Visar inlägg med etikett glädje. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett glädje. Visa alla inlägg

3 november 2016

Koftan åkte av....

Prognos inför match...
Västerås - BIK Karlskoga 5-2
Det ska erkännas direkt. Jag var lugn inför matchen mot Karlskoga. Jag visste att spelarna tagit del av mina visdomsord från mitt förra inlägg. Detta med offerkoftan.Till denna match såg jag inte en enda offerkofta på isen. Istället såg jag ett gäng Gulsvarta spelare som verkligen ville vinna matchen. Det såg inte alltid så briljant ut. Stundom rent av lite rörigt och stökigt. Men i det stora hela såg jag ett lag där varande kotte bidrog. Ingen smet undan. Alla slet som galningar!

- Att göra fem mål, visserligen ett i tom kasse, på ett lag som inför denna match varit rejält duktiga på att inte släppa in mål, var fenomenalt bra!

- Att dunka in två missiler i powerplay var inte bara bra, det var rent av grandiost!

- Att Lundberg är bra, det visste jag. Men vad skönt att Dahlbom fick komma in i matchen, i laget, i serien, genom sitt inhopp efter Lundberg skada. Att vara är en av Sveriges främsta båsöppnare smäller inte lika högt som att efter match få ta emot klackens jubel. Det var han väl värd!

- Att äntligen få se Lukas Zetterberg på träff på pucken i powerplay. Vilken jävla raket i bortre krysset!

- Att Anton Mylläri blandar och ger i sina byten har jag vant mig vid. Ömsom vin, ömsom vatten. Men så gött att även han fick smälla in en puck i powerplay!

- Att få avnjuta när Fish på ett närmast nonchalant sätt hänger in en strut är som att få kaffe på sängen, varje dag, varje vecka, året runt.

- Att få bevittna hur Linus Svedlund flög fram över isen och hängde kvitteringen till 1-1 var efterlängtat. Komma tillbaka efter avstängning och bara smälla dit pucken. Excellent.

- Att vi bara släppt in tre(3) mål på de senaste fyra matcherna måste banne mig betyda något. Det måste till och med Leffe Strömberg inse. Vi har en fungerande defensiv! Det du Leffe.

- Att Fredrik Johansson fick skyffla iväg en puck in i öppet mål var mer betydelsefullt än vad många tror, ska ni veta. Så han slitit och kämpat utan att fått något tillbaka i många matcher. Det har varit tungt, tungt, i flera matcher. Bra arbetsinsatser, ja, utan tvekan, men alla spelare behöver lite bekräftelse på sin förträffligt genom ett och annat mål. 


Men hur var matchen då? Egentligen? Ärligt talat var den rätt beskedligt långa stunder. En snäll match. Två lag som spelade väldigt polerat och utan tillstymmelse till heta känslor och aversioner. Som tur var trappades det upp allt som tiden led. I slutänden får jag nog säga att det var en rätt bra match. Inte spelmässigt kanske, men, en bra match i den långa serielunken. Två lag som ansträngde sig utan att gå över gränsen. Inga fula smällar, inte mycket tjafs. Inte ens den gode Wessner bidrog till något tumult. Och lille Berglund syntes knappt denna gång. 

Sammantaget anser jag det var ett rejält dagsverke av de Gulsvarta. Det räcker långt i denna serie. Gäller bara att alla inblandade inser detta. Hårt jobb lönar sig alltid. 

- Vill även passa på att lyfta fram Hampus Larsson. Den grabben. Visst har han höjt sig? Upplever att han nu spelar på en ny nivå i sin karriär. Känns bra. Riktigt bra. 

Vad kan jag då säga om gästande BIK Karlskoga? Tja, de var faktiskt blekare än jag förväntat mig. Trots detta visade de då och då prov på att de är ett riktigt bra ishockeylag. De har en förmåga att vända spelet som få andra lag i serien. Blixtsnabba. Denna gång lyckades vi allt som oftast fånga upp deras spelvändningar men de var snubblande nära att lyckas med sin taktik flera gånger under matchen. Tycker även att de saknade den vanliga aggressiviteten som är lite av deras adelsmärke. De gick inte in lika hårt i alla dueller på isen som jag tidigare vant mig vid. Något som jag saknade, faktiskt. Det är kul när ett lag bjuder upp och stökar lite. Jag vet inte riktigt vilka spelare BIK saknade till denna match men det gäller samma för de som för alla andra. Man får spela med de spelare man har tillgängliga.


Nog om detta!

6 januari 2014

Seger mot KHK - specialteams avgjorde - och Stefan Legein!




Karlskrona - Västerås 3-4 (sudden)
Det började som vanligt, numera känns det som, i våra matcher. Gulsvart hängde inte med i svängarna och hemmalaget kunde relativt enkelt ta ledningen med 1-0 genom Alexander Bergström redan efter knappa 3 minuter. Resterande tid av den första perioden fick mest ägnas åt försvarsspel då vi lyckades dra på oss tre raka utvisningar. KHK kändes genomgående piggare, snabbare och starkare än oss i det mesta ute på isen. Den stora skillnaden var nog kvalitén i passningsspelet. KHK hittade hela tiden blad med sina passningar. Snabba pass från egen zon, genom  mittzon, och in i anfallszon med puckkontroll. 

Då vår press, forechecking, inte fick fäste fick backarna det extra jobbigt då KHK:s forwards tilläts komma med hög fart genom mittzon. Hela tiden! Vi ska vara tacksamma att hemmalagets ledning stannade vid endast 1-0!



Andra perioden hade knappt börjat innan tre gulsvarta spelare "stirrade puck" mot ensam KHK-forward som enkelt kunde lägga fram pucken till en anstormande back, Mikael Kurki, som elegant sprätte in 2-0 pucken i Fransson första kryss. Där kändes det som om matchen gled oss helt ur händerna men under över alla under, vi får att powerplay och naturligtvis dunkar Jeremy Williams in reduceringen till 1-2, och vi var med igen!

Men säg den glädje som varar. Några minuter senare passar Marcus Jonsson, den drummeln, på att veva med sin klubba vilket belönas med 2 minuter för slashing. Och vad händer då? Jo, visst, klart som korvspad. KHK passar på att utöka sin ledning till 3-1. Denna gång är det fummel med en retur från Fransson där två VIK-spelare inte kan enas om vem som ska rensa bort returen. Istället för puck ut ur zon lyckas man peta fram pucken till Jesper Jensen som dunkar in den i kassen med ett slagskott.

Men, skam den som ger sig. Vi får med oss en utvisning där vi får chansen till en ny reducering. Det har då inte ens gått två minuter sedan KHK gjorde sitt 3-1 mål. Och se på tusan! Tony Romano laddar från blå, retur, och där skyfflar Fredrik Johansson in 2-3. Vi är med i matchen, igen!

Tro nu inte att det var slut med detta! När det är knappt två minuter kvar av perioden får vi ännu en chans till spel i powerplay. Självklart gör vi mål, igen! Denna gång är det Stefan Legein som får pucken och driver in mot målvaktens första stolpe. Pang! säger det, och pucken smiter in högt bakom Timo Leinonen. Plötsligt är vi inte bara med i matchen, nu öppnar sig en möjlighet till att vinna den! Det lyser 3-3 på tavlan och samtidigt går tränaren i KHK, Janne Karlsson, helt bananas. 

Han påkallar domarens uppmärksamhet medels yviga rörelser och röda kinder. Hans ilska riktar sig mot en utebliven utvisning för Gulsvart i momentet precis före vårt 3-3 mål. Har viss förståelse för hans utbrott då vi visst kunde fått en utvisning mot oss i det läget. Janne avslutar konversationen med domaren genom att på teckenspråk illustrera domarens behov av glasögon. Detta tilltag renderar honom 2 minuter i utvisningsbåset. Komik, på min ära!

Tyvärr lyckas Luca Caputi, det stolpskottet, dra på sig en 2+2 för highsticking direkt efter nästa nedsläpp och när perioden var över. Idiotiskt! Istället för chansen till spel 5 mot 4 i inledningen av tredje perioden blev det spel 4 mot 4 och därefter powerplay för KHK!



Tredje perioden är det inte så mycket att skriva om. Det blev inga mål. KHK trcykte på mest hela perioden för att avgörande och hade viss hjälp av några powerplay. Speciellt Kenndal McArdles utvisning med knappt två minuter kvar av perioden kändes blytung. Perioden igenom, liksom i matchen i övrigt, hade vi oerhört svårt att få stopp på KHK:s snabba spel genom mittzon. Det blev till att bilda klunga framför Fransson och ta jobbet därifrån. Något som man gjorde med den äran.


Sudden tog vid och en poäng räddad. Det tog bara 1:35 innan pucken hittade fram till Stefan Legein som i sin tur hittade nätet bakom Timo Leinonen för andra gången i rad. Seger och två härliga poäng. Tack för kaffet, typ!

Summering:
Det som vann matchen idag var vårt boxplay samt powerplay. Tre mål i rad i pp är strålande bra. Dessutom i en och samma period! När hände det senast i Gulsvart? Karlskrona är bra. Riktigt bra. De har något som vi saknar just nu. Passningskvalitet och en väldigt strukturerad och tydlig spelidé. 
- Hemligheten med farten i deras spel handlar inte om att åka så fort utan handlar mer om att sätta pass på bladet på spelare som redan har farten upp. Då skapas tempo, då skapas fart och fläkt.

När vi spelade oss ur zon hade backarna ofta problem med uppspelen, blev lite störda, och därmed tvingades våra forwards stanna upp. När de väl fick pucken fick de försöka dra igång från stillastående och blev lätta byten för KHK:s uppställda spel i mittzonen. Här krävs bot och bättring, snarast!

Visserligen en bortamatch men man önskar trots detta att vi kan hålla i pucken och skapa lite längre anfall. Genom våra korta anfall(vi tappar puck) hinner inte backarna fylla på och istället skapas väldiga ytor för motståndarna att vända spelet på. Det blir jobbigt för backarna som ständig möter forwards med hög fart. Givetvis ännu jobbigare för egna forwards som måste backchecka i maxfart sextio meter varje gång.

Kort sagt: - Karlskrona var bra men vi var effektivare denna gång. Specielteams avgjorde till vår fördel. Bra boxplay och bra powerplay kryddat med en Stefan Legein

Period 1
1-0 (03:13) Alexander Bergström (Pär Lindholm)
Period 2
2-0 (21:00) Mikael Kurki (Pär Lindholm, Alexander Bergström)
2-1 (21:52) Jeremy Williams (Thomas Mitell)
3-1 (27:55) Jesper Jensen
3-2 (29:25) Fredrik Johansson (Tony Romano, Rasmus Bengtsson)
3-3 (39:51) Stefan Legein (Tony Romano)
Period 3
Inga mål
Period 4
3-4 (61:34) Stefan Legein (Luca Caputti, Jonas Emmerdahl)


Fint som snus....