En krönika om säsongen... #2

Vem visste då hur bra han skulle bli - sen!

Västervik - Västerås 4-1

Idag spelade grabbarna sista matchen för säsongen. Västervik borta. Ett avslut för laget samtidigt som spelare avslutade sina karriärer. En sådan är Jonas Fransson. "Frallan", kallad. En målvakt som fick vara med om mycket i vår förening. Blandade sina insatser mellan briljans och mer modesta. Fick nästan ta upp oss i SHL. Blev utfryst, utlånad, till förmån för en vitrysk målvakt som skulle göra skillnad. Fick komma tillbaka för att rädda ansiktet på föreningen. Rörigt och rörande på något sätt. Min personliga uppfattning av "Frallan" är att han var en kille med fötterna på jorden. Svävade inte iväg i med eller motgång. En skön personlighet, helt enkelt. Dessutom höll han ordning på Mathias Bromé vid bortaresor då de alltid delade rum. Klarar man av det så har man åtminstone ett starkt psyke!

Men var var jag nu i mina återblickar över den säsong som nu är till ända. I det förra inlägget presenterade jag en tillbakablick över vår försäsong. Detta i ett försök att lägga grunden till någon form av djupare förståelse över lagets prestation. Vad trodde du när försäsongen var färdigspelad. Vad var dina tankar om lagets möjligheter. Själv visste jag varken ut eller in om jag ska vara ärlig. 

Vad hade vi då för spelartrupp att luta oss emot när det nu vankades seriepremiär mot Mariestad i ABB Arena Nord?

Målvakter:

Dahlbom, Marcus

Wahlberg, Daniel

Backar:

Nilsson-Lindelöf, Alexander

Hassel, Morgan

Källström, Kenny

Werner, Joel

Nilsson, Robin

Jansson, Jimmie

Brandhammar, Anton

Alenbring, Douglas

Forwards:

Johansson, Fredrik

Skiöld, Johan

Hetta, Fredrik

Bergman, Marcus

Lehmann, Niclas

Holmberg, Pontus

Mattsson, Petter

Pettersson, Oskar

Weiskog, Kevin

Wallin, Hampus

Cederberg, Jesper

Lidström, Adam

Manne Mattisson

Vad hade vi då sett under försäsongens matcher. Vilka spelare hade klivit upp redan då och visat att de skulle leda laget? 

Backar

Förhoppningarna var stora på att Alexander Lindelöf skulle fortsätta utvecklas och bli en ledande back. Morgan Hassel kom in för att bli någon form av defensiv klippa. Säkra framför mål. Kenny Källström anslöt med rykte om sig att kunna bidra offensivt. Joel Werner plockades in från Halmstad HF men ursprungligen från Skellefteå. Robin Nilsson visste vi sedan tidigare var vi hade. Stark skridskoåkare med potential att bidra offensivt. Samma med Jimmie Jansson som var en av våra bästa backar i kvalserien säsongen innan. Anton Brandhammar, däremot, var en främmande fågel för mig. Han hade visserligen gjort 21 matcher i SHL med Färjestad men kändes verkligen som ett helt oskrivet kort. Douglas Alenbring var mer bekant. En skön kille med attityd på isen. 

Man kan summera vår backsida som en blandning av allt möjligt. Vad utfallet skulle bli var än så länge ett oskrivet blad. Träningsmatcherna hade inte gett alla svar. 

Forwards:

Fredrik Johansson som valde att skriva på nytt kontrakt och därmed bli den ledargestalt som laget behövde. Ingen behöver någonsin oroa sig när det gäller "Fredda". Något han visade under försäsong. Han körde på som vanligt. Gedigna byten. Visade vägen. Johan Skiöld kom via Norge(Manglerud) efter att tidigare levererat poäng och mål på ett förnämligt sätt i Östersund. En tänkt skyttekung, med andra ord. Här hade vi med andra ord redan två forwards med potential. 

Fredrik Hetta plockades in från Björklöven. En sejour som inte blev som det var tänkt. Säsongen innan han anslöt till oss var han utlånad till Kristianstad. När Hetta representerade IK Pantern i Ettan var han dock en notorisk målskytt. Här fanns offensiv kraft att nyttja. Marcus Bergman skrev även han på till vår stora lycka. Olycksfågeln Bergman som fick sitta vid sidan om när vi spelade ner oss i Ettan p.g.a en olycklig handskada. Inför seriestart hade jag förmånen att prata med honom och han brann verkligen av iver att få visa vad han kunde. Revansch, var ordet.

Niclas Lehman valde att inte följa med Troja när de avancerade upp till HockeyAllsvenskan. Lehman som verkligen klev fram i kvalspelet och var starkt bidragande till Trojas sportsliga framgång. Här hade vi med andra ord ännu en spelare med potential att driva vår offensiv. Pontus Holmberg ansågs nu mogen att klara av spel i A-laget. Ett oskrivet kort. Inga större meriter som junior men med stor talang. 

Petter Mattson värvades för att vi skulle kunna sätta upp "Enköpingslinan". Det enda jag visste om Petter var en historik i Ettan som pekade på att han kunde göra poäng. Men. Det var i föreningar som Hedemora och Surahammar! Han kom från Enköping där han säsongen innan bara spelade sjutton matcher p.g.a skada/or. Ett ytterst oskrivet kort, minst sagt. Men vad är då Enköpingslinan? Jo, i Enköping spelade även Oscar Pettersson och Kevin Weiskog och enligt vittnen hade dessa tre herrar en dynamisk relation ute på isen. Något man nu hoppades kunna återskapa i Gulsvart. Oscar Petterson är jag personligen bekant med sedan tid tillbaka. En spelare som fått se baksidan av svensk hockey. Lovande när han fick chansen under försäsong i Gulsvart men väldigt styvmoderligt behandlad och utlånad till - Nittorps IK! Det kan knäcka den bäste. Nittorps IK! Efter nesan med detta gjorde han tre stabila säsonger i Enköping och levererade mål och poäng på hög nivå. Kevin som säsongen 13/14 tillhörde oss men lånades ut till Vimmerby och senare även Sundsvall! Efter dessa utflykter gjorde även Kevin några fina säsonger i Enköping. Precis som Oscar levererade han mål och poäng på ett formidabelt sätt.

Hampus Wallin plockades upp från juniorleden redan förra säsongen och fick då göra tolv matcher i HockeyAllsvenskan. Denna säsong har han varvat spel i J20 med A-laget. En gänglig spelare med bra fart under rören. Typisk fjärdelinaspelare vars uppgift främst var att ta ströbyten för att avlasta andra spelare. Jesper Cederberg hade 40 matcher i HockeyAllsvenskan utan att han gjorde något större avtryck. Här såg jag en spelare, brunkare, tänkt att spela i en fjärdelina. Jobba hårt. Slitvarg. Samma sak gällde Adam Lidström. En energispelare, torped, hade man sagt för något decennium sedan när den spelartypen var på tapeten. En lightversion av Marcus Jonsson, om ni förstår hur jag tänker. En spelare som tidigare fått göra ströinhopp i A-laget. Den siste i raden av spelare som fanns tillgängliga när serien skulle starta var Manne Mattisson. Ung och talangfull spelare som vräkte in poäng i Brynäs J20. Ett helt oskrivet blad.

Målvakter:
Marcus Dahlbom och Daniel Wahlberg. Den gamle och den unge. Den långe och den korte. Skulle Dahlbom få det genombrott som han så väl förtjänade efter två säsonger i Gulsvart där han av och till setts som en ren säkerhetsrisk? Hur resonerade man från tränarhåll? Skulle man gå all-in på Dahlbom. Verkligen ge honom förtroendet, eller, skulle det bli ännu en säsong med ett dribblande av uppdraget mellan stolparna. Försäsongen hade i alla fall klart signalerat att Daniel Wahlberg inte var riktigt mogen uppgiften. Minns att Dahlbom de tidigare två säsongerna fick se sig utlånad för spel i - Arboga! Man kan ge upp en karriär för mindre...

När vi nu nalkades premiären hemma mot Mariestad hade jag fortfarande inte fått riktigt grepp om de olika spelarnas egentliga kvaliteter och förmågor. Träningsmatcher i alla ära, men, det är när poäng delas ut som det gäller.

Fortsättning följer....

Del #3 Jag försöker summera höstsäsongen...

En krönika om säsongen... #1

Line up inför Troja

Västerås - Troja 2-3(straffar)

Det har nu gått några dagar sedan vi tog den poäng som behövdes för att av egen kraft kravla oss tillbaka upp i HockeyAllsvenskan. Ja, jag skriver "kravla". Anledningen till detta mitt ordval är alla de skador som kom smygande i slutfasen av säsongen och tvingade många spelare att gå ut till match både halta och lytta. Något vi nu fick vederlagt i efterhand. 

Hur ska man då summera årets säsong? 

Hur ska man börja på en krönika och försöka fånga upp allt det som hänt? Var börjar man? 

Jag väljer en träning i augusti som ingång till denna mina text. En varm augustidag och träning i Mimerhallen. En av de allra första. På plats finns bland annat Niklas Lidström och följer lagets träning. Men en annan person fångar mitt intresse. Det sitter en kille på en soffa innanför entrén till Mimerhallen. Ensam. Jag går fram och frågar varför han sitter där? Det var Jimmie Jansson. Vi pratade en stund och jag förstod att han ännu inte bestämt sig riktigt om sin framtid som hockeyspelare. Från den dagen har jag haft kontakt med Jimmie med viss regelbundenhet och ingen blev gladare än jag när han plötsligt fanns med på is. Inte kunde jag ana då att denne yngling skulle växa ut till en av lagets stora härförare inför det som stundade. En frontfigur på många sätt.

Det är alltid något speciellt att få vara med på de allra första träningarna. Ett sant nöje att få krypa in i kalla Mimerhallen varje sensommar. En härlig tradition. Man kan säga att min säsong börjar där. I Mimerhallen. I kylan. I augusti. Tillsammans med några andra eldsjälar som alltid dyker upp. Där står vi på läktaren och spekulerar. Försöker dra grundlösa slutsatser av det vi ser. Funderar över kommande säsong. Fantiserar, drömmer och fördömer...

Försäsongen var rolig, som vanligt...

170813 Arlanda Wings - Västerås 1-3

Första matchen borta mot Arlanda Wings. Där stötte jag på Enköpings tränarduo Johan Jonsson och Robert Kimby. Enligt deras egen utsago var de på plats för att scouta. Matchen var en typisk "första match för säsongen". Arlanda tog snabbt ledningen via en puck som kastades in mot mål från sarghörnet. Ett mål som genast väckte spekulationer hos oss närvarande supportar. Hur stod vi rustade på målvaktssidan? Skulle Dahlbom växa ut denna säsong. Eller skulle Daniel Wahlberg matchas hårt? Efter viss möda lyckades vi vinna denna första match och en del frågetecken hade gjort sig synliga. Ett frågetecken var en liten back vid namn Joel Werner. Var hade vår sportchef hittat honom. Men framför allt. Varför? Sällsynt vilsen på isen och åkte mest åt fel håll, var intrycket. Något som sannerligen skulle förändras över tid...


170816 Västerås - Vita Hästen 1-3
Ny träningsmatch. Denna gång hemma i ABB Arena. Vita Hästen kom på besök. En förstaperiod där jag överraskas av att vi hänger med. Vi hänger med riktigt bra. Men så kommer den andra perioden och Vita Hästen bestämmer sig för att börja spela. Där och då fick jag, och många med mig, kvitto på skillnaden mellan ett HockeyAllsvensk lag och ett lag som rustade sig för att sig igenom division ett. Klasskillnad, helt enkelt. En nyttig läxa för oss alla på läktaren. Spelet jämnade så småningom ut sig och i den tredje perioden hade vi faktiskt chanser att hänga något mål till. 

Fortfarande, efter endast två matcher, var det för tidigt att våga sig på någon prognos över lagets eventuella slagstyrka för det kommande spelet i Ettan. Men vi skulle få svar på det. Det vankades ett turneringsspel i Köping. Där väntade i tur och ordning Surahammar, Köping och Arboga på möjligheten att göra livet surt för oss. 

170825 - 170827 Cup i Köping. 

Inför matchen mot Surahammar gick deras tränare ut och berättade stolt att till denna säsong hade laget betydligt bättre bredd och spets i laget. Nu var det slut på harvandet i bottenskiktet. Man siktade högre, helt enkelt. Vi städade av Surahammar med visst besvär, 2-1, körde över Köping med 12-1(!) och avslutade med att platta till Arboga, 5-1. En rätt tydlig markering mot våra länskonkurrenter. Angående Surahammar blev naturligtvis allt som vanligt. Mer överraskande att Arboga tvingades till kvalspel för att hålla sig kvar. Köping var det lag som gick bäst då de via fortsättningsserien tog sig till ett playoff. Där tog det dock stopp mot Kalix, om jag inte minns fel. 

Det var en ganska god känsla efter cupspelet i Köping. En första test, och vi hade klarat den med bravur. Några spelare hade nu börjat kliva fram. Visat upp sig. Den spännande Enköpingslinan med O Pettersson, P Mattson och K Weiskog lovade mer. Såg samspelta ut. Målvaktsspelet kändes stabilt.

170830 Almtuna - Västerås 4-6

Match i Uppsala mot Almtuna. Vet inte om detta var Almtunas första match men de var inte alls redo när pucken släpptes. Om jag inte minns fel gick vi upp till en 3-1 ledning innan hemmalaget vaknade till och vände matchen till egen fördel. En match som indikerade att vi kanske hade tillräcklig med spets offensivt.

170901 - 170903 Cupspel
Nu stod tuffare motstånd på tur. I tur och ordning skulle vi spela mot Kristianstad, Västervik samt Kallinge/Ronneby. Två tänkte topplag i Ettan samt ett lag, Västervik, från HockeyAllsvenskan. det blev torsk mot Kristianstad med 0-2 men det man mindes mest var den brutala tackling Fredrik Hetta utsattes för. Även Västervik blev för svåra. Vi hade ledning med 1-0 en bit in i andra perioden när vårt försvar plötsligt rämnade, kollapsade. Västervik kunde göra tre snabba mål och så var den matchen förlorad. Dock repade vi snabbt nytt mod och körde över Kallinge/Ronneby ordentligt. Åtminstone så länge vi orkade. Vid ställningen 4-0 slog vi av på takten(!) och tillät våra motståndare att göra två tröstmål.

Efter första cupspelet, i Köping, förstod jag att vi matchade våra länskonkurrenter mer än väl. Våra möten mot tänkta topplagen Kristianstad och Kallinge/Ronneby indikerade detta än mer. Det började kännas riktigt bra. Det kändes som vi skulle räcka till. Att vi skulle kunna göra en anständig höstsäsong och knipa en plats till vårens Alletta. Vi supportar hade fått lite svar. 

170906 Västerås - Hammarby 3-0
Sista träningsmatchen inför seriespelet. En medioker historia. Ett Hammarby som var riktigt uselt. Så usla att det smittade av sig på våra egna försök att spela ishockey. Men nu var vi i alla fall redo för att starta seriespelet. 

Fortsättning följer...

Del #2 
- Jag tittar på spelartruppen vi inledde seriespelet med...

Det lackar mot Karlskoga...en liten krönika..

Omröstning 15/12

Christopher Fish avstängd i matchen borta mot Karlskoga. Det suger. Den pojken hade varit bra att ha då jag misstänker vi kommer få spela en himla massa boxplay i Nobelhallen. Bäst i klassen som han är på att dunka in trissan i numerärt underläge. Att vi kommer drabbas av en himla massa utvisningar är skrivet i sten ty så spelar vi denna säsong. Vi är fenomenala på just detta. Kanske bäst i klassen där också. Det kan förklara varför vi är så bra i boxplay då vi tvingas träna på denna spelform mer än alla andra lag. Sedan vet man, av tradition, så kommer domaren vika ned sig i Nobelhallen. Att vara domare när BIK Karlskoga är på isen kräver sin man. Framför allt kräver den att domaren har öron i god form. Finns det något annat lag vars spelare så ofta pratar med domaren som BIK Karlskogas spelare? Kan inte tänka mig det. Det är bäst i klassen i den kategorin. Överlägset. De vill ha kvartssamtal med domaren efter varje avblåsning. Påminner lite om elever i de lägre åldrarna som jag då och då undervisar i idrott. Vid varje spelavbrott ska de genast påtala vem som varit dum mot vem och kräver högljutt upprättelse. Otroligt jobbigt, ska ni veta. Brukar då peka med hela handen och vråla "Håll käften!". Fungerar förträffligt. Något som dagens domare borde ta efter. 

Som den samvetsgranne supporter jag är med ambition att alltid ligga steget före i strävandet att skapa en så trevlig atmosfär som möjligt vid lagets hemmamatcher genomförde jag en enkät. Resultatet ser ni ovan. Man ska inte negligera de enkla lösningarna. Puckkastning har sin tjusning. I övrigt får var och en tolka utfallet av omröstningen på sitt eget vis.

Sedan förlustmatchen mot hemska Sundsvall hemma har det klagats en hel del. Klagats på det mesta. Allt är nästan fel. Allt utom isen som tydligen håller bra kvalitet denna säsong i ABB Arena. Om pöbeln fått bestämma skulle allt bytas bort och ut. Så har inte blivit fallet, självfallet. Det enda dramatiska som hänt, trots en rätt omfattande storm, är att Robert Lantosi fått lämna. Jag kan tycka att det är lite tråkigt att just han fick bära hundhuvudet. Så tolkar jag det hela. Det var Lantosis fel. Allting. Nu jävlars...

Själv förordar jag en annan lösning för att reda ordning på laget. Klona! Just det. Klona Stefan Gråhns. Det är min enkla och geniala lösning. Tänk er tre Stefan Gråhns i samma kedja! Vilken fasa för våra motståndare. Då, men först då, skulle vi nå upp till samma språkliga höjder som BIK Karlskoga på isen. 

Det finns favoriter överallt. En av mina(jag har många) är Jonte Berg. Är det inte märkligt att Jonte är så överjordisk bra som just i spelformen boxplay? Varför får han inte ut lika mycket ur sitt spel fem mot fem? Se där en julnöt att knäcka för gemene man. Själv tror jag mig sitta på svaret. Jag tror helt enkelt att Jonte hålls i för strama tyglar, på något sätt. I boxplay får han agera intuitivt. Gå på känsla. Då gör han allt rätt. I spelet fem mot fem måste Jonte anpassa sig till någon jädrans spelmodell och då blir han hämmad. I Jonte ser jag den optimala forecheckaren som kan köra livet ur motståndares backar. Så, släpp Jonte lös! Då jävlars. 

- Vill se Fish, Gråhns, och Berg bara flyga fram över isen och dra ned brallorna på motståndarnas backar i kommande matcher...

Det har även klagats en del på våra målvakter. Med viss rätt. Varken Dahlbom eller Fransson har gjort avgörande räddningar allt för  ofta denna säsong. Vågar man hoppas på att de sparat på krutet? Att de nu har för avsikt att spela upp sig till den nivå som behövs? Jag tror det. Jag bestämmer mig för att det är så. 

Nu får det räcka för denna gång. Nu ska det åkas till Erikslunds Shopping-center.

Krister Löfgren - SSK - Gnesta och förlust!

Börjar detta inlägg med att tacka Krister Löfgren, Gnesta IK, för ett vänligt bemötande på grusplanen(!) utanför Gnesta. Krister var tillförordnad hamburgergrillmästare och klarade denna uppgift med bravur. Hamburgaren var dessutom helt ätlig även om undertecknad i ett tillstånd av förvirring glömde bort att trycka på dressing mellan "bröna. Så många intryck att ta till sig, nämligen!

Medan jag stod och utbytte lite tankar med Krister fick jag även nöjet att skaka hand med ordningsmakten som var kommenderad till platsen för detta evenemang. Två väldigt trevliga konstaplar som ville försäkra sig om att jag kände mig trygg, omgiven som jag var hundratals SSK-supportrar.  Jag försäkrade att så var fallet och poängterade att detta numerära övertag ändå inte var tillräckligt för att lägga en välvuxen Västeråsgurka på rygg. Förutom det förhörde de sig om det "kom några huliganer" till matchen från Västerås! Detta kunde jag snabbt dementera då jag ännu aldrig sett en huligan i de gulsvarta leden. 

- Huliganer bor i Stockholm! förklarade jag för konstaplarna.

---------

Matchen då?
Kan härmed lugna alla frustrerade(!) och förväntansfulla supportrar till Gulsvart. Det kommer bli bra detta med tiden. Jag som såg det hemska debaclet borta mot Almtuna för knappt en vecka sedan vågar hävda detta. I denna match var det betydligt mer ordning på styrkorna. Mer koncentrerat, fokuserat, och mer linjer. Nu kunde man skönja en tydlig strategi i spelet från fem spelare på isen - samtidigt. Defensiven såg stundtals riktigt tät ut igen. Offensiven var inte alls dålig men det "lilla extra" saknades vid avsluten. Många spelare såg betydligt mer närvarande ut. Ta bara en spelare som "Bacon". Närmast osynlig tidigare matcher jag sett. Nu betydligt mer delaktig i spelet. Han håller nog på att vakna till, gammelgubben!

Ungdomarna Weiskog, Fryklund, Petterson och den något äldre Kinisjärvi visade upp många bra saker. Petterson fick snålt med byten men såg het ut där han for runt på isen. Här finns mycket som kan hända och lossna denna säsong. Minst en, troligen två, kanske tre kommer absolut blomma ut. En hel rabatt - ta mig tusan!

De gamla veteranerna tog det lite lugnt, spelade på rutin, och var stabila. Alla förutom Helmersson som denna kväll var direkt ovän med pucken. Väldigt många onödiga puckdräll varav det sista blev förödande. En frispelning av SSK:spelare som stänkte in 3-2. Är jag orolig? Inte det minsta. Helmersson vet. När det börjar, allvaret, då kommer han inte tumma på marginalerna. Då blir det hårt och rejält. Slagskott och Sargstuds, skulle man kunna säga!

Våra importer blixtrade till emellanåt och visade att de kommer vara beredda när det drar ihop sig till nedsläpp på riktigt. Tja, kanske inte Giancarlo som fortsatt har det lite trögt.

- Den import som imponerar mest på på mig är nog Kenndal McArdle.

Ska man summera insatsen mot SSK kan den göras på följande sätt:

- Stabilt men utan riktig spets offensivt - lite onödigt slarv defensivt...

Dagens, eller kvällens, glädjeämne var dock #12 Fredrik Johansson! Såg otrolig pigg och rask ut. Överglänste faktiskt både Kenndal MCArdle och Tony Romano i denna match. Fantastiskt med tanke på allt elände som drabbat honom med familj...

Södertälje såg pigga och raska ut. Spelar en gedigen och stundtals teknisk och finurlig ishockey. Blandar elegans och hårt arbete. Duktiga att hålla pucken i anfallszon med smånätt passningsspel. Riktigt bra powerplay trots tidigt på säsongen. SSK kommer nog, tyvärr för oss, bli en stark konkurrent till topplaceringarna i årets serie.

------

Ishallen:

En mysig liten "lada" som skulle få supportrar till Almtuna att börja dregla av habegär. Den hade precis allt det som Gränbyhallen saknar. 

- får 4/5 soppslevar i betyg. En extra för visning av inomhustemperatur och snygg gräddhylla!

Hamburgaren:

-  får endast 3/5 soppslevar i betyg(då jag glömde dressing)

Nyköpingspolisen:

 - får 5/5 soppslevar för sitt trevliga framförande av sitt ärende.

-------

Nästa inlägg: Inför LIF - en Leksandssupporter berättar....