Ingen kan ha undgått att det vankas derby mellan AIK och DIF igen. Det sista(!) för denna säsong. DIF som för övrigt har det en aning tungt just nu. Riskerar rent av att hamna i kvalserien till våren. AIK däremot har troligen skaffat sig marginal för att slippa denna negativa upplevelse. Eller? Nåväl. Det stora samtalsämnet i 08-land just nu är huruvida bägge lagens supportrar ska bojkotta matchen. Anledningen därtill är ett utbrett missnöje över ordningsmaktens uppförande vid senaste derbyt. Då löpte några av de utkommenderade konstaplarna amok och pucklade på kreti och pleti med sina batonger. Detta uppskattades självklart inte av de besökare som fick smaka på batongen. Enligt många samstämmiga uppgifter var det tyvärr fel personer som fick däng. Det talades rent av om att helt oskyldiga drabbades.
Man kan dra en enkel slutsats av det inträffade, om man vill. Och det vill jag. Det är inte bra när ordningsmakten står i fokus för att ha utövat onödigt våld. Speciellt när våldet tycks ha drabbat personer som "råkat" komma i vägen för batongernas dans. Låter lite för mycket "Chile" över det hela. Med stort misshag drar man sig till minnes oskyldiga människor som utsatts för förtryckarregimers aggressioner. Sånt vill man slippa - alltid!
Men som i allt annat finns det ofta två sidor av samma mynt. Två olika sanningar. Kanske fler. Det finns de som hävdar att "sanningen finns i betraktarens ögon" och jag är böjd att hålla med. Alla gör vi en egen, ofta subjektiv, tolkning av det som sker. Det är fullt naturligt. Det är rent av mänskligt. Det finns även de som hävdar att "det är aldrig ens fel om två träter" vilket jag tycker äger en viss bärighet.
För visst är det så att "OM" inte "OM" varit så hade vi inte behövt ha lagens långa arm hängande på våra idrottsarenor. Det är faktiskt inte av en "slump" som ordningsmakten mobiliserar sig inför större idrottsevenemang. Speciellt då det vankas fotboll eller ishockey. Och allra helst när det gäller vår Huvfudstad. Jag misstänker, på ganska god grund, att ingen av de poliser som kommenderas till att närvara vid dessa "festligheter" känner någon större entusiasmen inför sin uppgift. Jag tror, rent av, att de helst skulle vilja slippa.
Men nu är det ju så, på gott och ont, att i en rättsstat, i ett demokratiskt samhälle, måste alla få plats. Få finnas till. Det är en demokratisk rättighet att få tycka, tycka om, tycka illa, tycka illa om, vad som helst och när som helst. Och det är nu som det blir konstigt, på något sätt. När många människor, som tycker olika, samlas på samma ställe tvingas rättsstaten skicka ut sina representanter, poliser, för att skydda respektive grupperingar. Skydda dem från sig själva, mot varandra och mot tredje part. Och genast blir det svårt. Svårt att urskilja vad som är rätt, vad som är fel, vems felet är, vem som började, vem som ska sluta och framför allt - är det så här vi vill ha det?
Och det är där vi står nu. Inför derbyt den 17 februari har nu AIK:s och DIF:s supportar stannat upp. Gett sig tid till eftertanke. Gett sig själva möjligheten att fråga sig om "är det så här vi vill ha det"? Förhoppningsvis kommer det ut något gott av allt det som hänt. Kanske blev polisens agerande, rätt eller fel, den vändpunkt som behövdes? Kanske allt fler, på båda sidor, alla sidor, börjar reflektera över sitt eget handlande, sin egen skuld, i denna bedrövliga soppa.
- Personligen är jag inte beredd att ge någon part ensam skulden för hur det är - jag ger istället alla skulden till hur det faktiskt blivit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar