Mora - Västerås 7 - 3

..en plump!

Så kom då den första riktiga plumpen i protokollet för vår nya tränarduo Mats och Bert. Pang!, sa det bara och plötsligt rämnade allt. Det försvar som så länge burit upp laget brast som ett gammalt byxarsle. Det blev minst sagt korsdrag runt kulorna - typ! Masar med frenesi ångade runt de gulsvarta som om de vore koner uppställda av vägverket enligt vissa rapportörer. Vår så vanligtvis briljante målvakt briljerade mest med att vara på utflykt på sidan om målet när pucken var på väg in i detsamma - enligt andra vittnen. 

När vi väl själva fick lägen så knöt det sig i prestationstarmen och skotten gick över, under, utanför, i stolpe och ribba - men inte in i mål. Viktor Mårtensson fick äntligen göra mål men fick det genast fråntaget av en nitisk domare. Domaren hävdade "spark" och Viktor höll med. Dock med den skillnaden att han sparkade på motståndarens klubba så att pucken förpassades i mål! Om så var fallet ett korrekt mål. Är det inte dags snart att ta bort denna luddiga regel då man faktisk får göra mål med skridskon bara man inte "gör en medveten" sparkrörelse! Det enklaste vore om det blev tillåtet att brösta, knuffa, nicka, knäa eller sparka in pucken. Så länge man inte använder händerna borde allt vara tillåtet...

Återigen blev man fundersam över Waltin´s sätt att leda laget i motgång. Inte heller denna gång ville han gå in och påverka skeendet på något synbart sätt. Den "timeout" som vi satt och väntade på efter Mora´s tredje mål kom aldrig. Det målvaktsbyte, som kunde skapat ett nytt moment i matchen, uteblev. Vi får helt enkelt förlita oss på att den gode Mats Waltin vet vad han gör. Det är liksom det han har betalt för...

Som ledare, eller supporter, försöker man alltid leta efter något att ta med sig från varje match och så även denna. Något man kan "hänga upp" i omklädningsrummet och peka på under kommande matcher. Till exempel kan man ta med sig den sista perioden(vi spelade jämt), skottstatistiken(vi vann den), moralen i laget(alla kämpade på till the bitter end), osv. 

Just nu, i denna stund, känns det lite svårt att hitta de positiva inslagen i brakförlusten mot Mora. Men å andra sidan, det är inte min uppgift. Det är faktiskt Bert och Mats som ska hitta dessa små korn av hopp - de har faktiskt betalt för det...

På tal om det kommer jag osökt att tänka på dansband när jag skriver om vårt tränarpar. MatsBert´s Orkester - typ. De brukar ju heta så - dansbanden....

Nu är det bara att ta nya tag. Vi är sämre än sämst men inte sämre att vi kan ge upp. Eller hur var det nu det var? Vad var det den kloke gamle torpargubben sa:

- Det är alltid för tidigt att ge upp!

Det tycker jag vi tar fasta på.