Rrrrrrrrrrrögle

Detta tycker jag om Rrrrrrögle!

Fy hundan för Rögle. I avsaknad av Örebro och Leksand utnämner jag härmed Rögle Bollklubb till hockeyallsvenskans med osympatiska lag. Mök-gäng! Visserligen har vi vunnit våra två matcher mot RBK denna säsong men det tar inte bort något. De är lika jobbiga och outhärdliga som en finne i röven på en cykelsemester på Gotland. Så är det bara...

Inför morgondagens match saknar vi åter en eller annan vital del av truppen. Jämmer och elände. Aldrig får man var glad och nöjd två dagar i rad när det gäller mitt kära Gulsvart. Tydligen kan inte Fredrik Johansson medverka i matchen på Rögle. Då står vi där igen, med skägget i mössan, och måste kasta om i formationerna. Just centrar som vi har så gott om - inte! Olyckligt, sa Bull! Otur, sa Bill!

I matchen mot Asplöven var våra transor väldigt pigga genom hela matchen. Luca Caputi drog inte ens på sig den obligatoriska slashing-utvisningen. Lovande, på min ära. Jeremy Williams såg vassare ut än på länge på rören. Tony Romano var som vanligt. Poäng och mål av alla tre. Riktigt trevligt. Dessutom anande man mer kemi mellan Williams och Romano än tidigare. Var det möjligen Sam Marklund, med sin fart, som fick det att se bättre ut när han centrerade mellan dessa herrar? Svårt att säga.

Härligt att Andreas Frisk fick hänga en balja senast. Man får hoppas att det lockar till mer offensiva insatser av honom. Andreas har förmåga att göra så mycket mer med puck och klubba än vad han visat upp så här långt. Kanske det kommer mera redan mot Rögle?

Tomas Mitell, den rackaren, döljer sina förmågor på att bra sätt just nu. Gör ingen människa glad med sitt backspel. För all del, det är anständigt i egen zon, men offensiv? Hallå, Tomas! Du kan så mycket mer! Nu gäller det att slänga handväskan och börja lira som vi vet att du kan!

Med lite mer distans till gårdagens match vill jag summera den som med beröm godkänd. Enligt dagens betygskriterier i den svenska skolan motsvarar det ett D. Inte mer. Två bra perioder och en mer mellanmjölk. Den första och sista bra, den andra lite trevande. Dags nu för laget att köra på i tre perioder. Då jävlars vinner vi alla matcher, sanna mina ord.

Tycker faktiskt att den gamle kämpen Andreas Lindh börjar komma tillbaka allt mer. Lite lagom gott och blandat, briljans och fummel, sött och surt, i en ohelig allians. Det är så man vill se honom. Fattas bara lite finputs nu så har vi en rejäl defensiv back som kan försätta berg.

Ska även bli spännande att se var det tar vägen för Mattias Brommé. Kommer han att mattas eller håller han farten uppe ännu en match? Mot Asplöven började han friskt men tappade lite allt som matchen led. Ganska naturligt då han ännu får ses som grön och oprövad. Men friskt vågat är hälften förlorat, som man säger!

Sist men inte minst gläds jag ofantligt över att riksbusen(!) Viktor Mårtensson är tillbaka i laget. Kanske vi får se några tacklingar nu? En bristvara i svensk ishockey i allmänhet och i VIK hockey i synnerhet. 

Nu mosar vi Rrrrrrrrrrrrrrrrögle!