Visar inlägg med etikett Broc Little. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Broc Little. Visa alla inlägg

8 augusti 2017

Snack med tränare och sportchef samt detta med J20

Under söndagen, ja jag har inte hunnit berätta allt ännu, fick jag även en stund på tu man hand med Thomas Paananen och vårt sportchef  Patrik Zetterberg. Vi pratade om mycket. Bland annat detta med hur spelare förr, och nu, går vidare från ungdomslagen upp till A-laget. Idag finns det en stor förhoppning, både bland utövare och supportrar, att bra spelare i J20 per automatik ska kunna ta en plats i A-laget. Annat var det förr. Då var det helt enkelt väldigt ovanligt att spelare gick rakt in i ett A-lag i Allsvenskan direkt från J20. Oftast fick spelare ta omvägen via en lägre division. Ta ett, eller två år, i en lägre division och där ta sista steget mot seniorhockey. 

På rak arm kan jag bara minnas tre-fyra spelare som klarat av att gå från J20 till producerande spelare i HockeyAllsvenskan.  Då pratar vi om exceptionella talanger. Och inte ens för dem var det en helt enkel uppgift. De ficks slita hårt innan de vuxit färdig och kunde börja leverera. Tänker närmast på Mikael Backlund och Patrik Berglund. Båda debuterade i A-laget som sjuttonåringar och fick 12 respektive 21 matcher att visa upp sig på. Trots massor av talang blev det ingen direkt poängskörd att tala om. Men erfarenhet fick de. Säsongen efter lossnade det för Patrik som på 35 matcher skramlade ihop 48 poäng medan "Mickis" hade en mer blygsam utveckling och fick ihop 13 poäng på 37 matcher. 

William Karlsson var även han en spelare som slog igenom stort som artonåring. I hans fall handlade det mycket om att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle. Med Waltin som tränare fick han redan från försäsong möjlighet att spela med Peter Öberg och Broc Little. Ett lyckokast för unge William som fick enorm draghjälp i sin utveckling. När dessutom tränaren, Waltin, gav honom massor av förtroende så blev hans utveckling sensationellt bra. 

Vad jag, och Patrik enades om, är att det krävs något utöver det vanliga för att en spelare ska kunna ta klivet från juniorlagen in i ett A-lag och börja leverera. Steget är så mycket större än vad många av oss vill tro. Detta är naturligtvis även ett bekymmer. På flera sätt. En tränare, med mångårig erfarenhet från hockey på högsta nivå, sa till mig att kan man ta in en (1) spelare från J20 per säsong som tar plats i A-laget så får man vara nöjd! Då pratar vi om spelare som går in och bidrar, producerar, och inte bara är med för att se och lära. Utifrån detta förstår var och en att det är ett verkligt nålsöga att passera för J20-spelare. En bra J20 spelare ska dessutom konkurrera med alla de spelare som redan finns tillgängliga på marknaden. Spelare med rutin och erfarenhet av spel på en högre nivå. 

Det är med andra ord inte lätt att bedriva ungdomsverksamhet då man redan från början vet att avkastningen riskerar att bli rätt mager. Det är inte lätt att vara J20-spelare och veta att man behöver vara otroligt skicklig för att ha en rimlig chans att få ett A-lagskontrakt. Inte sällan ratas lovande juniorer till förmån för mer säkra kort när trupper väl ska formas. Man värvar helt enkelt utifrån. 

Vad krävs det då för att unga talanger ska få en verklig chans att ta klivet upp i ett A-lag. Personligen tror jag det behövs en agenda från föreningen. En uttalad målsättning. En verklig vilja att ge unga spelare chansen. Inte plocka upp juniorer för att man måste. Dessutom måste faktiskt de unga spelare man ger chansen besitta grundläggande kvalitéer. 

För en förening som vår, har det inte funnits de rätta förutsättningarna de senaste säsongerna för att vidareförädla eventuella talanger från juniorlagen. Då agendan varit att nå SHL har man istället valt en annan väg. Den transatlantiska. Under en följd av år tyckte nog de flesta supportrar det var festligt värre när det säsong efter säsong ramlade in spännande och exotiska spelare från andra sidan Atlanten. Att det hela tiden handla om kortsiktigt tänkande och snabba fix brydde man sig inte så mycket om. Huvudsaken att laget kunde vara med och slåss och den åtråvärda platsen till SHL. Hur många juniorer fick chansen under den eran? Jag har inte svaret givet men inte var det många. Istället gick man ständigt ut med värvningshåven när spelet haltade eller någon blev skadad. Supportrar, sponsorer, media, och publik jublade. Kul med transatlanter, finnar och slovaker. 

I den miljön är det närmast omöjligt för spelare i J20 att slå sig in i A-laget. De fick vara tacksamma om skadeläget blev så allvarligt i A-laget att inget annat alternativ erbjöds. Egna lovande spelare skickades till Nittorp, Kallinge/Ronneby, eller någon annan gudsförgäten håla. 

Under de två senaste säsongerna har läget varit ett annat men minst lika ogynnsamt för spelare i juniorlagen. Sportsliga katastrofer för A-laget där man riskerat åka ur för att sedan i alla fall åka ur. Under en sådan pressad situation är det väldigt få tränare som vågar chansa på att kasta in juniorer i truppen. Det är dessutom ingen rolig situation för unga spelare om de väl får chansen. Att komma in i ett lag där varje enskilt misstag kan bli oerhört kostsamt är ingen rolig lärmiljö. Den är istället hämmande. Rädslan att göra fel blir överväldigande. Istället för att vara kreativa, som förväntas , väljer de unga spelarna att spela säkert. Med marginal. Sarg ut. I och med detta tillförs ingen som helst ny energi i laget. 

Visst kan enstaka juniorer komma in en match, kanske två, och sprattla till lite. Röra om i grytan. Men att förvänta sig att de ska kunna leverera över en längre matchserie är naivt. Till det behövs talanger som nämnts ovan. Eller, ett stort förtroende från tränare!

Hur ska jag då avrunda detta inlägg. Jag kanske ger intryck av att det är tämligen hopplöst att förvänta sig spelare från J20 ska kunna ses som alternativ till befintliga spelare i A-laget. Men där ser jag nu en ljusning. På flera sätt. Jag känner mig mer hoppfull. Detta av två anledningar. Den första är Thomas Paananen som kommer direkt från J20. Det andra är att steget från J20 till spel i division ett inte är lika dramatiskt som mellan J20 och HockeyAllsvenskan. Det kommer därför finnas större utrymme för Thomas att plocka upp spelare från J20 och ge dem chansen om han inte är nöjd med spelare i den befintliga truppen. Detta ger två positiva effekter, minst. Spelare i J20 förstår att de har chansen och spelare i A-laget känner hotet att missta sin plats om de inte levererar. Konkurrens, mina vänner! Det är fint. 

Se där lite tankar så här mitt i natten...

1 december 2012

Örebro, Karlskoga, DIF och AIK!

Emil Kåberg!


Örebro tar idag en efterlängtad hemmaseger mot BIK Karlskoga med 5-3. Jag som följde matchen kan man bara konstatera att BIK är ett mycket bra lag men idag fick Örebro lite av det medflyt de saknat i tidigare matcher. Det var helt enkelt deras tur denna gång. För att vara ett Kilsbergen-derby var det ovanligt lugnt och städat på isen. Ingen ambulans behövde tillkallas. Knappt ett enda blodvite. Emil "Skägget" Kåberg blev lite av huvudrollsinnehavare. Genom två egna utvisningar i första perioden bjöd han in BIK i matchen. BIK tackade för chanserna och smällde in två mål. Riktigt snygga powerplaymål regisserade av Marcus Nilsson. Kanske Karlskogas bäste spelare för kvällen.

Matchen slutar 5-3 efter att BIK tagit ut målvakten och gått för en kvittering i slutminuten. Även om inte Örebro var det bästa laget sett över hela matchen var de väl värda alla tre poäng tack vare sin fina inställning. De slet verkligen för poäng från första nedsläpp fram till slutsignalen. Tycker Kalle Olsson, i Örebro, fortsatt gör bra dagsverken. Lirar nu i förstalinan och får stort förtroende av Peter Andersson. Tråkigt däremot för Patrik Yetman som befaras fått ett armbrott!

Efter matchen "gnäller" Peter Andersson lite över lagets skador under säsongen. Han nämner att Örebro haft tre fyra spelare borta stora delar av säsongen pga av detta. Han ser det som en förklaring till lagets dåliga tabellplacering. Detta argument köper inte jag. Vi själva har under samma tid haft sju eller åtta spelare borta pga skador! Det viktiga är trots allt vad de friska spelarna kan prestera på isen och bevisligen har vi klarat oss rätt bra, trots alla skador..

Asplöven - DIF
Djurgården fick verkligen slita för poängen i dagens bortamatch mot Asplöven. Det var match ända in i kaklet. Tänk så det kan bli. Förra säsongen hade DIF ambitionen att spela om SM-tecken. Nu får de kämpa med näbbar och klor för att ta poäng mot bottenlag i Allsvenskan! Vad händer när Landeskog och Hörnqvist lämnar? Nu har visserligen inte Landeskog varit till sin fördel de senaste matcherna men i alla fall..

AIK - SAIK 3-4
AIK med "vår" Broc Little tog idag en lika efterlängtad som överraskande bortaseger mot självaste Skellefteå! Starkt! För övrigt har AIK mer skador än Peter Anderssons Örebro. Se där att min tes håller! Det är spelarnas insats på isen som är avgörande. Inte hur många som är bandagerade, justerade, eller placerade på hospital. Jag har följt AIK:s öden och äventyr ganska bra denna säsong och anledningen är givetvis Broc Little. Tänk att han faktiskt är lagets bäste poängplockare trots sin litenhet och trots att Elitserien är "så mycket bättre" än Allsvenskan. I dagens match smällde han in en strut och fixade en målpass. Stort av den lille! Med tanke på att AIK som lag inte spelar speciellt stabilt på någon del av isen är denna poängskörd än mer imponerande...




16 mars 2012

Broc Little

En stjärna tändes...

Där försvann ännu en artist, en stjärna, ut ur vårt gäng. Man börjar bli rätt van. Personligen unnar jag honom allt gott i sin framtida karriär och lägger inte ett ont ord som eftermäle. Han gjorde vår säsong. Så enkelt kan man uttrycka sig. Broc förgyllde min vardag från tidig höst till tidig vår. Han bar upp mitt lags färger på ett charmant sätt och bidrog till att laget, föreningen, många gånger hamnade i det mediala rampljuset. Det tackar jag innerligt för. 

Den som tillskriver Broc någon som helst del i det "osmakliga" hanterandet av ny klubb, nytt kontrakt, innan pågående säsong blev slutspelad har inte mycket vett i skallen. Då vet man inte allt för mycket om det spel som ständigt pågår i kulisserna. Det jag talar om är självklart spelarnas, och Brocs, agent. Varje spelare idag har som bekant en alldeles egen liten "konsult" vars enda uppgift är att säkerställa sin "klients" önskan. Det är denne agent som smider i lönndom. Det är denne agent som tar kontakt, eller kontaktas, och i samråd med sin klient försöker hitta bästa möjliga arbetssituation.

Detta spel i kulisserna är inget som spelarna kan påverka nämnvärt. Spelare idag är kringresande yrkesmän som under en relativt kort karriär försöker hitta en försörjning som i bästa fall innebär en slant att lägga undan till den dag skridskorna läggs på hyllan. 

Med andra ord har säkerligen Broc Littles nye arbetsgivare inte varit i kontakt med Broc själv. Han har kunnat koncentrera sig på sitt medan agenten gjort - sitt. Men självklart är Broc inte mer mänska än du och jag och kan ha blivit påverkad i sitt spel av alla tankar kring sin framtid.

I den perfekta världen fick ingen spela kontrakteras, ens tilltalas, innan en serie vore slutspelad. Denna önskan är nog utopisk. Tyvärr. Och egentligen. Hade det gjort någon skillnad?

Tack för allt, Broc, och lycka till i Gnaget!



3 mars 2012

Örebro - Västerås 3- 7

Ibland blir det som man tror. Ibland inte. Ibland inte alls i närheten. Gårdagens seger mot Örebro kom faktiskt inte som någon större överraskning. Vi har, av någon märklig anledning, lätt för Örebro. Däremot var det överraskande att vi drog ifrån under sista perioden med fyra raka strutar. Trodde nog att Örebro vill ta med sig en riktigt bra period i bagaget inför kvalserien. 

Visst var det kul att vi vann men ännu bättre var nog att inte fler spelare blev skadade. Det hade varit ett riktigt mörker om vi vunnit matchen men förlorat spelare - typ! 

- Broc Little blev seriens poängkung! Stort...

1 14 Little, Broc VIK               51 35 31 66
2 29 Himelfarb, Eric RBK          52 21 39 60
3 18 Aulin, Jared ÖHK              49 25 33 58
4 24 Strömberg, Conny ÖHK    51 9 48 57
5 17 Persson, Linus BIK            51 19 32 51

Matchavgörande mål:
1 56 Wiklander, Johan ÖHK 8
2 73 Öberg, Peter VIK         7
3 86 Klasen, Linus MIF 7
  14 Little, Broc VIK 7
5 29 Himelfarb, Eric RBK 6

Plus/minus
1 14 Little, Broc VIK 27
2 71 Karlsson, William VIK 25
3 44 Helmersson, Per VIK 24
4 18 Aulin, Jared ÖHK 23
5 3 Bibic, Alen LIF 23
10 73 Öberg, Peter VIK 19


Poängliga för juniorer
1 71 Karlsson, William VIK 46 12 33 45 1993-01-08
2 10 Pettersson, Adam SUN 52 10 19 29 1992-01-13
3 40 Kinisjärvi, Markus VIK 50 9 13 22 1992-03-26
4 93 Lundberg, Emil SSK         51 6 12 18 1993-09-17
5 20 Sörensen, Marcus BOR 29 8 9 17 1992-04-07

Trevliga siffror för en Västeråsare....

28 februari 2012

Broc Little!

Liten men naggande god....

Det är svårt att inte fängslas av det lilla ibland. Det stora, som ständigt syns, som låter och tar plats, får denna gång stryka på foten, för det lilla. Vi har i vårt lag en spelare som tycks sakna de begränsningar som annars är rätt tydliga för de som är lite mindre. De som är lite mindre brukar inte alltid få komma fram, få synas, få stå i fronten, när vinnare skall koras. Självklart finns det undantag. Stefan Holm, höjdhopparen, var på sitt sätt en "little". När han laddade för sina hopp stod han omgiven av medtävlare som var betydligt resligare. Ibland skymdes han i TV-rutan av sina betydligt större och längre medtävlare. Att vara liten kan vara att inte få synas. Att inte få plats. Stefan Holm struntade i att han var minst och tog både plats och medaljer...

Som tur är betyder inte att vara "liten" att vara sämre än någon annan. Heter man dessutom Liten (Little) kan nog världen te sig väldigt stor - ibland. Men precis som Stuart Little, musen, aldrig lät sin litenhet begränsa sig har Broc Little följt samma väg. Broc kompenserar sin litenhet med att göra saker som ingen annan. Troligen är han väldigt stor i tanken istället. Där andra ser hinder ser Broc möjligheter. Ett exempel på detta är att han ofta ser saker på isen redan innan det händer. Han har emellanåt en kusligt, nästan andlig, förmåga att hitta ytor till sig själv eller sina medspelare. Han hittar passningsvägar redan innan de uppstår. Broc har även en unik känsla för när han ska utmana eller avvakta. Det är som om han ibland känner instinktivt att motståndaren sänker garden - och då hugger han direkt!

Det är svårt att på ett korrekt sätt beskriva alla hans förmågor. Broc är något så unikt som en ytterst begåvad ishockeyspelare kombinerat med en fantastisk lojalitet för laget. Han arbetar precis lika hårt hem  i försvarsarbetet som kan kreerar och skapar i offensiven. Han kan växla mellan att vara en slitvarg, en brunkare, till en bländande offensiv spjutspets.

Under alla år jag följt Gulsvart har jag svårt att dra mig till minnes en spelare med samma kvaliteter som denne Broc! Den ende spelare, i modern tid, som kan matcha honom är flyktade Patrik "Bulan" Berglund. Åtminstone enligt mig.

Nu kanske någon pekar och säger "Pär Albrandt" eller "Niklas Olausson"! Visst. De var också extremt duktiga i våra tröjor. Pär och Niklas tillsammans var emellanåt oslagbara - offensivt. Men de hade en gemensam akilleshäl och det var defensiven. Trots alla sina poäng hade de faktiskt en rätt usel +- statistik. De regerade framför allt i powerplay där de öste in poäng. 

Så mina vänner! Denna skribent hävdar att Broc Little är ett av de allra bästa fynd som någonsin spelat i vår förening. När Pär Albrandt anlände visste vi att han skulle producera poäng. När Broc Little kom visste vi inte ett dugg om vad han skulle prestera! 

För övrigt gjorde Broc Little tre mål idag mot Mora + en assist:). Bara en sådan sak....

7 augusti 2011

Det är inte storleken som är...


#14 Broc Little


"Liten men naggande god"