17 april 2017

Fiaskosäsongen fullbordad och nu sjösätter jag båten..

Nästa säsong ses vi i Ettan!


Västerås - Kristianstad 2-1 (sudden)
Det var en märklig känsla att vandra mot ABB Arena Nord inför avslutningsmatchen mot Kristianstad. Normalt sker detta i sällskap med många andra likasinnade. Denna gång var jag ensam. Helt ensam. Promenerande sakta mot entrén. Parkeringarna runt arenan gapade tomma. Jag fick plötsligt en känsla av att jag var på rätt plats men fel dag. Att matchen redan spelats! När jag väl kom in i Arenan förstärktes känslan av ödslighet. Under alla mina år jag följt laget kan jag inte minnas något liknande. Inte ens när vi tvingades till omstart i division två kändes vår arena någonsin lika ödslig och tom som inför denna match.


Som vanligt var jag ute i god tid innan matchstart och strövade runt i den närmast tomma arenan. Hittade, som vanligt, de riktiga entusiasterna som ville vara med ända till slutet av denna mediokra säsong. I mina ögon till lika stora delar självplågare som hjältar. Pratade med folk, som vanligt. Fick höra många åsikter, som vanligt. Ilska, frustration, irritation, hopplöshet i en salig blandning. Men, faktiskt, även ett embryo till något positivt! Mitt i det mörka kände jag att det trots allt finns en liten flämtande låga av ljus. Låt tiden ha sin gång, känner jag. Idag, i morgon, är det ännu för tidigt att orka se det positiva i en degradering. Men, ge det en vecka, eller två. Då är jag övertygad om att den största besvikelsen lagt sig hos de allra flesta. Då, och först då, kommer sannolikt vinden sakta vända. Sanna mina ord.


Mycket hänger nu på vad som kommuniceras ut från föreningen i närtid. Med rätt strategi kan de på ett handfast sätt hjälpa till att hålla den lilla flämtande lågan av ljus vid liv. Föda den, få den att sakta växa sig starkare. Mitt råd till inblandade i föreningen som nu ska styra upp. Tänk efter före, gärna två gånger, innan ni torgför era tankar och åsikter. Förtroendet är just nu lågt, bottenlågt, för de som ansvarat för att vi nu tvingas till en degradering. 


Ett annat råd är: 
- Lyssna på opinionen! 
- Lyssna på era supportrar! 
- Lyssna på de som föder och göder er! 

(I begreppet "supportrar" inkluderar jag alla som är intresserade av att ha ett elitlag i ishockey)

När det gäller matchen som spelades var den en avslagen historia. Gästande Kristianstad en liten chans att knipa en plats till nästa års HockeyAllsvenska. Trots detta blev det aldrig någon riktig match att tala om. Gästerna var genomgående lite mer energiska men hade inte förmågan att få någon utdelning på sitt offensiva slit mot ett för dagen hyggligt samlat Gulsvart. Det var först i matchen slutskede lite dramatik infann sig. Troja tappade sin betryggande ledning hemma mot Huddinge och plötsligt hade Kristianstad, i kraft av sitt 1-0 mot oss en plats i nästa års HA! Denna glädje blev dock kortvarig för gästerna då vi i samma ögonblick kvitterade till 1-1. När vi dessutom snabbt avgjorde i sudden, med mål av Lihagen, släckte vi definitivt gästernas dröm om avancemang.


Nej, det var ingen festlig tillställning i ABB Arena Nord denna gång. Väldigt jobbigt mentalt, vill jag nog påstå. 

Om jag ska summera vårt spel i det negativa kvalet vill jag hävda att förlusten hemma mot Visby var den största missräkningen. På en klar andraplats insatsen mot Troja hemma. Gemensam nämnare vid båda dessa tillställningar var den fullständiga frånvaron av en kollektiv laginsats. Det var i alla stycken mer en kollektiv lag-kollaps. Det ironiska är att vi vann båda matcherna mot de slutgiltiga seriesegrarna Södertälje, och det var ju mycket värt, typ!

Trots allt får man gratulera SSK och Troja till att de höll ihop och klarade pressen. Bäst när det gäller, och så vidare. 

Så, nu går jag vidare...






15 april 2017

Styrelse, sportchef, misstro, spelarflykt..

Lästips...



Seger borta mot Visby men detta hjälpte föga. Enligt vitten på plats gjorde laget en bra insats och vann komfortabelt. Bra så. Även om vi nu åker ur HockeyAllsvenskan är det på sin plats att alla spelarna avslutar snyggt. Det räcker med skammen att åka ur. Som supporter vill man inte utöver detta nesliga även behöva skämmas över spelares ointresse att göra sitt jobb. Det handlar helt enkelt om heder. 

Av den anledningen förväntar jag mig att spelarena går in och avslutar riktigt snyggt på söndag då Kristianstad kommer på besök. En motståndare som ännu har chansen att nå HockeyAllsvenskan. Då jag varit med tidigare att lag kommit till Rocklunda och där firat avancemang uppåt i seriesystemet, inte sällan på vår bekostnad, är det något jag betackar mig för att behöva uppleva igen. Att vi sedan har ett ansvar gentemot övriga klubbar som i sista omgången kämpar för att nå samma mål, HockeyAllsvenskan, är en annan aspekt.

Spekulationer om var våra spelare kommer hamna till nästa säsong har tagit fart allt mer. Vi supportrar som följt laget denna säsong kan tycka det lite märkligt att någon i truppen är speciellt attraktiv på spelarmarknaden i dessa tider. Men det är inget hinder för hugade spekulanter. Det kan tvärtom vara en fördel. Förhandlingsläget för dessa spekulanter är mycket gott. Vi pratar här om spelare som till stora delar underpresterat och inte fått ut så mycket som önskat av sitt spel. Detta innebär en av flera saker:

- Spelarna vet att deras marknadsvärde är lågt och är därmed beredda att tacka ja till den som faktiskt visar intresse. 

- Spelarna är dessutom införstådda med att de inte kommer erbjudas några feta kontrakt ur ekonomisk aspekt. De får helt enkelt acceptera det som bjuds.

- Sist men inte minst. Vi själva, VIK Hockey, har ingen som helst möjlighet att matcha eventuella bud från andra klubbar!

Här finns med andra ord läge för övriga klubbar i HockeyAllsvenskan att skynda och fynda. Spelare till vrakpriser!

Det kommer bli oerhört intressant att se vilka spelare som lämnar till andra klubbar(värvas) samt vilka spelare som av andra anledningar inte får stanna kvar. I ett tidigare inlägg spekulerade jag lite om vilka spelare som kunde tänkas stanna kvar respektive lämna. 


När jag läser på olika sociala medier finns det lite olika scenarier som nu önskas av supportrar. De mer militanta(!) anser nu att "allt ska bort". Ut med hela rasket. Huruvida det verkligen gäller "alla" eller "en del av alla" låter jag vara osagt. Lite svårtolkat även om andemeningen är tydligen. Man har helt tappat förtroende för de som nu rattar vår förening. Ilskan, frustrationen är påtaglig. Man vill att någon ska straffas, hängas ut.

Nästa gruppering som jag lyckats urskönja är lite mer selektiva i kravet på utrensningar och avgångar. De lyfter ut några personer ur den nuvarande ledningen som tänkbara personer att fortsatt förvalta föreningens väl och ve. De kan även tänka sig att behålla en del av dagens spelare till nästa säsong.

Slutligen finns en grupp som mest gett upp, kastat in handduken, tappat sugen. Här är uppgivenheten monumental. Ilskan, frustrationen, har övergått i likgiltighet. 


Vilken grupp jag själv tillhör låter jag vara osagt. Jag har nog ett ben i varje läger beroende på dagsform. Det enda jag vet själv, i skrivande stund, är att jag kommer finnas där vid omstarten(!) i divison ett till hösten.


Med tanke på ovanstående text, som jag så finurligt formulerat, behöver man inte vara utbildad analytiker för att inse vilket hästjobb föreningen nu har framför sig. Nytillträdde VD:n, tillika klubbchefen, Mats Brokvist kommer på få sina fiskar varma. Detta var sannolikt inte ett scenario han såg framför sig när han tackade jag till tjänsten. Nu får vi se vilket virke det finns i honom. 

Vår nuvarande sportchef, Andreas Appelgren, är en annan som har en väldigt tuff tid framför sig. Som ansvarig för årets spelartrupp är hans aktier för närvarande inte stigande. Andreas har ett år kvar som sportchef och kommer därmed vara den som nu ska sy ihop vår trupp till hösten. Jag avundas inte honom uppgiften. Det kommer krävas en hel del av honom, och hans fingertoppskänsla, innan supportrar glömmer hans delaktighet i årets sportsliga misslyckande. Så enkelt är det. 

När det gäller vår styrelse är jag inte man att avgöra vem som ska hängas ut, avgå, eller kan tänkas få fortsatt förtroende. Min insikt är helt enkelt för begränsad. En sak är dock fullständigt klar när man lyssnar till supportar: 

- Ordförande Mattias Jonson står inte högt i kurs! 

När det dessutom framkommit, sant eller falskt, att vice ordföranden i styrelsen, Jonas Wallstedt, aktivt medverkat till att hans son lämnar för spel i Timrås ungdomsorganisation gör inte saken bättre. Hans son är som bekant målvakt och anses som ett av de största målvaktslöften någonsin i vår förening! Lite lex Zetterberg, över det hela.

I och med detta kommer jag osökt in på en annan sak. Detta med pappor och deras söner. Det finns en uttalad misstro bland "folk" mot denna ordning. Rätt eller fel, så hävdas att söner till pappor inom föreningen får fördelar de inte förtjänar. Detta är naturligtvis olyckligt. Jag inbillar mig att samma problematik finns i de flesta föreningar. Föräldrar som stöttar sin barn för att sedan själva gå in i en ledarroll. Jag lägger därför ingen större vikt vid dessa påståenden utan nöjer mig med att påtalat detta enligt ovan.

Min förhoppning är nu att föreningen verkligen strävar efter det "transparenta". Något som närmast var ett mantra inför denna säsong. Nu skulle vi alla bli en stor familj och hjälpas åt. Supportrar, sponsorer, spelare, styrelse, hand i hand. Tyvärr blev det mest tomma ord av den saken. I takt med att förlusterna radades upp under försäsong och vid seriestarten glömdes detta bort. Under hela den ångestfyllda hösten ersattes det "öppna samtalet" med tystnad. Det är min uppfattning. 

- Jag har träffat personer som arbetar inom föreningen som själva uttryckt missnöje över att "aldrig få höra att skit om vad som händer". Det är illa, riktigt illa, om detta stämmer.

I allt övrigt vill jag bara önska alla en Glad Påsk!



13 april 2017

Surdeg och gammal leverpastej..

Dagens VIK Hockey!


Tja, vad ska man skriva, egentligen? Det mest är öken, mörker, skit, elände, just nu för alla oss som håller på Gulsvart. Visserligen spelas en match på Gotland idag men med största sannolik en helt betydelselös sådan. Det är rökt, kört och förstört! 

Naturligtvis var jag i ABB Arena Nord i tisdags och bevittnade mötet med Huddinge. En märklig match, det också. Lite som hela säsongen. Man kan säga att matchen summerade vår säsong på ett remarkabelt sätt. Laget visade upp alla sina förmågor, och oförmågor, under matchens tre perioder. En bra början, en anständig mittdel, och en klandervärd avslutning. Att gå fram till 5-0, sedan 6-2, för att därefter fullständigt tappa allt och bjuda in en för dagen svag motståndare till match. Det var med minsta möjliga marginal vi kunde hålla undan och till slut vinna med 6-5! Lite vår säsong i ett nötskal.

Vid minsta motgång har laget mer eller mindre fallit ihop som det berömda korthuset. Okey, jag generaliserar lite nu, men framför allt i det pågående kvalspelet har jag sett dessa tendenser rätt tydligt.

Det som blev uppenbart i den tredje perioden mot Huddinge är faktiskt något som genomsyrat truppen, laget, spelarna hela säsongen. Det kan man inte sticka under stol med. Vi har saknat en formation, eller spelare, eller ledargestalter, som kan stå upp när det går emot. Spelare som kan gå in på isen och styra upp, skapa lugn, bryta mönster, som kan ge trygghet. 

När Huddinge började chansspela i den tredje perioden stod vi inte pall. Vi tappade alla eventuella linjer vi hade i vårt eget spel. Både offensivt och defensivt. Detta är något som vi från läktarplats tyvärr fått ta del av hela säsongen. 

- Men, varför har det då sett ut på detta sätt, i stort sett hela säsongen? 

När jag i vanlig ordning gick runt i arenan och minglade med folk fick jag mig till livs många intressanta åsikter och synpunkter. Det fanns givetvis en enorm frustration och besvikelse hos alla samt en hel del ilska. Trots detta hade de allra flesta en rätt nykter syn på läget. Det fanns någon form av acceptans över att vi nu, för en oviss framtid, kommer vara ett lag i tredjedivisionen. Många har helt enkelt förlikat sig med det öde som väntar oss alla. 

Det som folk var mest oroliga över är det ekonomiska läget i föreningen! Hur ser likviditeten ut idag samt hur kommer omställningen bli till spel i en lägre division? Hur mycket måste föreningen banta organisatoriskt och ekonomiskt? Hur kommer det bli med J20, J18, damlaget, hockeygymnasiet, och all annan juniorverksamhet? Kommer A-laget träna på kvällstid! 

- Kommer det bli en flykt av spelare från våra J20 och J18-lag nu? 

Personligen anser jag att föreningen, styrelsen, VD:n, vår ordförande, alla tillsammans nu har ett enormt ansvar att visa handlingskraft. Jovisst, det är ett elände att åka ur, men, det är samtidigt ert förbaskade uppdrag att nu agera kraftfullt för att skapa en tro på överlevnad i någon form! Att i denna stund dra sig tillbaka, sluta leden, istället för att rakryggat erkänna misstag som begåtts gagnar ingen.

Även om vi supportrar är förbannat trötta på den misshushållning som bevisligen skett med vår älskade förening kommer vi stå kvar på perrongen. Vi har faktiskt inget annat alternativ. Vi kan inte "gå vidare" som om att inget hänt. Vi tänker inte lämna föreningen med svansen mellan benen. Vi kommer för alltid stå upp för vår kärlek till föreningen. Detta oavsett division. Det minsta vi kräver är dock att alla de som är tillsatta att förvalta våra drömmar och visioner, visar sin kärlek!

Det är nu, när sorgen är som tyngst, när mörkret är som mest kompakt, vi supportrar behöver någon djävel som tar kommandot. Någon som ställer sig på barrikaden och vägrar vika ned sig. Vi har under säsongen bevittnat en spelartrupp där det saknats några riktiga ledartyper. Låt oss nu slippa detsamma när det gäller föreningens framtid. Jag vill inte se några fler gamnackar i media som beklagar den uppkomna situationen. Jag vill se ledare från föreningen som istället tar fram den stora stridskuken och deklamerar: -VI GER ALDRIG UPP!


- Det är hög tid att medlemmar, supportrar, sponsorer, raskt antar en ny och tydligt målbild. Tillsammans ska vi skapa den nya visionen. Gamnackar och motvallskärringar gör sig icke besvär!


Så det så..





11 april 2017

Spelarflykt, brutna löften, kontrakt, etc


Uppdaterat: 13:41 den 11/4 2017
Här är det som gäller angående kontrakt!
Naturligtvis borde jag gjort lite efterforskning själv innan jag skrev detta inlägg, men, gjort är gjort! 

-------------------------------------------------------------


I dagarna har jag hört flera supportrar som tänkt högt kring vad som händer när vi nu tycks åka ned i division ett. Hur ser det ut med spelares kontrakt. Vad gäller. Finns det klausuler som tillåter spelare lämna, trots kontrakt, och finns det kontrakt som tvingar föreningen att behålla spelare trots degradering? Väldigt mycket gungor och karuseller i detta spörsmål.

- Föreningen vill naturligtvis inte dras med spelarkontrakt som är för kostsamma. Spelare vill på samma självklara sätt inte bryta sitt kontrakt. Det handlar om enkla principer. Kontrakt gäller. Oavsett. Om det inte finns klausuler. 

- Föreningen vill på samma sätt självklart behålla spelare som man anser vara stommen i ett kommande lagbygge. Frågan är då vad man kan erbjuda? Kommer det överhuvudtaget finnas förutsättningar att ha någon heltidsanställd spelare i division ett kommande säsong?

- I dagarna har det framkommit att föreningen ligger efter med en del fakturor. Detta i sig behöver inte betyda så mycket. Föreningen måste ständigt betala för sig. Oavsett hur inflödet av kapitel ser ut. Vissa månader är kärvare än andra. Hur allvarlig denna eftersläpning är vet vi inte. Det jag vet är att detta fenomen är inget nytt i branschen. Se bara på Timrå som under innevarande säsong haft en mängd ärenden som gått till Kronofogden. Så länge man kan betala av på sina skulder är det ingen större fara på taket, typ.

- Vi supportrar behöver nog även tänka om lite. Sluta romantisera om att spelare ska ha klubbhjärta. Glöm inte bort att spelarna först och främst är yrkesmän. Yrkesmän som vill kunna få försörjning av sin utbildning till just - ishockeyspelare! Har man familj är detta givetvis än mer angeläget. 


Men åter till detta med spelare som nu kan tänkas lämna. Låt mig då få spekulera över spelare som lämnar:
Hampus Larsson
Christopher Fish
Mikael Frycklund
Markus Persson

- Här har vi fyra  spelare som det säkert finns intresse för ute i landets övriga HA-klubbar. Av dessa fyra är det Hampus och Frycklund som utmärkt sig mest. Hampus har sannolikt gjort sin bästa säsong någonsin i HockeyAllsvenskan. Tagit steg, som det heter. Frycklund är en av få spelare som under pågående kvalspel som i varje match verkligen försökt göra skillnad. När det gäller Fish är det lite knepigare. I det stora hela har han varit rätt iskall länge nu, men, minns hans fjolårssäsong! Jag inbillar mig att Fish inte alls trivts med den spelmodell som CO förordade. Att han blev ett offer för tränarens spelmodell, typ. Även Markus Persson, i rätt skick, kommer naturligtvis locka andra klubbar i HA. Så ovanstående fyra spelare förväntar jag mig kommer lämna. Eller förväntar och förväntar. Självklart vill jag att de ska spela kvar men, så kommer det självklart inte att bli! 

- Skulle inte förvåna mig om Christopher Fish får chansen i Örebro!

- Sedan tidigare är det ju klart att Lukas Zetterberg lämnar för Timrå, Henrik Lundberg till KHK.


Hur ser det då ut i övrigt? Vilka fler spelare kan tänkas lämna, eller rent av får lämna? Nu blir det lite knepigt.


- Johan Jonsson har haft två knöliga säsonger på rad nu. Skadefyllda säsonger. Har inte haft möjlighet att visa upp ett spel som visar vilken stabil defensiv(!) back han kan vara. Har utgående kontrakt, vad jag förstår. Frågan är även hur han mår. Är han helt återställd, besvärsfri, från den hjärnskakning han ådrog sig omgång 19 uppe i Umeå! Man kan lugnt säga att han inte haft möjlighet att stärka sina aktier på marknaden senaste två säsongerna. I rätt skick kan Johan bli en stor tillgång i Ettan.
Lämnar: 50%
Stannar kvar: 50%

- Fredrik Johansson. Har ju långt kontrakt. Kommer inte ihåg i skrivande stund när det skrevs och på hur många år. Finns det klausul vid degradering? Inte en aning. Kostar han mycket pengar? Tja, med Division-ett-mått kommer han naturligtvis vara välbetald. Fredrik är en spelare som säkerligen kan hitta ny klubbadress om han så önskar. Men, vill han det? Jag är tveksam. Om vi ska bygga nytt lag, igen, är Fredrik en av få kulturbärare att samlas runt.
Stannar kvar: 100%

- Niklas Lihagen! Detta sorgebarn! Har mig veterligen kontrakt över nästa år. Påstås kosta massa fläsk. Samma gäller här. Har han klausul och kan lämna? När jag skriver "sorgebarn" gör jag det utifrån prestation. Dock måste jag ge Niklas att han varit en av några få forwards som stuckit ut under det negativa kvalspelet. Han har verkligen försökt. Om Niklas stannar kommer han kunna fira stora triumfer i Ettan. Det är då ett som är säkert. 
Stannar kvar: 100%

- Simon Karlsson. Värvades in under säsong från SSK. Kom från långtidsskada till SSK. Fick inte fortsatt förtroende. Började helt okey hos oss. Åkte på skada. Kom tillbaka. Något ojämn i spelet. En spelare som har potential men som inte övertygat helt. I grunden tillräckligt bra för att kunna spela i HockeyAllsvenskan eller ännu högre. Frågan är hur hans status är just nu. Har inte stärkt sina aktier på spelarmarknaden under negativa kvalspelet. En back som kan växa ut ordentligt, eller inte!
Lämnar: 50%
Stannar kvar: 50%

- Jonte Berg. Gör alldeles för lite poäng för att vara intressant för annan förening i HA, inbillar jag mig. Perfekt för oss. Minns att Jonte var poängkung i IFK Arboga innan han anslöt till oss. Det får han gärna upprepa!
Stannar kvar: 100%

- Stefan Gråhns. Hoppjerkan! Spelaren som pendlat mellan divisioner de senaste säsongerna. Ned till Åkers i Ettan och upp till SHL i Växjö Lakers! Är han för gammal för att locka intressenter? Har under innevarande säsong varit en av lagets mest värdefulla spelare. Stannar, lägger av, eller går till SHL! Man vet aldrig med den mannen.
Lämnar: 50%
Stannar kvar: 50%

- Eddie Davidsson. Har i mina ögon haft en rätt knölig säsong. Inte fått utdelning på sitt spel. Borde kunnat prestera fler poäng och mål. Inbillar mig att hans säsong inte lockat till spekulanter i kö. Stannar han blir han givetvis en väldigt viktig kugge i vårt offensiva spel.
Lämnar: 50%
Stannar kvar: 50%


Spelare som jag inte omnämnt här ovan är spelare som jag förväntar mig kommer kunna erbjudas nytt kontrakt för spel i Ettan. Frågan är bara om de själva är intresserade av att stanna? Är VIK Hockey ett fortsatt bra alternativ för deras karriärer? 


Se där lite tankar om det hela....



10 april 2017

På väg...tillbaka?



Lite så kan man inleda ett inlägg. "På väg tillbaka". Det är lite dubbla budskap. Något som uppskattas av denne skribent. "På väg tillbaka", är till exempel Troja. Då är det rätt lajbans. Rätt väg, typ. Själva är vi på väg tillbaka till där vi var förut. Division ett. Inte lika  muntert. Herregud! Division Ett. Måste genast kolla när vi spelade senast i den divisionen. Det var alltså säsongen 2001-2002 vi senast spelade i Ettan. Här kan du se de spelare som då förgyllde våra färger:



Källa

Bara en sådan sak som att vi hade fem(5) målvakter i truppen tycker jag är spännande! Kanske redan där grunden lades för det defensiva tänk som genomsyrat vårt spel allt sedan dess? Vad vet jag. 

I övrigt en rätt spännande trupp. Lars Ivarsson, den gamle räven. Och Andrei Lulin som fortfarande satte skräck i alla motståndarforwards. Vem minns inte hans låga tacklingar?

Patrik Sjöström förutsätter jag är samme Patrik som numera är vår målvaktstränare.

Daniel Grillfors! Oj, vilken duktig back. Och vilken fin karriär han fick. 

Johan Finn Olsson. Karaktärsspelaren. En spelartyp vi saknat i årets trupp. Gav sig in i smeten, vevade på när det behövdes. Fegade aldrig ur en närstrid.

Majestätiske Classe Lindblom! Hans dragskott! Anlade skottet i mittzon och svepte iväg det strax innanför blå. En ljudlös projektil som ofta satt högt. Underbart! Bodde för övrigt på Önsta-Gryta och hade en flickvän som lirade handboll med Irsta! Jobbade den perioden som vaktmästare och hade äran att skotta snö utanför deras entré!

Marcus Söderkvist! Redan då en otroligt viktig kugge.

Däremot har jag inga som helst minnesbilder av Vadim Molitov. Men fräckt namn. 

Det var denna säsong som slutade i moll men ändå i dur. Stryk i sista avgörande matchen hemma mot Nybro(!). Som tur var för oss blev Tingsryd degraderade pga vidlyftiga ekonomiska transaktioner. Den platsen tog vi. He-he!

Så kan det gå...













------------------------

Nåväl. Vi hade maxflyt när vi en gång i tiden tog oss upp i Allsvenskan. Frågan är om vi kan förlita oss på något liknande denna gång? Ser inte så ljust ut på den punkten. Visserligen har både Timrå och Vita Hästen grava problem med sin ekonomi men troligtvis inget vi kan hoppas på. Det finns helt enkelt ingen riktigt rejäl räddningsplanka att famla efter. 

Så, här står vi nu. Med byxorna nere. Smått förödmjukade av division-ett-lag. Vi som såg så genuint starka ut under hela vårsäsongen. Ja, ja, vi hade några dippar men kom faktiskt på sjätte plats i vårtabellen! Vi var helt enkelt inte så mycket sämre än de andra lagen i HA. Undantaget då BIK Karlskoga och Mora som var en klass för sig. 

Ur det perspektivet kan man verkligen undra hur vi nu kunnat försätta oss på den berömda pott-kanten. Skriver vi, naturligtvis. Ty även i motgång är det "vi" som gäller. I alla fall för mig. För någon dag skrev min gode vän Micke ett dräpande inlägg på sin blogg VIK Fan Central. Jävlars i min låda vad han sågade. Jag vet hur passionerad Micke är och hur väl han vill. Han kokade helt enkelt över lite denna gång. Helt förståeligt. Diplomaten tappade etiketten, ungefär!

Själv är jag alltid upphöjt lugn och analytisk. Rusar sällan åstad och sågar till höger eller vänster. Finns inte mycket som kan rubba min sinnesstämning. Som en vindpinad fjällbjörk, är jag. Åtminstone utåt sett. Inombords är det lite annorlunda. Där bubblar det. Och kokar, och fräser, och skvätter. Men inte så ofta, numera. Var värre när man var yngre. Då ville man välta bilar och bryta av soffor efter en förlust. Som sagt, nu bubblar och gror det. 

Och det jag grubblar allra mest på är hur i hela fillebunken det kunde gå så fel! Inför detta negativa kval kände jag mig fullständigt övertygad om att laget skulle ro det mesta hamn. Visserligen med inslag av en del tur och massor av hårt arbete. Men, jag trodde ärligt talat vi skulle vara bättre än vad vi faktiskt varit. För bra, det har det inte varit. Inte bra alls. Tvärtom har vi varit tämligen usla. Vi har lyckats göra de mesta banal och triviala misstag som kan utföras på en hockeyrink. Felprocenten är högre nu än den varit någonsin hela denna säsong. Då inkluderar jag den hemska försäsongen och höstsäsongen.

Spelare kan inte längre spela sarg ut! Inte slå en passning  på blad längre än tre decimeter! Kan inte ta ett avslut! Kan inte skjuta slagskott! Kan inte hitta till avbytarbåset! Hm, nåja, nu kanske jag överdriver men ni förstår säkert bilden jag försöker måla upp! Ett hysterisk fumlande och famlande efter något ogreppbart, typ. Den berömda tvålen i badkaret. 

Det är närmast osannolikt att laget efter cirka 200 matcher denna säsong ännu inte fungerar som ett kollektiv! Det är lika märkligt att vi efter cirka 400 matcher denna säsong inte fått ett enda väl fungerande backpar! Så här kan man hålla på. Om man vill. 

Ingen kan ta ifrån spelarna att de försöker. De sliter, åker skridskor, kämpar, svettas, men det hjälper föga när det inte ges understöd, support. Ibland ser spelet ut som något som regisserats av Claes Eriksson i Galenskaparna.




Under i stort sett hela säsongen har det funnits ett missnöje, och misstro, mot våra tränare. Inte utan anledning. När laget inte levererar är det tränarna som får skulden. Inget nytt under solen. Oavsett deras eventuella brister är min egen upplevelse att vi aldrig riktigt kom ur startgroparna denna säsong. Det fixades och donades med formationer, backpar, kedjor, men allt tycktes gå i stå. Det blev aldrig någon riktigt effekt av alla ändringar eller förändringar. Visst, en och annan skadad spelare påverkade, men, alla andra lag i serien satt i samma sits men lyckades trots detta utveckla sitt spel över säsong. Se bara Vita Hästen som exempel. De spelade fan inte bättre än oss, men lyckades vinna fler matcher! Det som gjorde mest ont hos mig denna bedrövliga säsong var just att oavsett hur tränarna försökte blev utfallet magert. Visst, vi vann matcher under vårsäsongen men fortfarande var det egna spelet ännu eftersatt. Lyste mest med sin frånvaro.

Ska vi då skylla på spelarna? Var de redan från början för odugliga? Hade vi för stor förväntningar? Återigen får jag klia mig i flinten och fundera lite extra. Flera sakkunniga påpekade för mig tidigt denna säsong att vi hade en spelartrupp för att slåss om en playoff-plats. Detta trots att många av oss supportrar tyckte det såg väldigt tunt ut. Detta med en titt i backspegeln på tidigare trupper. I mina ögon är det väldigt få spelare som levererat det jag förväntat mig denna säsong. Kanske även jag hade för höga förväntningar. Trodde att spelare som haft mer undanskymda roller tidigare nu skulle orka axla ett större ansvar. Vete fan, helt enkelt!


Sportchefen då? Appelgren! Är det hans fel? Vad hade Appelgren för förutsättningar när säsongen startade? Ett antal spelare med gällande kontrakt. Hur många? Vet inte exakt men var det kanske sju åtta spelare som gick in i denna säsong med gällande kontrakt. Där låg en del av spelarbudgeten redan från början. Hur stor del? Jag vet inte men det ryktades att två tredjedelar av spelarbudgeten redan var låst av tidigare kontrakt. Om det stämmer hade Appelgren inte så stort utrymme till att värva riktigt bra spelare. Henrik Lundberg och Markus Persson var den spets som kom in. Utöver detta ett antal "spännande" spelare från division ett. Kunde Appelgren gjort annorlunda? Värvade han fel? Jag vill påstå att en värvning blev riktigt tokig. Tänker då på Langkow. Felscoutat? En spelare som skulle komma in och "göra skillnad" då Markus Persson blev långtidsskadad. Ingen hit, om ni frågar mig. Men så är det i denna bransch. Under Niklas Johanssons tid som sportchef var det rätt många "stolpskott" som passerade revy. En och annan som NJ värvade var riktigt bra men sett till hur många som var dåliga vete tusan om utfallet var så märkvärdigt.


- Jämför gärna med Mora som hade en spelartrupp med ungefär samma budget. Det ryktas att Mora innevarande säsong hade ett tiotal spelare på åttamånaderskontrakt och en medellön på 14 000 i månaden! Med åttamånaderskontrakt menas att spelare blir arbetslösa mellan säsonger. De ställs till arbetsmarknadens förfogande och erhåller A-kassa. Ett märkligt fenomen. Det innebär egentligen att spelarna inte får delta på gemensamma träningar under försäsong. Något som de naturligtvis gör. Fusk, ta mig fan!


- Jaha, så långt kommet i detta inlägg och inte mycket till substans.


Vems är felet? Det är egentligen det som är frågan. Här behövs en syndabock modell magnum. Det blir så mycket enklare för oss alla inblandade om vi kan projicera vår ilska mot någon eller något. Styrelsen, VD:n, vår ordförande? Hur stor skuld har de? Man kan även leta lite bakåt i tiden. Det är Fägerblads fel!

Enligt somliga är VIK Hockey en "jävla rygg-dunkar-förening" där man bjuder in varandra på räkmacka och ljummen pilsner! Styrelsemedlemmarna är odugliga och vår ordförande en skam för sin hatt. Den som just nu kommer undan kritik är vår nytillsatte VD men det är bara en tidsfråga tills även han hamnar i fokus. Kort sagt är alla som just nu arbetar inom VIK Hockey inkompetenta och inavlade. Dessutom är de falska och tystar sina kritiker! I alla fall om somliga supportrar får bestämma. Här ett exempel på detta:


Inlägg från Gurkburken 10/4 - 2017



Det som är mitt stora problem är att jag inte kategoriskt kan peka ut vad som gått fel. I mina ögon känns det mer som att det saknas en tydlig och handfast styrning. Vi behöver helt enkelt en bombastisk och auktoritär ledare i föreningen. Någon jävel som slår näven i bordet så flisor ryker och kaffekoppar välter. En som ryter i och pekar ut färdriktningen med hela handen. En person som färgar föreningen, helt enkelt. En som syns och hörs och lever rövare. Som sätter föreningen på kartan, i fokus, i blickfånget. Nu rimmar detta väldigt illa med den föreningsdemokrati som råder, men, man kan väl få drömma lite! Om med det kommer jag in på just detta med medlemmar, demokrati, och inverkan samt påverkan.

Är det inte hög tid nu att alla vi supportrar aktivt blir en del av vår älskade förening. Att vi ser till att bli medlemmar, går på medlemsmöten, och gör våra röster hörda! Att sitta och tjura och grina anonymt på olika forum kan ju vara kul men är i längden totalt verkningslöst. Om vi däremot sluter upp, tillsammans, och aktivt visar att vi bryr oss, då inbillar jag mig att positiva saker kan hända. För mig är det väldigt märkligt att det inte finns en representant redan nu från VIK Support i föreningens styrelse? Det kan vi ändra på. Genom att medverka kan man påverka. 

- Så, kom igen nu! Se till att bli medlemmar. Kom på medlemsmöten. Gör era röster hörda. Tillsammans kan vi påverka mer än vad ni tror!


Det får bli min slutkläm!