30 september 2015

Detta Karlskoga..


BIK Karlskoga - Västerås 3-2(straffar)
Inför match var den stora frågan, som vanligt, huruvida vi skulle vara redo för att match BIK Karlskoga, eller inte. Med tanke på vår rätt svajiga inledning av säsongen, spelmässigt, var det med viss anspänning man tog sig an kvällens match. Med flera ordinarie backar borta, två nyförvärv, och omkastningar i två kedjeformationer var det på sätt och vis ett nytt Gulsvart som gled ut på isen i Nobelhallen denna kväll.

Matchen gick oss i händerna inledningsvis då vi såg rätt pigga och rappa ut. Ett något turligt ledningsmål av Matias Myttynen i matchens femte minut signalerade att det kunde bli en och annan poäng med hem från denna drabbning. Dock var det mest utvisningar som drabbade oss fortsättningsvis i den första perioden. I takt med dessa kunde BIK Karlskoga allt mer ta över taktpinnen och kommandot i matchen. Tack och lov kunde vi hålla tätt i dessa boxplay och gå till pausvila med ledning 1-0

Intrycket från första perioden var att med fem man på isen kunde vi hålla BIK borta från farligheter i egen zon samt skapa hyggliga lägen offensivt. 

Den andra perioden började dråpligt och snöpligt för oss. Ett nedlägg mot Jonas Fransson slutade med att pucken sparkades fram, av egen back, till en helt fristående Gustaf Thorell som enkelt kunde lägga in pucken till 1-1.

Några minuter senare fick vi se ett typiskt BIK Karlskoga mål. Rörigt framför mål, massor av spelare på en ynka kvadratmeter. Pucken hoppade och for. Till slut lyckades Jonas Fransson, simmandes på isen, låsa pucken med foten mot ena stolpen. Blockering, tänkte jag. Inte domare Lyth som tillät att Marcus Nilsson åkte in med både målvakt, sig själv, och puck i mål. Historien upprepade sig med andra ord. Vi har åkte på en hel del mål av samma dignitet i just Nobelhallen genom åren.


Den andra perioden gick till BIK Karlskoga både på poäng och målmässigt.

Den dråpligaste situationen i den andra perioden var nog när vi kvitterade till 2-2. Ett mål som senare dömdes bort. Ett knallhårt backskott som smet förbi Gistedt i BIK:s kasse. Dock lyckades Fredrik Johansson i samma ögonblick köra på nämnde Gistedt med följd att han fick sitta två minuter på botbänken och målet underkändes. En aning märklig situation då Johansson var på väg att åka in framför Gistedt samtidigt som denne valde att glida ut en halvmeter utanför sitt målområde. Kollisionen blev därmed oundviklig, som man säger. Givetvis skulle då Carl Berglund markera genom att hoppa på och spöa Fredrik Johansson för detta tilltag. 


I inledningen av den tredje perioden lyckades vi skyffla in en kvittering genom Jan Urbas. En tilltrasslad situation framför mål där en tredje retur resulterade. Perioden i övrigt bjöd inte  på allt för mycket offensiv av Gulsvart. Det såg lite segt ut. När man dessutom drabbas av två så kallade "spökutvisningar" tappade man fart i offensiven. Först ut var Jonte Berg som bedömdes utfört en charging bakom BIK:s mål. Repriser visade dock att det inte var mycket till charging. Strängt taget inte mycket till utvisning överhuvudtaget. Men, domaren dömer.

Genom att bra boxplay överlevde vi ännu en stund. Chans fanns fortfarande till att vi skulle kunna få en utvisning med oss innan perioden var till ända. Så blev det naturligtvis inte utan domare Lyth hittade ännu en spökutvisning. Allas vårt charmtroll Carl Berglund tog fart, snubblade, och stackars Andreas Borgman fick finna sig i att åka ut för - slashing! Med endast sex minuter kvar att spela kändes det då som att vi var rökta. Nu skulle väl ändå Karlskoga göra mål i pp. Men, under över alla under, vårt fina boxplay stod emot ännu en gång. 

Match gick till sudden och, se på fan, plötsligt vände vinden och vi fick en utvisning med oss. Visserligen med endast sju sekunder kvar att spela, men, man får tacka för det lilla. 

I förlängningen var vi närmst ett segermål men mer än så blev det inte denna gång.

Den efterföljande straffläggningen var en plåga att se. Så usla straffar? När isen är  uppåkt, varför hålla på och dribbla med pucken fram till målgården? Ge fan i det! Åk rakt fram och dra på ett slagskott! Svårare behöver det inte vara. Detta petande med puck som resulterar i fjuttiga avslut är beklämmande. Skärpning....

Angående omkastningar i kedjeformationerna tycker jag att det fungerade, så där. Ingen riktig ordning. Ingen riktig struktur. Av våra nyförvärv blev jag genast förtjust i backen Jakub Cutta. En man i min smak, om jag får uttrycka mig så! Lugn och fin med puck. Nästan lite sävlig. Spelade enkelt och resolut. Endast några få misstag. Kan bli precis den defensive pjäs vi efterfrågat. Härligt.

När det gäller forwarden Nick Sorkin väljer jag att säga - pass. Han behöver några matcher innan man ger någon form av omdöme. Kravspecen på honom är aningen högre från min sida än vad han visade upp idag.

Dock måste man nu ställa sig frågan: - Vad har hänt med Niklas Lihagen och Jeremy Williams? Nu pratar vi om två spelare som är tänkta att leda laget. Det gör ingen av dessa herrar just nu, tyvärr. Det finns säkert någon rimlig förklaring till detta men själv är jag aningen besviken på deras prestationer just nu. Martin Filander måste, genast, få igång dessa herrar. Så är det bara.

På backsidan spelar Andreas Borgman på ett allt mer övertygande sätt. Min oro för att han skulle spela för mycket på chans har inte besannats. Det tackar jag för. Tvärtom tycker jag han spelar med bra marginal och tar kloka beslut ute på isen. Det är fin-fint!

Att Anton Mylläri fortsätter att spela stabilt känns, skönt!

Noterar även att Cody Murphy var helt osynlig en dag som denna. Var han ombytt?

Jonte Berg må vara norra Europas genom tiderna störste målsumpare, men, grabbar och tjejer. Jag säger bara det: - Vilken krigare! 

Som vanligt nöter vår fjärdelina på i match efter match. Även om de inte skapade så mycket offensivt idag så bidrar de alltid med hårt arbete, attityd och arbetsmoral.

Jonas Fransson gjorde vad han kunde för att freda sin kasse. Två mycket märkliga mål denna kväll. Två mål som egentligen inte ska behöva släppas in med bättre understöd av övriga spelare på isen.

Sist, men inte minst, lyfter jag fram Johan Jonsson. För dagen videocoach:)

För att summera matchen så får vi vara nöjda med en poäng. BIK Karlskoga var snäppet bättre än oss idag. Mer desperata. Så enkelt var det, anser jag!

På återhörande..













24 september 2015

Klart godkänd inledning av serien...

.....men matchen mot Sundsvall blev ett riktigt sömnpiller! Ungefär så skulle jag vilja sammanfatta våra första sex omgångar av årets Hockeyallsvenska. Den enda riktiga plumpen är matchen borta mot Almtuna då vi inte alls förmådde hålla ihop spelet. Almtuna var helt enkelt bättre för dagen. Poängtappet borta mot Timrå har jag lättare att acceptera då Timrå faktiskt slet som djur och var mer desperata än oss. Vi hade våra chanser att ta hem både två och tre poäng mot Timrå men jag är nöjd med den poäng som blev.

Västerås - Sundsvall 3-1
Man skulle kunna skriva allt möjligt om vår insats mot Sundsvall men jag nöjer mig med följande:
- Vi såg sega ut från halva matchen till slutsignal
- Vi gjorde två mål i powerplay
- Vi blev av med ännu en back, Juha Uotila, pga tackling som renderade matchstraff
- Jonas Fransson är fortsatt stabil
- Fjärdeformationen bara nöter på
- Jonte Berg missade att göra mål(friläge)
- Robert Lantosi missade att göra mål(friläge)
- Jeremy Williams gjorde mål
- Tredjeformationen med Murphy, Johansson, Urbas fortsatt bra
- Eddie Davidsson allt bättre i sin centerposition
- Jan Urbas gjorde mål - äntligen!

En helt vanlig dag på jobbet där Gulsvart gjorde precis vad som behövdes för att vinna mot ett, i ärlighetens namn, väldigt blekt Sundsvall.

Det fortsatta huvudbryet är naturligtvis vår förstakedja. Det ser inte bra ut, helt enkelt:
- Det klickar inte. 
- Det ser omständligt ut. 
- Det ser pluttinuttit ut. 
- Det ser ut att gå alldeles för långsamt. 
- Det finns inget fysiskt spel.

Ofta försöker de lira sig fram till lägen i anfallszon genom smånätta eleganta passningar. Gärna på en liten yta och med väldigt små marginaler. När detta misslyckas och det blir spelvändningar får kedjan problem. Varken Williams eller Matias Myttynen är några raketer på skrillorna och blir då efter i backcheckingen. Den ende som hinner jobba hem är Lihagen. 

Under gårdagens match mot Sundsvall var det just Jeremy Williams och Matias Myttynen som kom på efterkälken och inte kunde markera bort Sundsvalls målskytt. De hade hamnat djupt i anfallszon, tappat pucken, och fick därmed en jobbig spelvändning mot sig. Detta händer, tyvärr, rätt ofta när dessa herrar är på isen.

Så länge de har puckkontroll i anfallszon är det lugna gatan. Värre när de spelar med för små marginaler och åker på spelvändningar. Rent generellt anser jag att de borde gå på avslut mycket mer för att på så sätt få stopp på spelet, i anfallszon. Ta avslut, få en tekning, och ny chans till avslut. Bättre det än att fumla bort pucken och sedan få jaga ryggar i sextio meter!

Men, summa summarum, en bra inledning på serien och tre poäng är tre poäng även om det är en halvfisig insats mot ett svagt Sundsvall..


Som vanligt kan man ta del av all statistik från matchen via denna länk.


Vi hörs!






22 september 2015

Att vända på steken...

Det såg baktungt ut i två perioder....



Västerås - AIK 5-2
På grund av sjukdom kunde jag inte närvara i ABB Arena under gårdagens match mot AIK. Naturligtvis utspelade sig då ett scenario som man för allt i världen inte hade velat missa på plats. Den typ av vändning som Gulsvart presterade mot AIK är något som varje supporter vill uppleva minst en gång per decennium. Oftare än så brukar det nämligen inte ske. Det är en sak att spela jämt med sina motståndare och i slutänden lyckas kvittera och slutligen skicka in ett segermål. En annan sak att vända en match i sista perioden då man fått uppfattningen att motståndaren, i detta fallet AIK, hade matchen helt i sin hand.

Senast jag minns en match av denna dignitet, samma typ av vändning, i ett viktigt läge för laget var så långt tillbaka som på 80-talet. Då mötte vi Väsby hemma i kvalserien. Även då lyckades vi under den sista perioden vända ett närmast hopplöst underläge till en betryggande seger. En seger som så småningom innebar att vi blev klara för Elitserien. 

När sådan dramatik utspelar sig känns det fattigt och futtigt att sitta hemma i TV-soffan och följa skeendet. Då vill man stå svettig, flåsande, och hysteriskt lycklig på ståplats med alla andra exalterade hemmasupportrar. 

Nu kanske någon tänker att "hallå, det var bara en match i fjärde omgången". Javisst, svarar jag. Det var bara en match i fjärde omgången. Men, med tanke på att det gäller att skapa goda vanor, lära sig hitta olika vägar fram till seger, skapa en vinnarmentalitet i gruppen, så kan gårdagens seger vara oerhört betydelsefull för resten av säsongen. 

Glöm inte bort att vi innan gårdagens match presterat två bortamatcher där mycket övrigt fanns att önska i inställning(!) hos Gulsvart. Länge såg det ut som om vi supportrar skulle få uppleva en tredje match i rad där Gulsvart underpresterade. En förlust går alltid att ta. En förlust där man får intrycket av att laget inte gör sitt bästa, är svårare att acceptera.


Under den första och stora delar av den andra perioden upplevde jag att det var AIK som styrde och ställde på isen. De såg rappa ut. De såg bestämda ut. De såg bekväma ut i allt de gjorde. AIK var snabbare till puck, snabbare i tanken, och snabbare på fötterna. De höll ihop laget både framåt och bakåt. Det var ett typiskt Melinskt spelande AIK. Dessutom hade de denne Malte Strömwall som fylld av självförtroende sköt laget till ledning med ett kanonskott. När AIK dessutom lyckades göra 2-0 i pp genom Robin Kovács kändes det minst sagt dystert. En ledning för bortalaget som inte var oförtjänt på något sätt. Innan den andra perioden tog slut hade denne Malte Strömwall ett gyllne läge att sätta 3-0 till AIK. Om den pucken gått in hade vi sannerligen och säkerligen varit helt rökta. Vi pratar om de små marginalerna, typ!

Inför den tredje perioden fanns dock lite hopp om bättring. Nu jävlars skulle Gulsvart komma ut och bara äta upp AIK. Nåja, i alla fall komma ut och ge det en chans. Allt kan hända, pucken är rund, det gäller att spela tills Hesa Damen tjuter, etc etc.

Det började inte så bra. Det började med att vi drog på oss en utvisning! Den skyldige var Matias Myttynen som redan efter tolv(12) sekunder drog på sig en hooking. Ridå, kändes det då! Turligt nog för oss kvitterade AIK snabbt genom att själva ta en utvisning. Unge Kovács förivrade sig en aning och fick sitta av två minuter för holding the stick. Tack för det. 

Och, kanske det var just Kovács utvisning i början av tredje perioden som fick vågen att väga över till vår fördel! Vi slapp ödsla energi på ett jobbigt boxplay och kunde istället fokusera på att skapa offensivt. 

I den femte minuten av tredje perioden kom tillfället. AIK ställde upp som koner(!) i mittzon vilket gav Andreas Borgman chansen att biljardstöta fram en passning, mellan alla AIK-statister, fram till Christopher Fish som kunde störta mot AIK:s kasse och elegant hänga in 1-2.

Sedan rullade det plötsligt bara på! Trots att Jeremy Williams drog på sig en riktigt klantig utvisning för hög klubba djupt i anfallszon kunde inte den Gulsvarta anstormningen förhindras. Mycket tack vare att AIK:s Robin Kovács ännu en gång lyckades dra på sig en utvisning mitt i AIK:s försök att spela powerplay. Bara att tacka och ta emot.

För att göra en lång intressant historia lite kortare konstaterar jag bara att det finns en helvetes massa potential i detta lag. Kedjan med Murphy, Johansson och Urbas trampade igång och var fullständigt lysande sista femton minuterna av perioden. Genom deras otrolig hårda arbete kunde vi vända matchen fram till 4-2

AIK, som fram till några minuter in i tredje perioden, sett så oerhört stabila ut rasade nu ihop alldeles fullständigt. De uppträdde plötsligt som ett juniorlag i egen zon. Förvirringen var närmast total och vi skapade chans på chans. 

Vi ska dock inte glömma bort Jonas Franssons insats i vår jakt på kvittering i den sista perioden. Om jag inte minns alldeles galet gjorde han en helt avgörande räddning vid ställningen 2-1 till AIK. Utan den räddningen hade kanske uppförsbacken blivit väl stor denna kväll. De små marginalerna, ni vet...

Givetvis är jag oerhört nöjd, glad, stolt över lagets prestation under gårdagen. Detta förhindrar inte att jag i samma andetag lyfter fram lite kritik:

- Det är då själva fan att vi ska behöva två perioder, på hemmaplan, innan vi får igång spelare och spelet.

- Vi har just nu två formationer som fungerar över hela isen. Vi måste få igång alla fyra. Formationen med Myttynen, Lihagen och Williams trampar lite väl mycket vatten just nu. De har varken fart eller energi tillräckligt för att skapa det förväntade trycket offensivt. Vår tredjeformation med Eddie Davidsson som härförare känns tyvärr för tunn. Här finns utrymme för Filander att fundera. Ska han våga splittra förstalinan eller ge dem mer tid? Kommer nye Nick Sorkin ta en plats i tredjelinan och ge den mer tyngd?


När det gäller vår fjärdeformation så var det den som höll spelet uppe bäst under de inledande två perioderna. Extra kul därför att just Christopher Fish fick sätta första struten. Gråhns, Berg, Fish kommer säkerligen bidra med mer än bara hårt arbete denna säsong. Sannerligen säger jag eder detta...

Angående AIK är jag rätt övertygad om att vi får finna oss i att de är med i topp fyra denna säsong. Trots att de har ett väldigt ungdomligt lag syns det redan att tränare Melin lyckats implementera sin spelidé. Får de lite fler matcher på sig så kommer kostymen passa än bättre. Det är vad jag tror....

- För övrigt noterar jag att våra backar hade lika jobbigt inledningsvis som i matchen borta mot Almtuna senast. Så länge AIK orkade ligga högt och störa med sin forechecking såg vi länge väldigt ängsliga ut. Här krävs bättring. 

Till slut vill jag naturligtvis rikta ett stort tack till laget för den fenomenala vändningen som gav tre säkra poäng...


- På återhörande!


Vill man se stats från matchen kan man göra detta via denna länk!





















20 september 2015

Som vanligt borta mot AIS, kan man säga..

Almtuna - Västerås 3-1
En stark bortamatch borta mot Löven, en gediget genomförd match hemma mot Hästen. Två segrar som lovade mer. Då kom en lite svagare insats borta mot Timrå och förlust i sudden. Frågan var då om Gulsvart skulle studsa tillbaka till spelet man hade i de två inledande matcherna, eller, om Timråmatchen skulle bli vägledande.

Tyvärr blev det det sistnämnda. Då jag inte såg förstaperioden, som tydligen var helt ok från vår sida, kan jag bara utgå från det jag såg med egna ögon. Och det var inte så där väldigt bra. Jag kom in i sändningen lagom då Cody Murphy kvitterade till 1-1. Den glädjen varade dock inte länge utan Almtuna kunde ganska snabbt återta ledningen genom en snabb spelvändning som avslutades med ett direktskott bakom Jonas Fransson. 

Som vanligt drog vi på oss en väldig massa utvisningar. Flera av dem var inte mycket att säga om men det fanns två tre utvisningar som definitivt var mycket tvivelaktiga. Så tvivelaktiga att till och med Almtunas egna kommentarer började tycka att det var lite väl mycket "hemmadomare" över domsluten. Men vad hjälpte det oss? Det var bara att sitta av tiden. För varje utvisning vi åkte på, tvivelaktig eller ej, dränerades laget på energi. En energi som hade behövts för att sätta fart på offensiven. 

I spelet fem mot fem var vi långa stunder, som jag såg, väldigt passiva. Visst kom vi in i anfallszon några gånger och satte lite tryck mot AIS kasse men det var mer ögonfägnad än riktigt på allvar. Precis som mot Timrå hade vi dessutom svårt att sortera rätt i försvarsspelet. Speciellt Almtunas mål till 3-1 var frukten av ett allmänt vimsigt uppträdande av alla försvarande spelare på isen. Även vid Almtunas 2-1 såg det konstigt ut. Vi hade faktiskt tre man med hem som kunde avstyrt det målet. Dock gick båda backarna och en forward i fällan och rusade ända hem till egen målgård och öppnade därmed upp massor av is för Almtuna att lägga en sidledspassning mellan tekningscirklarna. Där var Jonas Fransson chanslös!

Noterade för övrigt att Jan Urbas, Jonte Berg och Niklas Lihagen alla brände fina lägen till kvittering eller reducering. Vi hade med andra ord chansen, trots allmänt stappligt spel, att göra matchen helt jämn bara vi satt våra lägen!

Man undrar ju faktiskt om detta med att sumpa målchanser är symptomatiskt just för oss?

Kommentatorerna till matchen ställde sig flera gånger frågan varför Västerås valde att inte forechecka på Almtunas backar. Istället valde vi att backa av och försöka stänga mittzonen. Något som inte gick speciellt bra. Inte bra alls, rent utav. Almtuna tackade för detta, kom med fart, lade ned puckar mot vår kortsarg som deras forwards sedan kunde jaga efter. Våra backar fick det minst sagt svettig då de hela tiden hade en Almtunaspelare precis i hälarna. Almtunas backar, å andra sidan, kunde hela tiden plocka upp puckar i egen zon i lugn och ro. Skillnad det.

Varför vi såg så loja ut är svårt att svara på. En sak är i alla fall fullständigt glasklart: - Vi kan inte dra på oss så in i helvetet många utvisningar i match efter match! Det är inte lätt att spela en offensiv ishockey om den mesta energin går åt till att arbeta stenhårt i boxplay!

På fyra matcher har vi dragit på oss tjugofyra(24) tvåminutersutvisningar! Av den totala speltiden under dessa fyra matcher har vi alltså tvingats spela 49:51 minuter i boxplay! Det är nästan tre(3) perioder! Helt hysteriskt. Visserligen har vi i och med detta skaffat oss fantastiskt fina stats i den spelformen(95.83%) men det var nog inte så Filander hade tänkt sig. 

Hur bra Almtuna var i matchen har jag ingen egentlig uppfattning om. Som vanligt fokuserade jag mer på våra egna tillkortakommanden än på motståndarnas spel. Dock man man notera att Almtuna spelade lite som de brukar. En enkel men vägvinnande modell. Krånglar inte till det så mycket. Spelar efter sina resurser och gör det bra.

Nu är det bara att ladda om ordentligt inför matchen mot AIK. Ett AIK som vi över tid alltid haft besynnerligt svårt mot. Visserligen vann vi de två sista mötena mot AIK förra säsongen men då mötte vi att AIK som var riktigt på dekis. Nu är AIK ett annat lag. Speciellt efter den fina bortavinsten mot Sundvall senast så kommer de med en stor påse självförtroende. Ska vi ha minsta chans att plocka poäng mot AIK måste spelet upp i paritet med det vi presterade hemma mot Vita Hästen matchens första tio minuter.

Vi höres..




19 september 2015

Timrå stånkade, kämpade, slet och belönades...

Timrås Jonathan Dahlen slår in segermålet i sudden!



Timrå - Västerås 3-2 (sudden)
I efterdyningarna av tappade poäng borta mot Timrå läser jag mig till ett visst missnöje bland våra supportrar. Visst missnöje anser jag vara befogat men i allt övrigt anser jag det alldeles för tidigt att börja ropa på "bättring" eller "förändring". Är redan förra säsongens inledning glömd, förträngd? Vi har da facto spelat tre(3) omgångar och är ännu obesegrade. Ett alldeles utmärkt facit, en bra start, på denna säsongs seriespel.

Naturligtvis finns det alltid detaljer som kan nagelfaras, diskuteras, analyseras, och kritiseras. Det här till sporten, typ. Men att gå som långt som vissa supportrar gör redan nu känns inte sakligt eller konstruktivt. 

Ett exempel på felaktig kritik är att Gulsvart "alltid förlorar mot sämre lag"! En kritik som jag inte finner stöd för i någon statistik. 

Timrå är inte ett dåligt lag. Alla spelare i Timrå är välutbildade hockeyspelare som kan hockeyns ABC. Om man lägger till en nypa desperation, två nypor vilja, och därtill tre rejäla nypor hjärta så får man genast ett hockeylag som kan besegra vem som helst i denna serie. Visst, Timrå saknar de flashiga värvningar som en del andra lag har gjort men, negligera aldrig en motståndare som verkligen vill vinna.

Min enkla reflektion av matchen mot Timrå är att vi själva bidrog till utgången och de tappade poängen genom fortsatt ta ödesdigra utvisningar. Låt vara att vi är fenomenalt bra i boxplay(94.44%) men alla dessa utvisningar skapar oordning i leden. Även om vi lyckas hålla tätt bakåt med en man mindre, vilket är lysande, slår det mot vår offensiv i spelet fem mot fem. Många spelare får sitta på bänk, andra får slita extra i boxplay, för att sedan plötsligt återgå till normala formationer och där börja vara kreativa offensivt. Rytmen i formationerna rubbas. Vissa spelare kanske bränner för mycket energi i det defensiva spelet, boxplay, för att sedan orka driva offensiven på ett bra sätt.

- Se på en spelare som Niklas Lihagen. Får ofta dubblera. Spelar både boxplay och powerplay. Självklart blir det slitsamt för honom om han under match tvingas spela mer boxplay än "bara" fem mot fem och i powerplay.

Det gäller nu för spelarna att bättre värdera när det är läge att ta en utvisning. Alla utvisningar i anfallszon kan man ta bort. Det vore en bra början. 


Spelet då? Tja, jag tyckte vi rent allmänt såg lite "lama ut" inledningsvis i matchen. Vi försökte spela samma kontrollerade spel som i tidigare matcher med god puckkontroll över hela isen. Dock kändes det som om det gick lite väl långsamt. Ett intryck som kan berott på att Timrå, å andra sidan, körde på som bara den. Vårt tänkta kontrollerade spel ställdes mot Timrås desperation. Det blev som det blev av detta. Stundtals halkade vi själva in i Timrås rus och började spela med för små marginaler. Jag upplever helt enkelt att Timrå lyckades alldeles utmärkt med sin gameplan. Genom sin iver, sin skridskoåkning, sin desperation, fick de oss att tappa våra egna linjer i spelet. 

Trots att vi bara gjorde en mediuminsats rent spelmässigt var vi väldigt nära att både kunna vinna matchen eller åtminstone sno extrapoängen i sudden. Timrås segermål får verkligen tillskrivas deras flytkonto. De fick på något sätt betalt för tidigare oflyt i matcherna mot Löven och Leksand.

- Jan Urbas börjar allt mer utvecklas till en målsumpare av rang. Oroväckande. Urbas gör så oerhört mycket nytta på isen, men, nu jävlars måste han börja göra poäng! 

- Jonas Fransson behöver vi inte oroa oss över.

- Allt kan bli bättre!

Höres...






16 september 2015

Hästen hade kolik...

Det var med viss anspänning, men stort lugn, jag begav mig till ABB Arena under gårdagskvällen. Med matchen borta mot Björklöven färskt i minnet fanns det en enkel fråga som ville ha svar: - Kunde Gulsvart upprepa det kontrollerade spelet i fem mot fem en match till? Svart blev: - Ja! Så länge vi var fem man  på isen kändes det som om Hästen hade närmast hopplöst svårt att ta sig till vettiga avslutslägen. Själva kunde vi däremot med viss regelbundenhet spela oss fram till flera giftiga avslutslägen som dessutom resulterade i fyra mål. 

Enkelt uttryckt anser jag att det var en viss klasskillnad på lagen under gårdagskvällen. Hästen försökte, och försökte, man hade inte verktygen att verkligen hota. Man kan säga att de var aningen trubbiga. Endast i spel fem mot fyra lyckades Hästen skapa vettiga avslut mot Jonas Fransson, men det var inte mycket mer.

En stor skillnad på årets upplaga av Gulsvart är att vi nu tycks ha sex backar, minst, som kan leverera vettiga förstapass till forwards. Visst blir det aningen plottrigt emellanåt när det söks kreativa passningar i svåra lägen men överlag såg det väldigt stabilt ut. Detta är särskilt anmärkningsvärt med tanke på att vi har så många unga backar i truppen som spelar så - moget. Härligt!


Framåt fanns en hel det att glädjas åt:
- Cody Murphy exploderade plötsligt poängmässigt!
- Stefan Gråhns leder fjärdefemman föredömligt!
- Jeremy Williams gör mål!
- Jan Urbas hade plötsligt den fart vi vet han besitter!
- Linus Svedlund övertygar mig allt mer i sitt spel!
- Christopher Fish börjar allt mer hitta rätt!
- Fredrik Johansson fick göra mål!
- Anton Mylläri fick göra mål!
- Eddie Davidsson börjar se allt mer bekväm ut i sin centerroll!


Ska jag plocka ut en spelare från gårdagens match som jag anser var lite bättre än övriga så blir mitt val Stefan Gråhns. Titta på den killen hur han sliter, över hela isen, i varje byte. Inte nog med att han är som en ilsken bålgeting i jakt på puck, han är dessutom väldigt kreativ med puck! Om allt fler i laget anammar Gråhns inställning under säsong kommer vi banne mig gå hela vägen till SHL!

Naturligtvis måste man berömma Jonas Fransson, som vanligt, då han bara släpper en puck förbi sig. Men i sanningens namn hade han inte allt för många svåra lägen att reda ut denna match. Men det lugn Fransson visar upp just nu i sitt spel känns otroligt skönt.

Totalintrycket av Gulsvart blir dock att laget spelar överraskande - kontrollerat. Detta i bägge zonerna. Glädjande och imponerande speciellt med tanke på att laget inte fått spela med ordinarie manskap speciellt ofta under försäsongen.

Kan hemligheten vara att de spelare som ingår i truppen på att bättre sätt underordnar sig sina givna roller? Nu finns inga "stjärnspelare" som per automatik ska inneha vissa roller eller positioner i laget till skillnad mot förra säsongen.

Hästen då? De såg tunga ut i gumpen redan från första nedsläpp. Hängde inte alls med i svängarna de första 8-10 minuterna. Med lite flyt kunde vi hängt några puckar till redan där. Nu fick vi bara 1-0 via Anton Mylläri men det var betydelsefullt. Får Hästen första målet vet vi av erfarenhet att de är förbålt skickliga att stänga ned ytor och försvara ledning och dessutom kontra framgångsrikt. Genom vår fina inledning, och ledningsmål, tilläts nu inte Hästen att spela sitt spel. Man kan säga att vi ägde momentum genom hela matchen.

Som vanligt noterade jag Markus Eriksson långa klubba. Men framför allt hans klubbfattning. Den måste vara unik i hockeysverige! Är han medveten om att han genom sin klubbfattning bryter mot vedertagna fysikaliska lagar? Ni som inte noterat det jag pratar om får göra detta vid annat tillfälle men karln håller i sin klubba på ett avigt sätt. Går inte riktigt att förklara. "Hög klubbfattning", kanske!

Två raka segrar. Skönt. I ett tidigare inlägg siade jag om vår start i årets hockeyallsvenska. Ett scenario jag presenterade var fyra raka segrar. Banne mig om vi inte ska kunna lyckas med detta:)

Höres!











13 september 2015

Johan Jonsson svarar..




Som bekant är vår förvarsgeneral Johan Jonsson borta från spel efter en olycklig "krock" vid sargen i matchen mot Leksand. Enligt vad jag hört, via omvägar, kan det röra sig om ett armbrott, handledsfraktur. Dock vet jag inte säkert. Bara det inte är det omtalade båtbenet. Oavsett detta så skrev jag några frågor som skickades iväg till Johan inför seriestarten. Dessa frågor och svar tänkte jag publicera här och nu.

Som säkert många förstått gillar jag Johan. En anledning till detta är att Johan representerar en spelartyp som alltid uppskattas högt av lagkamrater och tränare men sällan får rubriker av varken media eller supportrar. En spelartyp som måste finnas i varje framgångsrikt lagbygge. En spelare som utan knot eller gnäll gör sitt jobb i byte efter byte, match efter match, och håller en bra nivå hela tiden. En grundbult, helt enkelt. 

Frågor och svar med och av Johan Jonsson!

Var började du spela hockey? 
- Skultuna IS

Var du aktiv i andra sporter?
- Fotboll Innebandy

Varför blev du back?
- Det var mer en slump tror jag

Hade du, som många andra unga spelare, en dröm om att spela i dåvarande Elitserien eller  ännu högre upp?
- Ja absolut!

Hur gammal var du då du insåg att du faktiskt "kunde bli något" som ishockeyspelare?
När jag var 15 år

Roligaste, häftigaste, minnet från din tid som junior.
- Alla landslagssamlingar

Som många andra spelare har du vandrat runt i olika klubbar under din karriär. Har det funnits en plan med detta eller har det skett mer slumpmässigt var du hamnat?
- Det har varit lite både och. Vi hade några tuffa år med bl.a. konkurser andra omständigheter som man inte riktigt kan påverka.

Hur skulle du beskriva dig själv som spelare? 
- Defensiv med bra förstapass

Vad tycker du själv är din bästa/viktigaste egenskap som hockeyspelare?
- Mitt lugn

Förra säsongen var en märklig berg och dalbana för oss supportrar. Det började illa, blev väldigt bra mot slutet, men slutade med ett rejält "magplask". Trots dubbla chanser snubblade hela laget till och missade chansen till SHL. Den stora frågan blir därför självklart hur man som spelare känner när slutsignalen går och man inser att det gick åt helvete?
 - Det blir ett kort svar: Enorm besvikelse

Det är visserligen lite tidigt men av alla de nyförvärv som kommit till är det någon som du redan nu tror kommer betyda extra mycket för lagets framgång?
- Alla är lika viktiga i sina roller

Vad är den "värsta" skadan du råkat ut för i din karriär?
- Hjärnskakning

Är det sant att du lovat avsluta din karriär som hockeyspelare i - Skultuna?
- Ja, om Jari(sportchef i Skultuna) hinner bli klar med parkeringen

Hur upplevde du den fina avtackningen av Marcus Söderkvist? 
- Den var mycket fin, kul för Marcus att få den uppskattningen
------------

Vad är din favoritmaträtt?
- Husmanskost

Vad lyssnar du helst på för musik?
- Stor variation där

Vad var ditt favoritämne i skolan?
- Idrott

Har du, trots din hockeykarriär, någon hobby på sidan om?
- Tyvärr inte

Gillar du att sjunga karaoke?
- Nej för fan

Är du duktig på att laga mat?
- Hyfsat

Var du en "pluggis" i skolan?
- Nej

Vilket fabrikat på skridskor föredrar du?
- CCM

Har du någonsin fått lägga en straff i ett avgörande läge i en match?
- Ja, i Timrå J-20

Är du duktig på att "fixa och laga" saker, kanske lite av en "Ernst"?
- Jag har inte tummen mitt i handen iaf

Gillar du att ligga och "bränna" på en strand om tillfälle ges?
- Bara det finns vatten i närheten så man kan bada

Hur många språk kan du göra dig förstådd på?
- Svenska, engelska

Bloggen tackar Johan för svaren och tillönskar honom ett snabbt tillfrisknande!


11 september 2015

Seger i premiären - trots massor av boxplay...

Björklöven - Västerås 0-2
Måste skriva några rader om denna säsongs premiärmatch. En match som av någon outgrundlig anledning titulerats som "toppmatch" av media! Oavsett detta tycker jag Gulsvart står för en väl genomförd förstaperiod. Kontrollerat. Björklöven får knappt ett vettigt avslut på mål i spelet fem mot fem. Vi ser ut att ha full kontroll på det mesta både framåt och bakåt. Känslan jag fick var att vi gick in för att skärma av Björklövens försök till anfall mer än att vi ville anfalla själva. Trots denna försiktighet höll vi oss framme och skapade några riktigt bra chanser. Vi spelade oss enkelt ur Lövens press och hittade fina ingångar in i deras försvarszon. Gång på gång.

- Om vi petat in ett ledningsmål under första perioden hade detta setts som rättvist

Den andra perioden förrycktes av en mängd utvisningar. De flesta alldeles korrekt utdömda medan några var lite mer tvivelaktiga. Löven fick spela sex(6) raka powerplay under perioden och detta fick självklart vår offensiv att stagnera avsevärt. Många spelare fick slita hårt i boxplay medan andra fick sitta mer på bänk och titta på. 

Trots ett stundtals hetsigt bombardemang med puckar ned mot Jonas Fransson lyckades inte Björklöven hitta nätet. Med skicklighet och en gnutta tur kunde vi hålla emot hela andra perioden och gå till pausvila med fortsatt delad poäng. 

I den tredje perioden fick vi äntligen spela lite fem mot fem igen och genast började vi ta över spelet och skapa chanser. På en av dessa höll sig Eddie Davidsson framme och hängde snyggt in pucken i bortre krysset. Ett klassavslut! Snyggt framspelad av inlånade backen Jacob Andersson

Bara knappt tre minuter senare avgjordes matchen då Robert Lantosi, mycket turligt, lyckades valla in pucken från en position bakom målet via en Björklövenspelare. Efter det såg Björklöven slagna ut. De hittade inte kraft och energi att skapa något större tryck, eller farligheter, mot vårt mål. Istället kunde vi relativt enkelt spela av perioden genom ett kontrollerat spel. 

Ska jag sammanfatta matchen så var det en typisk premiärmatch. Två lag som inte riktigt visste hur de stod formmässigt. För båda lagen handlade om att skaffa sig det berömda momentumet. Om vi styrde den första perioden så var det Björklöven som ägde den andra. I den tredje, när vi höll oss på isen, såg vi bekvämare och starkare ut. 

Ska man lyfta fram tre spelare från denna match så får det bli:
- Niklas Lihagen
- Jonas Fransson
- Stefan Gråhns

Det var glädjande att se, i spelet fem mot fem, hur vi lyckades hittade enkla vägar in i anfallszon och där hitta passningsvägar fram till riktigt farliga avslut. Tycker även att alla backar ofta lyckades hitta bra spelvägar ur egen zon. Min spontana känsla efter denna match är trots detta att det finns rätt mycket mer att plocka fram ur detta lag, och det känns rätt bra:) 

Jag gissar vi får se en mer intensiv match på tisdag då Vita Hästen kommer på besök till ABB Arena. Då gäller att dyrka upp deras defensiva säck. Vi kommer inte få samma ytor som Björklöven bjöd på i egen zon idag, sanna mina ord. Mot Hästen blir det till att stångas ända in i kaklet, typ...

Mål i matchen:
45:57 0-1 (EQ) VIK 80. Davidsson, Eddie (1)
37. Andersson, Jacob
55. Borgman, Andreas

48:43 0-2 (EQ) VIK 95. Lantosi, Robert (1)
59. Mylläri, Anton
72. Svedlund, Linus

- I morgondagens inlägg svarar Johan Johnsson på lite frågor...

7 september 2015

Men dra mig baklänges - defensive klippan skadad.

- Att bli skadad inför en seriestart!


Det är då som förgjort. Precis har jag skrivit ett inlägg där jag lyfter fram den backbesättning som ska begå seriepremiär om fredag mot Björklöven. Då, för knappt ett dygn sedan, kände jag mig trygg i båten. 

Johan Jonsson, Hampus Larsson, Juha Uotila, Andreas Borgman, Charlie Cook och Anton Mylläri. Backar som stod redo att bära laget i inledningen av seriespelet. Så går Johan Jonsson och blir skadad i sista träningsmatchen mot Leksand. Till råga på allt i en närkamp vid sargen med Viktor Mårtensson! Vad var oddset på det?

Den som är lite konspiratoriskt lagd kan säkert lyfta fram förra gången då Johan Jonsson, då i SSK, och Viktor Mårtensson drabbade samman i ABB Arena. Den gången slutade det med matchstraff och avstängning för Mårtensson och en hjärnskakning för Johan Jonsson! Ständigt denne Mårtensson, typ!

Det märkliga är att jag själv inte lade märke till att Johan Jonsson blev skadad! Plötsligt fanns han inte med på isen när laget kom ut till andra(!) perioden mot Leksand. Så kan det gå!

Och vad får nu detta för konsekvenser för laget, truppen, spelet, defensiven? Om detta vet vi inte mycket annat än att det självklart blir en del ommöbleringar i backparen. Vem ska nu gå in och göra det jobb som Johan Jonsson gör i match efter match? 

I vanlig ordning innebär "den enes död den andres bröd", om uttrycket tillåts. Nu får någon annan spelare i truppen chansen att spela och göra det på ett övertygande sätt. Kanske det var ödet som styrde händelserna denna gång. Som bekant kommer en ny back in i truppen under morgondagen då det nu blivit klart med inlåning av Jakob Andersson från Skellefteå. Kan han gå in rakt av och ta Jonssons plats? Den som lever får se.

Personligen lider jag verkligen med Johan Jonsson som drabbas av skada precis när säsongen ska dras igång. Måste vara rena öken. Som att boka en drömresa till Västindien men missa planet. Nu handlar det inte bara om att läka en skada. Det kommer utöver detta även behövas en viss tid för "inskolning" efter skadan innan Johan är tillbaka i gott slag. Bloggen önskar Johan ett snabbt tillfrisknande....

PS. Vill bara förtydliga. Skadan på Johan Jonsson var en ren olyckshändelse, vad jag förstått.

Så det så...









Våra backar...

Det finns uppförsbackar och nedförsbackar. Men vad finns det mest av?


Som bekant är det mycket nytt på backfronten i Gulsvart till denna säsong. In har ramlat backar från både norr och söder samt från andra sidan stora havet. Ut har några etablerade försvunnit. Med andra ord är det kanske dags att sia lita om det blivit bättre, sämre, eller inte alls.


Kvar sedan förra säsongen har vi Johan Jonsson och Hampus Larsson. Den "gamle" och den "unge" kan man säga. En stabil pjäs och en på väg upp. Johan Jonsson har jag sedan tidigare omnämnt som en av lagets grundbultar till kommande säsong. En spelare som gör det mesta rätt i match efter match utan att någonsin få några större rubriker. När det gäller Hampus Larsson är det lite annorlunda. Hampus har av och till fått förtroende att spela och för det mesta visat gott gry. Till denna säsong förväntar sig nog de flesta att han ska gå från ung och lovande till ung och stabil. Än bättre vore naturligtvis om Hampus tar ännu ett steg när han ändå håller på. För min del får han gärna slå igenom ordentligt denna säsong. Potential finns i grabben. 

Alexander Nilsson-Lindelöf har vi ännu en ung lovande back på gång. Alexander var med redan förra säsongen men fick då inte allt för många chanser i A-laget. En forward som omskolats till back. Under försäsongen har han fått spela en hel del och har väl egentligen inte gjort bort sig, om man säger så. Vet inte riktigt hur jag ska bedöma honom. Enklast är att ge honom mer tid och se vart det bär hän.

På tal om unga backar så har Douglas Alenbring dykt upp som en gubbe i lådan under denna försäsong. En back som smäller på "allt som rör sig" men som även visat bra skridskoåkning och fina handleder. Med sina 98 kilo är han en rejäl bit. Samma ska gäller här som för Alexander. Tiden får visa om Douglas får förtroende att spela när serien väl startar. En spännande karaktär att följa denna säsong.

På tal om att smälla på så har vi numera Andreas Borgman i laget. Ännu en ung back! Andreas har under sina framträdanden i Gulsvart hunnit visa en hel del kvalitéer. Precis som Alenbring gillar han att smälla på när chansen dyker upp. Ibland ser det närmast vådligt ut. Oftast går det bra. Det fina med Andreas är att han har tydliga offensiva egenskaper. Skäms inte ett dugg att hänga med i spelvändningar. Är även duktig på att transportera puck när det behövs. Om Andreas lär sig att balansera sitt spel kommer han bli en stor tillgång. Inte bara smälla på, typ!

Och på tal om att vara offensiv! Charlie Cook är en av de offensivaste backar jag sett i Gulsvart på år och dag. Frågan är om han tillåts spela som han vill eller om det går ut stallorder från tränare att han ska låta forwards sköta offensiven. Får Charlie lite tid att komma in i spelet, via seriematcher, är jag övertygad om att han kommer bidra med en hel del poäng. Självklart får vi även räkna med att han någon gång då och då går bort sig i defensiven med den spelstil han har. 

En hemvändare i form av Anton Mylläri är inte så dumt. Jag som såg honom redan som 16-17 åring i A-laget vet vilken enorm potential det finns i den spelaren. Det skulle verkligen smaka fågel om han hittar tillbaka till det spel han visade upp redan då. Efter en något trevande inledning har Anton sakta men säkert hittat rätt i sitt spel. Otroligt härligt att se honom ta lite åkning med puck djupt in i anfallszon. I Anton kan vi få en riktigt bra tvåvägsback och sådana växer som bekant inte i närmaste träd!

Sent omsider anslöt Juha Uotila till truppen. Faktum är att han är en spelare som jag inte haft någon större koll på tidigare. Varför det blivit så vet jag inte men nu är han här. En "fränt" spelande back som även han gillar att "smälla på" men även har förmågan att sätta bra förstapass. Inser plötsligt att det finns ett tema när det gäller våra backar denna säsong. Återkommer till det. Nåja, vad jag hört från olika källor är Juha en spelare som kommer göra sitt jobb varje match. Det räcker långt i min bok.

Jag måste naturligtvis även nämna ännu en ung back, en riktigt ung, i form av Kristians Rubins. Blott sjutton år gammal hade han varit given(!) en plats i laget om inte en olycklig skada satt stopp. Här pratar vi om månader(!) innan han är redo för spel igen. Tråkigt!


Angående detta med tema så känns det som om vi fått in fler offensiva backar (Borgman, Cook, Mylläri, Larsson) samtidigt som det finns fler backar som vill smälla på (Borgman, Alenbring, Uotila). Trots detta har vi försäkrat oss om en defensiv stabilitet(Jonsson, Uotila, Mylläri, Larsson, Borgman) Ja, ungefär så tänkte jag. Jämfört med förra säsongen känns våra backar mycket mer rörliga och med större förmåga att delta offensivt. 

Den stora frågan blir då om vi har det bättre, eller sämre, ställt på backsidan denna säsong? Jag sticker ut hakan och påstår att så är fallet. Vi har banne mig bättre denna säsong. Backkollektivet har helt enkelt en större potential än tidigare säsonger. Fler backar kan göra mer än slå sarg ut, ungefär:)

Johan Jonsson, Hampus Larsson, Juha Uotila, Andreas Borgman, Charlie Cook och Anton Mylläri. Känns banne mig stabilt! Dessa backar är i mina ögon topp sex. Vem som sedan blir sjundeback vete sjuttons.

Det enda som rör till det för mig är om vi, enligt envisa rykten, ska plocka in ett lån från Skellefteå. Ännu en ung back(börjar bli tjatigt med dessa unga backar). Spelarens namn är Jakob Andersson och ska visst vara en riktigt duktig kille. Frågan blir då, naturligtvis, vem i hierarkin som får stå tillbaka? Kan aldrig tänka mig att vi lånar in en kille från Skellefteå och sätter honom som sjundeback. En knepig ekvation att lösa för tränare Filander..

Har vi någonsin tidigare mönstrat så många unga backar under en och samma säsong? 

Nåja, för att summera mina tankar:
- Jag tycker vi står väl rustade på backsidan för att inleda seriespelet. 







6 september 2015

Snart dags igen..och jag gör en struts!

- Att göra en struts!



För en kort stund sedan fick jag en fråga på twitter om vad jag egentligen tror om Gulsvart denna säsong. Vilka chanser vi har att nå våra drömmars mål - SHL. Kan villigt erkänna att jag blev skyldig svaret. Vet inte riktigt vilken fot jag ska ställa mig på. 

Ska jag i vanlig ordning ta fram flaggan med texten "allt blir bra" och vifta lika aningslöst naivt som tidigare säsonger, eller, ska jag försöka vara mer tillbakalutad och restriktiv med förväntningar och superlativer? Det är frågan. 

Fågel eller fisk. Sol eller pannkaka.

Oavsett vad som kan hända under våren 2016 med eventuellt kval har jag för avsikt att  njuta av säsongen. Trots allt kommer det spelas femtiotvå(52) omgångar som kommer bjuda på allt från sorg, förtvivlan, psykbryt, kastade yxor till hämningslös glädje. Jag kommer sannolikt, i vanlig ordning, förbanna de klantskallar i laget som missar öppet mål likväl som jag kommer hylla de spelare vilka offrar tänder och knäskålar för att bärga en seger. 

- Jag ser fram mot femtiotvå grundserieomgångar som kommer berika min vardag på ett utomordentligt sätt. Oavsett vinst eller förlust. 

- Jag förväntar mig att bli lika mentalt utpumpad efter varje match som alltid tidigare. Oavsett vinst eller förlust.

- Jag ser fram emot att få bänka mig framför TV:n, eller ställa mig på läktaren, och där genomlida alla möjliga kval tillsammans med likasinnade. Oavsett vinst eller förlust.

Det som skrämmer mig mest är följande faktum:
- Alla dessa matcher är bara förberedelser för avgörandets stund. 

Just nu vill jag inte tänka så långt fram. Vill inte bli påmind om de senaste årens kollapser när det verkligen har gällt. Vill inte låta dessa händelser överskugga glädjen av att följa laget fram till omgång femtiotvå.

Jag gör helt enkelt en "struts". Sticker huvudet i sanden och vägrar höra på belackarna som vill påminna om det som hänt. Först någon gång fram på vårkanten, om vi står inför avgörande kvalmatcher, tänker jag dra upp huvudet och ta del av den stora ångesten. Men först då.

Och som svar på frågan om hur det kommer gå:
- Vi har samma chans som alla andra lag att i slutänden vara med i kampen om en plats till SHL!

Så får det bli...






5 september 2015

Seger mot Leksand...





Västerås - Leksand 2-0
Skönt att få avsluta försäsongen med en seger. Inte tu tal om det. Nu får spelarna med tränaren Martin Filander i spetsen lite lugn och ro inför premiären borta mot Björklöven. En seger är en seger oavsett hur den bärgas och segerkänslan bärs med av spelare.

På twitter nu efter matchen är det säkert en del som tycker jag är tarvlig som söker fel och brister i ett vinnande lag. Må så vara. Men även i medgång måste man vara ödmjuk och inse att det finns saker att förbättra. Som exempel hade vi stundtals ovanligt svårt att städa undan pucken ur egen zon idag. Vi tappade puckar och gav därmed Leksand chans att vända spelet i vår egen zon. Lyckligtvis lyckades vi hela tiden reda ut den oreda vi själva bidrog till men emellanåt såg det "virrigt" ut. Något man helst inte vill se i sista träningsmatchen innan allvaret börjar.

- Å andra sidan kan man hylla vår defensiv då vi inte släppte in något mål!


En annan sak som "störde" mig i denna match var vår fortsatta oförmåga att göra mål! Idag var det närmast hårresande vilken lägen vi brände. Med "normal" utdelning hade vi dödat matchen långt tidigare än vad som nu skedde. Som vanligt när vi inte lyckas göra mål så måste vi förlita oss på en välfungerande defensiv och ett lysande målvaktsspel. Lite så blev det i denna match. Vi lyckades stå upp mot Leksands offensiv och bjöd inte på allt för många lägen. Dessutom spelade Jonas Fransson precis så stabilt som man kan önska.

- Å andra sidan kan man givetvis vända på steken och hylla vår offensiv som skapade alla de hårresande missarna!


Som vanligt(!) tycker jag inte det finns någon större anledning att gå in på spelarkritik i en träningsmatch men några spelare skulle jag vilja lyfta fram, ändå:

 Robert Lantosi 
- Jag har tidigare varit aningen kritisk till denne unge man och mest sett honom som en snabb men uddlös spelare. Idag var han riktigt bra! Gick rakare mot mål och visade en härlig vilja att ta sig in i smeten. Dock fortfarande oroväckande att han bränner alla lägen! Kan bli en oerhört nyttig "omställningsspelare" i täta matcher. Tungan på vågen, typ...


Jonas Fransson
- Har tidigare ställt frågan om "Frallan" skulle kunna komma tillbaka till den form han visat när han varit som bäst. Banne mig om det inte ser ut som om han är på väg att göra detta. Han har varit närmast fenomenal under försäsongen. Härligt!



Vad kan man då säga om det Leksand som gästa oss idag. Några få spelare stack ut anser jag. En var bekantingen Broc Montpetit. En annan backen Viktor Amnér. I allt övrigt såg Leksand väldigt blekt ut. Förr om åren har jag alltid fascinerats över Leksands fart och fläkt kombinerat med effektivt passningsspel och vassa avslut. Idag såg jag inte mycket av detta. Idag var det vi som stod för det bästa passningsspelet i offensiv zon. Idag var det vi som hittade passningsvägar fram till giftiga avslut. Kändes, ovant! Framför allt var det vårt förstakedja som lyckades med detta.

Nu kan man naturligtvis inte avfärda Leksand efter denna match. De kommer, precis som vi, växa med uppgiften framöver. Dock tror jag inte Leksand är starka nog för att vara med i den absoluta toppen. Till det känns laget i dagsläget allt för svagt. Som vanligt får jag gardera med 1-X-2 då "allt kan hända" och "pucken är rund". 

--------------------


Nåväl. Försäsongen är till ända och man vet egentligen ingenting. Detta förhindrar inte spekulationer. I alla fall inte från min sida. Jag tror vi kommer överraska många, och även till viss del oss själva, genom att vinna fyra raka segrar när serien väl startar. Anledningen till denna min tes är att alla lag är lika sökande under de första omgångarna av seriespelet och därmed sårbara. Inget lag vet egentligen vad de förmår, hur bra de är, när allvaret väl startar. Jag anser att vi i vårt lag har tillräckligt många spelare med rutin som kan utnyttja detta läge till vår egen fördel.  

Björklöven, som exempel, är topptippade till denna säsong. Bara det lägger last till börda. De begår premiär på hemmaplan inför en skränande och förväntansfull publik som förväntar sig seger. Det öppnar upp för oss. 

I vår egen hemmapremiär ställs vi mot Vita Hästen. Samma lag som vi mötte i första hemmamatchen förra säsongen. Då spelade vi stundtals skjortan av Hästen men förmådde inte göra mål. Det kommer inte upprepas denna gång. Nu är vi förvarnade. Vi vet vad som väntar. Med andra ord kommer andra segern.

I tredje matchen möter vi bottentippade Timrå på bortaplan. Med två segrar i ryggen åker vi upp och gör processen kort med ångermanlänningarna.

I fjärde matchen bär det av till Gränby och möte med ett annat tippat bottenlag - Almtuna. Fjärde segern som i en liten ask.

Hm, det ser inte så dumt ut!

Nu fattas bara att vår sportchef värvar en rejäl center!