23 februari 2012

Mikael "Z" Zettergren

Min barndoms idol...

Bland besökande i ABB Arena har man under denna säsong hört ett och annat sägas om vår spetsvärvning Mikael "Z" Zettergren. Alla har sin åsikt klar. Å ena eller andra sättet. Själv har jag ingen bestämd uppfattning alls just nu. Eller det har jag. På något sätt. Min bestämda uppfattning är att en spelare med "Z" som mellannamn verkligen ska rista in sitt kunnande i  vårt medvetande. För mig vandrar tankarna till mina barndoms glansdagar då det vankades söndagsmatiné. Jo, så var det på den tiden. En tid som ibland känns både avlägsen och så nära. Slanten det kostade att besöka stadens biograf var inte stor, i dagens mått mätt, men för en 12-åring en liten förmögenhet. Den tidens stora hjälten på vita duken var legenden Errol Flynn som gestaltade den maskerade ryttaren Zorro. Efter att dräglande tagit del av Zorros alla duster med elaka mexikaner(!) och andra ljusskygga individer travade men raskt hem till den närbelägna skogen och täljde till sig ett svärd. 

Många var de kompisar som fick lida för den rättvisepatos man tillägnat sig i filmatiseringen av dåtidens störste försvarare av de svaga, fattiga, samt, givetvis, alla väna kvinnor. Våra strider i skogsdungarna var både utdragna och stundom plågsamma då fingrarna utsattes för visst övervåld. Där och då etsades begreppet "Z" in i mitt medvetande som något närmast gudomligt och överjordiskt. 

Ur det perspektivet närmar jag mig nutiden och den spelare i laget som tilltalas med "Z". Han var tänkt som en förlösare. Genom sin poängproduktion skulle han bära laget mot hägrande mål. Han skulle svinga sitt svärd, f´låt klubba, och betvinga våra nesliga motståndare med fart, finess och vassa avslut. Så var det tänk och att tänka en god tanke är inte dumt. Det är rent av lovvärt. Men från tanke till handling, och utförande, kan man ibland behöva sjumilastövlar. Och det är där vi hamnat. På något sätt.

Man kan, utan att tumma allt för mycket på sanningen, påstå att det blev inte så mycket av det man ville få. Av en poängspruta, en avslutare, en målmaskin, blev det en - fingerborg! Ja, så illa bidde det! Katastrof, jämmer, tandagnisslan, uppgivenhet, och - den fula ankungen! För det är nu som historien tar en ny vändning. Historien om hur "Z" inte levde upp till uttalade förväntningar men ändå fann en roll att spela i den matiné vi kallar allsvenskan!

Mikael "Z" Zettergren har nämligen blivit allt bättre i sin roll som center. I match efter match sliter han hund för laget och bidrar med sitt slit till att förhindra motståndare från att göra mål. Han bär sin kedjeformation med den äran och tillhör numera en av de spelare som kan titulera sig som "grundbultar". Varje lag behöver ett antal av dessa och nu har vi det. Längst där bak utser jag Andreas Lindh och Niklas Lundgren till försvarets grundbultar. När de spelar "sitt spel" är de en oerhörd tillgång i de bakre leden. På mittfältet har vi ett antal spelare som agerar grundbultar. En av dem är den numera nämnde "Z". Längst där framme, vid frontlinjen, huserar självklart Broc, Peter och William.

Bloggen menar därmed att visst har poängfabrikationen uteblivit för den gode "Z" men herregud vad mycket nytta han gör för laget! Jag tycker därmed att vi kan anse att värvningen av honom till slut blev en rätt lyckad affär. Och tänk den dagen då han får igång sitt målskytte - då kommer jag salutera detta med att gå ut i närmaste skogsdunge och tälja mig ett svärd....


PS. Självklart var det en värja som Zorro nyttjade. Men det gick inte att tälja till...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar