31 januari 2011

Västerås - Oskarshamn 1-2 (str)

Den förväntade klang och jubelföreställningen förbyttes snabbt till en beklagansvärd tillställning. Istället för fest blev det pest. Istället för glamour blev det tristess. Det var lite som att fira midsommarafton utomhus i hällregn. Man försöker in i det längsta förtränga det obehagliga, det blöta och trista, leva på hoppet att solen ska tränga fram, men tvingas till slut inse att de mörka molnen vägrar skingras. 

Ändå började det så bra. Det var rakryggade energifyllda Gulsvarta lirare som med fart och finess sågade sig fram över isen med distinkta pass som satt på bladet. Oskarshamn stod på hälarna och hängde inte med i dansen alls. De fick mest ägna sig åt att försöka styra bort, bromsa ned, och förhala de Gulsvartas offensiva intentioner. Endast sporadiskt lyckades Oskarshamn förlägga spelet i vår zon innan vi raskt vände spelet och ångade på mot motståndarmålet.

Men så hände något! Bensinen, orken, kraften tog slut eller tron på den egna förmågan att nå fram till det hägrande målet försvann. Istället började alla spela ängsligt, försiktigt och utan någon större ambition än att ge bort pucken till någon annan.
- Här, ta pucken du!
- Va, ska jag ha pucken, vad ska jag göra med den?
- Inte vet jag!
- Då dumpar jag ner den och åker och byter!

Ett mycket märkligt scenario. Inledningsvis hade vi allt det där som man så gärna vill se. Initiativet, farten, kraften, energin, momentet och en och annan chans. Men det viktigaste av allt uteblev än en gång. Spelarna fick aldrig någon belöning. Ingen bekräftelse på att de gjorde rätt. Inget kvitto på den goda insatsen. De lyckades nämligen inte göra mål! När det viktiga "målet" uteblev var det som om marorna började rida varje spelare. Plötsligt kom de senaste matchernas skrala insatser över dem. De började tänka: "Skulle det bli samma visa". Mer behövdes inte för ett lag med bräckligt självförtroende att plötsligt falla tillbaka till gamla synder.


Om man förväntade sig att laget skulle komma ut med nya krafter till andra perioden blev man grymt besviken. Andra perioden blev en provkarta på missade uppspel, tappade puckar, missriktade passningar,  fumlande backar, hopplösa nedlägg i anfallszon och ett evigt snurrande i sarghörnen. Några få ljusglimtar var de nya slovakerna som vid enstaka tillfällen, eller unika tillfällen, fick en vettig passning och kunde trampa iväg mot målet. Men inte ens de lyckades ta laget ur en förlamning som rådde hela andra perioden.

Tredje perioden räddade hela laget från en totalsågning. Alla spelare som fick istid gick in och gjorde ett enormt arbete. Fortfarande stelbent, avigt, stappligt och stundtals helt utan fart och finess men med en jäkla moral. Man ville verkligen ta sig ifatt och förbi. Man ville vinna denna förbannade match. Man ville ta sig ur denna förhatliga formsvacka som underminerat hela lagets tro på sig själv och sitt eget kunnande. Man kämpade, tacklades, slet, svettades, och gjorde allt som stod till buds för att nå fram. 

Men det var som förgjort. Skotten blockerades av ben, skridskor, klubbor eller gled förargligt centimetrar utanför stolparna. När man trodde att allt var över, att ännu en pinsam förlust stod för dörren, fick vi äntligen Fru Fortuna med oss. VIK pressade på, med slovakerna på isen, och det blev en röra av spelare runt målet. En VIK:are jobbade efter pucken och lyckades med en klockren hakning av en Oskarshamnsspelare. Men istället för en helt korrekt avblåsning med påföljande utvisning, lät domaren spelet gå! VIK tackade, tog emot, och klämde tacksamt in kvitteringen till 1-1.

Våldsamma protester från Oskarshamn med Lars Ivarsson i spetsen. Så våldsamma att en Oskarshamnsspelare fick 10 minuters utvisning för "olämpligt uppförande". Själv sa jag till min kompis att lugn, bara lugn, innan perioden är slut kommer Oskarshamn få en utvisning med sig som kompensation! Och självklart blir det så! Ribbenstrand, den drummeln, ska bara peta ut pucken ur egen zon när det återstår 28(!) sekunder av matchen. En så enkel sak. Ut med pucken! UT MED PUCKEN UR ZON!  Men vad gör karln? Han lyckas spela pucken rakt på en Oskarshamnsspelare som är nära på att smita förbi och bli fri mot mål. I ren desperation måste Ribbenstrand ta till klubban för att stoppa upp spelaren. En solklar utvisning - faktiskt - och vi ger därmed Oskarshamn möjligheten att ta hem alla poäng!

Lyckligtvis lyckas vi hålla undan för denna utvisning och matchen går till förlängning. Men måste vi ge bort våra egna möjligheter till extrapoäng på detta sätt? Någon som minns Örebro borta? Vi tar en utvisning med åtta(8) sekunder kvar och ger Örebro möjligheten att spela fyra mot tre i sudden. En möjlighet som givetvis Örebro tog med hull och hår...

Lite kuriosa! Efter att vi klarat av ännu en utvisning i sudden och det återstår endast sekunder frispelas en av våra slovaker med en härlig långpass från back till anfallande blå. Han skrinnar fram, lägger pucken tillrätta, och drar iväg världens - slagskott - en meter från mål, mitt i magen på målvakten! Inte direkt vad jag förväntade mig:)

Att vi sedan skulle förlora den efterföljande straffläggningen var så uppenbart att allt annat vore en sensation. 

Ska man summera matchen så var allt som vanligt - men med två slovaker! Dock är jag övertygad om att dessa Slovaker kommer prestera och producera en hel del framöver...




Slovaker



Slovaker är ett västslaviskt folk. Det omfattar personer med slovakiska som modersmål och/eller invånare i Slovakien.

Slovakien blev åter en självständig stat 1 januari 1993 då Tjeckoslovakien delades.

Slovakien har målmedvetet arbetat för att locka till sig utländska investerare, bland annat med en skattereform som har gjort att landet har det lägsta skatteuttaget i hela EU

Slovakiens statschef är presidenten, som väljs av folket på fem år. Ivan Gašparovič är president sedan 2004.

Religiös tillhörighet: romersk katolsk 68,9%, protestantisk 10.8%, grekisk katolsk 4.1%, annan 3.2%, inget 13% (2001 census)

Folkmängd: 5.4 miljoner




30 januari 2011

Snart stängs fönstret..

25 timmar - sedan stängs fönstret!


Har roat mig med att leta runt på nätet för att se hur många föreningar i Hockeyallsvenskan som just nu sitter och våndas i knät på spelaragenter. Eller om det är agenterna som våndas. En vånda är det i alla fall för alla oss supportrar. Vi som inte vet alls. Det är trots allt en ansenlig mängd klubbar som signalerar att de har för avsikt att  försöka hitta ett fynd innan "fönstret" stänger. 

Sundsvall, av alla klubbar, har hostat upp extrakapital för att förstärka truppen inför slutspurten. De räknar med att det blir billigare att värva spelare, klara sig kvar utan kval, och därmed slippa en kostsam negativ kvalserie med långa resor.

Troja har under den senaste tiden värvat in en meriterad målvakt och en hygglig back. Det ser ut att betala sig då de idag tvålade till Örebro och därmed fick friskt syre i jakten på nytt kontrakt. Det kan med andra ord löna sig att kosta på - typ!

Leksand kommer säkert presentera ett namn under morgondagen. Allt annat vore en sensation med tanke på de senaste säsongernas panikvärvningar i sista minuten. Nu har de släppt iväg JLGP till SM-Liga i Finland och  troligen frigjort lite kapital.

Örebro tycks dock sitta nöjda. Men osvuret är bäst. Men det snackas i alla fall inte om förstärkningar.

Almtuna har plockat lite med spelartruppen under säsong och tycks även de vara rätt nöjda med det spelarmaterial de har. Det enda anmärkningsvärda är att de släppte målvaktstalangen PW inför slutspurten av serien. Jag tycker det var minst sagt märkligt! Får Hellberg(!) en dipp, en formsvacka eller rent av en skada, ja då sitter de lite i skiten...

Mora. Där är det tyst. Inget snack alls om förstärkningar. Och varför ska de rekrytera till ett lag som visat bra form den senaste tiden?

Växjö, samma sak här. De tog in Karol Krizaj senast för att stärka upp målvaktsspelet. Efter det tycks de vara nöjda..

Rögle vet jag inget om. Deras sportchef är annars känd för att kunna plocka in rätt spelare i lagbygget. Men just nu har det varit tyst.

För oss Gulsvarta är det bara att dra på sig nattmössan, unna sig en stärkande nattsömn, och förhoppningsvis vakna till nyheten om att det kommit ett par duktiga nyförvärv. Mer kan man inte göra..


För övrigt noterar jag att det inte blir någon lätt resa för Björklöven att ta sig tillbaka till Hockeyallsvenskan. Stryk nu senast mot Kiruna - på hemmaplan - och de ligger endast trea i Allettan Norra!


Att värva eller inte värva - det är frågan!

Ingen vill ha Svarte Petter..


Det viskas i kulisserna:"Något är på gång". Agenter, sportchef, tränare, ledare, läkare, massörer, materialare, supportrar, sponsorer tisslar och tasslar: "Något år på gång". Ingen vet, alla vet, någon vet, han vet, den sa, han sa, jag hörde ett rykte, jag tror jag vet, nu är det nästan klart, fattas bara detaljer, han blev för dyr, det är en tjeck, och en slovak, eller en norrman. Många byter förtroliga ögonkast då man inbillar sig att man vet samma hemlighet. Man himlar och hummar när man får frågan om "Vem" för här ska inte avslöjas innan alla papper är skrivna. Inte flå björnen innan pälsen är skjuten - typ!

Bland supportrarna är förväntan, förhoppningar, längtan stor: "Ge oss en kanon, en målskytt, gärna två eller varför inte tre!"

Man kan stillsamt undra hur detta kommer att sluta. Jag väljer att inte ha några stora förväntningar. Sannolikheten att vår Sportchef ska lyckas hitta "Den" spelaren vi verkligen behöver, just nu, när alla andra klubbar desperat söker samma sak, är försvinnande liten. Det är lite "Svarte Petter" över det hela - honom vill ingen ha. Men den som inte vågar får aldrig veta. Frågan blir då hur mycket vår Sportchef vågar. Tar han risken, chansen, att plocka in en spelare med finaste fetaste CV:et eller hur gör han, hur vet han och hur undviker han - Svarte Petter?

Ja ja. Tids nog får vi svaret...

29 januari 2011

1 - 0, 2 - 0, 3 - 0, 4 - 0

Leksand - Västerås 5 - 3

Har vi hört den förut? Den om matchen mellan Mora och Västerås. Där vi åkte på fyra mål i arslet redan efter elva minuter? Och det var då Waltin stängde in sig efter matchen och gav alla spelare en hårtorksutskällning:

- Nu jävlars i helvetet vill jag att alla jobbar från första nedsläpp i nästa match, vrålade en Mats! 
- Tystnad!
-Den som inte är beredd att göra jobbet kan packa trunken och börja lira i Surahammar, hotade en Mats!
- Tystnad!
- Har ni förstått, dundrade en Mats?
- Mmmm!
Har ni förstått, upprepade en Mats?
- Jaaa, stammade spelarna!

Därmed var spelarmötet avklarat och det serverades kaffe, saft och semlor och en spelare tog fram Bamse och började högläsa för de andra. Speciellt ett avsnitt om Dunderhonung fängslade hela spelartruppen!



Nja, det kanske inte gick till så. Men visst var den godmodige Mats en aning frustrerad efter målraset mot Mora borta. Det var så man mindes Johan Tornbergs utspel under matchen mot Leksand i kvalserien 07/08. En match där vi blev fullständigt förnedrade och Johan tvingades till en TimeOut i direktsändning. Hela halva svenska folket hörde hur han ryade i båset:
- Sluta se ut som blöta kalvar!, vrålade han rakt ut i etern.
Men inte hjälpte det. Tror vi torskade med 1 - 9 i den matchen. Förnedring var bara förnamnet!

Det var med andra ord ett gäng tända och revanschsugna Gulsvarta spelare som äntrade rinken i kvällens match borta mot Leksand. Här skulle ingen jävel släppas över bron. Tight och snålt skulle det spelas. Täckas upp och täppas till var det sagt. Låta Leksand stånga pannorna i det vanligtvis betongsäkra försvaret och sedan vända snabbt och skapa kaos i masarnas eget rike.

Tja, från tanke till handling kan det vara en ocean av avstånd. Denna kväll blev en sådan kväll. Det bara rasslande i nätet bakom JG. Innan någon han säga "jägarmästerbrännvin" lyste 4 - 0 på resultattavlan. Så mycket fick Waltin tillbaka efter att ha talat allvar med spelarna efter matchen mot Mora. 

Lyckligtvis tog det stopp på raset denna gång och våra Gulsvarta spelare kom ifrån matchen med hedern i behåll. Att förlora med 3 - 5 efter en sådan start var nästan en halv seger - mentalt. Oerhört starkt av laget att vägra vika ned sig utan istället verkligen försöka göra match av en match som från början inte såg ut att bli någon match!

Det är så vi får se det. Vi är faktiskt precis lika bra som Leksand i år. Vi har målskillnad 8 - 8 och vardera sex poäng efter våra inbördes möten. Att sedan Leksand ligger en aning högre upp i tabellen beror säkert på att de i allt övrigt haft en väldig tur med domslut!

Hur gick det då för vår lille fransman? Han gjorde 1+1 och det var helt godkänt. Extra kul att F. Johansson lyckades göra en ny Zorro(4-3).

Nu är det bara att ladda om och köra över Oskarshamn så är vi med i kampen om playoff på allvar!


Rättelse: Det är målskillnad 9 - 9 mellan oss och Leksand!



Härligt med en fransman..

Tintin och Damien - Frankrike när det är som bäst!


..i laget igen.

Det vet vi alla vad det betyder. En sniper, en killer, en som gör Game Winning Goal. Han behöver två lägen för att göra tre mål - typ - den dagen han är i zonen. Kan tänka mig att han vill vara med extra mycket i just denna match. Vara med och vända på steken. Vända den hiskliga förlusten mot Mora till en härlig triumf mot Leksand.

Jag undrar om vi någonsin tidigare sett en spelare i Gulsvart som haft ett sådant distinkt förhållande till att göra mål. Om man följer honom på isen i spelet fem mot fyra så är det litet av ett skådespel. Han står sällan still utan rör sig i små bågar eller cirkelrörelser i väntan på att få ett pass från t.ex. McGrath. När passet väl kommer har han en enastående förmåga att vara i rätt balans för att avlossa skottet. Han skjuter mer eller mindre från höften. Han har en otroligt kort ansats innan skottet avlossas. Inga stora yviga rörelser som ger målvakten den extra tiondelen av en sekund att komma i position. Dessutom har han ett hiskeligt tryck i bössan vilket jag tycker är anmärkningsvärt då han inte ser ut att ta i. Men som i allt annat så handlar det mer om timing och teknik än ren råstyrka att behärska skotteknik till fulländning.

Det är helt enkelt imponerande...


I spelet fem mot fem önskar jag fortfarande att han får fler puckar att jobba med från mittzon och framåt. Ofta åker han sig i position, väntar på ett pass, men får nöja sig med att jaga ned i sarghörnen för att hämta puckar.   Det är definitivt inte hans styrka även om han även där gör ett bra jobb. Inte sällan fullföljer han sargspelet genom att trycka till motståndarna ordentligt.

Min önskan är helt enkelt att han i större utsträckning får åka med puck under kontroll, utnyttja sin eminenta skridskoåkning, och utmana sin back för att gå på avslut, runda, eller passa McGrath som även han är en ruskigt bra avslutare.(Se Saviano i Växjö som ofta åker in och sätter upp anfallsspelet tack vare sin snabbhet)

Som det är nu blir det nästan lite enahanda. Det är i de allra flesta fall McGrath som söker Damien för avslut. Om Damien tillåts äga lite mer puck, och inte bara agera avslutare, blir det genast mycket svårare för våra motståndare att försvara sig.

För övrigt tror jag att vi vinner idag - det bara känns så!






28 januari 2011

Intressant spelomgång..

Fredagens spelomgång i Hockeyallsvenskan utföll på ett ganska bra sätt för oss Gurkor. Rögle, Almtuna och Malmö gick alla på pumpen. Speciellt Malmö´s förlust får ses som särskilt välkommen. Att Leksand, med triumfen borta mot Växjö senast skulle äta upp Troja kom inte som en överraskning. Tror även att denna lätta seger för masarna kan vara till gagn för oss. 

Bofors - Almtuna 2 -1 
Bofors är fortsatt knepiga att ha att göra med i Nobelhallen. Denna vinst var avgörande för deras fortsatta chanser att haka på play-off-racet. Kanske, kanske, vi inte ska räkna bort Bofors riktigt än. Riktigt skönt att något lag fick stopp på Almtunas hiskliga rad av segermatcher.

Leksand - Troja 10 - 2
Trots att Troja fått en in riktigt meriterad målvakt, så här i elfte timmen, så räckte det inte till på långa vägar i kvällens match mot Leksand. Dubbelt olyckligt för Troja. Inte bara förlust utan även onödigt många minusmål att bära med sig. Det kan bli helt avgörande i slutet av serien. Deras chanser att hänga kvar i AS är redan nu minimala. En katastrofal målskillnad gör inte saken bättre - typ!

Däremot inbillar jag mig att Leksands senaste två segrar(Växjö och Troja) dukar upp en liten möjlighet för oss att ta poäng. Nu känner de sig säker lite mätta och belåtna efter en tids elände och motgångar. Kanske, jag säger kanske, de inte startar matchen mot oss med rätt inställning. Kanske, jag säger kanske, de blir lite övermodiga.

Borås - Malmö 4 - 3 (sd)
Vi får tacka så mycket för all hjälp vi får denna kväll. Trots löften om miljoners miljoner så faller Malmö  som ett korthus. Märkligt detta. Jag trodde i min enfald att nyheten om att Stenbäck skulle gå in med pengar skulle boosta MIF till stordåd denna kväll. Man kan undra vad som ska få fart på Malmö? Men som sagt var: - Tack Borås!

Tingsryd - Örebro 2 - 4
Vad ska man säga? Tingsryd är inne på sin tredje tränare denna säsong. Nu senast Joakim Fagervall. Man kan undra hur länge han blir kvar? Starkt av Örebro att vinna mot TAIF som säkerligen kämpar livet ur sig i varje byte nu för att rädda kontraktet i AS till nästa säsong. Oavsett vad vi tycker om Örebro så är det bara  att konstatera att de är rätt stabila..

Rögle - Växjö 0 - 3
Otroligt starkt av Växjö att nolla ett Rögle i hysterisk målform. Men samma sak här. Bara för oss Gurkor att tacka och ta emot. Vi spelade inte ens men tog in på Rögle - på något sätt! Rögle hade trots allt sex raka matcher med vinst. Man kanske törs hoppas på in mindre svacka för Bandyklubben nu...

Sundsvall - Mora 1 -  3
Tyvärr kunde inte boggieteamet Sundsvall ge oss någon hjälpande hand denna kväll. Man hyste vissa förhoppningar åt det hållet. Mora blir en knepig nöt. Är de verkligen så bra som de verkar? Vete sjuttons. Tycker nog att vi är ett av de lag som ska ligga före Mora i tabellen. Starkt dock av Harald Lyckners gäng att hämta hem tre nya friska poäng..

Så summa summarum så var det en ganska bra omgång sett med Gurkögon. Det var bara Mora och Leksand av lagen framför oss som knep poäng samtidigt som Malmö tappade. Med andra ord finns det lite hopp för oss fortfarande. Vi fick lite andrum - kan man säga.

Nu gäller det att ta poäng mot Leksand. Helst tre.

Mera mål...



Var är vår "Fahlander"?


Hur var det nu visan gick? Den om att vi skulle etablera oss i Hockeyallsvenskan för att sedan stegvis trappa upp, finslipa, bygga, för att vara med och slåss om en plats i Elitserien. Det har runnit en hel del vatten genom Svartån utan att vi kommit så speciellt mycket närmare det hägrande målet. På något sätt har vi, liksom Leksand, fastnat en aning på perrongen. Å andra sidan är vi inte ensamma om denna belägenhet. Ungefär hälften av de lag som spelar i årets Hockeyallsvenska lider av samma syndrom: " att vilja men inte kunna" - typ!

Är jag då, handen på hjärtat, missnöjd med att vi inte kommit längre i vår strävan att ta en plats i det absoluta finrummet? Både och, kan jag säga. Jag är inte missnöjd med klubbens strävanden, deras försök, deras ambitioner, då jag vet vilka små förutsättningar de egentligen har. Däremot kan jag vara lite missnöjd med hur de, under de senaste åren, formulerat sina målsättningar.

Ska man skapa trovärdighet mot sina supportrar, sponsorer, media och förväntad publik gäller det att balansera sina uttalade visioner med ett visst mått av försiktighet. Det gäller kort sagt att inte lova mer än vad man kan hålla. Lovar man ständigt "att vi ska nå trädkronorna" då gäller det att vi inte stannar vid första grenverket - år efter år. Då tappar man i trovärdighet och bränner broar till både sponsorer, publik och supportrar.

För visst är det så att har klubben "lovat" nå ett mål då gäller det att klubben lever upp till det, eller, åtminstone arbetar så man får intryck av att man faktiskt själv vill nå det uppsatta målet! Om vi runt laget inte upplever att klubben, med alla medel, strävar mot det uttalade målet uppstår lätt en förtroendekris.

Det är detta mödosamma arbete, att balansera mellan vad klubben verkligen klarar av, och vad man ska ha för officiell hållning/målsättning som skapar förtroende om det hanteras på rätt sätt. Jag är fullständigt övertygad om att en klubb, som VIK, är oerhört beroende av ett ledarskap som under resans gång kan föra en ärlig och tydlig dialog mot media och med oss supportrar.

Det innebär att ledare måste vara beredda att stå upp både när det blåser isiga vindar(av hård kritik) likväl som de kliver fram och vill sola sig när laget har medgång. Det duger inte bara med det ena. På denna punkt tycker jag fortfarande VIK håller en tämligen undermålig nivå. Var är VIK:s egentliga språkrör, en person som syns och hörs, och alltid finns i centrum när det behövs? En person som vi supportrar, sponsorer, och vanliga "västeråsare" förknippar med föreningen VIK Hockey?

Ja, jag saknar helt enkelt en stark person/personlighet som rakryggat och tydligt kan redogöra för det som händer, eller inte händer, i föreningen. Både kortsiktigt och långsiktigt. Det mina vänner skapar nämligen trovärdighet.

Med en karismatisk ledare, oavsett förening, kan jag som supporter ta motgångar och framgångar med ett större lugn då jag känner förtroende för min förening. Jag tar hundra gånger hellre del av en dålig nyhet än att inte få veta alls! Har inte föreningen pengar att värva - So What! - säg det och vi kan gå vidare! Har inte föreningen ekonomi för att satsa mot ES - So What - säg det och vi kan anpassa våra förväntingar!

Vad detta inlägg egentligen skulle handla om var "mera mål" och på något konstigt sätt blev det så. Kanske inte "mål" i buren utan mer "mål" för föreningen. Jag tycker helt enkelt att varje förening måste ha ett tydligt ansikte utåt. Inte bara ett namn på ett papper utan någon som verkligen personifierar våra egna drömmar om framgång för vårt kära Gulsvart!

Och det kan vi ha som - mål!







27 januari 2011

Mora - Västerås 7 - 3

..en plump!


Så kom då den första riktiga plumpen i protokollet för vår nya tränarduo Mats och Bert. Pang!, sa det bara och plötsligt rämnade allt. Det försvar som så länge burit upp laget brast som ett gammalt byxarsle. Det blev minst sagt korsdrag runt kulorna - typ! Masar med frenesi ångade runt de gulsvarta som om de vore koner uppställda av vägverket enligt vissa rapportörer. Vår så vanligtvis briljante målvakt briljerade mest med att vara på utflykt på sidan om målet när pucken var på väg in i detsamma - enligt andra vittnen. 

När vi väl själva fick lägen så knöt det sig i prestationstarmen och skotten gick över, under, utanför, i stolpe och ribba - men inte in i mål. Viktor Mårtensson fick äntligen göra mål men fick det genast fråntaget av en nitisk domare. Domaren hävdade "spark" och Viktor höll med. Dock med den skillnaden att han sparkade på motståndarens klubba så att pucken förpassades i mål! Om så var fallet ett korrekt mål. Är det inte dags snart att ta bort denna luddiga regel då man faktisk får göra mål med skridskon bara man inte "gör en medveten" sparkrörelse! Det enklaste vore om det blev tillåtet att brösta, knuffa, nicka, knäa eller sparka in pucken. Så länge man inte använder händerna borde allt vara tillåtet...

Återigen blev man fundersam över Waltin´s sätt att leda laget i motgång. Inte heller denna gång ville han gå in och påverka skeendet på något synbart sätt. Den "timeout" som vi satt och väntade på efter Mora´s tredje mål kom aldrig. Det målvaktsbyte, som kunde skapat ett nytt moment i matchen, uteblev. Vi får helt enkelt förlita oss på att den gode Mats Waltin vet vad han gör. Det är liksom det han har betalt för...

Som ledare, eller supporter, försöker man alltid leta efter något att ta med sig från varje match och så även denna. Något man kan "hänga upp" i omklädningsrummet och peka på under kommande matcher. Till exempel kan man ta med sig den sista perioden(vi spelade jämt), skottstatistiken(vi vann den), moralen i laget(alla kämpade på till the bitter end), osv. 

Just nu, i denna stund, känns det lite svårt att hitta de positiva inslagen i brakförlusten mot Mora. Men å andra sidan, det är inte min uppgift. Det är faktiskt Bert och Mats som ska hitta dessa små korn av hopp - de har faktiskt betalt för det...

På tal om det kommer jag osökt att tänka på dansband när jag skriver om vårt tränarpar. MatsBert´s Orkester - typ. De brukar ju heta så - dansbanden....

Nu är det bara att ta nya tag. Vi är sämre än sämst men inte sämre att vi kan ge upp. Eller hur var det nu det var? Vad var det den kloke gamle torpargubben sa:
- Det är alltid för tidigt att ge upp!

Det tycker jag vi tar fasta på. 




26 januari 2011

Att hitta ett guldkorn..


En sportchef måste granska noga för att hitta ett fynd...


Det surras lite på stadens gator. Hoppfulla supportrar trängtar och längtar efter en sen julklapp. Kommer sportchefen infria mångas förhoppningar om förstärkning av laget? Tror inte det, tror inte det, tror kanske det. För så är det. Ingen vet. Tror inte ens vårt sportchef vet. Eller tränarna. Eller Guds Fader han som är i himlen. Kan tänka mig att det dräller av agenter i korridorerna runt sportchefer i hela landet. Agenter som med lena uttalanden försöker sälja in sina argument, och spelare, till hugade spekulanter. De sitter troligen på en hel drös med spelare som är i behov av miljöombyte. Här gäller därför att hålla sig framme vid köttgrytorna med sina lockvaror. 

Kan inte vara lätt att som sportchef gallra bland alla varor som dukas upp av penningkåta(!) agenter. Självklart uppfyller varje spelarobjekt alla de kriterier som sportchefen kan tänkas kräva. Spelaren X är givetvis en hyvens kille som kan göra mål, backchecka, spela i boxplay, skjuta som en häst sparkar,  styra powerplay, samt är extremt snabb på grillorna och, som ren bonus, berättar han gärna roliga historier i omklädningsrummet på fem olika språk! Dessutom gör han inga anspråk på eget boende då han gärna sover i omklädningsrummet och där intar en egen specialdiet i form av burkar med krylliskt text. 

Jag är kort sagt lite skeptiskt till dessa "sistaminutenvärvningar" som många klubbar roar sig med. Det ska kort sagt till en jädra röta att hitta en spelare som kan gå in i ett lag under återstående matcher i grundserien och där lyckas med det ingen annan gjort på 38 omgångar! Det vill säga - mål - typ! För det är det som vi behöver. Inget annat. Om, jag säger OM, vår sportchef skulle lyckas hitta en sådan spelare så får man nog sätta bragdstämpel på en sådan bedrift!

För övrigt är det vår tur att vinna mot Mora nu - banne mig!



23 januari 2011

Västerås - Almtuna 0 - 0


Supernolla..

Ja vad säger man? Två lag åker allt vad de kan, fram och tillbaka, från mål till mål i sextio minuter och matchen slutar noll mot noll! Jag vet att det finns de som hävdar att en match som slutar noll noll kan vara nog så underhållande. Därtill är jag skeptisk. För mig är själva målgörandet det som väcker mina känslor, min passion, oavsett om vi själva gör mål eller motståndarna. 

Ett mål skapar en ny dynamik i matchen, positioner förändras, förutsättningar ställs på kant, moment förskjuts, tempo förändras, och plötsligt skapas en ny dimension i spelet. Plötsligt måste ett lag kliva fram, det andra spela på ledning, och det blir genast en annan nerv i dramat. En ishockeymatch utan mål är som att se en Fransk film med en ändlös dialog som drunknar i sig själv. Man följer desperat med i meningsutbytet, handlingen,  dialogen, och försöker hitta sentensen, budskapet, poängen, men får till sist ge upp och i ren frustration byter man därför kanal....

När man idag stod på läktaren försökte jag ständigt leta efter detaljer, små avgörande moment, som var till vår fördel. Men det fanns inga tydliga tecken. Båda lagen var jämngoda, slog vakt om sin del av isen, spelade med stor säkerhetsmarginal, tog inga onödiga risker och slog hellre sarg ut/icing än att försöka sig på det oväntade.

Jag måste dock erkänna att matchen höll en förhållandevis hög nivå. Det var två lag som båda visade upp bra skridskoåkning, bra hemjobb, bra defensiv samt hade lika svårt att öppna upp motståndarförsvaret. Vår insats idag var betydligt bättre, genomgående i alla formationer, än senast mot Borås. Det var även två lag som spelade oerhört disciplinerat under hela matchen. Inga onödiga utvisningar för något av lagen, inga fula tilltag efter avblåsningar, inga pååkningar av målvakter. Kort sagt var det en väldigt ren match i det avseendet. Jag vet inte om det gynnade det ena laget mer än det andra. Kanske kunde vi varit lite mer aggressiva i vissa moment. Speciellt när vi hade avslut mot mål. Trots allt släppte AIS målvakt en hel del returer men vi var inte där och rotade.

Utifrån det jag såg idag vill jag ändå lyfta fram Gulsvart. De gjorde en bra match. Att vi har svårt med målskyttet visste vi redan innan. Men vi lyckades faktiskt få stopp på Almtuna. Det var bra. Vi lyckades under sextio minuter hålla Almtuna borta från de riktigt bra målchanserna. Bra bra! 

Almtuna är ett bra lag just nu och vi ska därför vara nöjda med dagens insats. Att vi sedan torskar på straffar ser jag mer som en parentes. Det viktiga idag var att vi kunde matcha ett lag som är i en ruskig form. Det lovar gott inför framtiden..




22 januari 2011

Västerås - Almtuna

Copy-Cat


Det vankas - Derby!


Denna utnötta, ut-tjatade, urvattnade benämning på en match mellan två lag som anses vara rivaler - på något sätt. Om vi tittar på definitionen av begreppet derby så innebär den:
-En match mellan två lag som kommer från samma stad eller samma region. En del derbyn har även historiska, politiska, religiösa eller sociala förtecken.


Hur förhåller sig då vårt Derby till ovan beskrivna definition? Vi kan direkt utesluta stad, religiösa, och sociala förtecken. Kvar har vi då region, politiska och historiska förtecken.

När det gäller Region finns där en konkurrenssituation mellan våra län. Se bara på Heby kommun som numera tillhör Uppsala län. Heby ligger geografiskt i Västmanland men efter en folkomröstning ingår man numera i Uppsala län. Det känns lite surt. 

Ser vi till de politiska förtecknen så har Västerås under senare år försökt etablera sig som en Universitetsstad vilket som bekant Uppsala varit sedan länge. Här råder en bitter strid om att locka studenter till respektive utbildningar. Vi kan trösta oss med att Sveriges första gymnasium, Rudbeckianska, ligger i Västerås. Man kan säga att Uppsala snodde vår ide...

Hur ser då det historiska perspektivet ut? 
- Uppsalas tidigaste namn var Östra Aros, där Aros betyder åmynning och syftar på Fyrisåns utlopp i Mälaren. Östra tillades för att skilja orten från Västra Aros (Västerås).
Här ser vi återigen ett tydligt tecken på att vi var först! Vi valde namnet  Aros och Upplänningarna kunde inte låta bli att göra detsamma. Fult gjort och väldigt fantasilöst - kan man tycka! 

Vi kan med andra ord finna belägg för att det verkligen är ett Derby som kommer att spelas under söndagen! Vi kan aldrig acceptera att Uppsala snor en hel kommun av oss(Heby) samt plagierar vårt stadsnamn! Man kan säga att Uppsala består av riktiga Copy-Cats! Kanske därför som Gösta Knutsson hittade på sin omtalade figur Pelle Svanlös. Han insåg Uppsalaiternas tillkortakommanden när det gällde att hitta på eget och istället hemföll till att sno andras idéer..

Dags att visa vad vi tycker - på söndag!





Västerås - Borås 4 - 3

Helt utan klös..


Seger! Otroligt skönt! Nu kan man lägga den matchen bakom sig - snabbt. Glömma och förtränga. Det var ju i den matchen, mot Borås, som Mats Waltin bestämde sig för att flytta om lite i kedjorna. Splitta på McGrath och Fleury. Målsättningen var att få igång kreativiteten i mer än en kedja. Det gick så där, kan man säga. Målen denna gång gjordes av Robin Nilsson (backskott pp), Fredrik Johansson, Dennis Rasmussen (straff) samt Damien Fleury (game winning goal). Sett till målfabrikationen blev utfallet positivt. Sett till spelet blev det mest pannkaka.

Detta var en match mellan två lag som endast stundtals kom upp i någon högre spelkvalitet. Och då det hände var faktiskt Borås det bättre laget. De hade oförskämt lätt att ta sig in i vår zon med puck under kontroll denna kväll. Stundtals var det oceaner av ytor för Borås att spela sig fram på genom mittzonen. Vår press, forchecking, lyste långa stunder med sin frånvaro. I vanlig ordning åkte de Gulsvarta som galningar över isen men väldigt ofta kom de i alla fall på efterkälken. Såg lite mysko ut - faktiskt.

Borås lyckades även, flera gånger, hålla väldigt långa anfall mot oss. De flyttade puck mycket skickligt i anfallszon och våra tappra krigare fick jaga, jaga, jaga, utan att någonsin få tag på trissan. Till råga på allt såg Johan Gustafsson ut att ha stora skälvan under delar av matchen. Han hade oerhört svårt att få tag i puckarna som kom mot honom. Stundtals agerade han mest "grindstolpe" och lät returer studsa rakt ut i slottet. Såg inte bekvämt ut - alls. Där ser man lite baksida av att matcha en målvakt, Sperrle, lite längre perioder. När Johan väl får kliva in i buren är han helt enkelt lite "rostig".  Vi var några på läktaren som tyckte hans agerande vid alla Borås mål var lite "stolpaktigt". Inte alls samma mjuka fina följsamhet som han visat upp tidigare matcher.

Men allt är förlåtet denna dag. Vi vann och det var otroligt skönt. Vi vann trots att vi långa stunder spelade riktigt uselt, fantasilöst, och utan att någonsin få något riktigt grepp om matchen. Borås hotade oss ända in i kaklet. 

Detta var en typiskt "måndagsmatch" trots att den spelades på en fredag. Två trötta lag som bevisligen lider en hel del av det täta matchandet. Frågan man ställer sig är hur Gulsvart ska hinna ladda om inför matchen på söndag. Då kommer ett pustande, frustande, kämpande, Almtuna på besök. Ett Almtuna som bara kör på, i match efter match, och tar poäng. Detta oavsett om de gör ett, två eller flera mål. Att de dessutom har en målvakt som för tillfället inte släpper in mål gör inte saken enklare.

Om våra Gulsvarta kämpar kommer ut till match på söndag med samma form som mot Borås - då vill jag inte vara med. Då blir det tok-torsk, överkörning, förnedring...

Vad tyckte då tränarna om matchen:
- Vi var värdelösa, säger Borås Jens Gustavsson.
- Det var äggröra från början till slut, säger VIK:s Mats Waltin.






21 januari 2011

Västerås - Borås

Många på Gurkburken frågar sig när Gulsvart ska få fart på målproduktionen. I senaste matchen borta mot Troja lyckades laget göra fyra mål - vilket inte tillhör vanligheterna denna säsong. Detta trots att vår specielle målspruta Damien Fleury inte kunde delta. Det var trevligt. Kanske ett trendbrott rent av!

Ikväll ställs vi mot en lurig motståndare. Borås. Vi har haft det lite besvärligt mot detta lag men om jag inte missminner mig har vi plusstatistik mot dem. Men det brukar vara jämna matcher. Sist de besökte oss lyckades de sno oss på två poäng efter vinst på straffar. Borås är inte alls så dåliga som deras tabellplacering visar. Under perioder rycker de upp sig och kan ge vilket lag som helst en match:
Ex:
Borås - Leksand 1 - 3
Borås - Västerås 1 - 2
Borås - Malmö 4 - 2
Oskarshamn  - Borås 1 - 3
Borås - Örebro 3 - 4
Mora - Borås 1 - 3
- Som synes spelar de jämt med de flesta lagen - och ibland vinner de! 

Vi får med andra ord räkna med ännu en match som kommer stå och väga länge. Inga poäng kommer kunna räknas in förrän efter sextio spelade minuter. Lite kuriosa. Det var mot Borås(borta) Dennis Rasmussen fick sin otäcka skada. Kanske dags för Dennis att betala tillbaka nu - med ränta!

Tränaren Mats Waltin hoppas få lite mer produktivitet framåt genom att flytta om lite i kedjorna. Enligt förhandssnacket vill han sära på McGrath och Damien Fleury. Vi får se om det blir så. Helt klart är att vi måste få igång minst en formation till som kan skapa lägen och kruta in en och annan puck. Om inte så blir vi lättlästa för våra motståndare. De kan då välja att sätta in sin defensivt starkaste formation mot vår enda som gör mål. Har vi däremot fler kedjor/formationer som skapar chanser blir det självklart inte lika enkelt för motståndarna att "döda" vår offensiv.

Till kvällens match önskar jag mig att våra backar är lite snabbare i tanke och handling. De ska åka fort som fan för att hämta puck i egen zon, spela hårda pass längs sarger, och undvika förhoppningsvis hitta en forward med fart i uppspelsfasen. Då blevo jag lycklig!

Hur går det då? Seger så klart. Tror vi vinner komfortabelt denna gång.

Matchen slutar 6 - 2, minst!



20 januari 2011

Troja - Västerås 1 - 4

..så gjorde även jag efter matchen mot Troja!


Man bugar, bockar, pustar ut, och tackar så mycket för tre oerhört viktiga poäng. När vi ställer Sperrle vid sidan och lämnar Damien Fleury hemma, pga sjukdom, då kan man bli en aning orolig inför match. Men den oron kom på skam. Så otroligt skönt att några andra fick kliva fram och sätta puckarna i mål. Troligen kan det fungera som lite boost för laget att man kan vinna utan sin sniper. Stort!

Visserligen ska man inte dra för stora växlar av en seger, men, Troja hade innan vår match sprattlat till och snott poäng av flera topplag. Dessutom spelade de med en viss desperation. De måste vinna varje gång - typ - för att inte fastna i ett hopplöst tabelläge. 

Bra dessutom att de andra matcherna gick lite "vår väg". Varken Mora, Leksand, Almtuna eller Rögle lyckades plocka någon trepoängare. Örebros efterlängtade vinst mot Malmö var inte heller så dum för vårt vidkommande. Att sedan Bofors torskade mot Borås gjorde kvällen än behagligare...

Andreas Lindh! Vilket stim han har hamnat i. Mål igen. Det andra på kort tid. Måste vara någon form av rekord för den gode Andreas. Ska han växa till den offensiva kraft vi behöver bland backarna? Njae, kan aldrig tänka mig det. Det troliga är att han fyllt sin målkvot för denna säsong.

I övrigt muttras det lite bland supportrar över våra backars oförmåga att hantera pucken. Jag tycker nog vi kan ha lite överseende med detta då de bevisligen är rätt duktiga på att försvara sin kasse. Roligt att vår lagkapten, Per Helmerson, allt mer närmar sig den nivå vi kan förvänta oss av honom. Visst har han sett lite rappare ut på rören de senaste matcherna?

Handen på hjärtat, alla Gulsvarta supportrar, så är det inte på backarna vårt eventuella avancemang till ett playoff hänger. Fortfarande gäller att fler av våra forwards kliver ur "bekvämlighetszonen" och börjar ta för sig. Det handlar som vanligt om väldigt fundamentala saker. In i trafiken med hela näsan, ta lite stryk, vara obekväm, samt att våga. Våga gå hela vägen, våga ta skott, våga checka mot puckförande spelare, våga åka in på mål, etc etc. Hockeyns ABC helt enkelt.






19 januari 2011

Västerås - Troja

Gulsvarta Rullatorgänget!

Hur ska det gå? Hur ska det bli? Hur ska vi kunna vinna mot Troja? Med en offensiv som inte bara går på kryckor utan faktiskt behöver en rullator så är frågan befogad. Vem av våra offensiva "kryckor" ska kunna hanka sig fram till ett avslut värd namnet? Kommer Kalle Olsson äntligen kliva upp ur det mentala krondike han befunnit sig i sedan omgång 12 - ungefär? Kommer Dennis Rasmussen ta chansen att gå mer rakt på mål? Ska Tobias Forslund kliva fram och visa att man kan göra mål oftare än var sjunde match? Ska vi till slut få ordning på avsluten i powerplay? Kommer vi för en gångs skull ha en himla massa tur, flyt, och se några fladderpuckar singla in i mål?

Förhoppningsvis har Troja redan tappat alla sugar, gett upp, börjat inrikta sig på negativt kval. Det vore fint för oss.

I ärlighetens namn begriper jag inte vad som ska rädda oss i matchen mot Troja. Defensiven? Tja, vi kommer säkerligen inte släppa in fler än två eller tre mål. Men som bekant är inte det till så stor nytta då vi själva sällan mäktar med fler än två(2).

Den enda ljuspunkten i detta mörker är att matchen spelas på bortaplan. Det kan faktiskt vara vår räddning. Nu kan man gå ut och "grisa lite". Vara obekväma. Spela enkelt. Vänta på lägen. Slippa vara det lag som ska föra matchen. Slippa förväntanstrycket från en hemmapublik. Istället kan man lira sarg ut, vänta på Trojas misstag, och sedan täppa till framför eget mål. Ja, det kanske kan gå! Så får man tänka.

Daniel Sperrle får spika igen, backarna lira sarg ut och Damien kruta in tre strutar. Det får räcka så. Då kan vi faktiskt vinna med uddamålet. Se där hur man fick till det på slutet!

Vi vinner med 3-2.

Tre sköna poäng! Efterlängtat...

Till sist:
 - vill jag bara påpeka att det finns en ruskig massa trafikljus att passera i Örebro innan man kommer fram till Bern Arena, att Växjö är en stad med symptom på mindervärdeskomplex samt att Uppsala  förlorade i bandy!


Uppdaterat:(2011-01-19: 15:22)
- Den Tobias Forslund som omnämns i texten kan vara någon annan!



17 januari 2011

Surheten ligger på PH 4.3

Kan fortfarande inte släppa att vi är så förbannat dåliga på att göra mål! Det har gått så långt att det från att ha varit en tillfällig oförmåga till att bli någon form av permanent tillstånd. Våra motståndarsupportrar roar sig kungligt på vår bekostnad just nu. 

- Hö-, hörs det skrockas från de Småländska skogarna! "Ni kan inte göra mål". 
- Hö-, hörs det hånskrattas från Uppsalaslätten där desorienterade AIS-supportrar gottar sig i vår olycka! 
Hö-hö, "Utan Damien Fleury skulle ni ligga sist i tabellen", hånflabbas det från Karlskogas mörka skogar!

Det är ju så att man vill gå och dra en gammal filt över huvudet! Vår måltorka får vattenbristen i mellanöstern att framstå som en parentes. Vi är troligen, just nu, Sveriges i särklass sämsta lag när det gäller att producera mål och det är sannerligen en merit som är betungande att bära.

Jag vet exempel på tränare i andra lagidrotter som i brist på annat, när man redan provat allt, i ren desperation kastat om helt på spelplanen. Långsamma och struttiga backar har fått byta plats med mer flyfotade anfallare i ett fåfängt försök att skaka liv i laget. Kanske är det läge för något lika dramatiskt i Gulsvart? Sätt upp Andreas Lindh som center, Robin Nilsson som högerytter, och Alexander Ribbenstrand som vänstervinge. Sedan är det bara att släppa pucken och tokköra. Kan det bli sämre?

I Powerplay kryddar vi med Viktor Mårtensson som murbräcka framför mål. På blålinjen får Tobias Forsberg och Kalle Olsson stå och svinga sina klubbor. Andreas Lindh kan få vara med här också. Få böka, bända och brottas. Vem mer kan vi kasta in? Självklart den ende som vet hur man gör mål - Damien Fleury! Genialiskt - om jag själv får säga det!

Skulle denna ommöblering misslyckas finns det ett trumfkort kvar. Daniel Sperrle! Omskola honom till Center och låt honom bli vår sniper i powerplay! Det kan bli riktigt bra. En målvakt måste bevisligen känna till en målvakts svagheter bättre än någon annan?

Ärligt talat tycker jag inte Mats Waltin och Robertsson ännu sett alla outtömliga möjligheter som finns till förändring. Se därför detta inlägg som några tips i all välmening. Skulle det trots allt skita sig totalt kan jag tänka mig att damma av mina gamla skrillor, slipa skären, och göra en insats för laget. Tror banne mig jag har en gammal KOHO-klubba liggandes. Visserligen är den inte byggd av dagens moderna rymdmaterial men virke från en vindpinad finsk fura skall aldrig underskattas. Den klubban går inte av vid ett simpelt motlägg. Här krävs det motorsåg för att åsamka minsta skada..

För övrigt tycker jag fortfarande att AIS är beklämmande som hockeylag, Växjö är ett skämt på idrottskartan samt att Bofors borde satsa på internutbildning i etik och moral för sina spelare! Örebro däremot anser jag vara ett skickligt och bra ishockeylag...

Där satt den!





16 januari 2011

Västerås - Växjö 1 - 3

Till en början funderade jag på hur jag skulle skriva detta inlägg. Skulle jag låta all min frustration, min ilska, min besvikelse lysa igenom, eller skulle jag försöka analysera vad som egentligen hände? Jag bestämde mig därefter för att försöka belysa hur det fungerar för ett lag som inte har "flytet". Ett lag som ständig kämpar i motlut för att nå minsta medgång.

0 - 1 (första perioden)
Västerås drar på sig en utvisning. Växjö kliver på i sitt powerplay. Skott mot mål, målvaktsräddning, och vår back Andreas Lindh går in och stänger för en Växjöforward. Till mångas förvåning dömer domaren utvisning för Andreas. Brottsrubricering obekant! Växjö får spela fem mot tre och gör självklart mål!
- Efter den incidenten roade jag mig att att räkna hur många liknande situationer som inte renderade i utvisning. Jag kunde räkna till minst tre(3) stycken utan att domaren reagerade. 
Sensmoral: Det räcker inte att göra rätt - man måste även ha lite tur i domarens bedömning!

Powerplay Västerås (Första perioden)
Vid ställningen 0-1 får Västerås spela i powerplay. Lyckas skapa ett visst tryck. Vid en sargduell får en Växjöspelare en knuff, ytterst försynt, och dråsar in i sargen. Spelet går dock vidare några sekvenser innan domaren väljer att blåsa av då Växjöspelaren ligger kvar på isen(!). Döm vår förvåning då domaren plötsligt bestämmer sig för att döma förseelsen som en - boarding. Istället för spel fem mot fyra rinner denna chans ut i sanden.
Sensmoral: Ligg gärna kvar på isen om du får en knuff. Detta kan påverka domaren till din fördel!

1 - 2 (Andra perioden)
Västerås ligger på och forcheckar mot Växjös backar. En Växjöback vallar ut pucken längs höger sargkant ut  genom mittzon. När pucken ska passera Växjös avbytarbås genomför Växjö ett byte och har sex(6) spelare på isen. Pucken träffar skridskon på den "sjätte" Växjöspelaren innan han hinner in i avbytarbåset. Just i denna match, vid detta tillfälle, friar domaren. Momentet efteråt lyckas Växjö få in en puck i mål.
Sensmoral: Det räcker inte att göra allt att man kan som spelare, man måste ha lite flyt med domaren!

1 - 3 (Tredje perioden)
Västerås skapar inte mycket i sin jakt på kvittering. Växjö ställer upp och spelar av tiden. Hoppet finns dock om att ett slumpskott ska hitta rätt. Eller varför inte en utvisning till vår fördel. Men vad händer? Växjös Saviano trampar in i vår zon, ensam mot vår back Lundberg. Hans uppsåt är bara att fördröja spelet. Problemet är att den lille Saviano i det momentet har dålig balans, ramlar,  och tappar pucken till Lundberg. Då ljuder domarens pipa. På reprisen, via Jumbotronen, kan man se hur Lundberg, i  samma ögonblick som Saviano tappar balansen, lägger en lös hand mot hans skuldra. Domarens bedömning är glasklar. Fasthållning!

Västerås tvingas nu till spel fyra mot fem. Ingen fara på taket. Vi är bra i boxplay - tänker jag. Då kommer nästa olycka. En Växjöback hamnar i lite tidsnöd pga Dennis Rasmussen som stöter mot honom med sin klubba. Han väljer därför att skjuta ett dåligt skott som täcks av Dennis - klubba! Pucken ramlar ned vi Dennis fötter, men, han har släppt sin klubba som GICK AV(!) när den träffades av pucken. Istället för en enkel rensning ur zon kan Växjöbacken ta tillbaka pucken, lägga den mot mål, och sekunder senare står det 1 - 3!
Sensmoral: När det blåser motvind är det jobbigt att bära flyttkartonger!

De exempel som jag redovisar för är ganska typiskt för ett lag som inte skapar tillräckligt mycket av egen kraft. I varje match får man räkna med ett visst motflyt. Det är normalt. Men för Gulsvart som inte har det minsta medgång i spelet känns detta motflyt dubbelt tungt.

Jämför med Växjö som inte gör någon speciellt bra match. De kommer hit, spelar lagom offensivt, skapar lagom många målchanser och har just det flyt som lag med lite medgång ofta får. Det är som många kloka redan sagt: Tur får man inte - tur förtjänar man. Och det kan jag bara instämma i. Växjö förtjänade sin "tur" då de sett över matchen skapade mer än vad vi gjorde...

Personligen tänker jag nu lägga mig på en annan kravnivå än tidigare när det gäller Gulsvart. Det är nog bäst för hälsan. I fortsättningen ska jag försöka tänka lite mer långsiktigt. Se på de saker som vi gör bra och som vi kan bära med oss  in i  en framtid. Så får det bli...



Västerås - Växjö

Uschiamej! Växjö blir inte lätta att tas med. Men av någon outgrundlig anledning tror jag därför på vinst för vårt kära Gulsvart just idag. Ser man på våra tidigare matcher mot Lakers denna säsong så har vi inte blivit utspelade. Däremot har vi inte orkat sätta riktigt tryck mot deras mål. Vi har fått väldigt korta anfall där Växjös backar ganska enkelt snappat upp pucken och startat läskiga kontringar mot oss.

Minns matchen i ABB Arena i höstas. Matchen han knappt börja innan firma Saviano och Soares hade tagit sig fram till ett första avslut som gav ledningsmålet till Växjö. Efter det kom vi liksom aldrig in i matchen. Vi var tvåa på det mesta.

Men som sagt var.

Idag vänder det!

Idag vinner vi!

Idag börjar resan mot säkrare playoff-mark!

Banne mig!

15 januari 2011

Örebro - Västerås 3 - 2 (sudden)

Att vara supporter till ett ishockeylag har sina sidor. Både aviga och räta. Man blir liksom aldrig riktigt klok på vad det är man ser. När man precis tror att laget kommer få det riktigt svårt, ja rent av bli överspelade, då sprattlar de till och lyckas skapa mer än man förväntat sig. Men inte sjuttons hjälper det! Som i matchen nu mot Örebro. Enligt de som kommenterade matchen,på webbradion, så hade det inte varit orättvist om Gulsvart haft ett eller två måls ledning efter den andra perioden sett till de chanser som skapades. Tänka sig! Här lyckas vi alltså skaka Örebro på deras egen hemmaplan och ge oss själva chansen till några fina extrapoäng, en oväntad skalp, men i slutänden står vi åter med byxorna nere. Visst, det blev en poäng, men med lite NORMAL utdelning på skapade chanser kunde det varit mer.
- Surt, sa Bill!
- Dubbel-surt, sa Bull!

Vår fundamentala impotens i målgörandet tar sig snart rent abnorma, och komiska, dimensioner. Vi är så usla, just nu, på att sätta våra chanser att vi lika gärna kan slå icing - typ! I laget finns endast ett fåtal spelare som har förmågan att sätta en puck i nät och inte ens de har någon större utdelning.
-Men, hallå!, kanske någon utbrister förtrytsamt: "vi har ju seriens bäste målskytt i Damien Fleury"! 

Förvisso. Det är sant. Men det är även sant att den gode Damien sumpat många fina lägen den senaste tiden. Inte minst de två senaste straffarna, och det duger inte om man ska titulera sig som en riktig målgörare, en matchvinnare. Men det som är mest oroväckande är att ingen annan i laget lyckas kliva fram ur skuggan och avlasta Damien.  Det är både illa och oroväckande. 

Här har herrar Waltin och Robertsson något att bita i.

Jag vill minnas att Waltin förordade att det skulle lastas in med puckar på mål. I alla lägen. Från alla håll. Sedan gällde de att följa upp med ett rakt spel, mot mål, för övriga forwards. Under några matcher, i början av säsongen, tyckte jag spelarna levde upp till det önskemålet. Det såg rätt bra ut. Vi fick ofta tryck mot kassen, som man säger.

Men, med tiden, allt som säsongen fortlidit, tycker jag mig se hur vi åter förpassar vårt spel ut mot sarghörnen. Och där blir det stopp. Spelet stannar av. Allt blir statiskt. Motståndarna hinner gruppera sig och styra bort våra forwards från möjligheten till vettiga avslut.
- Det spelar liksom ingen roll om alla spelare åker fort som skållade råttor(!) in i anfallszon om det ständigt slutar med att de står och gnuggar näsorna mot plexiglaset

Nej, mina vänner! Ska det bli någon ordning på torpet, och isen, så måste våra Gulsvarta krigare komma tillbaka till det som gällde från början. Åk gärna fort, men, se för bövelen till att komma till avslut. In med pucken mot mål! Från alla håll! Ska det vara så förbaskat svårt!
- I alla min naivitet tror jag att man skapar fler chanser genom att kasta in pucken framför mål än att stå och giddra ute i sarghörnen...


För övrigt vill jag inte ställa in mig i den kö som hävdar att Waltin och Robertsson är det bästa som hänt vår klubb - på tränarsidan. Till det har gått för lite tid. Till det finns för lite underlag. Innan jag stämmer in i denna hyllningskör vill jag först se tydliga - resultat!





14 januari 2011

Hjälp!


VÄSTERÅS 
Sökes:

Målskytt!

Tillträde: Omedelbart!
Lön: Hur mycket som helst!

Som din arbetsgivare garanterar vi dig frukost, lunch, middag, sovplats samt fria klubbor. Nationalitet oväsentligt! Tjecker, Turkar, Israeler, Slovaker, Norrmän, Finnar, Balter, ALLA är välkomna att söka denna tjänst! 


Svar till: Sportchef med Panik!






13 januari 2011

Örebro

Ett skakat Örebro står på tur att ta sig an antagonisten Västerås för tredje gången denna säsong. Ett Örebro som visat upp en oväntad stabilitet. Visst har det blivit en och annan "dipp" men inte mer än för något annat lag. Det som är anmärkningsvärt är att Örebro har så märkligt svårt att betvinga Bofors och Västerås denna säsong. Där har merparten av matcherna slutat i nesliga förluster. Det finns ingen rimlig förklaring till varför det skett. Vid alla dessa matchtillfällen har Örebro gällt som favoriter men ständigt gått på den så kallade "pumpen".

I vårt senaste möte, i ABB Arena, var Örebro det spelförande laget långa stunder men när slutsignalen ljöd stod vi själva som segrare - igen. En mycket märklig utgång av den matchen. Men, med en bra defensiv, en målvakt som stod på huvudet, samt lyckad utdelning på de chanser vi hade så lyckades vi sno ÖHK på den så kallade konfekten.

Frågan är om Mats Waltin är så full i fan att han låter Johan Gustafsson kliva in mellan stolparna även i detta möte med Örebro(i bägge våra tidigare möten har det varit han som spelat fullständigt lysande). Är det en chans eller en risk? Kanske det är läge att vila Daniel Sperrle en match nu och låta Gustafsson visa vilken perfekt Örebro-dödare han är!

Många är det som ställt sig frågan hur länge Örebro ska orka hålla sig kvar i topp tre. Mitt svar är fortfarande detsamma. De kommer troligen hålla hela vägen. Från början var detta "tips" baserat mest på en känsla men allt som serien spelats har jag kommit till en lite djupare insikt. Det finns faktiskt inte många lag i denna serie som kan matcha Örebros jämnhet denna säsong. De har ett komplett lag som inte är beroende av några "stjärnspelare" och dessutom en målvakt där bak som inte längre kastar in puckar i eget mål(som förra säsongen)

Växjö och Örebro kommer knipa platserna 1 och 2.
Rögle kommer troligen få ordning på sitt målskytte igen och inom kort peta ned Leksand från tredjeplatsen.

Sedan får Leksand, Mora, Västerås, Bofors se till att erövra plats 4 till 7. Det vore festligt! Vilken playoff det skulle bli - mums!

Malmö som jag hade som favorit till seriesegern kommer dala och hamna utanför playoff tillsammans med Almtuna.

Hur går det då för oss i mötet med Örebro denna gång? Tja, som vi spelar just nu får man vara glad för det minsta lilla. Törs man hoppas på att vi slipper en överkörning? Jag ser Örebro som klara favoriter och tror att de denna gång kommer få sin efterlängtade revansch. Trots en enorm kämpainsats av vårt Gulsvart kommer Örebro till slut dra ifrån med några mål och vinna komfortabelt.

Matchtips:
Örebro - Västerås 5- 2


Västerås - Rögle 2 -3 (str)

Surt sa räven! 
Återigen drog "äckelrögle" det längsta stråt och kunde med mycket tur, men inte oförtjänt, vända och vinna denna match! Visst hade Rögle sina chanser under matchens gång att sätta en och annan trissa i nätet men om man leder med uddamålet med mindre än en minut kvar - då känns det surt att tappa matchen till förlängning och straffar. Dubbel-surt. Trippel-surt! (Varför händer inte samma sak för Almtuna?)

Det finns några saker man måste ta till sig efter matchen mot Rögle. Saker att lyfta fram, nagelfara, kritiskt granska. 

- Formationerna
- Powerplay
- Matchning
- Backspelet

Formationerna
I dagsläget har vi endast en(1) formation som har förmågan att hota motståndarmålvakten på ett vettigt sätt (Fleury,McGrath). De övriga formationerna fungerar endast som checkinglines. Byte efter byte avlöser varandra utan att de någonsin lyckas få fast pucken i anfallszon.
 - Ska vi ha en rimlig chans att behålla vår playoffplats, eller klättra i tabellen, är det en absolut nödvändighet med minst en formation till som kan skapa målchanser. Gärna två!

Powerplay
Vi har sett det förut och vi fick se det igen. Hur Gulsvart slarvade bort chansen till tre poäng genom otroligt taffligt powerplay. Idag var Rögle lite vassare än oss, lite rappare, skapade lite mer. I en sådan match är vår chans till poäng just - powerplay. Får vi inte fram fler spelare som orkar producera framåt så måste vi göra mål i - powerplay.
- Med tanke på vår offensiva impotens i spelet fem mot fem MÅSTE Waltin få igång en uppställning i PP som ger oss chansen att hänga kvar i matcherna och i dess förlängning poäng och en trygg tabellplacering.

Matchning
Vi har sett det förut och vi fick se det igen. Är det verkligen rätt spelare inne på isen vid rätt tillfälle! Ännu en gång slarvades ett gyllne läge bort i matchen. Vid spel fem mot tre fick "fel" spelare börja powerplay och misslyckades totalt. De fick inte till ett enda avslut mot mål. Dessa tillfällen är alldeles för värdefulla för att låta gå till spillo.
- Vi har bara en uppställning som kan skapa chanser i denna spelform. Låt för bövelen dessa spela så länge de orkar stå på skridskorna!


Backar
Våra backar är bevisligen oerhört starka defensivt. Om detta råder inget tvivel. Det stora problemet är  speluppbyggnaden. Ingen av våra backar, i dagsläget, har förmågan att hitta ett uppspel till en forward med fart. Allt som oftast blir det istället spel i via sargen till en stillastående forward, i passningsficka, som omedelbart blir checkad av en motståndare. I och med detta får vi aldrig igång några flygande anfall. Allt stannar upp och inte sällan blir vi så hårt pressade i egen zon att vi istället tappar puck och kontroll.
- Vi måste få igång ett offensivt backspel där våra forwards får passningar när de kommer/har med fart!

Det är då en himla tur att Daniel Sperrle fortsatt håller en hög och jämn nivå. Utan honom hade vi inte haft den   förhållandevis gynnsamma position i tabellen som vi faktiskt har...



12 januari 2011

Västerås - Rögle

Tack för senast, kan man börja med att skriva! Ett tack riktat till kollektivet Gulsvart som kämpade  till sig tre oerhört värdefulla poäng mot Leksand. Nu, i efterhand, kan man kosta på sig att säga både det ena och det andra. Man kan till exempel passa på att platta till alla Leksandsfans. Man skulle kunna håna lite, visa fingret, peka på deras uppenbara tillkortakommanden, etc. Men till det är jag alldeles för ödmjuk. Eller rättare sagt: Man vet att surt kommer efter - typ. Sticker man ut hakan så åker man säkerligen på en käftsmäll i form av en ny neslig förlust.

Därför tänker jag lämnade Leksandsmatchen därhän och istället påbörja det vanliga lidandet inför match som det anstår en sann supporter.  För så är det. Gamla segrar ger inga nya poäng. Gjort är gjort. Nu väntar nästa prövning. Nu i form av Rögle. Man kan få rysningar, obehagliga vibbar, för mindre. Rögle, detta märkliga lag, som vi haft så otroligt svårt för, de senaste säsongerna. Trots att Rögle är kraftigt försvagat till denna säsong har vi likafullt oerhört svårt att betvinga dem. Deras spel tycks inte passa oss. Eller är det kanske deras klubbfärger som spökar. Grönt, vitt och svart. Lite Tingsryds-varning över det hela. Är där skon klämmer?


Nåväl. Håller just nu på att avveckla en lång intressant arbetsdag och ser fram mot att åter få beträda Södra ståplats. Inte tror jag på seger denna gång heller. Det går säkert åt pipsvängen. Av den anledningen har jag redan nu börjat fila på lämpliga ursäkter...

Till sist:
Flax-laget FlaxTuna förnekar sig inte. Nu senast lyckades de kvittera mot Växjö när det återstod tre(3) sekunder av sista perioden(!) och dessutom vinna på straffar! Det är inte klokt! När ska turen vända för Bobo´s mannar?

10 januari 2011

Västerås - Leksand 3 - 1

Idag var jag ytterst nära att strunta i att se matchen mot Leksand i ABB Arena. Hade en lååång dag på jobbet och kände bara negativa vibbar. Planerade helt enkelt att åka hem istället och avnjuta matchen via Text-TV. Men så kom jag till besinning och gjorde en "pudel" i  sista stund, lade om ratten, och körde upp till arenan. 

Väl där kände jag mig konstigt likgiltig inför nedsläpp. Det fanns ingen nerv i kroppen som vanligt. Inget pirr. Inga nervösa ryckningar i armar och ben. Tvärtom kände jag mig alldeles - tom. Att döma av alla åskådare runt mig var det fler än mig som kände samma sak. Vad skulle hända? Hur skulle matchen komma att gestalta sig? Skulle Gulsvart rasa ihop som ett korthus, bli avklädda, förnedrade, överkörda eller fanns det kraft nog att resa sig efter den senaste tidens skrala insatser.

Den normala feststämning som tidigare alltid inramat matcher mot Leksand lyste med sin frånvaro. Klacken försökte förvisso skapa lite tryck när spelarna äntrade isen men det var som att det inte tog sig. Det ekade lite ihåligt. Som om även de mest troende saknade den rätta övertygelsen. Ärligt talat var det rätt glest på läktaren när matchen väl startade. Som en match mot Rögle - typ!

Jag tänker inte nagelfara det som hände på isen allt för mycket. Jag konstaterar bara, med en stor dos lättnad, att detta var en skön vinst. En vinst som kom i en match som höll lågvattenmärke långa stunder. Det var massor av felpassningar, tappade puckar, snubblande spelare, bökande spelare, stökande spelare icingpuckar, missade avslut, usla avslut, lösa skott, och en jädra massa svett och stön. 

Tidigare matcher mellan våra lag har ofta bjudit på fart och fläkt, ett visst mått av elegans, men detta lyste allt som oftast med sin frånvaro denna gång. Istället var det vid sargerna, framför eget mål, som vi firade triumfer i dagens match. Vi var lite hetare, lite starkare och orkade bända ut puckuslingen från egen zon, om och om igen, och tvingade sedan Leksand till att åka runt runt runt i vår zon utan att någonsin komma till vettiga avslut.

Det var, sammanfattningsvis, en grym defensiv som mötte en tämligen uddlös offensiv denna gång. Man kan säga att vi spelade lika grisigt som Almtuna - och det är inte det sämsta.

Men jag bockar, bugar och tackar för tre otroligt viktiga poäng. För i sanning - vem Faen bryr sig om hur det ser ut - bara vi vinner matchen...








8 januari 2011

Skiljelinjen..

Linus på linjen..

Inom kort kan vi vara indragna i en förhatliga kampen om linjen. Vi vet alla vilket elände Linus på linjen får utstå. Hans vardag är fylld av smärtsamma överraskningar. Han balanserar för det mesta på en ytterst slak lina och med minsta möjliga marginal lyckas där överleva alla strapatser då han ständigt  ramlar ned men oförtrutet klättrar upp igen.

Frågan är bara om vårt lag har kraften, som Linus på linjen, att ständigt komma tillbaka. Klarar vi av att halka ned under den linje som skiljer framgång från fiasko. Kommer kritiken öka i kvadrat om vi inkasserar en förlust i vår nästa match? Har vi tålamodet att vänta ännu en tid innan laget börjar prestera på den nivå som vi tror de klarar av? Har vi alla kollektivt blundat för de uppenbara brister laget visat upp i match efter match i den naiva förhoppningen att det ordnar sig till slut - på något vis? 
- Eller är sanningen så enkel och brutal att vi helt enkelt inte är bättre än så här?



Vi kan alla enas om att det finns flera bra kvaliteter i detta lag. Men vi måste även vara så vidsynta och ödmjuka att vi även kan erkänna våra brister. Vår främsta(!) brist är nog avsaknaden av ett tydligt grundspel då vi äger pucken. Fortfarande är tendensen att "fort" går före "bra". Det är stundtals lite väl mycket naiv juniorhockey över det hela. Visserligen väldigt charmigt när det fungerar men samtidigt otroligt uddlöst den dagen då inte spelarna har "orken" eller "krutet" att jaga som illrar över isen i sextio minuter.

De allra flesta lag har nu lärt sig hur de ska stå upp mot vår "energiska" ishockey. Vi blir numera ganska lätt neutraliserade - om man säger så.

Så jag känner en viss oro inför de kommande omgångarna. Jag tror helt enkelt att vi inte har råd att halka ned under den tidigare nämnda linjen. Den ökade anspänning det skulle innebära riskerar att göra både spelare och ledare handlingsförlamade. Plötsligt kommer alla olyckskorpar börja jämföra med förra säsongens miserabla och tröstlösa vårsäsong. Risken är även stor att flera av de spelare som då var med  kommer börja gruva sig, börja fundera, tänka och grubbla. Och det vet vi alla att ishockeypelare som tänker är nog det sämsta som finns...

Nej, kära Gulsvart!

Nu vill jag inte vara med om att vi likt Linus på linjen ska behöva gå på ständiga smällar som tar  kraft ur arm och mod ur barm. Här gäller istället att ta initiativet, greppa rodret, sätta sig i förarsätet, och kraftfullt markera att här kommer ingen jävel och tar vår playoffplats! Nu vill jag inte höra en enda gång till denna säsong att motståndarna var "hetare", "hade mer krut än oss" eller "ville vinna mer än oss"...


Krossa Leksand..