22 januari 2017

Gulsvart tog chansen, trots spelmässigt mager insats...

Vi plattade till...

Södertälje - Västerås 1-2
Så förbannat skönt. I mitt förra blogginlägg skissade jag på flera olika scenarier efter denna omgång.

"Om gudarna är med oss kan vi idag ta tre nya poäng och åtminstone bibehålla gapet på fyra poäng. Med än mer flyt tar Mora en ny seger idag mot just Björklöven och plötsligt är vi en(1) poäng efter. Jag upprepar. En poäng! Halleluja!"

Uppe i Umeå stred Björklöven tappert. Tog ledningen med 1-0 men Mora vände till 1-3. Löven gav dock inte upp utan gick ikapp till 3-3. Då åker Löven på en utvisning, för många spelare på isen, och Mora hänger 4-3. I slutsekunderna kan sedan Mathias Bromé spika slutresultatet genom mål i öppen kasse fram till 5-3. Tungt givetvis för Löven men till stor glädje för oss Västeråsare.

En lite märklig grej är att Lövens målskyttar bestod av gamla västeråsare. Cody Murphy, Jonas Emmerdahl samt Marcus Jonsson hängde en strut var. Lägg sedan till Bromé i Mora så var det totalt fyra "västeråsare" som nätade. 

Hur ska man då beskriva vår insats i dagens match? Tja, det såg väldigt ängsligt och stelbent ut väldigt länge i matchen. Hela den första perioden var egentligen en provkarta över hur två lag med enorm anspänning och dåligt självförtroende uppträder. Södertälje var lite bättre, hade lite mer puckkontroll, men hade liksom vi svårt att komma till de avgörande lägena. Bäst i Gulsvart den första perioden vill jag påstå att William Wikman var. Frejdig och fartig. Tog sig fram till flera avslut. Satte en puck i överliggaren och en i höger stolpe. 

I den andra perioden tog Södertälje över det mesta. Hampus Larsson, den drummeln, krånglade till det vid ett uppspel. Fick jaga hem och drog då på sig en tripping. Södertälje tackade och stänkte in 1- 0. Strax efter målet valde Christer Olsson att ta en timeout.

Först efter cirka 13-14 minuter av den andra perioden trampade Gulsvart igång och började skapa lägen. Och vilka lägen vi skapade! Med mindre än två minuter kvar lyckades Fish fumla fram(!) pucken till Jonte Berg som la en "bakomryggenmacka" till Jesper Andersson som fick lägga in kvitteringen i närmast tom bur! Jespers första mål i A-laget. Och så lägligt!

Den sista perioden blev den andra ganska lik förutom att Mikael Frycklund inledde med att bryta igenom SSK backlinje redan efter 12(!) sekunder och stänka in ledningsmålet fram till 2-1. En härlig prestation. Precis den start vi behövde. Vi spelade visserligen i powerplay men Frycklund tog helt enkelt saken i egna händer, så att säga. Fin assist på Anton Mylläri.

Efter ledningsmålet handlade det mesta om ren överlevnad. SSK trummade på. Fick långa anfall i vår zon. Stundtals stod vi på hälarna men lyckades allt som oftast boxa ut våra motståndare så de fick halvtaskiga avslutslägen. När det var knappt sju minuter kvar av perioden kom det som kunde blivit nådastöten för oss. Mikael Frycklund var olycklig i en sargduell och vispade upp klubban rakt i nyllet på en SSK-spelare. Solklar utvisning. Dessutom blodvite och 2+2. Tungt! Jag såg redan rubrikerna i VLT framför mig. "Olycklig utvisning på slutet sänkte Gulsvart". 

Som tur var kunde inte SSK nyttja denna chans och det var en mycket lättat Frycklund som efter sin utvisning åkte över till båset och klappade om alla spelare som spelat boxplay.

De sista minuterna blev en gastkramning. Själv satt jag i någon form av fosterställning i fåtöljen och höll andan tills jag blev blå. Henrik Lundberg, denne fenomenale målvakt, kunde dock rädda alla puckar och vi avgick med seger. SEGER! Det var många spelare i Gulsvart som under matchens sista minuter verkligen gjorde allt i sin makt för att stoppa skott. Underbar offervilja. 

Det känns som att föreningen rider vidare på den inslagna vägen efter nyår. Jag vill här påminna om Christer Olssons ord på supportermötet:
- "Vi måste täta defensiven, då har vi chans till poäng i alla matcher"

Det är banalt, det är klyschigt, men samtidigt ack  så sant. Enda plumpen efter detta möte är TAIF på bortaplan. I allt övrigt har det blivit precis som vår tränare önskade. 

Nu väntar en infernaliskt spännande match i ABB Arena då Björklöven kommer på besök. Herregud vilken match det kan bli. Jag längtar redan.

Matchens lirare:
- Henrik Lundberg (Berlinmuren)
- William Wikman (slet som en räv i varje byte)
- Jonte Berg (magisk framspelning)

Bubblare:
- Christopher Fish (för det röda skägget)

Vad ska man då avslutningsvis säga om SSK. Tja, de är inte alls så dumma. Stundtals puckar de runt riktigt fint. Men, de är lite som Timrå. Ser lite veka ut i de avgörande lägena. De skulle behöva lite mer muskler i laget. Det är vad jag tycker. 

Tack för kaffet...





2 kommentarer:

  1. Berlinmuren börjar nu nosa på nivå med vad Jonas Fransson presterade i grundserien sin första säsong i Västerås samt Lars Johansson. Sedan kanske Ari-Pekka Siekinnen måste nämnas oxå. Hans statistik var kanske inget att hänga i granen, men höll ju nere siffrorna när det var som mest illa. Kom ihåg en match mot Färjestad den hemska säsongen då en spelare ramlade ohotad bakom eget mål när han skulle inta burskydd...

    /Vimmerbyarn

    SvaraRadera
  2. Nu ska det nog tilläggas att när Fransson spelade så var det en mer rutinerad och meriterad backlinje också. Men de är svårt att rangordna dom

    SvaraRadera