Västerås - Leksand 3 - 1

Idag var jag ytterst nära att strunta i att se matchen mot Leksand i ABB Arena. Hade en lååång dag på jobbet och kände bara negativa vibbar. Planerade helt enkelt att åka hem istället och avnjuta matchen via Text-TV. Men så kom jag till besinning och gjorde en "pudel" i  sista stund, lade om ratten, och körde upp till arenan. 

Väl där kände jag mig konstigt likgiltig inför nedsläpp. Det fanns ingen nerv i kroppen som vanligt. Inget pirr. Inga nervösa ryckningar i armar och ben. Tvärtom kände jag mig alldeles - tom. Att döma av alla åskådare runt mig var det fler än mig som kände samma sak. Vad skulle hända? Hur skulle matchen komma att gestalta sig? Skulle Gulsvart rasa ihop som ett korthus, bli avklädda, förnedrade, överkörda eller fanns det kraft nog att resa sig efter den senaste tidens skrala insatser.

Den normala feststämning som tidigare alltid inramat matcher mot Leksand lyste med sin frånvaro. Klacken försökte förvisso skapa lite tryck när spelarna äntrade isen men det var som att det inte tog sig. Det ekade lite ihåligt. Som om även de mest troende saknade den rätta övertygelsen. Ärligt talat var det rätt glest på läktaren när matchen väl startade. Som en match mot Rögle - typ!

Jag tänker inte nagelfara det som hände på isen allt för mycket. Jag konstaterar bara, med en stor dos lättnad, att detta var en skön vinst. En vinst som kom i en match som höll lågvattenmärke långa stunder. Det var massor av felpassningar, tappade puckar, snubblande spelare, bökande spelare, stökande spelare icingpuckar, missade avslut, usla avslut, lösa skott, och en jädra massa svett och stön. 

Tidigare matcher mellan våra lag har ofta bjudit på fart och fläkt, ett visst mått av elegans, men detta lyste allt som oftast med sin frånvaro denna gång. Istället var det vid sargerna, framför eget mål, som vi firade triumfer i dagens match. Vi var lite hetare, lite starkare och orkade bända ut puckuslingen från egen zon, om och om igen, och tvingade sedan Leksand till att åka runt runt runt i vår zon utan att någonsin komma till vettiga avslut.

Det var, sammanfattningsvis, en grym defensiv som mötte en tämligen uddlös offensiv denna gång. Man kan säga att vi spelade lika grisigt som Almtuna - och det är inte det sämsta.

Men jag bockar, bugar och tackar för tre otroligt viktiga poäng. För i sanning - vem Faen bryr sig om hur det ser ut - bara vi vinner matchen...