Seger mot BIK Karlskoga och jag drömmer vidare..

Swehockey

Västerås - BIK Karlskoga 4-3

Mäktigt, häftigt, roligt, spännande, ångestladdat. Kan man sammanfatta matchen mot Karlskoga på ett bättre sätt? Självklart kan man det man detta är min beskrivning av matchen. Häftigt att vi kunde stå upp mot BIK:s offensiv. Mäktigt att vi kunde utnyttja de chanser som dök upp. Roligt att laget fick lite medgång på hemmais. Spännande när BIK satte in allt de hade för att gå ifatt. Ångestladdat när vi var på väg att tappa match, poäng, och seger under slutminuter. 

Vad mer kan man begära av en hockeymatch? Rätt mycket tillbaka på insatt kapital, vill jag mena. Var i övrigt bjuds på samma gastkramande underhållning för en ynka hundring? Det är denna typ av matcher som gemene man längtar och trängtar efter. Fart, fläkt, mål, och ångest. I en salig blandning. Lite som att åka karusell och bergochdalbana på en och samma gång.

Ja, det var minsann en kväll där det mesta studsade med oss. BIK Karlskoga dominerade matchen till stora delar men vi kämpade på, bet i från, och vägrade kapitulera. Det var ett spelförande lag mot ett spelförstörande, långa stunder. Lite David mot Goliat. Ett offensivt mycket starkt motståndarlag som ständigt testade vårt försvar med snabbt, rappt, och fyndigt anfallsspel. BIK kastade in puckar från "alla håll" i ett allt mer desperat försök att komma in i matchen. 

Den första perioden kom vi ifrån med andan i halsen. BIK förde spelet långa stunder men vi struntade i detta och smällde helt ogenerat in två puckar. Gråhns stod för en lysande framspelning till Fredrik Johansson som lekte in pucken i nättaket fram till 1-0. Lucas Zetterberg bombade, i vanligt ordning, in en riktig rackarrökare fram till 2-0 i vårt första powerplay. 

Tidigt i den andra perioden kunde sedan Rasmus Edström, aningen turligt, trycka in 3-0 från sin backposition. Ett skott som styrdes via BIK:spelare och helt ställde Andrew Engelage. Förarbetet till målet stod William Wikman för. Han tacklade bort en motståndare ner vid kortsargen, skickade pucken till Mikael Frycklund som serverade Rasmus.

Lite snopet kunde dock Viktor Ejdsell vispa in en backhand någon minut senare och reducera till 1-3. Trots detta reduceringsmål fortsatte vi faktiskt att trycka på bra offensivt och fick till långa anfall i BIK:s zon. Som ett resultat av detta fick vi möjlighet att spela ett nytt powerplay. Tro det eller ej men återigen lyckades firma Fredrik Johansson&Christopher Fish köra samma variant som i tidigare matcher. Fish driver puck, slänger iväg en stenhård passning mot bortre stolpen, Johansson kommer farande och trycker in pucken! Var det fjärde gången de lyckades med denna variant efter nyår? 

Den andra perioden tycker jag vi vinner på poäng, och mål, naturligtvis.

Inför den tredje perioden var frågan hur Gulsvart skulle uppträda. Backa hem och spela avvaktande eller fortsätta med samma spel som i de tidigare perioderna. Svaret blev att vi fick inte ens välja. BIK satte en väldig fart och sköljde över oss, hela tiden, med anfall efter anfall. Redan efter tre minuter kom ännu en reducering. Jag som sett hur detta BIK i tidigare omgångar lyckats vända underlägen började naturligtvis känna en viss oro. 

Lyckligtvis kunde vi hålla undan fram till matchminut 58 innan BIK lyckades reducera ännu en gång. 4-3 på tavlan och drygt två minuter kvar.  Som om inte detta var nog lyckades domare Lyth hitta en fasthållning på Fish med knappa minuten kvar. Men, trots att BIK spelade med sex man mot fyra sista minuten kunde vi hålla undan och ta tre nya poäng. Makalöst starkt!

Snacka om en lagseger! 

Summering:

- Under delar av matchen visade vi upp ett bra anfallsspel. Det var bra fart på rören och många gånger lyckades man vända, vrida, och hålla i pucken på ett bra sätt i anfallszon. Vårt powerplay håller förvånansvärd hög klass, måste jag säga. Det är inte så mycket kladdande med puck och man hittar ganska snabbt fram till avslutslägen. Defensivt gjorde vi återigen en stabil insats. Trots BIK: s enorma spelövertag i den tredje perioden var det inte många röda avslut för våra gäster. Båda deras mål, i den tredje perioden, var av mer slumpmässig karaktär. Skott från kanterna som studsade, styrdes in. Det går inte att skydda sig mot allt, helt enkelt. Samtidigt visade BIK att det lönar sig att kasta in puckar mot mål istället för att leta det perfekta avslutsläget.

- Många spelare gjorde en strålande arbetsinsats. Längst bak svarade Henrik Lundberg ånyo för en riktigt stabil insats. 

Plötsligt händer det....

Swehockey

"Vilken dåre som helst kan veta. Poängen är att förstå"

Av: Albert Einstein

SSK - Västerås 0-4

Lite så känner jag mig när jag följer Gulsvart denna säsong. Jag tycker mig veta varför saker händer men förstår inte varför. Lite som det här med att lyssna och höra. Att lyssna innebär inte att man hör. Att höra innebär däremot att man tar första steget mot förståelse. Jag har lyssnat på många kloka personer som försökt förklara fel och brister i lagets spel. Däremot har jag inte hört många förslag om förändringar till det bättre. Ett av de vanligaste argumenten denna säsong har varit att den eller den spelaren varit dålig, ja rent av usel. - Ja, jag vet, kan jag då svara då jag sett samma sak med egna ögon. Men, jag har inte förstått varför!

Efter matchen på bortaplan mot Vita Hästen kände jag någon slags uppgivenhet jag inte tidigare känt när jag följt mitt lag i HockeyAllsvenskan. De två första perioderna var, ja faktiskt, närmast outhärdliga att följa. Kan faktiskt inte minnas när jag senast såg Gulsvart genomföra två så slätstrukna perioder senast. Då, just då, kände jag mest olust. Ville mest bara stänga av, fly, och förtränga det jag sett. Mirakulöst nog skedde en förändring till det bättre i den sista perioden och jag valde att utstå ångesten och följa matchen till slut. Av någon outgrundlig anledning började Gulsvart plötsligt spela ishockey och utmana sitt motståndarlag. Vad hände i periodpausen mellan andra och tredje perioden? Jag försökte förstå. Ställde sig någon spelare upp och höll ett brandtal? Hade man spetsat kaffet? Oavsett vilket blev effekten att laget till slut kunde spela till sig en poäng efter 1-1 vid full tid. Men, hur kunde man komma ut till spel i två perioder och uppträda så oerhört lojt och energilöst? Jag försökte förstå. 

Inför gårdagens match mot SSK var jag därför oerhört spänd. Säkert flera med mig. Vi skulle nu ta oss an ett lag i samma predikament som oss själva. Ett lag som söker vägar att vinna. SSK hade i omgången innan gjort en heroisk match på bortaplan och vänt ett 0-3 underläge mot IKO till seger med 4-3 i sudden. 

Anspänningen var därmed påtaglig då jag slog mig ned i fåtöljen för att följa matchen. Ja, kan man tänka sig! Det var faktiskt en TV-match, denna gång. 

Nästan genast efter första nedsläpp anande jag något som såg annorlunda ut. Först tvivlade jag men efter några byten skingrades mina tvivel. Det såg bra ut! Var det verkligen mitt Gulsvart som nu i nästan varje skär och puckkontakt visade en trygghet och självsäkerhet jag inte sett tidigare denna säsong? När Stefan Gråhns, slog in 1-0 pucken på assist av Rasmus Edström var de sista tvivlen definitivt borta. Trots att vi, i vanligt ordning vill jag påstå, drog på oss några onödig utvisningar i den första perioden kunde vi hålla SSK stången och spelet uppe. Utan att överdriva vill jag påstå att vi såg ut att vara både starkare och tyngre än SSK i spelet fem mot fem. 

När sedan Mikael Frycklund och Daniel Bernhardt hängde var sin kasse i den andra perioden kunde jag för första gången denna säsong slappna av och försöka njuta av Gulsvarts spel. Just då, i slutet av andra perioden, fick jag vibbar av hur vi spelade under ledning av Jocke Fagervall. Strikt defensivt och tydliga avvägningar när man skulle anfalla, ligga på, eller dra sig tillbaka. För första gången denna säsong upplevde jag ett kollektiv på isen som agerade i harmoni.

Naturligtvis gnagde en viss oro inför den sista perioden. Kunde SSK steppa upp och hota oss trots underläge 0-3? Svaret blev "Nej". Visst försökte SSK med alla medel hitta en väg in i matchen. De surrade då och då runt i vår zon som ilskna getingar men i sanning rätt uddlösa. Denna gång, denna kväll, fungerade vår defensiv som det var tänkt. Vi backade hem, ställde upp, och lät våra motståndare yra runt längs sarger. När det behövdes körde vi lite traditionell överbelastning och motade ut de objudna gästerna ur vår zon.

När sedan Marcus Bergman vispade, vevade, slog in 4-0 i powerplay var saken klart. SSK var ett slaget lag och vi kunde för första gången denna säsong defilera hem en trepoängare. 

Någon kanske rynkar på näsan åt en seger mot "svaga" SSK på bortaplan. Låt gå för det. Gärna för mig. Kanske SSK var dåliga, usla, helt ur form. Det förtar dock inte på minsta sätt hur Gulsvart konsekvent och fokuserat genomförde sin matchplan till punkt och pricka. Inte en enda spelare föll ur ramen denna gång. Från målvakt Lundberg till spelare i fjärdelinan gjorde sitt jobb klanderfritt. 

Men då måste jag ställa mig frågan, igen: - Varför? Varför fungerade det plötsligt? Om vi inte förstår blir det svårt att upprepa. Var det återkomsten av Markus Person som avgjorde? Var det de nya kedjeformationerna? Hittade tränarna plötsligt rätt balans i alla formationer? 

En sak är i alla fall fullständigt klar. Laget kommer behöva upprepa gårdagens stabila insats, om och om igen, fram till årsskiftet innan jag vågar tro att faran är över. Först då kan vi, förhoppningsvis, släppa alla tankar om negativt kval.

Matchens lirare: 

- Mikael Frycklund

Istider för Gulsvart

OoooOoooOskar...

Då smäller det igen. IKO på besök i hallen. Som vanligt blir det ruffigt och gruffigt och stuffigt. IKO är inget lag som viker ned sig i första taget. Där finns både kraft, fart och teknik. Även tyngd och storlek. IKO är helt enkelt ett riktigt bra allsvenskt lag. De spelar en vägvinnande, enkel, kraftfull ishockey vanligtvis. Inga krusiduller. Rakt på rödbetan, typ. Och så har de den där Evan McGrath, ni vet...

- Det jag framförallt gillar med IKO är deras tränare Söderström. En sköning som verkar ta framgång och motgång med upphöjt lugn. Kan man stå i båset en match med rosa kavaj då har man en härlig distans till livet:)

Hur ska vi göra nu då för att stoppa IKO? Det vet nog Fagervall väldigt väl. Han, liksom vi, har säkert tillgång till TV och såg hur DIF skickligt tog bort IKO:s fart i offensiven. För det är där det klämmer. Kan våra forwards komma upp och störa våra motståndare i uppspelsfasen är halva matchen vunnen. Får däremot IKO ladda med fart från egen zon är de ruskigt jobbiga att stoppa. Det gäller även för våra backar att våga stå upp på linjerna och därmed täppa till ytor i mittzonen. Gör vi inte det kommer IKO skölja över oss i massiva anfallsvågor. Så, stoppa dem redan i mitten, få dem att börja om och spela svåra pass från backar. Då jävlars...

Idag ska det bli särdeles roligt att få stifta bekantskap med två nya backar på hemmais. Dels lånet från Skellefteå, Rasmus Edström, men framför allt Brendan Mikkelson. Med tanke på att NHL-konflikten kan vara över inom kort kanske det bara blir denna match som vår NHL-back får visa upp sina färdigheter...

Skulle nu konflikten blåsas av är jag inte speciellt oroad över fortsättningen. Visst har Bulan och Mickis bidragit med massor av offensiv spets men den dag de lämnar kommer säkerligen andra spelare i laget ta för sig mer. Kanske, rent av, vissa spelare förlitat sig för mycket på våra "stjärnor" och därför tappat en del av sitt eget spel?

Hur det kommer att gå i dagens match? Tja, svårt men inte omöjligt. Tror på en oerhört knapp seger med uddamålet.

Lite kuriosa:
IKO 
powerplay: 13.79 Plats:14!
boxplay: 75.64 Plats: 10

VIK 
powerplay: 21.05 Plats:4
boxplay: 88.33  Plats: 1

- Seriens bästa boxplay möter seriens sämsta powerplay! Där kan matchen avgöras till vår fördel...

Mitt tips blir: 3-2