 |
| Liten men naggande god.... |
Det är svårt att inte fängslas av det lilla ibland. Det stora, som ständigt syns, som låter och tar plats, får denna gång stryka på foten, för det lilla. Vi har i vårt lag en spelare som tycks sakna de begränsningar som annars är rätt tydliga för de som är lite mindre. De som är lite mindre brukar inte alltid få komma fram, få synas, få stå i fronten, när vinnare skall koras. Självklart finns det undantag. Stefan Holm, höjdhopparen, var på sitt sätt en "little". När han laddade för sina hopp stod han omgiven av medtävlare som var betydligt resligare. Ibland skymdes han i TV-rutan av sina betydligt större och längre medtävlare. Att vara liten kan vara att inte få synas. Att inte få plats. Stefan Holm struntade i att han var minst och tog både plats och medaljer...
Som tur är betyder inte att vara "liten" att vara sämre än någon annan. Heter man dessutom Liten (Little) kan nog världen te sig väldigt stor - ibland. Men precis som Stuart Little, musen, aldrig lät sin litenhet begränsa sig har Broc Little följt samma väg. Broc kompenserar sin litenhet med att göra saker som ingen annan. Troligen är han väldigt stor i tanken istället. Där andra ser hinder ser Broc möjligheter. Ett exempel på detta är att han ofta ser saker på isen redan innan det händer. Han har emellanåt en kusligt, nästan andlig, förmåga att hitta ytor till sig själv eller sina medspelare. Han hittar passningsvägar redan innan de uppstår. Broc har även en unik känsla för när han ska utmana eller avvakta. Det är som om han ibland känner instinktivt att motståndaren sänker garden - och då hugger han direkt!
Det är svårt att på ett korrekt sätt beskriva alla hans förmågor. Broc är något så unikt som en ytterst begåvad ishockeyspelare kombinerat med en fantastisk lojalitet för laget. Han arbetar precis lika hårt hem i försvarsarbetet som kan kreerar och skapar i offensiven. Han kan växla mellan att vara en slitvarg, en brunkare, till en bländande offensiv spjutspets.
Under alla år jag följt Gulsvart har jag svårt att dra mig till minnes en spelare med samma kvaliteter som denne Broc! Den ende spelare, i modern tid, som kan matcha honom är flyktade Patrik "Bulan" Berglund. Åtminstone enligt mig.
Nu kanske någon pekar och säger "Pär Albrandt" eller "Niklas Olausson"! Visst. De var också extremt duktiga i våra tröjor. Pär och Niklas tillsammans var emellanåt oslagbara - offensivt. Men de hade en gemensam akilleshäl och det var defensiven. Trots alla sina poäng hade de faktiskt en rätt usel +- statistik. De regerade framför allt i powerplay där de öste in poäng.
Så mina vänner! Denna skribent hävdar att Broc Little är ett av de allra bästa fynd som någonsin spelat i vår förening. När Pär Albrandt anlände visste vi att han skulle producera poäng. När Broc Little kom visste vi inte ett dugg om vad han skulle prestera!
För övrigt gjorde Broc Little tre mål idag mot Mora + en assist:). Bara en sådan sak....
Du nämnde själv Pär Arlbrandt. När han spelade och VIK hade powerplay, kände man att nu är det dags för ytterligare ett mål. Denna säkra offensiva kapacitet saknar jag i dagens VIK lag. Skulle vara intressant att se statistik över hur stor del av matcherna som VIK tillbringar i offensiv zon med pucken under kontroll. Alltför lite tycker jag.
SvaraRaderaDu har rätt där. När vårt spel fallerar får vi ofta väldigt korta anfall. Men vi har egentligen inte spelartyper för att hålla långa anfall. Vår styrka är att vända spelet och komma till snabba avslut. Så fort vi får längre anfall tenderar det hela att utmynna i - ingenting. Undantaget då vår förstaformation är på isen..
SvaraRadera