Domare och domarens bedömning....

F¨låt alla hårda ord..

Som lekman och supporter funderar jag ofta över varför det blir som det blir - ibland? Vilka parametrar och variabler är det som påverkar en domare under olika sekvenser av en match? Man hör ofta kommentatorer säga att nu har "domaren höjt ribban" eller att nu kommer snart en "kompensationsutvisning". Inte sällan sägs att domaren "höjt nivån i slutet av matchen för att inte påverka utgången". Speciellt det senare påståendet är osedvanligt korkat och ogenomtänkt. Om domaren inte vill påverka matchutgången så måste han självklart beivra alla regelbrott. Om inte så  påverkar han direkt matchutgången till det felande lagets fördel! 

Det finns även andra faktorer som sägs påverka domarens bedömning under match. Ett exempel är att om lag "A" fått med sig två eller tre utvisningAR och därmed en "fördel" så påstås ofta att domaren aktivt "letar utvisningar" i lag "B". Domaren påstås, medvetet eller omedvetet, återskapa någon form av balans eller "rättvisa" i sitt dömande. Domaren riskerar annars att anklagas för att vara en "hemmadomare" eller "bortadomare". En domaren kommer därmed sannolikt alltid att vara antingen den ena eller det andra i kritikers ögon.

Inte sällan kan man läsa på olika forum att "den" eller "den" domaren är "si" eller "så". Vissa domaren anklagas, på fullt allvar, för att "hata" vissa lag de dömer! Vad allt detta grundar sig på är sannolikt ingen doktorsavhandling utan mer troligt på spontana känslor av upphetsade supportrar. Men det är inte heller helt med sanningen överensstämmande. Det finns faktiskt väldigt många supportrar som redan inför en match väljer att sabla ned på en domare och detta flera dagar före att matchen spelas! Det kan ta sig uttryck i att "får vi den JÄVLA domaren" så är vi chanslösa!

Ibland tror jag att vi supportrar använder domarens insats som en ursäkt för det egna lagets tillkortakommanden. Vi väljer helt enkelt att projicera vår frustration på tredje part. Det är inte tränarens eller spelarnas fel. Det är domarens. Det är en alldeles utomordentlig utväg då vi slipper ställa oss den avgörande frågeställningen: - Är vårt lag, våra spelare, för dåliga?

Jag själv kan ibland få blodstörtning av vissa bedömningar som domare gör men oftast, men inte alltid, vet jag innerst inne att de har rätt. De ser bättre än mig, de är närmare situationen, de är faktiskt utbildade på att hitta regelbrott. Det är deras ENDA uppgift på isen. Själv har jag fullt sjå att hinna med att se allt som händer, överallt, samtidigt på isen och i hallen. Mitt fokus är sällan exakt där pucken befinner sig. Därför vet jag, innerst inne, att jag inte sett EXAKT vad som hände. Detta förhindrar mig givetvis inte att vråla ut min frustration över ZEBRAN just då.

Vad jag vill säga är att jag själv, stundom, är en lika god kålsupare som många andra på läktaren. Jag kan vara både blind och döv för argument till domarens försvar under match. Däremot är jag så vidsynt att jag kan erkänna denna min brist, denna min inskränkthet, och i de flesta fall kan jag även erkänna att domaren hade rätt men först - efter match.

Egentligen skulle jag vilja göra en offentlig avbön, be om ursäkt, för all skit, alla könsord, jag vräkt ur mig mot landets alla ishockeydomare genom åren. Trots allt har de en fruktansvärt otacksam uppgift och jag köper inte argumentet att "de får skylla sig själva" att de valt en profession som domare. Därför vill jag här och nu rikta ett stort och varmt tack till alla ishockeydomare som trots allt spott och spe från åskådare, tränare, spelare, media envetet fortsätter döma ishockey - bara för att de älskar det!

- Själv ska jag försöka hålla tand för tunga nästa gång domaren blåser för en "skitutvisning" mot mitt eget lag!