29 november 2013

Tillrättaläggande..


Tankar och funderingar..


Då jag har några som både läser min blogg samt följer mig på #twitter kanske det är bäst att göra ett litet tillrättaläggande. Om man bara läser på det ena, eller andra, stället kanske man får en något splittrad uppfattning om vad jag tycker och tänker. Det är alldeles förträffligt, tycker jag. Som en del i att blogga, snacka, skriva, tycka ingår just att man kan "slänga ur sig" lite vad som helst, när som helst. Det är roligt, intressant, stimulerande och fungerar ofta som incitament till roliga och intressanta diskussioner med supportrar både från egna och andras led.

Jag kommer emellanåt till vissa insikter som jag gärna delger andra. Insikter som inte på något sätt är en fundamental och allenarådande sanning. De ska tas för vad de är. Nämligen insikter, och påståenden, från en person med ungefär samma insikt i tingens ordning som alla andra. Mitt uppsåt är många gånger att väcka till debatt, få andra att reagera och agera, och därmed skapa utrymme får mångas tankar och funderingar.

Som ett exempel har jag kommit till insikt att topplagen i årets hockeyallsvenska inte håller samma klass som förra säsongen. Det gör att skillnaden mellan botten och toppen jämnas ut. Det är helt enkelt inte lätt att vinna mot lagen som ligger i kö bakom oss då det skiljer väldigt lite i kvalitet mellan lagen. Ofta är det dagsform som avgör var poängen ska hamna.

- Se bara på Björklöven som för cirka tio omgångar sedan ansågs närmast avsågade. Nu ligger de på playoffplats och nosar ännu högre upp. Från "bottenlag" till "topplag" på tio omgångar. 

- Titta gärna på Almtuna som syntes cementerade i botten och bara hade att invänta ett negativt kval. Plötsligt har de fått fart på rören och närmar sig nu, hastigt och lustigt, en playoff-plats!

Sedan har vi ett stora mysteriet Södertälje som jag personligen såg som en aspirant till topp tre denna säsong. Är de verkligen avsågade eller kommer även de börja vinna matcher och klättra upp i tabellen?

Förra säsongen hade vi Örebro och Leksand i serien. Två bra lag med bra trupper. Lag som, när det fungerade, var bättre på de flesta punkter än sina konkurrenter. Speciellt Leksand var en väloljad maskin som på "halvfart" kunde vinna de matcher som behövdes. 

I årets serie ser jag inget lag med samma potential som Leksand eller Örebro hade förra säsongen. Med all respekt för KHK och BIK Karlskoga så är deras trupper inte i närheten av samma dignitet. De har flyt, de kör på. det ska man ge dem. Men, jag tror inte för en sekund de har spelarmaterial för att matcha ens de sämsta lagen i SHL.

Nu kommer det fina i dessa mina iakttagelser. Och det är mitt eget lag Västerås. Vi har faktiskt inte spelat mer än hyggligt, eller skapligt, än så länge. Med några få undantag. Matchen hemma mot KHK var vi faktisk riktigt bra i minst sextio minuter. Som vi spelar idag ser jag inte att vi ska kunna hota lag från SHL i en eventuell kvalserie. Men, och det är det som är spännande, om vi får ihop laget, då jävlar kan vi bli farliga. Om, OM, sportchefen lyckas pricka rätt på en eller två centrar som kan leda en första och andraformation, då ställs saker i en annan dager. 

- Det finns, i mina ögon, betydligt mer att få ut av den spelartrupp som vi just nu har. Att vi trots detta ligger på tredje plats i tabellen är inget annat än ett styrkebesked. 

Jag gick tidigt ut och påstod att vi skulle vinna serien i år. Det vidhåller jag. Vi vinner serien. Sedan får Boforsare och Karlskronabor säga vad de vill. Men detta givetvis under förutsättning att sportchefen lyckas hitta de sista, och viktigaste, pusselbitarna. 

Det enda som oroar mig just nu är att det råder någon form av panik i föreningen och man därför inte har tillräckligt med kyla för att locka till sig de rätta spelarna. Trots allt vill jag att laget, grabbarna, ska få möjlighet att växa för var match och genom detta få rätt kostym inför vårsäsongen. Att bli omplacerad, från den ena matchen till den andra, skapar inte harmoni i en trupp. En risk som är uppenbar om det laboreras allt för mycket med spelare in och ut i truppen.

- Mitt råd till sportchefen blir därför att inte hasta med beslutet om vem som ska bli vår slutgiltiga härförare säsongen 2013/14.

Till sist noterar jag att jag ännu en gång slagit vad! Senast slog jag vad med supportrar till SSK om att raka bort mustaschen om de vann mot oss i ABB Arena. Vilket de naturligtvis gjorde! Nu är mustaschen på plats igen. lyckligtvis. Men ikväll slog jag vad med Marcus Ljung, DIF, om att han inte kommer göra mål i matchen mot Asplöven! Om han lyckas måste jag nämligen äta upp min  - soffkudde!





Nu kör vi över Mora!





27 november 2013

Seger, niiiiiceee!




Oskarshamn - Västerås 1-2
Det var inte alldeles självklart att det skulle bli några poäng i dagens match mot IKO på bortaplan. En bra start där Kenneth "Bacon" Bergkvist turligt gjorde 1-0 fick Oskarshamn ur rytmen direkt. Enligt rapporter försökte "Bacon" passa pucken till en framstormande Fredrik Johansson på andra stolpen men passningen träffade försvarande backs skridsko och ställde hemmamålvakten helt! Nåja, ibland har vi den tur som vi inte haft i andra matcher. 

I det stora hela gör vi en stabil förstaperiod där vi stundtals sätter upp ett ganska bra offensivt spel och får visst tryck mot IKO. 

Den andra perioden blir ganska lik den första. Oskarshamn försöker etablera spel i vår zon men vi lägger ut och spelar lite lagom tråkigt. Då och då bjuds vi på möjligheter att utöka målskörden. Den som gör det är än en gång Kenneth "Bacon" Bergkvist som håller sig framme på en retur efter skott av Sam Marklund. Efter 2-0 målet känns vi väldigt stabila i spelet. Vi skapar några otroligt bra chanser där vi kan punktera matchen men Oskarshamns målvakt gör några direkt avgörande räddningar. Håller laget kvar i matchen, typ!

Den sista perioden kommer IKO ut betydligt hårdare och skapar en hel del bra chanser. Nu är det vår målvakt, Jonas Fransson, som får briljera på några svåra lägen. När man tror att IKO mer eller mindre gett upp kommer de plötsligt in i matchen. En ensam Oskarshamnsforward får möjlighet att trampa in i slottet och ta ett skott förbi passiva Gulsvarta backar. Det låter som om pucken träffar en försvarares klubba innan den slinker in mellan benen på en överraskad Jonas Fransson.

Oskarshamn släpper helt på handbromsen efter sin reducering och försöker få till en kvittering. Bra defensivt arbete av hela laget förhindrar dock ännu ett mål i baken. Sista en och en halv minuten spelar vi riktigt bra och ger inte IKO chansen att få spela med tom bur och extra spelare på isen. Vi lånar helt enkelt inte ut pucken! Starkt!

Domarinsatsen då? Tja, som vanligt är det svårt att vara riktigt objektiv. Tycker domaren Niklas Johansson gjorde en godkänd insats med undantag för utvisningen av Tony Romano under senare delen av tredje perioden. En märklig situation i mittzon där pucken studsar upp på sidan av Romano som åker iväg med pucken samtidigt som han försöker få ned den på isen med handen. Domaren väljer där och då, till mångas förvåning, att döma två minuter för felaktigt handstopp! Den utvisningen kunde kostat oss matchen.....

För övrigt undrar jag fortfarande varför spelare(Oskarshamn) måste kasta av sig handskar och slänga sig på isen när de/han får en klubba upp mot ansiktet? Tidigare var detta ett beteende som man kunnat anklaga tjeckiska hockeyspelare för. Det blir rätt komiskt om domaren inte blåser av spelet för utvisning och spelaren ifråga måste åka runt och plocka upp sina kastade pinaler - med skammens rodnad på sina kinder!

Tråkigt att Mattias Brommé inte får in trissan i målet! Idag hade han återigen lägen att göra sitt första mål. Men, det kommer nog i nästa match....

Överlag en stabil match av alla spelare i laget. Få "dumma utvisningar" bidrog till att vi kunde hålla undan denna gång!

Oskarshamn då? Tja, de var ungefär som jag förväntade mig. Ett lag med litet sargat självförtroende som inte riktigt tror på sig själva just nu. Det var först i tredje perioden man började känna igen IKO i spelet. Fram till dess väldigt lojt, försiktigt, och avvaktande. En spelare som jag lade märke till under kvällens match var Andreas Valdix. Trixig med pucken och många fina saker i övrigt. 

Nu siktar vi på att ta tre nya friska mot Mora på fredag...

Här kan du läsa mer om matchen: 

Och här på IKO:s officiella: 

IK Oskarshamn - VIK Västerås HK 1-2 (0-1, 0-1, 1-0)
01.17 0-1 Kenneth Bergqvist (Fredrik Johansson, Andreas Lindh)
25.44 0-2 Kenneth Bergqvist (Sam Marklund, Fredrik Johansson), spel 5 mot 4
54.34 1-2 Lukas Ericsson (Emil Kristensen, Oscar Engsund)
Skott: 30-23 (8-10, 9-8, 13-5)
Utvisningar: IKO 2x2 VIK 6x2
Domare: Niclas Johansson
Publik: 1999


Att röra om i grytan...

Typisk center - ring!



Sitter inte, som många andra, och jublar åt det senaste beskedet. Det att Niklas Johansson värvat ännu en spelare till truppen. Funderar istället över "vad karln håller på med"? Just när jag, och många med mig, tycker sig se att spelet blivit allt bättre, att fler spelare kommit igång, att det infunnit sig någon form av stabilitet, då smäller han till med ännu en spelare in i truppen! Och inte bara det. Om en ska in så måste någon annan ut! Och ska någon ut så måste han - bort! Dessutom ryktas om ännu en spelare innan veckan är slut?

- Är det inte inför säsong man värvar, under försäsong man spelar ihop sig?

Jämför gärna med lag som BIK Karlskoga, Karlskrona eller Björklöven som just nu skördar framgångar på ett kollektiv som tar poäng. En hög lagmoral. Ett sammansvetsat gäng. Inte något av dessa lag innehåller några särskilt utmärkande spelare som ska bära laget. Det är helt enkelt gruppen, grabbarna, tillsammans som gör laget starkt och framgångsrikt. De har getts möjlighet att skapa denna framgång genom tålamod och någon form av uthållighet. Trots perioder av sämre spel har truppen hållits intakt, mer eller mindre. 

Att bygga ett framgångsrikt lag är en hel vetenskap. Det finns många parametrar och variabler att ta hänsyn till. Men en är kanske viktigare än något annat. Tiden. Ett lag, en trupp, ett kollektiv behöver en viss tid innan alla bitar faller på plats. Inom lagsportens värld något som ofta saknas. Tid och tålamod har sällan någon större bärighet. Här gäller istället det korta perspektivet. "En match i taget - perspektivet". Kan låta sunt men innebär egentligen att man inte tänker längre än näsan räcker. Självklart måste en tränare, en lagbyggare, se saker i ett längre tidsperspektiv. Det måste finnas en tydlig målbild och till det någon form av handlingsplan. En beskrivning på hur laget, truppen, kollektivet ska ta sig fram, för att uppfylla målbilden.

Just nu ställer jag frågan hur målbilden ser ut i VIK hockey? Vad är det man vill med sin nuvarande spelartrupp? Eller nuvarande och nuvarande! Då truppen är i ständig förändring kan det vara nog så svårt att ge uttryck för denna frågeställning. Om man vänder på frågeställningen så kan de ständiga förändringarna i truppen ses som en misstroendeyttring. Men i så fall mot vad? Är det sportchefen som är missnöjd med sina värvningar? Är han då missnöjd med sin egen insats? Är det laget som kollektiv som misslyckats? Är de då Fagervall som misslyckats? Men kan han annat än misslyckas med lagbygget om sportchefen misslyckas med sina värvningar? Många frågor blir det...

- Och all denna turbulens i ett lag som faktiskt presterat rätt hygglig denna säsong!

Det är det som jag tycker är lite ironiskt i denna balett. Jag tycker nämligen inte att laget på något sätt misslyckats så här långt i årets seriespel. Vi har en angenäm placering i tabellen och laget tycks ständigt bli lite bättre för var match som spelas. Kort sagt upplever jag att laget är på väg mot något. Något bättre. 

- Jag tycker helt enkelt det har varit, eller är, väldigt mycket turbulens i spelartruppen - helt i onödan!

Det sista man vill uppleva är att vi förvandlas till ett nytt Leksand. Ni minns säkert hur det sett ut där över tid. Enorm spelaromsättning i ett desperat letande efter den felande länken. En metodik Leksand gick ifrån med Tommy Salos inträde som sportchef. Han valde istället, som bekant, att satsa på kontinuitet, lagmoral, en sammansvetsad trupp. Och det har som synes gått rätt bra...

- Jag när en önskan att vi någon gång börjar bygga ett lag, ett kollektiv, som ges möjlighet att utvecklas över en längre tid än en enda kort säsong. Kanske en orimlig begäran i tider då sportsliga resultat måste levereras omgående, gärna igår..

Nu kör vi över Oskarshamn. Tvåsiffrigt om jag får be!






26 november 2013

Lite om våra konkurrenter...

En skyttekung utan understöd - just nu!


Såg dagens match mellan Djurgården och Södertälje. En märklig match. Första perioden åkte SSK omkring och bad om ursäkt för att de fanns. Djurgården kunde ta ledningen med 1-0 och kontrollerade perioden utan att förta sig. SSK såg just då lika tandlösa ut som en hårborste för flintskalliga. De skapade noll och intet. Tittade en hel del på vår gamla poängkung Damien Fleury och förvånades över hans klena spel. Inte ens en antydan till avslut. Han som alltid brukar hitta avslut från både långt och nära, jämt och ständigt. 

Men, precis som i många tidigare matcher på Hovet denna säsong tappade Djurgården både fart, frenesi och spel. Vet inte hur många matcher jag sett DIF denna säsong hemma på Hovet där de plötsligt bara tappar allt! Klara ledningar äts upp och säkra tre poäng försvinner, blåser bort, och kvar blir en - tummetott. Eller en poäng, som bäst! 

Nej, Djurgården verkar inte bli det hot mot oss om en plats till kvalserien som jag trodde i början av serien. De har en bra trupp men något är på tok. Kanske de måste köpa på sig en etablerad förstemålvakt, till att börja med. 

Ja just ja! Södertälje kom ut som ett "nytt lag" i andra perioden och vände till 2-1. Därefter hade inte Djurgården förmågan att komma ifatt. Återigen hade ett bottenlag luggat ett tänkt topplag på poäng i årets allsvenska. Minns att Karlskrona torskade med 0-2 borta mot Almtuna. Vi, däremot, tog två viktiga poäng i bortamötet med Troja. Skillnad det...

Angående Damien Fleury´s poäng och måltorka beror den säkert på att han inte får det understöd han behöver. Finns ingen i laget som kan servera honom några lägen i slottet. Då är det svårt att vara sniper. Pratade lite kort med honom under kvällen på #Twitter och han hotade med att börja göra mål den 2013-12-03. Det är då vi möter SSK på bortaplan, i Axa Sport Center!



För övrigt anser jag att hockeyallsvenskan är sämre än förra säsongen. Sämre ur det perspektivet att det finns inget lag som matchar Örebro och Leksand. Om ni förstår hur jag menar! Jag är rätt övertygad om att Örebro och Leksand hade toppat årets allsvenska med samma trupper de hade förra säsongen.  Med all respekt för Malmö, Karlskrona och BIK Karlskoga så är deras trupper inte i närheten av att vara SHL-mässiga. Det lag av de tre ovan nämnda som jag tycker spelar bäst ishockey är faktiskt Malmö

Den stora frågan är om vi själva kan plocka fram det som behövs för att hänga i racet om en direktplacering. Finns många fina indikationer i laget men än törs man inte ropa hej. Det är ju det där med centrar! Precis som för Damien Fleury i SSK behöver spelare som Jeremy Williams understöd för att riktigt blomma ut. Williams gör mycket bra men jag misstänker att det finns en dimension, en nivå till, att visa upp. Med en skicklig center kan det gå...

Framför oss har vi nu tre tuffa matcher onsdag, fredag, tisdag. Oskarshamn, Mora och SSK. Två lag i den nedre regionen som "vi bara ska slå" på bortaplan och sedan ett lurigt Mora i ABB Arena. Törs man hoppas på tre, sex, eller nio poäng? Tycker vi hugger till med tre raka segrar som en bevis för att vi vill vara med...




23 november 2013

När mörkret blev till ljusan dager...



Det var med viss nyfikenhet jag tog mig till ABB Arena denna kväll. Hur skulle Gulsvart agera denna gång? Vilken kostym var aktuell? Senaste hemma mot KHK kom laget ut starkt, tog tag i taktpinnen, och lät egentligen aldrig motståndarna få utrymme till att hota. I dagens match mot Malmö upprepades scenariot. Gulsvart kom ut tufft, rejält, och satte genast enorm press på Malmö. Det resulterade i tre - baklängesmål! 

0-1 tillkom efter en längre press i Malmös zon. Pucken spelades ut i mittzon där en ensam Henrik Hetta  tog tag i trissan och helt enkelt sprintande ifrån allt och alla för att på något sätt trycka in pucken vid Fransson första stolpe. Andreas Frisk förmådde inte trycka bort motståndaren som fick komma in aningen lättvindigt på mål. Ett snyggt mål, visserligen, men minst sagt snöpligt. 

Gulsvart lät sig inte nedslås utan satte full fart framåt och då kom självklart:

0-2 i form av ett generöst puckdräll av Jeremy Williams i egen zon. Nicklas Jadeland fick därmed fri entré mot Fransson och gjorde inget misstag!

Men, Gulsvart gav inte upp. In med pucken i Malmös zon igen och tryck och chanser skapades. När man trodde vi skulle få till en reducering kom:

0-3 i röven! Denna gång var det Tomas Mitell som förlorade en sargduell i vid offensiva blå och Henrik Hetta stormade ensam mot Fransson(för tredje gången) och hängde elegant in pucken via en backhand!

En skaplig utdelning för motståndarlaget. En utdelning som inte stod i paritet med spel och målchanser. Jonas Fransson ställdes fyra gånger ensam mot anstormande Malmöspelare. Just det. Malmö hade en ytterligare chans att göra mål, via friläge, men lyckligtvis kunde Fransson avvärja den gången.

Inför andra perioden var det många gamnackar på läktaren. Och visst kändes det aningen motigt. Speciellt med tanke på att vi själva normalt snittar två mål per match. Nu skulle laget tvingas göra minst tre för att få poäng. En närmast hopplös uppgift statistiskt sett. Själv försökte jag se något positivt i det tillfälliga mörker som rådde. Nu fick laget chansen att visa om de var fågel eller fisk. Lagets agerande resten av matchen skulle visa om det fanns tillräckligt med jävlar anamma, vinnarskallar, tjurighet, kampvilja och lagmoral för att vända på steken. Skräckscenariot hade varit att få se ett gäng lealösa spelare åka omkring på isen utan egentligt mål och mening. Det var därför med stor spänning jag inväntade den andra perioden.

Pang, pang! sa det bara, så hade vi gjort två mål!

1-3 backskott av Thomas Mitell
2-3 backskott av Rasmus Bengtsson

Det tog 43 sekunder att göra två mål!

Under den andra periodens första tio minuter var Malmö nere i brygga och fick mest slå ifrån sig i ren panik. Gulsvart tryckte på och sökte en kvittering. Man gjorde det på ett bra och kontrollerat sätt. Inget tjurrusande utan med både tanke och viss finess.

Kvällens jubilar Andreas Lindh(500 matcher) var ytterst nära att kröna sin kväll med ett mäktigt skott, från blå, som tog i ribbans underkant. Det kanske hade varit för mycket av det goda om det lyckats! Under den senare delen av andra perioden kom Malmö tillbaka spelmässigt till viss del beroende på ett antal utvisningar på som gav dem chansen att spela fem mot fyra. Lyckligtvis kunde vi hålla undan och gå till pausvila med ett måls underläge. 

Den tredje perioden startade med powerplay för Malmö. Skulle vi klara av att döda även denna utvisning. Inte blev det bättre då Andreas Lindh åkte på en slashing som innebar spel tre mot fem i femton sekunder. Vi klarade av tre mot fem och såg ut att klara av hela nästa utvisning men ett olyckligt byte gjorde att en Malmöspelare, Björn Svensson, kunde komma fri(naturligtvis) och mycket snyggt hänga in 2-4.

Där och då var jag beredd att ge upp. Som tur var hade inte laget samma tanke. Istället öste man på framåt och bara fem minuter senare small det bakom Pontus Sjögren i Malmös kasse när Thomas Mitell hittade rätt igen med ett skott. Nu var vi med igen. 3-4 och mycket tid kvar av matchen. Skulle vi verkligen kunna ta ikapp?

När det återstod knappt fyra minuter av period tre uppstod en rörig situation i området framför Malmös mål. Iblandad var Marcus Söderqvist. Han gjorde en "Elmander"! Från läktaren såg det ut som en klar filmning som belönades med en Malmöutvisning. Med tanke på domarens bedömningsnivå under hela matchen så kändes det som någon form av gudomlig rättvisa att vi fick med oss domaren på båten, så att säga.

Hur det egentligen gick till vet jag inte exakt men plötsligt gjorde Luca Caputi 4-4 och hela hallen vrålade ut sin glädje. Ett skott mot mål, en tappad puck av målvakten, och plötsligt kunde Caputi defilera in trissan i ett tomt mål! Så otroligt skönt och så otroligt rättvist, tycker jag med mina enögda glasögon på. Pontus Sjögren gjorde ett tafatt försök att påtala för domaren att "någon minsann slog pucken ut ur hans plockhandske" men domaren valde att inte svälja den lögnen. 

I sudden var Malmö lite hetare utan att få till något avgörande mål. 

Som vanligt, får man säga, såg man därför fram mot ett straffavgörande med stor tillförsikt. Inte heller denna gång blev man besviken. Visserligen missade Luca Caputi sin straff men Tony Romano och Jeremy Williams hängde sina mycket snyggt. Att sedan Jonas Fransson tog två straffar bidrog till att vi kunde avgå med seger och inkassera två mycket trevliga poäng.


Hur ska man då summera denna insats? Själv värderar jag denna seger mer än alla andra segrar denna säsong. Anledningen till det är att idag visade laget en vilja, ett kunnande, och en lagmoral som bådar mycket gott. Dagens vändning kommer alla spelare i laget kunna ta med sig inför det fortsatta matchandet. Nu vet de att de kan. De vet att de kan vända en match även om det står ett mycket bra lag på andra sidan. En insikt som kan komma att bli oerhört värdefull.

Malmö var bra idag. Detta trots att de saknade lite folk. Speciellt backar. Men forwards har de och många av dem är riktigt bra. I mina ögon är Malmö det lag som visat upp bäst spel i ABB Arena denna säsong av alla motståndare. Deras powerplay är ruskigt bra även om de bara lyckades göra mål på ett av fyra försök. En spelare som jag verkligen gillar i Malmö är deras import Joey Tenute. En liten lirare med ett enormt stort spel. Otroligt skicklig med puck och klubba. Precis en sådan center som vi skulle behövt! Tänk er honom mellan Caputi och Williams! Oj-oj-oj, det hade varit godis!

Inför match varnade jag för några spelare i Malmö. Två av dem var Björn Svensson och Henrik Hetta. Det gjorde tre mål. Varningen var därmed befogad, typ!

- Kul att Thomas Mitell börjar göra mål!
- Kul att se hur Mattias Brommé far fram över isen!
- Kul att Rasmus Bengtsson fick göra mål!





Västerås – Malmö 5-4 efter straffar (0-3, 2-0, 2-1, 0-0, 1-0)
0-1 05.49 Henrik Hetta (Olsson, Ericsson)
0-2 12.56 Nicklas Jadeland
0-3 14.34 Henrik Hetta
1-3 20.20 Thomas Mitell (Caputi, Williams)
2-3 20.43 Rasmus Bengtsson (Frisk, Romano)
2-4 42.49 Björn Svensson (Tenute, Viksten)
3-4 47.23 Thomas Mitell (Helmersson)
4-4 56.54 Luca Caputi
5-4 65.00 Jeremy Williams på straff.
Publik: 3423





22 november 2013

Viktiga poäng...




Det grymtades och klagades en del över att Gulsvart inte kunde vinna borta mot bottenlaget Troja senast. Det blev "bara" två poäng. I går spelade KHK borta mot Almtuna och lyckades kamma noll. Vi tog därmed in två poäng på en konkurrent till topp tre. De två poängen blev plötsligt värda väldigt mycket mer. 

Ikväll spelas en sexpoängsmatch i ABB Arena. Passar då på att citera Trojas tränare Gunnar Leidborg som på frågan om det fanns olika viktiga matcher i en serie sa "jag har spelat flera så kallade sexpoängsmatcher men vi har aldrig fått sex poäng när vi vunnit" Vad han ville förmedla var att det egentligen inte finns matcher i en lång serie som är viktigare att vinna än andra. Alla matcher är viktiga. Alla poäng är viktiga. Oavsett när man tar dem. Undantag kan givetvis finnas om allt hänger på den allra sista matchen i seriespelet. Om det då avgörs vilket streck man hamnar under eller över. Då får givetvis den matchen en annan dignitet. Däremot är inte poängen mer värda än i tidigare matcher, typ!

Vad ska man då tro om våra chanser inför kvällens match? 

Själv varnade jag tidigt att Malmö skulle bli bra denna säsong. Anledningen till det är bland annat att hela föreningen, från sportchef till tränare och trupp, ger intryck av harmoni. Föreningen har efter många stormiga år fått in rätt(!) personer i rätt positioner och det börjar nu ge utslag även sportsligt. Med tränarparet Mats Lusth och Björn Hellqvist har laget fått en tydligare spelidé. Till sin hjälp har de en sportchef, Patrik Sylvegård, som värvat rätt spelare. Gemensamt för dessa tre herrar är att alla har sina rötter, på olika sätt, i föreningen. 

Malmös trupp innehåller många skickliga spelare. Allt från målskyttar till grovjobbare. En spelare som jag själv gillar är Tomas Kollar. En spelartyp som vi själva saknar i vår trupp. En stor, envis, tjurig, och lite småelak spelare som ofta gör att jättejobb på isen för att skapa utrymme för sina lagkamrater. Då och då trycker han in en balja i röran framför mål. 

Om Kollar symboliserar grovjobbaren i Malmö som kan man plocka fram motsatsen i spelare som Daniel Viksten. Här pratar vi om fart och elegans. En spelare som själv kan avgöra en match om han lämnas för mycket utrymme. En annan spelare som jag tycker varit riktigt bra i Malmö denna säsong är Björn Svensson. Skicklig med puck och klubba och tar sig fram kungligt över isen. 

En av Malmös få importer är  Joey Tenute. Han kanske inte gör allt för mycket väsen av sig i spelet med fullt manskap på isen men i powerplay, oj oj, där är han riktigt bra! Leder sitt powerplay och sätter upp sina lagkompisar med geniala passningar. 

Några andra spelare som jag anser sticka ut i Malmös trupp är backarna  Jens Olsson och Björn Karlsson. Bland forwards vill jag lyfta fram Frederik StormHenrik Hetta och Robin Alvarez som exempel på riktigt jobbiga spelare att möta. 

Självklart måste jag även nämna det unga backlöftet Rasmus Andersson och man får inte  förglömma den sista utposten i målvakten Pontus Sjögren som varit riktigt bra så här långt i serien.

Kort sagt, Malmö har ett bra lag. Det kommer behövas en närmast fullödig insats av Gulsvart i kvällens match för att vi ska kunna bärga några poäng.

Under de senaste sex sju matcherna har Gulsvart sakta men säkert börjat hitta ett spel där allt fler spelare blivit involverade. Det är inte längre bara våra importer som gör mål och poäng. Detta är en förutsättning för att laget ska kunna vara med och slåss om en plats högst upp i tabellen. Till och med vår fjärdeformation har fått en helt annat fart på sin offensiv och börjat leverera ett och annat mål. Det är kanon. Man skulle kunna sträcka sig så långt som att laget börjat spela allt bättre för varje match den senaste tiden. Däremot blir man lite bekymrad över att det kan skilja så mycket från match till match. Hemma mot KHK spelade vi stundtals riktigt bra. I matchen senast, mot Troja, såg det inte lika bra ut. Frågan blir då hur det kommer se ut i kvällens match?

Kanske är det så enkelt att spelarna tänder till på olika sätt beroende på motståndare! Det kanske inte är lika upphetsande att lira mot Troja som mot tex Malmö eller Karlskrona på hemmaplan....

Hur går det då i kvällens match? Grundtipset får bli en hemmaseger men det kommer bli knallhårt. I kvällens match gäller det mer än någonsin att undvika onödiga utvisningar. "Håll er på isen, grabbar så vinner vi".


Matchtips: 3-2



20 november 2013

Viktiga två poäng...




Troja - Västerås 2-3(straffar)
Otroligt skönt att grabbarna vände tillbaka matchen, två gånger om, och slutligen bärgade två härliga poäng. Troja hade länge och väl 1-0 och såg piggast ut på isen. Bra fart, många och farliga avslut mot vår kasse, skott i både ribba och stolpe. Med andra ord saknade inte Troja chanser att vinna dagens match. Jag visste på förhand att vi skulle få slita rejält för poängen i kvällens match. Med tanke på matchutvecklingen är jag därför oerhört nöjd att vi kunde vinna på straffar och ta med oss två poäng. 

Minns att vi hade 2-0 borta mot Djurgården samt 2-1 borta mot Rögle inför sista perioden. I bägge dessa matcher lyckades vi "slarva bort" poäng genom onödiga utvisningar och en del otursamma domslut. Istället för sex poäng blev det - en! I bägge dessa matcher spelade vi stundtals riktigt bra men poängutdelningen blev väldigt mager.

Idag gjorde laget ingen av sina bättre matcher men vi vann två poäng! Att spela "halvdåligt" men ändå vinna, om än på straffar, är trots allt inte så illa.

Idag fick vi se Fransson göra säsongens första riktiga tavla. Ett långskott från mittzon studsade till någon meter framför honom och flög försmädligt över hans klubblad. Målvakter har ju för vana att vinkla bort denna typ av långskott med klubbladet ned i sarghörnen för att inte dra på sig en blockering. Att detta mål dessutom kom när vi egentligen hade full kontroll på matchen via Tomas Mitells mål fram till 2-1 var naturligtvis extra försmädligt.

Tur och otur brukar jämna ut sig vilket visade sig i den efterföljande sudden där Troja hade ett  klockrent backskott i ribban bakom Fransson. Där kunde Troja fått två poäng. Små marginaler. Istället kunde vi hålla undan till straffläggning där Luca Caputi och Jeremy Williams(gånger två) satte fantastiskt fina straffar. Delikatesser. Extra roligt att Jonas Fransson sedan fick rädda Trojas sista straff och därmed reparera lite av sin fadäs vid Trojas kvittering till 2-2. Som sagt, saker och ting jämnar ut sig...

Jag tycker personligen Troja gjorde en riktigt bra match utifrån sina förutsättningar. De trummade på, åkte mycket skridskor, satte hög press och var allmänt besvärliga. Vi hade stundtals väldiga besvär med ordnade uppspel då backarna oftast fick hafsa iväg illa riktade uppspel. Våra forwards blev då ett lätt byte för Trojas defensiv och få chanser skapades framåt. Förutom inledande fyra fem minuter i första perioden hade vi väldigt svårt att spela ett eget ordnat spel. Det såg bättre ut i den tredje perioden där känslan var att vi hade full kontroll på Troja som fick allt svårare att skapa vettiga anfall. Men så kom då 2-2 målet och Troja fick naturligtvis ny energi och skapade därefter ett antal riktigt bra chanser mot vår kasse.

Summa summarum en helt ok insats på bortaplan mot ett vilt kämpande Troja som såg oförskämt pigga ut trots tätt matchande.

Tycker inte någon av våra spelare i dagens match stack ut över någon annan. Det var jämt skägg över deras insatser. Kul att Jeremy Williams fick hänga 1-1 och sedan visa upp två underbara straffar som slutligen innebar seger och två sköna poäng....




18 november 2013

Äntligen lite fart...

Från buse till - lirare!
Bild @Lyckedahl.se



Västerås - Karlskrona 3-1
Kul, kul. Äntligen en match där hemmalaget kommer ut på ett riktigt bra sätt. Så bra att det gav utdelning i en handfull hyggliga chanser samt ett mål fram till 1-0 inpetat av Marcus Jonsson. Där tyckte Janne Karlsson, tränare i KHK, att det var dags att ta en timeout. Inte vet jag vad som sas i denna timeout men KHK såg fortsatt rådvilla ut på isen och fick fortsatt inrikta sig på försvar. När knappt halva förstaperioden spelats hade Gulsvart skaffat sig en behaglig tremålsledning. En mycket annorlunda upplevelse för oss på läktaren denna säsong. Det närmaste vi varit en sådan utdelning på hemmais denna säsong var i matchen mot BIK Karlskoga där vi hade 2-0 efter knappa fem minuter.


Målet fram till 2-0 var en liten luftpastej, signerad Jonas Emmerdahl, som knäppte iväg ett skott från blålinjen. Tack vara spelare  i skottlinjen såg inte KHK:s målvakt pucken som snyggt landade invid bortre stolpen. Ett "tyst" skott som ställde Galbraith. Det lönar sig att skjuta Jonas...

Målet fram till 3-0 var lite av en upprepning på målet av Jonas Emmerdahl men denna gång var det Andreas Lindh som skyfflade iväg pucken från backplats och fick se den singla in vid samma stolprot som vid 2-0. Detta skott var hårdare men borde i sanningens namn inte gått in med en mer alert målvakt. Patrick Galbraith han helt enkelt inte med att flytta över och täcka sin vänstra stolpe. Till hans försvar kan sägas att det var en klockren vunnen tekning av Filip Sandberg till back som snabbt skickade vidare till Andreas Lindh. Det blev därmed en väldig lång förflyttning för målvakten och denna gång var han för sent ute.

Enda plumpen i den första perioden var sista tio sekunderna. Ja, man kan säga att det var enda gången på hela matchen som laget slappnade av för mycket. Mot ett lag av KHK:s kaliber, med många duktiga forwards, får man inte bjuda ens lillfingret. En förlorad sargduell vid anfallande blå, ett lite taffligt spel av backarna, och genast sågade sig KHK igenom vårt försvar och hängde elegant en reducering till 1-3.

Där och då fick jag lite dåliga vibbar. Fram till reduceringen hade KHK inte skapat en enda vettig målchans. Skulle denna reducering ge luft under vingarna för KHK inför fortsättningen? Lyckligtvis var denna oro helt obefogad denna kväll och Gulsvart fortsatta att ha god kontroll på matchen även i den andra perioden. Visst kom KHK upp i en del anfall men lyckades sällan komma fram till riktigt vassa avslut. Den andra perioden slutade mållös trots att det kunde blivit något mer mål framåt. Men Patrick Galbraith kom tillbaka stort efter de insläppta målen i första perioden och gjorde många fina räddningar.

Den sista perioden blev en relativt enkelt transportsträcka fram till slutsignalen. Under matchens sista tio minuter lyfte KHK upp spelet och gjorde ett ärligt försök att gå ifatt. Men som tidigare under matchen hade de denna gång fasligt svårt att komma in framför mål. De allra flesta avslut var tämligen harmlösa och Jonas Fransson behövde inte stå på huvudet för att laget skulle kamma hem tre poäng denna kväll. 

Powerplay
Det finns många positiva saker att lyfta fram efter denna match. En sådan är självklart spelet i powerplay. Visserligen lyckades vi bara peta in ett mål på fyra(!) powerplay men spelet! Vilken otrolig skillnad i spelet! Plötsligt vågar, och kan, spelarna skicka pucken mellan sig med både bravur, finess och precision. Laget skapade mängder med fina avslut i varje powerplay och det var bara Patrick Galbraiths inspirerande spel mellan stolparna som förhindrade en bättre utdelning.

Forcheckingen
Äntligen lyckades laget med det man försökt med så länge, utan att lyckas. I matchen mot KHK fungerade den höga press som måste till mot ett lag som vill göra snabba omställningar från försvar till anfall. Nu synkade det. Alla spelarna på isen agerade som en enhet, gav understöd åt varandra, och kunde gång på gång sätta stopp på KHK:s anfallsförsök. Härligt att se!

Offensiven
Med tre mål i ryggen var det som om många spelare slappnade av. Man höll inte längre lika krampaktigt hårt i klubban. Passningar kom i rätt ögonblick, ofta mitt på bladet, till spelare med fart. Plötsligt vågade fler slå en "svår passning" istället för att säkerhetsspela, alibispela. Riktigt roligt att se. Att dessutom fler spelare som tidigare haft svårt att få till det spelade på en högre nivå var mycket glädjande. Tänker på en spelare som Kenneth "Bacon" Bergqvist som med rätta fått en hel del kritik denna säsong. I matchen mot KHK såg han piggare ut än på länge.

Matchens stora positiva överraskning - Viktor Mårtensson
Nu får våra importer, och matchens målgörare ursäkta, men vad fan! I mina ögon var matchens lirare Viktor Mårtensson. Vad har hänt? Karln flyger fram på isen, dribblar, fintar, spelar fram, kommer till avslut. Är det verkligen brunkaren, slagskämpen, Mårtensson eller har någon snott hans tröja. Det är nu tredje matchen i rad som Viktor Mårtensson briljerar med fina genomåkningar, härliga framspelningar, och i övrigt ett otroligt fint offensivt spel. Har varit i kontakt med mannen ifråga och han förnekar bestämt att han kör med "förbjudna preparat" av något slag. Vem hade kunnat tro på denna utveckling innan säsongen startade? Jag kan där slå mig för bröstet och påstå att det fanns en. Och det är faktiskt undertecknad. Den utveckling som vi nu ser av Mårtensson spel anade jag redan i slutet av förra säsongen. Dock, ska erkännas, har jag talat för döva öron. Ingen i min umgängeskrets har riktigt velat köpa mitt resonemang. Somliga ansåg att jag rent av pratade gallimatias! Undrar vad förre Almtunatränaren Bobo Simonsen säger om denna utveckling?

Det fanns många spelare som gjorde riktigt bra insatser i matchen mot KHK. Ingen nämnd, ingen glömd. Den stora, och avgörande, frågan är nu om laget kan fortsätta på den inslagna vägen. Upp till bevis nu mot Troja på onsdag. 


16 november 2013

Helvetet - nu måste vi börja vinna!


1 BIK Karlskoga
21
13
4
8
64
43
21
41
2
18
14
2
4
68
30
38
40
3 IF Malmö Redhawks
19
11
3
8
57
42
15
34
4
19
11
11
8
52
43
9
34
5 VIK Västerås HK
20
12
5
8
39
35
4
33
6
19
10
5
9
59
51
8
29
7 Asplöven HC
19
11
4
8
53
59
-6
29
8
22
10
3
12
48
56
-8
29


Helvetet! Nu måste vi börja plocka trepoängare oftare. Om inte kommer vi åka kana, baklänges, i tabellen!

Se bara hur Rögle BK kommit så nära. De som var avhängda för åtta omgångar sedan. Nu hänger de oss i hasorna. Vi får vara oerhört tacksamma att Almtuna lyckades vinna över Rögle i kvällens omgång. Själv tycker jag det börjar osa katt för oss. Eller unken ullstrumpa. Vad har vi för lag, egentligen? Ännu har inte truppen, laget, visat upp sitt rätta ansikte. Vi kan ana att det finns en hel del kompetens bland armar och ben i årets trupp men än så länge har inte laget lyckats få ut sitt kunnande under en hel match.

Det börjar bli hög tid nu. Hög tid att göra en riktigt bra insats, och gärna på hemmaplan. Helst redan i morgon mot Karlskrona. Vi vann senast hemma mot Asplöven med rätt betryggande siffror men alla vi som såg matchen vet att det var jämt spel och chansmässigt både länge och väl. Det var inte direkt så att vi krossade Asplöven. Det var mer att vi stundtals kunde lyfta spelet. Det räckte den gången.

Mot Karlskrona tror jag dock att Gulsvart måste spela på gränsen av sitt kunnande, i tre hela perioder, för att ha chans på poäng. KHK har visat att de kan hantera de flesta scenarier på isen. Att ta ledningen mot KHK, få ett eller två mål upp, är inte ens det en garanti för seger. KHK har sådant självförtroende i truppen just nu att inget tycks vara omöjligt för laget. De bara kör. Och gör det ruskigt bra.

Till morgondagens match får vi med ett nytillskott i laget. Filip Sandberg ansluter som lån från HV71. En ung lovande spelare, med meriter från spel i juniorlandslaget, som ska tillföra mer fart och fläkt i vårt offensiva spel. 

"Den här säsongen var planen att 19-åringen även skulle få ett genombrott i SHL. Men i takt med att HV71 radade upp förluster i inledningen av säsongen och började värva nya spelare fick Sandberg allt mindre förtroende. Den sista tiden har han uteslutande spelat J20-hockey och totalt har det bara blivit 13 SHL-matcher med begränsad speltid för Stockholmskillen"
Källa: Hockeysverige.se

Jag räknar inte med att Filip Sandberg kommer göra något större intryck under sin första match med oss. Det är nog för mycket begärt. Som vanligt kommer han, som andra spelartillskott, behöva att antal träningar och matcher innan han hittar sin roll och sitt spel i helt ny omgivning. Jag är därför beredd att ge honom några matcher innan sågen plockas fram:)

Att låna in Filip känns både bra och mindre bra. Det är bra ur det perspektivet att vi just nu är i behov av fler spelare som gör avtryck på isen. Det är dåligt ur det perspektivet att vår sportchef inte tidigare lyckats knyta till sig den center vi så väl behöver. Tänker då framför allt på avsaknaden av en förstecenter. Filip Sandberg får därmed ses som en nödlösning. Sedan är det alltid lite lurigt med dessa lån från andra klubbar. Om Filip börjar spela bra, ja då blir han med säkerhet återkallad till sin moderklubb och vi blir då stående på ruta ett - igen!

Men, men,  vi får se oss lite som den fattige kusinen från landet och tacksamt ta emot de allmosor som råkar hamna i vår trupp...

I morgondagens match finns det några spelare som jag vill ska ta ett, två och gärna tre kliv upp i form och agerande:

- Kenneth "Bacon" Bergkvist
- Marcus Kinisjärvi
- Mikael Frycklund 

Edit (13-11-13 13:21)
- Varken Marcus Kinisjärvi eller Mikael Frycklund spelar i dagens match!

Tre spelare som var för sig besitter olika kompetenser som laget så väl behöver. Tre spelare som under en längre period fått ut väldigt lite av sitt spel. En "gammal" man och två raska ynglingar med ett gemensamt problem. Om spelare som ovan nämnda kan höja sitt spel betyder det oerhört mycket för lagets, kollektivets, totala insats. Det räcker inte att våra spetsspelare levererar varje kväll, varje match. Ett riktigt framgångsrikt lag har en bredd av spelare som kan producera poäng i en någorlunda jämn takt. Det är just våra "breddspelare" som måste börja hitta målet. Så tycker i alla fall jag..

Vad kan man mer säga om Karlskrona? I ärlighetens namn vet jag inte. Truppen består av en drös spelare som är rätt anonyma. Ett gäng "dussinlirare" utan större meriter som plötsligt funnit en kemi som kan försätta berg. Spelare som i tidigare klubbar fört en relativt anonym närvaro har hittat hem och spelar just nu sin bästa ishockey någonsin, typ! Truppen är i stort sett helt ny till denna säsong. Från målvakter till forwards och sportchef. Ett magiskt hopplock av sekunda varor som visat sig hålla prima kvalitet.

Ta som exempel Nick Angell, deras duktige back. Han lirade inte ens ishockey förra säsongen. Hade i princip lagt skridskorna på hyllan. En chansvärvning, en gris i säcken, som självklart blev en succé.  På femton matcher har han skramlat ihop sjutton(17) poäng! Jämför gärna med vår Thomas Mitell som fått ihop sex(6) poäng under samma tid!

I det stora hela känns det lite orättvist. Det är ju vi som gjort de spektakulära värvningarna. Det är ju vi som borde leda serien...




13 november 2013

Domare och domarens bedömning....

F¨låt alla hårda ord..

Som lekman och supporter funderar jag ofta över varför det blir som det blir - ibland? Vilka parametrar och variabler är det som påverkar en domare under olika sekvenser av en match? Man hör ofta kommentatorer säga att nu har "domaren höjt ribban" eller att nu kommer snart en "kompensationsutvisning". Inte sällan sägs att domaren "höjt nivån i slutet av matchen för att inte påverka utgången". Speciellt det senare påståendet är osedvanligt korkat och ogenomtänkt. Om domaren inte vill påverka matchutgången så måste han självklart beivra alla regelbrott. Om inte så  påverkar han direkt matchutgången till det felande lagets fördel

Det finns även andra faktorer som sägs påverka domarens bedömning under match. Ett exempel är att om lag "A" fått med sig två eller tre utvisningAR och därmed en "fördel" så påstås ofta att domaren aktivt "letar utvisningar" i lag "B". Domaren påstås, medvetet eller omedvetet, återskapa någon form av balans eller "rättvisa" i sitt dömande. Domaren riskerar annars att anklagas för att vara en "hemmadomare" eller "bortadomare". En domaren kommer därmed sannolikt alltid att vara antingen den ena eller det andra i kritikers ögon.

Inte sällan kan man läsa på olika forum att "den" eller "den" domaren är "si" eller "". Vissa domaren anklagas, på fullt allvar, för att "hata" vissa lag de dömer! Vad allt detta grundar sig på är sannolikt ingen doktorsavhandling utan mer troligt på spontana känslor av upphetsade supportrar. Men det är inte heller helt med sanningen överensstämmande. Det finns faktiskt väldigt många supportrar som redan inför en match väljer att sabla ned på en domare och detta flera dagar före att matchen spelas! Det kan ta sig uttryck i att "får vi den JÄVLA domaren" så är vi chanslösa!

Ibland tror jag att vi supportrar använder domarens insats som en ursäkt för det egna lagets tillkortakommanden. Vi väljer helt enkelt att projicera vår frustration på tredje part. Det är inte tränarens eller spelarnas fel. Det är domarens. Det är en alldeles utomordentlig utväg då vi slipper ställa oss den avgörande frågeställningen: - Är vårt lag, våra spelare, för dåliga?

Jag själv kan ibland få blodstörtning av vissa bedömningar som domare gör men oftast, men inte alltid, vet jag innerst inne att de har rätt. De ser bättre än mig, de är närmare situationen, de är faktiskt utbildade på att hitta regelbrott. Det är deras ENDA uppgift på isen. Själv har jag fullt sjå att hinna med att se allt som händer, överallt, samtidigt på isen och i hallen. Mitt fokus är sällan exakt där pucken befinner sig. Därför vet jag, innerst inne, att jag inte sett EXAKT vad som hände. Detta förhindrar mig givetvis inte att vråla ut min frustration över ZEBRAN just då.

Vad jag vill säga är att jag själv, stundom, är en lika god kålsupare som många andra på läktaren. Jag kan vara både blind och döv för argument till domarens försvar under match. Däremot är jag så vidsynt att jag kan erkänna denna min brist, denna min inskränkthet, och i de flesta fall kan jag även erkänna att domaren hade rätt men först - efter match.

Egentligen skulle jag vilja göra en offentlig avbön, be om ursäkt, för all skit, alla könsord, jag vräkt ur mig mot landets alla ishockeydomare genom åren. Trots allt har de en fruktansvärt otacksam uppgift och jag köper inte argumentet att "de får skylla sig själva" att de valt en profession som domare. Därför vill jag här och nu rikta ett stort och varmt tack till alla ishockeydomare som trots allt spott och spe från åskådare, tränare, spelare, media envetet fortsätter döma ishockey - bara för att de älskar det!

- Själv ska jag försöka hålla tand för tunga nästa gång domaren blåser för en "skitutvisning" mot mitt eget lag!






Rrrrrrrrrrrögle

Detta tycker jag om Rrrrrrögle!


Fy hundan för Rögle. I avsaknad av Örebro och Leksand utnämner jag härmed Rögle Bollklubb till hockeyallsvenskans med osympatiska lag. Mök-gäng! Visserligen har vi vunnit våra två matcher mot RBK denna säsong men det tar inte bort något. De är lika jobbiga och outhärdliga som en finne i röven på en cykelsemester på Gotland. Så är det bara...

Inför morgondagens match saknar vi åter en eller annan vital del av truppen. Jämmer och elände. Aldrig får man var glad och nöjd två dagar i rad när det gäller mitt kära Gulsvart. Tydligen kan inte Fredrik Johansson medverka i matchen på Rögle. Då står vi där igen, med skägget i mössan, och måste kasta om i formationerna. Just centrar som vi har så gott om - inte! Olyckligt, sa Bull! Otur, sa Bill!

I matchen mot Asplöven var våra transor väldigt pigga genom hela matchen. Luca Caputi drog inte ens på sig den obligatoriska slashing-utvisningen. Lovande, på min ära. Jeremy Williams såg vassare ut än på länge på rören. Tony Romano var som vanligt. Poäng och mål av alla tre. Riktigt trevligt. Dessutom anande man mer kemi mellan Williams och Romano än tidigare. Var det möjligen Sam Marklund, med sin fart, som fick det att se bättre ut när han centrerade mellan dessa herrar? Svårt att säga.

Härligt att Andreas Frisk fick hänga en balja senast. Man får hoppas att det lockar till mer offensiva insatser av honom. Andreas har förmåga att göra så mycket mer med puck och klubba än vad han visat upp så här långt. Kanske det kommer mera redan mot Rögle?

Tomas Mitell, den rackaren, döljer sina förmågor på att bra sätt just nu. Gör ingen människa glad med sitt backspel. För all del, det är anständigt i egen zon, men offensiv? Hallå, Tomas! Du kan så mycket mer! Nu gäller det att slänga handväskan och börja lira som vi vet att du kan!

Med lite mer distans till gårdagens match vill jag summera den som med beröm godkänd. Enligt dagens betygskriterier i den svenska skolan motsvarar det ett D. Inte mer. Två bra perioder och en mer mellanmjölk. Den första och sista bra, den andra lite trevande. Dags nu för laget att köra på i tre perioder. Då jävlars vinner vi alla matcher, sanna mina ord.

Tycker faktiskt att den gamle kämpen Andreas Lindh börjar komma tillbaka allt mer. Lite lagom gott och blandat, briljans och fummel, sött och surt, i en ohelig allians. Det är så man vill se honom. Fattas bara lite finputs nu så har vi en rejäl defensiv back som kan försätta berg.

Ska även bli spännande att se var det tar vägen för Mattias Brommé. Kommer han att mattas eller håller han farten uppe ännu en match? Mot Asplöven började han friskt men tappade lite allt som matchen led. Ganska naturligt då han ännu får ses som grön och oprövad. Men friskt vågat är hälften förlorat, som man säger!

Sist men inte minst gläds jag ofantligt över att riksbusen(!) Viktor Mårtensson är tillbaka i laget. Kanske vi får se några tacklingar nu? En bristvara i svensk ishockey i allmänhet och i VIK hockey i synnerhet. 

Nu mosar vi Rrrrrrrrrrrrrrrrögle!


11 november 2013

Målorgie!




Västerås - Asplöven 4-1
Äntligen lossnade det lite både här och där för laget. Efter sju svåra år och åtta tunga vintrar kom äntligen lite utdelning offensivt i dagens match. Känslan att leda med tre mål med tio minuter kvar av matchen var både ovan och alldeles förbaskat trevlig. Inte ens en mycket märklig puckout av Pär Helmersson i slutfasen av matchen kunde förstöra denna känsla. 

Ok, det ska genast sägas att detta var inte någon insats av kolossalformat. Däremot var det en matchutveckling som kan vara kolossalt viktig för framtiden. Asplöven var inte dåliga och hade med lite flyt kunnat ändra matchbilden med ett eller annat mål. Som tur är har vi "Den Omutlige" längst bak som förhindrade detta. Återigen gör Jonas Fransson en så där läskigt stabil insats igen. 

Det allra mest glädjande denna kväll, näst de fyra målen, var att se vårt powerplay. Plötsligt såg det riktigt bra ut! Pucken skickades runt med god fart, oftast distinkt från blad till blad, och vi fick till en massa avslut som faktiskt träffade målet! När dessutom Andreas Frisk, äntligen, fick pricka in en trissa i nätet kändes det otroligt befriande. Både på läktaren och även på isen. Man såg tydligt hur nöjda spelarna blev över att äntligen få hänga i balja i denna spelform. Det kunde gott blivit fler mål i powerplay denna afton, chanser skapades minsann, men varför klaga?

Sammantaget en trevlig match där Gulsvart stundtals bjöd på intentioner som lovar stort inför framtiden. Idag lyckades man vid ett flertal tillfällen spela sig ur egen zon med både fart och viss finess. Laget lyckades även, stundtals, sätta rejäl press mot Asplöven genom långa tunga anfall(något man såg redan mot Björklöven tidigare man då inte fick utdelning). Utan att dra för stora växlar på dagens insats vågar jag dock sticka ut hakan och påstå att det går åt rätt håll. Fler och fler spelare blir numera involverade i spelet över hela isen. Det börjar "klicka" mellan defensiv och offensiv på att bättre sätt. Spelarna håller ihop laget bättre över hela isen och ger därför varandra mycket bättre understöd.

Nu ska jag sova sött efter dagens seger och börja morgondagen med att leta nya fel....

- För övrigt tycker jag våra tre transatlanter gjorde rätt för traktamentet. Och såg inte Williams ovanligt rapp ut på skridskorna idag?

- Till sist noterar jag att Pär Helmersson hade en av sina tyngre dagar på isen. Sällsynt krångligt för honom i kvällens match. Den puckout han drog på sig i tredje perioden kan bli något av en klassiker:)

Ha det gott alla Gurkor!





10 november 2013

Gnällande och gnatande..

Man funderar ju..


Sedan den sista matchen borta på Djurgården har det gnällts en hel del på vårt kära lag. Är det inte en enskild spelare som är värdelös så är det sportchefen, tränaren, spelidén, eller powerplay. Det finns ständigt något nytt att lyfta fram, nagelfara, och nedvärdera. Skit och piss och rutten fisk, ungefär. Det är nästan så man kan tro att vi är supportrar till Södertälje SK! Eller för den delen Almtuna IS. Där kan vi prata om eländes elände. 

Hur kommer det sig då att gemene man, eller den genomsnittlige supportern, är så negativ till sitt eget lag som nu är fallet? Varför är så många Gulsvarta supportrarna så uppgivna, förargade, ledsna, förbannade över sitt lags prestation? Sanningen är ju att laget gjort en rätt hygglig inledning på serien sett till tabellplacering. En tabell som är ett veritabelt getingbo. Många lag som vill vara med i toppen. 

Kan det vara så enkelt att våra konkurrenter gjort samma sak som oss. De har alla rustat sin trupp, spetsat och breddat, och även de blivit lite bättre till denna säsong. Det är ju faktiskt så det fungerar. Alla lag i denna serie när en liten dröm om att ta det stora steget. Självklart försöker då alla lag skapa så slagkraftiga trupper som möjligt. Ur det perspektivet uppnås någon form av jämvikt. 

För att sticka ut i denna mångfald av lag krävs rejäla tag. Inga halvmesyrer. Då gäller det att plocka ihop en trupp med massor av kompetens, på alla poster. Först då kan man slå sig för bröstet och hävda sig. Försöka vara lite förmer. Lite större och starkare. Rent av lite märkvärdiga.

Var det möjligtvis så att vi Västeråssupportrar lät oss förblindas under försäsongen då den ena importen efter den andra presenterades? Var vi möjligtvis lite så där lagom insnöade för att inte inse ett enkelt faktum. Ett faktum  att vår budget inte tillät oss att värva fem eller sex kanonspelare. Det var kanske "mycket skrik för lite ull", som bonden sa! 

Handen på hjärtat så är det bara två(2) spelare som vi värvat till denna säsong som sticker ut. Som gör skillnad. Den ene heter Jonas Fransson och står i mål, den andre heter Tony Romano och gör mål. Övriga spelare som vi spetsat truppen med håller god allsvensk klass, men inte så mycket mer. I alla fall än så länge, bör man tillägga. 

Var det då rimligt av vår sportchef att prata om avancemang till kvalserien samt att laget nu skulle vara med och slåss om en plats till SHL - på allvar? Det finns alltid olika vägar att gå. Tidigare säsonger har föreningen varit lite mer försiktig i sin profetia. Varit lite mer typiskt svenska, om man så säger. Jag tycker föreningen gör helt rätt i att vara lite mer kaxig, sticka ut hakan, våga spänna strängen. Det känns uppfriskande. I längden blir det tröttsamt med allt för mycket mellanmjölk. 

Min tanke, fundering, är att det är just den lite mer kaxiga attityden som nu slår tillbaka mot vår sportchef, mot truppen, mot spelarna. Vi supportrar var nog inte riktigt mogna uppgiften, hade inte förmågan att hantera detta nya förhållningssätt, och ser därför lagets prestation på isen som ett misslyckande. Varför? Jo, ganska självklart. Ett lag med ambitionen att slåss, på allvar, om en plats i SHL måste naturligtvis visa upp andra kvaliteter än vad man gjort hittills. Kanske tappade många supportrar tålamodet tidigare än vanligt pga samma anledning. 
- Vi supportar vill kanske helt enkelt få en bekräftelse av lagets förträfflighet! Få någon form av kvitto på att laget denna säsong faktiskt är en starkare upplaga än föregående säsongs.


Så länge vårt kära Gulsvart kuskar runt i landets ishallar och "letar efter spelet" kommer vi supportrar fortsätta ifrågasätta allt och alla. Vi kommer ständigt återkomma till den utfästelse som gjordes inför säsongen:  
- VIK Västerås HK ska slåss om en plats i SHL, denna säsong!


Vi supportar vill gärna ha ett kvitto på lagets slagstyrka. Då finns en ganska enkel lösning. Det är bara för Gulsvart att gå ut på isen på måndag och fullständigt köra över sina motståndare Asplöven. Svårare än så behöver det inte vara...

Själv är jag fortsatt positiv.....