Christer möter supportrar...

Alla har inte gett upp!

Det har nu gått några timmar sedan mötet med Christer Olsson och Andreas Appelgren. Mötet där frustrerade och arga supportrar hade möjlighet att konfrontera tränare och sportchef. Ställa de rätta frågorna. Framföra sin kritik. Prata av sig sin frustration. Ställa mot väggen. Ja, allt det där vanliga som man pratar om inför ett möte av denna dignitet. 

Vem som egentligen initierade till detta möte är jag inte riktigt säker på men inbillar mig att initiativet kom från föreningen. Rätta mig gärna om jag har fel. Ibland är hänger jag inte med i svängarna, helt enkelt.

Hur ska man då försöka återberätta allt det som sades under mötet? Inte helt lätt. Det sas en hel del. Men frågan är vad som är relevant att återberätta. Vad själva konsensus blev av mötet? Ska göra ett försök men hålla mig kort då det har redan skrivits en redovisning av allt det som sas på andra forum. 

Inledning

Christer poängterade inledningsvis att han inte ville delta i en diskussion där enskilda spelare hängdes ut. Därefter bjöd han på en noggrann statistisk genomgång. Berättade om hur han som tränare analyserade olika delar av spelet:

Periodvis: 

- bra målvaktsspel

- bra backspel

- bra boxplay

- bra powerplay

- bra defensiv

- få insläppta mål

Periodvis:

- sämre målvaktsspel

- fler insläppta mål

- fler gjorda mål

- sämre backspel

- sämre boxplay

Det som framgick med stor tydlighet var att vi hade en peak runt omgång 10-15 där vi spelade bra och fick med oss en hel del poäng. Christer försökte förklara varför det gått bra och mindre bra under olika perioder av säsongen. Inte helt lätt, vill jag lova, då det är många parametrar som ska beaktas. Skador, sjukdomar, form, lånespelare, motståndare, etc.

Efter den inledande genomgången öppnades mötet upp för frågor. Och många frågor blev det. En del av allmän karaktär andra mer specifika. Huvudtemat under kvällen blev naturligt fokus kring dåliga prestationer, tabellplaceringen, återstående omgångar, eventuella värvningar, skador på spelare, ett eventuellt negativt kvalspel.

Under stundom fastnade vi i taktik-träsket där det diskuterades hur Christer ville att laget skulle spela vid vissa givna matchsituationer som boxplay, powerplay, uppspel, styrspel, forechecking och så vidare.

Den stora frågan, som intresserar de som inte kunde delta, är naturligtvis om det framfördes någon kritik att tala om. Det gjordes. Fokus på varför spelare underpresterade. Varför spelet stundtals såg så lamt och andefattigt ut. Varför spelare ibland såg uppgivna ut på isen. Varför vi tappade spelet i matcher. 

Frågor som naturligtvis blev besvärligare att besvara än de som rörde det rent taktiska. Jag lyssnade aktivt på det som sades och försökte tolka de svar som gavs. I det stora hela kände jag att Christer på ett objektivt sätt kunde gå i svaromål och redovisa sina tankar om varför det inte blev som det var tänkt. Det är bra. Men det besvärande är att om man vet varför det blivit fel, varför har man då inte hittat ett sätt att rätta till? 

Kan det vara så enkelt, eller besvärande, att det spelarmaterial vi har att tillgå just nu inte är bättre än så här? Är det skador på fel spelare som är felkällan? Har inte våra tränare lyckats motivera spelarna tillräckligt? Har vi bara haft otur? Ärligt talat blev jag inte riktigt klok på det som sades. Inte ens nu, dagen efter, vet jag riktigt hur jag ska tolka och sammanställa det hela. Man kan säga att jag själv just nu känner mig förvirrad - men på en högre  nivå! 

Den som söker enkla svar på komplexa frågeställningar blir alltid besviken. Det är oerhört komplext att förklara ett skeende med så många olika variabler. Det finns allt för många obekanta faktorer, "x" och "y", som inte går att förutse innan och dessutom svåra att tolka och analysera efteråt. 

-Ta matchen mot Timrå hemma senast som exempel. Laget kommer ut och gör en helt okey förstaperiod. Spelar med viss fart och fläkt och skapar en del chanser. Tar även ledningen med 1-0. När det är en minut kvar av den första perioden händer det som man inte vill ska hända. Faktor "x". En egen spelare bryter plötsligt den överenskommelse som finns över hur man ska lösa en uppgift. Resultatet blir att Timrå kvitterar och luften gick ur laget. 

Ett lag i desperat behov av framgång, medgång, medstuds, är ett skört lag. Ett lag som desperat suktar efter positiv energi är oerhört sårbart för minsta motgång. Vi är idag ett lag i enormt behov av medgång, medstuds, stolpe in. Varenda spelare i laget har sannolikt en så stor anspänning inför varje match, varje moment i spelet, att allt kan fallera, rasa ihop, vid minsta motgång. Det skulle kunna förklara varför skickliga spelare stundtals inte klarar av att lösa de mest fundamentala i spelet ute på isen. Varför var och varannan återkommande drabbas av gummiarmar och beslutsångest. Varför man inte lägger pucken mot mål istället för att dumpa i hörnet, varför man inte tar skott utan istället söker en passning, varför man backar av istället för att ligga på. Listan kan göras lång.

- Ett lag utan självförtroende är ett lag i nöd!

Min spontana känsla efter mötet är: 

-Det är inte den taktik som Christer vill att laget ska förhålla sig till som blir avgörande. Det är spelarnas förmåga att efterleva taktiken. Om ni nu hänger med i mina tankebanor. Om Christer vill att spelarna ska ligga på hårt i sin forechecking, fullfölja i närkamper, lägga puckar mot mål, då måste spelarna våga göra detta. Inte tveka. Annars blir det ingenting av det hela. Jag hyser inga tvivel om att Christer har förmågan hantera det taktiska. Däremot funderar jag över om han har förmågan att få spelarna att ta till sig de taktiska direktiven. Det handlar om att sälja in sin idé, helt enkelt. Få spelarna att köpa konceptet, typ.

- Att leda en grupp utan självförtroende är som att vandra på nattgammal is. Ett enda felsteg, felbeslut, kan få allt att krackelera, brista, och falla samman!

Misslyckande

Jag avundas inte Christer det minsta. Å andra sidan är det så här det fungerar i tränarbranschen. För all del i många andra yrken. Du har fått en tydligt uppgift, ett uppdrag. Klarar du inte av att leverera som det är tänkt blir du kritiserad. Detta oavsett om du fått arbeta med "sekunda" varor. Ur det perspektivet har våra nuvarande tränare misslyckats. Att vi ligger toksist i tabellen understryker detta faktum.  

Sluta analysera, börja leverera

Det finns enligt mitt förmenande en risk att allt för mycket analyserande blir kontraproduktivt. För mycket tid används till att granska brister istället för att hitta lösningar. Detta skrivet utifrån min egen erfarenhet som lärare. I mångt och mycket ett uppdrag som påminner om en tränares. Att vägleda, coacha, uppmuntra, styra och ställa. Även jag har i min yrkesutövning hamnat i fällan. Fastnat i analyserandet istället för att söka gångbara lösningar. Ibland har lösningen funnits given och enkel men man har inte sett den pga - analyserandet. Lite moment 22.

- Nu handlar det mycket om att kasta handväskan(!) och bara gå ut och köra! Spelarna vet vad de ska göra. Nu gäller det att göra det de vet att de ska göra. Svårare är det inte!


Hur ska jag då summera mina tankar. Är Christer rätt man att leda laget resterande säsong? Både ja och nej. Det finns argument både för och emot:

För:
- En ny "röst" kan vara som balsam för själen. Spelare som hört sin tränare upprepa samma mantra träning efter träning kan uppleva det som positivt med lite andra tongångar.

Mot:
- Statistiskt sett är det ytterst sällan ett tränarbyte ger effekt.

För:
- Ny tränare kan hitta nya sätt att presentera gammal skåpmat. Kort sagt kan en ny tränare få spelarna att göra det den gamle tränaren ville!

Mot:
- Om spelarna i laget upplever att samarbetet är bra med nuvarande tränare är det direkt förödande att byta tränare!

För:
- En förening som sparkar sin tränare visar handlingskraft. "Vi sitter inte och rullar tummarna, vi agerar". Kan fungera bra mot krävande sponsorer, supportrar, media.

Mot:
- Förening som sparkar tränare kan upplevas som att de handlar i panik och huvudlöst. Ger inget gott intryck gentemot sponsorer, supportar, och media


Men vad tycker jag då? Har jag inte en egen uppfattning? Jo, det har jag. När jag nu suttit och vägt alla argument fram och tillbaka väljer jag att ställa mig bakom Christer. Det är ett pragmatiskt beslut. Ett beslut där jag vägt för och emot med guldvåg. Jag inbillar mig att spelare i truppen är så professionella att de nu ställer upp bakom sin tränare. Att de tar sitt ansvar. Att de spelar för sin förening. Så, ja, jag står för denna min uppfattning.

Det finns även en joker i denna röra. En joker som på olika sätt kan medverka till att Christer går i land med sitt uppdrag att klara oss kvar i HA denna säsong. Tänker på Andreas Appelgren. Den mannen har en räv bakom örat. Om han är ärlig i det han säger, att han vill ha Christer kvar, då kommer han på alla sätt bistå så att Christer kommer klara sitt uppdrag!

Så, nu har jag tagit ställning i frågan och ruttna tomater finns att köpa via VIK Support! #ByggaVIK

----------------------------

Ja, detta blev inte riktigt det inlägg som några av er kanske förväntade sig. Den som vill veta ALLT som sades på mötet hänvisar jag till andra källor:

"En sammanfattning av mötet med Christer Olsson.
Olssons vädjan till fansen: Sluta bua. 
Det var en avslappnad Christer Olsson som tillsammans med sportchefen Andreas Appelgren tog emot fansen på andra våningen i ABB - arena Nord."
(Källa:)

Läs även:
"Undertecknad fick kliva rakt in i hjärtat av VIK:s verksamhet då Christer Olsson bjöd in till sitt arbetsrum i direkt anslutning till omklädningsrummet. ”Kontoret” ligger inbäddat i en distinkt doft av hockeysvett och det står ett antal skridskor inne hos coachen"
(Källa:)