20 september 2015

Som vanligt borta mot AIS, kan man säga..

Almtuna - Västerås 3-1
En stark bortamatch borta mot Löven, en gediget genomförd match hemma mot Hästen. Två segrar som lovade mer. Då kom en lite svagare insats borta mot Timrå och förlust i sudden. Frågan var då om Gulsvart skulle studsa tillbaka till spelet man hade i de två inledande matcherna, eller, om Timråmatchen skulle bli vägledande.

Tyvärr blev det det sistnämnda. Då jag inte såg förstaperioden, som tydligen var helt ok från vår sida, kan jag bara utgå från det jag såg med egna ögon. Och det var inte så där väldigt bra. Jag kom in i sändningen lagom då Cody Murphy kvitterade till 1-1. Den glädjen varade dock inte länge utan Almtuna kunde ganska snabbt återta ledningen genom en snabb spelvändning som avslutades med ett direktskott bakom Jonas Fransson. 

Som vanligt drog vi på oss en väldig massa utvisningar. Flera av dem var inte mycket att säga om men det fanns två tre utvisningar som definitivt var mycket tvivelaktiga. Så tvivelaktiga att till och med Almtunas egna kommentarer började tycka att det var lite väl mycket "hemmadomare" över domsluten. Men vad hjälpte det oss? Det var bara att sitta av tiden. För varje utvisning vi åkte på, tvivelaktig eller ej, dränerades laget på energi. En energi som hade behövts för att sätta fart på offensiven. 

I spelet fem mot fem var vi långa stunder, som jag såg, väldigt passiva. Visst kom vi in i anfallszon några gånger och satte lite tryck mot AIS kasse men det var mer ögonfägnad än riktigt på allvar. Precis som mot Timrå hade vi dessutom svårt att sortera rätt i försvarsspelet. Speciellt Almtunas mål till 3-1 var frukten av ett allmänt vimsigt uppträdande av alla försvarande spelare på isen. Även vid Almtunas 2-1 såg det konstigt ut. Vi hade faktiskt tre man med hem som kunde avstyrt det målet. Dock gick båda backarna och en forward i fällan och rusade ända hem till egen målgård och öppnade därmed upp massor av is för Almtuna att lägga en sidledspassning mellan tekningscirklarna. Där var Jonas Fransson chanslös!

Noterade för övrigt att Jan Urbas, Jonte Berg och Niklas Lihagen alla brände fina lägen till kvittering eller reducering. Vi hade med andra ord chansen, trots allmänt stappligt spel, att göra matchen helt jämn bara vi satt våra lägen!

Man undrar ju faktiskt om detta med att sumpa målchanser är symptomatiskt just för oss?

Kommentatorerna till matchen ställde sig flera gånger frågan varför Västerås valde att inte forechecka på Almtunas backar. Istället valde vi att backa av och försöka stänga mittzonen. Något som inte gick speciellt bra. Inte bra alls, rent utav. Almtuna tackade för detta, kom med fart, lade ned puckar mot vår kortsarg som deras forwards sedan kunde jaga efter. Våra backar fick det minst sagt svettig då de hela tiden hade en Almtunaspelare precis i hälarna. Almtunas backar, å andra sidan, kunde hela tiden plocka upp puckar i egen zon i lugn och ro. Skillnad det.

Varför vi såg så loja ut är svårt att svara på. En sak är i alla fall fullständigt glasklart: - Vi kan inte dra på oss så in i helvetet många utvisningar i match efter match! Det är inte lätt att spela en offensiv ishockey om den mesta energin går åt till att arbeta stenhårt i boxplay!

På fyra matcher har vi dragit på oss tjugofyra(24) tvåminutersutvisningar! Av den totala speltiden under dessa fyra matcher har vi alltså tvingats spela 49:51 minuter i boxplay! Det är nästan tre(3) perioder! Helt hysteriskt. Visserligen har vi i och med detta skaffat oss fantastiskt fina stats i den spelformen(95.83%) men det var nog inte så Filander hade tänkt sig. 

Hur bra Almtuna var i matchen har jag ingen egentlig uppfattning om. Som vanligt fokuserade jag mer på våra egna tillkortakommanden än på motståndarnas spel. Dock man man notera att Almtuna spelade lite som de brukar. En enkel men vägvinnande modell. Krånglar inte till det så mycket. Spelar efter sina resurser och gör det bra.

Nu är det bara att ladda om ordentligt inför matchen mot AIK. Ett AIK som vi över tid alltid haft besynnerligt svårt mot. Visserligen vann vi de två sista mötena mot AIK förra säsongen men då mötte vi att AIK som var riktigt på dekis. Nu är AIK ett annat lag. Speciellt efter den fina bortavinsten mot Sundvall senast så kommer de med en stor påse självförtroende. Ska vi ha minsta chans att plocka poäng mot AIK måste spelet upp i paritet med det vi presterade hemma mot Vita Hästen matchens första tio minuter.

Vi höres..




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar