Nr #14 - var är du?

Göran "Flygis" Sjöberg

Jag vet vad som saknas i årets trupp. Rättelse. Det finns flera saker som fattas i årets trupp, men, framför allt saknas det en nummer #14 i truppen! Ni som varit med ett tag och följt Gulsvart vet vad och vem jag menar. Ni som är yngre har säkert hört talas om honom. Myten och legenden - Göran "Flygis" Sjöberg. Genom åren har jag sett många spelare passera revy i Gulsvart men ingen som satt sådana djupa spår i mitt hockeyhjärta som just denne spelare.

Under hela 80-talet hade Gulsvart kämpat för att ta sig upp i finrummet - ES. Motgångarna var fundamentala då vi ständigt var som sämst när det gällde som mest. Vi var med i den ena kvalserien efter den andra men hade aldrig kraft nog att klättra hela vägen. När serien väl var färdigspelad stod vi där med samma långa näsa.  Vi hade ännu en gång fått stryka på foten. Vi var helt enkelt inte tillräckligt bra för att hota om en plats till Elitserien.

Tills en dag. En spelare dök upp i truppen. Göran "Flygis" Sjöberg. Under några minnesvärda säsonger var han hjärtat i det lag som allt mer närmade sig målet. Det tog tre säsonger men till slut var vi framme vid våra drömmars mål - Elitserien. Och den spelare som personifierade denna strävan, denna kamp, att nå ända fram var just Göran "Flygis" Sjöberg. Göran blev tungan på vågen. Göran gjorde saker som bara han kunde. Göran var en man, en spelare, som inte visste vad det innebar att ge upp!

Åtskilliga gånger, när det såg som mest eländigt ut, när andra spelare åkte runt med gamnackar, klev denne spelare in på isen och bara vägrade förlora! Under ett enda byte kunde han åstadkomma mirakel bara genom sin obändiga vilja. Genom ett enda byte kunde han tillföra just den energi laget behövde för att vända en hotande förlust till seger. Genom ett enda byte kunde han ge en misströstande publik hoppet tillbaka.

Göran "Flygis" Sjöberg var i mina ögon unik. På många sätt. Vi har haft många spelare med bättre spelsinne, bättre klubbteknik, bättre skott, bättre skridskoåkning men aldrig någon med större hjärta och kärlek till sitt klubbmärke.

Låt mig ge ett exempel på hans obändiga vilja. Platsen är Rocklundahallen. Motståndare AIK. Göran har varit  inne i ett långt byte. AIK pressar på i vår zon. Puckar viner runt vår målvakt då AIK jagar en reduceringspuck. I vanlig ordning är Göran den mest aktive i arbetet med att freda det egna målet. Han brottas framför mål, han täcker skott, han stångas vid sargen. Plötsligt lyckas Göran bryta en passning mellan två AIK-backar och stormar ur egen zon med pucken. Nåja, stormar är för mycket sagt då han var en rätt medioker skridskoåkare. Man kan mer säga att han på trötta ben vinglar iväg i mittzon med två AIK-backar i hasorna. De hinner ifatt honom vid egen blå, får honom på fall, men inte ens det stoppar Göran som på något märkligt sätt lyckas ta sig upp på benen och med en AIK-back hängande på ryggen oförtrutet fortsätter mot motståndarmålet. Väl framme vid AIK´s målvakt välter hela ekipaget ännu en gång. I denna röra av armar, ben, motståndarklubbor och målvaktsskydd lyckas Göran pillra pucken förbi målvakten! En helt osannolik bedrift som trotsar alla fysiska lagar. 

Under sin tid hos oss bjöd han ständigt på liknande monsterbyten. Varje gång stod man där förstummad och kunde inte begripa hur karln bar sig åt! Ett kännetecken, av många, med Göran var att när han fick en högröd färg i ansiktet - ja då var han som allra bäst....

Varför lyfter jag fram denne spelare - nu? Jo, av den enkla anledningen att vi under de senaste säsongerna saknat en riktigt bra karaktärsspelare i laget. Sedan Patrik "Julle" Juhlin lade av har vi inte haft en sådan i truppen. Även Patrik tillhörde en spelartyp som verkligen brann för sin uppgift, sitt lag, sitt klubbmärke men hans kvaliteter var av en annan art.

Jag efterlyser nu helt enkelt en spelare i truppen som tar på sig denna roll. Tyvärr anser jag inte den spelaren finns i dagens upplaga av Gulsvart. I många matcher denna säsong har jag saknat en Göran "Flygis" Sjöberg som bara går in och kör. En spelare som inte känner efter. En spelare som verkligen är beredd att ta massor av stryk för att nå bara lite framgång.

- Under de senaste säsongerna har vi blivit ett allt mer "vattenkammat" lag med massor av sympatiska spelare som artigt tackar motståndarna för matchen vid förluster. Åh, vad jag önskar att vi hade några riktiga tjurskallar i truppen som bara vägrade ta i hand efter en dåligt genomförd match...

Lite stats på Göran "Flygis" Sjöberg:

PS: Reserverar mig lite angående min skildring av Görans mål mot AIK då jag inte till 100% kan garantera att min minnesbild är helt korrekt. Den stämmer åtminstone till 95%:)