15 mars 2017

Äh, vad fan!

Tänkt poängkung i kvalet



Direkt efter slutsignalen i förlustmatchen mot Björklöven var det aningen tungt. Inte ridå, inte nattsvart, inte öken, bara tungt. Utgången av matchen var visserligen synnerligen dramatisk men på förhand lite väntad. Det var på något sätt inte i omgång 52 vi misslyckades. Vi mötte ett för dagen aggressivt och uppumpat hemmalag som med sin publik i ryggen orkade lite mer. Ett Björklöven som helt enkelt var lite bättre än oss för dagen. Vår insats var ur det perspektivet godkänd.

Men, vad fan!

I samband med Kick-Offen i tisdags kväll pratade jag som bekant med Christer Olsson. Vi var ense om att laget hade sumpat för många chanser redan tidigare under säsong. Matcher, segrar och poäng som glidit oss ur händerna. Som exempel pratade vi om hemmamatchen mot SSK där vi hade 1-0 och tokdominerade i 50 minuter men bjöd in SSK till sen kvittering och senare seger i straffläggning. En annan match var Vita Hästen hemma. Vi gör 1-0 i pp, Stefan Gråhns, i den andra perioden och får äntligen utdelning mot ett ganska vekt motståndarlag. Domaren dömer bort målet för "spelare i målgården". Gråhns bakre del på skridskoskenan är någon centimeter innanför målgårdens linje. Istället för ledningsmål och massa ny energi gör istället Hästen två snabba mål och håller undan till seger.

Två exempel på matcher vi tappat. Två av många, denna säsong.

Jag berättade för Christer hur jag från läktarhåll upplevde, gång på gång, att laget tycktes tappa energi, tappa fart, hamnade på hälarna, under sekvenser av matcher. Naturligtvis gick spelarna in med 100% men fick bara ut 75-80% i själva utförandet. Varför? Pratade om samma sak med Mikael Frycklund. Själv skyller jag på den ängslan som tyckts präglat lagets spel över hela säsongen. Laget fick aldrig riktig vila mentalt. Hela säsongen blev en hel lång rad med måste-vinna-matcher. Klart som fan att det tär på psyket. Spelarna fick aldrig riktigt njuta av en seger, en framgång, då de visste att de MÅSTE vinna nästa, och nästa, och nästa, match. Så tror jag. 

Som bekant började vi förlora redan under försäsongen. Vi förlorade tretton(13) matcher på raken innan den första segern kom. Först i omgång sju av seriespelet lyckades laget ta sin första trepoängare för säsongen 16/17! 3-2 borta mot Pantern och segermålet kom efter 59:35! (Fredrik Johansson) Det blev helt enkelt en jävla tung ryggsäck att släpa på. En ryggsäck som tyngde allt mer ju längre säsongen gick. Det räckte inte med den remarkabla uppryckning som skedde efter jul och nyår. Vi var redan för långt efter. 

- Oavsett vad spelarna, tränarna, säger så kan även en ärthjärna som jag förstå hur jävla tungt det måste kännas med en sådan start på säsongen. Visst, "många matcher och mycket poäng kvar att spela om", men, att börja en säsong med idel förluster kan ju sänka vem som helst mentalt!

Det viktiga nu är att spelare, tränare, ledare, tar med sig det som faktiskt var rätt bra in i det kommande kvalspelet. Under vårsäsongen gjorde vi många fin-fina insatser. Under vårsäsongen visade laget att de verkligen hör hemma i HockeyAllsvenskan. Under vårsäsongen spelade vi jämt med de allra flesta lag. Okey, vi dippade då och då, men det går utmärkt att förtränga. Jag kan, ärligt talat, inte se hur vi ska kunna misslyckas att behålla vår plats i andradivisionen i svensk ishockey. Vi är ett alldeles för bra lag för att kunna misslyckas.

Kan nämna att jag pratat en hel del med Mathias Bromé om Asplövens snöpliga sorti via negativt kvalspel. Asplöven hade trots allt gjort en skaplig säsong och spelat riktigt bra i många matcher. Hade dock haft en märklig benägenhet att tappa ledningar. Vet inte hur många matcher de lekte sig fram till ett par måls ledning för att sedan falla ihop i slutet. Enligt Mathias fanns det "inte på kartan" att de skulle åka ur. Men, det gjorde de. 

Skillnaden mellan oss nu och Asplöven då är att våra spelare har fått slita stenhårt i varje match i femtiotvå omgångar. De har aldrig haft möjlighet att åka på "en skridsko" för att ta poäng. Jag är övertygad om att liknande arbetsinsatser är fullt tillräckliga för att vi ska fixa nytt kontrakt. Det finns inga "porslinslirare" i vårt lag som vill åka runt och leka hockey. Det är en styrka. En jävla styrka. Vi har ett lag fullt av spelare som är vana vid att kriga i varje byte för lagets överlevnad. Det är just den egenskapen som kommer bli vårt vinnarvapen i kvalserien. Sanna mina ord.

För övrigt tror jag att Markus Bergman kommer blomma ut och bli lite av en poängmaskin nu när det behövs som mest!

Tack för mig...









14 mars 2017

Mingel i kvadrat med VIK Hockey

Kick-off inför kvalspelet



Hastigt och lustigt blev jag inbjuden till en kick-off med VIK Hockey. Den som hade den goda smaken att bjuda med mig var Jimmie Andersson från VIK Support. En riktig hedersknyffel, med andra ord. Eller så ville han bara ha med någon som pratade. Vad vet jag. Oavsett detta blev det för mig en kväll fylld av underbara möten med kända, okända, och andra sorters människor. Med andra sorters människor tänker jag mig de som jag inte visste vilka de var innan jag fick hjälp med att identifiera dem. 

Det finns ett uppenbart problem när man ska  mingla med ett gäng hockeyspelare. Man vet fan inte vem som är vem när de inte har hjälm och matchtröja på sig. Somliga ser ut som skolpojkar, andra som busar, medan en och annan kan tas för telefonförsäljare. Då finns det en enkel grundregel. Man går fram, presenterar sig själv, och ställer frågan: - Vem är du då? Det brukar ordna sig med det. 

Sedan finns det självklart spelare som känns igen, omedelbart. Någon, Marcus Dahlbom, genom dialekt, andra som Johan Jonsson, genom klädval. Den sistnämnde var för kvällen iförd någon form av lusekofta med psykedeliskt mönster. Jag frågade om den var hemstickad men fick ett undvikande svar. Tror banne mig det är frugan hans som försöker göra business. Lansera eget klädmode i truppen, typ. Så kan det bli när man är född och uppvuxen i metropolen Skultuna. 


Mikael Frycklund hade mycket att berätta. Bidrog starkt till att jag kom absolut sist till maten. Pratade om "fel klubbval" som en annan golfspelare som ursäkt till det mesta. Vet inte vad jag ska tro. Men trevlig var han. 

Jonte Berg fortsatte att hävda att hans plötsliga målform berodde på ren oförmåga att flytta på sig när skott kommer. Varför jag osökt tänker på Emil i Lönneberga varje gång jag träffar Jonte tynger mig ännu. Men det är något Astrid Lindgrenskt över hans uppenbarelse. Han skulle passa som hand i handske i filmen Mio min Mio. Bara en känsla jag har.

Christopher Fish bleknade märkbart när vi tog varandra i hand. Han som utmanat mig på dubbel armbrytning. Först vänster sedan höger arm. Eller om det var tvärtom. Att jag utmanat honom. Ibland sviker minnet på ett bra sätt. Tycker han åt väldigt lite för att vara en så aggressiv spelare. Petade mest i maten, vill jag påstå. Barnportion, rent av. 

Vår nye VD, Mats Brokvist, gav ett redigt intryck. Tillsammans, framför buffén, drömde vi oss bägge tillbaka till den tid då Rocklunda var Skräcklunda. En gemensam nostalgitripp med doft av tacos, kan man säga. Fick en god känsla, människokännare som jag är. 

Någonstans innan jag kom fram till buffén han jag gå fram och presentera mig för Anton Mylläri. Tyckte jag var skyldig honom det. Senast, vid ABB Arena, när han satt och dinerade efter en träning upplevde jag att han blev närmast skrämd av min uppenbarelse. Nu, slätrakad och nyklippt, försökte jag göra ett bättre intryck. Gick inget vidare, tror jag. Han såg lika frågande ut denna gång. Ett kapitalt misslyckande, med andra ord.

Chris Langkow, Jimmie Jansson, Linus Svedlund, var några andra spelare som jag hann hälsa på innan jag styrde kosan mot utskänkningen. Pust, höll på att glömma Christer Brostedt. Vi pratade om väldigt mycket men glömde det viktigaste. Båtlivet. Fick även möjlighet att hälsa på vår ordförande Mattias Jonson och den eminente statistikern Bosse Wallin.

Självklart, någon gång innan jag satte mig för att äta, sökte jag upp vårt tränarpar Christer Olsson och Tony Zabel. Ställde dem mot väggen, typ. Sa att "nu fan får ni rycka upp er". Nja, så kanske inte orden föll, om jag ska vara ärlig. Upptäckte, till viss förvåning, att jag förstod var Herr Olsson pratade om. Herr Zabel höll däremot 100% fokus på sin tacos. Men så är han Djurgårdare. Vet inte vad vi var ense om, jag och Christer Olsson, men det kändes bra att få "prata ut".

Andreas Appelgren slank med på ett hörn. Jag gör ju inte skillnad på folk och folk. Jag har ju lite vett och etikett, som bekant. Min tidigare känsla av att vistas på en öde ö, med sex backar öl och ett "Äpple", vore en rätt trevlig kombo. Alla som inte talar dalmål är övrigt alltid välkomna på min öde ö. För övrigt har Appelgren vettiga tankar. Om det mesta.

Naturligtvis hann jag säga hej och goddag till Patrik Zetterberg också. Skam vore annars. När jag väl satte mig till bords gjorde jag det i sällskap med bland annat Jimmy Gerdin. Han är något så fint som kommunikatör. Det märktes fan. Slutade aldrig kommunicera. Lite känslan av att jag satt framför en spegel, om ni förstår hur jag tänker. Men han klarade av två saker samtidigt. Klämma i sig Tacos och prata. Ungefär de kriterier som gäller för en kommunikatör, kan jag tänka. Själv har jag svårt för detta. Maten kallnar när jag pratar.

Uppdaterat 170315:
- Det finns risk för att det inte alls var Gerdin utan istället Jimmy Valhstedt jag surrade med! Så här ser Gerdin ut på bild enligt föreningens hemsida!



Ni förstår mitt dilemma, kanske!



Douglas Alenbring satt alldeles ensam vid ett bord. Så kan vi inte ha det tänkte jag och stegade fram. Fick en lång pratstund med den stundande publikfavoriten. Vi pratade naturligtvis tacklingar. "Det är svårare att tacklas än vad folk tror", sa han. Jag nickade instämmande. Vet själv hur ruskigt svårt det är att få fatt i bråkiga elever längs skolkorridorerna. Det gäller att ha perfekt tajming för att få in en bra träff, typ. Men känslan när man får in en riktigt praktträff är obeskrivlig. Om detta var vi rörande ense. August Nilsson slog sig ned under samtalet. En av våra lovande J20-spelare. Han gav ett klokt intryck. Eftertänksam. En kille med huvudet mer än att bära hjälmen. Nu vill jag inte på något sätt förringa Douglas i sammanhanget. Han var en skön bekantskap också. Bra grabb.

Hampus Larsson gled runt som den värsta gigolon under kvällen. Hade jag varit kvinna hade jag nog lagt an. Gratulerade honom till en fin säsong. Det tycker jag han var värd. Oj, höll på att glömma Stefan "Grålle" Gråhns som för kvällen lämpligtvis var iför en grå(!) skjorta. Berättade för honom att för mig var han årets "iskrigare" i Gulsvart. Han rodnade artigt och tackade för komplimangen. Mikael Frycklund, som åhörde detta, försökte lägga in en protest. Detta hörsammades självklart inte. Gråhns hade för övrigt redan hunnit med en bufférunda innan jag ens ställt mig sist i kön! Typiskt brunkare att ta sig fram till köttgrytan först. 

På vägen ut, eller när alla andra hade gått, blev jag kvar med några i foajén. Bland annat Lucas Zetterberg och Marcus Bergman. Jag ställde en fråga till Markus och jävlars vad han lade ut texten? Som bekant bor han hemma hos Christer Brostedt och det kanske råder någon form att talförbud där. Med andra ord passade han på. Intressant saker han berättade om sin egen säsong. Ibland undrar jag varför jag aldrig tänkt på detta med dold mikrofon. Under kvällen samlade jag på mig så  mycket stoff att det skulle räcka till ett hundratal blogginlägg, minst. Lucas Zetterberg hade vett nog, i kraft av sin ungdom, att mest lyssna till all den gemensamma klokskap som jag och Bergman förmedlade. Ungdomar ska lära sig att lyssna. Det är viktigt. Det enda jag sa till Lucas under kvällen var "skjut". 

Sist men inte minst fick jag förmånen att träffa en rad väldigt trevliga supportrar till VIK Hockey. Supportrar som på olika sätt bidrar till att skapa en härlig upplevelse för besökare i ABB Arena. Ni vet vilka ni är så jag väljer att inte namnge er i detta inlägg. Okey, en har jag namngivit. Det får räcka så för denna gång.

Om det är någon spelare, eller ledare, som nu känner sig försmådda för att jag glömt er i denna min genomgång så får jag leva med det. Ni är alltid välkomna med en erinran. Ni kan helt enkelt överklaga. Hur det går till rent praktiskt har jag inte en aning om men inga dörrar är stängda.

Vad är då min känsla efter denna kick-off med supportrar, sponsorer, spelare och ledare. Jo det ska jag berätta. Känslan är väldigt positiv. Efter eländets mörker är jag övertygad om att vi alla kommer bli belönade med både sol och värme. Precis som vår VD uttryckte det så är det upp till oss alla nu att se positivt på möjligheten vi har att vända säsongen mot ett lyckligt slut. Dysterkvistar och undergångare kan gå och gömma sig tills vidare. Dra något lumpet över sig. Gräva ned sig. Vad som helst. 

(Och där hann jag med att önska alltid lika välklädde Fredrik Johansson lycka till i det kommande kvalspelet)

Christer Olsson var väldigt tydlig med att vi har de verktyg som behövs för att gå iland med den kommande uppgiften. Nu gäller det bara att finputsa dessa verktyg till fulländning. En del i denna verktygsuppsättning är vi supportrar. Om grabbarna i laget är beredda att göra sitt då ska banne mig vi göra vårt. Jag är laddad, som fan!

För övrigt erbjöd jag mig att låna ut ett rum om det skulle värvas ännu en avdankad målvakt. Wi-fi, kabel-TV , hund, utsikt över lekpark, samt elak grannkärring ingår i paketet.



Tack för mig!






9 mars 2017

Flipp, flopp, plopp och kalkon denna säsong..

I ett tidigare inlägg roade jag mig med att titta på spelarnas produktivitet. Jämförde säsongerna 15/16 med 16/17. Statistik är alltid intressant även om den inte alltid berättar hela sanningen. Av den anledning tänker jag nu drista mig till att vara lite mer spekulativ och kanske rent av manipulativ. Jag ska nämligen lista spelarna efter mitt eget tycke och smak. Det blir Slagskott&Sargstuds egen lilla Oscars-gala. Nedanstående utmärkelser gäller med andra ord årets seriespel. När det gäller det kommande kvalspelet finns det möjlighet för alla spelare att komma med på nästa lista. Den som summerar kvalspelet. Nu kör vi...



Målvakter:
Nominerade:
- Henrik Lundberg och Marcus Dahlbom.

Vinnare: Henrik Lundberg
Här finns en klar vinnare i denna duell. Henrik Lundberg. Henrik har under säsong vid ett flertal tillfällen spelat på en nivå som hjälpt laget att vinna matcher. Jag har dock inte glömt Dahlboms fina inhopp när Henrik Lundberg skadades. Dahlbom gjorde därefter en rad insatser som höll god kvalitet. Men, Henrik Lundberg blir den solklara vinnaren då han dessutom stod merparten av matcherna. Ett mycket enkelt val! Räddningsprocenten stannade på 91.87%. Dahlbom ska dock ha cred för sin dialekt!

-------------------------------------



Backar
Nominerade:
- Jimmie Jansson, Hampus Larsson.

VinnareHampus Larsson
Två unga backar som tagit stora kliv i sin utveckling denna säsong. Hampus har sedan tidigare stått på gränsen till att bli en förväntade stabile backen på allsvensk nivå. Denna säsong hände det. Hampus började lite vingligt, som hela laget, men över tid växte han in i den kostym nu gör honom till en av våra främsta backar. Jimmie, med rykte om sig att vara en fräsig offensiv back, hade även han en vinglig inledning under säsongen. Såg stundtals alldeles för vek och bortkommen ut i defensiven. Men samma sak hände här som med Hampus. Jimmie började hitta rätt balans i sitt spel och avslutade säsongen förnämligt. Då undantaget insatsen sista minuter i sista matchen i grundserien. Min vinnare blir Hampus Larsson! 

Bubblare
- Simon Karlsson och Anton Mylläri.
Tyvärr drogs Anton med en besvärlig fotskada större delen av säsongen. Något som bevisligen hämmade honom i sitt spel. Detta oavsett vad tränaren Christer Olsson hävdar. Blandade insatser över säsong. Inte alls lika stabil i sitt spel som han var innan den förargliga knäskadan förra säsongen. Men, pojken är ung och kan komma tillbaka starkt till en ny säsong. När det gäller Simon Karlsson kom han in senare delen av säsongen och har inte riktigt hittat den rätta balansen i sitt spel. En puckskicklig back som vågar hålla i trissan men som skulle behöva röra på fötterna mer på isen. Två backar med stor potential som jag gärna ser i nästa säsongs trupp.
-------------------------------------


Forwards
Nominerade:
- Fredrik Johansson, Stefan Gråhns, Mikael Frycklund, Christopher Fish

VinnareStefan Gråhns
Då vår offensiv var ruggigt trubbig, och i vissa matcher helt borta, är det inte helt lätt att lyfta fram bästa forwards. Här försöker jag se till helheten över säsong. Vilken av dessa herrar har, i match efter match, presterat på en jämn och bra nivå. Mitt val blir Stefan Gråhns. Någon kanske lyfter på ögonbrynet över detta men låt mig förklara. Med all respekt för Gråhns så anser jag att han egentligen är en typisk brunkare. En brunkare som ska husera i en 3: eller 4:e lina. Där ska han vara en jobbig jävel som tar sig in under damaskerna på motståndarna. Denna säsong har den gode Gråhns fått iklä sig en mycket större roll i laget. Något som han, i mina ljusblå ögon, klarat av på ett förtjänstfullt sätt. I ett lag med närmast dysfunktionell offensiv har han lyckats prestera nästa lika många poäng som föregående säsong. Han har flitigt deltagit i alla spelformer och gjort detta med äran i behåll. 

Även Fredrik Johansson gjorde en stabil säsong men där hade jag förväntat mig en än större poängskörd. Han hade perioder under säsongen då han mer eller mindre körde fast. Mikael Frycklund blandade och gav för mycket i prestation men avslutade starkt. Christopher Fish säsong är än märkligare. Från måltjuv till passningsgeni! Hur gick det till? Kan man hoppas på att Fish till nästa säsong kör en kombo? Fortsätter passa fram till mål men även sätter en massa kassar? 

Bubblare:
- Nej, jag passar. Det var jämngrått i övrigt. Det behövs mer för att komma med på mina listor, typ!

-------------------------------------






Årets Kalkon!
Nominerade: Christer Olsson, Andreas Appelgren, Tony Zabel.

Vinnare: Hela gänget!
Missförstå mig rätt nu. Jag har inget personligt mot någon av dessa tre herrar. De har sannerligen slitit hela säsongen fram till dags datum för att rädda oss undan det stundande kvalspelet. Men, när laget nu sitter i skiten och riskerar att förlora sin status som HockeyAllsvenskt lag är betyget självklart. Kommentarer i övrigt överflödiga. Dessvärre kan inte ens ett lyckat negativt kvalspel städa bort denna utmärkelse. Tuffa bud!

-------------------------------------



Årets Flopp!
Nominerade: Niklas Lihagen, Chris Langkow, Markus Persson

Vinnare: Niklas Lihagen

Ett nyförvärv som inte presterar, ett nyförvärv som försvinner pga skada samt en spelare som ger intryck av att vara på en annan planet! Den förste som faller bort är Markus Persson. Men det är lite märkligt det hela. Visste man om att han drogs med ett skadeproblem redan från början? Var det en chans-värvning. Hoppades man att han skulle hålla? Frågorna staplar sig men svaren är få. Men misstanken har förts fram att så var fallet. Chris Langkow är egentligen utan skuld på sitt sätt. Han kan inte rå för att han är för dålig. En felvärvning helt enkelt. En spets som var trubbig. Ur det perspektivet passade han perfekt in i ett lagbygge med redan trubbig offensiv. Kvar har vi då Niklas Lihagen. Detta mysterium? Efter en mycket lyckad sejour i Karlskrona värvades han in till förra säsongen. En tänkt härförare på isen. Av detta blev platt och intet. En ganska anonym säsong. Till denna säsong var det dags för revansch. Att visa upp sina förmågor. Att vara en av få ledande spelare i laget. Och vad hände? Efter en väldigt fin försäsong där Lihagen var riktigt på hugget dog allt ut när serien startade. Allt var som vanligt. Intetsägande, trött, oinspirerat, såg det ut på isen. Det gick så långt att Lihagen tog en timeout. Nej, detta duger naturligtvis inte. En solklar flopp i mina ögon! Lihagen får gärna blomma ut och leda laget i det negativa kvalet, men floppen kommer kvarstå..

-------------------------------------



Årets Plopp!
Nominerade: Lucas ZetterbergAlbin Johansson


Vinnare: Lucas Zetterberg
Ni kan historien om Lucas Zetterberg. Han var missnöjd förra säsongen. Fick inte speltid i A-laget. Lackade ur och flyttade norrut. Drog till Skellefteå. Stor halla-ballo i lokaltidningen. Många undrade vad som stod på. Röster höjdes där man tyckte att pojkfan var både curlad och bortskämd som inte ville vänta på sin chans. Allt detta är nu historia. Lucas tog sitt förnuft tillfånga och vände hem. Ett bra beslut. Denna säsong har han fått sitt genombrott på A-lagsnivå. Smällde in tio mål och samlade ihop totalt 22 poäng. Inte illa alls. Än fattas det lite i hans spel fem mot fem men i powerplay är han redan idag en av lagets viktigaste kuggar. En klar "plopp" i mina ögon. När det gäller Albin Johansson är det lite av en Buster-historia över det hela. Kom in sent under säsong från Arboga. Fostrad i Örebro. En stark defensiv back som klev in i laget som gjorde riktigt bra ifrån sig. Till nästa säsong ser jag gärna att han får nytt kontrakt. Detta oavsett serietillhörighet.


Så, tack för mig!



5 mars 2017

Beröm och kritik, i lagom doser spelare för spelare..

Siffror, statistik, i en röra..


Jaha, så sitter man här med verkligheten i sitt knä. Det blev mer pannkaka än sol även om jag tröstar mig med att våren, och solen, är i antågande. Efter femtiotvå omgångar får vi nu kämpa för att behålla vår status som lag i näst högsta divisionen genom ett spännande och ovisst kvalspel. Själv sitter jag lugnt i båten. Är för stunden övertygad om att vi kommer klara av även denna prövning. Trots allt gick vi, föreningen, genom skärselden redan innan denna säsong. Ett negativt kval är intet att jämföra med en ytterst oviss rekonstruktion. 

Trots en säsong som inneburit mer sorg än glädje har jag nu för avsikt att ge uttryck för mina egna tankar när det gäller spelares prestationer fram till dags datum. Det gör sig inte så lätt, minsann. En anledning till detta är naturligtvis de berg-och-dal-bane-prestationer både lag och spelare uppvisat. Det är inte lätt för någon spelare att hålla en jämn prestationsnivå i ett kollektiv som svajar betänkligt prestationsmässigt från gång till annan.

Det första som slår mig när jag börjar nagelfara statistiken spelare för spelare är att några har presterat bättre än vad jag trodde! Min granskning kommer självklart bli lite haltande då det inte är så många spelare kvar i truppen från föregående säsong. 

Det andra som slår mig, när jag tittar på tidigare säsongers laguppställningar, är att vi denna säsong spelat utan en tongivande förstaformation. Istället vill jag påstå att vi denna säsong kämpat oss fram med en andra, en tredje, och två fjärdeformationer. Vi har helt enkelt saknat den spets i laget som vi tidigare varit så bortskämda med under en lång rad av säsonger.

Minns även hur vår sportchef Andreas Appelgren uttryckte sig när han byggde årets trupp. "En kärna av mer etablerade spelare omgivna av unga mer oprövade som ska sätta personrekord i prestation". En tanke god som någon utifrån de ekonomiska förutsättningar som var givna. Frågan jag ska försöka besvara är om denna önskan uppfylldes. Lyckades de unga, mer oprövade, sätta personrekord i prestation? Det får bli en subjektiv bedömning. 


Nåja, låt oss börja med att se hur de "gamla" spelarna levt upp till förväntningar. Spelare som tidigare säsonger haft en mer undanskymd(!) roll men som nu förväntades leda laget. Detta skrivet utan en tanke på att ringakta deras tidigare roller i laget.

Stefan Gråhns säsongen 15/16  6|21|27
Stefan Gråhns säsongen 16/17  9|16|25
Matcher 52|52

Fredrik Johansson 15/16    8|17|25
Fredrik Johansson 16/17  12|15|27
Matcher 36|52

Christopher Fish 15/16    17|6|23
Christopher Fish 16/17    8|15|23
Matcher 49|47

Eddie Davidsson 15/16      8|11|19
Eddie Davidsson 16/17    12|10|22
Matcher 43|52

Niklas Lihagen 15/16      7|9|16
Niklas Lihagen 16/17      6|9|15
Matcher 41|44

Lucas Zetterberg 15/16          0|0|0
Lucas Zetterberg 16/17     10|12|22
Matcher 22|49

Linus Svedlund 15/16     3|9|12
Linus Svedlund 16/17     5|7|12
Matcher 52|49

Hampus Larsson 15/16     1|3|4
Hampus Larsson 16/17     3|3|6
Matcher 52|52

Anton Mylläri 15/16         2|10|12
Hampus Larsson 16/17     4|12|16
Matcher 36|48

Alexander Lindelöf 15/16      1|1|2
Alexander Lindelöf  16/17     0|3|3
Matcher 15|45


Jonte Berg 15/16         0|5|5
Jonte Berg 16/17         3|2|5
Matcher 47|30

Mikael Frycklund  15/16       9|12|21
Mikael Frycklund  16/17     11|16|27
Matcher 50|51

Totalt poäng alla spelare 16/17: 205
Snitt per spelare 16/17: 17

En ganska intressant statiskt, tycker jag. På sitt sätt överraskande. Ovan nämnda spelare har, förutom Lucas Zetterberg, varit väldigt stabila i sin poängproduktion. De har i det närmaste hållit exakt samma nivå som den tidigare säsongen.

Notabelt:
- Fish har vänt på siffrorna. Förra året många mål, denna säsong många assist! Varför har det blivit så?

- Lucas har fått betydligt större roll i laget. Har mosat in många mål och poäng i powerplay. Dessutom mer än dubbelt så många matcher under denna säsong.

- Frycklund spelade som bekant i Asplöven förra säsongen men gör nu sin poängmässigt bästa säsong i HA. Han får vara med "gamlingarna" på tidigare meriter i föreningen.

- Har utelämnat en spelare som Johan Jonsson då denne varit skadad till största delen denna säsong.


Utifrån ovan redovisad statistik vill jag bestämt hävda att dessa spelare, med undantag av Lihagen, har presterat på förväntad nivå. Däremot inte på ö n s k a d nivå! Viss skillnad. Jag, och fler med mig, hoppades att dessa spelare skulle orka med en nivå till just denna säsong. Ur det perspektivet är jag lite missnöjd. Men, som sagt, det är inte prestationen hos dessa spelare som nu försatt oss i negativt kval även om de i mina ögon gärna fått producera lite mer.

-----------------------------


Nu går vi vidare och tittar på de komplementspelare som värvades in till denna säsong. Några kom tidigt andra lite senare. Några via try-out, andra fick kontrakt direkt. Det dök även upp en och annan lånespelare under säsong. Gemensam nämnare: Spelare som skulle blomma ut och sätta personliga rekord. Undantaget då vår spetsvärvning(!) Chris Langkow.

Jimmie Jansson 16/17 3|8|11
Matcher 51

Marcus Bergman 16/17    8|7|15
Matcher 49

Rasmus Edström 16/17 2|6|8
Matcher 45

Jesper Andersson 16/17 1|0|1
Matcher 40

Daniel Bernhardt 16/17  4|1|5
Matcher 28

William Wikman 16/17 4|4|8
Matcher 28

Simon Karlsson 16/17 3|9|12
Matcher 24

Kalle Jellvert 16/17 0|1|1
Matcher 17

Chris Langkow 16/17    0|3|3
Matcher 13

Gustav Ahnelöv 16/17 1|1|2
Matcher 19

Christoffer Jansson 16/17 0|2|2
Matcher 18

Hampus Wallin 16/17 1|0|1
Matcher 12

Totalt poäng alla spelare 16/17: 69
Snitt per spelare 16/17: 6


Som synes att rätt magert poängutfall på denna grupp av spelare och här ligger nu en förklaring till att säsongen blev som den faktiskt blev. Andreas Appelgrens fingertoppskänsla fick sig en smäll, kan jag med visst fog påstå. Antingen det eller så lyckades inte Christer Olsson att få spelarna att blomma ut som förväntat. En annan förklaring kan helt enkelt vara att spelarna inte hade potential att blomma ut! Trots detta tycker jag det finns några spelare som får godkänt i denna grupp:

- Simon Karlsson, inte helt lätt att komma in i konkurrerande klubb mitt i säsong. Åkte dessutom på skada efter några matcher och fick starta om. Ur det perspektivet en godkänd poängskörd.

- William Wikman, alltid på språng. Tyvärr fick nog inte den gode Wikman det understöd som var det bästa alla gånger. En sådan speedig forward måste få puckar på bladet, i fart. Något som sällan hände.

- Jimmie Jansson, växte under säsong. Från valpig till stabil. En tänkt offensiv back som fått lägga mest energi på defensiven och oftast gjort det bra.

- Marcus Bergman, kom in som en frisk fläkt. Rejäl, resolut, och vägvinnande i sitt spel. Dock försvann han prestationsmässigt över tid. Poängproduktionen närmast upphörde.

Även om jag nu ger dessa spelare "godkänt" har de levererat för lite poäng för lagets bästa. De har med andra ord inte varit dåliga men inte heller tillräckligt bra. De har inte presterat "personbästa" i varje match, helt enkelt.


Avslutningsvis i min spelargenomgång kommer jag nu till de som underpresterat, på riktigt:

- Chris Langkow, kom in som en tänkt välgörare och räddare. Har bara spelat tretton matcher men det innebär inte att man undgår kritik. Är man tänkt som spets måste man leverera. Så enkelt är det. Ur det perspektivet ett monumentalt misslyckande. Dock har han ännu chansen till upprättelse. Blommar han ut i kvalet och leder oss till nytt kontrakt är mycket förlåtet!

- Kalle Jellvert, lån från Örebro. Gav osynlige mannen ett ansikte! Förväntade mig mycket mer av spelare som står på gränsen till spel i SHL.


-----------------------------


Ännu en liten jämförelse:
Säsongen 15/16 total poäng för de 13 främsta i interna poängligan: 310
Säsongen 16/17 total poäng för de 13 främsta i interna poängligan: 227
Minus: 26.77%

Säsongen 15/16 total poäng för 14 - 25  i interna poängligan: 62
Säsongen 16/17 total poäng för 14 - 25  i interna poängligan: 43
Minus: 30.65%

Total poäng 15/16 spelare 1- 25 i interna poängligan: 372
Total poäng 16/17 spelare 1- 25 i interna poängligan: 260
Minus: 30.11%

Ur detta kan man utläsa att vi under denna säsong tappat både i gungor och på karuseller. Dels har de bästa spelarna tillsammans producerat mindre poäng samt övriga har inte lyckats kompensera detta poängbortfall. Vi har kort sagt varit lite för dåliga både i toppen, mitten, och botten. Något som vi också sett med egna ögon under innevarande säsong. Nu kommer inte detta som någon större överraskning, egentligen. Man kan se detta poängtapp som något synnerligen naturligt om man har den västen på. Förhoppningen denna säsong var sannolikt att "övriga spelare" skulle orka bidra liter mer.

- Men återigen, jag har inte känslan av att alla spelare slog personbästa i alla matcher, och då måste man fråga sig, varför?

Jag kan inte direkt påstå att jag blivit klokare av att sammanställa detta blogginlägg. Det enda jag gjort är att presentera lite siffror och statistik. Statistik som kan tolkas efter viss behag. Som bekant kan statistik understundom vara utmärkt till att ge understöd för ens egen tes. Man redovisar helt enkelt de siffror som stödjer den egna agendan. Men sån är inte jag, nej nej. Nu gäller att gå vidare. Ställa de rätta uppföljande frågeställningarna. Men det pallar jag inte med just nu. Det tar jag i nästa inlägg. Så får det bli!

En given fråga blir givetvis - vem ska AVGÅ!

På återläsande...






4 mars 2017

46 sekunder....så lite fattades!

Marcus Jonsson - Björklöven, vinnare!



Björklöven - Västerås 3-2
Det kunde man ge sig fan på! Vi torskade mot Björklöven i årets viktigaste match. Surt sa räven men kul för Marcus Jonsson och grabbarna i grönt. Efter matchen kunde jag i mitt twitter-flöde följa många supportrars arga, ilskna och besvikna kommentarer. Fullt naturligt med all denna frustration som flödade likt en vårflod genom det digitala nätet. Det som slog mig var bland annat detta med avsaknaden av vinnarkultur som kom upp. Att vi alltid är "sämst när det gäller". Sett till våra senaste säsonger något som verkligen finns fog för. Kanske även över längre tid. Men just i denna match, denna miserabla säsong, anser jag inte att epitet stämmer riktigt. Vi var inte "sämst" i dagens match mot Björklöven. Vi har spelat än sämre i tidigare matcher denna säsong. Betydligt sämre, till och med. 

Det var inte i kvällens match mot Björklöven vi spelade bort våra chanser att undvika negativt kval. På något sätt hade vi chansen t r o t s detta. I det stora hela gjorde laget en så pass stark insats som man kunde förvänta sig med tanke på alla tidigare insatser denna säsong. Man kan kort och gott säga att vi spelade bort våra chanser att undvika negativt kval redan under seriens första sex omgångar. Hela hösten var ett närmast konstant mörker av icke-prestationer. Hela hösten lade vi grunden till att hamna i ett negativt kval. Efter jul och nyår har dock laget, av och till, gett förhoppningar om något bättre. Om en möjlighet att undvika den ödesmatch som nu blev fallet uppe Umeå. Men, återigen, vi lyckades misslyckas för många gånger på vägen. 

Så att påstå att vi var "sämst när det gäller som mest" denna säsong äger inte riktigt bärighet av den enkla anledningen att vi har varit för dåliga, hela säsongen. Om ni nu förstår hur jag tänker. Däremot är det ställt utom allt tvivel att vi var "som sämst när det gällde" i SHL-kvalet mot KHK och Rögle. Då hade vi innan det varit en maskin som bara malde ned våra motståndare. Närmast oövervinnerliga. Att då misslyckas så kapitalt som vi gjorde mot KHK och Rögle var en riktig styggelse.

Vad jag försöker säga är att vi kanske hade allt för stora förväntningar på lagets förmåga när nu allt ställdes på sin spets. Vi kanske närde en naiv önskan om att det bortaspel som inte funnits tidigare under säsongen plötsligt skulle infinna sig! Vårt borta-facit denna säsong har ju inte varit direkt lysande, om man bara tänker efter. 

Utifrån detta anser jag att laget gjorde en klart godkänd insats mot ett vilt kämpande Björklöven. Naturligtvis hade jag önskat mer, men, vi kanske var för fega. Eller så orkade inte grabbarna. Trots allt gick vi runt på tre kedjor i större delen av matchen och det märktes. Björklöven som trummade på med fyra kedjor orkade hålla bättre fart fram till slutet. Varför C Olsson valde att gå på färre spelare vet bara han. Hade vi hållit undan hade ingen ifrågasatt hans matchning. Nu, vid förlust, kan man ha synpunkter om det var klokt.

En annan sak som dök upp var det mer traditionella. Att leta syndabockar. Visst, Mylläri kunde agerat lite mer resolut och kanske avvärjt Lövens kvittering till 1-1. Visst, Jimmie Jansson kanske inte skulle jagat puckförare bakom målet innan Lövens 3-2. Men vi kan vända på steken och titta på de mål vi gjorde. Då var det Löven som tappade markering och vi fick utrymme att göra mål. Speciellt vårt 1-0 genom Lucas Zetterberg. Där var inte Löven vakna. Så kan man hålla på. De allra flesta mål tillkommer faktiskt på grund av motståndares misstag. Eller egna. Så har det alltid varit och kommer vara.

När jag granskar Lövens 3-2 mål ser jag tecken på det jag beskrev ovan. Lite trötthet. Även om Jimmie Jansson "gick bort sig" bakom eget mål fanns Fredrik Johansson till hands för att stöta mot Lövens målskytt. Men, han hann inte fram med klubban. Det handlade om någon tiondel. Med lite piggare ben, och hjärna, kanske "Freddan" hunnit med att ta bort det skottet. Små marginaler, tillfälligheter, slumpen. Henrik Lundberg var egentligen perfekt placerad när skottet kom. Nu uppfattade jag avslutet från Zach Hamill som halvt misslyckat, men, det blev perfekt. Kan aldrig tänka mig att han medvetet siktade u n d er Lundberg. Gissningsvis ville han skjuta högt men pucken gick istället längs isen under Lundbergs benskydd. Slumpen, tillfälligheter, tur, flyt, vad du vill. 

Det målet satte på sitt en symbolisk punkt för vår säsong 16/17. Ett halv misslyckat avslut(!), som blir perfekt! 

Det fanns dock en spelare i Gulsvart som stack ut lite extra, som i varje byte försökte vara konstruktiv, som bidrog. Både offensiv och defensivt. Mikael Frycklund. Tycker han stundtals var strålande på isen. Vi hade behövt två, tre, fyra spelare till av Frycklunds dignitet på isen denna kväll.

Sammantaget är jag inte allt för bedrövad över förlusten. Vi föll, i min ögon, med flaggan närmast i topp. Fyrtiosex sekunder. Så lite skiljde mellan succé och fiasko denna kväll. Fyrtiosex sekunder av en säsong som bestått av 187 200 sekunder. Hade vi klarat oavgjort skulle vi troligen hyllat hela laget för sin insats. Fyrtiosex sekunder, kan göra stor skillnad.

Nu laddar jag om. Ikväll känns det tungt men i morgon är en ny dag. Ett negativt kval kan vändas till något positivt. Nu vill jag vara med och skapa en positiv stämning inför stundande kvalspel. 

Avslutningsvis vill jag gratulera Björklöven. Starkt att vinna när man inte lyckats vinna på hemmais tidigare denna säsong. Om sedan Löven är "bäst när det gäller" låter jag vara osagt. Det får andra bedöma.


Tack och godnatt!