22 september 2015

Att vända på steken...

Det såg baktungt ut i två perioder....



Västerås - AIK 5-2
På grund av sjukdom kunde jag inte närvara i ABB Arena under gårdagens match mot AIK. Naturligtvis utspelade sig då ett scenario som man för allt i världen inte hade velat missa på plats. Den typ av vändning som Gulsvart presterade mot AIK är något som varje supporter vill uppleva minst en gång per decennium. Oftare än så brukar det nämligen inte ske. Det är en sak att spela jämt med sina motståndare och i slutänden lyckas kvittera och slutligen skicka in ett segermål. En annan sak att vända en match i sista perioden då man fått uppfattningen att motståndaren, i detta fallet AIK, hade matchen helt i sin hand.

Senast jag minns en match av denna dignitet, samma typ av vändning, i ett viktigt läge för laget var så långt tillbaka som på 80-talet. Då mötte vi Väsby hemma i kvalserien. Även då lyckades vi under den sista perioden vända ett närmast hopplöst underläge till en betryggande seger. En seger som så småningom innebar att vi blev klara för Elitserien. 

När sådan dramatik utspelar sig känns det fattigt och futtigt att sitta hemma i TV-soffan och följa skeendet. Då vill man stå svettig, flåsande, och hysteriskt lycklig på ståplats med alla andra exalterade hemmasupportrar. 

Nu kanske någon tänker att "hallå, det var bara en match i fjärde omgången". Javisst, svarar jag. Det var bara en match i fjärde omgången. Men, med tanke på att det gäller att skapa goda vanor, lära sig hitta olika vägar fram till seger, skapa en vinnarmentalitet i gruppen, så kan gårdagens seger vara oerhört betydelsefull för resten av säsongen. 

Glöm inte bort att vi innan gårdagens match presterat två bortamatcher där mycket övrigt fanns att önska i inställning(!) hos Gulsvart. Länge såg det ut som om vi supportrar skulle få uppleva en tredje match i rad där Gulsvart underpresterade. En förlust går alltid att ta. En förlust där man får intrycket av att laget inte gör sitt bästa, är svårare att acceptera.


Under den första och stora delar av den andra perioden upplevde jag att det var AIK som styrde och ställde på isen. De såg rappa ut. De såg bestämda ut. De såg bekväma ut i allt de gjorde. AIK var snabbare till puck, snabbare i tanken, och snabbare på fötterna. De höll ihop laget både framåt och bakåt. Det var ett typiskt Melinskt spelande AIK. Dessutom hade de denne Malte Strömwall som fylld av självförtroende sköt laget till ledning med ett kanonskott. När AIK dessutom lyckades göra 2-0 i pp genom Robin Kovács kändes det minst sagt dystert. En ledning för bortalaget som inte var oförtjänt på något sätt. Innan den andra perioden tog slut hade denne Malte Strömwall ett gyllne läge att sätta 3-0 till AIK. Om den pucken gått in hade vi sannerligen och säkerligen varit helt rökta. Vi pratar om de små marginalerna, typ!

Inför den tredje perioden fanns dock lite hopp om bättring. Nu jävlars skulle Gulsvart komma ut och bara äta upp AIK. Nåja, i alla fall komma ut och ge det en chans. Allt kan hända, pucken är rund, det gäller att spela tills Hesa Damen tjuter, etc etc.

Det började inte så bra. Det började med att vi drog på oss en utvisning! Den skyldige var Matias Myttynen som redan efter tolv(12) sekunder drog på sig en hooking. Ridå, kändes det då! Turligt nog för oss kvitterade AIK snabbt genom att själva ta en utvisning. Unge Kovács förivrade sig en aning och fick sitta av två minuter för holding the stick. Tack för det. 

Och, kanske det var just Kovács utvisning i början av tredje perioden som fick vågen att väga över till vår fördel! Vi slapp ödsla energi på ett jobbigt boxplay och kunde istället fokusera på att skapa offensivt. 

I den femte minuten av tredje perioden kom tillfället. AIK ställde upp som koner(!) i mittzon vilket gav Andreas Borgman chansen att biljardstöta fram en passning, mellan alla AIK-statister, fram till Christopher Fish som kunde störta mot AIK:s kasse och elegant hänga in 1-2.

Sedan rullade det plötsligt bara på! Trots att Jeremy Williams drog på sig en riktigt klantig utvisning för hög klubba djupt i anfallszon kunde inte den Gulsvarta anstormningen förhindras. Mycket tack vare att AIK:s Robin Kovács ännu en gång lyckades dra på sig en utvisning mitt i AIK:s försök att spela powerplay. Bara att tacka och ta emot.

För att göra en lång intressant historia lite kortare konstaterar jag bara att det finns en helvetes massa potential i detta lag. Kedjan med Murphy, Johansson och Urbas trampade igång och var fullständigt lysande sista femton minuterna av perioden. Genom deras otrolig hårda arbete kunde vi vända matchen fram till 4-2

AIK, som fram till några minuter in i tredje perioden, sett så oerhört stabila ut rasade nu ihop alldeles fullständigt. De uppträdde plötsligt som ett juniorlag i egen zon. Förvirringen var närmast total och vi skapade chans på chans. 

Vi ska dock inte glömma bort Jonas Franssons insats i vår jakt på kvittering i den sista perioden. Om jag inte minns alldeles galet gjorde han en helt avgörande räddning vid ställningen 2-1 till AIK. Utan den räddningen hade kanske uppförsbacken blivit väl stor denna kväll. De små marginalerna, ni vet...

Givetvis är jag oerhört nöjd, glad, stolt över lagets prestation under gårdagen. Detta förhindrar inte att jag i samma andetag lyfter fram lite kritik:

- Det är då själva fan att vi ska behöva två perioder, på hemmaplan, innan vi får igång spelare och spelet.

- Vi har just nu två formationer som fungerar över hela isen. Vi måste få igång alla fyra. Formationen med Myttynen, Lihagen och Williams trampar lite väl mycket vatten just nu. De har varken fart eller energi tillräckligt för att skapa det förväntade trycket offensivt. Vår tredjeformation med Eddie Davidsson som härförare känns tyvärr för tunn. Här finns utrymme för Filander att fundera. Ska han våga splittra förstalinan eller ge dem mer tid? Kommer nye Nick Sorkin ta en plats i tredjelinan och ge den mer tyngd?


När det gäller vår fjärdeformation så var det den som höll spelet uppe bäst under de inledande två perioderna. Extra kul därför att just Christopher Fish fick sätta första struten. Gråhns, Berg, Fish kommer säkerligen bidra med mer än bara hårt arbete denna säsong. Sannerligen säger jag eder detta...

Angående AIK är jag rätt övertygad om att vi får finna oss i att de är med i topp fyra denna säsong. Trots att de har ett väldigt ungdomligt lag syns det redan att tränare Melin lyckats implementera sin spelidé. Får de lite fler matcher på sig så kommer kostymen passa än bättre. Det är vad jag tror....

- För övrigt noterar jag att våra backar hade lika jobbigt inledningsvis som i matchen borta mot Almtuna senast. Så länge AIK orkade ligga högt och störa med sin forechecking såg vi länge väldigt ängsliga ut. Här krävs bättring. 

Till slut vill jag naturligtvis rikta ett stort tack till laget för den fenomenala vändningen som gav tre säkra poäng...


- På återhörande!


Vill man se stats från matchen kan man göra detta via denna länk!





















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar