Seger mot BIK Karlskoga och jag drömmer vidare..

Swehockey

Västerås - BIK Karlskoga 4-3

Mäktigt, häftigt, roligt, spännande, ångestladdat. Kan man sammanfatta matchen mot Karlskoga på ett bättre sätt? Självklart kan man det man detta är min beskrivning av matchen. Häftigt att vi kunde stå upp mot BIK:s offensiv. Mäktigt att vi kunde utnyttja de chanser som dök upp. Roligt att laget fick lite medgång på hemmais. Spännande när BIK satte in allt de hade för att gå ifatt. Ångestladdat när vi var på väg att tappa match, poäng, och seger under slutminuter. 

Vad mer kan man begära av en hockeymatch? Rätt mycket tillbaka på insatt kapital, vill jag mena. Var i övrigt bjuds på samma gastkramande underhållning för en ynka hundring? Det är denna typ av matcher som gemene man längtar och trängtar efter. Fart, fläkt, mål, och ångest. I en salig blandning. Lite som att åka karusell och bergochdalbana på en och samma gång.

Ja, det var minsann en kväll där det mesta studsade med oss. BIK Karlskoga dominerade matchen till stora delar men vi kämpade på, bet i från, och vägrade kapitulera. Det var ett spelförande lag mot ett spelförstörande, långa stunder. Lite David mot Goliat. Ett offensivt mycket starkt motståndarlag som ständigt testade vårt försvar med snabbt, rappt, och fyndigt anfallsspel. BIK kastade in puckar från "alla håll" i ett allt mer desperat försök att komma in i matchen. 

Den första perioden kom vi ifrån med andan i halsen. BIK förde spelet långa stunder men vi struntade i detta och smällde helt ogenerat in två puckar. Gråhns stod för en lysande framspelning till Fredrik Johansson som lekte in pucken i nättaket fram till 1-0. Lucas Zetterberg bombade, i vanligt ordning, in en riktig rackarrökare fram till 2-0 i vårt första powerplay. 

Tidigt i den andra perioden kunde sedan Rasmus Edström, aningen turligt, trycka in 3-0 från sin backposition. Ett skott som styrdes via BIK:spelare och helt ställde Andrew Engelage. Förarbetet till målet stod William Wikman för. Han tacklade bort en motståndare ner vid kortsargen, skickade pucken till Mikael Frycklund som serverade Rasmus.

Lite snopet kunde dock Viktor Ejdsell vispa in en backhand någon minut senare och reducera till 1-3. Trots detta reduceringsmål fortsatte vi faktiskt att trycka på bra offensivt och fick till långa anfall i BIK:s zon. Som ett resultat av detta fick vi möjlighet att spela ett nytt powerplay. Tro det eller ej men återigen lyckades firma Fredrik Johansson&Christopher Fish köra samma variant som i tidigare matcher. Fish driver puck, slänger iväg en stenhård passning mot bortre stolpen, Johansson kommer farande och trycker in pucken! Var det fjärde gången de lyckades med denna variant efter nyår? 

Den andra perioden tycker jag vi vinner på poäng, och mål, naturligtvis.

Inför den tredje perioden var frågan hur Gulsvart skulle uppträda. Backa hem och spela avvaktande eller fortsätta med samma spel som i de tidigare perioderna. Svaret blev att vi fick inte ens välja. BIK satte en väldig fart och sköljde över oss, hela tiden, med anfall efter anfall. Redan efter tre minuter kom ännu en reducering. Jag som sett hur detta BIK i tidigare omgångar lyckats vända underlägen började naturligtvis känna en viss oro. 

Lyckligtvis kunde vi hålla undan fram till matchminut 58 innan BIK lyckades reducera ännu en gång. 4-3 på tavlan och drygt två minuter kvar.  Som om inte detta var nog lyckades domare Lyth hitta en fasthållning på Fish med knappa minuten kvar. Men, trots att BIK spelade med sex man mot fyra sista minuten kunde vi hålla undan och ta tre nya poäng. Makalöst starkt!

Snacka om en lagseger! 

Summering:

- Under delar av matchen visade vi upp ett bra anfallsspel. Det var bra fart på rören och många gånger lyckades man vända, vrida, och hålla i pucken på ett bra sätt i anfallszon. Vårt powerplay håller förvånansvärd hög klass, måste jag säga. Det är inte så mycket kladdande med puck och man hittar ganska snabbt fram till avslutslägen. Defensivt gjorde vi återigen en stabil insats. Trots BIK: s enorma spelövertag i den tredje perioden var det inte många röda avslut för våra gäster. Båda deras mål, i den tredje perioden, var av mer slumpmässig karaktär. Skott från kanterna som studsade, styrdes in. Det går inte att skydda sig mot allt, helt enkelt. Samtidigt visade BIK att det lönar sig att kasta in puckar mot mål istället för att leta det perfekta avslutsläget.

- Många spelare gjorde en strålande arbetsinsats. Längst bak svarade Henrik Lundberg ånyo för en riktigt stabil insats. 

Torsk mot BobCats/Bofors/BIK

Någon måste hitta ratten, rodret, och sedan fast mark.

BIK Karlskoga - Västerås 6-3

Efter den inspirerande insatsen mot Modo där laget på många sätt visade en härlig attityd till uppgiften var vi i gårdagens match plötsligt tillbaka på ruta ett, igen. Till en början var vi inte med alls. Som vanligt i Nobelhallen, vill jag påstå, gav vi BIK en stunds friåkning. Som de artiga gäster vi var tillät vi BIK att bekvämt ta ledningen, och utöka den, innan ens sju minuter gått av matchen.

Lyckligtvis sprattlade vi till och genom Niklas Lihagen och Linus Svedlund kunde vi reducera och senare kvittera till 2-2.  Båda målen i form av spelvändningar där BIK inte hängde med i hemarbetet. Vi började även spela lite mer fysiskt och var plötsligt på allvar med i matchen.

BIK tog tag i matchen i andra perioden genom mål i powerplay men direkt efter fick vi en fribiljett in i matchen igen då Daniel Bernhardt noterades för mål fram till 3-3. Om han överhuvudtaget rörde pucken eller inte gick inte att avgöra på TV-bilderna som visades. Kanske var det ett självmål! Men oavsett detta var vi med igen.

I slutet av perioden fick vi chansen att spela i powerplay och faktiskt sätta oss själva i förarsätet. Tyvärr var spelet allt för uddlöst och det hela rann ut i sanden(!). Istället kunde BIK återigen ta ledningen genom att vi fullständigt tappade bort en BIK:are som fick skjuta fritt mitt i slottet. Där och då var vi ett slaget lag. Vår energi var redan innan målet på upphällning. Min förhoppning var att vi skulle orka ladda om i paus och ge det en chans i all fall i inledningen av tredje perioden. 

Till en början kändes det lite hoppfullt men efter ett märkligt slarv i egen zon gav vi bort pucken, och matchen, då BIK enkelt fick smälla in 5-3. Ridå. Att Wessner avslutningsvis fick hänga en kasse via skott från blå var lite signifikativt för tredje perioden. Vi var inte där, längre.

Ska man då kräva huvuden på fat efter denna förlust? Ska någon avgå? Naturligtvis inte. Men det som oroar mig mest är vårt svajiga spel. Vi har toppar och dalar i match efter match. En stunden spelar vi faktiskt hyggligt. Visar upp ett spel som lovar mer. I nästa stund är vi inte alls med i matchen/erna. Detta oavsett vilka formationer som just då är på isen. Det känns oroande. 

Frånvaron av eget spel, eller ett lagets identitet, lyser allt för ofta igenom. Vad är VIK? Är vi ett "hårt arbetande lag" eller "ett försiktigt spelande lag"? Det pratas så mycket om att "vi ska vara jobbiga att möta"eller "vi ska arbeta hårdare än andra lag". Just nu upplever jag tyvärr att vi allt som oftast varken är det ena eller det andra. Min bedömning är att vi är ett "fegt spelande lag". Fegt ur den aspekten att vi inte tycks tro att vi kan. 

Västerås är just nu att likna vid ett skepp på stormande hav utan fungerande roder. Eller än värre. Ett skepp med fungerande roder men ingen som styr! "-Vart är ratten", typ! 

- Kom igen grabbar, nu anfaller vi!

- JAAAAAAAAAA!

- Stopp ett tag!

- Vad, vad,vad?

- Vi måste hitta land först!

Men, men. Undrens tid är inte förbi. Vi behöver bara vinna nästa match för att hoppets låga inte ska slockna. Vi är inte så general-usla som folk vill göra gällande. Vi är inte så dåliga som jag i detta inlägg kanske vill påskina. Vi får helt enkelt göra en "Leksand". Inte mer med det.

Krossa Mora!

Koftan åkte av....

Prognos inför match...

Västerås - BIK Karlskoga 5-2

Det ska erkännas direkt. Jag var lugn inför matchen mot Karlskoga. Jag visste att spelarna tagit del av mina visdomsord från mitt förra inlägg. Detta med offerkoftan.Till denna match såg jag inte en enda offerkofta på isen. Istället såg jag ett gäng Gulsvarta spelare som verkligen ville vinna matchen. Det såg inte alltid så briljant ut. Stundom rent av lite rörigt och stökigt. Men i det stora hela såg jag ett lag där varande kotte bidrog. Ingen smet undan. Alla slet som galningar!

- Att göra fem mål, visserligen ett i tom kasse, på ett lag som inför denna match varit rejält duktiga på att inte släppa in mål, var fenomenalt bra!

- Att dunka in två missiler i powerplay var inte bara bra, det var rent av grandiost!

- Att Lundberg är bra, det visste jag. Men vad skönt att Dahlbom fick komma in i matchen, i laget, i serien, genom sitt inhopp efter Lundberg skada. Att vara är en av Sveriges främsta båsöppnare smäller inte lika högt som att efter match få ta emot klackens jubel. Det var han väl värd!

- Att äntligen få se Lukas Zetterberg på träff på pucken i powerplay. Vilken jävla raket i bortre krysset!

- Att Anton Mylläri blandar och ger i sina byten har jag vant mig vid. Ömsom vin, ömsom vatten. Men så gött att även han fick smälla in en puck i powerplay!

- Att få avnjuta när Fish på ett närmast nonchalant sätt hänger in en strut är som att få kaffe på sängen, varje dag, varje vecka, året runt.

- Att få bevittna hur Linus Svedlund flög fram över isen och hängde kvitteringen till 1-1 var efterlängtat. Komma tillbaka efter avstängning och bara smälla dit pucken. Excellent.

- Att vi bara släppt in tre(3) mål på de senaste fyra matcherna måste banne mig betyda något. Det måste till och med Leffe Strömberg inse. Vi har en fungerande defensiv! Det du Leffe.

- Att Fredrik Johansson fick skyffla iväg en puck in i öppet mål var mer betydelsefullt än vad många tror, ska ni veta. Så han slitit och kämpat utan att fått något tillbaka i många matcher. Det har varit tungt, tungt, i flera matcher. Bra arbetsinsatser, ja, utan tvekan, men alla spelare behöver lite bekräftelse på sin förträffligt genom ett och annat mål. 

Men hur var matchen då? Egentligen? Ärligt talat var den rätt beskedligt långa stunder. En snäll match. Två lag som spelade väldigt polerat och utan tillstymmelse till heta känslor och aversioner. Som tur var trappades det upp allt som tiden led. I slutänden får jag nog säga att det var en rätt bra match. Inte spelmässigt kanske, men, en bra match i den långa serielunken. Två lag som ansträngde sig utan att gå över gränsen. Inga fula smällar, inte mycket tjafs. Inte ens den gode Wessner bidrog till något tumult. Och lille Berglund syntes knappt denna gång. 

Sammantaget anser jag det var ett rejält dagsverke av de Gulsvarta. Det räcker långt i denna serie. Gäller bara att alla inblandade inser detta. Hårt jobb lönar sig alltid. 

- Vill även passa på att lyfta fram Hampus Larsson. Den grabben. Visst har han höjt sig? Upplever att han nu spelar på en ny nivå i sin karriär. Känns bra. Riktigt bra. 

Vad kan jag då säga om gästande BIK Karlskoga? Tja, de var faktiskt blekare än jag förväntat mig. Trots detta visade de då och då prov på att de är ett riktigt bra ishockeylag. De har en förmåga att vända spelet som få andra lag i serien. Blixtsnabba. Denna gång lyckades vi allt som oftast fånga upp deras spelvändningar men de var snubblande nära att lyckas med sin taktik flera gånger under matchen. Tycker även att de saknade den vanliga aggressiviteten som är lite av deras adelsmärke. De gick inte in lika hårt i alla dueller på isen som jag tidigare vant mig vid. Något som jag saknade, faktiskt. Det är kul när ett lag bjuder upp och stökar lite. Jag vet inte riktigt vilka spelare BIK saknade till denna match men det gäller samma för de som för alla andra. Man får spela med de spelare man har tillgängliga.

Nog om detta!

Torsk mot BIK Karlskoga

BIK Karlskoga - Västerås  4-2

Trots ännu en hedervärd insats kammade vi noll i kvällens match mot BIK Karlskoga. Precis som i matchen mot Modo var det i boxplay och powerplay-spelet som det avgjordes. I spelet fem mot fem höll vi jämna steg med Karlskoga även om de var aningen hetare när chanser dök upp. 

För mig känns det som spelarna inte riktigt tror på sin egen förmåga. Ibland blir det lite alibispel. Man lämnar över ansvaret till någon annan. Naturligtvis en subjektiv känsla som jag inte närmare kan precisera. Efter en följd av förluster är det inte så märkligt att spelarna tvivlar på sina förmågor. Det gäller nu att bryta den känslan. Börja lita på att man kan. Våga ge sig på den svåra passningen, det oväntade avslutet, sätta in den avgörande tacklingen. 

Den stora frågan i dagsläget är vilka spelare som tar täten i nästa match. Vilka som släpper sargen och bara kör. Visst, det är klyschigt att skriva så, men det ligger ganska nära sanningen. Börjar några spelare kliva på ordentligt i varje moment följer andra med per automatik. En form av naturlag.

Positiv i denna match var  att vi inte drog på oss en mängd utvisningar som senast mot Modo. Ett tecken på att vi för det mesta jobbade med både fötter och huvud. Den stora plumpen, och kanske helt matchavgörande, var vårt uddlösa spel fem mot tre i den andra perioden. Där hade vi verkligen chansen att få momentum i matchen. Under de senaste säsongerna har vi blivit bortskämda med att poäng och segrar bärgats just i den spelformen. Samma förväntningar kan vi självklart inte ha denna säsong. Men så tamt som vi spelade idag i fem mot tre vill man inte se fler gånger. Det kostar på för hjärtat.

Markus Persson fortsätter att göra mål. Det är oerhört viktigt. Nu vill jag se än lite mer från honom. Tror det finns mer att plocka ut och ta fram.

Mikael Frycklund fick sätta en kasse. Oerhört positivt och viktigt. Är det någon som behöver lite extra positiv förstärkning så är det just Frycklund. Lyfter den pojken så har vi en härlig offensiv resurs i laget.

Negativ idag var slarv från backar med pucktapp i egen zon. Minst lika illa när forwards slarvade med pass i mittzon och spelvändningar som följd.

Summerar jag mina intryck efter de två första matcherna finner jag att vi spelat jämt med både Modo och BIK Karlskoga men inte lyckats nyttja de chanser vi skapat. Med tanke på att vi inte har någon, eller några, uttalade målskyttar/avslutare så får vi nog fortsättningsvis räkna med liknande scenarier varje match som nu följer. Vi får förlita oss på att skapa tillräckligt många chanser i varje match. Till slut kommer detta ge utdelning. Vem som sedan gör målen är sekundärt. 

- Återigen noterar jag hur beroende vi kommer vara denna säsong av att våra målvakter tar allt och lite till. Ingen tacksam uppgift!

Det om detta...

Smisk, som vanligt, i Karlskoga...

BIK Karlskoga - Västerås 6-3

Kul att årets hockeysäsong nu dragit igång. Kepsen och jag drog till Karlskoga för att ta del av försäsongens första skär. Som vanligt hade vi inga som helst förväntningar på laget. Givetvis finns alltid en önskan att laget ska gå fram som värsta ångvälten, mosa, krossa, och förgöra varje motståndare i varje match. Platta till, helt enkelt. På rak arm kan jag inte komma ihåg att vårt lag någonsin uppträtt på ett sådant ståndaktigt sätt under en försäsong, men i alla fall. Man kan väl få önska?

Inför matchen var vi ytterst medvetna om att våra unga nya backar skulle få det hett om öronen. Det var upp till bevis, genast, utan krusiduller. Av gammal hävd är BIK Karlskoga ett lag som kan blanda briljans i sitt spel med arrogans i sitt uppträdande. Inte sällan avslutas alla anfall för BIK Karlskoga med att Wessner sätter en handske i ansiktet på alla motståndare. Det är lite av hans signum. Han menar säker inget illa. Ibland kan arrogansen övergå i mer handgripliga yttringar. Då ska det bökas, stökas, och knökas i var och varannan minut. Med andra ord en perfekt miljö för våra nya unga backar att tuktas uti. Klarar man av Wessner och & klarar man allt. 

Nu blev det en väldigt snäll match. Nästan inget bus och stök alls. En liten missräkning på sitt sätt. Det var överhuvud taget en match med väldigt lite kroppskontakt. Spelaren gav varandra fritt spelrum att ta sig fram både här och där. Bäst på detta spelsätt var vi. Vi var väldigt artiga. Bjöd våra motståndare både tid och utrymme att spela pucken. Som gäster ska man visa hänsyn mot sina värdar. 

Som ni förstår av inledningen på detta inlägg lägger jag inte stor vikt vid resultatet eller enskilda spelares prestationer. Vårt lag är i en fas där man ännu inte bestämt vem ska ska göra vad. Vem som ska spela med vem, hur man ska spela, när man ska spela. Syftet med försäsongsmatcher är i första hand att söka svar på nämnda frågeställningar. Några svar fick säker vårt tränarpar och sportchef redan under gårdagens match. Frågan är om svaren är relevanta när vi summerar försäsongen? Mycket hinner hända i spelares utveckling på den månad som återstår till seriepremiär. 

För den som är lite mer insatt och tycker det är lajbans med taktik så finns det detaljer att fundera över. Under en räcka av säsonger har vårt lag arbetat mycket med överbelastning i egen zon. Det kan knappast undgått någon. Ett koncept som när det fungerar är alldeles utmärkt. I och med Andreas Appelgrens inträde som tränare under slutfasen av förra säsongen skedde något av ett systemskifte. Laget gick från att arbeta konsekvent med överbelastning till att mer spela ett uppställt zon-spel i egen zon. Man backade helt enkelt hem och ställde upp lite mer. Lät motståndare husera lite som de ville längs sarger. Det såg väldigt passivt ut. Oavsett system man spelar handlar det alltid om enskilda spelares prestation. Förståelse för när man ska agera. Har inte spelarna förståelse för hur taktiken, spelmodellen, ska genomföras faller det mesta platt till marken. 

Vad jag förstått av de träningar jag sett vill nuvarande tränare Christer Olsson implementera ett lite annorlunda spel för våra backar. Det har varit väldigt mycket fokus på man-man-spel för backar under träning. Att jobba aktivt mot motståndare och söka blad mot blad. Förhindra passningar eller avslut. Under gårdagens match såg vi flera exempel på detta. Med varierande resultat. Stundtals såg det inte speciellt bra ut. Precis som det ofta gör under träningsmatcher. 

Det vi inte alltid ser från läktarhåll är vad övriga spelare gör på isen. Vi ser ofta den ensamme backens/spelarens agerande men inte vad hans lagkompisar håller på med. Det är inte bra. Gör vi inte det så ser vi inte helheten. Då missar vi förståelsen för att saker ibland går åt skogen. Så mycket har jag begripit att alla spelare på isen har ett gemensamt ansvar oavsett var de befinner sig. Det kallas att ge varandra understöd. Var det något laget misslyckades med under gårdagens match var det just detta. Understöd. Någon som hört talas om begreppet "press med understöd"? Vanligt förekommande i fotboll. Samma formell gäller i ishockey. Man kan inte som back/forward sätta press utan understöd. Då är man rökt. Mer understöd, det vore fint. Gärna till nästa match...

Att redan nu ge sig in på att bedöma och fördöma spelares insatser är närmast fånigt. Nej, det är fånigt. Rent av urbota dumt. Själv tar jag fram yxan den 10 oktober. Känns som ett bra datum. Då ska huvuden rulla, sanna mina ord...

Ses i Hedemora!

Ispremiär - Skills Competition 2016!

Så var det dags, igen. Den årligt återkommande ispremiären inför publik i ABB Arena. En intressant frågeställning för mig var hur publiktillströmningen skulle bli denna gång. En viktig indikator på intresset hos oss Västeråsare efter vårens svarta rubriker kring föreningen. Då jag själv varit med vid alla tidigare tillfällen detta evenemang gått av stapeln kan jag med stor säkerhet fastslå följande: - Det var förre besökare än vid tidigare tillfällen! 

Gjorde ett försök till överslagsberäkning av antalet åskådare och min siffra stannade på runt 1000 personer. Givetvis med en viss felmarginal. Orsaker och anledningar till detta kan vara flera. Behöver inte enbart bero på att vi nu ställer en tämligen anonym trupp på isen, eller, på vårens svarta rubriker. Finns naturligtvis en möjlighet att andra aktiviteter lockade mer just denna dag. Kanske var det blåbärskogen som lockade mer....

Oavsett detta faktum var det som vanligt en småmysig tillställning där vi besökare fick stifta bekantskap med årets trupp. Själv fick jag även möjlighet att nicka igenkännande till många besökare och byta ord och tankar med flera av dem. En skön familjär känsla. 

Passade även på att inhandla säsongskort. Kan väl inte påstå att formgivning och layout håller världsklass men skit är väl det. Nu är jag med i matchen. Nu kan säsongen starta! På onsdag är jag i Karlskoga för att följa mötet mot BIK Karlskoga. 

Evenemanget avslutades sedvanligt med autografskrivning för hugade spekulanter. Själv avstod jag . Lever fortfarande högt på den suspensioar jag fått av Johan Jonsson. Värd mer än alla autografer i denna hockeyvärld, banne mig. 

Hört på läktaren:

- Vilket uselt tempo de håller, ser ut som ett jippo!

- Öh, det är faktiskt ett, jippo!

Det mest dramatiska som skedde under detta event var nog när undertecknad tog ett felsteg på Södra ståplats och höll på falla ned från läktaren! Jävla trappsteg. Man glömmer tydligen. Där kunde säsongen tagit slut. Turligt nog är man fortfarande förhållandevis smidig trots åldern och kunde elegant rädda upp situationen. Inte ens ett blåmärke!

Kan man då summera några som helst intryck av spelarnas insatser på isen? Svårt, mycket svårt. Noterade dock att:

- Jonte Berg gjorde mål i ett friläge!

- Johan Jonsson visade offensiva kvaliteter med matchens dragning och mål!

Matchen mot BIK Karlskoga på onsdag kommer säkerligen ge besked om både det ena eller det andra. Även om det bara är den första av flera träningsmatcher kommer flera spelare behöva bevisa en hel del redan där.  Ur det perspektivet är detta en perfekt första match. Överlever man BIK Karlskoga borta i en försäsongsmatch så överlever man det mesta. Tänker då speciellt på alla nya spelare som ännu inte spelat i Nobelhallen. 

Det om detta....

Kraschlandning efter uppehållet.

Värmlands tidning

Julskinkan snart på bordet men idag var det grisarna som fick fira i Nobelhallen. De snurrade glatt runt bland vilsna besökare så knorren raknade. Visserligen bjöd vi upp på en anständigt vis under den första perioden men det var, som vanligt, bara en tidsfråga innan vi skulle rasa ihop. För rasar ihop det gör vi med viss regelbundenhet denna säsong. Vi kan dessutom göra detta på en mängd olika sätt. Idag försökte vi i det längsta matcha våra motståndare BIK Karlskoga med deras egna medel men inte ens det gick vägen. 

En spelare i laget gjorde tappra försök att bryta den förbannelse laget hamnat i. Tänker då på Jan Urbas. Oj vad han kämpar, skapar, och sliter i match efter match. Men vad hjälper det när hans avslut är lika trubbiga som mina knäskålar. 

Vår tränare, Martin Filander, har ingen avundsvärd uppgift. Vad ska han nu hitta på? Här kommer laget från ett längre uppehåll där man genomfört "personliga samtal" samt kört "teambuilding" för att komma ur en besvärande förlusttrend. Man kan säga, utan att vara elak, att detta gjorde bevisligen ingen större nytta.

Ska jag vara ärlig, och det ska man, så hade vi idag lika svårt som tidigare att starta anfall från egen zon. Vi hade idag, precis som tidigare, väldigt svårt att ta oss fram till riktigt bra avslut. Vi fastnade, precis som tidigare, väldigt ofta längs sargerna i offensiv zon. Listan kan göras lång på saker som såg ut precis som innan detta välbehövliga uppehåll.

Det positiva var att vi såg rappare ut på rören denna match. Inte alls lika blyfotade som tidigare. Tyvärr var BIK än rappare än oss så den glädjen blev försumbar.

Att förlora borta mot ett bra lag som BIK Karlskoga är normalt inte mycket att gräva ned sig för men i det läget vi befinner oss i känns det besvärande. Vi hade verkligen behövt prestera bättre idag. Varit närmare. Varit med och hotat om poängen. Spelarna hade verkligen behövt det. Känt att de var med i matchen, att de hade häng, chansen. Nu fick de en närmast hopplös uppgift att försöka jobba ifatt ett BIK Karlskoga som kunde luta sig tillbaka mot sin ledning, hela matchen. De fick en behaglig resa. Kunde backa hem och vänta på våra misstag. Misstag som kom med förfärande regelbundenhet och som till stor del bidrog till förlusten.

- Utan riktigt bra målvaktsspel av Johan Fransson kunde vi förlorat denna match med katastrofsiffror!

För övrigt är det intressant att notera hur viktigt det är för spelare i BIK Karlskoga att fokusera på andra saker än det sportsliga. När Wessner, mycket snyggt, pangat in 2-0 till BIK valde han att i första hand åka fram och gapa och skrika mot våra spelare istället för att fira målet med sina kompisar. Gissar att detta är den berömda Boforsandan! Men, jag kanske misstolkade det han skrek. Kanske han komplimenterade sina motståndare....

BIK Karlskoga vinner matchen mycket välförtjänt. De var helt enkelt bättre än oss på det mesta denna kväll. Vi själva är faktiskt ett bottenlag just nu, spelmässigt, med tanke på den senaste tidens poängskörd.

Hur summerar man då denna match:

- Vi gör en anständig 1:a period

- Vi slarvar betänkligt vid uppspel från egen zon

- Vårt pp är dött och begravet

- Jonas Fransson var riktigt bra

- Boxplay närmast lysande

- Spelet fem mot fem rysligt uddlöst

- Vi gör en anständig 3:e period

För övrigt anser jag det behövs mera Fish i laget nu.....

Det lackar mot Karlskoga...en liten krönika..

Omröstning 15/12

Christopher Fish avstängd i matchen borta mot Karlskoga. Det suger. Den pojken hade varit bra att ha då jag misstänker vi kommer få spela en himla massa boxplay i Nobelhallen. Bäst i klassen som han är på att dunka in trissan i numerärt underläge. Att vi kommer drabbas av en himla massa utvisningar är skrivet i sten ty så spelar vi denna säsong. Vi är fenomenala på just detta. Kanske bäst i klassen där också. Det kan förklara varför vi är så bra i boxplay då vi tvingas träna på denna spelform mer än alla andra lag. Sedan vet man, av tradition, så kommer domaren vika ned sig i Nobelhallen. Att vara domare när BIK Karlskoga är på isen kräver sin man. Framför allt kräver den att domaren har öron i god form. Finns det något annat lag vars spelare så ofta pratar med domaren som BIK Karlskogas spelare? Kan inte tänka mig det. Det är bäst i klassen i den kategorin. Överlägset. De vill ha kvartssamtal med domaren efter varje avblåsning. Påminner lite om elever i de lägre åldrarna som jag då och då undervisar i idrott. Vid varje spelavbrott ska de genast påtala vem som varit dum mot vem och kräver högljutt upprättelse. Otroligt jobbigt, ska ni veta. Brukar då peka med hela handen och vråla "Håll käften!". Fungerar förträffligt. Något som dagens domare borde ta efter. 

Som den samvetsgranne supporter jag är med ambition att alltid ligga steget före i strävandet att skapa en så trevlig atmosfär som möjligt vid lagets hemmamatcher genomförde jag en enkät. Resultatet ser ni ovan. Man ska inte negligera de enkla lösningarna. Puckkastning har sin tjusning. I övrigt får var och en tolka utfallet av omröstningen på sitt eget vis.

Sedan förlustmatchen mot hemska Sundsvall hemma har det klagats en hel del. Klagats på det mesta. Allt är nästan fel. Allt utom isen som tydligen håller bra kvalitet denna säsong i ABB Arena. Om pöbeln fått bestämma skulle allt bytas bort och ut. Så har inte blivit fallet, självfallet. Det enda dramatiska som hänt, trots en rätt omfattande storm, är att Robert Lantosi fått lämna. Jag kan tycka att det är lite tråkigt att just han fick bära hundhuvudet. Så tolkar jag det hela. Det var Lantosis fel. Allting. Nu jävlars...

Själv förordar jag en annan lösning för att reda ordning på laget. Klona! Just det. Klona Stefan Gråhns. Det är min enkla och geniala lösning. Tänk er tre Stefan Gråhns i samma kedja! Vilken fasa för våra motståndare. Då, men först då, skulle vi nå upp till samma språkliga höjder som BIK Karlskoga på isen. 

Det finns favoriter överallt. En av mina(jag har många) är Jonte Berg. Är det inte märkligt att Jonte är så överjordisk bra som just i spelformen boxplay? Varför får han inte ut lika mycket ur sitt spel fem mot fem? Se där en julnöt att knäcka för gemene man. Själv tror jag mig sitta på svaret. Jag tror helt enkelt att Jonte hålls i för strama tyglar, på något sätt. I boxplay får han agera intuitivt. Gå på känsla. Då gör han allt rätt. I spelet fem mot fem måste Jonte anpassa sig till någon jädrans spelmodell och då blir han hämmad. I Jonte ser jag den optimala forecheckaren som kan köra livet ur motståndares backar. Så, släpp Jonte lös! Då jävlars. 

- Vill se Fish, Gråhns, och Berg bara flyga fram över isen och dra ned brallorna på motståndarnas backar i kommande matcher...

Det har även klagats en del på våra målvakter. Med viss rätt. Varken Dahlbom eller Fransson har gjort avgörande räddningar allt för  ofta denna säsong. Vågar man hoppas på att de sparat på krutet? Att de nu har för avsikt att spela upp sig till den nivå som behövs? Jag tror det. Jag bestämmer mig för att det är så. 

Nu får det räcka för denna gång. Nu ska det åkas till Erikslunds Shopping-center.

Detta Karlskoga..

BIK Karlskoga - Västerås 3-2(straffar)

Inför match var den stora frågan, som vanligt, huruvida vi skulle vara redo för att match BIK Karlskoga, eller inte. Med tanke på vår rätt svajiga inledning av säsongen, spelmässigt, var det med viss anspänning man tog sig an kvällens match. Med flera ordinarie backar borta, två nyförvärv, och omkastningar i två kedjeformationer var det på sätt och vis ett nytt Gulsvart som gled ut på isen i Nobelhallen denna kväll.

Matchen gick oss i händerna inledningsvis då vi såg rätt pigga och rappa ut. Ett något turligt ledningsmål av Matias Myttynen i matchens femte minut signalerade att det kunde bli en och annan poäng med hem från denna drabbning. Dock var det mest utvisningar som drabbade oss fortsättningsvis i den första perioden. I takt med dessa kunde BIK Karlskoga allt mer ta över taktpinnen och kommandot i matchen. Tack och lov kunde vi hålla tätt i dessa boxplay och gå till pausvila med ledning 1-0. 

Intrycket från första perioden var att med fem man på isen kunde vi hålla BIK borta från farligheter i egen zon samt skapa hyggliga lägen offensivt. 

Den andra perioden började dråpligt och snöpligt för oss. Ett nedlägg mot Jonas Fransson slutade med att pucken sparkades fram, av egen back, till en helt fristående Gustaf Thorell som enkelt kunde lägga in pucken till 1-1.

Några minuter senare fick vi se ett typiskt BIK Karlskoga mål. Rörigt framför mål, massor av spelare på en ynka kvadratmeter. Pucken hoppade och for. Till slut lyckades Jonas Fransson, simmandes på isen, låsa pucken med foten mot ena stolpen. Blockering, tänkte jag. Inte domare Lyth som tillät att Marcus Nilsson åkte in med både målvakt, sig själv, och puck i mål. Historien upprepade sig med andra ord. Vi har åkte på en hel del mål av samma dignitet i just Nobelhallen genom åren.

Den andra perioden gick till BIK Karlskoga både på poäng och målmässigt.

Den dråpligaste situationen i den andra perioden var nog när vi kvitterade till 2-2. Ett mål som senare dömdes bort. Ett knallhårt backskott som smet förbi Gistedt i BIK:s kasse. Dock lyckades Fredrik Johansson i samma ögonblick köra på nämnde Gistedt med följd att han fick sitta två minuter på botbänken och målet underkändes. En aning märklig situation då Johansson var på väg att åka in framför Gistedt samtidigt som denne valde att glida ut en halvmeter utanför sitt målområde. Kollisionen blev därmed oundviklig, som man säger. Givetvis skulle då Carl Berglund markera genom att hoppa på och spöa Fredrik Johansson för detta tilltag. 

I inledningen av den tredje perioden lyckades vi skyffla in en kvittering genom Jan Urbas. En tilltrasslad situation framför mål där en tredje retur resulterade. Perioden i övrigt bjöd inte  på allt för mycket offensiv av Gulsvart. Det såg lite segt ut. När man dessutom drabbas av två så kallade "spökutvisningar" tappade man fart i offensiven. Först ut var Jonte Berg som bedömdes utfört en charging bakom BIK:s mål. Repriser visade dock att det inte var mycket till charging. Strängt taget inte mycket till utvisning överhuvudtaget. Men, domaren dömer.

Genom att bra boxplay överlevde vi ännu en stund. Chans fanns fortfarande till att vi skulle kunna få en utvisning med oss innan perioden var till ända. Så blev det naturligtvis inte utan domare Lyth hittade ännu en spökutvisning. Allas vårt charmtroll Carl Berglund tog fart, snubblade, och stackars Andreas Borgman fick finna sig i att åka ut för - slashing! Med endast sex minuter kvar att spela kändes det då som att vi var rökta. Nu skulle väl ändå Karlskoga göra mål i pp. Men, under över alla under, vårt fina boxplay stod emot ännu en gång. 

Match gick till sudden och, se på fan, plötsligt vände vinden och vi fick en utvisning med oss. Visserligen med endast sju sekunder kvar att spela, men, man får tacka för det lilla. 

I förlängningen var vi närmst ett segermål men mer än så blev det inte denna gång.

Den efterföljande straffläggningen var en plåga att se. Så usla straffar? När isen är  uppåkt, varför hålla på och dribbla med pucken fram till målgården? Ge fan i det! Åk rakt fram och dra på ett slagskott! Svårare behöver det inte vara. Detta petande med puck som resulterar i fjuttiga avslut är beklämmande. Skärpning....

Angående omkastningar i kedjeformationerna tycker jag att det fungerade, så där. Ingen riktig ordning. Ingen riktig struktur. Av våra nyförvärv blev jag genast förtjust i backen Jakub Cutta. En man i min smak, om jag får uttrycka mig så! Lugn och fin med puck. Nästan lite sävlig. Spelade enkelt och resolut. Endast några få misstag. Kan bli precis den defensive pjäs vi efterfrågat. Härligt.

När det gäller forwarden Nick Sorkin väljer jag att säga - pass. Han behöver några matcher innan man ger någon form av omdöme. Kravspecen på honom är aningen högre från min sida än vad han visade upp idag.

Dock måste man nu ställa sig frågan: - Vad har hänt med Niklas Lihagen och Jeremy Williams? Nu pratar vi om två spelare som är tänkta att leda laget. Det gör ingen av dessa herrar just nu, tyvärr. Det finns säkert någon rimlig förklaring till detta men själv är jag aningen besviken på deras prestationer just nu. Martin Filander måste, genast, få igång dessa herrar. Så är det bara.

På backsidan spelar Andreas Borgman på ett allt mer övertygande sätt. Min oro för att han skulle spela för mycket på chans har inte besannats. Det tackar jag för. Tvärtom tycker jag han spelar med bra marginal och tar kloka beslut ute på isen. Det är fin-fint!

Att Anton Mylläri fortsätter att spela stabilt känns, skönt!

Noterar även att Cody Murphy var helt osynlig en dag som denna. Var han ombytt?

Jonte Berg må vara norra Europas genom tiderna störste målsumpare, men, grabbar och tjejer. Jag säger bara det: - Vilken krigare! 

Som vanligt nöter vår fjärdelina på i match efter match. Även om de inte skapade så mycket offensivt idag så bidrar de alltid med hårt arbete, attityd och arbetsmoral.

Jonas Fransson gjorde vad han kunde för att freda sin kasse. Två mycket märkliga mål denna kväll. Två mål som egentligen inte ska behöva släppas in med bättre understöd av övriga spelare på isen.

Sist, men inte minst, lyfter jag fram Johan Jonsson. För dagen videocoach:)

För att summera matchen så får vi vara nöjda med en poäng. BIK Karlskoga var snäppet bättre än oss idag. Mer desperata. Så enkelt var det, anser jag!

På återhörande..

Vi grisade till det lite mot grisarna..

Glad gris idag...

Västerås - BIK Karlskoga 3-2

Första sju-åtta minuterna mot BIK Karlskoga lovade mer. Dock uteblev målen. Då blev det lite som vanligt. Ängsligt och lite tveksamt. När sedan gästerna fick utdelning på det första(!) riktiga anfallet i vår egen zon i minut nummer nio kändes det tungt. Gustaf Thorell avlossade ett alibiskott ur dålig vinkeln och pucken letade sig in under en förvånad Jonas Fransson. "Ett bra hockeymål", sa Leffe Strömberg, expertkommentator på Viasat. "Ett riktigt skitmål", ansåg jag. Rent av en målvaktstavla av den gode Jonas Fransson. Den pucken skulle naturligtvis aldrig fått slinka in. Efter målet fick gästerna mod i barm och flyttade upp spelet allt oftare i vår egen zon. Fransson hann revanschera sig genom att parera några knepiga avslut som kunde resulterat i fler baklängesmål. 

I slutet av perioden lyckades Jeremy Williams dra på sig en ytterst onödig utvisning i anfallszonen. Det kostade ännu ett mål i baken. BIK som inte har något fungerande powerplayspel gjorde mål i powerplay. I brist på bra powerplay dög det denna kväll utmärkt med att skjuta ur dålig vinkel för att kvittera ut mål. Denna gång var det Linus Fröberg som hittade ett hål genom Fransson. Till Fransson försvar ska sägas att han inte fick mycket hjälp av sina backar i just den situation.

- Vilket mörker, vilken öken! Underläge 0-2 efter första perioden trots att vi började så bra. 

Den andra perioden gjorde inte mig övertygad om att vi skulle kunna vända på matchen. BIK hittade rätt i sin forechecking, sitt styrspel, och avväpnade vår offensiv genant enkelt till största delen. Vi kom inte någonstans, helt enkelt. Vi såg flata ut i vårt uppträdande. Hela den andra perioden bestod i ett sökande att komma till någon form av avslut mot BIK:s mål. Den inkomne Jonathan Bjurö, som ersatte Jonas Fransson, fick parera ett antal frilägen när det fumlades med pucken vid egna uppspel. Våra egna riktigt farliga lägen mot BIK:s kasse kunde räknas på ena handens tumme. Men så, efter lång väntan, fick äntligen Jan Urbas ett läge där pucken skickades in bakom en duktig Joel Gistedt i gästernas mål. För en gångs skull satte vi lite tryck mot deras mål och belönades för detta. Underbart skönt. Reducerat till 1-2 och hoppets lampa tändes.

- Det som var direkt oroväckande under period två var oförmåga att skapa längre anfall!

Tredje perioden utvecklades till en lång kamp mot ett allt mer tröttkört BIK Karlskoga. De höll tappert stånd långt in i perioden med genom att dra på sig utvisningar gav de oss till slut chansen att vända på matchen. Vårt powerplay som den senaste tiden varit rent ut sagt uselt gav äntligen utdelning igen. Dustin Johner kvitterade till 2-2 och en poäng var räddad.  När sedan BIK:s Henrik Björklund lite oturligt(!) drog på sig en utvisning öppnades dörren på vid gavel för en vändning av matchen. Trots ett lite stapplande powerplay fick till slut Jeremy Williams ett kanonläge att avlossa bössan mitt i slottet och 3-2 var ett faktum. Att det skottet hittade förbi alla spelare som stod framför mål var banne mig en ren sinkadus. För inte kunde den gode Jeremy ha siktat i någon pytteliten lucka? Nej, jag tror han bara "blundade och sköt" denna gång.

På slutet tog BIK ut målvakten och fick till ett makalöst bra läge att kvittera. En situation som var skrämmande lik den mot KHK senast. Då blev missen kostbar eftersom KHK utnyttjade läget till att göra segermålet i sudden. Nu räddades vi av en fenomenal räddning av Bjurö. Små marginaler, typ!

Jag är oerhört glad över att laget lyckades vända gårdagens match. Det vittnar om styrka. Under den tredje perioden infann sig känslan av att spelarna gick mer på vilja och adrenalin. De gick in i varje situation med mer pondus och glöd. Det fanns ett visst mått av desperation i spelarnas agerande. Precis de egenskaper som jag efterlyste i ett tidigare inlägg. Det kändes bra. Utan dessa inslag i vårt spel vinns inga matcher. 

Något att ta med sig från matchen:

- Vi har två riktigt bra målvakter. Idag sviktade den ene, då regerade den andra. Perfekt!

- Jeremy Williams hittade nät!

- Jan Urbas gjorde äntligen mål igen!

- Broc Montpetit fick spela med Jan Urbas och Fredrik Johansson i senare delen av matchen - då hände det saker.

I segeryran ska vi dock inte glömma bort att det BIK Karlskoga vi lyckades vinna mot just nu är inne i en tyngre period. En formsvacka, helt enkelt. Med många spelare på skadelistan tycker jag de bjöd upp förvånansvärt bra. Med lite flyt kunde de tagit med sig både en eller två poäng från matchen. Spelmässigt var vi inte mycket bättre. Skillnaden denna gång var att vi äntligen fick lite medflyt i våra inbördes möten denna säsong...

- Förövrigt noterar jag att en del BIK:are ansåg att vi spelade grisigt. Att det var därför vi vann matchen. Vad säger man om det? Nöff, nöff, kanske?

Mot Malmö....

Nu kör vi, Rögle, KHK, BIK Karlskoga, Timrå och lite annat..

Ett onödigt långt uppehåll just nu i Hockeyallsvenskan. Efter vår senaste match där det blev förlust mot Timrå känns det extra surt med denna väntan. Ett lag är aldrig bättre än sin senaste insats, brukar man säga. Vår insats mot Timrå var lite vissen. Som om bränslet, bensinen, var uppblandat med vatten. Vi gick inte på all cylindrar, kort sagt. Nu är det ingen panik att förlora en enstaka match bara vi snabbt tar oss upp i vinnarcirkeln igen.

Se bara på BIK Karlskoga som briljerade genom att vinna otroliga fjorton raka matcher för att efter detta förlora fem(!)i rad. Västerås, Malmö, och Karlskrona är de lag som har jämnast form. Vi tappar lite poäng då och då men det blir övervägande vinster. Tre stabila lag som plockar poäng i en jämn strid ström. Frågan är om alla tre lagen även fortsättningsvis kommer hålla samma nivå de sista skälvande omgångarna. Det vet sjuttons.


Såg matchen mellan KHK och BIK Karlskoga där de förstnämnda avgick med en knapp 2-1 seger. Försökte verkligen analysera hemligheten med KHK:s sportsliga framgång, men misslyckades. Det finns nämligen ingen hemlighet. De bara kör. Enkelt och okomplicerat. De har troligen seriens mest enahanda spelidé men den fungerar förträffligt. För mig är det förvånansvärt att inte andra lag genomskådat KHK:s spelplan och kommit med något verkningsfullt motdrag. En anledning till att så inte skett kan bero på det enkla faktum att inga har tagit KHK på riktigt allvar. De har fått härja ostört, helt enkelt. Nu sitter flera av de andra lagen och grämer sig till sömns över detta faktum.

Visst, KHK vann matchen men min hyllning riktas ändå till BIK Karlskoga som lyckades hålla matchen vid liv till sista matchminuten. Detta trots ett otroligt stort manfall av ordinarie spelare. Två av fyra ordinarie kedjeformationer fick stanna hemma i Karlskoga till denna match. När BIK dessutom bara hade med sig fyra ordinarie backar och fick C Berglund illa skadad i andra perioden, framstår deras insats som närmast heroisk.

Nej, KHK imponerade inte spelmässigt på mig i gårdagens match. Med tanke på förutsättningarna borde de kunnat avfärda sina motståndare för dagen på ett enklare sätt.


Nu vankas det snart match mot Rögle BK. En mycket tuff uppgift. Trots att jag inte hyser några som helst sympatier för Rögle BK som företeelse eller förening måste jag ge det erkännandet att det allt som oftast blir rasande bra ishockeymatcher när vi möts. Rögle spelar i mina ögon "riktig hockey" med dess nödvändigaste ingredienser. De har en mycket bredare palett att visa upp än till exempel KHK. De kan spela både med fart och kraft, lagom fult och tufft, men även kontrollerat och städat. De går aldrig att räkna bort under en match, oavsett resultat. De är helt enkelt riktigt jobbiga att ha att göra med. På många sätt tycker jag att våra lag spelar på ett likartat sätt. Kanske därför det så ofta slutar med delade poäng i våra möten?

I vårt senaste möte, i ABB Arena, ägde vi matchen till 70% spelmässigt. Trots detta höll sig Rögle kvar i matchen och tvingade fram ett oavgjort resultat. I ett av våra möten på bortaplan var det precis omvända förhållanden. Då var det Rögle som ägde matchen till 80% innan vi lyckades med en fenomenal upphämtning och fick matchen till förlängning. Både vi och Rögle har under denna säsong visat prov på mycket fin moral i våra lag.

Det kommer bli en svettig, underhållande, och nervkittlande tillställningen i Lindab Arena under morgondagen, sanna mina ord..

Gott & Blandat

Så här i väntan på match mot AIK i ABB Arena på torsdag har jag tagit mig friheten att fundera lite över tingens ordning under säsongen som varit. Allt har inte blivit som förväntat. Det enda som är som det var tänkt kan vara Malmös framfart i serien. Men i övrigt har det varit väldigt mycket "upp och ned" fram till nu...

Wener-gate

Först vill jag kommentera det som händer/hänt i Björklöven. Tydligen har man vid något/några träningstillfällen larvat sig med några extraövningar. Inget ovanligt. I detta fall tycks det varit övning/ar av annorlunda slag(!). Enligt inte helt tillförlitliga källor påstås att spelare beordrats att ta på sig boxhandskar och därefter puckla på varandra! Det hela skulle ha slutat med både näsblod, näsbensbrott och - hjärnskakning? För mig låter detta helt osannolikt! Alla som någonsin stått på ett par skridskor vet hur infernaliskt svårt det är att försöka puckla på någon. Det vill sig inte riktigt då fötterna tenderar till att glida, okontrollerat. Kort sagt får man ingen kraft i slagen. Att man då, ändå, med boxhandskar(!) som är rätt vadderade, lyckats skada varandra så pass känns inte logiskt!

Det roliga i detta, eller tragiska, är att spelarna som varit inblandade i denna holmgång(!) inte vill uttala sig utan hänvisar till - sin/sina agenter! Vad är det för jävla trams? Snart hänvisar väl spelarna till sina advokater! 

Som vanligt är det alltid roligt när Herr Wener är ute i blåsväder. Det tackar man för...

----------------

Södertälje

Snart vet man inte vad man ska tro, eller skriva, om anrika Sportklubben! Inför säsongen skrev man upp sig själv som en av kandidaterna till serieseger. Lagbygget man presenterade inför seriestarten skvallrade om att SSK visst kunde bli ett topplag. Supportrar och sponsorer hade gjort stordåd och dragit in pengar till spetsvärvningar. Som lök på laxen(!) lockade man till sig Janne Karlsson som tränare. Manegen var krattad, bordet dukat, men patienten - dog! Jag ger ibland uttryck för att jag har en viss insikt i och förståelse för vad som händer. I fallet SSK är jag dock helt off.  Nu ska man dock inte räkna bort SSK helt. Det räcker utmärkt att krampa sig upp till topp åtta för att fortfarande ha chans till avancemang till SHL. 

- Kan vara läge att sätta en slant på SSK!

----------------

Bröderna Bus!

Idag möts Malmö och BIK Karlskoga. Den stora frågan är inte vilket lag som kommer vinna. Nej, fokus från min sida är vilken/vilka spelare som först drar på sig ett matchstraff! Malmö kommer vara duktig taggade efter förlusten mot oss senast. BIK, å andra sidan, kommer inte genera sig utan sticka in näsan i jakt på ännu en seger. Kommer verkligen bli intressant. Synd och skam att Viasat väljer att visa SSK mot Mora denna omgång. En annan fråga är givetvis hur Calle Berglund mår. Är han pruttfri eller kommer han skita i brallan pga sin magsjuka?

Mina aspiranter till att få matchstraff:

- Christian Berglund (BIK)

- Calle Berglund (BIK)

- Daniel Wessner (BIK)

- Stefan Warg (BIK)

- David Liffiton (BIK)

----------------

Oskarshamn 

Laget som ständigt gör mig så brydd. År efter år, säsong efter säsong, med få undantag tycker jag laget underpresterar. Utgår jag från våra egna möten med IKO så upplever jag inte att vi varit så mycket bättre, spelmässigt. Likt förbaskat lyckas vi hålla till i de övre regionerna medan IKO, vanligtvis, plaskar runt i botten av tabellen. Märkligt, på min ära. Så har det sett ut i många säsonger. Oskarshamn är ett lag som jag absolut inte vill möta i ett avgörande läge. Ett lag som plötsligt kan få "allt att stämma" och då bli hur bra som helst. Tar de sig till topp åtta kommer de bli jobbiga att ha att göra med. Sanna mina ord. 

....det om det....

Nörderi och insikter...

Under dagen har jag roat mig med att studera lite statistik. Först ut är hur effektiva vi är när det gäller att skjuta puckar mot mål. Just att skjuta mycket mot mål är något som alla pratar om. Skjut, ta skott, skjut ännu mer. 

Skotteffektivitet

Som synes briljerar vi inte i detta moment. Plats nummer åtta när det gäller vår effektivitet. Dessutom är det endast tre lag som skjutit förre skott än oss. Till och med AIK kommer till betydligt fler avslut än vad vi gör! Tydligen tycker våra spelare om att hålla i pucken. Slutsatsen måste vara - skjut mer!

-----------------

Låt oss då titta på lite spelarstatistik och jämföra med de lag som vi troligtvis kommer kämpa mot i kampen om topplaceringar i tabellen. Jag har då valt att plocka ut de tolv spelare i varje lag som producerat mest poäng:

Västerås IK

Observerar att sex av våra mest producerande spelare har minus i +/-! Summerar jag plus och minus spelare för spelare vad får jag då? Jo, summan av kardemumman blir - noll! Det innebär med andra ord att det dessa tolv spelare producerar offensivt äts upp av de defensiva misstagen! Som exempel har Dustin Johner gjort 17 mål. Det är bra. Men, av dessa är endast tre(3) i spelformen fem mot fem. Där har Dustin istället varit inne på, hör och häpna, tjugotvå (22) baklängesmål! Klart som sjutton då att ekvationen inte går ihop....

Låt oss därför titta på några av våra konkurrenter:

Rögle BK

Notera att endast en(1) spelare av deras mest producerande spelare har minusstatisk! Summerar jag på samma sätt som för våra spelare, plus mot minus, blir utfallet för Rögle BK +55! Hemligheten är att deras mest producerande spelar släpper in betydligt färre mål i baken! 

Karlskrona HK

Här hittar vi i alla fall fem spelare som ligger på minus. Trots detta blir det plus i kolumnen om jag summerar. KHK får + 39!

Malmö IF

Om någon tyckte att Rögle har bra stats så är det inget mot vad Malmö har! De kommer upp i + 120!

BIK Karlskoga

Våra vänner från Värmland kommer upp i aktningsvärda + 48!

Men om det nu är så att vi ligger så dåligt till i jämförelse med ovan nämnda lag, hur kan vi då ligga så bra till i tabellen? Jo, ser ni, det beror på att vi är bra i en annan spelform, nämligen powerplay!

Utan vår utdelning i powerplay, med tanke på vår oförmåga att göra mål i spelet fem mot fem, hade vi troligtvis legat i botten av serien och harvat! Se bara på AIK! De har bara gjort fyra mål färre än oss men på grund av genomuselt spel i powerplay hjälper detta föga. 

Vad jag försöker lyfta fram med detta inlägg är det som vi alla egentligen redan visste. Vi lever denna säsong på ett bra powerplay, ett stabilt målvaktsspel, samt en stabil defensiv. Allt är med andra ord nästan som vanligt. Och precis som vanligt är det spelet fem mot fem som inte bär frukt i den utsträckning vi kunde önskat. Ska jag vara riktigt ärlig är dock inte vår defensiv, eller vårt målvaktsspel, lika bra som tidigare säsonger. Här kan det bli snäppet bättre även om det nu håller en bra nivå. 

Det mest oroande är dock vår offensiv(fem mot fem). Vi snittar 1,5 mål per match i den spelformen. Det vinner man inga matcher på! Jämför med Rögles 2,1 Malmös 2,5 BIK Karlskoga 2,4 och Karlskronas 2,3 i snitt. Enkelt uttryckt måste vi hela tiden förlita oss på att göra mål i powerplay för att vinna våra matcher....

- Här har vi att jobba med, Herr Filander!

Avslutningsvis vill jag visa denna statistik:

Södertälje SK

Man förstår varför SSK ligger där de ligger i tabellen, typ! Deras stora räddningsplanka är powerplay. Utan sitt pp hade de legat tryggt förankrat i botten av tabellen....

Anmälan och motanmälan...

Disciplinnämnden..

Det ryktas om att Västerås går vidare med Boforsmatchen. Idag har tydligen en anmälan landat på Disciplinnämndens bord. En anmälan där Västerås ifrågasätter den tackling som Fredrik Eriksson utdelade mot Jonte Berg i slutskedet av matchen. BIK Karlskoga väljer då att göra en motanmälan genom att begära granskning av den tackling som Dustin Johner utdelade mot Carl Berglund. Min spontana känsla är att detta är - trams!

Dustin Johner fick 5 + gamepenalty vilket innebär att han är spelklar till matchen mot Malmö. Med denna motanmälan inlämnad finns det nu en risk att DN gör en annan bedömning och vi står utan Johner i lördagens match! Hur bra är det på en skala? Är det värt att riskera detta scenario? Men maximal otur blir han avstängd mer än en match och då har vi, om jag får uttrycka mig slarvigt, skitit i eget bo!

När det gäller tacklingen mot Jonte Berg bedömer jag den som regelvidrig och borde renderat i en utvisning. Däremot är jag inte man att avgöra om den var så regelvidrig att den skulle bedömas hårdare än en vanlig tvåminutare. Mig veterligen var Jonte Berg hyggligt pigg och kry dagen efter. Framför allt såg han väldigt pigg ut under förmiddagsträningen på nyårsdagen. Fick han känningar efter träningen som vi inte känner till?

Nej, jag tycker detta känns onödigt. Ta skiten, ta smällen, ta förlusten, och gå vidare istället. 

- Detta skrivet utan vetskap om varför klubben valt att göra denna anmälan...

Torsk i Karlskoga...

Han fick inte göra mål denna gång
men är säker glad ändå!

Det blev torsk igen mot BIK Karlskoga. Tredje raka mot detta "bonnagäng". Till skillnad mot förra bortamötet släppte vi bara till ett mål i röven genom aningen klumpiga utvisningar under den första perioden. Johan Johnssons puck-out när han skulle rensa i boxplay var egentligen fenomenalt i sitt utförande. Ett kraftfullt slagskott(!) från egen förlängd mållinje som tog pucken tvärs över hela isen, cirka 55 meter, och hamnade i nätet ovan plexit bakom en skadeglad hemmamålvakt. Det kan man verkligen kalla en rejäl Puck out of bounds or unplayable. Naturligtvis kunde BIK Karlskoga nyttja detta fem mot tre och sätta ledningsmålet även om målet såg en aning märkligt, eller, turligt ut. Gissar att Karlskogingarna gärna påstår att det var en intränad variant.  Backskott från Alexander Ytterell som missar(!) mål men pucken studsar ut vid andra stolpen där Marcus Nilsson petar in trissan i öppet mål. 

Med andra ord ett liknande scenario som vid det förra bortamötet då vi bjöd BIK Karlskoga möjligheten att göra två snabba mål i den första perioden genom rätt klantiga utvisningar.

Efter sitt ledningsmål tog BIK Karlskoga över händelserna på isen och skapade flera lägen att göra mål. Det blev inte direkt lättare för oss att komma in i matchen då Stefan Gråhns bjöd på ännu en Puck out of bounds or unplayable när det återstod någon minut av den första perioden. Vi fick vara tacksamma att vi kom undan den första perioden med endast ett mål i baken.

Till den andra perioden kom vi ut på ett bättre sätt och satte stundtals bra tryck i BIK:s försvarszon. Vi fick möjlighet att spela flera powerplay utan att få in trissan i nät. Det var inget större fel på vårt powerplay annat än att de allra flesta avslut var alldeles för lättlästa för Joel Gistedt i hemmakassen. BIK var skickliga på att skärma av, täcka ytor, vilket gjorde att de flesta avslut fick tas ur sämre lägen. 

Under den andra perioden inträffade två saker som direkt påverkade matchens utgång:

- Vi tilldömdes en straff som Stefan Gråhns missade.

- Dustin Johner tacklade Carl Berglund i ryggen med matchstraff som följd.

Att vi missade straffen var inte hela världen. Betydligt värre då att Dustin Johner fick utgå för resten av matchen. Som alla vet är han den som oftast tar de bästa avsluten i powerplay. Avsaknaden av honom märktes i de powerplay som vi senare fick. De blev alla lite väl uddlösa trots bra spel.

Vad jag då säga om den tackling som Johner utdelade? Inte mycket mer än att på den TV-bild jag hade, via Hockeyallsvenskan, såg inte tacklingen speciellt regelvidrig ut. Visst, det var en Checking from behind och därmed en utvisningssituation. Att det slutade med 5 min + match kom dock som en överraskning efter överläggning mellan domarna. Jag drar gärna en parallell till den tackling som Evan McGrath utdelade på Erik Andersson i ABB Arena tidigare i höst. Inte heller den tacklingen upplevde jag som speciellt regelvidrig men vi vet alla hur utgången blev. McGrath blev avstängd fem(5) matcher! Med andra ord får vi invänta Disciplinnämndens dom i detta ärende. Det kan bli allt från ingenting(!) till rätt många matchers avstängning som påföljd...

(Här kan man läsa om mina tankar kring den tacklingen och det efterföljande straffet)

- Summerar jag den andra perioden så gör vi en helt godkänd insats men är alldeles för veka, tama, värdelösa, i våra avslutslägen!

Den tredje perioden blev ungefär som den andra. Vi äger mycket spel, vi håller mycket puck, vi snurrar i BIK:s försvarszon men har fortsatt evinnerligt svårt att komma till riktigt heta avslutslägen. Tiden rinner iväg och känslan av att vi inte ska räcka till intensifieras. När det är knappt två minuter kvar av matchen får BIK till ett kontringsläge och lyckas, naturligtvis, få in ännu ett mål. Ridå! Vi tar ut målvakten i ett fåfängt försök att komma ikapp men precis som mot KHK hemma senast resulterar detta med ännu ett mål i arslet. Dubbel ridå, typ!

Lite extra smolk i denna bittra förlustkalk var att domaren valde att fria för en tackling på Jonte Berg i slutskedet av matchen. Det var BIK:s Fredrik Ericsson som stötte fram i vår zon med avsikten att stänga vägen för Jontes försök att ta sig ur egen zon med puck. Fredrik kom troligen lite fel och i sin iver att förhindra att bli överspelad slängde han upp handskarna(!) som träffade Jonte rakt i ansiktet. Jonte försvann ur bild(!) liggandes vid sargkanten men spelet fortsatte utan att domaren blåste av spelet. 

- Om domaren tagit utvisning i den situationen hade vi definitivt inte förlorat med 0-3. Så mycket törs jag säga!

Efter, och även under matchen, höjdes många röster om att Carl Berglund filmade. Man ville göra gällande att han förstärkte situationen genom att ligga kvar på isen och därmed påverkade domarnas bedömning. Om detta vet jag naturligtvis intet. Jag har ingen aning om huruvida Carl Berglund är en filmare eller om han verkligen var så pass omskakad av smällen att han behövde tid på sig för återhämtning. Det jag vet är att regelverket är så konstruerat att om en spelare skadas så kan påföljden mer kraftfull.
- Det vore djupt olyckligt om spelare utnyttjar denna "klausul" medvetet för att påverka domaren till ett hårdare straff!

Ska jag summera vår insats så tycker jag vi gör en fullt godkänt insats spelmässigt. Däremot såg vi, som jag redan nämnt, besvärande klena ut i våra avslut. Det är direkt oroväckande att vårt powerplay inte genererade ett enda mål! Avsaknaden av Jeremy Williams gjorde sig denna gång allt mer påmind. När inte heller Dustin Johner fanns med blev det än värre. Då har jag inte ens nämnt att vi numera saknar en viss Conny Strömberg:)

BIK Karlskoga såg stabila ut matchen igenom. De höll ihop sina lagdelar på ett bra sätt. Deras defensiv var klasser bättre än senast vi möttes. Till råga på allt hade de nu en riktigt bra målvakt. Jag har sedan säsongen startade trott på BIK som ett topplag. Nu har de bevisat att de är det...

Gott Nytt År!

Karlskoga, nu jävlars...

Surt sa räven! och blev en - mössa!

Surt, sa räven! då vi förlorade hemma mot Karlskrona senast. De allra flestas uppfattning överensstämmer med min egen. Vi var inte riktigt på rätt nivå för att vinna, helt enkelt. Det fattades några procent i de flesta aktioner. Trots detta så var det inte mycket som fattades för att vi skulle ha tagit minst en poäng i den matchen. Tänker på det slumpartade friläge Erik Andersson fick med knappt två minuter kvar av matchen. Precis när Erik skulle lägga an klubban mot pucken och skicka in den högt i nättaket, så hoppade pucken plötsligt till, och så var den chansen borta. Den situationen var lite signifikativ för hela matchen. Pucken studsade från oss istället för med oss. En ganska vanlig företeelse för att lag som inte är riktigt på tå. Vi hade med andra ord bara oss själva att skylla på. Inget annat.

Nu väntar ett BIK Karlskoga som i kölvattnet på vår fina vinstsvit med åtta rakar matcher tuffat på och vunnit sina matcher. Visserligen har de inte lyckats knipa trepoängare alla gånger men segrar har det blivit. De är med andra ord inne i ett flow, just nu. Känner sig bekväma, trygga och tillfreds. Kommer säkert ut till match idag fullpumpade av självförtroende. De vet att de kan vinna mot alla bara de spelar sitt spel, följer sin matchplan.

Frågan är hur våra spelare hanterar den senaste förlusten? Känner de besvikelse över sin egen insats och därmed en stor revanschlusta? Svaret på detta är givetvis ett stort och entydigt JA!. De är fullt medvetna om att ingen var nöjd med deras laginsats senast och vill på alla sätt visa att de kan bättre. Med andra ord kommer dagens match som en utmärkt möjlighet att städa undan eventuella tvivel på lagets kapacitet. En riktigt bra insats i dagens match kan få lagbygget Gulsvart att lyfta igen. Denna gång till en ännu högre nivå. Den nivå som vi sett glimtvis i de åtta senaste segermatcherna. Det finns där, spelet, men nu gäller det att plocka fram det på bästa sätt.

Det som var lite oroväckande med matchen mot Karlskrona var den mängd utvisningar vi drog på oss. Detta troligen en konsekvens att vi inte hade den fart i åkningen som behövdes. Vi hamnade lite på mellanhand och kompenserade då detta med fasthållningar, slashing eller tripping. Inte bra. Inte bra alls. 

Senaste bortamötet mot BIK Karlskoga började på sämsta tänkbara sätt då vi drog på oss två snabba utvisningar och bjöd våra motståndare på en skön 2-0 ledning. Detta får naturligtvis inte hända idag. Frågan är bara hur vi ska undvika att hamna i utvisningsbåset? Ett svar på den frågan är givetvis att vi själva ser till att ha fart på rören.

Vad kommer då krävas för att vi plockar poäng borta mot formstarka BIK Karlskoga idag?

- Bra målvaktsspel (vem står?)

- Bra backspel (inga bjudningar)

- Bra boxplay (inte orolig)

- Lyckat powerplay (inte orolig)

- Kraftfull offensiv fem mot fem (lite orolig)

Det som fortfarande, efter 34 omgångar, lyser lite med sin frånvaro är spelet fem mot fem på isen. Det funkar, funkar inte, funkar, funkar inte, från match till match. Det är olika formationer som kliver fram vid olika tillfällen men sällan alla samtidigt. Den enda formation som ständigt levererar, i match efter match, är fjärdeformationen. Övrig formationer har över säsong varit alldeles för mycket upp och ned. 

Nu kanske jag är väl kräsmagad. tycker ni, men det tycker inte jag. För ett lag med ambitionen att nå toppen av tabellen och i dess förlängning slåss om en plats till SHL måste man ställa krav. Vi måste helt enkelt bli lite bättre på allt, alla spelare måste prestera lite mer, för att dessa högt ställda målsättningar ska kunna uppnås. Framför allt måste laget prestera på en jämn hög nivå i varje byte, varje match, framöver.

Nyckelspelare i dagens match kan bli:

- Mikael Frycklund (driva offensiven)

- Jan Urbas (komma till avslut)

- Stefan Gråhns (trashtalk)

- Robin  Jacobsson (spela tufft i egen zon)

- Per Helmersson (jobba hårt framför mål)

- Dustin Johner (mål i powerplay)

Övriga spelare måste dock tangera sitt max. Ingen får falla ur ramen. Hårt arbete över hela isen. Då har vi en bra chans...

- Enligt säkra källor kommer förövrigt Mathias Bromé göra mål i dagens match! 

Bloggen tippar 3-3 i dagens match. Räcker så...

Nu kör vi!