14 maj 2018

Släpp sargen, och gå vidare...

Svikare...
Det har varit ett hett diskussionsämne denna säsong. Detta med klubbhjärta. Som bekant var det väldigt många spelare som lämnade oss i samband med vår degradering. En i många stycken fullt naturlig konsekvens. Så ser det ut för alla föreningen, oavsett lagsport, när man trillar ur en division. Med andra ord inget nytt under solen. 

Trots detta blev det från en del håll väldigt mycket snack om att spelare svek när de lämnade oss. Många ansåg att de borde tagit sitt ansvar, stannat kvar i föreningen, och spela upp oss igen. En både märklig och till vissa delar naiv uppfattning, enligt mig. Många spelare har klausuler i sitt kontrakt som gör att de kan lämna vid en degradering. Även det helt normalt. Alla vill naturligtvis spela på så hög sportsligt nivå som möjligt. Speciellt spelare som ännu ser en möjlighet att göra  karriär samt även fortsättningsvis kunna leva på att spela ishockey. Utöver detta har sällan en förening som degraderas möjlighet, rent ekonomiskt, att behålla spelare som är attraktiva för klubbar i en högre division. Kort sagt kan man säga att spelare har kostnader de måste finansiera. Precis som du och jag. Mat på bordet och hyra, exempelvis. Har de dessutom familj är behovet av en bra inkomst än mer trängande. 

Det än mer intressanta i denna kråksång är att det från supporterhåll visades olika förståelse för de spelare som lämnade. Somliga visade man tacksamhet över att de stack(jävla gamnackar, syltryggar, förlorare, etc) medan andra tyckte man förtjänade att spela på en högre nivå. Sedan fanns det spelare man ansåg var, svikare! Låt mig exempelgöra:

Niklas Lihagen - skönt att bli av med
- En spelare som de allra flesta supportrar tyckte var skönt att bli av med. Bedömdes som fullständigt värdelös och inte vatten värld. Bra att han stack, fick foten, etc.

Stefan Gråhns - värd att spela i HA
- Oerhört uppskattad under hela säsongen för sitt slit på isen från första till sista matchen i vår tröja. Honom önskade man lycka till när det blev klart med ny klubbadress(SSK). Det var han värd, minsann!

Mikael Frycklund - Svikare
- En av få spelare som presterade ända till det bittra slutet. Framför allt i det negativa kvalet en spelare som i varje byte gjorde allt för att laget skulle nå sportslig framgång. Efter säsong lämnade han för spel i Tingsryd och anklagades för att var en Judas, förrädare, svikare.

Inte nog med att Frycklund, den svikaren, stack iväg till mörkaste Småland och lämnade oss i sticket. När han bröt med Tingsryd valde han dessutom Modo istället för att hjälpa oss tillbaka! Dubbel svikare, med andra ord. Skandal! Nu hade han verkligen skitit i det blå skåpet på allvar. Enligt vissa var han inte längre välkommen tillbaka efter detta dubbel-svek. Redan där och då muttrades det om att han kunde glömma att komma tillbaka. Att han inte var önskvärd. Förrädaren Frycklund.

Nu är han tillbaka! Mikael Frycklund kommer återigen representera sin modersklubb. I mina subjektiva ögon en alldeles utmärkt värvning av vår sportchef Patrik Zetterberg. I och med det tycker jag det är hög tid att vi lägger ned allt snack om "svikare" eller "Judas", och ger honom en ärlig chans att utvecklas till en ledande spelare i vårt kära Gulsvart. 

Ser man objektivt på Frycklunds karriär så har den definitivt inte varit spikrak. Att redan tidigt betraktas som en ny Patrik "Bulan" Berglund blev kanske ett allt för tungt ok att bära. Förväntningarna på Frycklund när han klev in i A-laget var höga. Rent av för höga? Att vara en ung talang har sina sidor. Risk för att man själv blir fartblind. Luras att tro att man är lite bättre än vad man egentligen är i ambitionen att leva upp till allas förväntningar. Få lite vattenskalle, rent av. Kan lätt bli så, gissar jag, när allt för många ryggdunkare gör sig hörda. 

Det har även pratats en del om dålig attityd. Att Frycklund ibland spelat mer för sig själv än för laget. I sin ambition att hjälpa laget överarbetat och istället stjälpt. Som exempel på detta pekar man på så kallade onödiga utvisningar. Utvisningar tagna i frustration som drabbat laget negativt. 

Oavsett detta kan ingen ta ifrån honom att han faktiskt var vår bästa poängspelare under sin sista säsong hos oss. En säsong där många spelare tävlade i att underprestera. Det är fan i mig inte dåligt! Se bild..






Så, mina vänner, nu släpper vi sargen och går vidare och Välkommen tillbaka, Mikael Frycklund!


1 maj 2018

Lite silly och så vidare...

Jag har tagit en liten timeout när det gäller att analysera säsongen som gått. Men, lugn bara, jag kommer återkomma i ämnet. Detta inlägg vill jag i stället tillägna den tid som är nu, silly-tiden. Den tid på säsongen då drömmar och förväntningar byggs upp, eller, raseras. Vi supportrar har nu fått lite distans till den sportsliga framgång laget, föreningen, supportar, uppnådde gånga säsong. En tumultartad upplevelse för oss alla. En framgångssaga som få av oss våga tro på. 

Den första fasen är nu påbörjad av vår sportchef. Eller rättare sagt. Den pågår för fullt. Dels ska det sållas bort spelare ur truppen som inte längre duger, rent sportsligt, dels ska det värvas nya kompetenta spelare som förväntas bära laget kommande säsong. Man kan säga att vår sportchef ger med ena handen och tar med den andra. Ger oss supportrar det vi vill ha men samtidigt tar de tråkiga beslut som innebär att spelare får lämna. Ska fan vara sportchef! Förstå att först umgås med hela truppen, alla spelare, under en lång strävsam säsong för att sedan behöva klippa banden. Kasta ut barnen med badvattnet, typ. Ingen avundsvärd uppgift. 

Vad har då hänt? Tja, först fick en kvartett beskedet att de får lämna. 

2018-04-23 [Källa]
"VIK Hockey meddelar att fyra spelare lämnar klubben efter den här säsongen. Det är kvartetten Douglas Alenbring, Anton Brandhammar, Adam Lidström och Daniel Wahlberg som det gäller. VIK Hockey vill tacka samtliga fyra för deras insatser i den gulsvarta tröjan"

Gemensam nämnare för dessa spelare var begränsad speltid sett över säsong. Lidström fick speltid under hösten men mindre på våren. Brandhammar under våren fram till slutet av säsongen då han kom in när skador grasserade bland backar. Gjorde då riktigt bra inhopp. Douglas var under stora delar av säsongen utlånad till Enköping dit han nu återvänder. Wahlberg hade en rätt tråkig säsong då han inte fick många matcher. Han får skylla på Dahlbom som spelade så starkt!


2018-04-26 [Källa]
"VIK Hockey har värvat den 21-årige backen Alexander Younan, som senast representerade Rögle BK i SHL. Alexander stod i sin debutsäsong i SHL för 46 matcher och 7 poäng"

Så kom då första nyförvärvet. En back. Visserligen en ung back men ändå en spelare som redan spelat på en högre nivå och representerat Sverige från U16 till U19. Totalt 33 matcher i olika landslag. Det är inte kattskit. Ingen i vår nuvarande trupp är i närheten av dessa meriter. 

Men inte nog med det! Samma dag rasslade det till med några förlängningar:


2018-04-26 [Källa]
"VIK Hockey förlänger med tre spelare från förra säsongens trupp. Jesper Cederberg, Marcus Dahlbom och Morgan Hassel har alla tre har skrivit på för två år med gulsvart"

Att Dahlbom skulle förlänga var väntat. Den pojken, med familj, trivs för bra i Västerås för att lämna. Morgan Hassels förlängning var inte lika självklar men inte alls oförtjänt. Morgan har trots allt redan lirat 203 matcher i HockeyAllsvenskan och vet hur det går till. Dock hade han minus 10(!) senaste säsongen med Vita Hästen vad nu det säger? Avslutningsvis då Jesper Cederberg. En mycket trevlig förlängning sett med mina ögon. Jesper var en av de spelare som successivt blev bättre och bättre över säsong. Visade upp en stabilitet i sitt spel som på ett påtagligt sätt bidrog till vårt avancemang. Man kan inte beskylla Jesper för att vara en "glassig" spelare, direkt. Däremot en hårt och klokt arbetande spelare. Alla kan inte vara "Conny". Någon måste stå för det hårda jobbet också!

När man trodde det var klart för dagen kom nästa förlängning:


2018-04-26 [Källa]
"VIK Hockey har under torsdagen förlängt med Marcus Bergman, den 25-årige forwarden som under kvalserien till hockeyallsvenskan stod för sju poäng på fem matcher har skrivit på för två år"

Denna gång var det en av publikfavoriterna som skrev på. Marcus har fått en lite speciell status hos oss supportrar. En person och spelartyp som attraherar på flera sätt. Dels genom sitt framfusiga sätt på isen, dels genom sitt trevliga sätt att bemöta oss supportrar. Det ska bli fantastiskt kul att följa Marcus ännu en säsong i Gulsvart. En frisk och kry Bergman kommer få sitt stora genombrott säsongen 2018/19, sanna mina ord. 



2018-04-28 [Källa]
"VIK Hockey har värvat den 20-årige William Wikman som senast representerade Leksands IF. William var inlånad till VIK Hockey under säsongen 16/17 och gjorde då 28 matcher i den gulsvarta tröjan"

Så kom då en forwardsvärvning. En gammal bekant. En spelare som aldrig riktigt slog igenom i Leksand. Fick sina chanser både i HockeyAllsvenskan samt i SHL med dalalaget. Har under de senaste åren fått se sig utlånad till Borlänge, Västerås och Kristianstad. Har även varvat med spel i Leksands J20 samt hunnit med spel i Tre Kronor´s U19. Det jag minns från hans tid hos oss är farten, speeden, aggressiviteten. Under sin tid i Leksands J20 var han en notorisk målskytt och poängmakare. På 73 matcher skramlade han ihop 73(!) poäng. Påminner mig lite om en annan spelare som lämnade oss för några säsonger sedan, Mathias Bromé. Även han en pålitlig poänggörare i J20 som fick vänta innan det lossnade även på seniornivå. Först den fjärde säsongen, spel i Mora, kom islossningen. Förklaringen till hans förvandling kan enklast beskrivas med förtroende. Han fick helt enkelt en roll i laget som passade honom. På köpet vann han Moras interna skytteliga samt hade bäst +/- i hela HockeyAllsvenskan. Kan vi hoppas på en liknande utveckling för unge William!?


2018-04-28 [Källa]
"Den 23-årige backen Jimmie Jansson har skrivit på ett kontrakt för ytterligare två säsonger med VIK Hockey"

Tja, vad kan man säga? En förväntad förlängning med den spelare som, i mångas ögon, personifierade hela vår säsong. En spelare som under resan fram till slutmålet höjde sitt spel till ständigt nya nivåer. En spelare som genom sitt agerande ute på isen förkroppsligade vår gemensamma dröm om att ta oss tillbaka. Dessutom en förbaskat bra allsångsledare! Jimmie vann många supportrars hjärtan denna säsong, detta är ställt utom allt tvivel. Med Jimmie med på den fortsatta resan vet vi vad vi får. Engagemang, hjärta, inställning och en jävla vinnarskalle.


2018-04-29 [Källa]
"VIK Hockey har värvat den 21-årige centern Isac Skedung, som senast representerade BIK Karlskoga"
Precis som William Wikman har Isac Skedung producerat närmast hysterisk med poäng och mål i spel med Leksands J20. På 110 matcher stänkte han in 53 mål och stod för totalt 94 poäng. Under spel i HockeyAllsvenskan har utdelningen dock varit betydligt magrare. På 52 matcher samlade han ihop 5/5 poäng. Återigen får jag lite vibbar av en spelare som inte fått spela "sitt spel" när han väl kommit upp på A-lagsnivå. Minns tidigare nämnde Bromé som under sin tid hos oss mestadels fick harva i en defensiv fjärdelina. Kanske är det lite samma med Skedung! Det jag hört från supportrar till Leksand och Karlskoga är att Isac är en puck/spel/skicklig spelare. Inte bara åker runt med hög fart utan kan hantera trissan på ett anständigt sätt. Här finns det utvecklingspotential, med råge.  Rätt roll, mycket förtroende och speltid, kan det rassla till ordentligt i poängkolumnen kommande säsong för denne yngling!


2018-04-30 [Källa]
"Den 28-årige backen Kenny Källström har under måndagen skrivit på för ytterligare två säsonger för VIK Hockey"
Med 131 matcher från spel i HockeyAllsvenskan och där +15 är det en rutinerad back som nu får fortsatt förtroende. Även om utfallet, offensivt, inte alls blev som förväntat denna säsong har Kenny visat tidigare säsonger att han har dessa kvalitéer. Som bekant spelade han hela Allettan, playoffmatcher, samt Kvalserien med en duktigt trasig axel. Något som naturligtvis lade band på hans offensiva utflykter och insatser. Trots tuffa skadeproblem kom han undan säsongen med +24 i kolumnen. Jag räknar kallt med att en helt återställd Kenny kommer vara en av fyra bärande backar till kommande säsong. 

2018-04-30 [Källa]
"Lukas Zetterberg har skrivit på ett kontrakt med VIK Hockey för de kommande två säsongerna"

Så kom då den första värvningen som skapade lite rabalder bland supportrar ute på sociala medier. Lucas Zetterberg. En spelare som över tid skapat lite rubriker i föreningen. Säsongen 2015-16 lämnade han plötsligt Västerås till förmån för Skellefteå´s J20. Säsongen därpå var han tillbaka och representerade både J20 och A-laget i Västerås. Lukas har hunnit med att spela 119 matcher i HockeyAllsvenskan och poängsnittet är inte direkt lysande. Totalt 30 poäng och - 22. Men, precis som William Wikman och Isac Skedung var han en hejare på att skotta in mål och poäng i J20. På 81 matcher gjorde han 62 poäng.

Vi har alltså nu tre unga spelare med gemensam nämnare. Producerade massor av poäng i J20 men stagnerat på seniornivå. Här sätter jag stor tilltro till Tomas Paananen. Förstå om han kan få igång dessa tre ungtuppar, samtidigt! Vi har med andra ord tre potentiella mål/poäng-sprutor som bara väntar på att få sitt stora genombrott...

Truppen just nu...

Källa




19 april 2018

En krönika om säsongen... #3

I dagarna kan man ta del av många supportrars otålighet. När kommer namn på nya spelare in i truppen? Vilka får lämna? Vilka får stanna? Själv sitter jag lugnt i båten. Gissar att vår sportchef har fullt upp från morgon till kväll just nu. Det har gått sju dagar sedan vårt avancemang blev klart, fem dagar sedan sista matchen spelades. Föreningen behöver avrunda årets säsong innan man kan sätta agendan för nästa. 

I detta inlägg tänkte jag försöka summera vår höstsäsong i divison västra. En höstserie som bjöd på både gott och blandat. Totalt spelade vi tjugotvå matcher där vi avgick med seger vid full tid vid sexton tillfällen. Vi samlade ihop totalt femtiofyra poäng och kammade hem seriesegern med tre poängs marginal. En marginal som kunde varit större om vi inte förlorat den sista, betydelselösa, matchen bort mot Lindlöven. Ett Lindlöven som var det enda reella hotet mot vår serieseger. 

Men, det var inte så enkelt som det kan tyckas nu i efterhand. Efter ett tiotal omgångar såddes ett visst tvivel om lagets förträfflighet. 

Vi inledde med fyra raka segrar:
Västerås HK  -  Mariestad BoIS HC 4 - 3
Surahammars IF  -  Västerås HK 0 - 5
Köping HC - Västerås HK 2 - 5
Västerås HK  -  Borlänge HF 2 - 0

Mot Mariestad låg vi under inför sista perioden med 1-3 men kunde vända matchen genom en heroiskt insats med tre raka mål. Surahammar borta var länge en jämn historia innan Lindelöf skickade in 1-0 i matchminut 38. Köping borta var spelmässigt jämn innan vi kunde göra tre mål via powerplay i andra perioden och gå ifrån till 5-2. Hemma i omgång fyra hade vi fullt sjå att freda oss mot ett skickligt och välspelande Borlänge. Johan Skiöld hängde in 2-0 i boxplay  i början av tredje perioden och vi kunde hålla undan. Någonstans här, i just denna match, började Marcus Dahlbom växa ut till den målvakt vi ville se. En mycket fin insats med många avgörande räddningar.

- Om jag summerar ovanstående fyra matcher så var vårt spel aningen spretigt. 

Enköping - Västerås 2-3(sudden)
Efter dessa fyra segrar bar det iväg till Enköping för match. Spelmässigt såg det ut ungefär som tidigare matcher. Vi hade mycket puck men hade svårt att ta oss igenom ett lågt försvarande hemmalag. Enköping tog, aningen överraskande, ledningen innan vi kvitterade och vände till 2-1. Enköping forcerade i slutet av andra perioden och lyckades peta in en kvittering till 2-2. Detta efter att vi enkelt(!) klarade av ett fem minuters boxplay då Johan Skiöld dragit på sig 5+20 för en spearing. Den tredje perioden blev en kamp för att rädda poäng alternativt vinna matchen. Den minnesgode minns det jätteläge Enköping fick med någon minut kvar av matchen. Vi gick bort oss helt i försvarsarbetet och en Enköpingsspelare fick ett friläge framför Dahlbom. Inte blev det bättre av att Fredrik Johanson drog på sin en utvisning med 35(!) sekunder kvar av sista perioden. Som tur var redde vi ut detta boxplay och istället kunde Fredrik Hetta avgöra till vår fördel i eget powerplay.

- Efter fyra raka segrar kom så ett poängtapp och lite frågor väcktes hos oss supportrar. Enköping lyckades manövrera ut oss ganska enkelt genom att backa hem och packa ihop framför egen målvakt. Något som många lag i fortsättningen skulle praktisera mot oss.

Västerås  -  IFK Arboga 
4-3 (straffar)
Efter det lite överraskande poängtappet borta mot Enköping var det lite upp till bevis hemma mot Arboga som fram till denna omgång inte rosat marknaden. Sist i serien. Nu skulle det väl bli en enkel match. Tre friska pinnar. Johan Skiöld höll sig framme och hängde in 1-0 redan efter knappa minuten och det såg bra ut. Här skulle det bli utskåpning, utspelning, och mål i långa banor. Tji fick vi. Arboga kvitterade till 1-1 i matchminut sju innan vi, genom Kenny Källström, återtog ledningen. Nu skulle vi väl ända ta över, rinna ifrån, och stänga matchen? Icke sa Nicke! En viss Anthon Eriksson lyckades peta in kvittering till 2-2 i ett powerplay. Vad var det som hände? I tredje periodens sjätte minut klev Oscar Pettersson fram och stänkte in 3-2. Nu var det väl ändå fan! Men, bottenlaget Arboga hade inte gett upp. Istället forcerade de in 3-3 och matchen gick till förlängning. En förlängning som blev resultatlös. Matchen fick avgöras på straffar och efter tolv omgångar(!) lyckades Petter Mattson skicka in avgörande målet.

- Ännu en match med ungefär samma mönster som bortamatchen mot Enköping. Vi mötte ett lågt försvarande lag och hade, trots stort puckinnehav och massor med avslut, svårt att skapa riktigt bra chanser. Ett dåligt omen, kändes det som från läktarhåll.

Skövde IK - Västerås HK 4 - 3
Nu väntade bortamatch mot en svårare motståndare. Skövde. Ett lag som kunde ge besked om vår egen status, vår egen slagkraft. Efter den första perioden stod det 2-0 till hemmalaget. Efter den andra hade vi krupit lite närmre efter mål av Fredrik Johansson. En period där vi spelmässigt kom tillbaka bra och tvingade Skövde till en timeout. Inför den sista perioden kändes chanserna goda till en vändning. Tredje perioden började på sämsta tänkbara sätt då Pontus Holmberg tidigt drog på sig en utvisning och Skövde kunde göra 3-1. Någon minut senare tappade vi helt markering i defensiven och Skövde kunde enkelt åka igenom och hänga 4-1. Trots en stark forcering på slutet, med mål av Marcus Bergman och Petter Mattson var den första förlusten vid full tid ett faktum!

Klistrar in ett citat från inlägget jag skrev efter denna match:
" Marcus Bergmans genombrott fram till 3-4 är melodin mot lag som vill samla ihop sig i slottet framför egen målvakt. Nu förväntar jag mig inte att Marcus ska kunna göra mål på detta sätt i var och varannan match. Det vore förmätet att utkräva. Däremot hävdar jag med bestämdhet att fler spelare i laget måste våga gå mer "raka vägen mot mål" än vad som nu sker. Jag vill se fler aktioner av alla forwards likt den Bergman stod för"

- Efter fyra inledande segrar följde två matcher där vi tvingades till sudden/straffar samt en match där vi kammade noll. Fyra poäng istället förväntade(!) nio. Var vi inte bättre än så här? Det som jag själv reagera mot i denna match var det loja uppträdandet framför allt i period ett. Vi var inte riktigt med från start

Efter förlusten mot Skövde väntade två motståndare som bara skulle städas av. Kumla och Forshaga. Hur gick då det?

Västerås HK  -  Kumla HC 3 - 4
VIK Västerås HK  -  Forshaga IF 3 - 2 (straffar)

I båda dessa matcher såg det mesta ut som "vanligt". Stor puckinnehav för oss själva och motståndare som backade hem och nyttjade våra egna misstag. Plötsligt hade vi denna nedslående matchsvit:

Enköping - Västerås 2-3(sudden) (2 poäng)
Västerås  -  IFK Arboga  4-3 (straffar) (2 poäng)
Skövde IK - Västerås HK 4 - 3 (0 poäng)
Västerås HK  -  Kumla HC 3 - 4 (0 poäng)
VIK Västerås HK  -  Forshaga IF 3 - 2 (straffar) (2 poäng)

Först fyra raka segrar och tolv poäng. Därefter fem matcher där vi lyckades spela ihop sex(6) poäng! Sex ynka poäng? Vad är det som händer? undrade vi alla. Alla ni som trodde då att vi med detta lag skulle ta oss fram till en kvalserie räcker nu upp handen! Jag själv var tveksam, minst sagt. Jag inbillar mig att hela spelartruppen med ledare, tränare var lika tveksamma i sin tro. Vad var det som gjorde att det mesta gick så fel. Varför kunde vi inte utnyttja vårt spelövertag till att vinna mot lag som konsekvent backade hem och väntade på rätt tillfälle att spelvända mot oss? Gemensam nämnare i ovan nämnda matcher är att vi var det spelförande laget, att vi till största del dominerade ute på isen. Likt förbaskat stod vi nu där med lång näsa och massor av tappade poäng. 

Men, sedan hände något. I och med omgång tio skedde något i spelet, taktiken, i huvudet på alla spelare som vände allt. Om detta tänker jag skriva i nästa inlägg...





16 april 2018

En krönika om säsongen... #2

Vem visste då hur bra han skulle bli - sen!



Västervik - Västerås 4-1
Idag spelade grabbarna sista matchen för säsongen. Västervik borta. Ett avslut för laget samtidigt som spelare avslutade sina karriärer. En sådan är Jonas Fransson. "Frallan", kallad. En målvakt som fick vara med om mycket i vår förening. Blandade sina insatser mellan briljans och mer modesta. Fick nästan ta upp oss i SHL. Blev utfryst, utlånad, till förmån för en vitrysk målvakt som skulle göra skillnad. Fick komma tillbaka för att rädda ansiktet på föreningen. Rörigt och rörande på något sätt. Min personliga uppfattning av "Frallan" är att han var en kille med fötterna på jorden. Svävade inte iväg i med eller motgång. En skön personlighet, helt enkelt. Dessutom höll han ordning på Mathias Bromé vid bortaresor då de alltid delade rum. Klarar man av det så har man åtminstone ett starkt psyke!


Men var var jag nu i mina återblickar över den säsong som nu är till ända. I det förra inlägget presenterade jag en tillbakablick över vår försäsong. Detta i ett försök att lägga grunden till någon form av djupare förståelse över lagets prestation. Vad trodde du när försäsongen var färdigspelad. Vad var dina tankar om lagets möjligheter. Själv visste jag varken ut eller in om jag ska vara ärlig. 

Vad hade vi då för spelartrupp att luta oss emot när det nu vankades seriepremiär mot Mariestad i ABB Arena Nord?

Målvakter:
Dahlbom, Marcus
Wahlberg, Daniel

Backar:
Nilsson-Lindelöf, Alexander
Hassel, Morgan
Källström, Kenny
Werner, Joel
Nilsson, Robin
Jansson, Jimmie
Brandhammar, Anton
Alenbring, Douglas

Forwards:
Johansson, Fredrik
Skiöld, Johan
Hetta, Fredrik
Bergman, Marcus
Lehmann, Niclas
Holmberg, Pontus
Mattsson, Petter
Pettersson, Oskar
Weiskog, Kevin
Wallin, Hampus
Cederberg, Jesper
Lidström, Adam
Manne Mattisson

Vad hade vi då sett under försäsongens matcher. Vilka spelare hade klivit upp redan då och visat att de skulle leda laget? 

Backar
Förhoppningarna var stora på att Alexander Lindelöf skulle fortsätta utvecklas och bli en ledande back. Morgan Hassel kom in för att bli någon form av defensiv klippa. Säkra framför mål. Kenny Källström anslöt med rykte om sig att kunna bidra offensivt. Joel Werner plockades in från Halmstad HF men ursprungligen från Skellefteå. Robin Nilsson visste vi sedan tidigare var vi hade. Stark skridskoåkare med potential att bidra offensivt. Samma med Jimmie Jansson som var en av våra bästa backar i kvalserien säsongen innan. Anton Brandhammar, däremot, var en främmande fågel för mig. Han hade visserligen gjort 21 matcher i SHL med Färjestad men kändes verkligen som ett helt oskrivet kort. Douglas Alenbring var mer bekant. En skön kille med attityd på isen. 

Man kan summera vår backsida som en blandning av allt möjligt. Vad utfallet skulle bli var än så länge ett oskrivet blad. Träningsmatcherna hade inte gett alla svar. 

Forwards:
Fredrik Johansson som valde att skriva på nytt kontrakt och därmed bli den ledargestalt som laget behövde. Ingen behöver någonsin oroa sig när det gäller "Fredda". Något han visade under försäsong. Han körde på som vanligt. Gedigna byten. Visade vägen. Johan Skiöld kom via Norge(Manglerud) efter att tidigare levererat poäng och mål på ett förnämligt sätt i Östersund. En tänkt skyttekung, med andra ord. Här hade vi med andra ord redan två forwards med potential. 

Fredrik Hetta plockades in från Björklöven. En sejour som inte blev som det var tänkt. Säsongen innan han anslöt till oss var han utlånad till Kristianstad. När Hetta representerade IK Pantern i Ettan var han dock en notorisk målskytt. Här fanns offensiv kraft att nyttja. Marcus Bergman skrev även han på till vår stora lycka. Olycksfågeln Bergman som fick sitta vid sidan om när vi spelade ner oss i Ettan p.g.a en olycklig handskada. Inför seriestart hade jag förmånen att prata med honom och han brann verkligen av iver att få visa vad han kunde. Revansch, var ordet.

Niclas Lehman valde att inte följa med Troja när de avancerade upp till HockeyAllsvenskan. Lehman som verkligen klev fram i kvalspelet och var starkt bidragande till Trojas sportsliga framgång. Här hade vi med andra ord ännu en spelare med potential att driva vår offensiv. Pontus Holmberg ansågs nu mogen att klara av spel i A-laget. Ett oskrivet kort. Inga större meriter som junior men med stor talang. 

Petter Mattson värvades för att vi skulle kunna sätta upp "Enköpingslinan". Det enda jag visste om Petter var en historik i Ettan som pekade på att han kunde göra poäng. Men. Det var i föreningar som Hedemora och Surahammar! Han kom från Enköping där han säsongen innan bara spelade sjutton matcher p.g.a skada/or. Ett ytterst oskrivet kort, minst sagt. Men vad är då Enköpingslinan? Jo, i Enköping spelade även Oscar Pettersson och Kevin Weiskog och enligt vittnen hade dessa tre herrar en dynamisk relation ute på isen. Något man nu hoppades kunna återskapa i Gulsvart. Oscar Petterson är jag personligen bekant med sedan tid tillbaka. En spelare som fått se baksidan av svensk hockey. Lovande när han fick chansen under försäsong i Gulsvart men väldigt styvmoderligt behandlad och utlånad till - Nittorps IK! Det kan knäcka den bäste. Nittorps IK! Efter nesan med detta gjorde han tre stabila säsonger i Enköping och levererade mål och poäng på hög nivå. Kevin som säsongen 13/14 tillhörde oss men lånades ut till Vimmerby och senare även Sundsvall! Efter dessa utflykter gjorde även Kevin några fina säsonger i Enköping. Precis som Oscar levererade han mål och poäng på ett formidabelt sätt.

Hampus Wallin plockades upp från juniorleden redan förra säsongen och fick då göra tolv matcher i HockeyAllsvenskan. Denna säsong har han varvat spel i J20 med A-laget. En gänglig spelare med bra fart under rören. Typisk fjärdelinaspelare vars uppgift främst var att ta ströbyten för att avlasta andra spelare. Jesper Cederberg hade 40 matcher i HockeyAllsvenskan utan att han gjorde något större avtryck. Här såg jag en spelare, brunkare, tänkt att spela i en fjärdelina. Jobba hårt. Slitvarg. Samma sak gällde Adam Lidström. En energispelare, torped, hade man sagt för något decennium sedan när den spelartypen var på tapeten. En lightversion av Marcus Jonsson, om ni förstår hur jag tänker. En spelare som tidigare fått göra ströinhopp i A-laget. Den siste i raden av spelare som fanns tillgängliga när serien skulle starta var Manne Mattisson. Ung och talangfull spelare som vräkte in poäng i Brynäs J20. Ett helt oskrivet blad.

Målvakter:
Marcus Dahlbom och Daniel Wahlberg. Den gamle och den unge. Den långe och den korte. Skulle Dahlbom få det genombrott som han så väl förtjänade efter två säsonger i Gulsvart där han av och till setts som en ren säkerhetsrisk? Hur resonerade man från tränarhåll? Skulle man gå all-in på Dahlbom. Verkligen ge honom förtroendet, eller, skulle det bli ännu en säsong med ett dribblande av uppdraget mellan stolparna. Försäsongen hade i alla fall klart signalerat att Daniel Wahlberg inte var riktigt mogen uppgiften. Minns att Dahlbom de tidigare två säsongerna fick se sig utlånad för spel i - Arboga! Man kan ge upp en karriär för mindre...

När vi nu nalkades premiären hemma mot Mariestad hade jag fortfarande inte fått riktigt grepp om de olika spelarnas egentliga kvaliteter och förmågor. Träningsmatcher i alla ära, men, det är när poäng delas ut som det gäller.


Fortsättning följer....

Del #3 Jag försöker summera höstsäsongen...



15 april 2018

En krönika om säsongen... #1

Line up inför Troja

Västerås - Troja 2-3(straffar)
Det har nu gått några dagar sedan vi tog den poäng som behövdes för att av egen kraft kravla oss tillbaka upp i HockeyAllsvenskan. Ja, jag skriver "kravla". Anledningen till detta mitt ordval är alla de skador som kom smygande i slutfasen av säsongen och tvingade många spelare att gå ut till match både halta och lytta. Något vi nu fick vederlagt i efterhand. 

Hur ska man då summera årets säsong? 

Hur ska man börja på en krönika och försöka fånga upp allt det som hänt? Var börjar man? 

Jag väljer en träning i augusti som ingång till denna mina text. En varm augustidag och träning i Mimerhallen. En av de allra första. På plats finns bland annat Niklas Lidström och följer lagets träning. Men en annan person fångar mitt intresse. Det sitter en kille på en soffa innanför entrén till Mimerhallen. Ensam. Jag går fram och frågar varför han sitter där? Det var Jimmie Jansson. Vi pratade en stund och jag förstod att han ännu inte bestämt sig riktigt om sin framtid som hockeyspelare. Från den dagen har jag haft kontakt med Jimmie med viss regelbundenhet och ingen blev gladare än jag när han plötsligt fanns med på is. Inte kunde jag ana då att denne yngling skulle växa ut till en av lagets stora härförare inför det som stundade. En frontfigur på många sätt.

Det är alltid något speciellt att få vara med på de allra första träningarna. Ett sant nöje att få krypa in i kalla Mimerhallen varje sensommar. En härlig tradition. Man kan säga att min säsong börjar där. I Mimerhallen. I kylan. I augusti. Tillsammans med några andra eldsjälar som alltid dyker upp. Där står vi på läktaren och spekulerar. Försöker dra grundlösa slutsatser av det vi ser. Funderar över kommande säsong. Fantiserar, drömmer och fördömer...

Försäsongen var rolig, som vanligt...


170813 Arlanda Wings - Västerås 1-3
Första matchen borta mot Arlanda Wings. Där stötte jag på Enköpings tränarduo Johan Jonsson och Robert Kimby. Enligt deras egen utsago var de på plats för att scouta. Matchen var en typisk "första match för säsongen". Arlanda tog snabbt ledningen via en puck som kastades in mot mål från sarghörnet. Ett mål som genast väckte spekulationer hos oss närvarande supportar. Hur stod vi rustade på målvaktssidan? Skulle Dahlbom växa ut denna säsong. Eller skulle Daniel Wahlberg matchas hårt? Efter viss möda lyckades vi vinna denna första match och en del frågetecken hade gjort sig synliga. Ett frågetecken var en liten back vid namn Joel Werner. Var hade vår sportchef hittat honom. Men framför allt. Varför? Sällsynt vilsen på isen och åkte mest åt fel håll, var intrycket. Något som sannerligen skulle förändras över tid...


170816 Västerås - Vita Hästen 1-3
Ny träningsmatch. Denna gång hemma i ABB Arena. Vita Hästen kom på besök. En förstaperiod där jag överraskas av att vi hänger med. Vi hänger med riktigt bra. Men så kommer den andra perioden och Vita Hästen bestämmer sig för att börja spela. Där och då fick jag, och många med mig, kvitto på skillnaden mellan ett HockeyAllsvensk lag och ett lag som rustade sig för att sig igenom division ett. Klasskillnad, helt enkelt. En nyttig läxa för oss alla på läktaren. Spelet jämnade så småningom ut sig och i den tredje perioden hade vi faktiskt chanser att hänga något mål till. 

Fortfarande, efter endast två matcher, var det för tidigt att våga sig på någon prognos över lagets eventuella slagstyrka för det kommande spelet i Ettan. Men vi skulle få svar på det. Det vankades ett turneringsspel i Köping. Där väntade i tur och ordning Surahammar, Köping och Arboga på möjligheten att göra livet surt för oss. 


170825 - 170827 Cup i Köping. 
Inför matchen mot Surahammar gick deras tränare ut och berättade stolt att till denna säsong hade laget betydligt bättre bredd och spets i laget. Nu var det slut på harvandet i bottenskiktet. Man siktade högre, helt enkelt. Vi städade av Surahammar med visst besvär, 2-1, körde över Köping med 12-1(!) och avslutade med att platta till Arboga, 5-1. En rätt tydlig markering mot våra länskonkurrenter. Angående Surahammar blev naturligtvis allt som vanligt. Mer överraskande att Arboga tvingades till kvalspel för att hålla sig kvar. Köping var det lag som gick bäst då de via fortsättningsserien tog sig till ett playoff. Där tog det dock stopp mot Kalix, om jag inte minns fel. 


Det var en ganska god känsla efter cupspelet i Köping. En första test, och vi hade klarat den med bravur. Några spelare hade nu börjat kliva fram. Visat upp sig. Den spännande Enköpingslinan med O Pettersson, P Mattson och K Weiskog lovade mer. Såg samspelta ut. Målvaktsspelet kändes stabilt.


170830 Almtuna - Västerås 4-6
Match i Uppsala mot Almtuna. Vet inte om detta var Almtunas första match men de var inte alls redo när pucken släpptes. Om jag inte minns fel gick vi upp till en 3-1 ledning innan hemmalaget vaknade till och vände matchen till egen fördel. En match som indikerade att vi kanske hade tillräcklig med spets offensivt.


170901 - 170903 Cupspel
Nu stod tuffare motstånd på tur. I tur och ordning skulle vi spela mot Kristianstad, Västervik samt Kallinge/Ronneby. Två tänkte topplag i Ettan samt ett lag, Västervik, från HockeyAllsvenskan. det blev torsk mot Kristianstad med 0-2 men det man mindes mest var den brutala tackling Fredrik Hetta utsattes för. Även Västervik blev för svåra. Vi hade ledning med 1-0 en bit in i andra perioden när vårt försvar plötsligt rämnade, kollapsade. Västervik kunde göra tre snabba mål och så var den matchen förlorad. Dock repade vi snabbt nytt mod och körde över Kallinge/Ronneby ordentligt. Åtminstone så länge vi orkade. Vid ställningen 4-0 slog vi av på takten(!) och tillät våra motståndare att göra två tröstmål.

Efter första cupspelet, i Köping, förstod jag att vi matchade våra länskonkurrenter mer än väl. Våra möten mot tänkta topplagen Kristianstad och Kallinge/Ronneby indikerade detta än mer. Det började kännas riktigt bra. Det kändes som vi skulle räcka till. Att vi skulle kunna göra en anständig höstsäsong och knipa en plats till vårens Alletta. Vi supportar hade fått lite svar. 


170906 Västerås - Hammarby 3-0
Sista träningsmatchen inför seriespelet. En medioker historia. Ett Hammarby som var riktigt uselt. Så usla att det smittade av sig på våra egna försök att spela ishockey. Men nu var vi i alla fall redo för att starta seriespelet. 


Fortsättning följer...

Del #
- Jag tittar på spelartruppen vi inledde seriespelet med...