30 augusti 2017

Jag spanar in vad några forwards presterat... #2



Negligerar det faktum att vi under kvällen spelar en träningsmatch mot Almtuna i Uppsala och fokuserar istället på att skriva färdigt mina tankar och reflektioner över våra forwards insatser så här långt. Detta är del två på detta tema.

Forwards:
Niclas Lehman (1 mål)
- Ännu en forward som anslutit till oss denna säsong. Avslutade med att föra upp Troja till HockeyAllsvenskan i våras. Hade en fin poängtrend i kvalserien. Var en stabil poänggörare i Huddinge. Enligt supportrar till Troja vaknade han till ordentligt just i kvalserien och var riktigt bra. Stor, tung, och med hygglig skridskoåkning, tycker jag mig se. Har inte, enligt mig, utmärkt sig speciellt mycket fram till nu. Känns dock som ett förvärv som kan bidra med både poäng och mål över en lång säsong. 

Marcus Bergman (2 mål)
- Supportrarnas val. En lite insamling bidrog till att Västerås kunde knyta till sig denna power-forward för ännu en säsong. Visade redan under förra säsongen att det fanns en hel del krut under suppen. Tyvärr satte en skada stopp för hans medverkan i den senare delen av säsongen samt det negativa kvalet. Där hade en frisk Marcus kunnat gjort skillnad. Har sett oförskämt rapp och pigg ut både under träningar och de matcher som spelats. Kanske en poängkung under höstens seriespel?

Petter Mattson
- Här måste jag inflika en liten varning, en brasklapp. Hur står det till med Petter? Hans fysiska status? Spelade bara 17 matcher i Enköping förra säsong p.g.a skadebekymmer. Har spelat sparsamt under träningsmatchandet. Faktiskt lite osäker på hur mycket han spelat. En frisk och kurant Petter Mattson kommer vara en enorm tillgång för oss i form av "Enköpingskedjan". Har en historik som notorisk poängmakare de senaste sex-sju säsongerna. Har dock, trots sparsamt matchande, visat fina kvalitéer som playmaker med O Pettersson och Weiskog. Frisk och kry en given aspirant på att ligga högt i poängligan.

Jesper Andersson (1 mål)
- Dags nu för Jesper att ta sista klivet in i seniorhockeyn. Har gillat Jesper redan från början. En frejdigt spelartyp som inte bett om ursäkt när han fått vara med på isen i A-laget. Har kanske inte fått spela sitt spel tidigare men nu finns det möjlighet. Med mycket förtroende från tränarstaben kan Jesper ta kliv i sitt offensiva spel. Det är jag helt säker på. 

Johan Skiöld (4 mål)
- En spelare som jag, faktiskt, inte lagt märke till så mycket i spelet men som tydligen kan vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt. Fyra baljor skämtar man inte bort. Är det inte lite Stefan "Loppan" Hellqvist-vibbar över Johans spel? Han senast sex säsonger, i olika klubbar, tyder närmast på det. Många poäng har det blivit oavsett var han spelat. 

Pontus Holmberg (1 mål)
- Hoppsan, säger jag!  Vad är detta? In i laget kommer en kille som jag inte haft så stor koll på under hans juniortid. Och så han bär sig åt! Bara kör som om vet vore vardagsmat att lira seniorhockey! Trots sin ungdom och orutin av spel på denna nivå har han glänst vid varje framträdande. Bra fart på rören, bländade klubb och puckkontroll, samt en grym förmåga att täcka puck. Tycks ha tre ögon i nacken. Frågan jag ställer mig är om han är fysiskt redo att köra seniorhockey. Jag tror banne mig det. Med den skridskoåkningen och det spelsinnet klarar man sig långt. Trots allt är det Ettan vi spelar i nu. Inte HockeyAllsvenskan. En perfekt miljö för Pontus att ta steget in i seniorhockeyn, banne mig.

Tobias Smids (1 mål)
- En J20 spelare som fått chansen att spela sig in i truppen. Har inte gjort bort sig. Påminner väldigt mycket om Wallin och J Andersson i spelstilen. En välutbildad hockeyspelare som kan hockeyns ABC. Ser på Elitprospekt att han ska vara 1,87 lång men bara väga 67(!) kg. Hade han käkat helium inför den vägningen? Herregud! Om dessa uppgifter stämmer lär han rent fysiologiskt se ut som ett sugrör. 

Det om detta...

För övrigt torkade vi tydligen mot Almtuna med 4-6 ikväll. Aldrig får man vara riktigt glad. Äckliga Almtuna, blä! Å andra sidan, vem bryr sig..



28 augusti 2017

Jag spanar in vad några forwards presterat...


Forwards
Adam Lidström (1 mål)
- Skadedrabbad ung spelare som nu tycks vara helt kurant. Har lite svårt att greppa. Vilken typ av forward är han? Torped? Hårt jobbande? Aggressiv? Vad är han bra på? Gör inte bort sig när han får sina byten men utmärker sig inte i spelet. Väntar med spänning på hur han utvecklas med fler matcher under bältet. Med Adams skadebakgrund kanske det tar sin tid innan han blommar ut. Jag är beredd att vänta.

Kevin Weiskog (1 mål)
- Gillade Kevin redan när han gjorde sina första skär i A-truppen. Reslig, rejäl, tung. Upplevde dock att han var lite lat på rören. Det såg lite tungt ut i gumpen. Har visat helt andra takter efter sin återkomst. Kort sagt, jag är lite imponerad! Bra fart, tung i sargspelet, vinner närkamper, kreativ. Hur bra som helst, helt enkelt. En plussare så här långt i min bok. 

Fredrik Johansson (4 mål)
- Vem behöver oroa sig? Efter en liten trög start och skadefrånvaro(!) är Fredrik precis så skicklig och drivande i spelet som jag förväntat mig. Kommer bli många poäng i fickan för honom denna säsong. En spets i truppen som många andra lag i Ettan helt saknar. Bra, bra.

Manne Mattisson (1 mål)
- Jaha, tänker jag. Vad tänker du? Svårbedömt, så här långt. Har inte fått lika mycket istid som andra forwards. Kan vara en "grisen i säcken" på flera sätt. Flipp eller flopp. Antingen eller. Har dock hunnit visa offensiv kreativitet. "Fina händer", som Micke Norén på Centralen brukar uttrycka det. Jag avvaktar.

Hampus Wallin
- Ännu en yngling ur de egna leden som tycks uppvuxen på knäckebröd och palt. Kommer visserligen från Bålsta men det räknar jag som en kranskommun till Västerås. Precis som Smids och Andersson stor, skridskostark och framfusig. Banne mig om han inte kan sno en plats i truppen inför seriespelet. Har inte gjort bort sig det minsta. En bubblare..

Oscar Pettersson
- En gammal favorit. Gammal och gammal, förresten. Allt är relativt. Tänkt som poängmakare och målskytt. En som ska hänga några baljor i var och varannan match. Fram till nu har han mest briljerat i konsten att missa. Inte en kasse så långt ögat når, så har långt. Skam på torra land, kan man tycka. Men, oj vad han har utvecklat sitt defensiva spel! Ruggigt bra i senaste matchen mot Arboga. Tar ett helt annat defensivt ansvar som center än någonsin tidigare. Tids nog kommer det lossna offensivt. Sanna mina ord. Tippar honom som topp tre i poängligan när vi summerar höstsäsongen.

Fredrik Hetta (1 mål)
- Lite oskrivet kort för mig. Visste varken ut eller in, bak eller fram, när han anslöt. Har försökt läsa mig till vad han är för en sort. Gjorde två starka säsonger i Pantern där han vräkte in poäng. Efter att sett honom några matcher börjar jag se vad det är för virke. Bra virke, tycker jag. Mer spelbegåvad än jag trodde. Sätter upp kompisar med fin-fina pass. Lovande!


Övriga forwards bedöms i nästa inlägg, Nu ska jag lira lite Casino och dra in storkovan!

Ha det gott....

Spelarintryck, så här långt..

Målvakter

Daniel Wahlberg

- Ger ett stabilt intryck. Fick mardrömsinledning i matchen borta mot Wings. Första(!) skottet smet in från sarghörnet? Obegripligt! Efter det klockren i matchen. Inledning på seniorkarriären som kan få den bäste att krokna. I sina framträdanden ser han helt enkelt stabil ut. Trygg. Ingen Daniel Sperrle som flänger runt i egen zon och jagar puckar.  

Marcus Dahlbom
- Den väldige Dahlbom har sett fin ut(!) så här långt. Håller sig i målgården. Har ännu inte kanat iväg som Bambi vid någon sidledsförflyttning. Något som kunde hända då och då förra säsongen. Kanske hade han vallat benskydden fel? Nu har han vallat rätt, helt enkelt. Känns nu som en trygg målvakt som laget kan förlita sig på.



Backar

Robin Nilsson
(2 mål)
- Minns honom när han spelade med Waltin som tränare. For fram som en tordyvel på isen. Fin klubbteknik, bra fart på rören, offensiv. Något som inte alltid uppskattades av Waltin, typ. Vill minnas att han deporterades till lag i söder när Waltin ledsnade på Robins offensiva utflykter. Synd tyckte många av oss på läktaren som uppskattade hans offensiva ådra. Visar samma ådra nu. Inte rädd att driva offensivt, ta offensiva initiativ. Ger ett bra intryck. Har balanserat sitt spel. Känns inte som någon större säkerhetsrisk. Blir nog bra 

Morgan Hassel
- Väldiga Hassel. Imponerade när han älgar iväg med puck från egen zon. Påminner om en gammal storspelare i Gulsvart, Peter Popovic, när han viker ut sina lemmar i full längd på isen. Motståndare fångas in som flugor i ett spindelnät. Har visat både finess och kraftfullhet. Känns mycket bra.

Joel Werner
- Gav en sorgligt intryck första matchen mot Wings Arlanda. Ständigt felvänd. Ständigt överspelad och fick jaga ryggar. Såg väldigt liten ut, på alla sätt. Har dock repat mod och visat allt bättre skills i takt med de matcher som spelats. Ser plötsligt helt okey ut. Hur det nu gick till? Dopad? Läppsalva?

Kenny Källström
- Omtalat nyförvärv. "Klassvärvning" tjöt hockeyskribenter. Jag tillät mig tvivla. Man har ju hört liknande valser förr. Vete tusan om det inte stämmer! Kenny ser bra ut, på isen. Dessutom har han redan avlossat norra Europas hårdaste slagskott denna säsong på en träning jag besåg. Ruskig bössa! Kan bli den back vi saknat tidigare säsonger. En poängback! Det skulle smaka mumma..

Douglas Alenbring 
- Jagar som vanligt(!) ryggar att smälla på. Om han har körkort undrar jag självklart hur han agerar i trafiken! Jagar han månne bakluckor? Nåja. "Dogge" kan absolut bli något. Finns skills i den pojken. Har inte gjort bort sig de matcher han spelat. Behövs lite rejäla karlar där bak(!). Får godkänt så här långt.

Anton Brandhammar
- Svårbedömd ännu. I alla fall för mig. Har dock blivit imponerad över hans rörlighet, skridskoåkning. Vad månne det bliva av denna talang, för talang det har han. Det som ligger honom till last, i alla fall hos mig, är att han är fostrad i Färjestad. Å andra sidan. Har man redan lirat matcher i SHL vid så unga år så finns det potential. Börjar han leverera kan jag genast ha överseende med hans värmländska bakgrund. Dristar mig till att säga "lovande" om denna yngling tills vidare. Inte mer.

Alexander Lindelöf (1 mål)
- Jaha, vad ska man säga om Alexander då? Jag, och många med mig, har förstått sedan tidigare att han har offensiva kvalitéer. Däremot har det defensiva arbetet ibland lämnat en del i övrigt att önska. Speciellt i spelet utan puck. Alexander har stundtals briljerat offensivt så här långt. Väldigt roligt och inte alls oväntat. Dock känns det som han behöver trimma än lite mer på det defensiva spelet. Så tycker i alla fall jag. Med puck är han alltid bra. Kreativ. Utan puck lite sämre. Kanske ska använda sin fysik lite mer. Ta rygg(!) på "Dogge". Smälla på lite vid sargen istället för att finlira! 



Nästa inlägg kommer handla om nedanstående forwards!

Forwards
Adam Lidström (1 mål)
Kevin Weiskog (1 mål)
Fredrik Johansson (4 mål)
Manne Mattisson (1 mål)
Hampus Wallin
Oscar Pettersson
Fredrik Hetta (1 mål)
Niclas Lehman (1 mål)
Marcus Bergman (2 mål)
Petter Mattson
Jesper Andersson (1 mål)
Johan Skiöld (4 mål)
Pontus Holmberg (1 mål)
Tobias Smids (1 mål)

(Antalet gjorde mål kan vara inkorrekt. Statistik på målskyttar samt assist har varit usel i de träningsmatcher vi spelat mot lag från Ettan)

27 augusti 2017

Cupseger....


Cup-seger i Köping!

Ärligt talat visste jag inte vad jag kunde förvänta mig inför Cupen som nu spelats färdigt i Köping under dagarna tre. Länslagen Köping, Arboga och Surahammar väntade på sin chans att mäta krafterna med "stora starka Västerås". Med andra ord motståndare som var rejält taggade inför möjligheten att rubba oss, ja, kanske till och med få oss på rygg. Prestige, helt enkelt. Här skulle inte något jädrans gurkgäng komma och göra sig märkvärdiga. 

Västerås - Surahammar 2-0
Insatsen från vår sida var överlag tveksam. Även om vi till stora delar hade kontroll över det mesta som skedde på isen kunde vi inte städa av våra motståndare som jag kanske förväntat mig. Sura bet sig kvar länge i matchen. Såg inspirerade ut. Kämpade väl. Trots stor dominans spelmässigt i den andra perioden(20-1 i skott till vår favör) hängde bruksgänget med in i tredje perioden då vi inte lyckades förvalta våra chanser under de första två perioderna. 0 - 0 inför den sista perioden och vi var många som väntade på att Gulsvart skulle trampa igång och stänga ned matchen med några mål. Efter visst besvär lyckades laget hänga två kassar i tredje och därmed vinna mot Surahammar. Men. Det var inte någon speciellt övertygande insats av vårt lag.

Tankar efter matchen:
- Är vi inte bättre än så här eller är Surahammar bättre än vi trodde

---------------

Västerås - Köping 12-1
Köping kom till match med stukat självförtroende. Dagen innan storstryk mot Arboga med 1-8. Gissa om grabbarna från köpingen var revanschsugna och nu skulle visa upp helt annan attityd och jävlar anamma mot gurkorna från Västerås. Det gick så där, vill jag påstå. Visst visade Köping lite attityd till en början då de genom spel i powerplay fick möjlighet att sätta lite tryck mot vår kasse. Men, det rann ganska snabbt av. I slutet av första perioden, sista två minuterna, hängde vi in 1-0 och 2-0. Där dog Köping. Resterande två perioder blev någon form av uppvisningsspel av Gulsvart som generande enkelt broderade sig fram till det ena vassa avslutet efter det andra. Och målen de trillade in. I en jämn ström. Alla i laget ville vara med i denna målfest och glädjen var påtagligt efter varje fullträff.

I den tredje perioden, vid ställningen 0-8, tog Köping en taktisk timeout(!). De ville nog stoppa blödningen, typ. Hur gick det med det, då? Tja, två minuter efter denna timeout stod det 0-10 på tavlan. 

Matchen slutade med att Köping tilläts reducera till 1-12 i matchens sista skälvande minut. Något som säkert retade upp Dahlbom som därmed inte fick hålla nollan intakt. En liten plump, kan man säga.

Tankar efter matchen:
- Är vi så här jädrans bra eller är Köping klapp-usla?
---------------

Västerås - Arboga 5-1
Dagens match åsågs live. På plats. Såsom en hockeymatch ska avnjutas. Först då man får närhet till händelserna. Man är inte hänvisad till TV-bilder utan kan istället följa olika spelares insatser på ett individuellt plan. Kolla lite vad de har för sig när inte pucken är i deras ägo, som exempel. Hur de jobbar utan puck, hur de positionerar sig, "tar sin gubbe", etc. 

Matchen då? Tja, den började i någon form av bekvämlighets-tempo(!) av Gulsvart. Arboga såg däremot väldigt pigga ut. De rusade fram över isen som överförfriskade tonåringar inledningsvis. "Kul att spela hockey mot Gurkorna", signalerades. Trots Arbogas iver att lägga oss på rygg genom ett energiskt åkande och kämpade tog vi sakta men säkert tag i taktpinnen och styrde det mesta på isen. Med lite bättre flyt i avslutslägen hade vi redan under den första perioden kunnat fått momentum i matchen målmässigt. Arboga var inte helt ofarliga då de vid några tillfällen hotade oss i egen zon. 

Arboga blev belönade för sin energiska attityd då de lyckades nyttja lite slarv av oss i anfallszon. Ett slarv som gav ett kontringsläge fram till 1-0. Ett mål som självklart väckte stor glädje i det blåa båset. Själv kände jag mig lugn. "Låt dem få glädjas en smula ty deras fall kommer bli än mer smärtsamt", tänkte jag storsint för mig själv.

Det som jag lät mig imponeras av efter Arbogas ledningsmål var hur lugnt och konsekvent Gulsvart nötte vidare i matchen. Man lät sig varken rubbas eller störas av ett mål i baken. Ingen panik i leden, helt enkelt. Naturligtvis blev det som jag föreställt mig. Arboga slarvade lite i egen zon och vips stod det 1-1 på tavlan. Oscar Petterson snodde pucken, serverade Adam Lidström, som smaskade in trissan i nätet. Nästa mål för Gulsvart kom i form av en spelvändning där "Dogge" snyggt spelade fram Fredrik Johansson som hängde in 2-1.

I tredje periodens inledning är det återigen "Dogge" som spelar fram till ett mål(?). Spelvändning i mittzon, Marcus Bergman får pucken, prickskjuter in 3-1(Jäflars vad hårt han kan skjuta!) Strax efter skickar Robin Nilsson in en puck mot kassen som singlar in och det står 4-1 i matchen till oss. (Där kan det varit en styrning av annan spelare). Robin Nilsson gjorde definitivt mål i periodens slutskede då han plockade upp en målvaktsretur och skickade in gummit fram till 5-1 som även blev slutresultatet(powerplay)

Tankar efter matchen:
- Vi ser skapligt stabila ut rent spelmässigt! Ingen spelare, formation, som faller ur ramen. Ett hårt jobbande kollektiv där det stundom visas upp en hel del briljans.


Summering av lagets insats i dessa tre matcher:
- Stabilt målvaktsspel
- Stabilt försvarsspel
- Rörligt kreativt anfallsspel

Bubblare:
- Douglas Alenbring, vår nye Niklas Olausson? Kan inte bara tackla motståndare platta. Två fina framspelningar idag.


Får räcka så här långt. Och, allt är relativt eller subjektivt. Min bedömning är inte din bedömning. I nästa inlägg ska jag roa mig med att bedöma spelarnas individuella insatser. Då kommer det gormas i leden. "Är han inte riktigt klok gubben?", kommer ni fråga er...


När det gäller Surahammars, Arbogas och Köpings eventuella slagstyrka i det kommande seriespelet får jag återkomma. Jag har närmast noll koll på nivå i Ettan så framtiden lär utvisa vad som gäller. Oavsett våra tre vinster i denna cup svävar jag ännu i fullkomlig ovisshet när det gäller vår egen förträfflighet. Detta erkännes oblygt samt utan omsvep. Räknar dock och självklart med serieseger. Om inte bör någon genast avgå...


24 augusti 2017

Jag gillar det jag ser....



Besökte dagens träning i ABB Arena Nord. Alltid intressant att titta på vad de håller på med. Det pratas mycket om att "som man tränar spelar man". Dock är det inte alltid detta efterlevs. Det kan vara nog så lojt och stimmigt bland spelarna i vissa moment. Lite som en skolklass i mellanstadiet. Man vet vad som förväntas men tar chansen till lite vila här och där. Smiter undan när inte tränaren tittar på.

Visst ska det finnas utrymme för lite bus men inte på bekostnad av att det slarvas med några träningsmoment. Under dagens träning fick jag se exempel på just detta. Thomas Paananen bröt för att "läxa upp" sina adepter när de inte hade tillräckligt bra fokus. Det är bra. Mycket bra. Ge spelarna stort eget ansvar men gå in och styr upp när det tummas på inställning. Denna gång var det förstapasset Thomas inte var nöjd med. Något alla spelare hörde och tog till sig då de genast levererade bättre efter denna tillrättavisning. 

Jimmie Jansson var med på isen. Kul. Han är kunglig, på något sätt. I honom ser jag lite Andreas Lindh, en del Andreas Borgman, en skvätt Helmersson och ett uns Mitell. Den pojken har flera strängar på sin lyra som med rätt understöd kan utvecklas till något riktigt bra. Ge honom en plats i laget, först och främst. När detta är klappat och klart massor av förtroende. Då jävlars...

Marcus Bergman har fortsatt massor av energi och fart. Det är tempo furioso över honom. Nästan lite vildsint. Galet. Far fram som en orkan, en tromb, en torktumlare över isen. Får han bara balans i alla delar finns all anledning till en diger poängskörd under hösten spel. 

Enköpings-ligan ser fortsatt bra ut. Kanske lite väl plottrigt och fjuttigt emellanåt. Men driv det har de. Och kemi. Kanske de ska lägga sig till med skägg, hela gänget. Inte bara Oscar. Kan vara ett framgångsrecept. 

På backsidan ser det faktiskt lite spännande ut. Idag klev Kenny Källström fram och dundrade in ett våldsamt slagskott i krysset under spel fem mot fem. En riktig rackarrökare, en bomb, en missil. Såg på sitt sätt livsfarligt ut. Tur att Dahlbom hann undan..

En annan back, som jag inte nämner vid namn, var inte lika lyckosam när han fick läge mitt i slottet. Hans missnöje hördes nog bort till Sevalla. "Jävla kuk-slag-skott", hördes han vråla. Eller så hörde jag fel.

För övrigt agerade Patrik "Z" Zetterberg domare under dagens träning. Aldrig sett en domare som sett så obekväm ut på isen. Såg rädd ut och var mest i vägen. Skandal, vill jag påstå!

- Skulle det råka vara så att jag förväxlat någon spelare i denna text så är det så

Det jag gillar är den tydlighet som präglar de olika delmomenten under träning. "Gör så här", och så gör man så. Och gör man inte så, ja, då får man en tillrättavisning. Tydligt ledarskap. Nästan som om jag själv stått på isen med kepsen på svaj och taktiktavlan i hand. Blåsa i visselpipa, det är jag närmast expert på!

Det drar ihop sig till många matcher nu. Tre till helgen. Spännande...

Ha det gott..

22 augusti 2017

Backar är bra att ha....


Plötsligt plingade det till. En liten notis. Den gjorde mig glad. Någon hade hört någon säga att Jimmie Jansson var på väg in i truppen. Under de veckor som gått sedan årets trupp gick på is har jag vid några tillfällen haft förmånen att prata med Jimmie. Han var inte blyg att berätta lite om hur han tänkt inför denna säsong. Utan att avslöja för mycket, förstås. Det är ju så det är i branschen. För någorlunda skickliga hockeyspelare finns idag många intressanta marknader runt om i Europa. När man är ung och ännu inte bundit upp sig med familj, barn och villa, lockar det naturligtvis extra att prova sina vingar annorstädes. Ett land, och en marknad, som just nu drar hyggliga spelare från HockeyAllsvenskan, och Ettan(!), är England. Det finns nog ingen föreningen i HockeyAllsvenskan, och definitivt ingen i Ettan, som kan matcha de löner som erbjuds i England. Klart som sjutton då att spelare tar chansen att göra en eller annan säsong i en sådan liga. Vem skulle inte göra det?

- Jag pratade som bekant tidigare med Jonas Westerling om hans flytt till England denna säsong. Genom honom fick jag klart för mig att det var hyggliga pengar som erbjöds. Väldigt hyggliga, till och med!


Om vi lyckas få in Jimmie i årets trupp ser det plötsligt förbaskat bra ut på backsidan. Se bara vad den gode Mjörnberg skriver i ämnet:


Inte för att man ska gå händelserna i förväg, men, vi är på väg att få en backuppsättning som ser förbaskat bra ut. Både bredd, tyngd, och offensiv kvalitet. Huruvida den är bättre än förra säsongens backuppsättning låter jag vara osagt. Trots allt spelar vi nu i en lägre division. Jag vill gärna se några seriematcher först. Jag har redan berömt de offensiva intentioner som hela laget visat upp, och det med all rätt, men vill ge våra backar mer tid att spela ihop innan deras defensiva kvalitéerna nagelfars.

Det optimala vore om vi till denna säsong fick tre backpar som får chansen att spela ihop, match efter match och därigenom bli bekväma i sina roller. Något som inte var fallet säsongen 16/17, enligt mig. Då var det en ständig rotation på backparen. Rätta mig om jag minns fel.

Utöver ovan nämnda vill jag nämna en sak till. Pontus Holmberg. Överraskande framfusig och kreativ. Endast arton år gammal. Kan bli en riktig publikfavorit. Höjer dock ett varningens finger. Det är ett s t o r t steg att gå från juniorhockey till dito senior. Detta oavsett hans talang. Att göra några enstaka matcher som junior på seniornivå mot att lira en hel säsong, det är skillnad det. Trots allt kommer han hela tiden få kämpa mot spelare som är äldre, mer erfarna, fysiskt starkare, och lite elakare(!) än vad han gjort som junior. Både Patrik Berglund och Mikael Backlund behövde tid att anpassa sig och då var dessa herrar exceptionella talanger! Så, kort sagt. Pontus är en mycket lovande junior men vi får inte ställa allt för stora förväntningar. Vi behöver ge honom tid att både lyckas och misslyckas. Då kan det bli kanon.

För övrigt tycker jag Kevin Weiskog ser mycket rappare ut i skridskoåkningen än vad jag minns från hans tid hos oss tidigare. Att han är stor, reslig, och kan använda sin tyngd, det visste jag. Men nu ser han även riktigt rapp ut på rören. Härligt!

Att Oscar Pettersson är rapp både i munnen och på rören det visste jag sedan tidigare. Men att han fram till nu varit lagets överlägset mest framgångsrike(!) målsumpare, är mer överraskande. Å andra sidan kan man förlita sig på matematiken. Den som skapar sig själv många chanser kommer rent statistiskt göra mycket mål. Så, jag kommer förlita mig på matematiken..

Nog om detta.....

19 augusti 2017

Det är farten som gör det.....


Fart är grejen...



Västerås - Vita Hästen 1-3
Det har nu gått några dagar sedan matchen mot Vita Hästen i ABB Arena Nord. Det bestående intrycket från matchen hänger dock kvar. Fart, fart, fart! Kanske var det en illusion men jag upplevde att det var betydligt mer fart i benen på alla spelare än tidigare försäsong. Och inte bara i benen. Även i armar, klubba, puck och tanke. Fart, fart, fart. 

Bara under första perioden räknade jag till fler lyckade offensiva räder där passningar satt på blad än vad jag såg under en hel match förra säsongen! Visst, mitt minne kan svika men det var så jag upplevde det.

En annan sak som slog mig var avsaknaden(!) av "sarg ut". Tror laget bara använde detta vid ett fåtal tillfällen under matchen. Visst, ibland fastnade vi i egen zon pga detta, men, det var roligt att se hur både backar och forwards ständigt letade konstruktiva lösningar, där man hade puckkontroll, istället för att bara hiva iväg pucken. Kreativiteten hos både backar och forwards är mångfalt större än tidigare säsong. Kul att se!

Vita Hästen såg inte så rappa ut som jag förväntat mig. De kändes dock lite större och tyngre över lag, som kollektiv. Det var endast i powerplay som Hästen visade prov på klasskillnad då de satte oss under rejält tryck(vet inte om de körde med någon powerplay-uppställning). 

I spelet fem mot fem matchade vi Hästen överraskande bra. Det var endast under en sekvens i början andra perioden där de lyckades nagla fast oss ordentligt i egen zon. Vi fick till och med ta en timeout för att överleva. Då fick jag intrycket av att Hästen bestämt sig för att öka tempot och döda matchen. Visa sin klass. De gick dock bet uppgiften då de inte fick utdelning i form av mål. Istället kunde våra raska pojkar sakta men säkert börja hota offensivt igen. Med lite flax kunde vi tagit ledningen strax efter Hästens dominans men pucken hoppade tydligen över bladet för Oscar Pettersson(?) som hade närmast öppet mål.

Återigen måste jag lyfta det faktum att det var länge sedan jag såg så många offensiva sekvenser där spelarna hittade varandra med snabba passningar. Från back till forward, från forward till forward. Två, tre, fyra(!) passningar i rad som satt på blad. Vilket flyt det blir i offensiven när något så fundamentalt fungerar. Det spelar ingen roll hur fort en spelare åker om denne inte får passning på bladet. Det är inte skridskoåkningen som skapar tempo. Det är passningskvalitén. 

Det som många redan påtalat är att det i årets trupp finns fler spelare som känns bekväma med puck och klubba. Både bland backar och forwards. Det finns nu ett gäng spelare som vill vara kreativa. Både defensivt och offensivt. Rädslan att göra fel, begå misstag, som genomsyrade vårt spel nästan hela förra säsongen har förbytts i viljan att utmana, skapa, våga, vara kreativ. 

Säkerligen kommer vi bli straffade då och då för denna vilja att vara kreativ i de flesta lägen men det köper jag. Alla dagar i veckan. Redan i våra två första matcher har det skapats massor av fina målchanser tack vare kreativiteten. Nu fattas bara att hänga dit puckarna. Då jävlars..

Jag vet inte riktigt hur jag skall summera mina intryck från då till nu. Varför såg spelarna så sega och handlingsförlamade ut då men så sprudlande och kreativa nu? Någon som vet? Förstår? Jag har mina tankar och funderingar men inte blir jag så klokare för det.

Såg någon skrivit på Gurkburken att förra årets trupp skulle vinna med minst fem mål mot dagens upplaga av Gulsvart. Visst, det är möjligt, men jag ställer mig tveksam. Jag tror förra årets upplaga av Gulsvart fått det jobbigt med den speed, fart, som dagens upplaga visar. Men, som sagt, svårt att sia om. 


Kan det vara så enkelt att det är tränarens filosofi som slår igenom så tydligt? Både Paananen och Olsson pratar/de om att bygga en fungerande defensiv. Av det kommer så småningom en bra offensiv. 

Problemet med Olssons lagbygge var att vi inte såg så mycket av varken det ena eller det andra. Och ytterst sällan i samma match! Årets upplaga har redan visat upp en i jämförelse sprudlande offensiv men samtidigt lyckats hyggligt defensivt! Förklara det, du som kan och förstår! Är det så enkelt att Christer Olsson saknade de kreativa spelare som nu Thomas Paananen disponerar? 

Naturligtvis finns det saker som måste styras upp, rättas till, och ordnas  innan seriepremiären hemma mot Mariestad. Stundtals såg det lite väl valpigt ut. Vi saknade mot Hästen lite tyngd på backsidan. Kanske även hos forwards. Vi hade emellanåt oerhört svårt att få stopp på spelet i egen zon. Fick inte fast våra motståndare vid sarg. De kunde alldeles för enkelt manövrera sig vidare. Vi släppte även till oerhört många avslut mot egen målvakt. Ett tecken på att forwards inte han upp i skottlinjen? Där var förra årets upplaga av Gulsvart betydligt skickligare. 

För övrigt kanske man nu kan kalla Marcus Dahlbom för "Svampen". Det var rackarns vad få returer han släppte trots mångfalden av skott han fick emot sig. Mycket bra. Tycker han överlag agerade med en härlig pondus matchen igenom. Höll sig lugn, placerade sig rätt, fick skotten på sig. Inga snedseglingar, helt enkelt! 

Återigen hoppar jag över spelarkritiken i övrigt. 




13 augusti 2017

Wings HC, Pinbackshallen, full fart, seger.

Johan Skiöld krånglar in 2-1 till Västerås i slutet av matchen!
Foto: @bossea13 

Wings HC Arlanda - VIK Västerås HK 1-3
Dagen till ära åkte Mikael Norén, han med bloggen VIK Fan Central, med i samma baksäte som undertecknad. Det blev en hel del utbyte av information, skvaller, samt allehanda anekdoter rörande vår kära förening. Dessutom konstaterades att jag ännu leder vad det gäller antal följare på #Twitter. Något som Micke Norén har svårt att förstå, enligt honom själv! Det handlar helt enkelt om att tillgodose folkets behov, förklarade jag ödmjukt. Nog om detta.

Hur var matchen, kanske du undrar? Tja, vad ska man förvänta sig en första match för säsongen där ett gäng nya spelare ska hitta varandra på isen? frågar jag. Oavsett utgång i en träningsmatch får tränare samt spelare något att förhålla sig till. Saker som var bra, det som var sämre, och sådant som inte fungerade alls. En värdemätare, helt enkelt. Utifrån detta kan man sedan under träning finputsa och rätta till. Oavsett att det är trevligare att vinna än att förlora är det hur man i efterhand hanterar eventuella fel och brister. Att man ärligt lyfter fram det som inte fungerade lika självklart som att man berömmer det som var bra. 

I dagens match var det stundom väldigt oorganiserat och fladdrigt ute på isen. Spelare for fram lite överallt och ingenstans. Stundom lystes matchen upp av trevliga offensiva kombinationer som man inte sett till sedan Hedenhös, typ. Där i mellan pendlade lagets insats mellan ytterligheter. Precis som man kan förvänta sig första träningsmatchen för en ny spelartrupp.

Vi mötte idag ett lag, Wings HC Arlanda, som vet hur man spelar hockey i division ett. Vi själva försökte hålla oss till ett spel som mer liknar det som förekommer i HockeyAllsvenskan. Två världar möttes. Så fort det blev "division-ett-hockey" svängde pendeln över lite till hemmalaget. De var bättre rustade för att spela på chans och rus. Där kände de sig bekväma. Lite juniorhockey över det hela. Går det så går det.  Charmigt på sitt sätt. När vi själva fick ordning på tanke, klubba, och puck tog vi över i matchen. Fick många långa anfall där vi snurrade runt i Wings zon och skapade chanser. Då kändes vi större, starkare och skickligare. Men, så fort vi slarvade med puck och passningar, när vi inte var tillräckligt noggranna i egen zon, då blev det lite kaotiskt. 

Jag kan tänka mig många matcher i det kommande seriespelet får liknande scenario. Motståndare som backar av, försöker stänga mittzon, backar hem framför egen kasse, och väntar på misstag. Gemensamt för alla lag vi möter är att det kommer finnas en hyggligt duktig målvakt. En målvakt som håller kvar vår motståndare i matchen. Med andra ord kommer det krävas visst tålamod av alla spelare. Nöta på. Skjuta igen. Jobba, jobba. Och göra mål! Fuskar vi med det hårda jobbet kommer vi vara rökta även om vi anser oss lite bättre. Lyckas vi även göra första målet mot lag som Wings HC tvingas de upp i banan, ta risker. Då blir det en annan femma. Inte lika stängt på isen. 

Att försöka sig på spelarbetyg efter denna första match låter sig inte göras. Jag vill gärna vänta några matcher till. Se lite mer av var spelares prestation.

Målskyttar i matchen blev Jesper Andersson(1-1), Johan Skiöld(1-2) samt Fredrik Hetta(1-3)

Det om detta...

12 augusti 2017

Träning nummer sju, bedömning, matriser, luftfartsverket, och lite annat..

Kan inte riktigt släppa denna bild...

Besökte dagens träning i ABB Arena Nord. Om jag räknat rätt är det den sjunde träningen jag följer denna försäsong. Allt mer börjar jag känna igen de olika spelarna på isen. Detta trots avsaknad av både nummer och namn. En del spelare har i varje träning stuckit ut lite extra andra varit mer anonyma. Förhoppningen är att över tid, med tio träningsmatcher innan seriestart, ska än fler spelare kliva fram och visa sina skills. Av erfarenhet vet jag att vissa spelare behöver matcher för att tända till som väntat och förväntat. Inte för att de håller igen på träning utan mer att adrenalinet, tävlingslusten, kickar in på allvar när det finns en riktig motståndare på andra sidan isen. "Nu jävlars", helt enkelt!

Visste ni att Luftfartsverket hade synpunkter på söndagens motståndare, Arlanda Wings HC. Detta angående deras namn. Luftfartsverket accepterade inte namnet då detta "konkurrerade" med Arlanda flygplats. Av den anledningen tituleras nu Arlanda Wings HC istället Wings HC Arlanda! Vi lever i en knasig värld, eller?

Visste ni att William Karlsson har sina rötter hos just Wings HC Arlanda? Just den William Karlsson som slog igenom med dunder och brak hos oss. En annan profil som fostrats i den klubben är Håkan Södergren

Hemmahallen för Wings HC Arlanda är Pinbackshallen. Här kan du läsa mer om den!

------

En sak jag reagerade över på dagens träning var hur spelarna agerade i en viss övning. Vi kan kalla den 1-0. Spelare kom ensam mot målvakt. Visserligen fanns det en back som markerade närvaro men inte störde den ensamkommande(!) spelaren nämnvärt. Gemensamt för alla spelare var följande:

1. Puckmottagning 
2. Driva/åka mot mål
3. Avslut

Men, det som störde mig lite var att i stort sett alla spelare valde samma "beteendemönster". Direkt efter avslut vek man av, slutade åka skridskor, och gled in mot sarghörnet för nästa omgång. Såg ingen spelare som efter avslut följde upp rakt mot mål för eventuell retur. Man brukar säga "som man tränar spelar man". Inte vet jag. Jag är ingen tränare. Men visst vore det en tanke god som någon att spelare driver på kassen efter varje avslut! Trots allt dyker det upp en och annan retur.

------

Pratade lite med Jimmie Jansson på läktaren. Har ännu inte hittat någon ny klubb. Sympatisk kille som i min bok kunde fått chansen i årets upplaga. Visade av och till förra säsongen att det finns potential. För bra för att vara klubblös, enligt mig.

------

Ibland är jag nog lite dumdryg, eller så. Glömmer bort att presentera mig för folk. Det tillhör god ton, helt enkelt. Skyller på att jag är lite dement, stundtals. Idag fick jag kvitto på just detta att det är bra att presentera sig. Föreningens klubbdirektör, Mats Brokvist, som jag pratat med några gånger hade tydligen inte förstått att det är jag som är GurkOlle. Idag reddes detta ut på läktaren. Skönt. Nu vet han vem jag är och kan därmed undvika mig allt efter behag i fortsättningen...

------

Läste i den eminenta intervju som Mikael Norén genomfört med tränare Thomas Paananen att spelare ska göra någon form av självbedömning på sin insats efter varje match. Bedömning är något som jag är specialiserad på i min yrkesroll som lärare. Därmed vet jag också att det är oerhört komplext med bedömningar. Enkelt uttryck kan man säga att "som man ropar får man svar!" Med andra ord, du får bara svar på just de frågeställningar du ställer. Det innebär att du behöver vara insiktsfull och ställa relevanta frågor som bidrar till den kunskapsutveckling du strävar mot. 

Själv har jag använt samma metodik i mina försök att göra en korrekt och övergripande kunskapsbedömning av mina adepter. Elever har med andra ord, precis om är tänkt med A-laget, gjort egna bedömningar av sina kunskaper och förmågor. Dessa har jag sedan stämt av med min egen bedömning samt de kursmål och kriterier som finns uppsatta. 

Enkelt uttryckt: - Det är viktigt att du själv vet vad du ska ställa för frågor. Dessutom utomordentligt viktigt att du förstår att analysera de svar som inkommer.

I fallet med A-laget, och spelarnas egna bedömningar, behöver dessa hanteras på ett sådant sätt att de får en tydlig återkoppling. Om inte blir de av föga värde. Med andra ord måste tränaren på ett klokt och sakligt sätt tolka spelarnas egna bedömningar för att sedan göra återkoppling. Och det blir här som ett problem kan uppstå? Utifrån vilka kriterier ska spelarna göra sin individuella bedömning? Med andra ord, vad vill tränaren/arna veta/bedöma?

Jag påstår inte att denna metodik inte skulle fungera. Jag bara påtalar att bedömning är komplext. Anta att en spelare ger sig själv betyg 5 som innebär, vadå? Spelaren måste helt enkelt veta vad de olika bedömningsnivåerna innebär. I skolvärlden innebär detta att man arbetar med matriser. Matriser som tydligt påvisar vilken prestation som behöver uppnås för respektive bedömningsnivå. Med hjälp av matriser kan spelare enklare bedöma sin insats. Det blir tydligt. Det blir även betydligt enklare att jämföra spelarens egen bedömning gentemot tränarens egen. Man pratar samma språk, helt enkelt!

---------

Nu till något helt annat. Har noterat att den gode Oscar Petterson snott Johan Jonsson nummer, #20. Det kommer sannolikt bli en stor belastning under kommande säsong. Varför då, kanske du undrar? Jo, det ska jag berätta både här och nu. Under den tid som Johan Jonsson spelade i föreningen utsattes han för bedömning av VLT sports utsända reportrar. Oavsett insats på isen hamnade betyget på samma nivå. Det blev en tvåa. Knappt godkänd, typ. Risken är uppenbar att denna bedömning sitter så hårt i väggarna på VLT´s sportredaktion, med Kevin Johansson i spetsen, att de även fortsättningsvis kommer göra samma njugga bedömning av #20! Vänta bara och se...

---------

Det om detta...

10 augusti 2017

Träning, tjurskallar, hopp och stim


Besökte en träning och hittade ett gäng hockeyspelare som hoppade "groda"....

Det jag noterat efter att följt sex-sju träningar med A-laget denna försäsong är den glädje som tycks genomsyra spelarna i alla moment. Glädje och intensitet. Det syns så påtagligt att alla vill göra det bästa av varje situation i de olika träningsmomenten. Något annat jag noterat är att det finns helt klart flera vinnarskallar i årets trupp. Spelare som tävlar mot varandra oavsett övning. "Hänger du en i krysset så ska jag inte vara sämre", typ!

Under det senaste ispasset hörde jag även spelare skälla lite på varandra när någon inte var nöjd med kompisens insats. Det är helt enkelt briljant. 

Under en följd av säsonger har vi haft en drös av spelskickliga och rutinerade spelare. Däremot har vi inte haft speciellt många tjurskallar. Spelare som blir förbannade och höjer rösten. Ger uttryck för sitt missnöje när inte kompisen presterar och levererar. Spelare som kan tända till på en träning och skapa känslor. Känslor liknande de som ständigt är närvarande i matchspel. 

När jag följt träningarna har jag tyck mig se just detta. Lite mer hetta, lite mer ilska, lite mer tjurighet. Om mina iakttagelser är korrekta och spelarna tar med sig dessa egenskaper ut i match, då kan det bli en väldigt rolig säsong.

Den senast förekommande tjurskallen i A-laget är kanske Andreas Lindh. En annan Stefan "Stiffen" Holmgren. Utav alla importer som passerat revy var det kanske bara Greg Jacina och Kenndal McArdle som uppvisade lite extra hetta och tjurighet i matcher. I allt övrigt var det väldigt artigt och välkammat bland alla våra importer. Jag skulle vilja lägga till en spelare till i denna kategori. Marcus Jonsson. Även han hade förmågan att vara i "ansiktet" på sina motståndare och skapa frustration, irritation och misstag.

Tjurskallars positiva inverkan på en trupp, ett lag, ett kollektiv, kan aldrig underskattas. Om inte blir denna spelartyp snabbt supportrars, och publikens, kelgrisar. Man vet att när dessa spelare är på isen händer det ofta lite extra. De kan med ett enda byte skapa känslor, tryck, intensitet, och väcka både egna laget och publiken. Viktigt!

Att jag i denna kategori spelare inte lyfter fram en spelare som Viktor Mårtensson beror på det faktum att han inte var någon tjurskalle i samma bemärkelse. Han spelade mer hårt och rejält samt var alltid redo att stå upp för en kompis. 

Just att "stå upp för en kompis" var något som saknades under föregående säsong. Det fanns tillfällen då egna spelare blev "överkörda" utan att laget reagerade nämnvärt. Två exempel:
- Överkörningen av Johan Jonsson i omgång arton uppe i Umeå
- Överkörningen av Stefan Gråhns i bortamötet mot Huddinge(kvalserien)

Vid båda dessa tillfällen hade jag velat se en tydligt sympatireaktion från övriga spelare på isen. Någon, eller några, som markerat tydligt att det är INTE okey att köra över min kompis! Avsaknaden av denna reaktion symboliserade tyvärr lagets, kollektivets, karaktär.

Av vad jag sett hittills på träningarna finns det ett helt gäng spelare som är precis lagom heta, tjurskalliga, för att vi ska slippa uppleva samma undvikande uppträdande på isen. Härligt!

Jag nämnde vid något tillfälle, på Twitter, att några spelare börjat sticka ut lite mer under träning. En av dessa tycker jag är Marcus Bergman. En annan Oscar Pettersson. Gemensamt för bägge är att de visar en väldig hunger. De går verkligen "all in" i alla moment. Tävlar stenhårt. Vill komma fram. Vill komma till avslut. Vill göra mål. Marcus Bergman har fått tillbaka "klippet" i åkningen som han visade upp under de första matcherna förra säsongen. Ett härligt driv. Ser tung och närmast ostoppbar ut!



Full fart på isen....



Nu ser jag fram mot match. Arlanda Wings. Märsta. Härligt!

8 augusti 2017

Snack med tränare och sportchef samt detta med J20

Under söndagen, ja jag har inte hunnit berätta allt ännu, fick jag även en stund på tu man hand med Thomas Paananen och vårt sportchef  Patrik Zetterberg. Vi pratade om mycket. Bland annat detta med hur spelare förr, och nu, går vidare från ungdomslagen upp till A-laget. Idag finns det en stor förhoppning, både bland utövare och supportrar, att bra spelare i J20 per automatik ska kunna ta en plats i A-laget. Annat var det förr. Då var det helt enkelt väldigt ovanligt att spelare gick rakt in i ett A-lag i Allsvenskan direkt från J20. Oftast fick spelare ta omvägen via en lägre division. Ta ett, eller två år, i en lägre division och där ta sista steget mot seniorhockey. 

På rak arm kan jag bara minnas tre-fyra spelare som klarat av att gå från J20 till producerande spelare i HockeyAllsvenskan.  Då pratar vi om exceptionella talanger. Och inte ens för dem var det en helt enkel uppgift. De ficks slita hårt innan de vuxit färdig och kunde börja leverera. Tänker närmast på Mikael Backlund och Patrik Berglund. Båda debuterade i A-laget som sjuttonåringar och fick 12 respektive 21 matcher att visa upp sig på. Trots massor av talang blev det ingen direkt poängskörd att tala om. Men erfarenhet fick de. Säsongen efter lossnade det för Patrik som på 35 matcher skramlade ihop 48 poäng medan "Mickis" hade en mer blygsam utveckling och fick ihop 13 poäng på 37 matcher. 

William Karlsson var även han en spelare som slog igenom stort som artonåring. I hans fall handlade det mycket om att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle. Med Waltin som tränare fick han redan från försäsong möjlighet att spela med Peter Öberg och Broc Little. Ett lyckokast för unge William som fick enorm draghjälp i sin utveckling. När dessutom tränaren, Waltin, gav honom massor av förtroende så blev hans utveckling sensationellt bra. 

Vad jag, och Patrik enades om, är att det krävs något utöver det vanliga för att en spelare ska kunna ta klivet från juniorlagen in i ett A-lag och börja leverera. Steget är så mycket större än vad många av oss vill tro. Detta är naturligtvis även ett bekymmer. På flera sätt. En tränare, med mångårig erfarenhet från hockey på högsta nivå, sa till mig att kan man ta in en (1) spelare från J20 per säsong som tar plats i A-laget så får man vara nöjd! Då pratar vi om spelare som går in och bidrar, producerar, och inte bara är med för att se och lära. Utifrån detta förstår var och en att det är ett verkligt nålsöga att passera för J20-spelare. En bra J20 spelare ska dessutom konkurrera med alla de spelare som redan finns tillgängliga på marknaden. Spelare med rutin och erfarenhet av spel på en högre nivå. 

Det är med andra ord inte lätt att bedriva ungdomsverksamhet då man redan från början vet att avkastningen riskerar att bli rätt mager. Det är inte lätt att vara J20-spelare och veta att man behöver vara otroligt skicklig för att ha en rimlig chans att få ett A-lagskontrakt. Inte sällan ratas lovande juniorer till förmån för mer säkra kort när trupper väl ska formas. Man värvar helt enkelt utifrån. 

Vad krävs det då för att unga talanger ska få en verklig chans att ta klivet upp i ett A-lag. Personligen tror jag det behövs en agenda från föreningen. En uttalad målsättning. En verklig vilja att ge unga spelare chansen. Inte plocka upp juniorer för att man måste. Dessutom måste faktiskt de unga spelare man ger chansen besitta grundläggande kvalitéer. 

För en förening som vår, har det inte funnits de rätta förutsättningarna de senaste säsongerna för att vidareförädla eventuella talanger från juniorlagen. Då agendan varit att nå SHL har man istället valt en annan väg. Den transatlantiska. Under en följd av år tyckte nog de flesta supportrar det var festligt värre när det säsong efter säsong ramlade in spännande och exotiska spelare från andra sidan Atlanten. Att det hela tiden handla om kortsiktigt tänkande och snabba fix brydde man sig inte så mycket om. Huvudsaken att laget kunde vara med och slåss och den åtråvärda platsen till SHL. Hur många juniorer fick chansen under den eran? Jag har inte svaret givet men inte var det många. Istället gick man ständigt ut med värvningshåven när spelet haltade eller någon blev skadad. Supportrar, sponsorer, media, och publik jublade. Kul med transatlanter, finnar och slovaker. 

I den miljön är det närmast omöjligt för spelare i J20 att slå sig in i A-laget. De fick vara tacksamma om skadeläget blev så allvarligt i A-laget att inget annat alternativ erbjöds. Egna lovande spelare skickades till Nittorp, Kallinge/Ronneby, eller någon annan gudsförgäten håla. 

Under de två senaste säsongerna har läget varit ett annat men minst lika ogynnsamt för spelare i juniorlagen. Sportsliga katastrofer för A-laget där man riskerat åka ur för att sedan i alla fall åka ur. Under en sådan pressad situation är det väldigt få tränare som vågar chansa på att kasta in juniorer i truppen. Det är dessutom ingen rolig situation för unga spelare om de väl får chansen. Att komma in i ett lag där varje enskilt misstag kan bli oerhört kostsamt är ingen rolig lärmiljö. Den är istället hämmande. Rädslan att göra fel blir överväldigande. Istället för att vara kreativa, som förväntas , väljer de unga spelarna att spela säkert. Med marginal. Sarg ut. I och med detta tillförs ingen som helst ny energi i laget. 

Visst kan enstaka juniorer komma in en match, kanske två, och sprattla till lite. Röra om i grytan. Men att förvänta sig att de ska kunna leverera över en längre matchserie är naivt. Till det behövs talanger som nämnts ovan. Eller, ett stort förtroende från tränare!

Hur ska jag då avrunda detta inlägg. Jag kanske ger intryck av att det är tämligen hopplöst att förvänta sig spelare från J20 ska kunna ses som alternativ till befintliga spelare i A-laget. Men där ser jag nu en ljusning. På flera sätt. Jag känner mig mer hoppfull. Detta av två anledningar. Den första är Thomas Paananen som kommer direkt från J20. Det andra är att steget från J20 till spel i division ett inte är lika dramatiskt som mellan J20 och HockeyAllsvenskan. Det kommer därför finnas större utrymme för Thomas att plocka upp spelare från J20 och ge dem chansen om han inte är nöjd med spelare i den befintliga truppen. Detta ger två positiva effekter, minst. Spelare i J20 förstår att de har chansen och spelare i A-laget känner hotet att missta sin plats om de inte levererar. Konkurrens, mina vänner! Det är fint. 

Se där lite tankar så här mitt i natten...

7 augusti 2017

Mer från söndagens minglande i ABB Arena Nord..

Han är som en ekorre, den gode Mathias Bromé. 


I mitt förra inlägg antyddes att jag träffat mycket folk under söndagen. Det är alldeles korrekt och riktigt. Det var många som ville prata. Kom fram, för mig helt okända personer, som ville snacka lite. "Det är du som är GurkOlle?" Något jag inte kunde förneka. Sedan var snacket igång. 

När jag satt med grabbarna från VIK Support och drack kaffe ringde det på mobilen. I vanlig ordning negligerade jag påringningen. Säkert försäljare. Kände inte igen numret. Fick närmast omedelbart därefter ett meddelande via annat socialt medium. "Varför svarar du inte i telefon?". Kollade upp närmare och insåg att det var en bekant, inte försäljare, som sökt mig. Det var den flyktade Mathias Bromé som ville ha kontakt. Blev därmed tvungen att ringa upp. En högröstad och stressad(!) Mathias vill äta mat på ABB Arena. Behövde sällskap. Så fick det bli. Trots allt behöver även en skribent som jag lite näring.

Det mest intressanta som framkom under vår gemensamma måltid var att Mathias blivit utsatt för en verbal attack i samband med att han parkerade. Någon tyckte att han "körde som en biltjuv" eller liknande. Detta hade gjort den gode Mathias så upprörd, och bringad ur fattning, att han dessutom glömt att låsa bilen! Förutom det visade han prov på en märklig kulinarisk insikt. Dagen till ära serverades spätta med skirat smör, potatis och remouladsås. En klassiker. En njutning både för gom och öga. Detta behagade inte Mathias som bytte ut den ljuvliga remouladsåsen mot - ketchup! Som gammal hemkunskapslärare är det som att svära i kyrkan. Ketchup till spätta!

Som vanligt när man träffar Mathias så blir det röriga samtal. Han är som en ekorre. Far omkring. Upp och ned på stolen. Fram och tillbaka i lokalen. Ska prata med alla han ser. Det blir kort sagt väldigt lite sammanhang och struktur i samtalet, om jag säger så. Men, en trevlig pojk, det är han!

Ska sticka ut hakan lite, försöka ge en indikation om var vinden blåste, i alla de samtal jag hade under söndagen. En försiktig positivismen kunde absolut skönjas. All den besvikelse och misströstan som fanns omedelbart efter vår degradering tycks nu klingat av till stor del. Väldigt många gav tydligt uttryck för att "det ska bli kul att gå på match" igen. Spelartruppens sammansättning tilltalade många. Att Fredrik Johansson slutligen skrev på har säkerligen bidragit mer än vad många förstår.

När jag pratade med Fredrik påpekade han en sak direkt. Nu var han åldermannen i laget. På riktigt. Med detta följer per automatik ett stort ansvar. Vi pratar ofta om kulturbärare. Fredrik har axlat den roll som Marcus "Slangen" Söderkvist hade. Nu är det Fredrik som ska tygla och och hålla ordning på alla ungtuppar i laget. Genom sitt agerande på isen, träningar, och i omklädningsrummet, kommer han sätta den agenda som ska gälla. Det kommer bil bra. Riktigt bra!

Så var det "Dogge". Douglas Alenbring. Denne förtjusande brutale(!) yngling som gillas oerhört av supportrar. En spelare som gjort avtryck i rinken på ett handfast sätt under sin korta karriär. Jag pratar om tacklingar. "Dogge" gillar att smälla på. Något som fler än en motståndare förbannat. Ja, till och med domare har tyckt till i ärendet. "Dogge" berättade vid ett tillfälle att han blivit tillsagd av domare under match "att ta det lite lugnt" med sina tacklingar. Detta under spel i J18/J20. Då hade han i matchen smällt på några motståndare, helt regelrätt, men domaren ansåg att han trots detta kunde "hålla igen lite". Det var säkert anhöriga till spelare som tacklats som påverkat domaren. Farsor och morsor som inte ville se sina respektive söner bli överkörda i sarghörnen.

När det gällde kommande säsong lovade "Dogge" att det skulle smällas på rejält när chansen dök upp.

-----------

Så, det var del två i mitt rapporterande från söndagens aktiviteter i ABB Arena Nord!


Mycket surr med passionerade ledare, spelare, supportar..

VIK Support hade medlemsmöte..pratade om föryngring.

Besökte ABB Arena Nord under söndagen. Redan strax efter halv tolv stretade jag mig genom regnet(från parkeringen) upp mot VIK:s kansli och mötet mellan VIK Support och ledare, spelare samt tränare från A-Laget. 

Precis när jag klev in till det pågående mötet( ja, jag var lite sen) så hörde jag en supporter säga "vi måste värna om att få in fler ungdomar i VIK Support". Kändes lagom att göra entré just då. Jag menar, mycket kan man anklaga mig för men någon ungdom är jag inte. För ett kort ögonblick kände jag mig aningen exkluderad men i samma stund upptäckte jag att Herr Brostedt fanns i rummet. Med andra ord en gamling till. Kändes genast lättare. 

Det var mycket som avhandlades under VIK Supports möte. Bland annat diskuterades huruvida man skulle genomföra en gemensam inmarsch till hemmapremiären mot Mariestad. Mötet röstade för detta. Det informerades även om kommande resor till bland annat Surahammar. Mötet ondgjorde sig lite över det korta avståndet. Eller som Brostedt förtydligade: "Grabbarna hinner bara dricka en öl innan de är framme i Surahammar". Supports ordförande ställde frågan, till nämnde Brostedt, och man fick sätta upp någon form av affischering på vägen ovanför klacken på Södra Ståplats. Vad jag förstod var detta ingen omöjlighet. Förslag framfördes att ordförande för VIK Support, Jimmie, skulle stå modell iförd endast ett suspensoar. Hur det blir med den saken återstår att se.

Mötet avrundades med att Thomas Paananen kom in och berättade lite om hur upplägget sett ut under den första träningsveckan. Det började dock inte så bra för den gode Paananen då hans insikter i det tekniska tydligen hade mer att önska. Fick naturligtvis inte igång sin Powerpoint  då det saknades för ändamålet fungerande kablage. Han yrade på som tidigare tränare och pratade om offensiv, defensiv, passningsfickor, backchecking samt kreativitet. Jag fick ett intryck av att han visste vad han pratade om. Något han lyfte fram var att "brinna för uppgiften". Enligt egen utsago var han inte speciellt framstående själv som spelare, men, han "brann för uppgiften". Något som Bo Wallin höll med om. 

Jag träffade nämligen på oraklet Bo Wallin i korridorerna och han byta många tankar och åsikter. Tycker själv jag har ett hyggligt CV när det gäller Gulsvart då jag följt föreningen sedan säsongen 68/69. När man pratar med Bosse inser man dock att man mött sin överman. 

Passade även på att ta ett snack med Marcus Bergman som gled in lagom diskret, och snyggt solbränd, på mötet. Det är lite som att träffa på "familjen" numera när man rör sig i ABB Arena Nord. Känns väldigt familjärt och kamratligt. En god känsla som ska vårdas ömt. Marcus som i slutet av mötet bjöds fram att berätta för sittande mötet om sina tankar inför kommande säsong. Enligt honom så fanns det mycket "spritt i benen" och en "mycket god känsla". Detta gällde inte bara honom utan hela spelartruppen.

Detta får räcka för nu. Får berätta lite mer i nästa inlägg. Träffade på och fick sköna snack med många ledare, tränare, supportrar och spelare innan dagen avrundades med första officiella ispasset. Ett ispass som jag såg i sällskap med Mathias Bromé. För övrigt kanske jag berättar varför han var så arg, i nästa inlägg! Och vad sa "Dogge" till mig?

Fortsättning följer............




4 augusti 2017

Det banala framstår som analt...

Vem blir denna säsongs Andreas Lindh?
[Bild från]




Det gäller att sätta en bra rubrik. Regel nummer ett när det gäller bloggskrivandet. Dagens rubrik kan tyckas underlig, närmast särpräglad, jag rent av utmanande. Precis så som det ska vara. "Vad menar karln?", tänker ni, och måste därmed fördjupa er i min text för att finna svaret. Då har jag delvis lyckats i mitt uppsåt. Jag har fångat ditt intresse. Nu gäller dock att spinna vidare. Följa upp med lite substans. Genast blir det svårare. Å andra sidan. Tar man del av allt det "tyckare" skriver i våra medier så behöver jag inte skämmas det minsta. 

Johan Jonsson
För att försöka återkoppla till dagens rubrik ska jag nu för en stund ägna mig åt "bra" eller "bajs". jag åsyftar då hur bra, eller dåligt, något troligtvis kommer att bli. Ta som exempel att Johan Jonsson tar klivet in från isen till båset. Andretränare i Enköping. Pang på rödbetan. Hur kommer det att gå? Har Johan de kvalitéer som krävs för uppdraget? Rutin och erfarenhet av spelet ishockey har han tillräckligt. Inte tu tal om detta. Men, är han en ledare? Då jag genom åren haft förmånen att lära känna Johan utanför isen vill jag dryfta mig till tro på saken. Lugnare och mer samlad personlighet är nog svår att finna. Lite "Skalman" över honom, helt enkelt. På ett positivt sätt, då förstås.  En ledare som säger det som behövs. Inte gnatar, tjatar, ryar och står i. En som tänker efter före, om ni förstår hur jag menar. Så, jag tror det kommer bli:
1.Bra
2.Bajs
--------------------

Thomas Paananen
Thomas kom in sent förra säsongen. En "nödlösning" i ett läge då skutan redan kantrat, vattenfyllts, sjunkit och nästan fått bottenkänning. Att bedöma Thomas utifrån detta låter sig naturligtvis inte göras. Ganska omedelbart efter att han tillträtt som ansvarig tränare nåddes jag av många synpunkter över hans eventuella kompetens som A-lagstränare. Det var en blandad kompott, kan jag säga. Ömsom vin ömsom vatten. Eller, om jag ska förhålla mig till dagens rubriksättning, både "bra" och "bajs". 

"Har mognat i sin tränarroll. Kunde förr gå bananas men numera blivit mer balanserad", påstod någon.
"Är duktig på att kommunicera med spelare", sa en annan.
"Jag gillar honom, han är kanon", sa en tredje (som haft honom som tränare i unga år).
"Tvivlar på att han har tillräckliga tränarmeriter för att hantera ett A-lag", grymtade en fjärde!

Med andra ord vet jag ingenting om Thomas kapacitet som tränare för vårt A-lag. Däremot kan jag alltid tycka till. Och det tänker jag göra. Med tanke på hur vår trupp ser ut idag, många unga spelare, inbillar jag mig att detta kan passa Thomas såsom en räkmacka. Steget att gå från J20 till Ettan känns mer överkomligt än att kliva in i trupp som ska husera i HockeyAllsvenskan! Så, jag tror det kommer bli:
1.Bra
2.Bajs

-----------------

Publiken
Den sjätte spelaren. Hur mår denne idag? Kommer publiken sluta upp eller sluta gå? Har pratat med lite folk ikring detta och optimismen är stor. Han kommer, publiken, alltså. Om man nu får använda detta personliga pronomen i tider då alla blir så kränkta? För mig är publiken en "han". På samma sätt som min båt tilltalas som "hon". Och det står jag för i dagens genusfixerade samhällsklimat. En gubbjävel är en gubbjävel, helt enkelt! Hm, tappa tråden en aning. Var är jag? Publiken, var det. Kommer den att komma? Här kan det vara lite läge att ställa sig frågan vilka förväntningar man kan ha? Vad som är rimligt! Vi spelar trots allt i en tredje-division. Inte att förglömma. Hur mycket gäller "passion oavsett division" när det verkligen kommer till kritan? Ett rimligt publiksnitt för spel i Ettan med innevarande trupp, med tanke på tidigare säsongers oändliga lidande, kan vara 1500 personer. Då ser jag bara till höstsäsongens 22 omgångar. 

Med en bra försäsong(övertygande spel) kan en premiär säkert locka upp mot 3000 åskådare. Det vore ett förträffligt avstamp. Men av tradition, och med hänvisning till tidigare statistik, avtar intresset remarkabelt om sportsliga framgångar uteblir. Med andra ord behöver laget prestera. Inte en gång utan varje gång. För att fatta mig kort: 
- En bra inledning på säsongen(försäsong inkluderad) kan lyfta snittet för höstsäsongens matcher ordentligt.
Och vad tror jag då själv? Naiv och ständigt lika blåögd inbillar jag mig att den trogna publik som följt laget de senaste åren kommer sluta upp till stor del. Min gissning är att vi kommer landa på ett publiksnitt för höstsäsongen som ligger närmare 2000 än 1500. Det ni! Så, jag tror det kommer bli:

1.Bra
2.Bajs

------------------

Så, det får räcka för denna gång....