Det är farten som gör det.....

Fart är grejen...

Västerås - Vita Hästen 1-3

Det har nu gått några dagar sedan matchen mot Vita Hästen i ABB Arena Nord. Det bestående intrycket från matchen hänger dock kvar. Fart, fart, fart! Kanske var det en illusion men jag upplevde att det var betydligt mer fart i benen på alla spelare än tidigare försäsong. Och inte bara i benen. Även i armar, klubba, puck och tanke. Fart, fart, fart. 

Bara under första perioden räknade jag till fler lyckade offensiva räder där passningar satt på blad än vad jag såg under en hel match förra säsongen! Visst, mitt minne kan svika men det var så jag upplevde det.

En annan sak som slog mig var avsaknaden(!) av "sarg ut". Tror laget bara använde detta vid ett fåtal tillfällen under matchen. Visst, ibland fastnade vi i egen zon pga detta, men, det var roligt att se hur både backar och forwards ständigt letade konstruktiva lösningar, där man hade puckkontroll, istället för att bara hiva iväg pucken. Kreativiteten hos både backar och forwards är mångfalt större än tidigare säsong. Kul att se!

Vita Hästen såg inte så rappa ut som jag förväntat mig. De kändes dock lite större och tyngre över lag, som kollektiv. Det var endast i powerplay som Hästen visade prov på klasskillnad då de satte oss under rejält tryck(vet inte om de körde med någon powerplay-uppställning). 

I spelet fem mot fem matchade vi Hästen överraskande bra. Det var endast under en sekvens i början andra perioden där de lyckades nagla fast oss ordentligt i egen zon. Vi fick till och med ta en timeout för att överleva. Då fick jag intrycket av att Hästen bestämt sig för att öka tempot och döda matchen. Visa sin klass. De gick dock bet uppgiften då de inte fick utdelning i form av mål. Istället kunde våra raska pojkar sakta men säkert börja hota offensivt igen. Med lite flax kunde vi tagit ledningen strax efter Hästens dominans men pucken hoppade tydligen över bladet för Oscar Pettersson(?) som hade närmast öppet mål.

Återigen måste jag lyfta det faktum att det var länge sedan jag såg så många offensiva sekvenser där spelarna hittade varandra med snabba passningar. Från back till forward, från forward till forward. Två, tre, fyra(!) passningar i rad som satt på blad. Vilket flyt det blir i offensiven när något så fundamentalt fungerar. Det spelar ingen roll hur fort en spelare åker om denne inte får passning på bladet. Det är inte skridskoåkningen som skapar tempo. Det är passningskvalitén. 

Det som många redan påtalat är att det i årets trupp finns fler spelare som känns bekväma med puck och klubba. Både bland backar och forwards. Det finns nu ett gäng spelare som vill vara kreativa. Både defensivt och offensivt. Rädslan att göra fel, begå misstag, som genomsyrade vårt spel nästan hela förra säsongen har förbytts i viljan att utmana, skapa, våga, vara kreativ. 

Säkerligen kommer vi bli straffade då och då för denna vilja att vara kreativ i de flesta lägen men det köper jag. Alla dagar i veckan. Redan i våra två första matcher har det skapats massor av fina målchanser tack vare kreativiteten. Nu fattas bara att hänga dit puckarna. Då jävlars..

Jag vet inte riktigt hur jag skall summera mina intryck från då till nu. Varför såg spelarna så sega och handlingsförlamade ut då men så sprudlande och kreativa nu? Någon som vet? Förstår? Jag har mina tankar och funderingar men inte blir jag så klokare för det.

Såg någon skrivit på Gurkburken att förra årets trupp skulle vinna med minst fem mål mot dagens upplaga av Gulsvart. Visst, det är möjligt, men jag ställer mig tveksam. Jag tror förra årets upplaga av Gulsvart fått det jobbigt med den speed, fart, som dagens upplaga visar. Men, som sagt, svårt att sia om. 

Kan det vara så enkelt att det är tränarens filosofi som slår igenom så tydligt? Både Paananen och Olsson pratar/de om att bygga en fungerande defensiv. Av det kommer så småningom en bra offensiv. 

Problemet med Olssons lagbygge var att vi inte såg så mycket av varken det ena eller det andra. Och ytterst sällan i samma match! Årets upplaga har redan visat upp en i jämförelse sprudlande offensiv men samtidigt lyckats hyggligt defensivt! Förklara det, du som kan och förstår! Är det så enkelt att Christer Olsson saknade de kreativa spelare som nu Thomas Paananen disponerar? 

Naturligtvis finns det saker som måste styras upp, rättas till, och ordnas  innan seriepremiären hemma mot Mariestad. Stundtals såg det lite väl valpigt ut. Vi saknade mot Hästen lite tyngd på backsidan. Kanske även hos forwards. Vi hade emellanåt oerhört svårt att få stopp på spelet i egen zon. Fick inte fast våra motståndare vid sarg. De kunde alldeles för enkelt manövrera sig vidare. Vi släppte även till oerhört många avslut mot egen målvakt. Ett tecken på att forwards inte han upp i skottlinjen? Där var förra årets upplaga av Gulsvart betydligt skickligare. 

För övrigt kanske man nu kan kalla Marcus Dahlbom för "Svampen". Det var rackarns vad få returer han släppte trots mångfalden av skott han fick emot sig. Mycket bra. Tycker han överlag agerade med en härlig pondus matchen igenom. Höll sig lugn, placerade sig rätt, fick skotten på sig. Inga snedseglingar, helt enkelt! 

Återigen hoppar jag över spelarkritiken i övrigt. 

AIK på Hovet, vi var inte ens nära..

Ibland är det tungt, extra tungt..

AIK - Västerås 4-1

Jag hade inga stora förhoppningar om poäng inför matchen borta mot AIK och mina farhågor besannades. Även om vi höll AIK borta från de allra farligaste avsluten under den första perioden kunde vi inte hålla emot alla tjugo minuter. Precis när jag tänkte tanken att det vore trevligt att gå till periodvila med 0-0 i bagaget, då ringde det i baken!

1-0

AIK:s Anders Eriksson fick stå aningen omarkerad mitt i slottet och kunde därifrån styra in ett backskott. Tid 19:23. Otroligt snöpligt då vi stretat emot bra defensivt. Ett mål som satte oss i en bekymmersam sits. Agendan för dagen var tydligen att dra ned på tempot och spela disciplinerat. Inte bjuda AIK på öppen is. En tanke god som någon men som samtidigt lade sordin på våra möjligheter till eget offensivt spel. Perioden till AIK spelmässigt men inte med så stor marginal.

2-0

Den andra perioden lik den första. Det var AIK som hade de flesta offensiva intentionerna medan vi letade möjligheter via ströanfall. Återigen lyckades vi stänga ned AIK rätt bra och de fick jobba rätt hårt för att hitta bra avslutslägen. Till slut kom ett som gav resultat. En puck slängdes in mot mål och studsade rakt ut på bladet till AIK:s Mikael Lindqvist som smällde in trissan. Det som kändes surt var att vi lyckades avvärja flera öppna lägen men inte hade turen med oss på lösa puckar som studsade fel. Spelmässigt var AIK bättre än oss även i denna period även om de bara glimtvis visade upp den briljans i offensiven som de besitter.

3-0

Vi kom ut till den tredje perioden och visade tydliga tendenser till att vilja gå fram lite hårdare. Vi skapade några halvchanser och kunde hålla puck i AIK:s zon kortare stunder. Då klev domaren för dagen, Christoffer Holm, fram och tog en aningen märklig utvisning på vår Simon Karlsson. En åkduell med en AIK:are där den sistnämnde föll  in i sargen. Naturligtvis stänkte AIK:s Fredrik Karlström in pucken fram till 3-0. Där var vi körda, definitivt.

Efter detta mål kände troligen dagens domare, Christoffer Holm, att han behövde kompensera oss för utvisning på Simon Karlsson och hittade raskt två utvisningar på AIK-spelare. Trots denna välkomna hjälp hade vi denna gång ingen ordning alls på vårt powerplay som för några omgångar sedan firade stora triumfer.

1-3

I slutet av matchen tog Christer Olsson en rövare, plockade ut Henrik Lundberg, och satsade på spel sex mot fem. Mikael Frycklund hittade Lucas Zetterberg med ett bra pass och det "bara small" när Lucas stänkte in 1-3. 

4-1

Men, sedan var det slut på det roliga. Viktor Ekarv kunde i slutskedet av matchen lägga in sista målet och därmed var vårt öde beseglat.

Ännu en förlust inkasserad, om än en rätt väntad. Trots det var jag lite besviken i efterhand. Besviken över att vi inte tycktes tro på våra möjligheter att ta poäng mot ett formstarkt AIK. Kanske var det matchplanen som gav det intrycket. Kanske var det helt enkelt så att vi är inte bättre än så här. Det senare vill jag inte riktigt tro då jag med egna ögon sett laget prestera på en helt annan nivå i andra matcher efter nyår.

Ska man leta efter några små glädjeämnen får man leta en stund. Tycker dock att Chris Langkow i några byten visade mer än tidigare matcher. Han hade två  lägen som kunde resulterat i mål. 

Lyssnar jag till supportrar till AIK är deras dom mot vårt framträdande rätt brutal. De tyckte vi var usla. Inget tempo, dålig skridskoåkningen, dåligt passningsspel, och ingen fart i något överhuvudtaget. Tyvärr kan jag inte annat än hålla med. Vi gjorde inte det bästa framträdandet på Hovets is denna gång.

Två nycklar till att vi inte tagit poäng de senaste tre omgångarna:

- Avsaknad av målskytt/ar (3 mål senaste 3 matcherna)
- Dåligt powerplay (0 mål på senaste 7 försöken)

Swehockey

Vad hände mot Timrå?

Swehockey

Timrå - Västerås 5-1
Inom loppet av tio minuter dödade Timrå matchen.

00:40 1-0

- Spelvändning för Timrå efter att vi själva missat avslut mot mål. Hampus Larsson lägger sig för att täcka ett skott som inte kommer. Öppen gata för Elias Pettersson att lägga in pucken i mål.

04:18 2-0

- Timrås Andreas Stene ut för Hooking. Utmärkt läge för oss att komma in i matchen genom ett powerplay. I slutet av detta pp blir Anton Mylleri "jagad" av Timrås Johan Johnsson i egen zon. Det slutar med att Antons passning till medspelare bryts av nämnde Johan Johnsson som fri mot Henrik Lundberg lägger pucken i mål.

04:18 Christer Olsson tar timeout

05:30 3-0

- Tekning i egen zon. Puck till Timrås back Mattias Nilsson som knäpper iväg pucken mot mål. Trots dålig vinkel(ute vid sarg) och långt ifrån(strax innanför blå) letar sig pucken förbi en hög med spelare och dimper in vid bortre stolpen.  Ett skott som i normalfallet täcks undan av egen spelare, eller, stoppas upp av någons benskydd, skridsko, eller klubba. Men inte denna gång. Pucken hittar på ett magiskt vis en rät linje från skytt in i mål utan att träffa varken det ena eller det andra.

09:20 4-0

- Timrå får chansen att spela powerplay och därmed möjlighet till ännu ett mål. Ett mål som mer eller mindre kan stänga matchen. Naturligtvis gör de mål. Detta trots ett ganska dåligt  pp. En "omöjlig" sidledspassning hittar ut till Elias Pettersson vid förlängda mållinjen nedan tekningscirkeln(!). Detta förhindrar inte att han, trots dåligt balans, lyckas skicka trissan närmast parallellt med förlängda mållinjen och in bakom Henrik Lundberg. Ett riktigt lyckoskott. 99 ggr av 100 täcker alla landets målvakter första stolpen i ett sådan läge. Denna dag var det dock den 100:e gången. Tydligen.

09:20 Matchen slut

- Timrå trummade på och tyckte allt var lajbans medan Gulsvart mest längtade till bussen.

En kombination av egna felbeslut, lite fummel, oskärpa, samt kanske lite överambition ledde med andra ord raka vägen till en katastrofal inledning av matchen. Timrå är ett för bra lag för att bjuda på det allra minsta. 

Det enda(!) glädjeämnet i denna match var Marcus Dahlbom fick lite speltid. Viktigt att han får chansen emellanåt. Henrik Lundberg kan komma att behöva lite avlastning. Bra då att Dahlbom i denna match fick visa att även han har förmågan att mota puckar. Det mål han fick släppa in var ännu ett exempel på hur enkelt det kan vara när ett lag har lite flyt. En framsträckt klubba, en styrning, och mål.

Efter fem matcher där vi till stora delar hållit ihop vårt spel över hela isen på ett mycket bra sätt brast det, överallt och samtidigt. Det är lite så det kan bli. När någon tar ett felbeslut leder det till stress och nytt felbeslut. Alla spelare vill då så snabbt som möjligt kompensera tidigare felbeslut och tar därför nytt felbeslut i ivern att göra rätt. Kort sagt blir allt som kan bli fel, fel. Christer Olsson försökte stoppa denna händelsekedja med sin timeout men denna gång hjälpte det inte.

Precis som andra uttryckt är det faktisk lättare(!) att ta en rejäl förlust än en förlust där man är med fram till slutsignalen men ända förlorar med uddamålet. Då tycker man sig förtjäna en poäng eller två. Denna gång var det inget snack. Vi förtjänade helt enkelt att förlora.

Summering:
- Som vanligt undrar man "vad i helvetet" som händer, och varför, när det egna laget kommer ut till match och uppträder som de gjorde under gårdagen mot Timrå. Självklart hade inte spelarna för avsikt att göra en plattmatch. Jag har sett flera andra lag agera på samma sätt under denna säsong. Det är med andra ord inget som är unikt för vår spelartrupp. Dessvärre är denna insikt inget som lindrar nämnvärt när det egna laget drabbas. Det gör helt enkelt förbaskat ont att se när ens eget lag "snubblar runt på sina egna klubbor".

- Fanns det då inget positivt att ta med från denna match? Jo, det fanns det faktiskt. Vi fortsätter att nyttja powerplay på ett bra sätt och William Wikman gjorde mål!

- Dags att ladda om. Almtuna hemma nästa.

Christer möter supportrar...

Alla har inte gett upp!

Det har nu gått några timmar sedan mötet med Christer Olsson och Andreas Appelgren. Mötet där frustrerade och arga supportrar hade möjlighet att konfrontera tränare och sportchef. Ställa de rätta frågorna. Framföra sin kritik. Prata av sig sin frustration. Ställa mot väggen. Ja, allt det där vanliga som man pratar om inför ett möte av denna dignitet. 

Vem som egentligen initierade till detta möte är jag inte riktigt säker på men inbillar mig att initiativet kom från föreningen. Rätta mig gärna om jag har fel. Ibland är hänger jag inte med i svängarna, helt enkelt.

Hur ska man då försöka återberätta allt det som sades under mötet? Inte helt lätt. Det sas en hel del. Men frågan är vad som är relevant att återberätta. Vad själva konsensus blev av mötet? Ska göra ett försök men hålla mig kort då det har redan skrivits en redovisning av allt det som sas på andra forum. 

Inledning

Christer poängterade inledningsvis att han inte ville delta i en diskussion där enskilda spelare hängdes ut. Därefter bjöd han på en noggrann statistisk genomgång. Berättade om hur han som tränare analyserade olika delar av spelet:

Periodvis: 

- bra målvaktsspel

- bra backspel

- bra boxplay

- bra powerplay

- bra defensiv

- få insläppta mål

Periodvis:

- sämre målvaktsspel

- fler insläppta mål

- fler gjorda mål

- sämre backspel

- sämre boxplay

Det som framgick med stor tydlighet var att vi hade en peak runt omgång 10-15 där vi spelade bra och fick med oss en hel del poäng. Christer försökte förklara varför det gått bra och mindre bra under olika perioder av säsongen. Inte helt lätt, vill jag lova, då det är många parametrar som ska beaktas. Skador, sjukdomar, form, lånespelare, motståndare, etc.

Efter den inledande genomgången öppnades mötet upp för frågor. Och många frågor blev det. En del av allmän karaktär andra mer specifika. Huvudtemat under kvällen blev naturligt fokus kring dåliga prestationer, tabellplaceringen, återstående omgångar, eventuella värvningar, skador på spelare, ett eventuellt negativt kvalspel.

Under stundom fastnade vi i taktik-träsket där det diskuterades hur Christer ville att laget skulle spela vid vissa givna matchsituationer som boxplay, powerplay, uppspel, styrspel, forechecking och så vidare.

Den stora frågan, som intresserar de som inte kunde delta, är naturligtvis om det framfördes någon kritik att tala om. Det gjordes. Fokus på varför spelare underpresterade. Varför spelet stundtals såg så lamt och andefattigt ut. Varför spelare ibland såg uppgivna ut på isen. Varför vi tappade spelet i matcher. 

Frågor som naturligtvis blev besvärligare att besvara än de som rörde det rent taktiska. Jag lyssnade aktivt på det som sades och försökte tolka de svar som gavs. I det stora hela kände jag att Christer på ett objektivt sätt kunde gå i svaromål och redovisa sina tankar om varför det inte blev som det var tänkt. Det är bra. Men det besvärande är att om man vet varför det blivit fel, varför har man då inte hittat ett sätt att rätta till? 

Kan det vara så enkelt, eller besvärande, att det spelarmaterial vi har att tillgå just nu inte är bättre än så här? Är det skador på fel spelare som är felkällan? Har inte våra tränare lyckats motivera spelarna tillräckligt? Har vi bara haft otur? Ärligt talat blev jag inte riktigt klok på det som sades. Inte ens nu, dagen efter, vet jag riktigt hur jag ska tolka och sammanställa det hela. Man kan säga att jag själv just nu känner mig förvirrad - men på en högre  nivå! 

Den som söker enkla svar på komplexa frågeställningar blir alltid besviken. Det är oerhört komplext att förklara ett skeende med så många olika variabler. Det finns allt för många obekanta faktorer, "x" och "y", som inte går att förutse innan och dessutom svåra att tolka och analysera efteråt. 

-Ta matchen mot Timrå hemma senast som exempel. Laget kommer ut och gör en helt okey förstaperiod. Spelar med viss fart och fläkt och skapar en del chanser. Tar även ledningen med 1-0. När det är en minut kvar av den första perioden händer det som man inte vill ska hända. Faktor "x". En egen spelare bryter plötsligt den överenskommelse som finns över hur man ska lösa en uppgift. Resultatet blir att Timrå kvitterar och luften gick ur laget. 

Ett lag i desperat behov av framgång, medgång, medstuds, är ett skört lag. Ett lag som desperat suktar efter positiv energi är oerhört sårbart för minsta motgång. Vi är idag ett lag i enormt behov av medgång, medstuds, stolpe in. Varenda spelare i laget har sannolikt en så stor anspänning inför varje match, varje moment i spelet, att allt kan fallera, rasa ihop, vid minsta motgång. Det skulle kunna förklara varför skickliga spelare stundtals inte klarar av att lösa de mest fundamentala i spelet ute på isen. Varför var och varannan återkommande drabbas av gummiarmar och beslutsångest. Varför man inte lägger pucken mot mål istället för att dumpa i hörnet, varför man inte tar skott utan istället söker en passning, varför man backar av istället för att ligga på. Listan kan göras lång.

- Ett lag utan självförtroende är ett lag i nöd!

Min spontana känsla efter mötet är: 

-Det är inte den taktik som Christer vill att laget ska förhålla sig till som blir avgörande. Det är spelarnas förmåga att efterleva taktiken. Om ni nu hänger med i mina tankebanor. Om Christer vill att spelarna ska ligga på hårt i sin forechecking, fullfölja i närkamper, lägga puckar mot mål, då måste spelarna våga göra detta. Inte tveka. Annars blir det ingenting av det hela. Jag hyser inga tvivel om att Christer har förmågan hantera det taktiska. Däremot funderar jag över om han har förmågan att få spelarna att ta till sig de taktiska direktiven. Det handlar om att sälja in sin idé, helt enkelt. Få spelarna att köpa konceptet, typ.

- Att leda en grupp utan självförtroende är som att vandra på nattgammal is. Ett enda felsteg, felbeslut, kan få allt att krackelera, brista, och falla samman!

Misslyckande

Jag avundas inte Christer det minsta. Å andra sidan är det så här det fungerar i tränarbranschen. För all del i många andra yrken. Du har fått en tydligt uppgift, ett uppdrag. Klarar du inte av att leverera som det är tänkt blir du kritiserad. Detta oavsett om du fått arbeta med "sekunda" varor. Ur det perspektivet har våra nuvarande tränare misslyckats. Att vi ligger toksist i tabellen understryker detta faktum.  

Sluta analysera, börja leverera

Det finns enligt mitt förmenande en risk att allt för mycket analyserande blir kontraproduktivt. För mycket tid används till att granska brister istället för att hitta lösningar. Detta skrivet utifrån min egen erfarenhet som lärare. I mångt och mycket ett uppdrag som påminner om en tränares. Att vägleda, coacha, uppmuntra, styra och ställa. Även jag har i min yrkesutövning hamnat i fällan. Fastnat i analyserandet istället för att söka gångbara lösningar. Ibland har lösningen funnits given och enkel men man har inte sett den pga - analyserandet. Lite moment 22.

- Nu handlar det mycket om att kasta handväskan(!) och bara gå ut och köra! Spelarna vet vad de ska göra. Nu gäller det att göra det de vet att de ska göra. Svårare är det inte!


Hur ska jag då summera mina tankar. Är Christer rätt man att leda laget resterande säsong? Både ja och nej. Det finns argument både för och emot:

För:
- En ny "röst" kan vara som balsam för själen. Spelare som hört sin tränare upprepa samma mantra träning efter träning kan uppleva det som positivt med lite andra tongångar.

Mot:
- Statistiskt sett är det ytterst sällan ett tränarbyte ger effekt.

För:
- Ny tränare kan hitta nya sätt att presentera gammal skåpmat. Kort sagt kan en ny tränare få spelarna att göra det den gamle tränaren ville!

Mot:
- Om spelarna i laget upplever att samarbetet är bra med nuvarande tränare är det direkt förödande att byta tränare!

För:
- En förening som sparkar sin tränare visar handlingskraft. "Vi sitter inte och rullar tummarna, vi agerar". Kan fungera bra mot krävande sponsorer, supportrar, media.

Mot:
- Förening som sparkar tränare kan upplevas som att de handlar i panik och huvudlöst. Ger inget gott intryck gentemot sponsorer, supportar, och media


Men vad tycker jag då? Har jag inte en egen uppfattning? Jo, det har jag. När jag nu suttit och vägt alla argument fram och tillbaka väljer jag att ställa mig bakom Christer. Det är ett pragmatiskt beslut. Ett beslut där jag vägt för och emot med guldvåg. Jag inbillar mig att spelare i truppen är så professionella att de nu ställer upp bakom sin tränare. Att de tar sitt ansvar. Att de spelar för sin förening. Så, ja, jag står för denna min uppfattning.

Det finns även en joker i denna röra. En joker som på olika sätt kan medverka till att Christer går i land med sitt uppdrag att klara oss kvar i HA denna säsong. Tänker på Andreas Appelgren. Den mannen har en räv bakom örat. Om han är ärlig i det han säger, att han vill ha Christer kvar, då kommer han på alla sätt bistå så att Christer kommer klara sitt uppdrag!

Så, nu har jag tagit ställning i frågan och ruttna tomater finns att köpa via VIK Support! #ByggaVIK

----------------------------

Ja, detta blev inte riktigt det inlägg som några av er kanske förväntade sig. Den som vill veta ALLT som sades på mötet hänvisar jag till andra källor:

"En sammanfattning av mötet med Christer Olsson.
Olssons vädjan till fansen: Sluta bua. 
Det var en avslappnad Christer Olsson som tillsammans med sportchefen Andreas Appelgren tog emot fansen på andra våningen i ABB - arena Nord."
(Källa:)

Läs även:
"Undertecknad fick kliva rakt in i hjärtat av VIK:s verksamhet då Christer Olsson bjöd in till sitt arbetsrum i direkt anslutning till omklädningsrummet. ”Kontoret” ligger inbäddat i en distinkt doft av hockeysvett och det står ett antal skridskor inne hos coachen"
(Källa:)

Christer-möte, eller Kris-möte. Nu ska det talas ut...

Olsson och Zabel 

Under kvällen bjuder VIK Hockey in till samtal. Supportrar är välkomna att möta tränaren Christer Olsson och ventilera sina frågeställningar. Med tanke på hur många som tycker till på olika sociala medier, och dessutom tycks sitta inne på de förlösande lösningarna, ser jag fram mot ett givande möte.

Tama prestationer

Alla vet vi ju hur det ser, eller har sett ut, under innevarande säsong. Det har varit mer prutt än sprutt om man säger så. Många spelare har sett sega, trötta och rent av oinspirerade ut stundtals. Spelet, eller frånvaron av ett spel, har sått frustration från första till sista bänkrad i arenan. Det har kort sagt sett rätt uselt ut. För det mesta.

Ny tränare

Det har omväxlande ropats på ny röst i båset till att det måste värvas. På senare tid mest fokus på tränarbyte. Det är med andra ord Christer Olsson´s fel. Eller Zabel´s. De är trots allt två om saken. Vi får heller inte förglömma våra sportchefer Andreas Appelgren och Patrik Zetterberg. De ska naturligtvis också ha sig en släng av sleven. 

Förutsättningarna

Vad hade då våra sportchefer för förutsättning inför denna säsong? Först och främst tog det sin tid innan de visste huruvida det skulle bli någon ny säsong i HockeyAllsvenskan. När detta väl stod klart fick de börja bygga truppen. I bagaget fanns ett antal spelare med gällande kontrakt. Där var allt skrivet, klappat, och klart. Inte mycket för sportcheferna att göra. När de räknat ut vilka pengar som fanns kvar med hänsyn till gällande kontrakt kunde de börja värva. 

Spets och värvningar
Från Tingsryd lockade man Markus Persson. En tidigt värvning. Redan innan allt stod klart med rekonstruktionen, om jag minns rätt. Man plockade även in Henrik Lundberg från Örebro. Utan att veta säkert inbillar jag mig att där rök en stor sudd av kapitalet för värvningar. Man satsade helt riktigt på en poängspelare, som skulle bära laget, och en målvakt som skulle hålla siffrorna nere. Rätt tänkt, om ni frågar mig. Men sedan då? Tja, nu gällde det att förvalta pundet. Några spelare bjöds in på tryout. Fick visa upp sig. Även det ett bra beslut. I övrigt dammsög man division ett efter spelare som kunde växla upp i Gulsvart. Unga utvecklingsbara. Återigen en tanke god som någon annan och dessutom den enda rimlig att finansiera.

Appelgren var tydligt med sitt tänk och de förutsättning som skulle gälla: "Spelarna måste tävla och göra personbästa". Han hyste en förhoppning att de unga lovande spelarna verkligen skulle ta chansen och blomma ut i den gulsvarta dressen. 

Hur har då utfallet blivit?

- Markus Persson borta resten av säsongen pga av skada. Var strålande under försäsong och några matcher in i seriespelet. Sedan föll han tillbaka. Troligen påverkad av sin skada.

- Henrik Lundberg började försäsong väldigt svajigt. Såg inte alls bra ut. Efter ett antal matcher i seriespelet växlade han upp och blev precis den poängräddare som var tänkt. Sedan kom skadan. Och skada igen. Har inte kommit tillbaka till samma höga nivå.

Två nyckelspelare varav den ene försvann medan den andre drabbades av skador. Inget som en sportchef kunde förutse. Att tappa sin bäste offensive spelare samtidigt som den tänkte förstemålvakten skadas kan ju få vem som helst att tappa modet en aning.

Men nu kan inte allt förklaras med detta. Trots allt har vi haft många andra spelare i truppen. Spelare som av olika anledningar inte fått fart på varken sin karriär, poängproduktion, eller sina fötter. Det är någonstans där som vi ska söka svaret. Varför har inte övriga spelare lyckats kliva fram som det var tänkt. Har inte Appelgrens tankar om att "göra personbästa" nått fram och in i omklädningsrummet?

Lånespelare och egna juniorer

Under säsongen har Andreas Appelgren plockat in olika spelare på lån från andra klubbar. Utan att vara allt för negativ vill jag nog påstå att dessa lån inte fått det utfall som man önskat. Unga spelare från SHL-klubbar som inte gör skillnad i spelet. Lite mer bredd, javisst, men inte på något sätt spets. Till viss del förstår jag hur Appelgren tänker. Vi måste faktiskt ha full trupp. Vi kan inte heller dränera vårt J20-lag på spelare. De har sin serie, sina matcher, att tänka på. Det är också viktigt. 

Vet att supportrar tycker vi ska använda mer egna J20-spelare istället för att låna in unga spelare från andra lag till vårt A-lag. Till dessa hänvisar jag ovanstående rader. Det finns med andra ord förklaringar på det mesta.

Bärande spelare

Varje lag, varje trupp, har alltid ett antal spelare som man förlitar sig på ska leda laget. Även vi har den typen av spelare. Spelare med oerhörd rutin från spel på HockeyAllsvensk nivå. Tyvärr har inte dessa spelare förmått att axla rollen fullt ut. De har inte haft förmågan att prestera på en sådan nivå som jag, och andra med mig, haft rätt att förvänta sig. Varför det är, eller blivit så, är jag inte man att avgöra. Kanske är det här vi ska söka svaret till lagets svårigheter att prestera. Om fem, sex, sju etablerade spelare inte får igång sitt spel, hur kan man då förvänta sig att de ska leda laget? Den stora frågan, tiotusenkronorsfrågan, blir följaktligen: - Varför? 

Låt mig ta ett exempel. Södertälje. Ett lag som lider av samma predikament som oss själva. En usel start på säsongen. Många förluster. Spelare in och ut i truppen. I mångt och mycket väldigt lika men samtidigt, inte! SSK har nämligen något vi själva saknar. De har några få spelare som tycks leverera hur mycket som helst. Några få spelare som i slutänden kan vara skillnaden mellan ett negativt kvalspel eller inte. Tänker då i första hand på Anton Holm. En lirare som smäller in puckar i mål på löpande band! Detta trots att laget i övrigt spelar som lobotomerade i många matcher. En matchvinnare, helt enkelt. Lägg därtill Fredric Weigel, en riktigt vass framspelare, playmaker, så räcker detta långt! 

- Idag saknar vi just den typen av spelare i laget. En Anton Holm! Vår Anton Holm, Markus Persson, är som bekant borta från spel! 

Återigen säger jag att övriga spelare i laget kunnat göra betydligt bättre ifrån sig, men, tänk tanken att Markus Persson fått varit skadefri och fått leverera sina mål och poäng!

Den ende spelaren i vårt lag som för tillfället kan matcha ovan nämnda spelare är Christopher Fish. Det lite ironiska är att Stefan Gråhns, som ses som en riktigt brunkare, har varit precis lika lyckosam i mål och poängfabrikationen denna säsong. Vad det säger vet jag inte riktigt!

Nåja, Det ska bli spännande att gå på kvällens möte och lyssna till Christer Olsson. Om inte annat är det alltid bra med dialog. Förväntar mig inte några universallösningar under mötet. 

OBS! Glöm inte tomaterna!

Men jävla öken...

Omröstning inför matchen...

Almtuna - Västerås 5-2

Då jag inte var allt för hoppfull inför gårdagens bortamatch mot Almtuna är det relativt enkelt att smälta förlusten som sådan. Det förhindrar dock inte att frustration är hög för stunden. Vilket jävla mörker!

Ja, vi förlorade, igen. Frustrationen jag känner beror inte enbart på att vi förlorade utan till lika stor del i på det sätt vi förlorade! Vi ser så förbaskat slaka ut, helt enkelt. Det tycks inte finnas energi i laget. Allt kan inte förklaras med att våra motståndare är så mycket bättre. Så enkelt är det inte. Sanningen är den att Almtuna såg bra ut i gårdagens match mycket beroende på vår egen passivitet i stora delar av matchen. Varför tycks ständigt våra motståndare åka dubbelt så fort som vi själva gör? Jag vet att det inte är riktigt så, men, det är så jag upplever det från sidan av isen. 

- Varför klarar inte vi av att hantera ett uppspel från egen zon när alla andra lag tycks klara av den saken?

- Varför kan inte vi ta in pucken med kontroll i offensiv zon när alla andra lag tycks klara av den saken?

- Varför kan inte vi få lite långa anfall och tryck mot motståndarmålet när alla andra lag tycks klara av den saken?

Erkänner  att ovanstående påståenden är aningen subjektiva, skrivna med viss frustration, men faktum kvarstår. Det är så jag, och många med mig, upplever det från sidan av isen! Vi är faktiskt komna till omgång trettio(30) i årets seriespel men vi uppträder stundtals/ofta som om vi ännu spelade försäsong. Det håller naturligtvis inte. 

Omdöme

Om jag i nuläget summerar lagets utveckling från försäsong till dagens datum blir omdömet klart underkänt. Ett stort fett F! Utan tvekan underkänt. När en grupp misslyckas är det naturligt att leta orsaker. Att ligga sist i tabellen är inget man snackar bort med vanliga termer som "stolpe ut" eller "vi hade inte marginalerna med oss". Felet är mer fundamentalt. Rent av ett systemfel.

Ser jag på vår trupp, spelare för spelare, så finns det potential att spela bättre, att ligga högre upp i tabellen, än vad vi gör idag. Varför gör vi då inte det? 

- Ta en spelare som Niklas Lihagen. Vad är det som händer?

- Ta en spelare som Fredrik Johansson. Vad är det som händer?

- Ta en spelare som Mikael Frycklund. Vad är det som händer?

Vad är det som gör att tre så skickliga spelare har så svårt att få ut mer av sitt kunnande under matcher? 

- Ta en spelare som Marcus Bergman. Togs in på tryout. Spelade till sig ett kontrakt. Slocknade!

- Varför?

- Ta en spelare som Kalle Jellvert. Inlånad från Örebro med meriter från spel i SHL. Tillför ingenting.

- Varför?

- Ta en spelare som Daniel Bernhardt. Meriter från spel i SHL och Tre Kronor(J20) Närmast osynlig.

- Varför?

Underprestation

Ja jag vet att ovanstående tre spelare är unga och inte ska bära ett lag. Men vad fan! Gemensam nämnare för alla tre är att de tycks prestera mindre och mindre! Varför blir det så? Att spela med oss är ju en ypperlig möjlighet att "visa upp sig" och därmed få komma tillbaka till sina respektive SHL-lag och spela på en högre nivå. De har faktiskt blivit utlånade av sina lag med motiveringen att de ska få istid och därmed en chans att utvecklas. Av detta ser vi inte mycket just nu. Snarare avveckling.

Systemfel

När så många spelare tycks underprestera kan man inte längre skylla på den enskilde individen. Då får man sannolikt söka felet annorstädes. Vi får istället leta efter ett systemfel. Kan det vara så att den spelmodell våra tränare förespråkar på ett effektivt sätt tar udden av spelarnas förmågor. Att taktiken dödar individen. Att spelsystemet är överordnat spelarnas enskilda förmågor. Ja, jag tror det lutar dit hän. Att så många spelare underpresterar under en så lång tid som nu skett kan inte förklaras annat än med ett - systemfel.

Christer Olsson

Därmed är jag framme vid vägs ände med dagens inlägg. Föreningen behöver på allvar tänka över möjligheten att göra ett skifte. Christer Olsson har kört fast, kört i diket, gått vilse i dimman. Om inte spelarna fram till nu lyckats anamma den spelmodell som C Olsson företräder är sannolikheten försvinnande liten att detta plötsligt ska ske i en nära framtid. C Olssons krut är numera blött. Hans tankar och värderingar inte längre gångbara eller mottagliga av spelare. Någon annan tolkning kan inte jag göra när jag summerar säsongen fram till nu.

Appelgren

Det allra bästa vore om Appelgren själv tar ett steg ned i organisationen. Tar över rodret, så att säga. Att ta in en extern kraft är inte att tänka på med tanke på föreningens redan ytterst ansträngda ekonomi. Vilken roll man istället kan erbjuda C Olsson är mig främmande. En sak vet jag dock med bestämdhet. Ska man göra något måste det göras nu. Inte sen. 

Förmiddagsträning...

Dagens träningsmoment

Klockan 11:30 stämplade jag in i Mimerhallen. Kom lagom för att se ismaskinen avsluta sitt arbete. Kunde därefter följa dagens förmiddagsträning med mina argusögon. Dock fick jag problem ganska omedelbart. Anledningen? Vem var vem på isen? Då nästan inga spelare har nummer på sina persedlar krävdes mycket god syn, och nära håll, för att urskilja vem som var vem. Undantaget då våra målvakter. Där fanns bara en lång och en kort. 

Det som slog mig mest var den intensitet, den fart, som varje övning genomfördes med. Svårt att tro att detta endast var det tredje ispasset. Mycket bra fart på grabbarna och pucken satt oftast som klistrad på bladet när den passades runt. Våra tränare, Olsson och Sabel, gav ett oerhört bra intryck. Lugnt, metodiskt, tydligt, instruerades spelarna inför varje moment. Det som slog mig var att nu pratar alla svenska, hela tiden. Kan inte på rak arm minnas när jag senast bevittnade en träning med vårt A-lag där alla instruktioner skedde på, svenska! Nya tider.

En stor fördel med ett gemensamt språk är inte att underskatta. Detta gäller inte bara när tränare instruerar under träning eller inför match. Det gäller framför allt i det sociala samspelet mellan spelare. Alla förstår det som sägs. Nåja, en och annan kanske har avvikande dialekt som kan försvåra(Dahlbom, värmländska). Även om de allra flesta spelare behärskar engelska, mer eller mindre bra, så går det aldrig att uttrycka sig lika självklart som på sitt eget modersmål. 

Var det då några spelare som stack ut? Tja, det kanske man kan säga. Eller inte. Vi har ju en drös nya unga spelare som ska iklä sig kostymen för A-lagsspel. Egna juniorer. Utöver det spelare som kliver upp från division ett till Hockeyallsvenskan. Därtill kommer det gamla gardet med spelare som varit med förr. En intressant mix. Här kommer ett litet axplock av reflektioner efter dagens förmiddagsträning:

Thomas Ebbing: 

- Inte alls dum. Ser inte ut att ha några problem att hänga med på isen. Fin balans. Täcker pucken bra. Vänder och vrider. Svår att komma åt. Någon på läktaren sa "han påminner lite om Broc Little". Det är minsann ingen dålig jämförelse!

Albin Lindgren: 

- Ser lite vek ut i kroppen men skenet bedrar. Rörlig och fin back. Scoutad av Andreas Appelgren. Tidigare klubb Skövde där hans offensiva kvaliteter firade triumfer. Inte den tunga pjäs man förväntar sig lyfta bort motståndare runt egen kasse. Ser lovande ut.

Douglas Alenbring:

- Här pratar vi fysik. Visade på träningen idag att han kan sätta stopp för vem som helst. Enligt bedömare behöver han få upp rörligheten i egen zon.  Inte lätt att ständigt flytta runt på nära 100 kilo. Att åka fort rakt fram inget problem. Har alla möjligheter att bli en publikfavorit med sin frejdiga fysiska spelstil.

Alexander Lindelöf:

- Forward omskolad till back. Spås en bra utveckling. Enligt bedömare behöver han träna upp baklängesåkningen. Inte alls märkligt då han tidigare agerat forward som inte alls behöver jobbar lika mycket med baklängesåkning som en back. Spelare som agerat back sedan ungdomsåren har där ett försprång, rent tekniskt. Tros kunna bli en viktig kugge i powerplay. Ser trots detta väldigt stabil och trygg ut på träning. 

Marcus Persson 

- Vad kan vi förvänta oss här? En spelare som under de tre senaste säsongerna varit en stabil poänggörare i Tingsryd. Frågan är vilken typ av spelare han är? Skapar han sina egna chanser, lägen, eller är han beroende av att någon annan dukar upp? Efter endast en träning kan jag inte skönja vilket. Under dagens träning hängde han en snygg balja. Framspelad av Linus Svedlund och Stefan Gråhns. Är det så det kommer funka? Markus smyger upp framför mål, får pucken på bladet, och hänger in den? Det får framtiden utvisa.

Slutintrycket av dagens träning är väldigt positiv. Det såg bara så bra ut. Redan nu. Kan hemligheten vara att alla spelare samtränat hela försäsongen? Alla är lika väl fysiskt preparerade innan de går på is? Inte vet jag. 

Med Andreas Appelgren som sportchef och Olsson/Sabel som tränarduo börjar jag faktiskt känna en viss optimismen. Och vem kunde ha trott detta efter vårens ångest.....

Bytte ett par ord med Marcus Dahlbom och Fredrik Johanson efter träningen. Marcus lovade(!) hålla nollan borta mot BIK Karlskoga nästa vecka och Fredrik lät bara så oerhört nöjd. Två spelare som kommer få nyckelroller denna säsong. Bra grabbar.

För övrigt fick jag även sällskap en stund av vår eminente bloggare Mikael Norén. I vanlig, och god ordning, utbytte vi lite information oss bloggare emellan. Genom åren har vi bjudit varandra på intressant information, roliga anekdoter, rörande vår förening som inte gör sig lämpade att torgföra. Lite hemligheter måste man få ha...

Ha det...

P:S Kan förekomma vissa namnförväxlingar i mina inlägg fram till dess spelarna börjar köra med numrerad utrusning:)