gick med kort om folk men körde på bra trots detta. Hotade oss ständigt med vassa spelvändningar och avslut. Bra målvaktsspel av Marcus Viero höll oss kvar i matchen. Som vanligt(!) drog vi på oss ett antal så kallade onödiga utvisningar som inte hjälpte laget. Snarare stjälpte.



Gäller att fylla på med energi efter match...

-----------------------------------

Sollentuna var stora och starka.


Västerås IK - Sollentuna 0-5
Denna motståndare var av en helt annan kaliber än tidigare motståndaren Hässelby. Ett stort och spelskicklig lag. Trots att vi höll emot bra hela den första perioden(0-1) kunde Sollentuna genom två snabba mål fram till 3-0 närmast döda matchen en bit in i den andra perioden. Vi hade några chanser vid ställningen 0-1 att kvittera. Något vi hade behövt för att få lite extra energi. Nu kunde istället Sollentuna hålla undan, göra två mål till, och vinna fullt rättvist med klara 5-0. Det som ska premieras i denna förlustmatch är, återigen, vårt försvarsspel i boxplay samt målvaktsspelet. Denna gång av Adam Södergren. Sollentuna var bra. För bra för oss denna gång. Skotten 39 - 11 i Sollentunas favör berättar väl om styrkeförhållandet på isen.

-----------------------------------


5-6 mot Saltsjöbaden...

Västerås - Saltsjöbaden 5-6
Dagens sista match var mot Saltsjöbaden. Ett lag som tidigare förlorat sina två inledande matcher. Skulle vi kunna ta hem vår första seger i årets cup nu? Det började illa. Efter en passiv inledning låg vi under med 0-2 redan efter några byten. Inte blev det bättre av att Saltsjöbaden ganska ohotad tilläts göra även 0-3. Då såg det riktigt dystert ut och en seger såg väldigt avlägsen ut. Men då, inom loppet av knappt två minuter stänkte vi in tre raka mål och gick ikapp till lika 3-3. Mål av H.Gråberg, V Sjöstrand och F Stanley. Inte blev det sämre av att O Norling stänkte in 4-3 och ledning redan efter knappa minuten i den andra(sista) perioden. Nu hade vi segervittring! När dessutom Saltsjöbaden drog på sig en utvisning efter vårt ledningsmål kändes det som vägen låg öppen för den första segern.

Men, säg den lycka som varar. Vi lyckades bjuda våra motståndare möjligheten att kvittera i vårt eget powerplay. Några minuter senare kunde Saltsjöbaden dessutom hänga in ledningsmålet fram till 5-4. De hade med andra ord vänt tillbaka matchen till sin fördel, igen. Då blixtrade H.Karlsson till och tryckte in kvittering fram till 5-5 endast nio(9) sekunder senare. Snacka om snabb replik. Åter var vi med och kunde sikta mot seger i matchen. Men, det skulle visa sig bli tufft då Saltsjöbaden återtog ledningen knappa minuten senare. Mörker! Trots ett antal fina chanser lyckades vi inte kvittera och fick inkassera en rätt snöplig förlust!

Vi vinner skotten med 38-27. Med andra ord hade vi möjlighet att göra fler mål än de fem vi gjorde i denna match.


Summerar vi dagens matcher så var vi med länge i två av dessa och kunde med lite bättre skärpa både fått poäng och segrar med oss.

-----------------------------------

Nu siktar vi in oss på att göra en snygg avslutning under morgondagen..


20 juli 2018

Från läktaren till sargkanten...

Ni som följt mig genom åren, både i denna blogg, samt på andra sociala medier kan inte ha undgått att min passion för Gulsvart är både långlivad och ärligt passionerad. Genom mitt bloggande har jag, med viss distans, försökt ge uttryck för mina högst personlig tankar om och kring Gulsvart. Jag har risat och rosat utifrån min egen subjektiva upplevelse. Under åren som gått har jag sakta men säkert byggt upp en vänkrets som innefattar allt från ledare till spelare inom föreningen till supportrar som troget, år efter år, stöttat Gulsvart. Men inte nog med det. Mitt bloggande, samt skrivande på sociala medier, har även inneburit att jag vidgat mitt perspektiv remarkabelt. Många fantastiska, roliga, kunniga, passionerade, ledare, spelare, supportrar till många andra lag i hockeysverige har blivit till mina vänner. 

Även om Gulsvart är min största absolut största passion så är mitt vidgade perspektiv, med kontakter utanför den egna sfären, kanske det som utvecklat mig mest. Genom andras ögon blir den egna sanningen granskad. Något som jag upplevt som både uppfriskande och välbehövligt. Jag ser inget motsatsförhållande mellan att ha en liderlig och innerlig passion med sitt eget lag samtidigt som man öppnar en dörr för intryckt från omvärlden, från andra sidan, från sina motståndare. 

Jag vill inte på något sätt påstå att jag är expert när det gäller att bedöma vad som är bra eller dåligt när det gäller spelet ishockey. Förhoppningsvis är det något som framgått i mina texter. Däremot har jag aldrig varit rädd, utifrån min egen upplevelse, att klä mina egna tankar med ord och därefter delgett dessa för den som velat läsa. 

Man kan säga att jag under en räcka av år stått upphöjd(via ståplats) på bekvämt avstånd och dömt, samt bedömt, det som skett på isen. En läktarcoach likt många andra. 

Nu vankas dock andra tider. 

För några månader sedan fick jag en förfrågan av Nicklas Nywertz, tidigare tränare för VIK:s damlag, om jag kunde tänka mig att ställa upp och hjälpa till med VIK J18 Ungdom. Jag behövde ungefär femton sekunders betänketid innan jag gav ett positivt svar om mitt intresse. Detta var i samband med den avslutningsfest som VIK Support anordnade några veckor efter A-lagets avancemang till HockeyAllsvenskan.

Så, mina vänner, från och med denna säsong ingår jag i den kader av ledare som är med och utvecklar ungdomsishockeyn i Västerås. Min framtida roll, som lagledare, är att tillsammans med Nicklas tillse att ett gäng härliga grabbar ges möjlighet att utvecklas till riktigt duktiga ishockeyspelare. En utveckling som blir allt viktigare för alla föreningar som sysslar med ishockey. 

Västerås har, om du inte redan visste det, en fantastiskt omfattande och bred ungdomsverksamhet. Som exempel är Västerås det enda(!) laget i Sverige som har två J20/J18 lag! Det är unikt och berömvärt. Med andra ord finns det möjlighet för fler unga pojkar att utvecklas till en nivå där de senare kan nå Elitishockey. Det är något som alla vi som håller på Gulsvart ska vara oerhört stolta och glada över.

Naturligtvis är inte Nicklas och jag ensamma i detta uppdrag. Är du nyfiken på vem mer som finns med i detta ungdomsarbete kan du följa denna länk

Den stora frågan för mig själv är om Nicklas godkänner att jag då och då tar en runda på isen...



Ha det gott i värmen...






14 maj 2018

Släpp sargen, och gå vidare...

Svikare...
Det har varit ett hett diskussionsämne denna säsong. Detta med klubbhjärta. Som bekant var det väldigt många spelare som lämnade oss i samband med vår degradering. En i många stycken fullt naturlig konsekvens. Så ser det ut för alla föreningen, oavsett lagsport, när man trillar ur en division. Med andra ord inget nytt under solen. 

Trots detta blev det från en del håll väldigt mycket snack om att spelare svek när de lämnade oss. Många ansåg att de borde tagit sitt ansvar, stannat kvar i föreningen, och spela upp oss igen. En både märklig och till vissa delar naiv uppfattning, enligt mig. Många spelare har klausuler i sitt kontrakt som gör att de kan lämna vid en degradering. Även det helt normalt. Alla vill naturligtvis spela på så hög sportsligt nivå som möjligt. Speciellt spelare som ännu ser en möjlighet att göra  karriär samt även fortsättningsvis kunna leva på att spela ishockey. Utöver detta har sällan en förening som degraderas möjlighet, rent ekonomiskt, att behålla spelare som är attraktiva för klubbar i en högre division. Kort sagt kan man säga att spelare har kostnader de måste finansiera. Precis som du och jag. Mat på bordet och hyra, exempelvis. Har de dessutom familj är behovet av en bra inkomst än mer trängande. 

Det än mer intressanta i denna kråksång är att det från supporterhåll visades olika förståelse för de spelare som lämnade. Somliga visade man tacksamhet över att de stack(jävla gamnackar, syltryggar, förlorare, etc) medan andra tyckte man förtjänade att spela på en högre nivå. Sedan fanns det spelare man ansåg var, svikare! Låt mig exempelgöra:

Niklas Lihagen - skönt att bli av med
- En spelare som de allra flesta supportrar tyckte var skönt att bli av med. Bedömdes som fullständigt värdelös och inte vatten värld. Bra att han stack, fick foten, etc.

Stefan Gråhns - värd att spela i HA
- Oerhört uppskattad under hela säsongen för sitt slit på isen från första till sista matchen i vår tröja. Honom önskade man lycka till när det blev klart med ny klubbadress(SSK). Det var han värd, minsann!

Mikael Frycklund - Svikare
- En av få spelare som presterade ända till det bittra slutet. Framför allt i det negativa kvalet en spelare som i varje byte gjorde allt för att laget skulle nå sportslig framgång. Efter säsong lämnade han för spel i Tingsryd och anklagades för att var en Judas, förrädare, svikare.

Inte nog med att Frycklund, den svikaren, stack iväg till mörkaste Småland och lämnade oss i sticket. När han bröt med Tingsryd valde han dessutom Modo istället för att hjälpa oss tillbaka! Dubbel svikare, med andra ord. Skandal! Nu hade han verkligen skitit i det blå skåpet på allvar. Enligt vissa var han inte längre välkommen tillbaka efter detta dubbel-svek. Redan där och då muttrades det om att han kunde glömma att komma tillbaka. Att han inte var önskvärd. Förrädaren Frycklund.

Nu är han tillbaka! Mikael Frycklund kommer återigen representera sin modersklubb. I mina subjektiva ögon en alldeles utmärkt värvning av vår sportchef Patrik Zetterberg. I och med det tycker jag det är hög tid att vi lägger ned allt snack om "svikare" eller "Judas", och ger honom en ärlig chans att utvecklas till en ledande spelare i vårt kära Gulsvart. 

Ser man objektivt på Frycklunds karriär så har den definitivt inte varit spikrak. Att redan tidigt betraktas som en ny Patrik "Bulan" Berglund blev kanske ett allt för tungt ok att bära. Förväntningarna på Frycklund när han klev in i A-laget var höga. Rent av för höga? Att vara en ung talang har sina sidor. Risk för att man själv blir fartblind. Luras att tro att man är lite bättre än vad man egentligen är i ambitionen att leva upp till allas förväntningar. Få lite vattenskalle, rent av. Kan lätt bli så, gissar jag, när allt för många ryggdunkare gör sig hörda. 

Det har även pratats en del om dålig attityd. Att Frycklund ibland spelat mer för sig själv än för laget. I sin ambition att hjälpa laget överarbetat och istället stjälpt. Som exempel på detta pekar man på så kallade onödiga utvisningar. Utvisningar tagna i frustration som drabbat laget negativt. 

Oavsett detta kan ingen ta ifrån honom att han faktiskt var vår bästa poängspelare under sin sista säsong hos oss. En säsong där många spelare tävlade i att underprestera. Det är fan i mig inte dåligt! Se bild..






Så, mina vänner, nu släpper vi sargen och går vidare och Välkommen tillbaka, Mikael Frycklund!


1 maj 2018

Lite silly och så vidare...

Jag har tagit en liten timeout när det gäller att analysera säsongen som gått. Men, lugn bara, jag kommer återkomma i ämnet. Detta inlägg vill jag i stället tillägna den tid som är nu, silly-tiden. Den tid på säsongen då drömmar och förväntningar byggs upp, eller, raseras. Vi supportrar har nu fått lite distans till den sportsliga framgång laget, föreningen, supportar, uppnådde gånga säsong. En tumultartad upplevelse för oss alla. En framgångssaga som få av oss våga tro på. 

Den första fasen är nu påbörjad av vår sportchef. Eller rättare sagt. Den pågår för fullt. Dels ska det sållas bort spelare ur truppen som inte längre duger, rent sportsligt, dels ska det värvas nya kompetenta spelare som förväntas bära laget kommande säsong. Man kan säga att vår sportchef ger med ena handen och tar med den andra. Ger oss supportrar det vi vill ha men samtidigt tar de tråkiga beslut som innebär att spelare får lämna. Ska fan vara sportchef! Förstå att först umgås med hela truppen, alla spelare, under en lång strävsam säsong för att sedan behöva klippa banden. Kasta ut barnen med badvattnet, typ. Ingen avundsvärd uppgift. 

Vad har då hänt? Tja, först fick en kvartett beskedet att de får lämna. 

2018-04-23 [Källa]
"VIK Hockey meddelar att fyra spelare lämnar klubben efter den här säsongen. Det är kvartetten Douglas Alenbring, Anton Brandhammar, Adam Lidström och Daniel Wahlberg som det gäller. VIK Hockey vill tacka samtliga fyra för deras insatser i den gulsvarta tröjan"

Gemensam nämnare för dessa spelare var begränsad speltid sett över säsong. Lidström fick speltid under hösten men mindre på våren. Brandhammar under våren fram till slutet av säsongen då han kom in när skador grasserade bland backar. Gjorde då riktigt bra inhopp. Douglas var under stora delar av säsongen utlånad till Enköping dit han nu återvänder. Wahlberg hade en rätt tråkig säsong då han inte fick många matcher. Han får skylla på Dahlbom som spelade så starkt!


2018-04-26 [Källa]
"VIK Hockey har värvat den 21-årige backen Alexander Younan, som senast representerade Rögle BK i SHL. Alexander stod i sin debutsäsong i SHL för 46 matcher och 7 poäng"

Så kom då första nyförvärvet. En back. Visserligen en ung back men ändå en spelare som redan spelat på en högre nivå och representerat Sverige från U16 till U19. Totalt 33 matcher i olika landslag. Det är inte kattskit. Ingen i vår nuvarande trupp är i närheten av dessa meriter. 

Men inte nog med det! Samma dag rasslade det till med några förlängningar:


2018-04-26 [Källa]
"VIK Hockey förlänger med tre spelare från förra säsongens trupp. Jesper Cederberg, Marcus Dahlbom och Morgan Hassel har alla tre har skrivit på för två år med gulsvart"

Att Dahlbom skulle förlänga var väntat. Den pojken, med familj, trivs för bra i Västerås för att lämna. Morgan Hassels förlängning var inte lika självklar men inte alls oförtjänt. Morgan har trots allt redan lirat 203 matcher i HockeyAllsvenskan och vet hur det går till. Dock hade han minus 10(!) senaste säsongen med Vita Hästen vad nu det säger? Avslutningsvis då Jesper Cederberg. En mycket trevlig förlängning sett med mina ögon. Jesper var en av de spelare som successivt blev bättre och bättre över säsong. Visade upp en stabilitet i sitt spel som på ett påtagligt sätt bidrog till vårt avancemang. Man kan inte beskylla Jesper för att vara en "glassig" spelare, direkt. Däremot en hårt och klokt arbetande spelare. Alla kan inte vara "Conny". Någon måste stå för det hårda jobbet också!

När man trodde det var klart för dagen kom nästa förlängning:


2018-04-26 [Källa]
"VIK Hockey har under torsdagen förlängt med Marcus Bergman, den 25-årige forwarden som under kvalserien till hockeyallsvenskan stod för sju poäng på fem matcher har skrivit på för två år"

Denna gång var det en av publikfavoriterna som skrev på. Marcus har fått en lite speciell status hos oss supportrar. En person och spelartyp som attraherar på flera sätt. Dels genom sitt framfusiga sätt på isen, dels genom sitt trevliga sätt att bemöta oss supportrar. Det ska bli fantastiskt kul att följa Marcus ännu en säsong i Gulsvart. En frisk och kry Bergman kommer få sitt stora genombrott säsongen 2018/19, sanna mina ord. 



2018-04-28 [Källa]
"VIK Hockey har värvat den 20-årige William Wikman som senast representerade Leksands IF. William var inlånad till VIK Hockey under säsongen 16/17 och gjorde då 28 matcher i den gulsvarta tröjan"

Så kom då en forwardsvärvning. En gammal bekant. En spelare som aldrig riktigt slog igenom i Leksand. Fick sina chanser både i HockeyAllsvenskan samt i SHL med dalalaget. Har under de senaste åren fått se sig utlånad till Borlänge, Västerås och Kristianstad. Har även varvat med spel i Leksands J20 samt hunnit med spel i Tre Kronor´s U19. Det jag minns från hans tid hos oss är farten, speeden, aggressiviteten. Under sin tid i Leksands J20 var han en notorisk målskytt och poängmakare. På 73 matcher skramlade han ihop 73(!) poäng. Påminner mig lite om en annan spelare som lämnade oss för några säsonger sedan, Mathias Bromé. Även han en pålitlig poänggörare i J20 som fick vänta innan det lossnade även på seniornivå. Först den fjärde säsongen, spel i Mora, kom islossningen. Förklaringen till hans förvandling kan enklast beskrivas med förtroende. Han fick helt enkelt en roll i laget som passade honom. På köpet vann han Moras interna skytteliga samt hade bäst +/- i hela HockeyAllsvenskan. Kan vi hoppas på en liknande utveckling för unge William!?


2018-04-28 [Källa]
"Den 23-årige backen Jimmie Jansson har skrivit på ett kontrakt för ytterligare två säsonger med VIK Hockey"

Tja, vad kan man säga? En förväntad förlängning med den spelare som, i mångas ögon, personifierade hela vår säsong. En spelare som under resan fram till slutmålet höjde sitt spel till ständigt nya nivåer. En spelare som genom sitt agerande ute på isen förkroppsligade vår gemensamma dröm om att ta oss tillbaka. Dessutom en förbaskat bra allsångsledare! Jimmie vann många supportrars hjärtan denna säsong, detta är ställt utom allt tvivel. Med Jimmie med på den fortsatta resan vet vi vad vi får. Engagemang, hjärta, inställning och en jävla vinnarskalle.


2018-04-29 [Källa]
"VIK Hockey har värvat den 21-årige centern Isac Skedung, som senast representerade BIK Karlskoga"
Precis som William Wikman har Isac Skedung producerat närmast hysterisk med poäng och mål i spel med Leksands J20. På 110 matcher stänkte han in 53 mål och stod för totalt 94 poäng. Under spel i HockeyAllsvenskan har utdelningen dock varit betydligt magrare. På 52 matcher samlade han ihop 5/5 poäng. Återigen får jag lite vibbar av en spelare som inte fått spela "sitt spel" när han väl kommit upp på A-lagsnivå. Minns tidigare nämnde Bromé som under sin tid hos oss mestadels fick harva i en defensiv fjärdelina. Kanske är det lite samma med Skedung! Det jag hört från supportrar till Leksand och Karlskoga är att Isac är en puck/spel/skicklig spelare. Inte bara åker runt med hög fart utan kan hantera trissan på ett anständigt sätt. Här finns det utvecklingspotential, med råge.  Rätt roll, mycket förtroende och speltid, kan det rassla till ordentligt i poängkolumnen kommande säsong för denne yngling!


2018-04-30 [Källa]
"Den 28-årige backen Kenny Källström har under måndagen skrivit på för ytterligare två säsonger för VIK Hockey"
Med 131 matcher från spel i HockeyAllsvenskan och där +15 är det en rutinerad back som nu får fortsatt förtroende. Även om utfallet, offensivt, inte alls blev som förväntat denna säsong har Kenny visat tidigare säsonger att han har dessa kvalitéer. Som bekant spelade han hela Allettan, playoffmatcher, samt Kvalserien med en duktigt trasig axel. Något som naturligtvis lade band på hans offensiva utflykter och insatser. Trots tuffa skadeproblem kom han undan säsongen med +24 i kolumnen. Jag räknar kallt med att en helt återställd Kenny kommer vara en av fyra bärande backar till kommande säsong. 

2018-04-30 [Källa]
"Lukas Zetterberg har skrivit på ett kontrakt med VIK Hockey för de kommande två säsongerna"

Så kom då den första värvningen som skapade lite rabalder bland supportrar ute på sociala medier. Lucas Zetterberg. En spelare som över tid skapat lite rubriker i föreningen. Säsongen 2015-16 lämnade han plötsligt Västerås till förmån för Skellefteå´s J20. Säsongen därpå var han tillbaka och representerade både J20 och A-laget i Västerås. Lukas har hunnit med att spela 119 matcher i HockeyAllsvenskan och poängsnittet är inte direkt lysande. Totalt 30 poäng och - 22. Men, precis som William Wikman och Isac Skedung var han en hejare på att skotta in mål och poäng i J20. På 81 matcher gjorde han 62 poäng.

Vi har alltså nu tre unga spelare med gemensam nämnare. Producerade massor av poäng i J20 men stagnerat på seniornivå. Här sätter jag stor tilltro till Tomas Paananen. Förstå om han kan få igång dessa tre ungtuppar, samtidigt! Vi har med andra ord tre potentiella mål/poäng-sprutor som bara väntar på att få sitt stora genombrott...

Truppen just nu...

Källa




19 april 2018

En krönika om säsongen... #3

I dagarna kan man ta del av många supportrars otålighet. När kommer namn på nya spelare in i truppen? Vilka får lämna? Vilka får stanna? Själv sitter jag lugnt i båten. Gissar att vår sportchef har fullt upp från morgon till kväll just nu. Det har gått sju dagar sedan vårt avancemang blev klart, fem dagar sedan sista matchen spelades. Föreningen behöver avrunda årets säsong innan man kan sätta agendan för nästa. 

I detta inlägg tänkte jag försöka summera vår höstsäsong i divison västra. En höstserie som bjöd på både gott och blandat. Totalt spelade vi tjugotvå matcher där vi avgick med seger vid full tid vid sexton tillfällen. Vi samlade ihop totalt femtiofyra poäng och kammade hem seriesegern med tre poängs marginal. En marginal som kunde varit större om vi inte förlorat den sista, betydelselösa, matchen bort mot Lindlöven. Ett Lindlöven som var det enda reella hotet mot vår serieseger. 

Men, det var inte så enkelt som det kan tyckas nu i efterhand. Efter ett tiotal omgångar såddes ett visst tvivel om lagets förträfflighet. 

Vi inledde med fyra raka segrar:
Västerås HK  -  Mariestad BoIS HC 4 - 3
Surahammars IF  -  Västerås HK 0 - 5
Köping HC - Västerås HK 2 - 5
Västerås HK  -  Borlänge HF 2 - 0

Mot Mariestad låg vi under inför sista perioden med 1-3 men kunde vända matchen genom en heroiskt insats med tre raka mål. Surahammar borta var länge en jämn historia innan Lindelöf skickade in 1-0 i matchminut 38. Köping borta var spelmässigt jämn innan vi kunde göra tre mål via powerplay i andra perioden och gå ifrån till 5-2. Hemma i omgång fyra hade vi fullt sjå att freda oss mot ett skickligt och välspelande Borlänge. Johan Skiöld hängde in 2-0 i boxplay  i början av tredje perioden och vi kunde hålla undan. Någonstans här, i just denna match, började Marcus Dahlbom växa ut till den målvakt vi ville se. En mycket fin insats med många avgörande räddningar.

- Om jag summerar ovanstående fyra matcher så var vårt spel aningen spretigt. 

Enköping - Västerås 2-3(sudden)
Efter dessa fyra segrar bar det iväg till Enköping för match. Spelmässigt såg det ut ungefär som tidigare matcher. Vi hade mycket puck men hade svårt att ta oss igenom ett lågt försvarande hemmalag. Enköping tog, aningen överraskande, ledningen innan vi kvitterade och vände till 2-1. Enköping forcerade i slutet av andra perioden och lyckades peta in en kvittering till 2-2. Detta efter att vi enkelt(!) klarade av ett fem minuters boxplay då Johan Skiöld dragit på sig 5+20 för en spearing. Den tredje perioden blev en kamp för att rädda poäng alternativt vinna matchen. Den minnesgode minns det jätteläge Enköping fick med någon minut kvar av matchen. Vi gick bort oss helt i försvarsarbetet och en Enköpingsspelare fick ett friläge framför Dahlbom. Inte blev det bättre av att Fredrik Johanson drog på sin en utvisning med 35(!) sekunder kvar av sista perioden. Som tur var redde vi ut detta boxplay och istället kunde Fredrik Hetta avgöra till vår fördel i eget powerplay.

- Efter fyra raka segrar kom så ett poängtapp och lite frågor väcktes hos oss supportrar. Enköping lyckades manövrera ut oss ganska enkelt genom att backa hem och packa ihop framför egen målvakt. Något som många lag i fortsättningen skulle praktisera mot oss.

Västerås  -  IFK Arboga 
4-3 (straffar)
Efter det lite överraskande poängtappet borta mot Enköping var det lite upp till bevis hemma mot Arboga som fram till denna omgång inte rosat marknaden. Sist i serien. Nu skulle det väl bli en enkel match. Tre friska pinnar. Johan Skiöld höll sig framme och hängde in 1-0 redan efter knappa minuten och det såg bra ut. Här skulle det bli utskåpning, utspelning, och mål i långa banor. Tji fick vi. Arboga kvitterade till 1-1 i matchminut sju innan vi, genom Kenny Källström, återtog ledningen. Nu skulle vi väl ända ta över, rinna ifrån, och stänga matchen? Icke sa Nicke! En viss Anthon Eriksson lyckades peta in kvittering till 2-2 i ett powerplay. Vad var det som hände? I tredje periodens sjätte minut klev Oscar Pettersson fram och stänkte in 3-2. Nu var det väl ändå fan! Men, bottenlaget Arboga hade inte gett upp. Istället forcerade de in 3-3 och matchen gick till förlängning. En förlängning som blev resultatlös. Matchen fick avgöras på straffar och efter tolv omgångar(!) lyckades Petter Mattson skicka in avgörande målet.

- Ännu en match med ungefär samma mönster som bortamatchen mot Enköping. Vi mötte ett lågt försvarande lag och hade, trots stort puckinnehav och massor med avslut, svårt att skapa riktigt bra chanser. Ett dåligt omen, kändes det som från läktarhåll.

Skövde IK - Västerås HK 4 - 3
Nu väntade bortamatch mot en svårare motståndare. Skövde. Ett lag som kunde ge besked om vår egen status, vår egen slagkraft. Efter den första perioden stod det 2-0 till hemmalaget. Efter den andra hade vi krupit lite närmre efter mål av Fredrik Johansson. En period där vi spelmässigt kom tillbaka bra och tvingade Skövde till en timeout. Inför den sista perioden kändes chanserna goda till en vändning. Tredje perioden började på sämsta tänkbara sätt då Pontus Holmberg tidigt drog på sig en utvisning och Skövde kunde göra 3-1. Någon minut senare tappade vi helt markering i defensiven och Skövde kunde enkelt åka igenom och hänga 4-1. Trots en stark forcering på slutet, med mål av Marcus Bergman och Petter Mattson var den första förlusten vid full tid ett faktum!

Klistrar in ett citat från inlägget jag skrev efter denna match:
" Marcus Bergmans genombrott fram till 3-4 är melodin mot lag som vill samla ihop sig i slottet framför egen målvakt. Nu förväntar jag mig inte att Marcus ska kunna göra mål på detta sätt i var och varannan match. Det vore förmätet att utkräva. Däremot hävdar jag med bestämdhet att fler spelare i laget måste våga gå mer "raka vägen mot mål" än vad som nu sker. Jag vill se fler aktioner av alla forwards likt den Bergman stod för"

- Efter fyra inledande segrar följde två matcher där vi tvingades till sudden/straffar samt en match där vi kammade noll. Fyra poäng istället förväntade(!) nio. Var vi inte bättre än så här? Det som jag själv reagera mot i denna match var det loja uppträdandet framför allt i period ett. Vi var inte riktigt med från start

Efter förlusten mot Skövde väntade två motståndare som bara skulle städas av. Kumla och Forshaga. Hur gick då det?

Västerås HK  -  Kumla HC 3 - 4
VIK Västerås HK  -  Forshaga IF 3 - 2 (straffar)

I båda dessa matcher såg det mesta ut som "vanligt". Stor puckinnehav för oss själva och motståndare som backade hem och nyttjade våra egna misstag. Plötsligt hade vi denna nedslående matchsvit:

Enköping - Västerås 2-3(sudden) (2 poäng)
Västerås  -  IFK Arboga  4-3 (straffar) (2 poäng)
Skövde IK - Västerås HK 4 - 3 (0 poäng)
Västerås HK  -  Kumla HC 3 - 4 (0 poäng)
VIK Västerås HK  -  Forshaga IF 3 - 2 (straffar) (2 poäng)

Först fyra raka segrar och tolv poäng. Därefter fem matcher där vi lyckades spela ihop sex(6) poäng! Sex ynka poäng? Vad är det som händer? undrade vi alla. Alla ni som trodde då att vi med detta lag skulle ta oss fram till en kvalserie räcker nu upp handen! Jag själv var tveksam, minst sagt. Jag inbillar mig att hela spelartruppen med ledare, tränare var lika tveksamma i sin tro. Vad var det som gjorde att det mesta gick så fel. Varför kunde vi inte utnyttja vårt spelövertag till att vinna mot lag som konsekvent backade hem och väntade på rätt tillfälle att spelvända mot oss? Gemensam nämnare i ovan nämnda matcher är att vi var det spelförande laget, att vi till största del dominerade ute på isen. Likt förbaskat stod vi nu där med lång näsa och massor av tappade poäng. 

Men, sedan hände något. I och med omgång tio skedde något i spelet, taktiken, i huvudet på alla spelare som vände allt. Om detta tänker jag skriva i nästa inlägg...





16 april 2018

En krönika om säsongen... #2

Vem visste då hur bra han skulle bli - sen!



Västervik - Västerås 4-1
Idag spelade grabbarna sista matchen för säsongen. Västervik borta. Ett avslut för laget samtidigt som spelare avslutade sina karriärer. En sådan är Jonas Fransson. "Frallan", kallad. En målvakt som fick vara med om mycket i vår förening. Blandade sina insatser mellan briljans och mer modesta. Fick nästan ta upp oss i SHL. Blev utfryst, utlånad, till förmån för en vitrysk målvakt som skulle göra skillnad. Fick komma tillbaka för att rädda ansiktet på föreningen. Rörigt och rörande på något sätt. Min personliga uppfattning av "Frallan" är att han var en kille med fötterna på jorden. Svävade inte iväg i med eller motgång. En skön personlighet, helt enkelt. Dessutom höll han ordning på Mathias Bromé vid bortaresor då de alltid delade rum. Klarar man av det så har man åtminstone ett starkt psyke!


Men var var jag nu i mina återblickar över den säsong som nu är till ända. I det förra inlägget presenterade jag en tillbakablick över vår försäsong. Detta i ett försök att lägga grunden till någon form av djupare förståelse över lagets prestation. Vad trodde du när försäsongen var färdigspelad. Vad var dina tankar om lagets möjligheter. Själv visste jag varken ut eller in om jag ska vara ärlig. 

Vad hade vi då för spelartrupp att luta oss emot när det nu vankades seriepremiär mot Mariestad i ABB Arena Nord?

Målvakter:
Dahlbom, Marcus
Wahlberg, Daniel

Backar:
Nilsson-Lindelöf, Alexander
Hassel, Morgan
Källström, Kenny
Werner, Joel
Nilsson, Robin
Jansson, Jimmie
Brandhammar, Anton
Alenbring, Douglas

Forwards:
Johansson, Fredrik
Skiöld, Johan
Hetta, Fredrik
Bergman, Marcus
Lehmann, Niclas
Holmberg, Pontus
Mattsson, Petter
Pettersson, Oskar
Weiskog, Kevin
Wallin, Hampus
Cederberg, Jesper
Lidström, Adam
Manne Mattisson

Vad hade vi då sett under försäsongens matcher. Vilka spelare hade klivit upp redan då och visat att de skulle leda laget? 

Backar
Förhoppningarna var stora på att Alexander Lindelöf skulle fortsätta utvecklas och bli en ledande back. Morgan Hassel kom in för att bli någon form av defensiv klippa. Säkra framför mål. Kenny Källström anslöt med rykte om sig att kunna bidra offensivt. Joel Werner plockades in från Halmstad HF men ursprungligen från Skellefteå. Robin Nilsson visste vi sedan tidigare var vi hade. Stark skridskoåkare med potential att bidra offensivt. Samma med Jimmie Jansson som var en av våra bästa backar i kvalserien säsongen innan. Anton Brandhammar, däremot, var en främmande fågel för mig. Han hade visserligen gjort 21 matcher i SHL med Färjestad men kändes verkligen som ett helt oskrivet kort. Douglas Alenbring var mer bekant. En skön kille med attityd på isen. 

Man kan summera vår backsida som en blandning av allt möjligt. Vad utfallet skulle bli var än så länge ett oskrivet blad. Träningsmatcherna hade inte gett alla svar. 

Forwards:
Fredrik Johansson som valde att skriva på nytt kontrakt och därmed bli den ledargestalt som laget behövde. Ingen behöver någonsin oroa sig när det gäller "Fredda". Något han visade under försäsong. Han körde på som vanligt. Gedigna byten. Visade vägen. Johan Skiöld kom via Norge(Manglerud) efter att tidigare levererat poäng och mål på ett förnämligt sätt i Östersund. En tänkt skyttekung, med andra ord. Här hade vi med andra ord redan två forwards med potential. 

Fredrik Hetta plockades in från Björklöven. En sejour som inte blev som det var tänkt. Säsongen innan han anslöt till oss var han utlånad till Kristianstad. När Hetta representerade IK Pantern i Ettan var han dock en notorisk målskytt. Här fanns offensiv kraft att nyttja. Marcus Bergman skrev även han på till vår stora lycka. Olycksfågeln Bergman som fick sitta vid sidan om när vi spelade ner oss i Ettan p.g.a en olycklig handskada. Inför seriestart hade jag förmånen att prata med honom och han brann verkligen av iver att få visa vad han kunde. Revansch, var ordet.

Niclas Lehman valde att inte följa med Troja när de avancerade upp till HockeyAllsvenskan. Lehman som verkligen klev fram i kvalspelet och var starkt bidragande till Trojas sportsliga framgång. Här hade vi med andra ord ännu en spelare med potential att driva vår offensiv. Pontus Holmberg ansågs nu mogen att klara av spel i A-laget. Ett oskrivet kort. Inga större meriter som junior men med stor talang. 

Petter Mattson värvades för att vi skulle kunna sätta upp "Enköpingslinan". Det enda jag visste om Petter var en historik i Ettan som pekade på att han kunde göra poäng. Men. Det var i föreningar som Hedemora och Surahammar! Han kom från Enköping där han säsongen innan bara spelade sjutton matcher p.g.a skada/or. Ett ytterst oskrivet kort, minst sagt. Men vad är då Enköpingslinan? Jo, i Enköping spelade även Oscar Pettersson och Kevin Weiskog och enligt vittnen hade dessa tre herrar en dynamisk relation ute på isen. Något man nu hoppades kunna återskapa i Gulsvart. Oscar Petterson är jag personligen bekant med sedan tid tillbaka. En spelare som fått se baksidan av svensk hockey. Lovande när han fick chansen under försäsong i Gulsvart men väldigt styvmoderligt behandlad och utlånad till - Nittorps IK! Det kan knäcka den bäste. Nittorps IK! Efter nesan med detta gjorde han tre stabila säsonger i Enköping och levererade mål och poäng på hög nivå. Kevin som säsongen 13/14 tillhörde oss men lånades ut till Vimmerby och senare även Sundsvall! Efter dessa utflykter gjorde även Kevin några fina säsonger i Enköping. Precis som Oscar levererade han mål och poäng på ett formidabelt sätt.

Hampus Wallin plockades upp från juniorleden redan förra säsongen och fick då göra tolv matcher i HockeyAllsvenskan. Denna säsong har han varvat spel i J20 med A-laget. En gänglig spelare med bra fart under rören. Typisk fjärdelinaspelare vars uppgift främst var att ta ströbyten för att avlasta andra spelare. Jesper Cederberg hade 40 matcher i HockeyAllsvenskan utan att han gjorde något större avtryck. Här såg jag en spelare, brunkare, tänkt att spela i en fjärdelina. Jobba hårt. Slitvarg. Samma sak gällde Adam Lidström. En energispelare, torped, hade man sagt för något decennium sedan när den spelartypen var på tapeten. En lightversion av Marcus Jonsson, om ni förstår hur jag tänker. En spelare som tidigare fått göra ströinhopp i A-laget. Den siste i raden av spelare som fanns tillgängliga när serien skulle starta var Manne Mattisson. Ung och talangfull spelare som vräkte in poäng i Brynäs J20. Ett helt oskrivet blad.

Målvakter:
Marcus Dahlbom och Daniel Wahlberg. Den gamle och den unge. Den långe och den korte. Skulle Dahlbom få det genombrott som han så väl förtjänade efter två säsonger i Gulsvart där han av och till setts som en ren säkerhetsrisk? Hur resonerade man från tränarhåll? Skulle man gå all-in på Dahlbom. Verkligen ge honom förtroendet, eller, skulle det bli ännu en säsong med ett dribblande av uppdraget mellan stolparna. Försäsongen hade i alla fall klart signalerat att Daniel Wahlberg inte var riktigt mogen uppgiften. Minns att Dahlbom de tidigare två säsongerna fick se sig utlånad för spel i - Arboga! Man kan ge upp en karriär för mindre...

När vi nu nalkades premiären hemma mot Mariestad hade jag fortfarande inte fått riktigt grepp om de olika spelarnas egentliga kvaliteter och förmågor. Träningsmatcher i alla ära, men, det är när poäng delas ut som det gäller.


Fortsättning följer....

Del #3 Jag försöker summera höstsäsongen...



15 april 2018

En krönika om säsongen... #1

Line up inför Troja

Västerås - Troja 2-3(straffar)
Det har nu gått några dagar sedan vi tog den poäng som behövdes för att av egen kraft kravla oss tillbaka upp i HockeyAllsvenskan. Ja, jag skriver "kravla". Anledningen till detta mitt ordval är alla de skador som kom smygande i slutfasen av säsongen och tvingade många spelare att gå ut till match både halta och lytta. Något vi nu fick vederlagt i efterhand. 

Hur ska man då summera årets säsong? 

Hur ska man börja på en krönika och försöka fånga upp allt det som hänt? Var börjar man? 

Jag väljer en träning i augusti som ingång till denna mina text. En varm augustidag och träning i Mimerhallen. En av de allra första. På plats finns bland annat Niklas Lidström och följer lagets träning. Men en annan person fångar mitt intresse. Det sitter en kille på en soffa innanför entrén till Mimerhallen. Ensam. Jag går fram och frågar varför han sitter där? Det var Jimmie Jansson. Vi pratade en stund och jag förstod att han ännu inte bestämt sig riktigt om sin framtid som hockeyspelare. Från den dagen har jag haft kontakt med Jimmie med viss regelbundenhet och ingen blev gladare än jag när han plötsligt fanns med på is. Inte kunde jag ana då att denne yngling skulle växa ut till en av lagets stora härförare inför det som stundade. En frontfigur på många sätt.

Det är alltid något speciellt att få vara med på de allra första träningarna. Ett sant nöje att få krypa in i kalla Mimerhallen varje sensommar. En härlig tradition. Man kan säga att min säsong börjar där. I Mimerhallen. I kylan. I augusti. Tillsammans med några andra eldsjälar som alltid dyker upp. Där står vi på läktaren och spekulerar. Försöker dra grundlösa slutsatser av det vi ser. Funderar över kommande säsong. Fantiserar, drömmer och fördömer...

Försäsongen var rolig, som vanligt...


170813 Arlanda Wings - Västerås 1-3
Första matchen borta mot Arlanda Wings. Där stötte jag på Enköpings tränarduo Johan Jonsson och Robert Kimby. Enligt deras egen utsago var de på plats för att scouta. Matchen var en typisk "första match för säsongen". Arlanda tog snabbt ledningen via en puck som kastades in mot mål från sarghörnet. Ett mål som genast väckte spekulationer hos oss närvarande supportar. Hur stod vi rustade på målvaktssidan? Skulle Dahlbom växa ut denna säsong. Eller skulle Daniel Wahlberg matchas hårt? Efter viss möda lyckades vi vinna denna första match och en del frågetecken hade gjort sig synliga. Ett frågetecken var en liten back vid namn Joel Werner. Var hade vår sportchef hittat honom. Men framför allt. Varför? Sällsynt vilsen på isen och åkte mest åt fel håll, var intrycket. Något som sannerligen skulle förändras över tid...


170816 Västerås - Vita Hästen 1-3
Ny träningsmatch. Denna gång hemma i ABB Arena. Vita Hästen kom på besök. En förstaperiod där jag överraskas av att vi hänger med. Vi hänger med riktigt bra. Men så kommer den andra perioden och Vita Hästen bestämmer sig för att börja spela. Där och då fick jag, och många med mig, kvitto på skillnaden mellan ett HockeyAllsvensk lag och ett lag som rustade sig för att sig igenom division ett. Klasskillnad, helt enkelt. En nyttig läxa för oss alla på läktaren. Spelet jämnade så småningom ut sig och i den tredje perioden hade vi faktiskt chanser att hänga något mål till. 

Fortfarande, efter endast två matcher, var det för tidigt att våga sig på någon prognos över lagets eventuella slagstyrka för det kommande spelet i Ettan. Men vi skulle få svar på det. Det vankades ett turneringsspel i Köping. Där väntade i tur och ordning Surahammar, Köping och Arboga på möjligheten att göra livet surt för oss. 


170825 - 170827 Cup i Köping. 
Inför matchen mot Surahammar gick deras tränare ut och berättade stolt att till denna säsong hade laget betydligt bättre bredd och spets i laget. Nu var det slut på harvandet i bottenskiktet. Man siktade högre, helt enkelt. Vi städade av Surahammar med visst besvär, 2-1, körde över Köping med 12-1(!) och avslutade med att platta till Arboga, 5-1. En rätt tydlig markering mot våra länskonkurrenter. Angående Surahammar blev naturligtvis allt som vanligt. Mer överraskande att Arboga tvingades till kvalspel för att hålla sig kvar. Köping var det lag som gick bäst då de via fortsättningsserien tog sig till ett playoff. Där tog det dock stopp mot Kalix, om jag inte minns fel. 


Det var en ganska god känsla efter cupspelet i Köping. En första test, och vi hade klarat den med bravur. Några spelare hade nu börjat kliva fram. Visat upp sig. Den spännande Enköpingslinan med O Pettersson, P Mattson och K Weiskog lovade mer. Såg samspelta ut. Målvaktsspelet kändes stabilt.


170830 Almtuna - Västerås 4-6
Match i Uppsala mot Almtuna. Vet inte om detta var Almtunas första match men de var inte alls redo när pucken släpptes. Om jag inte minns fel gick vi upp till en 3-1 ledning innan hemmalaget vaknade till och vände matchen till egen fördel. En match som indikerade att vi kanske hade tillräcklig med spets offensivt.


170901 - 170903 Cupspel
Nu stod tuffare motstånd på tur. I tur och ordning skulle vi spela mot Kristianstad, Västervik samt Kallinge/Ronneby. Två tänkte topplag i Ettan samt ett lag, Västervik, från HockeyAllsvenskan. det blev torsk mot Kristianstad med 0-2 men det man mindes mest var den brutala tackling Fredrik Hetta utsattes för. Även Västervik blev för svåra. Vi hade ledning med 1-0 en bit in i andra perioden när vårt försvar plötsligt rämnade, kollapsade. Västervik kunde göra tre snabba mål och så var den matchen förlorad. Dock repade vi snabbt nytt mod och körde över Kallinge/Ronneby ordentligt. Åtminstone så länge vi orkade. Vid ställningen 4-0 slog vi av på takten(!) och tillät våra motståndare att göra två tröstmål.

Efter första cupspelet, i Köping, förstod jag att vi matchade våra länskonkurrenter mer än väl. Våra möten mot tänkta topplagen Kristianstad och Kallinge/Ronneby indikerade detta än mer. Det började kännas riktigt bra. Det kändes som vi skulle räcka till. Att vi skulle kunna göra en anständig höstsäsong och knipa en plats till vårens Alletta. Vi supportar hade fått lite svar. 


170906 Västerås - Hammarby 3-0
Sista träningsmatchen inför seriespelet. En medioker historia. Ett Hammarby som var riktigt uselt. Så usla att det smittade av sig på våra egna försök att spela ishockey. Men nu var vi i alla fall redo för att starta seriespelet. 


Fortsättning följer...

Del #
- Jag tittar på spelartruppen vi inledde seriespelet med...