Mera mål...

Var är vår "Fahlander"?

Hur var det nu visan gick? Den om att vi skulle etablera oss i Hockeyallsvenskan för att sedan stegvis trappa upp, finslipa, bygga, för att vara med och slåss om en plats i Elitserien. Det har runnit en hel del vatten genom Svartån utan att vi kommit så speciellt mycket närmare det hägrande målet. På något sätt har vi, liksom Leksand, fastnat en aning på perrongen. Å andra sidan är vi inte ensamma om denna belägenhet. Ungefär hälften av de lag som spelar i årets Hockeyallsvenska lider av samma syndrom: " att vilja men inte kunna" - typ!

Är jag då, handen på hjärtat, missnöjd med att vi inte kommit längre i vår strävan att ta en plats i det absoluta finrummet? Både och, kan jag säga. Jag är inte missnöjd med klubbens strävanden, deras försök, deras ambitioner, då jag vet vilka små förutsättningar de egentligen har. Däremot kan jag vara lite missnöjd med hur de, under de senaste åren, formulerat sina målsättningar.

Ska man skapa trovärdighet mot sina supportrar, sponsorer, media och förväntad publik gäller det att balansera sina uttalade visioner med ett visst mått av försiktighet. Det gäller kort sagt att inte lova mer än vad man kan hålla. Lovar man ständigt "att vi ska nå trädkronorna" då gäller det att vi inte stannar vid första grenverket - år efter år. Då tappar man i trovärdighet och bränner broar till både sponsorer, publik och supportrar.

För visst är det så att har klubben "lovat" nå ett mål då gäller det att klubben lever upp till det, eller, åtminstone arbetar så man får intryck av att man faktiskt själv vill nå det uppsatta målet! Om vi runt laget inte upplever att klubben, med alla medel, strävar mot det uttalade målet uppstår lätt en förtroendekris.

Det är detta mödosamma arbete, att balansera mellan vad klubben verkligen klarar av, och vad man ska ha för officiell hållning/målsättning som skapar förtroende om det hanteras på rätt sätt. Jag är fullständigt övertygad om att en klubb, som VIK, är oerhört beroende av ett ledarskap som under resans gång kan föra en ärlig och tydlig dialog mot media och med oss supportrar.

Det innebär att ledare måste vara beredda att stå upp både när det blåser isiga vindar(av hård kritik) likväl som de kliver fram och vill sola sig när laget har medgång. Det duger inte bara med det ena. På denna punkt tycker jag fortfarande VIK håller en tämligen undermålig nivå. Var är VIK:s egentliga språkrör, en person som syns och hörs, och alltid finns i centrum när det behövs? En person som vi supportrar, sponsorer, och vanliga "västeråsare" förknippar med föreningen VIK Hockey?

Ja, jag saknar helt enkelt en stark person/personlighet som rakryggat och tydligt kan redogöra för det som händer, eller inte händer, i föreningen. Både kortsiktigt och långsiktigt. Det mina vänner skapar nämligen trovärdighet.

Med en karismatisk ledare, oavsett förening, kan jag som supporter ta motgångar och framgångar med ett större lugn då jag känner förtroende för min förening. Jag tar hundra gånger hellre del av en dålig nyhet än att inte få veta alls! Har inte föreningen pengar att värva - So What! - säg det och vi kan gå vidare! Har inte föreningen ekonomi för att satsa mot ES - So What - säg det och vi kan anpassa våra förväntingar!

Vad detta inlägg egentligen skulle handla om var "mera mål" och på något konstigt sätt blev det så. Kanske inte "mål" i buren utan mer "mål" för föreningen. Jag tycker helt enkelt att varje förening måste ha ett tydligt ansikte utåt. Inte bara ett namn på ett papper utan någon som verkligen personifierar våra egna drömmar om framgång för vårt kära Gulsvart!

Och det kan vi ha som - mål!