29 september 2014

Nästa match - Mora!

Dustin Johner blir matchvinnare, sanna mina ord!


Ja, nu vankas det match igen. En ny vecka, nya chanser. Förra veckan spelade vi in sju av nio poäng. Det får anses godkänt. Smolket är dock att vi inte lyckades vinna på hemmaplan mot Rögle. Anser fortfarande att vi måste bli tuffare, starkare, hetare, vildare, galnare och mer desperata på hemmaplan. Att få till en hemmaplansfördel är oerhört viktigt. Känna tryggheten av att vara i sin borg. Veta att "här är vi starka". Men, det kommer nog..

Matchen mot Mora blir givetvis en ny prövning. Ett Mora som gått oförskämt bra så här långt på säsongen. Till viss del kan det förklaras av en fenomenalt bra målvakt. Hans namn är Dan Bakala och var de hittat honom är för mig obekant. Han stoltserar med en räddningsprocent på 95.14%. Endast slagen av Vita Hästens Axel Brage som är någon tiondel bättre. 

Vad har då Mora för trupp denna säsong? Vad rymmer den för överraskningar? Namn som Brett Sonne, Brett Palin, William Pethrus, Kevin Mitchell säger mig ingenting. Säkerligen gedigna hockeyspelare men inga namn som får några klockor att ringa för denna blogg. Däremot ringer det varningsklockor när jag ser namnen Daniel Hermansson, Jonas Westerling, Thomas Larsson och Jerry Pollastrone.  Speciellt Jonas Westerling är en obehaglig sort. Brukar kunna snurra runt och virra bort våra backar. Men var är Johan Alcén? Han var tydligen inte med mot AIK. Är han skadad, är han bänkad, är han överhuvudtaget med i truppen?

Annars är nog det mest spännande med Mora att de fortsätter med Jeremy Colliton som huvudtränare. Ni vet spelaren som skulle vara ett spetsförvärv, som lade av, som blev hjälptränare, som blev huvudtränare. 

Oavsett vad det är som gör att Mora gått så bra så räknar jag kallt med att det tar stopp för Masarna i morgondagens match. Jag har det på känn, nämligen. De senaste säsongerna har det varit jämt fördelat med segrar mellan lagen. Nu har jag visserligen inte kollat någon statistik men känslan är sådan. Att det varit jämt. Men så har det inte varit jämt, typ. Vill minnas någon säsong, för inte allt för länge sedan, då vi vann alla fyra möten mot Mora. Om jag minns fel så får någon gärna rätta mig.

Vad ska man då förvänta sig för spel, för spelplan, av Gulsvart denna gång? Det är, enligt mitt tycke, lite väl mycket variation på lagets framträdanden. Borta mot Almtuna var vi verkligen borta rent bokstavligen. Borta mot Timrå var vi inte bortkomna utan kunde gneta oss till alla poäng. Borta mot SSK var vi med i två perioder men sedan gick vi bort oss i tredje perioden. Kommer vi ställa upp, avvakta, och vänta på Moras misstag eller kommer vi bara ösa på? Har vi ett bra fungerande bortaspel? Två förluster och endast en vinst på bortaplan talar inte för det senare. 

Nåja, jag är optimistisk. Vi kommer göra en stabil match. Tråka ut Moringarna, låta dem valsa runt i vid sarghörnen, för att sedan slå till brutalt och skoningslöst när tillfälle ges. Det tycker jag personligen låter som en alldeles utmärkt "gameplan". "Den tar vi", sa polisen!


Vi vinner med 4-2. Känns bra!



27 september 2014

Förlust mot Rögle

Västerås - Rögle 3-4 (sudden)
Det blir inte som jag förväntar mig. Det blir något annat! Så känns det varje gång jag ser mitt lag spela denna säsong. Det blir lite som - det blir. Jag har ännu väldigt svårt att se vilken matchplan som gäller. Jag får känslan av att alla spelare försöker men att synkroniseringen mellan varje spelares initiativ just nu inte är den allra bästa. Det blir lite som - det blir. Lite hipp och lite happ. Ena gången så och andra - så. 

Vi som varit med, väldigt länge, har upplevt både det ena och det andra med vårt kära lag. Under en tid, med början under slutet av 80-talet, fick vi besökare uppleva ett Gulsvart lag som alltid satte en rasande fart i varje matchinledning. Oavsett motstånd. Något man tog  med sig även när det blev spel i dåvarande Elitserien. För oss besökare var detta en fröjd att skåda. Laget gick, på något sätt, all in redan från första nedsläpp. Gick det så gick det, typ. Och förvånansvärt ofta fungerade denna kamikaze-taktik. Våra motståndare gjorde nästan i brallan, fick panik, började hyperventilera och publiken älskade det. 

Något av detta ser man sällan i ABB Arena numera. Allt som oftast är det våra motståndare "som sätter fart" medan vi själva uppträder ängsligt och avvaktade. Under de senaste åren har det varit sällsynt att Gulsvart "kommit ut som retade tigrar" och sköljt över sina motståndare. Den tränare som senast försökte införliva detta sätt att agera var nog Mats Waltin. Hans matchplan var som bekant att pucken skulle återerövras direkt oavsett om pucktappet skedde i egen, mittzon, eller anfallszon. Det blev tack vare det en jädra fart på våra spelare som fullkomligt jagade brallorna av sina motståndare, hela tiden. 

Nu visade det sig dock inte alltid fungera så bra att spela denna "jakt-hockey" i sextio minuter. Det tärde nämligen en hel del på spelarna samt puckkontrollen inom laget blev allt annat än bra. Det var väldigt mycket "lycka-till-passningar" och ett ständigt jagande efter förlupna puckar. Men, underhållande var det, på sitt sätt.

I matchen mot Rögle upplevde jag att det inte synkade mellan händer och klubba, mellan backar och forwards, mellan forechecking och/eller styrspel. Emellanåt fungerade inte ens spelet i egen zon. Spelet pendlade mellan stunder av briljans och perioder av nonchalans(!). Vi hade det synnerligen besvärligt att hitta passningsvägar ur egen zon. Vi hade svårt att hitta rätt med passningar i mittzon. Vi hamnade allt som oftast ute vid sarghörnen i anfallszon. Under i stort sett hela matchen hade jag en känsla av att alla Rögles spelare kunde åka skridskor fortare än oss. En tråkig känsla. De var snabbare att hämta puck(backar), fick fart på uppspelen(back till forwards), hade inga problem att trampa in i vår zon(forwards). Det såg så enkelt ut, besvärande enkelt. 

Återigen upplevde jag att vår forechecking var tveksam, avvaktande, och ständigt blev överspelad. Allt som oftast tappade vi två man i offensiv zon när Rögle enkelt hittade passningsvägar förbi våra toppforwards. När vi försökte ställa upp i mittzon med styrspel, så gick det inte ett dugg bättre. Rögle kunde även då, väldigt enkelt, hitta igenom med passningar och stormade in i vår zon med hög fart.

En annan sak jag noterade var skillnaden på det fysiska spelet. Rögle inledde matchen med både hög fart och och fysiskt spel. De fullföljde så fort de fick chansen. Pang på rödbetan. Tack vare detta fick de ganska omgående matchen dit de önskade. De tog kommandot. De fick momentum. Något som de sedan kunde behålla nästan matchtiden ut. 

Är det för mycket begärt att vi ska kunna agera på samma sätt själva på vår hemmaplan? Är det för mycket begärt att våra spelare ska komma ut "som retade tigrar" i ABB Arena och redan från första nedsläpp markera revir? Tycker inte det. Jag förväntar mig därför att vi redan till nästa hemmamatch tar ett omtag, nya tag, och ger våra kommande motståndare en riktigt överkörning första tio..


Nu blev det mycket gnäll från undertecknad. Det är sant. Men ibland anser jag det befogat att gnälla av sig. Om inte annat så är det bra för den egna friden. Det känns liksom bättre efteråt..


Men var allt nattsvart denna fredagsafton i ABB Arena? Naturligtvis inte. Det fanns det som var bra, till och med riktigt bra, även denna gång. Men det handlar mer om enstaka spelares prestationer. Som lag, som kollektiv, är det ännu mycket som saknas men i detta kollektiv finns det spelare som då och då briljerar, glänser, och förgyller trots allt. De ska självklart lyftas fram:


- Linus Svedlund går från klarhet till klarhet med sitt enkla och rejäla spel i fjärdeformationen(!). Jag får vibbar av Marcus Ljung när jag ser honom spela. Samma kloka avvägningar på isen. Härligt att se!

- Nick Angell är en bra offensiv back. Dock skulle jag önska att han spelade med lite större marginaler. Nu gick det oftast bra denna gång. Spelade som om han vore forward stundtals(!).

- Jonas Fransson kan inte lastas för målen denna gång. Han gjorde en stabil insats. Tråkigt för honom att det inte räckte med att rädda fem raka straffar för att vinna matchen!

- Broc Montpetit kanske inte levererar poäng som förväntat. Må så vara. Men, oj vad han skapar mycket chanser både till sig själv och andra genom sitt uppoffrande spel. Jag är lugn. Han kommer få sin islossning.

- Dustin Johner är en mycket klok spelare. Spelar alltid med bra balans. En utomordentligt skicklig tvåvägsspelare. Gör sällan ett dåligt byte. Var mycket bra i denna match och krönte sin insats med kvitteringen till 3-3.

- Matt Fornataro kämpar på. Får inget gratis. Ingen medstuds. Allt går emot. Visade dock återigen att det inte är något fel på inställningen. En inställning som dock måste tyglas bättre. Får inte övergå till frustration. Tids nog kommer även han få mer utdelning på sitt slit. Drog på sig en olycklig utvisning som gav Rögle 3-2 i powerplay.

- Evan McGrath har det inte lätt på isen. Jag lider med honom just nu. Han försöker, och försöker, och försöker, men det vill sig inte. Anser trots det att han gör anständiga byten. Men nu måste utdelningen komma inom kort. Om inte kan det knyta sig alldeles. Det vore förödande. 

Sist men inte minst var det naturligtvis otroligt dåligt, skamligt dåligt, att i inte kunde avgöra till egen fördel i straffläggningen. Här stod Jonas Fransson upp som aldrig förr, räddade straff efter straff, men fick se sina egna spelare lalla bort sina chanser åt andra hållet. Illa! Vad fan är det för fel att dra till med ett enkelt slagskott?

Må väl och mot nya segrar....














25 september 2014

Seger mot Timrå!

För 99:- får man ovanstående bildkvalitet via Hockeyallsvenskans sändningar!


Glatt konstaterar jag att vi nu har två raka trepoängare. Gött, gött! Till matchen mot Timrå utnyttjade jag en värdecheck från Hockeyallsvenskan. En värdecheck som jag fått som kompensation för en urusel sändning av matchen SSK - Västerås. Glädjen över detta grumlades dock snabbt då även denna sändning var miserabel(se bild). Tappert försökte jag trots detta följa matchen men det blev närmast omöjligt att få en känsla för spelet då bilden ständigt frös, laggade, eller försvann. Till slut gav jag helt enkelt upp och övergick till att följa den tredje perioden via direktrapporteringen i VLT.

Glädjande, som sagt, att laget kunde ta tre nya poäng även om insatsen inte går att jämföra med den som visades upp hemma mot Oskarshamn. Enligt Timrås tränare gjorde Västerås en mycket solid bortamatch och bjöd inte på mycket. Så kan det mycket väl ha varit. Dock tycker jag att med det spelarmaterial som vi har så ska vi kunna spela ungefär på samma sätt både borta och hemma. Vi ska inte behöva backa hem och "vänta på lägen" som jag ser det. Inte ens på bortaplan. Vi ska gå in och försöka styra och ställa och ta kommandot. Det är min inställning. Gör man anspråk på att vara ett topplag så...

- Timrå tilläts att komma till 36 avslut mot Jonas Fransson. Själva mäktade vi med att avlossa 20 skott mot Timrås Mika Norja

Trevligt att Matt Fornataro fick hänga en kasse och att Conny Strömberg fick en ny assist. Kul även att det var formationen med Fredrik Johansson, Marcus Söderkvist och Linus Svedlund som fick hänga in 2-0. "Fredda" behövde det målet och genom detta lite betalt för allt slit i tidigare matcher.

- Negativt är att vi drar på oss så många utvisningar. I matchen mot Timrå åkte vi dit på sex stycken två-minutare. En för "snack" på Conny Strömberg. Det är definitivt några för mycket. Timrå klarade sig undan blott med fyra minuter på botbänken.

Vad mer kan man säga om en match som man bara såg fragment av? Tja, imponerande av Fransson att återigen hålla nollan. Nu kanske han kommer in i den berömda "zonen" och gör de räddningar som ser till att hålla oss kvar i matcher även då vi har det knöligt med egna avslut.

Tack vare de två senaste matchernas täta defensiv har vi nu förbättrat vår statiskt i BP med några snäpp. Nu ligger vi på ganska anständiga 81.48%. Detta ska dock jämföras med Vita Hästen som stoltserar med 93.10% eller varför inte Timrå som har, hör och häpna, 100%!

Vita Hästen, för övrigt, måste man låta sig imponeras av. För andra matchen i rad vänder man ett 0-2 underläge till seger. I dag var det Almtuna som fick ge sig i sudden. Matchen innan var det Asplöven som tappade 2-0 till 2-5. Betänk även att Hästen till dagens match saknade fyra spelare. En av dem var Markus Eriksson. Men, trots det, så fortsätter de vägra förlora. Kanske får vi ta dem på allra största allvar?

Såg matchen mellan Rögle(vår nästa motståndare) spela mot AIK hemma i Ängelholm. AIK gjorde en riktigt bra match. Körde på offensivt med bra fart. Rögle var inte heller så dåliga. Även de ångade på friskt framåt. Nu lyckades AIK vinna i sudden, vilket inte alls var orättvist, men vi ska inte på något sätt förringa Rögle som motståndare. Efter förlusten mot AIK samlades laget till ett krismöte. De kommer vara oerhört taggade mot oss. Lite av "sista chansen" för dem. Kan vara flera spelare i truppen som måste visa vad de kan för att inte hamna utanför truppen. Varningsflagg därmed hissad..

------------------------

Utmaningen inför matchen mot Timrå utföll till bloggens fördel. Varken Nick Angell eller Mathias Bromé mäktade med att uppfylla de kriterier som krävdes för att Bloggen skulle behöva pytsa in pengar. Så kan det gå! (utmaningen)

-----------------------

Ha det gott, alla!










24 september 2014

Ny match - Timrå borta...

Och vi hette Black Eagles..


...och frågan man ställer sig är givetvis om spelet vi visade upp senast också är - borta! Så har i säsongens gryningstimmar funderar men över stabiliteten. Förmågan att återupprepa. Att göra om och om igen, det som är bra och vägledande. Det som bär mot segrar och poäng.

- Asplöven hemma var en anständig prestation.
- Almtuna borta var en anskrämlig prestation.
- Oskarshamn var en till stora delar mycket bra prestation.
- Timrå bort blir en?

Jag har sett Timrå i två matcher(Viasat) och det är inget gäng man bara kör över. Ett hårt arbetande kollektiv med massor av energi. Får detta unga(seriens yngsta trupp) häng i matchen kan de bli nog så svåra att besegra. Får de dessutom lite medstuds, ett ledningsmål, kan det bli väldigt svårt för Gulsvart att bärga alla poäng. 

Här är nog den bästa medicinen att göra som mot Oskarshamn hemma senast. Ta tag i taktpinnen, sätta några strutar, och sedan stänga till matchen. Lika enkelt som genialt. En sublim och genomtänkt matchplan, anser jag.

Finns det så mycket mer att säga inför denna match? Egentligen inte. Spelarna vet mycket väl vad som krävs. Skridskorna är slipade, klubborna tejpade, och isen preparerad. Bara att ta fram vinnarskallarna och gå in med 100%. Då blir det tre poäng. Sanna mina ord.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Utmaningen:
Dags för en ny utmaning riktad mot unge Mathias Bromé. Denna utmaning gäller vid vinst. 

För mål: 300:-
För assist: 150:-

Bloggen sätter in pengarna omedelbart till insamlingen om det så krävs. Så får det bli.

Resumé: Fram till nu har Bloggen endast torskat på en utmaning. Då sattes 1000:- in på kontot till insamlingen. (länk)
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------


Utmaning extra:



- Härligt att fler hängde på denna min impulsutmaning!



Nu kör vi!

23 september 2014

Västerås - Oskarshamn 3-0

Finns i en hall nära dig...


En efterlängtad seger redan i säsongens inledning. En insats av laget som pekar på något större. Som ger en smak av mer. Gulsvart kom ut till spel på sin hemmais precis så som man önskat och förväntat sig. Det var fart och fläkt, buller och bång, raka rör och rätt mot mål. Den tveksamhet, den flathet, den uddlöshet, som laget visade upp senast mot Almtuna på bortaplan var som bortblåst. Så här vill jag se mitt lag, mina spelare, uppträda i match efter match. Inte bara då och då. Jämt och ständigt denna passion, detta uppoffrande spel, denna inställning är vad jag vill ha och se. Är detta månne för mycket begärt? Icke, sa Nicke! Fullt fokus och 100% inställning är det minsta jag, och andra, kan kräva av vårt lag. Så är det...

Måste få kommentera denne Linus Svedlund mitt i min svada. Vad han har utvecklats! Det är lätt att låta sig förblindas av Conny Strömbergs magnifika passningsspel, Jeremy Williams underbara direktskott, eller Mathias Bromés uppoffrande spel som exempel. Jag vill i konkurrens med dessa spelares prestationer lyfta fram unge Linus att dela rampljuset en dag som denna. Linus gör det helt enkelt förbaskat bra, det han gör på isen. Fortsätter han på samma sätt har vi här en resurs, en pjäs, en byggsten i laget som kan bli lika viktig som våra mer namnkunniga importer. Underbart att se...


I gårdagens match fick inte Oskarshamn utrymme för sitt eget spel. Detta tack vare att Gulsvart från första nedsläpp tog tag i skeendet och vägrade släppa det ifrån sig. Först när segern var bärgad, inför tredje perioden, bjöds Oskarshamn in i matchen och tilläts låna puck. Inte ens då lyckades Fredrik Söderströms mannar hota oss mer än flyktigt. Det var endast i spelformen powerplay som Oskarshamn lyckades skapa tryck, i egentlig mening, mot vår Jonas Fransson. Denna gång fungerade dock vårt boxplay bättre än tidigare och kunde relativt enkelt hålla undan och stå emot. 

Den tredje perioden blev på sitt sätt en imponerande defilering mot slutsignalen. Gulsvart spelade konsekvent och metodiskt med målsättningen att stänga matchen. Något som man lyckades alldeles förträffligt med. 

Den enda smolken i den tredje perioden var att laget drog på sig ett antal utvisningar av modellen onödiga. Kanske en konsekvens av att man drog ned på frekvensen i skridskoåkningen och  istället arbetade för mycket med klubban? 

Extra roligt att Jonas Fransson fick hålla nollan denna match. Han har inte haft det så lätt att imponera fram till nu bortskämd som man är över hur bra han kan vara. Nu var han på plats. Ordentligt. Gjorde några avgörande räddningar när Oskarshamn lyckades ta sig fram till sina fåtaliga giftiga chanser. Just så är man van att se den gode Jonas. Härligt!

Angående våra backar så klarade sig alla med den äran. Speciellt roligt är det att se hur Per Helmersson stretar på. Hur lång tid tar det, månntro, innan allt fler börjar inse vilken skicklig defensiv pjäs han faktiskt är? Att Nick Angell är spelskicklig och offensiv visste jag inför säsongen. Det som imponerat mest på mig är dock inte Nicks offensiv utan hans - defensiv. Vissa olyckskorpar har kraxat om att han är för svag defensivt för att tituleras som en riktig klassback. Trams, säger jag. Nick är riktigt bra defensivt, punkt och slut!

Överlag spelade alla våra backar på en bra nivå. Glädjande att se. Fastnade sällan med puck utan kunder oftast peta loss trissan och sätta upp spelet till forwards. Mycket bra!

Nu tänker jag dock inte dra allt för stora växlar av denna seger. Oskarshamn var ovanligt bleka denna afton. Som vanligt tycks de inte alls trivas med spel på bortaplan. Såg länge väldigt ängsliga och vilsna ut på isen. Jag vill gärna tro att det var vårt bländande(!) spel som bidrog till att Oskarshamn såg så taffliga ut men vet att detta inte är den enda sanningen. Oskarshamn kan bättre...

Kan bara inte låta bli att skriva några rader om "gamlingen" och "liraren" Conny Strömberg. Framför allt funderar jag över vad han snackar om, hela tiden? Någon som lagt märke till det som jag sett? Conny har "kvartssamtal" med andra spelare lite hela tiden. Är det inte någon back som han instruerar så är det någon forwardskollega. Conny pekar, viftar, snackar, och förtydligar. Detta sker inför en tekning, vid powerbreaks, i periodpauser, ja, så fort tillfälle ges. Och snackar han inte med medspelare så snackar han lika inlevelsefullt med vaktmästarna. Han är helt enkelt alldeles enastående i sina passion för perfektion den gode Conny:)

När laget vunnit tre eller fyra raka matcher, då kommer jag slappna av. Att vinna en match är bra. Att vinna flera i rad är bättre. Framgång föder framgång, det vet alla. Lyckas laget få en streak av matcher där spelet allt mer flyter på, ja då kommer jag börja andas morgonluft. Då kommer jag verkligen våga börja tro. Men först då...

- Och ja, unge Rubins fortsätter imponera. Är han verkligen bara 16 år? 

Noterade att Simon Fredriksson fick komma in och köra i några boxplay. Härligt att se. Vi kommer behöva hans storlek och tyngd vad det lider. 

På vägen hem från match såg jag Niklas Lidström ståendes vid entrén. Känns fortfarande märkligt, och mäktigt, att en sådan ikon går att beskåda helt utan kostnad i ABB Arena. Stort!

Nu laddar vi om...







21 september 2014

Jämmerdalen...

- Vad tycker du om vårt spel?


Så har det gått några dagar sedan förlusten borta mot Almtuna i Uppsala. Det blev ingen positiv uppföljning efter segern hemma mot Asplöven. Det blev snarare dess motsats. Insatsen mot Almtuna kan kanske beskrivas lite olika men i huvudsak var den inte tillräcklig. Sanningen är att vi mest fick försvara oss. I dryga tre perioder. Nu är inte detta något nytt då det gäller mitt lag. De senaste säsongerna har laget till allra största del byggt sin sportsliga framgång på ett genuint och stabilt försvar. Med andra ord är det inte alls av ondo att kunna försvara sig. Många hävdar bestämt att alla bra lag byggs upp av en bra defensiv. Offensivt kommer det alltid erbjudas chanser. Det gäller bara att ha tålamod.

Denna säsong är dock inte som andra säsonger, tydligen. Till denna säsong sviktar det som varit vår största styrka de senaste säsongerna. Ja, just det, defensiven. Hur ska man annars tolka att vi på fyra matcher redan släppt in elva(11) mål bakåt. Visserligen finns det andra lag som varit än sämre i sin defensiv med det är en klen tröst. Nu kanske någon hävdar att elva insläppta inte är så farligt! Nä, det kanske det inte är, men, om vi under samma tid endast lyckas göra fem(5) mål framåt går inte ekvationen ihop, alls.

Det blir därmed lite hönan eller ägget, över det hela. Är problemet defensiven(insläppta mål) eller offensiven(för lite mål gjorda)? Jag trodde i min oerhörda enfald att årets spelartrupp skulle borga för en mer offensiv ishockey(mer mål framåt). Detta kanske på bekostnad av ett helt vattentätt försvar. Jag såg framför mig att vi denna säsong skulle vinna matcher med 5-3 istället för tidigare säsongers 2-1 vinster. Man kan alltså släppa till fler mål bakåt så länge man alltid gör fler framåt, typ. Då går ekvationen ihop i alla fall.

Som sagt. Vad är problemet? Har vi en undermålig backbesättning som inte klarar av att stå emot? På den frågan vill jag svara "nej". Vi har inte en så dåliga backar att jag kan peka ut dessa som orsaken till vår knappa inledning av seriespelet. 

Har vi för dåliga forwards för att skapa ett bra offensivt spel? Svaret även på den frågan blir naturligtvis "nej"! I laget finns tillräckligt med potential för att spela offensivt mot vilket annat lag som helst i denna serie.

I matchen mot Almtuna grämde jag mig över att laget, spelarna, inte kunde bestämma sig. Jag fick känslan av att det rådde en viss disharmoni i spelplanen. Vi valde(!) att inte checka högt. Vi valde att ställa upp i mittzon. Vi gav Almtuna möjlighet att väldigt bekvämt sätta upp sitt spel, via sina backar, med hög fart. Vi lät Almtunas forwards komma med fart genom mittzon. Vi tillät Almtunas forwards komma med hög fart mot våra backar. Vi tillät det mesta, helt enkelt. Vi fick inte stopp på Almtunas enkla raka spel från back till forward. Vi fick inte stopp på Almtunas enkla raka spela mot vårt eget mål. Som jag upplevde det var det vår egen obefintliga fart som gav Almtuna oceaner av is att åka på, och som de åkte! 
- Det ska fan spela back när motståndarna hela tiden får komma med högsta fart över egen blålinje!


Då ställer man sig naturligtvis frågan: - Varför kunde inte vi möta Almtunas fart med egen fart

Nu är detta min egen subjektiva bedömning och andra må tycka annorlunda. Men jag var besviken över vår "matchplan". Besviken över att vi under de två första perioderna inte hittade ett sätt att få stopp på Almtunas fart och därmed frejdiga spel. Faktum är att det var först under tredje periodens sista del som vi själva började använda denna fart till att sätta lite tryck framåt. Å andra sidan hade då Almtuna börjat backa av och spela på resultatet. 

Efter att ha bevittnat våra första fyra matcher har jag själv väldigt svårt att analysera vårt spel. Vår spelplan. Vårt grundspel. Ärligt talat vet jag varken in eller ut. Vad är lagets "gameplan"? Ska vi vara "jobbiga att möta" genom stenhård skridskoåkning a lá Mats Waltin, ska vi vara grymt täta och "äckligt disciplinerade" a la Fagervall, eller ska vi vara ett lag som med eget spel går ut och för matcher oavsett motstånd? Om svar anhålles...


Almtuna vann mot oss med 2-0 och deras seger var både ohotad och odiskutabel. Att förlora matcher tillhör spelets regler. Det kan jag som supporter ta, även om det alltid svider. Vad jag däremot har svårare med, som supporter, är när jag inte ser de förväntade linjerna i spelet. Spelar vi vårt spel, gör vårt bästa, men ändå förlorar, då finns intet att klaga på. Då har vi för dagen mött en starkare motståndare. Förlorar vi däremot våra matcher och jag upplever att vi inte på långa vägar får ut den potential som finns i spelartruppen, då känns det kymigare..


Den stora frågan jag ställer mig just nu, här och nu, blir därför: - Varför får vi inte ut mer av vår potential?

Bloggen vill inte på något sätt måla fan på väggen men det vore trevligt med en rejäl uppryckning, på alla plan, för laget. Det har bara gått fyra omgångar och det finns ännu gott om tid att reparera denna veka start på seriespelet. Som vanligt anser jag det helt meningslöst att försöka skuldbelägga enskilda spelare. Det är laget, kollektivet, som delar på ansvaret. I det kollektivet räknas självklart in våra tre tränare. 

Att ropa på förstärkningar eller att någon ska "avgå" är inte den lösning som ligger närmast till hands. Det är mycket enklare om alla spelare börjar göra det jag vet att de kan. Då vore mycket vunnet:)


Lite statistik Västerås:
Skotteffektivitet: Rank 14 (av 14 lag)
Räddningsprocent: Rank 7  (av 14 lag)
Skytteligan: Ingen spelare i topp 25!
Powerplay: Rank 11  (av 14 lag)
Boxplay: Rank 10  (av 14 lag)
Tekningar: Rank 10  (av 14 lag)
- Just nu är det inte så konstigt att vi har den placering i tabellen som vi har!



På återseende...



















18 september 2014

Västerås - Asplöven 2-1

Mitt intryck av matchen mot Asplöven var att spelarna i laget verkligen ville något. Att vilja är dock inte alltid detsamma som att kunna. Jag dristar mig därför till att påstå att viljan var större än kunnandet under perioder av matchen. När vi dessutom mötte en motståndare som kom med två segrar i bagaget, och därmed ett gott självförtroende, blev inte uppgiften lättare. Asplöven visade redan från start att de inte tänkte stå med mössan i hand och be om lov. De tog helt enkelt för sig ordentligt och var, i stora stycken, minst lika bra som vi själva. Stundtals hade vi rejäla problem att freda oss mot puckskickliga och åkstarka motståndare.

Men så var det detta med viljan. Alla ville göra sitt på isen. Alla ville bidra. Alla ville ta matchen till seger.  Kort sagt tycker jag att laget som helhet gjorde en stabil insats utan att för den skull glänsa eller briljera rent spelmässigt. 

- Självklart måste jag lyfta fram en spelare trots allt. Unge Kristians Rubins som spelade som om han inte visste hur svårt det borde vara, bara sexton år fyllda. Det som imponerade mest på mig var hans lugn med puck och klubba. Sökte, och hittade, ständigt fram med passningar till medspelare. Tog även för sig rejält i närkampsspelet. Visade dessutom prov på eminent skridskoåkning. 

Jonas Fransson, som fram till denna match haft det lite motigt, gjorde en stabilare insats. Släpper man bara in ett mål så måste man få med beröm godkänt. Detta trots att målet, eller målskottet, inte såg helt otagbart ut från läktarplats. Jag väljer dock att hylla Fransson för alla de puckar han motade!

Conny Strömberg fick äntligen lön för sitt slit. Ja, faktiskt tycker jag så. Conny sliter mer på isen än vad många vill tro. Till och med hans hemjobb tangerar gränsen för det som måste till, i varje byte. När han dessutom, i match efter match, fortsätter leverera fina mackor till sina medspelare så kommer utdelningen att bli mångdubblad framledes. I matchen mot Asplöven hittade han Williams som direktsköt fram till 2-1. Elegant och briljant. 

Jeremy Williams, förresten, som nu fick komma till avslut på rätt sätt. Första målet, 1-0, på fint förarbete av Nick Angell som serverade pucken mitt i slottet. Bara att hänga dit den för Williams. Mer sånt, tack!

När det gäller backspelet skulle jag vilja lyfta fram en spelare till, faktiskt! Nämligen Pär Helmersson. Visst, han är ingen tekniker som briljerar på isen, men ack så nyttig han är i defensiven. Urstark som få håller han undan och rensar bort. Städar rent. En back som var lite olycklig denna gång var den annars så stabile Johan Jonsson som tummade på marginalerna. Ett uppspel från hans klubba fastnade i egen zon och Asplöven kunde vinna puck, sätta press, och kvittera till 1-1. Å andra sidan täckte samme Jonsson bort ett farligt skott i slutminuten när Asplöven gick för kvittering. Man kan därmed låta udda vara jämt.

För övrigt låter jag mig gärna imponeras av Linus Svedlunds arbete på isen. Fjärdeformationen, där Linus spelade, gjorde många fina byten. Både offensivt och defensivt. Linus överraskar på mig, så enkelt är det. På ett positivt sätt, må jag tillägga!

Nu blev segern väldigt knapp men ack så värdefull. Asplöven var ett betydligt skickligare lag än det Vita Hästen som vi förlorade mot i premiären. Det är utifrån det jag bedömer vårt lags insats. Asplöven rymde många duktiga spelare som ständigt var ett hot offensivt. Duktiga skridskoåkare, bra passningsspelare, och fyndiga i sitt offensiva spel. Det var med andra ord ett bra ishockeylag vi vann mot under tisdagskvällen. 


Nu väntar jag på att det ska lossna rejält i matchen mot Almtuna. Att spelarna vågar spela ut. Förhoppningsvis är anspänningen som fanns inför matchen mot Asplöven nu förbytt i en skön känsla av tillförsikt. Det kan räcka långt. 




-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Utmaningen:
- Bloggen slänger in 300:- per mål som Mathias Bromé lyckas peta in. Därutöver 100:- per assist. Dock gäller detta endast om Västerås vinner matchen! Fiffigt, eller hur?

I den förra utmaningen, matchen mot Asplöven, missade Herr Bromé ett fint läge på pass från C Strömberg. 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------





Nu kör vi över Almtuna och hänger på tåget!


16 september 2014

Asplöven hemma...

Nu suktar vi efter seger. Allt annat är av intet värde. Publiken kräver hårda nypor och välplacerade skott. Rejält backspel och en målvakt på topp. Ett powerplay som får oss att rysa i kropp och själ av välbehag. Mer än så krävs icke. Trots allt är vi supportrar humanister. Eller realister. Det räcker bra med en seger på tre-fyra-fem mål. Med detta kan vi låta oss nöja för denna gång...

Är denna önskan från en gammal supporter ohemul och otänkbar eller med relativt enkla medel genomförbar? Det är det som är frågan. Med flyt i starten, något enkelt avslut som slinker in, finns det utrymme för en förlösande förlossning på det offensiva kontot. Då kan det bli en defilering mot slutsignalen där spelarna får åtnjuta publikens ovationer. 

Om, säger om, det rullar på som i tidigare matcher, så kan skeendet genast ändra karaktär. Från lustfyllt och lekande till frustrerat och petande. Från fart och glam till skam på torra land, ungefär. Allvarligt talat tror jag vi kommer få det nog så besvärligt att bemästra Asplöven i kvällens match. Det är inte något "brödgäng" som vi möter. Truppen innehåller tillräckligt med kompetens för att kunna snuva oss på alla poäng och inte intresset, insatsen, från hemmalaget är på topp.

------------------------

Utmaningen:
Till den förra matchen hade Bloggen tagit sig ton och dristat sig till en utmaning riktad mot Mathias Bromé och Johan Jonsson. Något som utföll till bägge dessa herrars belåtenhet. (Se här) Det slutade med andra ord i dur för den ena parten. Framför allt gynnade det den insamling som fortfarande pågår. Bloggen fick sätta in utlovade tusen kronor.

Till denna match är Bloggen därför lite mer återhållsam och nöjer sig med att sätta in 100:- per poäng som M Bromé producerar. Så får det bli. Till en annan omgång kommer Bloggen, helt ogenerat, höja insatsen igen.

-----------------------

Självklart ska det spelas, bettas, denna omgång också. Här kommer därför den rad som ska tillföra Bloggen nödvändigt kapital för framtida utmaningar:


------------------------

Hur slutar då matchen? Jag är optimist. Jag tror alltid på seger. Vi vinner och vi vinner med 5-2!








14 september 2014

Södertälje - Västerås 3-1

Torsk - igen!




Nej, det gick inte vägen denna gång heller. Trots en riktigt bra defensiv där SSK inte tilläts komma till många avslut i matchen kunde vi inte hålla emot i långa loppet. Några utvisningar i tredje perioden blev ödesdigra med mål i baken som följd. Själv följde jag matchen via Hockeyallsvenskan(play) men sändingskvaliten var så ruskigt undermålig att det inte gick att avgöra hur "bra" eller "dåligt" vi spelade. Som exempel fanns det ingen bild, överhuvudtaget, de första femton minuterna av första perioden. När väl sändningen kom igång var det ständiga "frysningar" i bilden samt ett hackande och osynkront ljud. Under sådan förutsättningar är det svårt att objektivt bedöma hur bra spelet flöt på isen....

Enligt besökare, som jag pratat med, var matchen som sådan ingen "höjdare". Två lag som hade väldigt svårt att ta sig till avslut. Mycket kamp, riv, och slit. Väldigt lite ordnat spel. Det positiva var, enligt vissa, vårt försvarsspel. Backarna gjorde tydligen en gedigen insats. Värre då med offensiven som ansågs närmast oförklarligt blek denna gång. Till viss del får detta skyllas på att Filander, i sista stund, fick möblera om i kedjorna pga Dustin Johners tillfälliga frånvaro. Marcus Söderqvist fick därför vikariera som center i förstalinan. 

- Sett till puckinnehav, under hela matchen, fördelades detta med 55% / 45% till SSK:s fördel. I den sista perioden var puckinnehavet helt jämt, 50/50, men ändå var det SSK som krutade in tre mål och vi endast ett. Två av målen dock i numerärt överläge. 

- Sebastian Idoffs räddningsprocent hamnade på 95:83% medan Jonas Fransson stannade på 80%!

- Södertälje fick iväg femton skott under matchen medan Västerås sköt 24. 

- Jonas Fransson ligger just på på femtonde(!) plats i målvaktsligan med en räddningsprocent på 81,58%. Leder denna liga gör Moras Dan Bakala med 98,53%.

Vad kan man utläsa av ovan nämnda statistik? Jo, att bra målvaktsspel alltid är en räddningsplanka om inget annat fungerar. SSK:s Janne Karlsson var inte nöjd över spelet men däremot med vinsten. Hans lag lyckades bara skicka iväg femton skott mot mål men tre gick in. Det får man anse vara verkligt god utdelning. Jag hoppas verkligen att Jonas Fransson kommer tillbaka stort i målet nästa gång han får chansen. 

- Tro nu inte att jag vill lasta Fransson för våra förluster. Så enkelt är det inte. Men med en mer normal räddningsprocent för vår/a målvakt/er ökar chanserna att vinna framledes radikalt.

Det ironiska är att vi nu, på två matcher, spelat anständigt bra defensivt men trots detta släppt in åtta(8) mål! Merparten av dessa mål backskott som slunkit in, över, och bredvid den annars utmärkte Jonas Fransson. Är det våra forwards som inte gör jobbet? Hinner de inte ut i skottlinjen och täcka bort skott? Är det omställningen till de större zonerna som spökar? Jag vet inte, men, huvudsaken är att vår tränartrojka och spelarna vet...

Jag kan tänka mig att vår unge tränare Martin Filander nu behöver allt stöd han kan få. Ett förväntat topplag som öppnar upp med två raka förluster är ett lovligt byte för alla och envar. Martin är den som kommer att få stå i första ledet och möta press, radio, och TV. Trots att han är en rookie så kommer kravbilden vara tuff framledes. Skapa ett vinnande lag, något annat finns inte...

Själv försöker jag att inte hetsa upp mig allt för mycket över inledningen av seriespelet. Visst suger det, och suger ordentligt, att vi står på noll poäng. Det ska erkännas. Samtidigt gäller det att försöka vara objektiv och se på det hela med en hyfsat sansad blick. Vi gör absolut inte allt fel, men, vi gör inte tillräckligt mycket rätt - just nu...




------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Utmaningen SSK - Västerås

Alternativ ett: 
- Om Mathias Bromé gör minst ett mål i matchen samtidigt som Johan Jonsson får minst en assistpoäng så skickar jag in 1000:- till insamlingen!

Alternativ två: 
- För varje mål Mathias Bromé smäller in sätter jag in 300:- till insamlingen!

Endast ett alternativ kan komma på fråga, självklart

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Den observanta noterade säkert att Johan Jonsson gjorde det jag inte trodde var möjligt. Han stod för en passningspoäng när Mathias Bromé reducerade till 1-3 i spel sex mot fyra i slutet av matchen.

58:26
3-1 (PP1) VIK 86. Bromé, Mathias
26. Larsson, Hampus
20. Jonsson, Johan

Detta innebar att Bloggen fick krypa till korset, erkänna sig besegrad, och pynta in 1000:- till insamlingen.














13 september 2014

Betta #140913

Dags igen för Bloggen att stoltsera med sin oduglighet i bettande. Denna gång går jag lös på tre matcher. Enkelt, känns det som..



Sätter mina pengar på tre bortasegrar. Hur svårt kan det vara? 


Inför SSK!

Då - men inte nu...


Jaha, då sitter man här, igen. Funderar och oroar sig en aning. Match borta mot Södertälje och chans till snabb revansch. SSK lyckades vända förlust till seger( i sudden) borta mot AIK senast. Därmed stärka i både kropp och knopp. Själva tappade vi både konceptet, ansiktet och spelet mot Hästen hemma. Vi hade Hästen i båset men kunde inte stänga till båsdörren. Vid ställningen 2-2 var jag övertygad om att vi skulle orka peta in en trissa till, minst, och avgå med seger. Så blev det icke. 

Detta är dock historia. Nu pratar vi framtid. En framtid som om endast ett dygn åter är historia. Det växlar fort nu. Förhoppningar som väcks inför match och som grusas under match. Oavsett hur det går i eftermiddagens match gäller det för tränarna, och laget, att arbeta vidare på alla små detaljer. Göra allt lite bättre, match efter match. Det är så framgång byggs, inbillar jag mig. Genom att aldrig varit riktigt nöjda så strävar man ständigt mot en ny, och högre, nivå. Även då man inkasserar en förlust finns det saker som man gjort bra. Det är lätt att glömma. Vi får heller aldrig glömma att vi ständigt möter en motståndare som strävar mot samma målbild som oss själva. Att vinna...


Vad ska man då har för förväntningar inför dagens match? 
- Jag förväntar mig att vi får bättre ordning på vårt powerplay. Senast kunde Hästen ganska enkelt eliminera vårt pp bara genom att närmast stå still i sin box och flaxa med klubborna. Vi lyckades inte få dem att tappa positionerna det minsta. Då är det svårt att hitta bra avslutslägen.

- Målvaktsspelet. Nu har Jonas Fransson gjort "sin sämsta mach" för säsongen. Skönt. Då vet jag att han i fortsättningen kommer ta alla puckar som han förväntas ta. 


Ja, det var nog det hela. Får vi ordning på pp och målvaktsspelet så har vi mycket goda chanser att ta alla tre poäng mot SSK. 



Utmaningen:
Den senaste utmaningen utföll till bloggens fördel. Mathias Bromé missade ett friläge och gick därmed miste om 300 kronor till insamlingen. Nesligt. Idag, då vi lirar mot SSK, tänker jag klura till det lite extra med denna utmaning. Jag kommer nämligen inkludera en spelare till: Johan Jonsson. Misstänker starkt att han gärna vill vinna mot sin gamla klubb. Utmaningen från bloggen får därmed detta utseende denna gång:

Alternativ ett: 
- Om Mathias Bromé gör minst ett mål i matchen samtidigt som Johan Jonsson får minst en assistpoäng så skickar jag in 1000:- till insamlingen!

Alternativ två: 
- För varje mål Mathias Bromé smäller in sätter jag in 300:- till insamlingen!

Endast ett alternativ kan komma på fråga, självklart!



Uppställning till matchen enligt VLT

Målvakt: Jonas Fransson (Jonatan Bjurö)
Förstafemman: 
Nick Angell, Hampus Larsson, Conny Strömberg, Dustin Johner, Jeremy Williams.
Andrafemman: 
Johan Jonsson, Jonas Emmerdahl, Mathias Bromé, Evan McGrath, Matt Fornataro.
Tredjefemman: 
Per Helmersson, Marcus Söderkvist, Fredrik Johansson, Mikael Frycklund, Brock Montpetit.
Fjärdekedjan:
Linus Svedlund, Christopher Mastomäki, Robert Lantosi.

Sjundeback: Kristians Rubins. Läs även detta!



Så får det bli!




12 september 2014

Västerås - Vita Hästen 2-5

Så blev det inte riktigt som man tänkt sig i premiären mot Vita Hästen. De farhågor om lagets inkompetens som dryftats innan match besannades till viss del. Enkelt uttryckt hade vi förbaskat svårt att göra mål. Däremot var vi duktigare på att släppa in puckar i egen kasse. Lite som det sett ut under försäsongen. Hur ska man då försöka utvärdera gårdagens förlust. Inte helt lätt. Rent av ganska svårt. 

Sett till spelet på isen, puckinnehavet, skott på mål, chanser som skapades, skulle vi naturligtvis ha vunnit denna match. Men nu är inte lagidrott alltid så logiskt. Ibland går det inte som man vill. För ville, det ville man. Upplevde inte att någon formation, eller spelare, maskade med det arbete som förväntades. 

Efter en förlust är det alltid bekvämt att kunna lyfta fram en eller annan drummel till spelare som ställt till det för laget i övrigt. En syndabock, helt enkelt. Det är rätt populärt och praktiskt. Då slipper man analysera djupare. I gårdagens match har i alla fall jag svårt att hitta någon spelare som uppfyller epitetet "syndabock".

Ser man till vårt försvarsspel så fungerade det rätt klanderfritt i spelet fem mot fem. Väldigt få misstag som jag kunde se. Våra backar var oftast först in i situationerna och kunde relativt enkelt avvärja Hästens ambitioner att skapa farligheter i vår zon. Även forwards hemjobb höll en bra nivå. Så det var inte där det felade, defensivt. Ingen försvarskollaps med andra ord.

Offensivt visade laget, speciellt under andra perioden, upp en helt nu dimension i det offensiva spelet. Förra säsongen vande vi oss vid väldigt korta anfall och ständiga spelvändningar mot eget mål. Vi hade aldrig riktigt förmågan att bita oss fast och sätta upp riktigt tryck mot motståndarkassen. Oftast var det vi själva som stod under tryck i egen zon, om jag ska vara ärlig. Genom att erövra puck i egen zon och skapa snabba spelvändningar vann vi många matcher och poäng förra säsongen.

I gårdagens match visade laget, som sagt, helt andra intentioner. Hästen hamnade ständigt under hårt tryck i egen zon och fick roa sig med att försöka baxa ut trissan ur zon och åka och byta. Något som de gjorde väldigt bra. Deras spelplan var lika enkel som funktionell. De backade hem, ställde upp, och vänta på lite puckdräll från vår sida. Då högg de. Och lyckades förträffligt.

Hästens 1-0 av Daniel Åshberg var ett typexempel på detta. Ett litet slarvigt nedlägg stoppades upp och blev till en perfekt spelvändning för Hästen som därmed stänkte in första målet i matchen. Lite ironi att de gjorde som vi gjorde - förra säsongen. 

När vi trodde att en kvittering hängde i luften lyckades Evan McGrath dra på sig en utvisning: Goaltender interference! En något märkligt situation där domaren bedömde att McGrath varit allt för närgången. Självklart passade Hästen på att singla in en puck från blå som gav 2-0. Inget märkvärdigt pp men ett skott som letade sig in. Svårare behöver det inte vara.


Andra perioden var inte speciellt gammal då Mikael Fryklund, med visst bravur, lirkade sig fram till ett läge och hängde reduceringen till 1-2. Stort jubel i ABB Arena och en vändning av matchen vädrades av besökarna på plats. Åtminstone av merparten som höll på hemmalaget. Resterande tid av denna period spenderas till allra största delen i Hästens försvarszon. Puckinnehavet slutade med 68% i Gulsvart favör. Skotten vanns med 16-4.


Tredje perioden började på bästa sätt för oss genom att Hästen klantade till det med för många spelare på isen. Dock fick vi inte ordning på varken puck, klubbor, armar eller ben. Man kan kort säga att det var ett genomsnittligt uselt pp. Belöningen kom dock några minuter senare då Broc Montpetit förtjänstfullt höll sig framme och styrde in ett backskott till 2-2. Minuten senare drog Hästen på sig en utvisning och denna gång fick vi ordentligt tryck mot Axel Brage i Hästenmålet. Jag räknade till tre lägen där jag trodde pucken skulle hitta in i maskorna. Men, icke. Ett ben, en tåspets, ett klubbskaft, var ständigt i vägen. 

Som lök på laxen drog vi på oss en utvisning i ivern att återvinna puck i anfallszon. Självklart ställde Hästen upp och gjorde mål i pp. Ett pp som inte på något sätt imponerade spelmässigt. Sanningen är att Hästen hade fasligt svårt att etablera tryck. Men, när det återstod endast någon sekund av utvisningen fick man upp pucken till en back, Riley Armstrong, som "blundade och sköt". Puckuslingen smet försmädligt in under armen(!) på en lite olycklig Jonas Fransson. 2-3 på tavlan och mörkret lägrade sig i alla supportrars sinnen. 

Vi bjöds en chans att komma tillbaka då Marcus Eriksson i Hästen drog på sig en tvåa för hooking. Dock fick vi aldrig riktigt ordning på vårt pp - denna gång heller - och chansen försvann som en avlöning i december. Istället kunde Hästen minuten efter, för första gången i matchen, etablera lite tryck i vår zon i spelet fem mot fem. Och, se på fan, puck upp till back, och 2-4! Ett segerrecept för Hästen i denna match. Denna gång var det Viktor Amnér som blundade och sköt. Självklart skulle Hästen även erbjudas möjligheten att hänga ännu en kasse. Utan målvakt i buren kom 2-5 och ridån, som sedan länge gått ned, fullständigt rasade ned i skallen på oss supportrar. Vilket mörker!



Summering:
Hur ska man då försöka summera vår insats? Tja, rätt bra, om jag får säga det själv! Detta kan låta aningen märkligt efter att vi förnedrats(!) av en nykomling på hemmais. Men, jag vidhåller detta. Må jag vara naiv, enögd, och inskränkt, men vi spelade stundtals riktigt bra - ishockey! Problemet var att vi inte kunde förvalta våra chanser. Då blir det inte så bra, ser ni. 

Mathias Bromé som spelade tillsammans med Matt Fornataro och Evan McGrath gjorde i mina ögon kanske den bästa insatsen hittills i A-laget. Hade han fått sätta sitt friläge i andra perioden kunde matchen fått en helt annan utgång.

Fjärdelinan med Linus Svedlund, Christoper Mastomäki och Robert Lantosi överraskade med bra tryck i åkning och skapade flera chanser offensivt. Här har vi en fjärdelina som skiljer sig avsevärt mot tidigare säsonger. Unga, äregiriga, spelare som bara kör. Perfekt, banne mig.

Alla backar, inklusive Per Helmersson, gjorde en i det närmaste felfri insats defensivt. Målen tillkom inte efter slarv i egen zon eller pga att backar inte fick undan returer eller spelare framför mål. Puckarna gick, som sagt, rakt igenom på ett närmast obehagligt sätt.

Ska jag klanka på något, eller någon, så får det bli på vår förstaformation. Den hade problem med det mesta. De hade väldigt svårt att få fäste i anfallszon, stod för onödigt puckdräll, och fick ofta spelvändningar mot sig. Conny Strömberg hann med att lägga fram åtminstone två fina mackor till sina kedjekamrater, men var i övrigt aningen anonym. Åtminstone i spelet fem mot fem. Får vi fart på denna formation, då jäklar i min låda..

En annan sak jag, med visst fog, kan ondgöra mig över är vårt powerplay i matchen. Där kan jag, och alla andra supportrar, kräva mer, mycket mer.

Sist, men inte minst, så vore det tillfredsställande om spelarna fortsättningsvis vågar skjuta lite oftare!

Så hur avslutar jag då detta inlägg på ett hedervärt sätt? 
- Vi gjorde  i stora delar en helt ok insats. 
- Vi brast i powerplay och var inte på tårna i boxplay. 
- Vi höll i, och höll i, när vi kunde skickat trissan mot mål.
- Fransson var inte så tät som han brukar vara!

Hästen då? Tja, svårt att bedöma efter endast en match men de höll sig skickligt till sin spelplan. Backade av, backade hem, ställde upp, och spelade ekonomiskt. De vägrade forechecka(för att undvika att tappa spelare) och de undvek att överbelasta i egen zon(riskera att tappa markering). De spelade helt enkelt smart och efter sina förutsättningar. Dessutom hade de en målvakt, Axel Brage, som för dagen hade det flyt som behövdes. Offensivt fick de bara visa upp sig glimtvis men i laget ryms det flera puckskickliga spelare. Något de visade i slutet av tredje perioden då de spelade sig fram till 4-2. Hästen kommer säkerligen ge många lag en match i årets allsvenska. Frågan är bara hur långt det bär, Hur många omgångar de orkar ligga på maxprestation. För så blir det. Hästen måste sannolikt prestera på max i varje omgång för att ha minsta chans att hävda sig. 

Tack för mig, och nu krossar vi SSK!



11 september 2014

Inför premiären #3



Nu är det inte många timmar kvar. Vita Hästen kommer på besök. Tankar inför matchen? Förväntningar? I sanning är jag ganska tom på det mesta just nu. Försäsongen är avklarad och den sa varken bä eller bu. Några spelare stack ut, andra inte. Av erfarenhet vet jag att många spelare skruvar upp sig de sista procenten när det väl börjar räknas poäng. Det är först efter kvällens match som man, kanske, kan börja reflektera lite över lagets verkliga slagstyrka. 

Något jag önskar se är en heltänd Jonas Fransson som håller oss kvar när vi går bort oss i egen zon(det kommer hända), en Jeremy Williams som hittar tajmingen i sitt skott, en Matt Fornataro som ger intryck av att orka hur mycket som helst. En Conny Strömberg som det frustar spelglädje kring vore inte heller fel. Som vanligt är det några spelare som man förväntar sig lite mer av, som ska visa vägen, pinka revir, staka ut stigen, sätta agendan. Sedan ska resten följa efter, i samlad trupp, genom att verkställa och avsluta. Ingen kedja är starkare än dess svagaste länk, är allmänt känt. Det räcker inte att en handfull spelare levererar. Alla måste upp på hästen(!), vara med i matchen, vilja kämpa in i kaklet. Floskler, floskler men ack så sanningsenligt.

Ska jag vara helt ärlig vill jag se alla spelare spritta och dansa fram över isen med pondus och ackuratess. Det ska inte läggas fingrar emellan, tas några fångar, eller viftas med handväskor i närkamper. Pang på rödbetan och in med näsan i smeten. Floskler, floskler, men ack så viktigt!


Det vore heller inte helt fel om vi redan från denna match får en närmast Gudomlig utdelning i spelet fem mot fyra. En spelform som stundtals var rätt miserabel förra säsongen. Men nu har vi Conny och allt kommer bli bättre. 

Det mumlas i leden om att våra backar inte ska räcka till. Trams säger jag och sticker ut både haka och näsa. Klart de gör. Det är inte många, om ens något, lag i allsvenskan som kan stoltsera med tre kompletta backpar. Vi har minst lika bra backar som något annat lag, och hör sedan.


Utmaningen:
För övrigt kommer bloggen sponsra en spelare i laget denna match. För varje passningspoäng han lyckas roffa åt sig sätter Bloggen in hundra pix till insamlingen. Skulle spelaren ifråga dessutom pilla in ett mål så är detta värt tre hundringar! Med andra ord: Varje mål 300:- , varje assist 100:-. Vem spelaren är? Mathias Bromé så klart. Unge Herr Bromé påstår att detta kommer bli dyrt för Bloggen men jag sitter säkert. Kommer inte kosta mig många kronor, eller?

- Om det finns någon annan supporter som vill hänga på så är det bara att höra av sig i kommentatorsfältet. Jag förklarar gärna hur detta ska gå till. 



Hur går det då i matchen? Vi kommer troligen inte dominera men vinst blir det. Efter visst besvär kommer segersiffrorna stanna vid 5-3. Räcker bra det.










10 september 2014

Inför premiären #2

Hästen kommer på besök...



Bloggen sover inte. Än är natten ung. Hinner därför med viss möda, men med stor elegans, få ut ännu ett inlägg inför morgondagens premiärmatch. Temat är detsamma. Inbjuden supporter från motståndarlaget får breda ut sig på bloggen. Denna gång är det en supporter/person som troligen figurerat tidigare på Bloggen.  Personen ifråga driver bloggen Afterice.se. Vill man följa honom på Twitter så gör man det här: @AfterIce_ 

Nu raskt till frågor och svar...

Du driver en egen blogg med fokus på Vita Hästen, varför?
- När jag startade bloggen i september 2011 fanns det inte riktigt någon annan blogg som la ett stort fokus på laget, med dagliga uppdateringar. Då jag tycker om att skriva och följa Vita Hästen, tog jag tag i det och startade upp Afterice. 

Hur många säsonger har du trott att "nu går vi upp" innan det verkligen inträffade?
- Det är klart det har funnits säsonger man trott på laget, men nu senast trodde jag riktigt mycket på att man skulle fixa det. Dels på grund av att man ställde upp med ett bra lag. Två-tre säsonger i rad har jag i alla fall trott att chansen för avancemang har funnits.

Vad säger du om den tränaraffär som inträffade i klubben i samband med avancemanget?
- Jag har inget emot Per Hånberg, bra tränare och mycket trevlig person. Men ibland behövs förändringar. Om detta blir en förändring till det bättre är jag dock tveksam på, det får tiden visa. Lättare att ge ett mer korrekt uttalande när det gått en bit in på serien. Men oavsett, så är det svårt att leda en nykomling i HockeyAllsvenskan.

Finns det spelare som ni tappat till denna säsong som du gärna sett spela kvar i klubben?
- Det är klart. Bra spelare lockas till bättre klubbar och så har det också blivit i Vita Hästens fall. Om jag fick välja att ta tillbaka en som lämnat laget skulle jag utan tvekan ta Niklas Lihagen. En stor ledare och fortfarande en bra spelare. Sedan skulle jag inte ha något emot att se både Maksim Matushkin och Eric Norin i Vita Hästen. Men jag förstår deras val av ny klubb.

Ge mig namnen på tre spelare som kommer bli särskilt betydelsefulla under säsongen. 
- Marcus Eriksson. Pålitlig poänggörare som fortfarande har höga förväntningar på sig. Viktor Amnér. Back som är plockad från Troja-Ljungby. Har sett bra ut på försäsongen och kommer bli mycket betydelsefull. Målvakt Axel Brage. Kan få sitt stora genombrott. Förvånad om inte han blir Vita Hästens förstaval. 

Vad anser du själv om truppen, kommer den räcka till, är den tillräckligt bred för att klara en lång säsong med skador?
- Kommer det en skada eller två så ska man absolut fixa det, i och med att man lånat in ett gäng spelare. Sen om man räcker till återstår att se. Jag har själv tippat laget sist med anledning av att man är nykomlingar.

Vad har du för förväntningar på laget, rent spelmässigt?
- Jag hoppas man kan bjuda på en underhållande ishockey. Men jag förväntar mig väl kanske inte det. Man har kanske inte det materialet fullt ut. Så i det stora hela har jag inte några speciella förväntningar där.

Vad kan vara en rimligt placering för Hästen att sikta in sig på?
- Man ska vara nöjda om man slipper kvala sig kvar. Man är nykomling som sagt. Mycket är nytt för många och det kommer självklart bli 52 tuffa omgångar.

Törs du tippa matchen?
- Västerås vinner med 4-2.

Bloggen tackar för svaren och önskar självklart Hästen välkomna till att få stryk...


Nyhet!
Inom kort kommer Bloggen presenterar en nyhet för denna säsong. I lönndom har det "förhandlats" med en spelare i laget som kommer utsättas för Bloggen på ett alldeles speciellt sätt. Sent under kvällen enades vi om formerna för detta, i många stycken, märkliga samarbete. Men, mer om detta i något av de kommande inläggen...






Betta #140911

Kan ju inte ge upp epitetet "Sveriges sämsta tippare", I samarbete med BestBet fortsätter jag denna säsong på den inslagna vägen. Har slängt ihop ett spel som i vanlig ordning kommer spricka vid första nedsläpp- typ!



Mina tankar:

AIK - SSK
- AIK kommer lida av hemmaångest, kramp, och prestationsiver. En olycklig symbios. Tränare Gradins fatala olycka där han lyckades bli överkörd av sin egen åkgräsklippare spökar mentalt i truppen. SSK - däremot, kommer fullpumpade med självförtroende efter vinsten mot Västerås i sista träningsmatchen. En vinst man fuskade sig till genom att helt enkelt avslutade matchen  förtid. Brandlarmsövning, sa man. FUSK, säger jag!

Bofors - Asplöven
- Bofors har vunnit en av åtta träningsmatcher men allt är planerat, in i minsta detalj. Det är när serien startar man ska vara bra. Det blir överkörning, kross. Asplöven kommer darra fram till jul..

Malmö - Björklöven
- Har snackar vi om att stjäla godis från barn.  David mot Goliat. Reinfeldt mot Åsa-Nisse(!). Malmö kommer defilera hem denna match med skydden på...

Karlskrona - Almtuna
- Almtuna, med fem(!) målvakter i truppen är klart underskattade. Ett lag som skulle kunna spika igen ett fotbollsmål. Bara att KHK spelar med orangea(!) tröjor visar vartåt det barkar. Här blir det uddamålsseger för Uppsalalaget.

Västerås - Vita Hästen
- Kommentarer överflödiga. Hemmakross!


Så här gick det:




Inför premiären #1




Nu är det mindre än ett dygn innan det smäller i ABB Arena. Hemmapremiär mot nykomlingen Vita Hästen. Hallen kommer fyllas av bortasupportrar och stämningen förväntas bli hög. Runt 600 Hästen-supportrar väntas anlända till hallen. Som vanligt försöker Bloggen hitta personer, gärna supportrar, som får hjälpa till att presentera sitt lag. Denna gång är det supportern Martin Lindgren som hittats, och kan följas, under namnet @gummitrissan1

Det finns lite Västeråskoppling till Norrköpingslaget. Vår egen produkt Daniel Rydmark spelade för Hästen säsongen 2004-2005. En säsong han avslutade med att spela kval till Allsvenskan för - Borås! Sedan har vi givetvis Marcus Eriksson som spelade med oss säsongen 2012-2013. En fantastisk skicklig spelare som tyvärr inte fick ut allt sitt kunnande hos oss. I Hästen fortsatte han dock, som vanligt, att producera massor av poäng. Tar med ännu en spelare med anknytning till Västerås som spelade två säsonger under tidigt 90-tal för Hästen - Greger Artursson! Greger spelade aldrig för oss men är faktiskt född i Västerås. Greger minns nog de flesta som framgångsrik back spelandes i Färjestad.



Vad har du för "koppling" till Vita Hästen?
- I grund och botten så är jag en vanlig supporter. Men mitt supporterskap ger sig idag uttryck i att jag jobbar för föreningen. Bland annat så kommenterar jag de webbsända matcherna och skriver artiklar på hemsidan.

Hur många säsonger har du trott att "nu går vi upp" innan det verkligen inträffade?
- Oj! Jag vill nog minnas att jag verkligen har trott på avancemang tre eller fyra gånger. Man är väl lite utav en drömmare..

Finns det spelare som ni tappat till denna säsong som du gärna sett spela kvar i klubben?
- Då hade jag gärna sett att både Viktor Torstensson och Jeff Jakobs hade varit kvar. Det på grund av deras fantastiska personligheter.

Ge mig namn på tre spelare som du tror kommer bli särskilt betydelsefulla under säsongen. 
Självklart måste jag svara Marcus Eriksson, på det sättet som han klev fram i slutet av förra säsongen och visade vilken ledare han är på isen. Sedan så tror jag att Juha Uotila kommer att vara otroligt viktig för laget, liksom Axel Brage.

Finns det någon spelare i truppen som absolut inte får bli skadad?
- Jag vill gärna tro att det finns utrymme för skador på viktiga spelare, men en skada på tex Brage skulle nog vara lite jobbigt.

Anser du att det fattas någon "spelartyp" i truppen just nu?
- Kanske en spelare som Daniel Wessner. Men det är svårt att säga, man vet aldrig vem som kommer att kliva fram och köra "pannbenshockey".

Vad har du för förväntningar på laget, rent spelmässigt?
- Jag tror att det kommer vara ett lag som gnuggar och krigar i alla lägen, blandat med lite finlir när tillfälle ges.

Vad tror du om publiktillströmningen?
- Intresset i Norrköping har ju ökat rejält de sista åren, inte minst under förra säsongen. Jag tror att vi kommer se en markant publikökning i början av serien. Sedan så har vi en otroligt kräsen sportpublik här i staden, så det är inte omöjligt att snittet sjunker en smula under seriens gång. 

Vad kan vara en rimlig placering för Hästen att sikta in sig på?
- Jag tycker att det känns ganska öppet mellan placeringarna 10-14. Så hjärtat säger att det blir en tiondeplats. Nykomlingar kan alltid .överraska

Törs du tippa matchen?
- Ja det gör jag. VIK vinner med 4-3. Då ska man även ha i åtanke att jag är en urusel tippare.


Bloggen tackar för dessa svar och förväntar sig självklart att nykomlingen Hästen får vända hem utan minsta poäng i bagaget...



9 september 2014

Två dagar kvar..

2



Så börjar det verkligen dra ihop sig till säsongspremiär och osäkerheten över lagets slagstyrka är påtaglig vilket tar sig i uttryck på flera sätt. Supportrar som tidigare var väldigt nöjda med truppen börjar visa ett visst vankelmod efter en något darrig försäsong. Det som såg så förbaskat bra och tilltalande ut bara för en månad sedan har hastigt och lustigt ersatts av ett visst mått av misstro. Ropen skallar redan efter förstärkningar både på bredden och tvären för att inte säsongen ska ändas i besvikelse. Man kan lugnt säga att det mesta är som vanligt. Detta är inget unikt som endast vi Västeråsare drabbas av, å nej. Läser man runt på olika forum är tongångarna likartade bland de flesta supportrar. Den tänkbara orsaken till detta beteende kan säkerligen tillskrivas supportrars önskan om att det ska gå bra för det egna laget, helt enkelt. 

När det gäller Gulsvart tycker jag banne mig vi har ett tillräckligt bra lag som det är. Allt snack om att det behövs än den ena och än den andre spelartypen kan underminera vår egen tilltro till spelarnas förmågor. Vi ger dem, på något sätt, underkänt innan de ens hunnit spela sin första match! Det anser jag vara utomordentligt dumt. Personligen anser jag det vara viktigare att vi alla ställer upp och ger laget det bifall och stöd som de behöver. Vi har de spelare vi har och det är de som ska bära laget till sportslig framgång. Kommer det in någon spelare på vägen så tar vi det då.


För övrigt gillade jag Conny Strömbergs sågning av lagkamraterna i Örebro.  Conny påstod i en artikel(Expressen) att anledningen till hans misslyckande var att hans lagkompisar inte hade förmågan att skjuta direktskott på hans delikata framspelningar! Så snackar en lirare som inte är rädd att sticka ut hakan eller bränna broar...


Det har höjts röster om alla mål som laget släppt in under försäsongen. En osäkerhet finns kring både vårt försvars och målvaktsspel. Själv sitter jag lugnt i båten. Glöm inte bort att spelarna försökt anpassa sig till de nya zonerna. Speciellt i försvarsspelet har detta inneburit en ganska stor omställning. Helt klart är att våra backar och forwards inte riktigt hittat balansen i det defensiva arbetet. Ska man fortsätta med den överbelastning som varit så framgångsrik de senaste säsongerna eller krävs det något nytt? Är övertygad om att vår defensiv kommer stadga sig snabbt och därmed får våra målvakter det understöd som behövs för att börja prestera på riktigt bra nivå.


När det gäller tankar, och önskemål, om ytterligare förvärv av spelare till truppen ska vi inte glömma bort en viktig sak - finansiering. Vi är i vissa mått mätt ännu en liten föreningen, ekonomiskt, även om vi gärna vill tro annat. Ett lag som snittade knappt 3000 åskådare trots att man konstant låg i toppen av tabellen(förra säsongen) drar inte in tillräckligt med kosing för att bygga ett slagkraftigt lag - till nästa säsong. Det är den enkla sanningen i dagens kommersiella värld. Vi må vara intresserade av en plats i SHL - men inte på bekostnad av klubbens framtid. Utifrån dessa knappa förutsättningar anser jag att vi har ett riktigt slagkraftigt lag, banne mig....


Från och med detta inlägg, denna kväll, är det nu säsong på riktigt även för denna blogg. Det innebär att intensiteten kommer öka på många sätt. Under morgondagen tänker jag presentera en Vita Hästen-supporter som får berätta om sina tankar inför premiären och säsongen. Bloggen kommer även presentera en högst egen, och i många stycken aktningsvärd, form av sponsring till Gulsvart. En form av sponsring som kan stå Bloggen dyrt, om det vill sig illa. Å andra sidan kommer någon annan att glädjas. Jag har även för avsikt att fortsätta mitt skandalöst usla tippande, i samarbete med BestBet. Om det, mot förmodan, skulle ramla in en eller annan vinst så kommer 50% av dessa pengar oavkortat gå till någon form av sponsring. 

Men, mer om allt kommer i nästa inlägg....