28 januari 2018

Soppatorsk och neslig förlust...

Östersund - Västerås 5-1
Jag hade mina ogrundade föraningar om att dagens match kunde bli en skuffelse. Så blev fallet. Kunde inte följa den första perioden men det jag såg i resterande två signalerade rätt mycket om soppatorsk. Det fanns inget riktigt bett i våra attacker och vår defensiv fallerade å det grövsta. Både 0-3 och 0-4 var frukten av väldigt veka insatser av våra backar. Efter det var vi rökta. Östersundsspelarna kunde närmast "promenera" förbi respektive back och hänga in puckarna. I den sista perioden gav Gulsvart det en chans och gick för att reducera. Kanske få lite häng. Som på beställning kom även reduceringen till 1-4 men sedan var det stopp. Återigen brände vi våra chanser till att skapa lite nerv i matchen genom närmast uddlöst powerplay.

En match att lägga bakom sig. Glömma. Glömma och gå vidare.

Jag har inte full koll på laguppställningen till denna match. Inte heller noterade jag vilka som fick spela den sista perioden. Oavsett detta är det tydligt att vi behöver alla ordinarie spelare hela och friska för att behålla vår position i tabellen. 

Tyckte mig se att Paananen satte ihop Fredrik Johansson med Hetta och Lehman i tredje perioden utan någon märkbar effekt på spelet.

Nej, idag var det ett blekt Gulsvart som uppträdde på isovalen. När jag nu sett alla Norrlandslagen vill jag påstå att både Boden, Kalix och framförallt Piteå, spelar bättre ishockey än Östersund. Lite märkligt ur det perspektivet att vi idag släpper in fem kassar. Men, men. Så är det i detta jordelivet. Upp och nedförsbackar. 

Paananen har ju själv sagt att laget inte riktigt synkar som han eller spelarna vill. Det är bara att ta nya tag. Lagsport är inte som andra sporter. Det kan se motigt, segt, och tungt ut för att sedan, plötsligt, lossna. Lite som för Östersund denna helg. Förra helgen åkte de på två storförluster. Denna helg vände de till två storvinster! Det kan svänga snabbt.

Nu väntar otrolig rolig match i ABB Arena. Grislaget Mariestad kommer på besök. Ett perfekt tillfälle för våra härliga grabbar att studsa tillbaka...

Mot tre nya poäng!




Fågel eller fisk, sol eller pannkaka, vad är vi?


Jag sitter på min kammare, denna förhållandevis vackra januaridag, och funderar över vårt kära Gulsvart. Jag blir inte klokare för det. 

Paananen säger det vi ser: - Det kuggar inte i! 

- Det kuggar inte i men vi leder serien, svarar jag!

Paananen tycker:  - Vi får inte tryck i grejerna! 

Den gode Mikael Mjörnberg som bevakar Hockeyettan ställer sig frågan: - Varför ger Västerås bort initiativet till motståndarna? Framför allt på bortaplan.

Hemma mot Kalix gör vi en anständig insats sett till 60 minuter. Vi lyckas trycka in segermålet med endast sekunder kvar.

Borta mot Borlänge gör vi en anständig insats. Vi lyckas kvittera med enstaka sekunder kvar för att sedan vinna på straffar.

Lika bra att få ur sig med en gång: - Vi gör för lite mål! Ja, så är det. "Äsch, så länge vi vinner spelar det ingen roll", säger någon annan. Så kan det också vara. Jag vet fan inte ut eller in.

Problemen med att inte producera fler mål, på givna lägen, är flera. Det skapar en jädrans anspänning i spelet. Att behöva femtioelva försök för ett mål, det dränerar energi. För tillfället vägs vår dåliga offensiva effektivitet upp av fenomenalt målvaktsspel. Men, det är en skör tråd. Har Dahlbom en dålig dag, hur går det då? Att behöva förlita sig på att Dahlbom ligger kvar på 95-96% räddningsstatistik är ett vågspel. 

Powerplay. Ack så viktigt. Och än viktigare för ett lag som har förtvivlat(!) svårt att göra mål i övrigt. Vi ligger på godkända 26.67% i denna spelform men ändå är jag inte nöjd. Låt mig exempelgöra:

Mot Skövde, borta, fick vi chansen till att spela pp 2+2 i början av tredje perioden. Med en 2-0 ledning och klar dominans hade vi chansen att stänga ned matchen. Avgöra. Kvittera ut tre enkla poäng. Men icke. I ärlighetens namn skapade vi knappt ett dugligt avslut. Direkt därpå fick vi ny chans till pp. Då släpper vi in en reducering! Öken!

Mot Borlänge senast fick vi chansen till spel fem minuter i pp. Vi gör ett mål. I övrigt rätt svagt spel. Strax därpå får vi ny chans i pp. Vi skapar inte mycket. Sju minuter där vi kunde ha avgjort matchen, spelat av, och kammat hem tre viktiga poäng!

Varför får vi inte till det när vi bjuds chansen att avgöra! Här finns utvecklingspotential. Här finns många sköna mål och poäng att hämta hem. Vår effektivitet är för låg, helt enkelt. Vi ligger först på sjunde plats i Allettan Norra i den grenen. 

Och då kan man ju undra hur i hela friden vi kan leda serien? Det går inte riktigt ihop. Tränarna är inte nöjda. Spelarna är inte nöjda. Supportrar kräver mer. Men vi leder serien!

Hur mycket påverkas laget, spelet, av skador som just nu finns i truppen. Tja, Marcus Bergmans frånvaro skapar ett stort tomrum. Oscar Pettersons skada har påverkat "Enköpingskedjans" möjlighet till att visa upp sig. Petter Mattson, som i ärlighetens namn haft lite svårt att komma till i Allettan, åkte på ny skada. Frågan är om Enköpingskedjan med Mattson, Weiskog, Pettersson överhuvudtaget kommer återuppstå denna säsong? 

Vår nye Nordamerikan, Lucas Venuto, har gjort skillnad. På tre matcher har han skramlat ihop 3+3! Det är riktigt bra. 

Vår relativt nye Anthon Eriksson står kvar på 0+0 efter nio(9) matcher i Allettan. Det är naturligtvis underkänt. Ja, jag vet. "Han gör ett bra jobb på isen", och så vidare. Nu senast mot Borlänge gjorde han troligen sin bästa insats i Gulsvart. Men i alla fall. Det är poängen, målen, jag ännu suktar efter!

Hur går det då för våra backar? "De är för små och lätta", hörs ibland. Att vara liten behöver inte vara ett hinder för att vara bra på sin uppgift. Men, visst. Ibland ser vi från läktaren, vi alla experter, att mindre och lättare backar har det tyngre(!) när det gäller att böka och stöka framför eget mål. Att hålla rent. Mindre och lättare backar har även svårt att "få stopp i spelet" ute vid sarger. Något som förra säsongens tränare, Christer Olsson, ofta lyfte fram. 

Det största problemet ligger inte där, anser jag, tvärtom som jag är. Det är inte i det defensiva arbetet runt egna målet vi har, får, stora problem. Det är istället när våra backar ska sätta igång vår offensiv jag ser problem. Ibland stora problem. Då spelar det ingen roll vilka fysiska förutsättningar som finns. En bra offensiv börjar oftast med uppspel från våra backar. Det är våra backar som i mångt och mycket sätter agendan i forwards möjligheter att skapa fart i offensiven. 

Någon annan än jag som noterat att många motståndare, speciellt från norr, kör med rätt skoningslös forcheck mot våra backar? De siktar in sig på puckförande back samtidigt som de skickar annan forward mot den andre, icke puckförande, backen. De vill helt enkelt:
- Förhindra puckförande back att spela enkelt back-back spel.
- De vill stressa puckförande back till att slå en svår förstapass.

Detta är något som skapat synbara problem för våra backar. De hamnar i en obekväm situation och paniken lurar därmed runt hörnet. Här måste forwards ge understöd på ett bättre sätt. Hur detta ska ske lämnar jag åt mer sakkunniga att lösa. Nu senast mot Borlänge tyckte jag dock det såg stabilare ut än i tidigare matcher som mot Kalix och Boden. Å andra sidan är inte Borlänge ett Norrlandslag!

Hur summerar jag då detta mitt inlägg? Tja, jag är nöjd. Nöjd med att vi trots smärre problem här och där hankar oss fram på ett rätt förtjänstfullt sätt. Att vara serieledare indikerar i alla fall på att vi gör många saker både rätt och bra. De två senaste matcherna är bevis för detta. Sena mål och räddade poäng. Fint som snus..

Tack för ordet...




21 januari 2018

Hur går det, egentligen? Jag granskar och grunnar..

På hemmaplan...



Jaha, dags för att inlägg igen. Har varit lite sparsmakad med mina inlägg den senaste tiden. Men, nu är det dags igen. Har lite att ta igen.

Senaste inlägget jag skrev handlade om matchen hemma i ABB Arena mot Skövde. En match vi vann med siffrorna 4-0 utan att glänsa speciellt mycket spelmässigt. Någonstans där, i den matchen, började mina tankar snurra. Tankar som allt sedan dess följt mig i lagets övriga matcher fram till dags datum.

Låt oss summera.
(Om du tycker det ser konstigt ut med ordningen av omgångar så utgår jag från swehockey)

Omgång 1
Västerås - Lindlöven 3-2 efter sudden

Kommentar: En match där vi länge hade svårt att få bukt med våra motståndare. Vi lyckades inte stänga av deras vägar genom mittzon och de kunde väldigt enkelt skapa chanser och tryck mot Dahlbom genom återkommande snabba spelvändningar.
Betyg på spelet: 3/5

------

Omgång 2
Lindlöven - Västerås 0-3

Kommentar: Vi kom ut till match oerhört fokuserade och hade lärt läxan. Vi bjöd inte Lindlöven samma möjligheter till att rinna genom mittzonen. Kort sagt gjorde laget en taktiskt helgjuten insats där Lindlöven aldrig hittade ett vapen för att hota oss. Dock fortsatt dålig utdelning på chanser vi skapade. 
Betyg på spelet: 4/5

------

Omgång 8
Västerås - Skövde 4-0

Kommentar: Vi kom ut till match där de våra tre fyra första byten lovade gott. Då fick vi ett boxplay och Skövde tog över matchen! Allt vårt eget spel försvann. Bara så där! Dock kommer laget ut och hittar fram till tre mål i andra perioden, visar styrka, kvalitet, och Skövde har inget mer att komma med.
Betyg på spelet: 3/5

------

Omgång 5
Skövde - Västerås 1-2

Kommentar: En till stora delar väl genomför bortamatch mot ett Skövde som är i desperat behov av poäng. Period ett och två kontrollerar vi närmast fullständigt och 0-2 är smickrande för Skövde. Men, vad händer i den tredje? Vi bjuds tre powerplay utan att kunna skapa vettiga avslut. Dessutom tillåts Skövde reducera i boxplay när det är sex minuter kvar av matchen. Stor panik utbryter och det är med minsta marginal vi lyckas hålla undan.
Betyg på spelet: 3/5


Omgång 6
Örnsköldsvik - Västerås 0-3

Kommentar: En matchbild som är väldigt snarlik bortamatchen mot Skövde. I två perioder har vi bra kontroll och dominerar spelbilden. Dock fortsätter vi bränna lägen för att utöka ledningen.Vårt powerplay firar inte direkt några triumfer.
Betyg på spelet: 3/5

------

Omgång 7
Piteå -Västerås 4-0

Kommentar: Den första perioden följer det mönster som jag förväntade mig. Ett skickligt och spelsuget hemmalag kommer ut för fulla muggar och vill sätta agendan i matchen. Vi försvarar och lyckas hålla defensiven, med viss möda. Inför andra förväntade jag mig att vi skulle komma ut hårdare och börja ta tag i vårt eget spel. Av detta blev ingenting. Absolut ingenting. Vi förmådde inte ställa om från den medvetet passiva inledningen. Piteå roade sig kungligt och skapade chanser i parti och minut. En förskräcklig upplevelse för mig som supporter.
Betyg på spelet: 1/5

------

Omgång 9
Västerås - Boden 4-2

Kommentar: Våra första byten ger intryck av att detta blir bra. Boden ger ett tamt intryck. Allt som tiden går får vi själva allt svårare att hålla ihop spelet. Fummel med uppspel, stillastående forwards, dump av puck men ingen som åker, osv. Det ser helt enkelt ut som, hm, fan! Om jag förväntade mig en uppryckning till den andra perioden så kom den, men, det var Boden som tog tag i spelet! Trots att vi tar ledningen med 1-0 genom ett skitmål signerat Niclas Lehman så vaknar inte laget till. Istället kan Boden, inte alls oförtjänt, vända till 2-1 innan perioden är slut. Inför sista perioden tar Gulsvart på sig jobbet och går in med massor av hjärta. Tack vara en rejäl viljeinsats för de som får speltid den sista perioden lyckas laget vända hotande förlust till seger.

Betyg på spelet: 2/5

Så här ser det ut i tabellen för tillfället:

Summering:
- Jag blir förbanne mig inte klok på vårt lag! I tidigare inlägg lyfte jag fram problematiken(!) att endast två kedjeformationer stod för all poängproduktion. Så här såg poängfördelningen ut efter tre omgångar:


Låt oss då uppdatera till dags datum:(7 omgångar) Gäller alla utom Lucas Venuto(1) samt Marcus Bergman(6).


Jaha, och vad kan man dra för slutsats av ovan skrivna och redovisade!? En sak ser man tydligt. Det lyser fortsatt väl mycket rött bland forwards! Ja, jag vet. Alla ska inte göra mål. Alla ska inte producera poäng i parti och minut. Men i alla fall. Att tredje och fjärdeformationen fram till idag inte producerat mer än två assist måste ses som ett bekymmer. Här finns förbättringspotential. 

När det gäller våra backar är läget lite bättre. Där får vi nog vara rätt nöjda med poängproduktionen även om jag önskar mer av en spelare som Kenny Källström. Förväntningarna på Kenny är aningen högre än för övriga backar då det gäller delaktighet i offensiven.

Men spelet då? Spelet!  Ja, här finns lite att jobba med. Mellan tumme och pekfinger anser jag att vi gjort, på sin höjd, en handfull bra perioder ur det perspektivet. Till stor del kan detta säkert skyllas(!) på det faktum att vi nu möter lag som är snäppet bättre än grundserien. Trots detta gillar jag inte alltid det som sker och det jag ser ute på isen. Just att vi tycks tappa linjerna i vårt eget spel. Sanningen kan helt enkelt vara att vi är inte bättre än så här! Sanningen kan vara att flertalet spelare i truppen inte är tillräckligt bra för spel på den nivå som nu gäller framledes.

Någonstans där, i skymningslandet, är jag med mina tankar just nu. Fågel eller fisk. Vad är vi? Vi får inte, eller aldrig, glömma bort det faktum att vi är nykomlingar på denna nivå. Låt vara att vi kommer uppifrån, nedflyttade, men likt förbaskat nykomlingar. Jämför gärna med övriga topplag i Ettan som under flera säsonger byggt sina trupper för att klara vårens spel i Allettan. Kristianstad, Mariestad, Huddinge, Hudiksvall, och så vidare. De har redan gjort denna resa flera gånger. De vet mycket bättre än våra sportchefer vilka spelartyper, vilket spel, vilka prestationer, som krävs. Vi är kort sagt lite gröna när det gäller konsten att bygga ett starkt division-ett-lag(med blygsam budget), som kan vara med och hota om en plats till HockeyAllsvenskan.

Kanske har jag för stora förväntningar på vår spelartrupp? Kanske är jag lite förblindad av det faktum att vi är Västerås och självklart(!) borde spela i HockeyAllsvenskan!

Ärligt talat vet jag varken ut eller in. Det enda jag vet med säkerhet är att vår Marcus Dahlbom fortsatt håller hög nivå. Med en räddningsprocent på 94.32 måste vi vara nöjda...


Nu kör vi över Kalix!




7 januari 2018

Chockerande siffror presenteras...

Nu har jag tänkt lite igen..

Västerås - Skövde 4-0
Senaste hemmamatchen har det redan skrivits spalter om. Jag har läst det som skrivits, lyssnat på det som sagts, och den bild som beskrevs instämmer jag i till fullo. Första periodens första byten av våra Gulsvarta iskrigare signalerade en trevlig afton. Det var bra fart, chanser skapades, och Skövde såg väldigt tunna och tama ut. Men då fick vi ett boxplay och matchbilden svängde. Svängde ordentligt! Även om vi inte släppte till mer en något enstaka farligt avslut mot Dahlbom under första perioden så var vårt eget anfallsspel som borta med vinden. Istället var det Skövde som tog tag i taktpinnen och försökte sätta press mot oss. Stundtals såg vi aningen passiva ut i egen zon och den närmast klockrena defensiv vi visade upp matchen innan mot Lindlöven kändes avlägsen. Skumt, s Bull! Underligt, sa Bill!

Nu rätade det till sig genast i den andra perioden. Momentum över på vår sida mycket tack vare ett tidigt mål av notoriske målskytten Marcus Bergman. Fint framspelad av Manne Mattisson. Efter det målet var det inget snack. Vi ägde matchen. Fredrik Hetta smaskade in 2-0 via direktskott i powerplay och Fredrik Johansson serverade Lehman en härlig passning som förvaltades fram till 3-0. Med lite flyt kunde Gulsvart petat in två-tre kassar till under andra perioden. 

Alla tre ovan beskrivna målen var riktigt fina hockeymål. Inte de sedvanliga bryta, bända, grotta, och skotta framför kassen. Nej, riktigt fina spelmål. Klass! Men det bästa skulle komma i den tredje perioden. En period som vi spelade av på ett bra sätt. I ett powerplay klev grabbarna ut på isen och levererade ett av de vackraste powerplaymål som skådats i ABB Arena på många år. Det som gjorde målet så utomordentligt speciellt var att så många spelare var inblandade. Man lyckades få Skövdes box att rotera flera gånger innan en lång passning(Johan Skiöld) skar genom boxen fram till Jimmie Jansson som lyckades få fin träff och hänga in pucken. Lysande, helt enkelt. Hockey-porr! 

Summerar jag matchen så var första perioden underkänd, andra klart godkänd, samt den tredje stabil!

- Marcus Dahlbom höll återigen nollan. Andra matchen i rad. Sammanlagt 7 perioder utan insläppt mål. Det är banne mig riktigt bra! Vår defensiv, när vi spelar som det är tänk, är riktigt bra. Vårt snitt på insläppta mål de senaste 18 matcherna är imponerande 1,1! Det är hysteriskt bra....

Chockerande siffror...om man så vill:
Och nu till det som inte är lika hysteriskt bra. Jag glodde lite på vilka spelare som gjort poäng de senaste tre matcherna, i Allettan, och fick mig en tankeställare. Kolla in detta och dra era egna slutsatser:

1st Line
12. Johansson, Fredrik 0+3 = 3
22. Lehmann, Niclas 1+3 = 4
21. Hetta, Fredrik 3+0 = 3
Totalt: 4+6= 10

2and Line
25. Bergman, Marcus 3+2 = 5
40. Skiöld, Johan 1+3= 4
17. Mattisson, Manne 1+3= 4
Totalt: 5+8 = 13

3rd Line
27. Mattsson, Petter 0+0 = 0
62. Holmberg, Pontus 0+0 = 0
11. Weiskog, Kevin 0+0 = 0
Totalt: 0+0 = 0

4th Line
19. Wallin, Hampus 0+0 = 0
29. Cederberg, Jesper 0+0 = 0
53. Eriksson, Anthon 0+0 = 0
9. Lidström, Adam 0+0 = 0
Totalt: 0+0 = 0

Övriga spelare med poäng och mål:
10. Jimmie Jansson 1+1 = 2
66. Alexander Lindelöf 1+1 = 2
64. Anton Brandhammar 0+2 = 2
6. Robin Nilsson 0+1 = 1
7. Morgan Hassel 0+1 = 1

Totalt: 2+6 = 8

Är ovanstående bara en tillfällighet, eller, kan vi dra någon form av tidig slutsats? Har vi bara två kedjeformationer som är tillräckligt bra offensivt? Att vår fjärdelina inte producerat kan jag se en förklaring till. Dels roterar man med lite olika spelare där, under match, och dels kanske deras gameplan är att spela noll-noll. En klassisk checking-line som ska jobba hårt och vara rimligt besvärliga att möta.

Då återstår vår tredjelina att sätta under lupp. Vad händer där? Eller, vad händer INTE där? Den så kallande "Enköpingskedjan" saknar visserligen en komponent i skadade Oscar Pettersson, men vad fan! Kevin Weiskog gör alltid ett gediget och rejält arbete ute på isen, men, vad FAN! Det blir inga poäng! 

Manne Mattissons  intåg i andrakedjan har visat sig vara ett lyckodrag. Senast i matchen mot Skövde kunde han hängt två baljor till med lite flyt. Ett avslut tog i masken på målvakt och det andra ribban. Törs man gröta om i den formationen efter den utdelning de haft på inledande tre matcher? Tror inte det.

Då är frågan hur Paananen och Zetterberg ska kunna hetsa igång tredjekedjan. I det långa loppet duger det inte att bara två kedjeformationer gör mål och poäng. Det är så sant som det nu är skrivet. Handlar det om att ge fortsatt förtroende så ordnar det sig? Poängen börjar trilla in? 

En sak ska vi dock inte glömma när vi tittar på ovanstående statistik. De spelare som lirar powerplay har naturligtvis en fördel. Men i alla fall. Jag överlåter, som vanligt, med varm hand åt någon annan att hitta lösningen på ovanstående publicerade synpunkter.

När det gäller tankar kring nyförvärv anser jag att vi ska sitta ned i båten. Det spelarmaterial vi har för tillfället räcker utmärkt för att matcha våra konkurrenter i Allettan. Givet då att inte fler spelare blir skadade, naturligtvis. Kan vi vänta någon månad(!) till innan vi plockar in förstärkning finns möjligheten att få lite vassare spets(förre veckor att betala lön) Åtminstone bör vi vänta tills vi spelat en runda av Allettan. Mött alla lag. Då vet vi bättre vad som behövs in i truppen. Låter inte det klokt!?

- Till sist vill jag lyfta fram Anton Brandhammar. Nu när han fått komma in och spela mer frekvent har han gjort detta på ett riktigt bra sätt! Tack för det...








1 januari 2018

Marknadsföring, värva, trams...

Hjälm på - överallt!


Det är trevliga grabbar som lirar i Gulsvart. Det är ett som är säkert. Oavsett hur se ser ut. På tal om att "se ut" har jag fortfarande besynnerligt svårt att känna igen spelare när de inte har rustningen på. Med eller utan är som dag och natt. Med rustning ser de alla ut som gladiatorer. Utan rustning påminner de flesta om - glasspinnar. Tycker, för igenkännandets skull, det borde ingå i uppdraget för alla spelare att alltid bära hjälm, åtminstone. Med rätt nummer. Oavsett. Ett enkelt och effektivt sätt att alltid marknadsföra sin förening, dessutom. Följande scenarier skulle tänkas utspelas om mitt tips efterlevs:

Marknadsföring #ICA
- Kolla, han med vid godishyllan!
- Vad, vad är det med honom?
- Men, ser du inte? Det är ju Jesper Cedergren. Han spelar i VIK

Marknadsföring #Badhuset
- Ha, kolla dåren vid trampolinen!
- Vart, vart!
- Där, nu ska han hoppa i!
- Men, det är ju Jimmie Jansson, han spelar i VIK!

Tänk så mycket goodwill som kunde skapas med så enkla medel. 

------------

Jag vet att det mumlas i leden. Supporterleden. Och tisslas. Och tasslas. Kommer det någon förstärkning till laget. En center, en back, en målvakt. Önskemålen varierar beroende på vem man pratar med. Med skador nu på Oscar och Kenny aktualiseras detta. Vi behöver bredda truppen. Frågan är då vad vi kan förvänta oss? 

Ut mitt perspektiv skulle jag föredra följande:
- En Mats Lusth
- En Marcus Persson
Du kanske inte förstår hur jag menar? Tja, det förstår jag. Vad jag menar är att vi behöver en elak jävel till de bakre regionerna. En chef. När man ställer ut honom på isen, i ett boxplay som exempel, då blir det lugn och ro för Dahlbom. Låt mig exemplifiera lite till. Dick Ahlström, Lindlöven. 114 pannor tung back. Vissa av våra supportrar roade sig med att ropa "tjockis" till denne spelare. Må så vara. Jag själv roade mig med att titta på hans spel de senaste tre matcherna mot oss. Stabil, är ordet. Med sin tyngd städade han bort runt målet. Spelade i övrigt väldigt enkelt. Stabilt. Den typen av back vill jag ha. Gissar att det är ungefär den digniteten vi kan förvänta oss vid ett förvärv. En stabil back som rensar returer framför eget mål och sedan spelar sarg ut. Vi har redan tillräckligt med spelande backar, anser jag. 

När det gäller forwards önskar jag mig en korsning mellan Fredrik Johansson och Marcus Bergman. Vad får man då? Jo, en Markus Persson. Ni känner säkert alla till att Persson har haft det fortsatt motigt i sin karriär trots klubbyte till SSK. Persson som var tänkt som en av tre viktiga poängspelare i SSK har haft en synnerligen tung höst i HockeyAllsvenskan. Väldigt få matcher spelade. Skador. Sjukdom. Sidsteppad av nuvarande tränare som hellre plockar in någon 17-årig junior från SHL! Enligt vissa rykten är Markus på väg bort från Kringlorna. Nu är ju Herr Persson en ytterst osäkert kort med tanke på bakomliggande historik, men, det är den typen av spelare vi behöver för att det ska göra skillnad. Lite klass. Inte bara bredd. Tycker jag!

När det gäller målvaktsspelet känner jag mig än så länge väldigt trygg. Vår väldige Värmlänning känns väldigt stabil. Dahlbom har tagit steg i sitt målvaktsspel denna säsong. Helt naturligt då han nu får spela regelbundet och med stort förtroende från ledarstab. Det bygger. Målvakter är rent allmänt lite underliga. Det är sedan gammalt. De måste nog vara stöpta i en annan mental form än utespelare. Tänk dig själv att träna sex dagar i veckan och sedan stå där som ett fån och öppna båsdörren! Vänta på sin chans. "Hoppas" att kompisen misslyckas så man själv får spel. Eller omvänt. Stötta kompisen så att han spelar så bra att du själv INTE får spela! Märkligt, på min ära. Själv hade jag nog aldrig accepterat att stå och öppna en jävla båsdörr i tre veckor. Hade troligen gjort allt för att sabotera för min målvaktskollega. Klipulver i suppen inför match, som exempel. 

Nu hoppas jag att vår nya Anton Eriksson kommer in i andra andningen på morgondagens träning. Har sett honom två träningar nu samt två matcher. Utan att vara elak vill jag nog påstå att den gode Anton ligger lite efter i sin fysiska status. Fullt förståeligt. Har man jönsat runt med Arboga hela hösten så blir det lite så. Mer allmänhetens åkning på träningarna, typ. Han har trots allt hela våren på sig nu att jobba ifatt. Vara riktigt redo när det drar ihop sig till playoff och kval! Att Anton har kvalitéer det syns. Gäller bara att få upp flåset...

Tack för detta...