14 november 2018

Efterlängtad seger på bortaplan trots skröpligt spel..

Västervik - Västerås 2-4
Där satt den! En efterlängtad trepoängare på bortaplan. Detta trots ett rätt skröpligt spel sett över sextio minuter av våra Gulsvarta hjältar. Det var mycket fummel, tappade puckar, missade passningar, spel i sarghörn, stök och bök. Men vem bryr sig, egentligen? Tre poäng! Tre poäng som i slutänden av säsongen kan innebära en plats bland de åtta bästa, eller, i sämsta fall(!) innebära nytt kontrakt. 

Man behöver inte vara en Wikegård för att inse att vi fortsatt har rysligt svårt att få till spelet fem mot fem. Det haltar. Det är osynkat. Det är blekt. Det är närmast obefintligt i dagens match. Endast korta sekvenser lyckas laget hålla trissan i anfallszon och där flytta runt för att komma till avslut. I allt övrigt handlade det om att försvara sig, vilket man gjorde bra, och sedan hoppas på lite spelvändningar. 

Något jag gläds speciellt mycket över denna afton är att Dahlbom äntligen fick vinna en match. Ja, han bidrog till denna seger med ett antal riktigt fina räddningar. Så otroligt viktigt. Kanske det enskilt viktigaste när man summerar dagens bortamatch(förutom de tre poängen). En Dahlbom som kommer upp i sitt spel är helt enkelt en livsnödvändighet för laget. 

Vårt powerplay är fortsatt riktigt bra. Att få en chans, och ta den, när matchen stod och vägde visade sig denna gång vara helt avgörande. Visserligen släppte vi idag in två kassar i boxplay men det var inte så mycket att säga om. Första målet för Västervik kan ses som en ren sinkadus. Ett löst backskott och en styrning precis framför Dahlbom. Hopplöst att hantera för en målvakt. Svårt att försvara sig emot då Västerviks forward, Philip Rondahl,  åkte in i exakt rätt ögonblick och därmed lurade våra backar. Västerviks kvittering i spel fem mot tre var inte mycket att säga om, det heller. 

Men det är detta med spelet fem mot fem. Idag provades nya formationer, igen. Utfallet blev magert, anser jag. Mikael Frycklund tycks i dagsläget vara enda forward med förmåga att hålla puck i anfallszon. I övrigt är det mycket "sprätta iväg längs sarger" och hoppas på det bästa. Här finns en enorm förbättringspotential. 

Med denna viktiga bortaseger har vi nu hela nio(9) poäng ned till Västervik som ligger på trettonde plats. Med andra ord var denna seger mer värd än just tre poäng. Man kan nog kalla den en "sexpoängsmatch". Istället för ett Västervik på 19 poäng och vi kvar på 22 har vi nu 25 och Västervik 16. Därav uttrycket "sexpoängsmatch" antar jag..

Tänka sig att Tingsryd som såg så bra ut under försäsongen nu ligger och skvalpar i botten av tabellen. Det hade i alla fall inte jag väntat mig. Ett tidigt tränarbyte tycks inte heller ha påverkat nämnvärt. 

Lite kuriosa. Läser med viss förnöjelse på både Leksand och AIK:s forum efter varje spelomgång. Speciellt AIK:are tycks oerhört missnöjda med det mesta. Allra mest med tränare Mitell. AIK som fram till nu endast förlorat en(!) match samt delar förstaplatsen med Oskarshamn. Visserligen har spelet svajat i många matcher men för sjuttons gubbar. Jag hade alla dagar i veckan accepterat lite svajigt spel om det räckt till delad serieledning. För övrigt är det inte nu man ska vara bäst. Det är sedan gammalt. Jag tror faktiskt AIK blir det lag som kan hota om en plats i SHL till våren. Deras trupp går inte av för hackor. Många individuellt skickliga spelare som alla har en växel till, när det behövs. Akilleshälen för AIK i dagsläget är nog målvaktsspelet. Två bra målvakter men ingen har spelat riktigt bra!

När det gäller Oskarshamn blir det sannolikt lite som "vanligt". Spelar bra ishockey men kroknar när det drar ihop sig till allvar. Lite som oss själva. Sämst när det gäller. Tja, undantaget då förra säsongen, förstås!

Modo i nästa omgång blir en bra värdemätare. Ett lag som började säsongen rätt storstilat men som nu fått massor av grus i maskineriet. Idag förlust på straffar mot BIK Karlskoga på hemmais. Tydligen radade Modo upp chanser men brände allt under ordinarie tid. En viss Henrik Lundberg i BIK:s kasse storspelade och gav laget chansen till poäng. Bra målvakter är rätt viktigt i ishockey, minst sagt. 

I vårt bortamöte med Modo gjorde vi, med mina mått mätt, vår hittills bästa bortamatch för säsongen. Då rämnade vår defensiv några minuter under andra perioden och Modo kunde sedan hålla undan till en uddamålsseger. Vår fram till dess fenomenalt spelande unge målvakt, Ersson, visade sig plötsligt mänsklig och släppte in några enkla mål. Oavsett detta, och att det sedan blev förlust, var jag personligen väldigt nöjd över lagets insats. Det såg helt enkelt förbaskat bra ut! Matchen borta mot Leksand var även den oerhört väl genomförd. Där lyckades vi dock stjäla med oss en poäng hem efter förlust i sudden.

Nu var det dock ett tag sedan vårt kära Gulsvart visade upp samma fart och frenesi som i bortamatcherna mot Modo och Leksand. Kanske är det så enkelt att våra motståndare scoutat oss bättre och därmed hittat vägar att stänga vårt offensiva spel. Vad vet jag? 

En sak kan jag i alla fall slå fast. Vi har fått stopp på blödningen bakåt. Vi släpper inte in många mål. Det är förbaskat bra. Under de senaste fem omgångarna har vi bara släppt in två(2) mål per match. Det är bra. Tyvärr har vi under samma tid endast orkat göra tretton(13) mål varav två i tom kasse. Man kan med andra ord säga att det är ett målsnålt gäng vi följer just nu. 

Bloggen summerar:
- Defensiven och målvaktsspelet känns stabilt ++++
- Powerplay är klart godkänt +++++
- Boxplay är helt okey ++++
- Spelet fem mot fem är - prutt ++
- Målfabrikationen är - prutt ++

Tack för ordet...









6 november 2018

Neslig förlust i liten lada..

Pantern - Västerås 2-1
Inte helt oväntat blev Pantern för svåra i gårdagens match i Rosenlund. Förlusten berodde dock mer på vår inkompetens än Panterns potens. De förvaltade två av sin målchanser. Det gjorde inte vi. Matchens karaktär påminde i mina ögon väldigt mycket med den tidigare insatsen mot Tingsryd. Inte mycket till skönspel men desto mer av kämpa, bök, och stök. Mycket spel som förlades kring sarger samt nere i sarghörn. Låst och krampaktigt långa stunder. Från båda lagen. Utöver det två målvakter som spelade bra och tog de flesta(få) avsluten utan större besvär. Kort sagt en ganska typisk höstmatch i HockeyAllsvenskan. Flärdfritt. 

Har läst på forum där det framförts synpunkter på Dahlboms agerande vid Panterns mål fram till 2-1. Det mål som sedermera visade sig bli vinstmålet. Ett friläge från mittzonen som förvaltades på bästa sätt av Panterns Oscar Eklind. Personligen riktar jag istället kritik mot det pucktapp(Benker) som skedde i Panterns anfallszon samt det aningen märkliga agerandet av vår backrese Morgan Hassel. Två svaga aktioner som kulminerade i att Dahlbom tvingades kapitulera. Eklind fick fri väg att åka in framför Dahlbom, göra en lång dragning, och elegant lägga in trissan. Visst, man kan skylla på Dahlbom. Som målvakt bör han ta varje avslut oavsett hur de tillkommer. Det vore finemang. Men, jag anser att i rättvisans namn bör man adressera skulden(!) till rätt fötter. 

Med Mikael Frycklund borta(skadad) framgår det rätt tydligt att vår forwardsuppsättning är av typen rätt ordinär. Duktiga hockeyspelare men utan förmåga att vända, vrida, och hitta den lite svårare lösningen.  Det blir stundtals rätt mycket mellanmjölk och förutsägbart. När spelarna dessutom inte upplevs ha den rätta energin(!) så känns det offensiva spelet aningen slätstruket.  Alla behöver vi en 'Conny Strömberg' som kan bryta mönster och öppna upp det tätaste försvar. I avsaknad av detta krävs något annat. Fart, energi, jävlars anamma, och en vilja att gå in i situationer med frisk humör och mod i barm. Pang på rödbetan, typ!

Precis som andra noterat upplever jag att vårt lag är oerhört beroende av energi. Fart under fötterna. När alla spelare, samtidigt, lyckas hålla uppe intensiteten är vi ett riktigt jobbigt lag att möta. Då kompenserar vi brister i teknik och briljans. När inte farten och energin finns på alla händer och fötter blir vi mer sårbara. Utöver detta är vi även lite för harmlösa när det gäller avslut. Alldeles för mycket knallpulver istället för bomber och granater. Nåja, Bergman och Zetterberg och visat några gånger att de har torrt krut i bössan men fler spelare behöver ladda sina bössor med annat än blött krut. 

Glädjande är att vi fortsatt gör mål i powerplay. Även vårt boxplay håller hygglig klass. Värre är, som andra påpekat, vårt spel i fem mot fem. Matchen mot Tingsryd vanns mycket tack vara dessa specialdiscipliner. Matchen mot Pantern kunde ha vunnits genom de möjligheter vi fick i powerplay men denna gång var vi inte riktigt på tå. Tog inte chanser när de gavs.

Efter sexton spelade omgångar kan jag nu våga mig på att reflektera över hur spelare levererat i relation till ställda förväntningar. Här kommer min subjektiva uppfattning över hur spelare levererat fram till nu:

Över förväntan: (spelare som visat lite extra på isen)
Samuel Ersson - Wow, vilken debutsäsong i seniorhockeyn!
Morgan Hassel - Betydligt stabilare, rejälare, än i Ettan.
Kenny Källström - Kom in i spel utan försäsongsmatcher och bara ägde!
Alexander Lindelöf - Ett frågetecken inför säsong som blivit ett utropstecken!
Acke Ringström - Spelar enkelt och rejält. Inget tjafs.
Mikael Frycklund - Precis den offensiva spelarkraft vi visste fanns!
Lukas Zetterberg - Betydligt mer delaktig i spelet än tidigare och vilket skott!
Kalle Östman - Från Borlänge till Västervik. Från Västervik till Västerås. Ett riktigt fynd!

Som förväntat: (spelare som levererar på en bra nivå)
Jimmy Jansson - Fortsätter spela lika stabilt som någonsin tidigare.
Jonas Liwing - Är precis så skicklig som förväntat. Gör sällan misstag.
Jesper Appel - Blandar och ger. Stundtals närmast briljant varvat med mindre misstag.
Jesper Johansson - En otroligt nyttig spelare som gör vad han kan i varje byte.
William Wikman - Frenesi och fart men ännu inte så många poäng.
Marcus Bergman - Gör mål, fina avslut, man behöver få mer understöd för sitt kontringsspel.
Anton Eriksson - Fick stå åt sidan, extraspelare, men tagit chansen när istid bjudits.
Jesper Cederberg - Gör sitt jobb i det tysta både offensivt och defensivt.


Sämre än förväntat: (spelare som jag förväntade mig v)
Marcus Dahlbom - Har inte alls visat upp ett målvaktsspel i paritet med det som bar oss till uppflyttning.
Alexander Younan - Förväntades vara en ledande back. Inte alls kommit upp i nivå med kravbild.
Fredrik Hetta - Tydligen dragits med efterhängsen infektion(!) som påverkat.
Johan Skinnars - Behöver visa mer.
Sebastian Benker - Åker, åker, åker, men det händer förtvivlat lite!
Isak Skedung - Glimtvis hyggliga insatser på isen men ännu rätt anonym i spelet.
Mattias Beck - Den enskilt största besvikelsen så här långt.


Det om detta!

4 november 2018

Dubbla stolar och mycket hockey..

Västerås - Tingsryd 4-2
Senaste vinsten hemma mot Tingsryd var välbehövlig. För att överleva första säsongen i Hockeyallsvenskan som nykomling gäller att vinna rätt matcher. Segern mot TAIF var precis en sådan seger. Ibland funderar jag över om vi supportrar glömmer just det faktum att vi är en nykomling. Visserligen en nykomling med relativt goda förutsättningar till överlevnad men likt förbaskat nykomling. Förväntningarna på laget är inte alltid i paritet med lagets förmåga. Utifrån detta enkla faktum är jag själv oerhört nöjd med de poäng laget spelat in fram till nu. 

Matchen mot Tingsryd var precis så jobbig som förväntat. Ett Tingsryd i desperat behov av poäng kämpade för sin framtida överlevnad. Något som satte spår i spelet på isen. Det blev helt enkelt mer kämpade, från båda lagen, än det blev spel. Två lag som ville ha tre poäng och sedan fick det se ut som det ville spelmässigt. På något sätt tycker jag matchen visade att vårt Gulsvart har förmåga att vinna matcher på flera sätt. En stunden genom flyktigt, lättfotat, och rörligt anfallsspel för att nästa gång ta poäng genom en ren vilje och kämpainsats. Det är inte fy skam. Det visar på god moral. 

Angående detta med dubbla stolar handlar det givetvis om mitt uppdrag som lagledare för J18 Ungdom. Det blir mycket springande i ABB Arenas korridorer varje vecka. Stort fokus ligger på att fullgöra de åtaganden som detta uppdrag kräver. Roligt, intressant, och tankeväckande. Å ena sidan få inblick i ungdomsverksamheten, vara en del av denna, samtidigt som jag som supporter med oförminskat intresse följer A-lagets framfart. Förståelsen för verksamheten, föreningens hela uppdrag, från knatte till A-lag har ökat i kvadrat. A-laget är bara en liten del av föreningens verksamhet. Toppen av isberget. Det som syns medialt. Alla de hundratals(!) personer som på olika sätt arbetar ideellt inom föreningen är de som bär föreningen, gemensamt. Allt från föräldrar som står i kiosker, sitter i sekretariat, skjutsar barn, hjälper till som materialare, lagledare, tränare, allt från knatteskola upp till våra elitlag på ungdomssidan. Det är de som förkroppsligar föreningen. Det är de som ÄR föreningen. 

VD fick sparken
En snackis den senaste tiden är givetvis att Mats Brokvist fick lämna sitt uppdrag. Med omedelbar verkan. Ett besked som överraskade oss alla, törs jag påstå. Inte ens jag, med väldigt goda kontakter inom föreningen, hade hört minsta knyst i ärendet. Imponerade på sitt sätt. Imponerande att styrelsen lyckades hemlighålla sina tankar fram till beslut utan läckage. Inte alldeles lätt i tider då information lätt får fötter, vingar, och flyger ut på social plattformar snabbare än man hinner säga bu!

Vad kan då föranlett detta drastiska beslut? Mats som plockades in för att styra upp och ställa till rätta. Utifrån sett lyckades han alldeles förträffligt med sitt uppdrag. Föreningen tog sig igenom nesan med nedflyttning på ett alldeles förträffligt sätt. Den öppenhet som efterfrågats av supportrar blev verklighet. Vi som följde laget på nära håll upplevde verkligen den familjära känslan. Sportsligt blev det succé med återkomst till Hockeyallsvenskan. Med detta i åtanke kan det givetvis tyckas märkligt att styrelsen nu valt att entlediga Mats från sitt uppdrag. Samtidigt ska vi ha i åtanke att ingen är större än föreningen. Inte ens en VD! Jag själv har mycket stort förtroende för sittande styrelse i föreningen och utifrån det anser jag att de handlat korrekt. Det ligger i styrelsens uppdrag att alltid sörja för föreningens bästa. Sedan må en VD vara hur populär som helst...

Spelare som inte presterar
Tillbaka till det rent sportsliga. A-laget. Det muttras en del från läktarhåll angående några spelares prestationer. Eller avsaknad av prestation. Exempel på detta är Mattias Beck. Den drummeln. Sist in i laget tillsammans med Sebastian Benker. Två spelare med spetsegenskaper. Beck i form av sin enorma rutin från tidigare spel i HockeyAllsvenskan. Benker i kraft av sina fina säsong med Troja/Ljungby. Två spelare som skulle göra avtryck. Vad jag förstår byttes/valdes Oskar Pettersson bort i sista ögonblicket mot just Mattias Beck. Bytt är bytt, typ, och här är vi nu. Oskar Pettersson lirar istället med Linden i division två! Med facit i hand kan man nog påstå att det bytet inte blev riktigt som man önskat. Herr Beck har inte levererat. Herr Beck måste skärpa till sig. Herr Beck behöver komma upp till den nivå han tidigare visat i spel med exempelvis AIK, Mora och Södertälje. Då var Beck riktigt riktigt bra. Nu är han mer gammal än bra, kan man säga! Men än finns tid till bot och bättring. Trots allt kommer han från en ganska svag liga i Tyskland och omställningen kanske blev större än tänkt. Med detta sagt lämnar jag detta...


Dahlbom
Det är bekymmersamt att vår gemytlige och storvuxne värmlänning inte får istid. Visst är det så att "bäst för dagen" ska gälla. Ersson har varit riktigt duktig. Inte tu tal om det. Men man undrar ju! Kommer man lyckas få igång Dahlbom innan Ersson behöver lite vila. Förstå, o hemska tanke, om Ersson plötsligt drar sönder en ljumske? Eller bara får en dipp rent formmässigt. Då står vi där med skägget i ishinken. Jag litar fullt ut på hur våra tränare matchar Ersson. Men frågan kvarstår. Kommer vi klara oss med en målvakt säsongen igenom?

Själv minns jag en match hemma mot Bofors för två(!) säsonger sedan. En tuff och roligt match. Jonas Fransson blev pååkt av Boforsspelare(Högren) och tvingades bryta en bit in i andra perioden. In kom en ranglig värmlänning och spelade fantastiskt bra. Gjorde några riktigt spektakulära räddningar och bidrog starkt till att vi kunde vinna matchen. Efter det fick Dahlbom chansen ytterligare några matcher och gjorde detta förbaskat bra. Med detta sagt så menar jag att Dahlbom kan rädda puckar...


Rosengård ishall

Pantern
Nästa uppgift för laget, innan ett längre uppehåll, blir Pantern på bortais. En match av samma dignitet som senast mot Tingsryd. Här gäller att norpa poäng mot ett lag som sannolikt kommer kämpa med oss om att undvika de nedersta(!) platserna i serien. Ett Pantern som man aldrig riktigt blir klok på. Ett lag som kan vinna mot alla likväl som förlora mot vem som helst. En match som kommer spelas i Rosengård. En hall med publikkapacitet på ett hundratal åskådare. Lite som att spela i vår egen Mimerhall på Rocklundaområdet! 


Tack för ordet..







17 oktober 2018

Två fina insatser mot topplag...



Västerås - AIK 5-6(straffar)
Under de två senaste omgångarna har vårt 'lågbudgetlag' ställts mot Modo och AIK. Två lag som startat serien oerhört starkt och två lag som har en tydlig agenda. De vill till SHL. Båda lagen innehåller dessutom flera riktiga klasspelare. Spelare handplockade för att utgöra den spets som behövs för att nå riktigt långt på vårkanten. 

Trots detta pressar vi Modo in på mållinjen och förlorar endast med uddamålet. Idag mot AIK, som stundtals visade riktigt fin klass offensivt, lyckades vi hänga kvar i matchen och ta den till sudden och straffar. Ett scenario jag inte trodde var möjligt när serien startade. Gulsvart som ställer upp med en stomme av spelare som förra året huserade i Ettan! En poäng på dessa två matcher kunde varit mer. Det är förbaske mig imponerande!

Fram till nu har vi med andra ord varit med i alla matcher som spelats och hotat våra motståndare om poäng, med undantag för premiärmatchen borta mot Karlskrona. Det är inte illa pinkat av ett gäng 'Ettan-spelare' som till denna säsong kompletterats med värvningar som förväntas blomma ut. Spelare som inte fått genomslag, eller istid, i tidigare föreningar och som nu förhoppningsvis ska ta nästa steg i sin karriär.

Sett till lagets prestation från omgång två fram till idag anser jag att vårt lagbygge förtjänar ett mycket positivt omdöme. Spelare för spelare kan man visst framföra kritik för bristfälliga prestationer under match. Men, kollektivet Gulsvart, ser löjligt bra ut, om jag får uttrycka min åsikt.

Den hetaste potatisen när man lyssnar till supportrar är målvaktsfrågan. Somliga anser att Ersson ska ta förstaspaden. Andra att Dahlbom måste få chansen. I en värld av svart och vitt kan utgången av detta spörsmål vara att låta en 'vinnande målvakt' få spela. Nu är dock inte allt svart eller vitt. Inte ens i ishockey. Det ryms gråskalor i det hela. Ytterst sällan kan ett lag trumma på genom en hel säsong och förlita sig på en uttalad förstemålvakt. Målvakter är inte som andra människor, ska ni veta. De är som gamla vaser. Bräckliga. En utespelare kan berömmas för att ständigt skapa chanser utan att för den skull göra mål. En målvakt bedöms utifrån sitt sämsta ingripande under match. Om målvakten gör 34 fina räddningar drunknar detta faktum om två enkla puckar slinker in. Då är han plötsligt värdelös. Hur kul är det på en skala?

Ta Ersson som exempel. Spelade som på moln och fick fortsatt förtroende mot Modo. Plötsligt kom verkligheten ikapp. Två tveksamma ingripanden som gav Modo energi att vända matchen till sin fördel. Nu var plötsligt Ersson "värdelös" från att tidigare hyllats som närmast en Gud!

Det som ofta glöms bort, tyvärr, när man bedömer en målvakts insats är det som föregår det avslut som trillar in i nät. Vilket hjälp fick målvakten! Förra säsongen blev Dahlbom närmast helgonförklarad för sitt målvaktsspel. Med all rätt. Men det som gjorde honom så förbannat bra var det understöd han fick av hela laget i det defensiva spelet. 

I dagens match tycker jag själv att Dahlbom utstrålade ett visst mått av osäkerhet. Föll tillbaka i gamla synder där han stundtals gled bort från målet på ett märkligt sätt. Ska man lasta Dahlbom för något mål idag så var det AIK:s 1-0. En så stor målvakt som Dahlbom ska kunna stänga ett avslut från den vinkeln. I övrigt anser jag mig inte kunna lasta honom för övriga baklängesmål. Vi bjöd helt enkelt AIK för bra avslutslägen. AIK:s mål fram till 5-4 var ett exempel på detta. Fummel i mittzon som gav AIK spelvändning mot ensam back. Aningen passivt backspel som tillät avslut. Där måste back kunna jobba mer blad mot blad och styra bort avslutet. Men det är min åsikt.

För övrigt #1 kan vi "tacka" AIK:s målvakt som var ungefär lika darrig(!) som vår Dahlbom i denna match!

Vad jag vill ha sagt är att vi behöver hålla igång två målvakter. Att förlita sig på en målvakt som plötsligt "går sönder" är aningen vanskligt. Problematiken med just målvakter är att de behöver förtroende, trots mindre bra insatser, för att bli bra! Minns att Dahlbom även började förra säsongen i Ettan aningen svajigt innan han  kom in i sin bubbla och växte ut till Ettans bäste målvakt!

Kort sagt: - Vi har de målvakter vi har och ska naturligtvis ge båda vårt stöd när de glider in på isen för att vakta vår kasse!

För övrigt #2 tycker jag fortfarande att Kalle Östman är ett riktigt fynd!



På återhörande..





9 oktober 2018

Hemmapremiär med lite bitter eftersmak...

Full fart med pucken...



Västerås J18U - Guldsmedshyttan J18 2-4
Kul att ta del av vår första hemmamatch i årets seriespel även om utfallet inte blev som vi önskat. Vi mötte ett lag, Guldsmedshyttan, som föregicks av ett rykte om att vara riktigt duktiga på ett spela ishockey. Trots detta var det våra egna killar som satte tonen genom att göra ett väldigt vackert mål fram till 1 - 0. Ett riktigt klapp-klapp-spel där Olle Norling fick stänka in trissan i krysset bakom en chanslös burväktare i "Hyttan".  

Den andra perioden började med att vi hade chansen till att sätta 2-0 endast efter några sekunder men istället för tvåmålsledning kunde Guldsmedshyttan skapa en snabb spelvändning. En spelvändning som tvingade vår målvakt, Adam, att möta en ensam anstormande motståndarforward. Hur pucken slutligen smet in kunde jag inte uppfatta men mål blev det och 1-1 på tavlan.

Understundom tryckte Guldsmedshyttan tillbaka oss i egen zon långa stunder i denna andra period men våra killar stred tappert utan att vika ned sig. Först genom spel i powerplay lyckades "Hyttan" återta ledningen i matchen. Ett backskott som smet förbi en skymd Adam i vår kasse. 

Om man trodde att "Hyttan" nu skulle döda matchen trodde man fel. Istället lyckades vi själva lyfta vårt spel och skapa flera fina anfall. Kvitteringen kom också efter hårt arbete i anfallszon där slutligen Jesper Zeijlon kunde vispa in pucken under benskydden på "Hyttans" målvakt. Oavgjort, 2-2, efter två perioder kändes väldigt bra.

Den tredje perioden blev något av en olycksperiod. En period då det studsade mot. Domarna hittade en utvisning, för många spelare på isen, som gav oss ett lagstraff och motståndarna en gratischans att ta ledningen i matchen igen. (Efter matchen pratade jag lite med domarna om just den utvisningen) Med endast några tiotal sekunder kvar av detta boxplay gjorde naturligtvis våra motståndare mål. Det var inte orättvist på något sätt att Guldsmedshyttan återtog ledningen men lite bittert att det tillkom pga en aningen tveksam utvisning.

- Men mer bittert skulle det bli!

När vi i slutfasen av matchen lyfte upp spelet och började sätta allt mer press mot våra motståndares mål kom nästa motgång. En puck som gick upp i nät ovanför plexit. Våra spelare försökte uppmärksamma domarna på detta men fick inget gehör. Istället en snabb omställning av Guldsmedshyttan som mycket turligt kunde få in pucken och utöka ledningen till 4-2. Ett mål som kan tillskrivas deras flytkonto. Jag stod bra placerad och kunde se hur Adam räddade första skottet men pucken studsade ut, träffade egen back och därefter, via Adams klubbskaft(!), gick in i mål. Ridå, jämmer, och elände!

Summa summarum tycker jag hela laget stod upp bra under matchens sextio minuter. Guldsmedshyttan vann inte oförtjänt sett till alla chanser de skapade, men, naturligtvis surt(sa räven) att deras två sista mål tillkom på ett för oss ogynnsamt sätt. 

Vem som blev matchens lirare har jag i skrivande stund tyvärr inte kolla på men ber om att få återkomma..