28 mars 2013

Bra start men inte mer...

Leksand blev för starka ännu en gång. Gulsvart tog verkligen chansen, gick ut med glatt humör, och grep det lilla halmstrå som fanns. Första tio i första perioden hade laget chansen att sätta Leksand i ordentligt bryderi men som vanligt, i denna kvalserie, hade vi inte förmågan att sätta de chanser som skapades.

När tio minuter var spelade av matchen hade vi fått ett mål bortdömt(!), missat tre fyra riktigt bra chanser, och verkligen fått Leksand att börja fundera. Fått dem på hälarna. Men sätter man inte sina lägen så blir man straffad. Så även i denna match.

I slutet av perioden fick vi en spelvändning mot oss och Leksand kunde ganska enkelt peta in ledningsmålet till 1-0. Lars Johansson var med, var där med benskyddet, men orkade inte hålla emot. Små marginaler. Leksands första riktigt bra läge i perioden. 

I den andra perioden kom Leksand ut hårdare, med mer fart, och tog över allt mer av spelet. Nu var det vår tur att slå ifrån oss. Stundtals lite desperat. Våra egna anfallsförsök strandade oftast i mittzonen och våra avslut mot LIF:s kasse blev allt mer lätträknade. Självklart kommer då vår kvittering, rätt ologiskt, i ett första powerplay. Christoffer Björklund krutar iväg ett slagskott som smiter in bakom en skymd Oskar Alsenfeldt. Målet kommer i slutet av  perioden och får ses som en retroaktiv utdelning på missade chanser i den första.

Den sista perioden fortsätter Leksand sätta tryck mot oss. Ett tryck som ganska snart ger utdelning. Tobias Forsberg styr in pucken, ur konstig vinkel, till 2-1. Då har det gått knappt fyra minuter av perioden och Leksand får precis det momentum de behöver. Ett mål som faktiskt Lars Johansson får ta på sig. Den pucken ska INTE få slinka in.

En stund senare spelar Patrik Hersley, i LIF, upp en scen ur Döende Svanen och får med sig en utvisning på Matt Fornataro. I det efterföljande powerplayspelet trycker Leksand in det matchavgörande målet. 3-1. Tungt!

Efter det är Gulsvart definitivt ett slaget lag.

Att Jens Bergenström sedan ökar på Leksands ledning till 4-1 är mest av akademiskt betydelse. 

Summering:
- Återigen är det vår egen oförmåga att förvalta våra målchanser som sätter käppar i hjulet. Med bättre skärpa i avsluten hade vi varit i ledning med ett, kanske två mål, efter första tio. Det duger inte att bränna så många lägen. 
- Det som skiljer Leksand från oss är att de gör mål på sina lägen. Vi har nu spelat två matcher som varit väldigt jämna men där Leksands skicklighet i avgörande lägen kostat oss alla poäng!

Leksand vinner till slut matchen fullständigt rättvist. Inget snack om den saken. Men det är då själva faen att vi ska vara så förbaskat uddlösa framåt...







25 mars 2013

Matchdags och så här gör vi för att vinna!


Redo för match..


Läser runt på olika forum och kommer till en häpnadsväckande insikt! Leksand är klara för Elitserien, igen! Har vi hör det förut? Segersäkra Leksingar gör sig märkvärdiga och signalerar om att morgondagens match bara blir en liten parentes på vägen mot det hägrande målet, Elitserien. Nåja, det finns faktiskt supportrar till anrika Leksand som är mer försiktiga i sina förväntningar inför morgondagens match. De har varit med förr, typ.

- Vi kanske inte har så stor chans att hänga på i racet om en elitserieplats men vi kan åtminstone se till att Leksand får slita ordentligt för sina poäng!

Har vi då någon chans att rubba Leksand i deras egen kula? Visst har vi det. Det som talar till vår fördel är framfört allt den anspänning som kan/kommer drabba hemmalaget. De förväntas komma ut och köra över oss från första nedsläpp. Ett fullsatt Tegera Arena vill inget annat, ja rent av kommer kräva det. Publiken vill se sitt kära Leksand dribbla, passa, och skjuta oss sönder och samman. 

- Hur kan vi då undvika att detta scenario drabbar oss?

Under hela denna säsong, med undantag av två matcher, har vårt defensiv stått pall mot alla former av försök till överkörning. Inget lag, fram till idag, har lyckats köra över oss. Visst har vi varit illa ute i en del matcher och kunnat förlora någon enstaka period då motståndaren åkt ifrån oss. Men sett till tre perioder har vi alltid lyckats jämna ut spelet. 

Oskarshamn borta, i vårt första möte för säsongen, var en match där vi sprang bort oss fullständigt(2-7). Men då hade vi ännu inte fått riktigt ordning på vår defensiv. Leksand borta(1-4) var en match där vi släppte in fyra mål i första perioden men sedan täppte vi till resten av matchen. Sedan har vi förstås den märkliga hemmamatchen mot Leksand där vi släppte in fyra(!) mål på tio minuter i andra perioden! Men det är de enda matcher vi "fallit ihop" defensivt under årets säsong.

- Det är just denna oerhörda styrka i defensiven vi ska förlita oss på i morgondagens match. Vi ska vara äckligt disciplinerade och inte bjuda på något. 

Det är ingen hemlighet att vår stora brist, under hela säsongen, varit vår relativt magra utdelning offensivt. Vi har vunnit våra matcher tack vare att vi släppt in färre mål än motståndaren - inte genom vår förmåga att göra fler, om ni förstår hur jag resonerar. Man kan vinna alla matcher med 7-6. Då har man en vass offensiv men en usel defensiv. Vi vinner snarare våra matcher med 3-1 eller 3-2. Sällan med större målmarginaler. 

Jag förväntar mig inte att vi ska lyckas skapa fler än en handfull chanser offensivt i matchen mot Leksand. Vi är det lag som skjuter flest skott i kvalserien näst efter Leksand. Det är förvisso bra. Men vi får ju sällan in pucken. Anledningen till att vi har mycket avslut på mål är att vi ofta "kastar in pucken" från lite dåliga vinklar för att skapa farligheter framför motståndarmålet. Det är däremot mer sällsynt att vi spelar oss fram till bra lägen.

- Jämför gärna med Leksand som väljer att spela med mer puckkontroll tills man får ett bra läge. Det gör att de oftare kommer till riktigt bra avslutslägen och därmed ökar självklart chansen att det blir mål.


Hur ska vi då lyckas vinna?
- Lars Johansson måste göra säsongens bästa insats!
- Våra backar måste spela extremt enkelt. Chippa ut pucken!  
- Vi måste utnyttja de få powerplay vi får!

Det kanske låter tråkigt, och förutsägbart, men vi måste utnyttja det vi är allra bäst på. Vi är, eller kan vara, snuskigt täta i vår defensiv. Lyckas vi tråka ut hemmalaget, och publiken, tillräckligt länge kommer det spridas desperation i motståndarlägret. Minns hur det såg ut i vår senaste segermatch i Tegera Arena. Ett Leksand som kom ut i halvfart hamnade i underläge. I takt med att de allt mer desperat började jaga för en kvittering började de själva tumma på detaljerna. Vi bjöds fler och fler möjligheter till fina spelvändningar då de tappade puckar i mittzonen.

- Vi ska spela ishockey som Muhammed Ali boxades. Blocka, avvakta, och sedan slå till snabbt och skoningslöst!


Hur går det då?
- Kan vi hålla emot första perioden så vinner vi! 

Tips:
2-3 (sudden)

Matchvinnare:
- Jonte Berg och Kenneth Bergkvist

Räddningsprocent målvakt:
- Lars Johansson 98,3%

Kämpa VIK!

24 mars 2013

Ständigt denne Bergenström..

Ibland känns det just så här...

Västerås - Leksand 1-3
Då sitter man här igen och ska försöka summera lagets insats. Ännu en förlust. Ännu en match där vi inte förmår nå ända fram. Ännu en match av kategorin hedersamma förluster. Hedersamma förluster är för övrigt något som likväl kan omnämnas som smärtsamma förluster. 

Inför matchen var jag uppriktigt orolig över att laget inte skulle orka stå emot ett mycket starkt Leksand. Med tanke på lagets insats senaste hemma mot Örebro där vi inledde oerhört blekt var mina farhågor definitivt inte grundlösa. Lägg dessutom till vår relativt sett bleka insats borta mot SSK så förstärktes denna känsla än mer.

Det var med andra ord utan allt för stora förhoppningar jag tog mig ann denna match, via Viasat, då jag inte kunde bevista ABB Arena pga hastigt påkommen magsjuka. 

Första perioden
Matchen blev inte alls som jag förväntat mig. Visserligen började Leksand sin vana trogen att valsa runt i vår anfallszon. Dock utan att få till riktigt avgörande lägen. Backar och målvakt kunde hålla undan, med viss möda. Själva stack vi upp då och då och försökte skapa lite tryck men utan större framgång. Istället lyckades vi tappa pucken vid fel linjer, gång på gång, och bjöd därmed Leksand på bekväma spelvändningar. Trots det lyckades vi, en aning överraskande, ta ledningen genom fint spel av Marklund och Fryklund. Den senare fick pucken serverad mitt i slottet och hängde elegant in 1-0. Det var "Bulan-klass" på det avslutet!

Efter det fortsatte spelet att bölja fram och tillbaka utan att något  lag fick riktigt tryck i anfallszon. Jag fick en känsla av att Gulsvart var på väg att komma in ordentligt i matchen då man allt mer fick stopp på Leksands offensiv. Självklart kommer då kallduschen. En tekning förloras i egen zon, pucken rullar sakta ut till Leksands Johan Svedberg , skott och skymning framför Lars Johansson, och kvitteringen var ett faktum.

- Är det något som vi är riktigt dåliga på så är det just tekningar. Vi bjuder därmed våra motståndare enkla lägen till avslut i vår egen zon. 

- Leksand har fler skott på mål i perioden men chansmässigt jämnt.



Andra perioden
Gulsvart genomför denna period på ett berömvärt sätt. Vi trycker tillbaka Leksand som har svårt att hitta spelvägar framåt. Historien från tidigare matcher denna säsong upprepar sig dock. De riktigt fina chanser vi vaskar fram resulterar i intet pga mycket svaga avslut. Vid tre-fyra tillfällen finns ypperliga lägen att hänga in trissan men det vill sig inte. Egen oförmåga förhindrar oss att få matchbilden med oss. De enstaka gånger vi verkligen får pucken på mål står Leksands målvakt, Oscar Alsenfelt, upp på ett mycket inspirerat sätt. 

Trots ett ganska stort spelövertag under perioden slutar den på samma nesliga sätt som period ett. Leksand kliver fram, duttar lite med pucken, och lyckas därmed smyga sig förbi vårt försvar som inte anar oråd i tid. Plötsligt dyker han upp, Jens Bergenström, som gubben i lådan och vispar in 2-1 till Leksand! Det målet såg jag aldrig komma! Tycker det var riktigt fult gjort av Leksand att smyga sig fram till målet på detta vis...

Perioden avslutas med en dråplig(!) situation. Michael Raffl i Leksand chippar ut pucken över egen blå linje och stormar efter. Vår David Lundbohm bestämmer sig plötsligt(!) för att spela fysiskt. Något han inte gjort vid något tillfälle tidigare denna säsong. En kollision senare får Raffl linka ut med en rejäl smärta i ett knä. Lundbohm utvisas för knätackling. Men inte nog med det! In på isen kommer då Viktor Mårtensson och börjar bjäbba med en Leksandsspelare. Detta renderar honom 2+2+game! Jag gillar verkligen Viktor Mårtensson då han står upp för laget, men vad fan! Detta tilltag kunde sänkt hela laget! Tid kvar på perioden då allt detta hände, en sekund! 

- Vi vinner perioden spelmässigt men Leksand gör målet. 



Tredje perioden
Gulsvart försöker, och försöker, och försöker men det vill sig inte. Leksand är grymt starka i defensiven och bjuder inte på mycket. När de väl får tag i pucken lyfter de bara ut. Inga krusiduller. Enkelt och effektivt. Jag räknar till två snuskigt bra målchanser där pucken borde gått in:

- Ett skott tar på Oscar Alsenfelt, studsar ned i målgården och pucken glider mot mållinjen. Då dyker en skridsko upp, tillhörande en ovetande Alen Bibic, ändrar riktning på puckens bana, och chansen är borta!

- Skott och retur från Oscar Alsenfelt. Fram störtar Santorelli, tappar balansen, man lyckas träffa pucken liggandes på isen. När pucken är några centimeter från mållinjen vid vänstra stolpen skickar målvakten ut sin längsta tånagel och lyckas få pucken i stolpen!

På slutet tas Lars Johansson av isen och vi försöker med sex man på isen. Ett hedervärt försök som dock inte mynnar ut i annat än att Michael Raffl kan fastställa slutresultatet till 1-3.

- En period där vi försökte anfalla och Leksand bara ville stänga. Med mer skicklighet hade vi kvitterat. 



Summering:
- Man kan prata om tur och otur när man förlorar. Man även prata om förmåga kontra oförmåga. Idag var skillnaden mellan lagen mer förmågor än otur. Leksand var lite skickligare i flera avgörande moment. Därför vann de matchen. De försvarade sig bättre, hade en hetare målvakt, tekade bättre och inte minst, de satte sina chanser.
- Vi förlorade matchen mest på grund av vår oförmåga att utnyttja målchanserna samt ett fullständigt uddlöst powerplay

- Jag vill trots detta ge en stor eloge till hela laget som verkligen försökte, och försökte in i det sista. Spelarna ska inte känna någon skam efter denna insats. Alla visade stort hjärta och brann verkligen för uppgiften. 

- Nästa inlägg kommer handla om hur vi ska besegra Leksand! Jag har nämligen lösningen..


Krossa Leksand!




23 mars 2013

Kringlorna krånglade sig till tre poäng!

Just nu saknar jag Greg Jacina!


Det blev lite allt möjligt i matchen mot SSK. Hade skisserat på ett antal olika scenarier för mig själv och med facit i hand som fick jag både rätt och fel. Jag fick rätt i att SSK skulle vara lite "desperata" i sina offensiva attacker men fick dessvärre fel då jag trodde vår defensiv skulle kunna stå emot detta. 

Period 1
Första perioden gjorde vi en anständig insats. Inte mer. Fortfarande ingen riktig glöd i spelarna. Mer försiktigt avvaktande. Klev inte fram ordentligt i offensiven och duttade lite väl mycket i defensiven. SSK tackade för detta och växte in mer och mer i matchen. Om de eventuellt hade några ångesttankar inför matchen så försvann dessa definitivt i den andra perioden. SSK vinner perioden med 1-0.

Period 2
Trots att vi inledde perioden strålande, mål av Marcus Eriksson, och kvittering till 1-1 blev detta Södertäljes period - fullständigt! Överkörning, var ett snällt omdöme. Kross, låg närmare till hands. Det märkliga var att när perioden blåstes av stod det 2-2(!) på tavlan! Ett fullständigt missvisande resultat sett till spelet i perioden. I periodens sista minut pangade nämligen David Lundbohm in kvitteringen via ett slagskott från blå i powerplay. Skotten vann SSK med 18-4!

Period 3
Inför sista perioden närde jag en förhoppning om att kvitteringen till 2-2 skulle ge råg i ryggen inför avgörande i AXA Sport Center. Men ack så jag bedrog mig. Det var fortsatt SSK som ångade på och fick även rättmätigt ett mål fram till ledning med 3-2.

Först i slutet av matchen, med sex man på isen, visade vi upp lite av den glöd och frenesi som gav oss två segrar i inledningen av Kvalserien. Dock var vi fortsatt alldeles för uddlösa i våra attacker. Visserligen lastade spelarna in skott på skott mot SSK:s kasse man någon egentlig farlighet lyckades vi tyvärr inte skapa.

Summering:
- Piss och skit! På samma sätt som i matchen mot Örebro tycks vi inte längre tro på vår egen förmåga. Istället för att ta initiativet lämnar vi över till motståndarna att diktera villkoren på isen. Inte ens vårt i normala fall så säkra backspel firade triumfer i denna match. Istället uppstod lite "hönsgård" när ynglingarna i SSK snurrade som värst i vår zon. 
- SSK vann denna match fullständigt rättvist sett till de chanser som skapades. Vi ska helt enkelt vara tacksamma att vi kom så pass billigt undan i målprotokollet. 

Spelarkritik:
- Väljer att inte lyfta fram någon enskild spelare. Alla jobbade arslet av sig, som vanligt, men ingen lyckades omsätta det hårda arbetet till vår egen fördel. Bättre lycka nästa gång..

Kämpa VIK!



20 mars 2013

SSK

Noll poäng efter tre matcher. Det är Sportklubben dystra facit av inledningen på Kvalserien. 0-3 mot LIF, 1-4 mot Rögle, 1-4 mot Timrå. Lite mål framåt och mest insläppta bakåt. Ser onekligen lite dystert ut för anrika SSK. 

Sett över säsong har vi haft det väldigt marigt i våra möten mot SSK. Visserligen rätt jämna kamper men vi har allt som oftast haft svårt att freda oss mot deras kreativa anfallsspel. Förlust - förlust - förlust - vinst är den matchsvit vi har denna säsong mot morgondagens motståndare. Känns lagom munter.

Vad kan vi då förvänta oss i morgondagens kamp?

I matchen mot Örebro gjorde hela laget ett rätt blekt avtryck under de första två perioderna. Mycket märkligt på många sätt. Att inte kunna tända till och komma ut taggade inför sin hemmapublik är lite oroväckande. Örebro fick en tämligen behaglig resa mot tre poäng. Inte vad man hade förväntat sig. 

Förhoppningsvis kan laget rycka upp sig när det nu blir spel på bortaplan. Bevisligen är vi starka där. Om jag inte missminner mig var vi det starkaste laget under grundserien. Vi har åtminstone fem raka bortasegrar i bagaget. Minst. 

Vårt spel fungerar tydligen allra bäst när vi har en motståndare som vill anfalla. Gärna lite huvudlöst. Då är vi skickliga på att vända och slå tillbaka. Hårt och kraftfullt. SSK sprang bort sig mot Rögle i sin offensiv och vi får hoppas på att historien upprepar sig. Scenariot torde bli att hemmalaget driver på för att göra några snabba mål. Äntligen få lite utdelning. Kan vi hålla emot en första anstormning blir det säkert läge för oss genom att tålmodigt invänta våra motståndares misstag. 

Hur kommer det då att gå? Tja, det är omöjligt att sia om detta. I den värsta av världar får SSK snabb utdelning och kan spela ut för fulla muggar. Då kan det ta en ände med förskräckelse. Lyckas vi däremot hålla oss till vår matchplan öppnas möjligheten för oss att stänka in någon kasse för att sedan försvara vår ledning.

Mitt tips får bli 2-2 och avgörande på straffar!

Lite Silly:
- Enligt rykten på #twitter är det en målvakt på ingång till Gulsvart. En tänkt ersättare för Lars Johansson som anses förlorad till Luleå. Det är en gammal bekant. Erik Ersberg  Enligt ryktet väljer han mellan spel i HV71 eller att återvända till sin moderklubb! Se även denna länk


19 mars 2013

Neslig förlust mot skäggburna Närkingar..

Ständigt detta skägg..


Västerås - Örebro 0-1
Gör man inget mål framåt på sextio minuter är chansen minimal att man vinner en match. Denna tes bevisades  i kvällens möte mot Örebro.

Redan från start, förutom de första två tre minuterna, syntes vilket lag som hade mest energi. Och inte var det Gulsvart! Det var istället rödklädda Örebro som virvlade fram över isen i en ena anfallsvågen efter den andra. Vi själva fick mest ägna oss åt att leta efter pucken, typ! Än hur vi vred på våra huvuden så var pucken någon annanstans. Det blev ett väldigt jagande efter flyfotade Närkingar som tycktes oberörda av ansträningen. Det dröjde faktiskt till de sista två minuterna av första perioden innan vi lyckade sätta lite press på Örebro. Ett powerplay hjälpte till. Det var faktiskt nära att vi spräckte nollan. Ett backskott träffade klockrent i ribban. Så här i efterhand inser man att där försvann chansen för oss i denna match. Vi hade så väl behövt ett mål för att få tillbaka energi i laget.

0-1
Istället blev det Örebro som i period två fick utdelning på en snarlik situation. Ett powerplay. Trots att Örebro inte fick ordning på spelet, och vi hade minst tre chanser att lägga ut pucken ur zon, fick de till ett backsskott som singlade in bakom en totalskymd Lars Johansson. Målet inte alls orättvist sett till spelet men ändå signifikativt för hur små marginalerna är i denna sport.

I tredje perioden gjorde vi ett allvarligt försök att kvittera Örebros ledningsmål men det gick inte alls. Vi hade fasligt svårt att komma till vettiga avslut. Trots ett visst spelövertag var de vassa målchanserna lätträknade. Den riktiga tyngden, attacken mot mål, saknades denna kväll.

Summering
Sammanfattar man denna match så vann Örebro två av tre perioder på poäng. Två lag som försvarade sig otroligt bra. Det var först i den tredje som vi bjöd upp ordentligt till kamp. Surt sa räven. Men det är som det är. Ibland vinner man och ibland förlorar man. Örebro var lite starkare än oss denna gång och får nu suga på segerns sötma till nästa omgång. En spelare som imponerade på mig i rödvitt denna kväll var - Niklas Lihagen! Han var helt enkelt grym. Vilken fart och vilken tyngd han har. Otroligt svår att stoppa när han tar fart in i zon med pucken under kontroll.

Defensivt reder vi oss alltid. Där finns ingen större oro. Detta trots att några viktiga pjäser som Marcus Jonsson, Jonas Emmerdahl och Robert Kimby saknas. Det är däremot offensivt som vi brister just i denna match. När vår förstakedja med Fornataro, Lundbohm och "Bacon" trampar vatten, kör fast, då blir det plötsligt ruskigt tunt framåt.

- Jämför gärna med Örebro som anföll lika glatt oavsett vilken formation de hade på isen för tillfället.

För oss själva gäller det nu att få tillbaka våra skadade och sjuka spelare. Gärna redan till matchen mot SSK! En spelare som Marcus Jonsson betyder oerhört mycket för oss. Med sin energi, sin skridskoåkning, drar han ofta igång sin formation och sätter press djupt nere i motståndarzon. Något som ofta mynnar ut i avslut och målvaktsblockering vilket gör att andra formationer får börja sitt byte i offensiv zon. 

Spelarkritik:
- Stefan Warg. Stabil som vanligt. Denna gång bjöd han även på några imponerande uppåkningar med puck. Vald till matchens lirare.
- Lars Johansson. Inte så mycket att göra, konstigt nog, men säker som vanligt. Chanslös på målet.
Per Helmersson. Har kommit tillbaka väldigt starkt efter sin svåra axelskada och spelar precis så stabilt och säkert som man önskar. I match efter match.


Grattis Örebro - men vi ses snart igen...

18 mars 2013

Örebro!



Av: GurkOlle

Dags igen för match i Kvalserien till Elitserien. Under dagen har jag grunnat en del över morgondagens match.  Spännande ska det bli även om man inte vet hur det blir. För det kan bli  lite hur som helst. När Örebro kommer på besök stiger nämligen blodtrycket lite extra. Både hos publik och spelare. Det är trots allt lite speciellt med Närkingar. De är lite "annars". Lite udda. Nästan lite ovanliga. Men snälla. Tror jag. En gång i tiden hade Örebro till och med ett bandylag. Och ett fotbollslag. Nu har de bara ett hyggligt ishockeylag att ty sig till.
- Strängt taget är det rätt synd om Örebroare som tvingas bo i  - Örebro! 

Då har vi Västeråsare det betydligt bättre ställt. Framför allt har vi ett ishockeylag som är rejält. Ett lag som för tillfället för tankarna till en tid då män var män och gröt med lingonsylt intogs som kvällsvard. En tid då man rakade sig med lien och rörde om i kaffet med grepen. Vindkarga män med stål i blick och handslag som knäckte kokosnötter. Just så är våra krigare i Gulsvart. Varken mer eller mindre. Tycker faktiskt lite synd om dessa bräckliga Närkingar som nu ställs mot furans och viddernas män. 

Jag kan dock till viss del ursäkta alla Örebroarna. De vet ännu inte om sin underlägsenhet ty de lever i ett tillfälligt rus av hänförelse. Förblindade av tillfälliga framgångar. Att vinna mot Djurgården och BIK Karlskoga i förkvalet är förvisso duktigt gjort men intet mot vad som nu väntar dem i ABB Arena. I värsta fall blir det rena massakern. Ett manfall utan dess like. En förnedring som de får bära med sig i evinnerliga tider. 

För den som inte varit med förr så passar bloggen gärna på att påminna om tidigare möten i Kvalserien mot just Örebro. Speciellt i ABB Arena. Eller Rocklundahallen. Min ödmjukhet förbjuder mig att skrodera allt för mycket om hur utfallet blev i dessa matcher....

Nu ska vi inte avskriva Örebros möjligheter alldeles. Vi måste faktiskt tillskriva dem några få förtjänster. Peter Andersson, tex, är alltid välklippt. Inte ett hårstrå brukar ligga fel. Sedan har de trollgubben Conny Strömberg i laget. Mannen med den besynnerliga skridskotekniken! Han åker inte skridsko, nämligen. Titta gärna själva under morgondagens match så blir ni själva varse. Han springer nämligen skridsko! Just så är det. Han springer tio meter, glider tre, för att springa tio igen. Men han springer rätt bra kan man säga.

- Min personlige favorit hos Närkingarna är dock Emil "Skägget" Kåberg. Kan man låta bli att älska en sådan profil trots att han spelar i alldeles galet lag?

För oss vore det förträffligt om vi fick tillbaka några av de skadade spelarna. Jonte Berg och Robert Kimby kommer att behövs. 

För övrigt ska det bli intressant att möta ett lag från allsvenskan igen. Vilken typ av spel blir det nu? Mot Rögle backade vi av och tillät motståndarna att hålla i pucken. Det gick bra. Mot Timrå klev vi på mer och var mer aggressiva för att vinna tillbaka pucken högre upp i banan. Det gick också bra. Vilket lag kommer vilja föra matchen denna gång?

Senast Örebro var här, och vann(!), valde de att spela väldigt enkelt. Sarg ut. Sarg ut. Sarg ut. Inga som helst risker med spelet i egen zon. Det fungerade utmärkt den gången. Vi fick börja om, börja om, börja om och möttes hela tiden av ett väl samlat Örebro. Speciellt i sista perioden i den förlustmatchen stångade vi våra pannor buliga mot Örebros samlade trupper vid egen blå.

- En bra idé kan vara att göra första målet! 

Övriga matcher:
Rögle - Leksand X2
- Tror Leksand reser sig och tar en nödvändig seger. De är nog rätt bittra efter genomklappningen mot Örebro senast och vill visa vad de kan!
Timrå - SSK 2
- Timrå är lite för uddlösa framåt. Men bra bakåt. SSK är lite desperata och kommer gå hårt för seger. Lite "sista chansen" för dem. Motivation slår klass. 

Dagens #Twitter




Krossa Örebro!

17 mars 2013

Seger - igen!

Västerås - Timrå IK 2-1 (str)
Underbart, fantastiskt, lite 1988 över det hela!

Gårdagens omgång bjöd på intressanta resultat:
Västerås - Timrå IK 2-1 (str)
Södertälje - Rögle BK 1-4
Örebro - Leksand 5-2

----

Rögle fick med sig tre livsviktiga poäng borta mot SSK. Mycket starkt. SSK som inte förlorat på hemmais sedan november 2012. Enligt matchrapporter dominerade SSK matchen men lyckades inte göra mål på sina chanser. Man kan säga att SSK spelade på ett sätt som passade RBK som hand i handske. Rögle är som bäst när de får ligga och lura, vända spel, och därifrån skapa sina chanser. Däremot är det närmast totalt oförmögna att föra spelet själva. SSK borde lärt läxan bättre. Om de studerat vår match mot Rögle hade utgången kanske blivit annorlunda?

- Är då SSK borta från chansen till spel i ES? Icke, sa Nicke! De kommer säkerligen studsa tillbaka. Förvånar mig inte alls om de kniper tre poäng redan nästa match borta mot Timrå!

-----

Örebro gjorde en närmast episk vändning hemma mot ett starkt och välspelande Leksand. Missade första perioden men från andra var jag med via Viasat. Enligt mitt förmenande slarvade Leksand bort denna seger under några avgörande sekvenser i andra perioden. De fick då chansen att spel 5-3 och 5-4 och skapade en formidabel press mot Tim Sandberg i Örebros mål. Men denna gång ramlade inte puckuslingen in. Herr Sandberg revanscherade sig därmed rejält från tidigare mindre bra framträdanden. Stod på huvudet, typ!

När dessutom en viss Raffl i Leksand valde att bränna ett friläge anade man vart pendeln skulle svänga. För där Leksand brände sina lägen, där förvaltade Örebro effektivt sina chanser. Efter att Weinstock kvitterat till 2-2 genom en distinkt avslut i friläge tog ÖHK över matchen. Under den tredje perioden körde Örebro över ett allt mer slokörat Leksand. Imponerande insats av Örebro som stundtals såg sprudlande ut i sin offensiv.

- Leksand då? Hur blir det nu, då? De har givetvis allt i egna händer fortfarande. Blir inte förvånad om de åker ned och spelar skjortan av Rögle BK!

-----

Själva tog vi oss an Timrå IK. Ett lag som under sin säsong i Elitserien haft fruktansvärt svårt för att göra mål. Ett lag med en stark defensiv, många namnkunniga spelare, och en riktigt bra målvakt. Men det som hela tiden saknats har varit en naturlig målskytt. Timrå hängde med bra i de flesta matcher, blev sällan, eller aldrig utspelade, men kunde inte göra tillräckligt många mål för att vinna matcherna.

- Problemet för Timrå kan vara omställningen till spel i KS. De fortsätter spela rätt avvaktande. Kliver inte fram. 

I gårdagens match, efter sitt ledningsmål, fick de lite luft under vingarna och stundtals hade de bra fart under rören. De tog sig enkelt genom mittzonen och fick fast oss i egen zon. Men, där tog det stopp! Precis som för Rögle saknade de verktygen, farten, kraften att dyrka upp vår starka defensiv. Precis som Rögles spelare fick de tillbringa mesta tiden med ansiktet mot sarger. Svårt då att göra mål, typ!

Om den första perioden gick knappt till Timrå blev det andra bullar i den andra. Efter att Matt Fornataro "knypplat" in kvitteringen till 1-1 föll Timrås offensiv ihop närmast fullständigt. Vi kunde husera efter behag långa stunder i Timrås zon. Visserligen hade även vi svårt att komma till riktigt bra lägen men chanser till ledningsmål fanns. I egen zon var Timrå minst lika bra som vi själva.

Tredje perioden kändes mer avvaktande från båda lagen. Timrå syntes börja bevaka den poäng de nu hade. Vi själva föll in i deras spel. Trots detta skapade vi då och då några fina lägen som kunde gett oss segern i denna match.

Matchen slutade 1-1, gick till förlängning utan avgörande, och straffar fick skilja lagen åt:
Timrå - målvaktsräddning
VIK - målvaktsräddning 
Timrå - målvaktsräddning
VIK - målvaktsräddning 
Timrå - målvaktsräddning
VIK - Matt Fornataro Måååååååååååååååååååååååål!

Summering av vår insats:
- Återigen är det en kollektiv laginsats som firar triumfer. Kan inte låta bli att imponeras över hur ALLA spelare, i byte efter byte, håller sig till den överenskomna matchplanen. Visst dominerar några spelare lite mer än andra, speciellt offensivt, men utan allas gemensamma insats skulle vi inte ta några poäng alls.


Matchens spelare i VIK:
- Matt Fornataro: Vad annat kan man säga? I mina ögon har han nu definitivt klivit förbi Broc Little som den bäste importen sedan omstarten! Ja, jag vet. Två olika spelartyper, men i alla fall:)
- Lars Johansson: Efter sin fadäs som ledde fram till Timrås 1-0 fullständigt stabil. Kassaskåp!
- Stefan Warg: Fortsätter bara spela sitt spel och gör det så förbannat bra!
- Andreas Lindh: För några månader sedan tyckte jag "Ante" var på rejäl nedgång. Så fel jag fick. Plötsligt spelar han sin bästa ishockey för säsongen! Strålande!
- Övriga spelare: Alla spelare har höjt sig rejält den senaste tiden! Imponerande....


Dagens #twitter:

Örebro nästa.....

15 mars 2013

Eftertankar

Gurkburken?

Det har nu gått knappt ett dygn sedan vår seger borta mot Rögle. Tre poäng bärgades och alla nöjda. Så långt allt väl men nu, med lite mer distans, kan man fråga sig vilket värde denna seger hade! Var det vi som var bra eller våra motståndare som var dåliga, led av prestationsångest?

En sak kan vi slå fast omgående. Att vinna är bra - alltid - oavsett motstånd. Att vinna ger trygghet till laget och  en bekräftelse på att man gör saker rätt. Ett kvitto på att den taktik, den matchplan, man lade upp kunde genomföras på ett bra sätt. Denna insikt göder självförtroendet och blir därmed en positiv grogrund inför nästa uppgift, nästa match, och nästa motståndare. Nu måste denna framgång med dess positiva effekter förvaltas på bästa sätt. Det är nu inställningen, ödmjukheten, sätts på prov. Här gäller att fortsätta på samma tålmodiga sätt och vara lika noga med de små små detaljerna i varje byte. Inte låta framgången berusa och glömma bort det hårda jobbet. 

Rögle har haft en miserabel säsong i ES. Lagbygget har varit ifrågasatt och det med all rätt. De har haft stora problem med sin defensiv hela säsongen och offensiven har mest lyst med sin frånvaro. De spelare som värvats för att leda laget har floppat rejält. Det är med andra ord ett hårt prövat, och sargat, Rögle som denna gång deltar i Kvalserien. Ett lag som  knappt minns hur de gjorde för att vinna en match. Än mindre hur en seger kändes!

Detta Rögle ställdes mot ett Västerås som avslutade seriespelet genom att vinna nio av tio matcher. Därav åtta raka matcher utan förlust. Ett lag fyllt av självtillit och vinnare mötte ett lag bestående av - förlorare. Inte konstigt då att matchen utvecklades som den gjorde.

Gulsvart tog helt enkelt tillfället i akt att spela hem tre poäng mot ett, till stora delar, handlingsförlamat Rögle BK. Jag väntade, och väntade, och väntade på att Rögle skulle vakna till, komma ur ångesten och börja spela just den fartfyllda ishockey som tog dem till ES förra säsongen. Men min väntan var, lyckligtvis, förgäves. Rögle fick aldrig möjligheten till att ta kommandot. Fick aldrig något "momentum" till sin fördel. Inte ens deras hemmapublik kunde väcka dem till liv.

Frågan är då, ganska självklart, om det var vi som gjorde Rögle dåliga? Svaret är inte alldeles självklart men till stora delar får vi ta på oss skulden(!) för Rögles bleka insats. I takt med att Rögles anstormning uteblev växte självklart tuppkammen på våra egna spelare. De insåg att "motståndarna inte var så märkvärdiga" och spelade bara på som de gjort den senaste tiden. Så enkelt kan det vara ibland. 

Rögle fick på något sätt aldrig chansen att börja dominera matchen. Visst försökte de stundtals men deras attacker var oftast ack så uddlösa. Jag saknade spelare i Rögle som tog tag i matchen. Den ende som utmärkte sig var Juhamatti Aaltonen. Men även han försvann ju mer matchen led. Var var Mike Iggulden ,Mathias TjärnqvistTed Brithén och Dennis Everberg? Meriterade och namnkunniga spelare som inte gjorde någon i hemmapubliken glad! Var är Mikael Gath?

Vår framgång i gårdagens match byggde sannolikt på lika delar egen styrka som motståndarnas svaghet. Vi tog chansen, kort sagt, och vi behöver inte skämmas ett dugg för det. Skämmas ska däremot Rögle göra. De har allt lite att fundera på inför sitt möte med SSK på bortaplan. 

Ska jag lyfta fram något som var dåligt, riktigt dåligt, av oss i matchen så var det alla förlorade tekningar. Där måste vi bli betydligt bättre.

- Dessutom förväntar jag mig mer av Eric Johansson!

Krossa Leksand!

14 mars 2013

Rögle var inte så - farliga!

Rögle - Västerås 2-3
Underbar start på kvalseriespelet. En stabil insats kröntes med tre fina poäng. Det som fungerat  så bra de sista tio omgångarna i grundserien fungerade fortsatt bra även mot dagens motståndare Rögle BK. Vår täta defensiv, vårt hårda hemjobb, vårt tålamod i spelet, firade triumf igen. Ingen kan beskylla oss för att spela sprudlande offensiv klapp-klapp-ishockey ty det är inte vår grej. Istället är vår styrka att vänta ut våra motståndare och sedan attackera vid rätt tillfälle. Det fungerar bevisligen bra.

I dagens match tilläts Rögle transportera in pucken i vår zon men sedan tog det stopp. Ingen jävel fick komma in med puck under kontroll i slottet. Däremot erbjöd vi frikostigt med utrymme till våra motståndare att vistas ute vid sarger och nere i sarghörn.

De dråpliga, eller olyckliga, var att båda Rögles mål tillkom efter att samme back, Stefan Warg, stått på öronen i området runt egen kasse. I allt övrigt gjorde nämnde Stefan Warg, liksom alla andra spelare, en väldigt gedigen insats. Stefans mål fram till 2-1 var riktigt kyligt. 

Lasse Johansson bjöd för en gångs skull på en liten tavla. Rögles mål fram till 2-2 fanns egentligen inte på kartan. Den pucken ska inte få smita in vid första stolpen! Men Lasse är förlåten. I övrigt såg det som vanligt stabilt ut.

Det som imponerade mest på mig, under hela matchen, var det stora lugn som alla spelare i laget uppvisade ute på isen. Väldigt få gånger som man "kasta bort pucken". Istället försökte man hela tiden spela vårdat. Försökte hitta blad. Flera gånger lyckades vi på ett vägvinnande sätt spela oss ur, djupt från egen zon, genom ett fint passningsspel.

Även vårt powerplay var överraskande bra i dagens match. Nu fick vi bara två chanser men redan i vårt första powerplay lyckades vi vaska fram många fina avslut. Så otroligt roligt då att vi kunde avgöra matchen just genom Christoffer Björklunds fina mål i vårt andra pp i slutet av tredje perioden. 

Unge Mikael Frycklund framstår allt mer som säsongens positiva överraskning. Han påminner allt mer om Patrik Berglund i sitt spel. Enda skillnaden, enligt honom själv, är att han är snyggare! Ruskigt fint avslut till 1-0

Att vi är bra i boxplay visste vi innan. Nu vet vi även att det står pall mot lag från ES. Viasats Harald Lyckner var helt salig då han prisade lagets arbete i denna spelform. Han närmast snubblade på orden då han strödde superlativer över hur skickligt vi höll undan motståndarna. 

David Lundbohm fortsätter att överraska på mig. Trots att han inte är så snabb på skridskorna lyckas han ta sig fram och till målchanser. Idag kunde han tagit några fler avslut när chanser dök upp. Istället valde han att droppa pucken, bakåt, vilket gav Rögle möjlighet till spelvändningar. Men i det stora hela ännu en mycket fin insats av den mannen.

I övrigt måste jag säga att alla backar klarade av premiären på ett mycket bra sätt. Alla forwards jobbade föredömligt och bidrog till lagets seger. Kämpen Viktor Mårtensson klev in några byten och, sin vana trogen, tryckte upp några Rögleiter i sargen. Härligt!

Leksand - SSK 3-1
- Att Leksand skulle vinna hemma mot SSK var ingen högoddsare. Nu är de nästan i Elitserien - igen!

Timrå - Örebro 3-2 (str)
- Örebro gör det otroligt bra som åker direkt från Hovet, upp till Timrå, och närapå snuvar hemmalaget på en "given" seger. Nu fick de nöja sig med en poäng efter strafförlust men den poängen kan bli viktig!

Nu är vi med! Underbart....




Kvalserien anno 2012-13

Nu är det klart. "Äntligen" kan man säga. Sista laget in i Kvalserien blev - Örebro! Följde själv matchen BIK Karlskoga mot IK Oskarshamn. En speciell match. På flera sätt. Den minnesgode kommer säkert ihåg den avslutande omgången i förra säsongens förkvalsserie. Vi tog emot MIF samtidigt som Rögle tog sig an IK Oskarshamn på sin hemmaplan. Liten matchboll till MIF som vid seger mot oss hade goda möjligheter att ta den sista platsen i KS. Rögle hade en liten chans om de vann mot Oskarshamn men hade ett handikapp av sämre målskillnad gentemot MIF. Hur det slutade? Vi torskade mot MIF med 1-4 men samtidigt körde Rögle över IKO och vann med förkrossande 7-0! Därmed snuvades MIF på Kvalseriespel.

Skulle allt återupprepas denna gång, var frågan? Skulle Oskarshamn vika ned sig i säsongens sista match och  ge Karlskogingarna en enkel biljett till KS? Svaret blev "nej". Efter viss BIK-dominans i första perioden började IKO ta för sig allt mer. Karlskogas dilemma denna kväll blev bristen på effektivitet. Trots en 2-0 ledning lyckades de inte förvalta sitt pund på ett tillräckligt bra sätt utan lät IKO lättvindigt reducera till 1-2. Där och då började det mentala spela dem ett spratt. Plötsligt lade sig stundens allvar som ett tungt ok på deras axlar och skären sjönk allt djupare ned i isen. Kvitteringen till 2-2 av IKO i början av tredje perioden var både logisk och väntad. Karlskoga försökte och försökte gå för ett ledningsmål men attackerna blev allt mer uddlösa. Därför kom inte IKO:s  mål fram till 3-2 som någon större överraskning. När sedan IKO lade in 4-2 i tom kasse var denna säsong över för ett tappert kämpande BIK Karlskoga.

All heder till IK Oskarshamn som gav sig själva chans till sportslig upprättelse. Till en värdig avslutning av sin säsong. All heder även till Karlskoga som drabbades av tunga skador på ledande spelare i slutfasen av seriespelet men som trots det ständigt kom igen med oanade krafter!

Imponerande av Örebro att åka till Hovet och spela av en "betydelselös" sista match. Ja, så trodde nog de allra flesta. Mest Djurgårdarna själva, tydligen. De lät Örebro gå fram till en klar ledning med 5-1 innan de insåg att de faktiskt hade chansen, de också! Så dags då, typ! Tycker själv att Örebro förtjänar sin plats i KS med råge då de varit, spelat, riktigt bra ishockey den senaste tiden. De hittade verkligen formen i rättan tid denna säsong.

Med dagens omgång kan vi nu äntligen rikta uppmärksamheten på Kvalserien. Härligt!

Leksand
Rögle
Timrå
Västerås
Örebro
Södertälje

Dagens #twitter:

Hur ska man då gradera lagens chanser att sno åt sig de två ES-platser som nu står på spel? I mina ögon känns, i dagsläget, både Rögle och Timrå som två rätt givna kandidater. Rimligtvis har de ett bättre spelarmaterial och har dessutom väntat in att få spela KS rätt länge. Detta till skillnad mot Djurgården som förra säsongen hamnade i någon form av chock i KS och aldrig han återhämta sig innan allt var för sent. De trodde in i det längsta på slutspel och kamp om SM-tecken och spel i KS fanns inte i deras sinnesvärld.

Både Rögle och Timrå är därför bättre rustade än DIF att möta det som nu står för dörren. Rögle som spelat i KS de senaste åtta(!) säsongerna och Timrå som klarade av sitt senaste besök i denna serie med glans för knappt ett år sedan.

Det är med andra ord två lag från ES som har goda, och positiva, erfarenheter från spel i KS som nu ställs mot fyra skickliga allsvenska lag. Detta talar till fördel för Rögle och Timrå.

Ser jag till de fyra allsvenska lagen håller jag i dagsläget Leksand som det jämnstarkaste. Tätt följda av SSK. Örebro har en riktigt bra offensiv men darrar betänkligt i målvaktsspelet. Själva är vi nog det starkaste laget defensivt av dessa fyra. 

Jag tänker inte kalkylera i våra chanser innan vi spelat våra två första matcher. Vi möter Rögle och Timrå och får därmed tuffast möjliga start. Det behöver inte vara negativt. Vi blir nu rejält synade direkt och får snabbt ett svar huruvida vi har något att komma med. Om vi ska få chansen att vara med och leka. Blir det kattens lek med råttan eller kommer vi stjäla hela osten, typ?

Säger bara en sak: Krossa Örebro!





11 mars 2013

Playoff till Kvalserien

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: - En helvetes tur vi slapp spela den serien! Örebro som tycktes vara på väg mot KS med stora kliv klev plötsligt rakt ned i ett krondike. Deras resa påminner lite om vår förra säsongen. Vi hade "allt i egna händer" efter en bra start med bortavinst mot Malmö i första omgången. Därefter var det mest en formsak att vi skulle vinna två raka mot Oskarshamn och mer eller mindre säkra platsen i KS. Se, det gick inte alls. Två förväntade vinster blev till två nesliga förluster och säsongen kröntes med ännu ett "sämst när det gäller scenario". 

Men vad ska man säga om BIK Karlskoga? Jag vet faktiskt inte. Finner inte riktigt rätt formuleringar. I takt med att de tappar spelare pga skador spelar de, märkligt nog, bara bättre och bättre för var match som går. Om de får några fler spelare skadade är nog chansen stor att de går upp i ES - med den utvecklingen!

Nu när man kan följa dessa matcher på ett objektivt sätt upptäcker man att våra kommande(!) motståndare har en hel del rasande skickliga spelare i sitt lag. Karlskoga har till exempel en back, Nick Plastino, som imponerar  oerhört på mig. Riktigt spelskicklig. Har även fattat tycke för en viss Fredrik Höggren som är en oerhört potent spelare. Ruggig skridskoåkare och otroligt fina avslut. Och tvillingarna Westerholm. Mycket bra. Men det som imponerar allra mest är nog INSTÄLLNINGEN som hela laget visar upp i match efter match. Kan Gulsvart anamma lite av den inställningen är mycket vunnet!

I dagens match var Örebro alldeles för tafatta och gripna av stundens allvar. Fram till att Karlskoga, aningen turligt, kvitterade till 1-1 såg det mesta ut att gå vägen för kexen. Men sedan blev det tungt. Örebro tappade initiativet och gav bort "momentum" till sina motståndare som därefter mer eller mindre kontrollerade matchen  fram till slutsignalen. När sedan Tim Sandström i Örebromålet slängde in puckar i eget mål var utgången given. Det märkliga , ur mitt grodperspektiv, var Örebros fullständiga inkontinens offensivt. De lyckades inte skapa några vettiga målchanser efter sin kvittering i powerplay till 2-2. Fullständigt uddlösa! 

Så grattis BIK Karlskoga till segern och nu är det bara att köra över Oskarshamn i sista omgången så är saken biff, eller?

Djurgården tog chansen att haka på inför sista omgången. En relativt säker bortaseger med 4-2 mot redan sommarlediga!() Oskarshamn gör att järnkaminerna är med i racet. Men inte ska väl Gårdarna bjudas in till Kvalserien av Örebro och Karlskoga?  Kan inte tänka mig det. DIF får nog sadla om för ännu en härlig säsong i allsvenskan:)

För övrigt noterar jag att Leksandsfans, i vanlig ordning, redan kalkylerat med si och så många segrar mot den eller den motståndaren i kommande kvalseriespel. Jag säger då det....



3 mars 2013

Kvalet är över - nu väntar kvalet!


Karlskrona - Västerås 2-4
Ungefär så kan man rubricera ett inlägg om man vill göra sig märkvärdig. Anledningen? Jo, det har varit en kvalfylld tid som nu fick ett positivt slut i och med den härliga segern borta mot Karlskrona. Allt sedan Gulsvart började rada upp segrar i slutet av serien har man funderat, och lidit alla helvetes kval. Vis av tidigare års bakslag fanns hela tiden rädslan att det inte skulle räcka ända fram - denna gång heller. Rädslan fanns att vi åter skulle snubbla till och tappa bort chansen. Och visst snubblade vi till. 

I matchen hemma mot Örebro kom den lilla dipp vi supportrar fruktat. Gulsvart gjorde i många stycken en bra match men det lilla extra fanns inte där. Det var som om spelarna, för första gången, verkligen började tänka på matchens betydelse. 
- Plötsligt kom insikten om matchens oerhörda betydelse för dem själva, för förening, publiken, supportrar och bidrog till att lägga sten till börda. Nu handlade det inte bara om tre poäng. Nu handlade istället om att tillgodose en hel stads efterlängtade törst på sportslig framgång...

Vi fick därmed lida ännu en tid, lida mer kval, innan saken reddes ut på bästa sätt genom en seger borta mot Karlskrona. Att följa den matchen via TV-bilder var även det oerhört kvalfyllt. Undertecknad kramade en kudde hårt, hela matchen, och kallsvetten började rinna i panna och armhålor när Karlskrona reducerade till 2-3 i mitten av den tredje perioden. Då, just då, dök det upp bilder i mitt inre som fick mig att rysa. Under några fasansfulla minuter hann det passera revy ett antal scenarier där uppgivenhet och hopplöshet draperade väggarna. Trötta och besvikna spelare som modlöst försökte förklara vad som gick fel, hur de kunde tappa matchen! Sammanbitna ledare som slokörat förklarade att "det bara var att bita i det sura äpplet" och gå vidare. Ny match nästa vecka, typ!

Men så, mitt i denna ångest, denna svettdrypande krampaktiga slutfas av matchen, kom så förlösningen i form av David Lundbohms mål fram till 4-2. Kom på mig själv med en riktigt djup suck av lättnad. Det tog fram till slutsignalen innan det riktigt gick in. Vi hade klarat det? VIK hade tagit den efterlängtade klivet ut ur bakvattnet och bevisat för alla belackare att de ville, att de vågade, och att de kunde.

Att försöka göra någon analys av matchen låter sig inte gärna göras. Den här gången handlade det om att gå ut som ett lag och vinna som ett lag. Det handlade om att alla spelare gjorde allt i sin makt för att ta de poäng som behövdes. Sättet, medlet för att uppnå målet, var underordnat. Alla spelare var lika viktiga, allas insats lika värdefull, och äras skall de som lag, som kollektiv, som grupp. 

Ett stort Grattis till ALLA spelare i laget som bidrog till att vi Västeråsare återigen kan känna stor stolthet över att idrottslag från staden...

Passar även på att gratulera Joakim Fagervall och Jens Hellgren till ett fantastisk lagbygge. I ärlighetens namn trodde jag inte dessa herrar hade förmågan. Så fel, så otroligt fel, jag hade...


2 mars 2013

Matchen




Karlskrona - Västerås 16:00
Tänk så det kan bli. Att allt ska avgöras den sista omgången av en femtiotvå omgångar lång serie! Förmodligen är det själva tanken med seriespelet att det ska avgöras så nära slutet som möjligt. För oss supportrar är det bara att hålla ut. Har vi våndats och lidit i femtioen omgångar klarar vi självklart av femtiotvå. 

Matchen idag gäller mycket. Det handlar om att bryta mönster, att visa karaktär, göra sitt jobb, leverera det förväntade, inte vika ned sig eller kort sagt ska laget gå in och göra precis som vanligt. De ska göra sitt bästa! Inga märkvärdigheter alls, egentligen.

Vi supportrar, media, och andra proffstyckare vill dock gärna lägga till fler attribut och variabler för att påvisa minst elva olika sätt att misslyckas på. Det blir liksom mycket roligare, mer dramatisk, på så vis. Förhoppningsvis spiller inte dessa spekulativa tankar över på spelarna i laget. För dem är det faktiskt bara match nummer femtiotvå i seriespelet. 

- Det finns de som envist hävdar att "laget alltid viker ned sig när det gäller". Till dem säger jag bara: - Åtta raka matcher utan förlust! Är det att vika ned sig?

Om några timmar skrinnar Gulsvart ut för att avrunda årets seriespel. De möter en motståndare, Karlskrona, som sedan länge förberett sig för negativt kval. Ett Karlskrona som, i motsatts till Asplöven, inte lyckades hitta rätt kostym för att klara fortsatt spel i Hockeyallsvenskan.  Nu har de sin chans att rädda säsongen, föreningens ära, supportrarnas gunst, genom ett framgångsrikt kvalspel. 
För Karlskrona handlar det säkerligen om att ta sig igenom omgång femtiotvå på ett hedervärt sätt men utan att riskera för mycket. De vill garanterat, med respekt för andra lag, göra en så god insats som möjligt. Men, sannerligen säger jag eder alla, i deras skallar ryms redan tankar om det som kommer efter omgång femtiotvå - det negativa kvalspelet.
Gulsvart kommer därmed, högst sannolikt, ställas mot ett lag som spelar avslappnat och helt utan press. Får Karlskrona något mål med sig från start kan det plötsligt bli "kul" och "festligt" att spela för dem. Ett sådant scenario ska vi helst undvika. Istället gäller det nog att markera närvaro så "brutalt" som möjligt. Markera att "det kommer göra ont" för att skapa en målchans vilket sannolikt är bästa medicinen för dagen. Möter KHK tillräckligt hårt och rejält motstånd redan från start kan de mycket väl stryka flagg omgående. De ska genast få upptäcka att kostnaden i antal blåmärken är större än vinsten i form av målchanser...

Segerreceptet ser därför ut enligt följande:
- Strikt och disciplinerat spel i egen zon (lyft ut pucken om det krisar)
- Smälla på i närkamper (sargen ska bågna)
- Ta inga fångar framför eget mål (de ska bara bort)

Vi är ett bättre lag än Karlskrona. Vi ska vinna denna match. 

Mitt tips: 2-5







1 mars 2013

Örebrojävlar!

Pannkaka är inte dumt!

Himmel eller pannkaka, var den stora frågan och svaret blev - pannkaka. Inför en månghövdad publik skulle Gulsvart säkra sin plats i årets Kvalserie till ES. Men, se det gick inte alls. Förvisso fanns chansen långt in i tredje perioden men denna gång var ingen bra gång. Istället för klang och jubel blev det huvudvärk och feber, typ. "Hur ska de bli nu då", undrade vi på läktaren när slutsignalen ljöd? 

Matchen var lite märkvärdig på det sättet att båda lagen vinnlade sig mer om att inte gå bort sig än att verkligen försöka göra mål. Det var hängslen och livrem på vid alla anfall och lagen var oerhört noga med att få ned puckuslingen djupt för att undkomma olustiga spelvändningar. Ibland tog det sig uttryck i att backar inte ens vågade skicka iväg pucken mot mål när läge fanns. Rädslan var stor att pucken skulle studsa fel och därmed duka för en kontring..

Man kan säga att det var väldigt jämnt mellan två jämnstarka lag. Örebro visade upp lite mer kreativet i anfallsspelet medan vi var lite mer bekväma i egen zon. Trots detta så var det några få sekunders ouppmärksamhet i defensiven som bjöd Örebro möjligheten att trycka in två kassar. Man kan visserligen hävda att målen skapades tack vare motståndarnas skicklighet men det känns bättre att påtala att "allt handlade om tur". För så är det ju! Vi står för skicklighet medan motståndarna helt förlitar sig på turen och slumpen...

Vi klarade av att spela hem åtta raka matcher utan förlust vid full tid. Vi skramlade ihop 23 av 24 poäng. Vi släppte in få mål och målvaktsspelet var stundtals briljant. Vi gick från uträknade till medräknade. Laget som skulle "sjunka som en sten genom tabellen" visade på det motsatta. Det finns med andra ord mycket att vara stolt över som Gulsvart supporter! Vi dessutom ligger fortfarande kvar på en tredjeplats i tabellen och har allt i egna händer.

Så vad hänger vi läpp för? Finns ingen anledning. De som ska hänga läpp är Djurgården och BIK Karlskoga som inte kan påverka utgången själva. Även om de vinner sina matcher kan de komma att stå där med lång näsa! 

Det enda som svider i gurkskinnet är det faktum att just Kalle Olsson blev vår baneman, den jäveln! Släkten är värst, heter det ju. Men nu är just Kalle en sådan sympatisk person och spelare att man är beredd att förlåta tilltaget. Bara det inte upprepas! Däremot anser jag Conny Strömbergs mål vara av mer underordnad betydelse. Visserligen blev det vinstmålet man utan Kalles mål hade det inte varit lika mycket värt...

Hur ska man egentligen summera matchen, objektivt
- Jag tycker inte vi hade samma tryck i spelet som tidigare matcher. Det såg lite segt och tungt ut för flera spelare. De första två perioderna ger jag godkänt, men inte mer. Den tredje var inte bra ur ett Gulsvart perspektiv. Vi orkade inte alls sätta press mot Örebro som ganska enkelt kunde hålla emot och slutligen vända matchen till sin fördel.

- Samtidigt mötte vi nu ett lag med stort självförtroende som genomförde en mycket bra bortamatch och man kan sällan spela bättre än vad motståndarna tillåter. Örebro gjorde oss sämre genom sitt effektiva bortaspel. Jämför gärna med hur vi spelade borta mot Leksand. Då drog vi ned på tempot och stängde effektivt av Leksands offensiv. Denna gång fick vi smaka på samma medicin...

Bara att säga grattis till Örebro för en väl genomförd match och för oss att ta nya tag på lördag....

Sist men inte minst vill jag lyfta fram det fantastiska TIFO som genomfördes innan match! Mäktigt!