29 juli 2016

Koka soppa på en spik....



Efter en rad säsonger där vi till mans blivit bortskämda med en strid ström av mer eller mindre etablerade spelare står vi nu inför en rejäl omstart. Detta är ingen nyhet. Vill dock bara understryka att så är fallet. När jag läser igenom namnen i vår spelartrupp inser jag hur lite jag förstår, begriper, eller vet om kommande säsong. Naturligtvis kan jag spekulera. Som många andra kan jag önska mig att den eller den spelaren nu tar sig i kragen och gör en hedervärd säsong. Frånsett detta är det lite som att koka soppa på en spik jämfört med tidigare säsonger. Låt oss se vad som finns.

På backsidan finner jag detta:
Hercules Öhlander, Johan Jonsson (A), Albin Lindgren, Hampus Larsson, Jimmie Jansson, Douglas Alenbring, Anton Mylläri, Alexander Lindelöf


Backar med fetstil  anser jag vara säkra kort för spel i Hockeyallsvenskan. Övriga behöver bevisa en hel del under försäsong. En bubblare är naturligtvis Alexander Lindelöf som redan gjort en hel del matcher med A-lag. Glöm dock inte att Alexander så sent för några säsonger sedan omskolades från forward till back. Krasst, till denna soppa, finns alltså tre(3) etablerade backar. 


På forwardssidan finns följande spelare:
Linus Rosdahl Mikael FrycklundMarkus PerssonFredrik Johansson (C) Stefan GråhnsJonte BergChristopher Fish, Adam Lidström, Eric Berkerud, Lukas Zetterberg, Jesper Andersson, Niklas Lihagen (A), Linus SvedlundEddie Davidsson (A)


Forwards med fetstil anser jag vara säkra kort för spel i Hockeyallsvenskan. Övriga forwards är oprövade i A-lagssammanhang. Visserligen har några av dessa unga spelare fått enstaka inhopp men får trots allt ses som oprövade. 

När det gäller målvaktssidan har vi två förhållandevis rutinerade målvakter i Henrik Lundberg och Marcus Dahlbom som backas upp av egen junior i form av Daniel Wahlberg. 


Det som sticker ut är självklart avsaknaden av rutinerade backar. Är det någon länk som ska brista i årets lagbygge är det här jag förväntar mig finna den. Jimmy Jansson är den oprövade back som känns mest spännande. Har fått fina vitsord av tidigare tränare som inbillar sig att Jimmy är redo för spel på en högre nivå än division ett. Angående Douglas Alenbring finns det en intressant utvecklingspotential. Här kan vi ha en ny Andreas Lindh i vardande! Känns dock som om tränarna måste sätta lite koppel på pojken till en början så han inte jagar ihjäl sig i ambitionen att tackla sönder allt som rör sig i egen zon.


Mikael Frycklund kräver nästan sitt eget kapitel. Nu återbördad från Asplöven. En spelare som hela tiden väntat på sitt stora genombrott. Inte bara han, för den delen. Hela stan, hela hockeysverige, har väntat. Då och då har jag inbillat mig "att nu lossnar det för grabben" men så har allt blivit som vanligt igen. Bländande aktioner ersattes av osäkerhet och fummel. Där han ena stunden såg ut som lagets riktige härförare förvandlades han till en anonym alibispelare. Märkligt på min ära. Så mycket briljans som ryms i den spelaren. Det vore en ynnest att få se Frycklund blomma ut i sin återkomst. Det är han så värd.


För att göra en onödigt lång text än lite längre summerar jag på följande sätt:
- Vi kommer kunna ställa ut minst tre slagkraftiga kedjor på isen även denna säsong. Frågan blir hur tränarparen vill disponera alla unga spelare. Ska de lira ihop med rutinerat folk eller får vi se en juniorkedja på isen? Oavsett tycker jag vi har hyggligt förspänt bland forwards. Inte alls samma spets som tidigare säsonger men en bra bredd. Det som är bräckligt i lagbygget, eller soppan, är backsidan. Bräckligt ur det perspektivet att jag i skrivande stund inte vet vad vi kan förvänta oss. 


Sedan får vi inte glömma detta med synergieffekter. Men det ska jag ta upp i ett annat inlägg.





26 juli 2016

Den där Fish!



Spelare kommer och spelare går. De senaste tio åren har ett närmast oändligt antal spelare passerat revy i föreningen. Somliga faller snart i glömska då deras närvaro inte gav några avtryck. Några få satte prägel på sin närvaro från första bytet medan andra behövde längre startsträcka för att synas. Förhoppningar tändes och släcktes. Illusioner och förväntningar sprack som såpbubblor. 

En spelare som gjorde ett starkt intryck på mig var Greg Jacina. En spelare med brokigt förflutet. En spelare som lyftes in i truppen säsongen 2008-09 när laget behövde lite mer energi inför stundande kvalseriespel. Hans första framträdande på isen var ingen succé. Hans skridskoåkningen, eller brist på densamma, en parodi. Kan inte minnas en spelare, varken förr eller senare, sett så oerhört vilsen ut på isen. Ständigt på fel ställe. Allvarligt talat kändes det aningen pinsamt å Greg´s vägnar. Vad var detta för värvning? Min omedelbara känsla var att detta kunde bli tidernas flopp-värvning sedan omstarten. 

Men tänk så fel jag fick. Greg besatt nämligen förmågan att arbeta sig in i spelet genom att använda sina förmågor på rätt sätt. Istället för att försöka vara en kreativ spelare med puck tog han en annan väg. Han blev en jobbig jävel för alla motståndare att möta. Genom att börja spela precis lagom fult, i alla närkamper, hittade han sin väg in i spelet. Jag minns en match mot AIK hemma i ABB Arena att flera spelare i AIK efteråt beklagade sig över hur "jävla fult" Greg spelade. Greg kanske fick en smäll i en närkamp men hann själv dela ut minst två. Ibland tre. Det var en handske i ansiktet ,en smäll med klubbladet mot motståndarens hälar, och som avslutning en klubba i ryggslutet. Precis lagom fult för att inte drabbas av utvisning. Trots att han bara spelade fjorton matcher med oss utvecklades han till en av lagets nyttigaste spelare. Allt tack vare en fantastisk inställning. En stark passion. En yrkesman ut i fingerspetsarna. Personligen ansåg jag honom som en av de allra bästa under kvalserien den säsongen. 


Idag har vi en spelare i truppen vid namn Christopher Fish. På flera sätt ser jag likheter mellan honom och tidigare nämnde Greg Jacina. "Fish" första framträdanden i föreningen var en aning trevande. En spelare som ville tillföra energi. En spelare som ville vara jobbig att möta. Själv hyste jag rätt stora förhoppningar. Såg i "Fish" en spelare som skulle kunna ersätta flyktade Marcus Jonsson på ett bra sätt. Samma energi men förhoppningsvis lite mer offensiva poäng. 

I mångt och mycket tycker jag "Fish" följde samma utveckling som Greg Jacina. Till en början en aning vilsen på isen. Kom hela tiden lite fel i sin åkning. Var någon sekund efter eller före. Vågade inte riktigt göra saker med pucken. Helt enkelt inte tajmad. Det ville sig inte riktigt. Men på samma sätt som Greg börja "Fish" gör rätt saker. I takt med detta växte självförtroendet och när sedan mål och poäng började trilla in blev resten av säsongen en stor framgångssaga. Från att varit en uppskattad energispelare i Mora utvecklades han till en poänggörande energispelare i Västerås. Från att gjort fyra(4) mål i Mora säsongen innan gjorde han nu sjutton(17) i vår tröja. En remarkabel utveckling. 

Det är spelare som Greg Jacina och "Fish" man alltid kommer ihågkomma. Spelare som till synes saknar den riktiga spetsen, den riktiga talangen, men som trots detta jobbar, sliter, och till sist hittar vägen till framgång. Talang i all ära men i det långa loppet är det bara de spelare som är beredda att jobba riktigt hårt som når de största framgångarna.

Till denna säsong får nog "Fish" räkna med att bära betydligt större förväntningar på sina axlar. Han har visat vad han kunde. Nu gäller att upprepa. En bra säsong är ingen säsong, i lagidrottens värld. Så grymt är det. Jag personligen är övertygad om att "Fish" inte kommer göra oss besvikna.

Det om detta...




24 juli 2016

Målvakter.....

För någon dag sedan såg jag en ranking av målvaktsparen i Hockeyallsvenskan. Där hamnade vårt målvaktspar på en blygsam placering. I topp tippades AIK:s målvakter. Själv tycker jag det är att göra det väl enkelt för sig att bara se till namnen på målvakterna. Det är självklart enklare att göra en sådan ranking utan att ta hänsyn till övriga kvaliteter i laget men samtidigt tappar då rankingen mycket av sitt värde.

Det finns flera parametrar som avgör hur väl målvakter kommer att lyckas i sitt spel. Dels, naturligtvis, hur bra respektive målvakt utför grundarbetet, dels vilken hjälp målvakten faktiskt får. 

Då kommer vi in på både backar, spelsystem, och forwards roll i det defensiva spelet. Genast blir det mycket svårare att analysera, spekulera, samt dra slutsatser. En del lag jobbar med mycket överbelastning i sitt försvarsspel, andra inte. Vissa backpar är mer stabila defensivt än andra. Vissa forwards är inte lika starka i egen zon, etc, etc.

Den som följt våra egna målvakters framfart de senaste säsongerna har säkert noterat hur målvakterna lyft fram lagets totala arbete i defensiven som en förklaring till deras egen framgång. Med rätt understöd blir alla målvakter bättre. En enkel sanning. 

Ser man det hela ur det perspektivet känns det som om våra målvakter kommer få stå på huvudet en hel del denna säsong. Anledningen är att det i dagsläget känns som vårt lag är lite tunnare på backsidan än tidigare. Vi har sannerligen inte många etablerade och rutinerade defensiva backar. 

Innan jag törs dra några större växlar vill jag gärna se laget spela en del matcher. Som vanligt stegrar sig målvakter vid framgång. Får våra målvakter en bra försäsong där de känner sig trygga i sitt spel kan detta lägga grunden till ett bra målvaktsspel för resten av säsongen. Allt hänger ihop, som vanligt. Omvänt, om vi åker på flera förluster under försäsong, kan drevet snabbt komma igång. Då är det ofta målvakterna som anses för dåliga, får bära hundhuvudet. Detta trots att orsaken kan vara uppenbara brister i lagets totala defensiv.

- Med andra ord får vi inte vara för snabba att bedöma eller döma. 

Själv inbillar jag mig att Marcus Dahlbom kan bli den målvakt vi behöver. Jag tyckte mig se ett spel hos honom förra säsongen som lovade gott. Tyvärr inbillar jag mig att Dahlbom slarvades bort av lagledningen. När förluster stod som spön i backen fick han ganska oförtjänt bära en del av skulden. Min uppfattning var att det var lagets spel i egen zon som sviktade och därmed försatte våra målvakter i de mest brydsamma situationer. Inte ens världens bästa målvakter klarar av att stå emot när motståndare bjuds öppna lägen. 

- Målvakter som får stort förtroende, även i motgång, växer. Det är ingen nyhet. 

Den stora frågan är hur lagledningen kommer resonera till denna säsong. Vill man ha en uttalad förstemålvakt eller ska man varva uppdraget mellan stolparna? Jag personligen föredrar det förstnämnda, en förstemålvakt. En målvakt som vet att enstaka misstag inte innebär bänken är en målvakt som växer med uppgiften. Det är min uppfattning.

Det om detta!



22 juli 2016

När dåtiden förblindar framtiden...

Märkvärdigt nog väljer jag att skriva ett inlägg på sommarens varmaste dag. Borde inte jag sitta i båten, ute på sjön, med ett spö i vardera hand och njuta denna värme? Jo, men visst är det så. Har för avsikt att ta mig ut på sjön lite senare denna dag. 

- Noterade att vår backklippa Johan Jonsson fyllde 31 år under gårdagen. Trodde han var betydligt äldre med tanke på hans långa karriär som spelare. Hade tippat på 41, om ni frågat mig innan. Oavsett detta är jag personligen väldigt glad över att vi har honom i laget inför denna säsong. En grundbult. Något för övriga unga garde i backlinjen att luta sig emot. Jag sticker ut hakan redan nu och deklarerar att Johan kommer göra sin bästa säsong, någonsin, just denna säsong. Sanna mina ord.


Men det var inte det jag tänkte skriva om. Det var mer detta med hur vi supportrar glider i vår verklighetsuppfattning. För bara några ynka månader sedan stod hela föreningen med byxorna nere och var på väg ut ur HockeyAllsvenskan. Vår överlevnad hängde på en skör tråd, minst sagt. Tongångarna bland supportrar var ilska, uppgivenhet, vanmakt, oro,  och säkerligen kände sig någon även kränkt. 

Nu står vi här, med några veckor kvar till ispremiären, och många tycks redan glömt! Det resoneras och spekuleras i våra eventuella chanser att bli ett topplag(!). Vår trupp som är ytterst svag ur flera aspekter bedöms plötsligt ha en reell chans till att överraska, skrälla. Bara "den" eller "den" spelaren blommar upp och ut så kommer allt bli bra!

Många av oss supportrar är emellanåt oerhört naiva. Lite som små barn som förträngt den förra julaftonens besvikelser och kallt räknar med att till denna jul kommer tomten med de klappar vi vill ha! Problemet, som jag ser det, är att vår tomte(läs förre sportchef) inte längre finns till hands. Det kommer inte falla ned klappar från ovan denna säsong. Den trupp som nu finns registrerad är det vi har att förlita oss på. Klappat och klart, skulle man kunna säga!

Har jag då själv dömt ut våra chanser till denna säsong? Naturligtvis inte. Jag vill ge alla spelare i vår trupp chansen att övertyga mig på något sätt. De ska få sina träningsmatcher, och ett antal matcher in i serien, innan jag börjar uttala mig om lagets möjligheter till sportslig framgång. Det som jag ser som oerhört positivt, jämför med tidigare säsonger, är det faktum att nu har hela truppen samtränat under försäsongen. Undantaget Mikael Frycklund som arbetat och tränat på egen hand. Med andra ord dimper det inte ned x antal importer veckan innan seriestart. Importer med varierande grad av försäsongsträning i benen. Framför allt slipper vi nu de importer som genom åren visat sig vara riktiga felvärvningar. Vi har helt enkelt en trupp som är mer sammansvetsad inför säsongsstart än på mycket mycket länge. Det är faktisk lite BIK Karlskoga över det hela!

- Förövrigt anser jag att Leksand är ett av de sämsta lag, någonsin, som lyckats kvala sig upp i SHL/Elitserien. Jag förringar inte deras sportsliga prestation som var fenomenal, men deras trupp! Minns bara vår seger mot Leksand i slutskedet av serien. Då var de minsann inte bra. Närmast usla, faktiskt. 

Varför skriver jag då om Leksand? Jo, av den enkla anledningen att i lagsportens värld finns det återkommande exempel på lag som skiter i omständigheterna. De bara kör. Någonstans där hänger jag själv upp mitt hopp inför denna säsong. Kör, bara kör. Skit i att lyssna på vad andra säger och tycker. Gå bara in och kör i varje match. Det kommer man långt med. Se gärna Island i fotboll!

- Nu ned mot båten...














11 juni 2016

Tankar om det som farit...


Det är länge sedan jag skrev ett inlägg på bloggen. Förklaringen är enkel. Luften gick ur. Jag fick en mental pyspunka. Det som jag aldrig trodde skulle hända igen, hände igen. Min älskade förening hade åter försatt sig mitt i skiten. 

Under de veckor som följde efter beskedet om det ekonomiska underskottet pendlade jag mellan hopp och förtvivlan med inslag av både vrede och frustration. En frustration och ilska som var svår att kanalisera då jag inte visste vem jag skulle rikta den mot. I flera veckor fick jag höra att det egentligen inte var någon som gjort fel men alla hade gjort fel, på något sätt. Dock hade ingen varit medveten om att de faktisk gjorde fel - när de gjorde fel. Och eftersom ingen förstod att de faktiskt gjorde fel kunde man följaktligen inte anklaga någon för att ha begått fel. Åtminstone inte medvetet eller uppsåtligen!

- Ni hör själva hur det låter....

Det påminner mig om historien om Ebberöds bank. För er som inte känner till begreppet kommer här en förklaring:

"Ebberöds bank har blivit ett begrepp för en verksamhet som visserligen är välmenande men samtidigt svårt vanskött. Då kostnaderna för inlåning aldrig går att täcka med inkomster från utlåning av samma kapital uppstår ett underskott som till slut måste betalas med insatta medel. Det vill säga i grunden samma upplägg som ett klassiskt ponzibedrägeri" [källa]


Efter en tid blev förklaringarna till hur miljoners miljoner bara kunde försvinna än mer omtumlande och inhöljda i dimma. Då tog man till det klassiska tricket med härskarteknik. Avgående ordförande började svänga sig med ekonomiska termer som vanliga plebejer inte förväntades begripa. Nu var det istället "otydliga transfereringar", "brister i systemkontrollen", "felaktiga prognoser", "bristande transparens", etc. 


Så här svarade avgående ordföranden VLT den 26/4 på frågan om hur det kunde bli så fel:
"- Det är egentligen samma förklaring som har funnits hela tiden. Vi har haft fel i prognoserna. Det har varit två miljoner i för höga intäkter, två miljoner i för låga kostnader och dessutom har vi fattat beslut som gjort att vi dragit på oss ytterligare två miljoner i kostnader. Då landade vi på ett underskott på sex miljoner och sedan valde vi att ta sign-offerna också. Det finns inget nytt kring det, säger hon"

"Det är egentligen samma förklaring som har funnits hela tiden", säger hon inledningsvis. Däremot ser jag inte någon förklaring till hur det kunde bli så fel i prognoserna. Kort sagt är hennes förklaring ingen förklaring. Det är endast en hänvisning till en eventuell felkälla. 

"Det har varit två miljoner i för höga intäkter, två miljoner i för låga kostnader", är en formulering som jag inte heller begriper? Om man har haft 2 miljoner i högre intäkter samtidigt som kostnader varit 2 miljoner lägre, har man då inte gjort ett överskott på 4  miljoner? Tydligen blev det istället 4 miljoner minus! Ebberöds bank, ni vet!

Det som var positivt, rörande positivt, var den enorma uppslutning som skedde i samband med att VIK Support drog igång sin kampanj #RäddaVik. Sällan har så många samtidigt försökt dra sitt strå till att rädda sin förening. Imponerande på alla sätt och vis. Under kampanjen växte det fram en oerhört stark positiv anda som gav näring och underlag till att skapa en plattform för något nytt. En gemensam plattform för alla. Sponsorer, supportrar, spelare, ledare. Det nya VIK Hockey. De kontakter, och band, som knöts mellan ledare, spelare, supportrar borgade för en ny era där samverkan var ledordet. En mer kamratlig förening. En förening som öppnade upp och bjöd in. En förening som inte längre hade något att dölja. En föreningen som städat ut boss och damm. 


Så kom årsmötet.

Styrelsen beviljades ansvarsfrihet. De miljoners miljoner som ingen riktigt visste vart de tog vägen var inte tillräckligt för att fälla styrelsens hanterande av föreningens ekonomi. Det enda man visste var att om någon brustit i sitt styrelsearbete så berodde detta inte på någon form av inkompetens. Det var prognosernas fel. Eller det var mest lite otur. Otur kan alla ha. 

Till ny ordförande valdes Mattias Jonsson. Samme Mattias som arbetade i den styrelse som inte hade kontroll på prognoser, system, intäkter och utgifter. På frågan från VLT om vilket efterspel som kan bli följden av denna kaotiska tid svarar han:


"Tror du att det kommer att framkomma någon mer information om vad som hände under verksamhetsåret som var?
"- Jag tror att det här blir ett avslut. Jag har känt att årsmötet är en punkt där vi lämnar krisen och börjar titta framåt. Jag ser inte att vi kommer gå ut med mer information om vad som hänt utan jag har lämnat det bakom mig och tittar framåt"


Summering:
- Styrelsen gjorde inte något fel.
- Nye ordföranden satt i gamla styrelsen, som inte gjorde något fel.
- Eftersom ingen gjorde något fel kommer det inte i framtiden presenteras mer information, från styrelsen, om de fel som inte begicks.
- Det var prognosernas fel på de fel som inte var fel.
- En ordförande ställde inte upp för omval, men gjorde inte något fel.
- En klubbchef har avgått, utan att ha gjort något fel.
- En marknadschef blev uppsagd, utan att ha gjort något fel.


Just nu upplever jag att något är fel med den redogörelse som lämnats. Åtminstone är det en hund begraven. Eller allra minst ett marsvin. 


Kontentan av det hela är att det kommer finnas kvar ett misstroende mot föreningen som en gång för alla kunde städats undan. Det är den spontana känslan jag får när jag pratar med andra supportrar till VIK Hockey. Här hade man chansen, öppet mål, att skapa en grund till något alldeles förträffligt bra. Nu riskerar föreningen att tappa denna möjlighet. Det är inte bra. Inte bra alls. 

- Att köra med öppna kort är lätt att säga. Betydligt svårare att genomföra. Trots allt handlar det om människor med starka relationer till varandra. Kompisar. Arbetskamrater. Det uppstår självklart en "kåranda" som innebär att man sluter sig samman och ger varandra stöd. Det är inget märkvärdig alls. Tvärtom naturligt förekommande på alla arbetsplatser. Denna vilja att stötta varandra, skydda varandra, strider dock mot deras uppdrag. Ett uppdrag de fått i förtroende av föreningens medlemmar. Ur det perspektivet blir det svårare att försvara att ingen ansågs skyldig. De var satta att förvalta föreningens pund. De misslyckades fatalt och grundligt. Genom att inte berätta vem som faktiskt var skyldig till de misstag(fel) som faktisk begicks bryter de mot de regler som finns för förtroendevalda. Så ser jag det ur mitt lilla grodperspektiv.

Avslutningsvis vill jag poängtera att jag försöker hålla isär äpplen och päron. "Äpplen" är allt från vår sportchef till A-lag och allt övrigt utövande med puck och klubba på is. Päron är de som bevisligen misskött sina uppgifter. Äpplena är i mina ögon utan skuld. Päronen däremot ska ha en lavett med grovsalt i röven. 

Tack för ordet..