Skiljelinjen..

Linus på linjen..

Inom kort kan vi vara indragna i en förhatliga kampen om linjen. Vi vet alla vilket elände Linus på linjen får utstå. Hans vardag är fylld av smärtsamma överraskningar. Han balanserar för det mesta på en ytterst slak lina och med minsta möjliga marginal lyckas där överleva alla strapatser då han ständigt  ramlar ned men oförtrutet klättrar upp igen.

Frågan är bara om vårt lag har kraften, som Linus på linjen, att ständigt komma tillbaka. Klarar vi av att halka ned under den linje som skiljer framgång från fiasko. Kommer kritiken öka i kvadrat om vi inkasserar en förlust i vår nästa match? Har vi tålamodet att vänta ännu en tid innan laget börjar prestera på den nivå som vi tror de klarar av? Har vi alla kollektivt blundat för de uppenbara brister laget visat upp i match efter match i den naiva förhoppningen att det ordnar sig till slut - på något vis? 

- Eller är sanningen så enkel och brutal att vi helt enkelt inte är bättre än så här?

Vi kan alla enas om att det finns flera bra kvaliteter i detta lag. Men vi måste även vara så vidsynta och ödmjuka att vi även kan erkänna våra brister. Vår främsta(!) brist är nog avsaknaden av ett tydligt grundspel då vi äger pucken. Fortfarande är tendensen att "fort" går före "bra". Det är stundtals lite väl mycket naiv juniorhockey över det hela. Visserligen väldigt charmigt när det fungerar men samtidigt otroligt uddlöst den dagen då inte spelarna har "orken" eller "krutet" att jaga som illrar över isen i sextio minuter.

De allra flesta lag har nu lärt sig hur de ska stå upp mot vår "energiska" ishockey. Vi blir numera ganska lätt neutraliserade - om man säger så.

Så jag känner en viss oro inför de kommande omgångarna. Jag tror helt enkelt att vi inte har råd att halka ned under den tidigare nämnda linjen. Den ökade anspänning det skulle innebära riskerar att göra både spelare och ledare handlingsförlamade. Plötsligt kommer alla olyckskorpar börja jämföra med förra säsongens miserabla och tröstlösa vårsäsong. Risken är även stor att flera av de spelare som då var med  kommer börja gruva sig, börja fundera, tänka och grubbla. Och det vet vi alla att ishockeypelare som tänker är nog det sämsta som finns...

Nej, kära Gulsvart!

Nu vill jag inte vara med om att vi likt Linus på linjen ska behöva gå på ständiga smällar som tar  kraft ur arm och mod ur barm. Här gäller istället att ta initiativet, greppa rodret, sätta sig i förarsätet, och kraftfullt markera att här kommer ingen jävel och tar vår playoffplats! Nu vill jag inte höra en enda gång till denna säsong att motståndarna var "hetare", "hade mer krut än oss" eller "ville vinna mer än oss"...

Krossa Leksand..